kap 2 Flashcards
Osmotiskt tryck
den kraft som krävs för att förhindra att en lösnings späds ut av lösningsmedel som diffundera genom ett semipermeabelt membran.
Hyperton beredning
vatten från omgivande vävnaden att strömma in till cellen för att jämna ut osmotiska trycket -> cellen skrumpnar.
vätejonkoncentration - svaga syror/baser
svaga syror är mer lösliga vid högt pH och svaga baser är mer lösliga vid lågt pH.
Dielektrisk konstant
egenskapen som beskriver lösningsmedlets förmåga att dämpa elektriska fält. Hög konstant = lösningsmedlet kan stabilisera de positiva och negativa jonerna genom att minska den elektriska attraktionen mellan dem
ficks lag / Stokes-einstein ekvation
beskriver diffusion och faktrorer som påverkar hastigheten. Diffusionskoefficienten beräknas mha s-e ekvationen där viskositet spelar roll.
Noyes-Whitney
ekvation som kan beskriva upplösningshastigheten för en substans.
En bensen och hydroxylgrupp
bildar fenol och då ökar lösligheten ungefär 100x
Saltbildning
om ämnet har en syra eller basfunktion ex. amin kan man göra hydroklorid. Om man har svag syra kan man göra Natrium-salt då ökar löslighet
Estefiering
kloramfenikol blir till kloramfenikol palmitat för att minska lösligheten och då blir den mer lipofil, orsak kan vara för att dölja smak
Hydrat/solvat
inkorporering av lösningsmedelsmolekyler i det fasta materialet.
Hjälplösningsmedel exempel
etanol och propelenglykol
Amorf
motsats till kristallin, oordnad struktur. Amorf har högre löslighet men mer instabil.
Tillsats av samma motjon
läkemedel AB kommer dissociera i lösningsmedlet till A+ och B-. Om man tillsätter annat salt som kallas XB med samma motjon dvs. B- i samma lösning som det första saltet ex. i magsäcken. Då kommer extra tillsatsen av b- jonen att driva jämvikten mot fast AB och då kommer lösligheten att minska. Lösligheten hos en svårlösligt salt, en elektrolyt kan då öka om man tillsätter annan elektrolyt som inte har samma joner som det första saltet, inga gemensamma joner
komplexbildare
Ett ämne som bildar komplex med läkemedelsubstansen. Lösligheten kan då öka eller minska beroende hur lösligt komplexet är jmf med substansens löslighet
Solubiliseringsmedel
ytaktiva ämnen som bildar miceller när koncentrationen överstiger visst värde. Består av en hydrofil vänder sig utåt och en lipofil del som vänder sig inåt. Det ger en lipofil kärna som gör att lipofila ämnen kan lösa sig.
Fasta lösningar vs eutiska blandningar
Fasta lösningar (enfas-system):
Fullständig blandbarhet, om det är liknande molekylstorlek mellan två materialen eller om den lösta substansens molekyler är mycket mindre än lösningsmedlets molekyler.
Eutektiska blandningar (tvåfas-system):
Blandning av två eller flera fasta faser,
har en lägre smältpunkt än de ingående ämnens smältpunkt.
Roterande disk-metoden
kompakterar det till icke-sönderfallandediskar som monteras i en hållare så att endast en sida exponeras för upplösningsmedlet. Antingen roterar man den eller så håller man den statiskt. Fördelen är att ytan alltid är konstant och ändras ej allt eftersom läkemedlet löses upp.
DIspersa system
består av två eller flera faser som inte är lösliga i varandra. Ett fint fördelat mateiral (inre fas) i en kontinuerlig (yttre fas)
Sedimentation
om inre fasen har högre densitet än yttre finns det risk att den sedimenterar och är den snabb kan den sjunka till botten. Om för mycket sker kan det leda till sammanslagning som i sin tur leder till fasseparation.
Gräddsättning
Om inre fasen är lättare sker omvänd sedimentation. Den inre fasen flyter upp till ytan och fasseparation! Ofta när det är o/v
Fördelar dispersa system
Högre läkemedelskonc. då det inte finns löslighetsbegränsningar.
Stabiliserar instabila ämnen, ex genom olja istället för vatten som kontinuerlig fas. Suspensioner kan förhindra nedbrytning och förbättra hållbarhet.
Användbart för smakmaskering, då bara läkemedel i löst form påverkar smaken.
Nackdelar dispersa system
Fysikaliskt instabila, då faserna strävar efter att separera sig.
Svåra att konservera, eftersom olika faser kräver olika konserveringsmedel, vilket kan leda till mikrobiologisk tillväxt.
Risk för doseringsproblem över tid, t.ex. sedimentering i suspensioner eller fasförändring i emulsioner
stabilisera dispers system
Minska ytspänningen: Använd ytaktiva ämnen.
Flockulering: Tillsätta elektrolyt/salt för att bilda löst sammanhållna aggregat som är lätta att skaka upp.
Minska partiklars rörelse: Tillsätt viskositetshöjande ämnen för att göra den kontinuerliga fasen trögare och minska partiklarnas rörelse.
Hur förklarar DLVO-teorin stabilisering av dispersa system?
Det finns både attraktiva och repulsiva krafter mellan dropparna i en kontinuerlig fas.
När dropparna kommer nära varandra, dominerar attraktiva krafter, vilket leder till sammanslagning och ett primärt minimum (litet avstånd och stark attraktion).
Primära maxima = Energibarriären som måste övervinnas för att partiklar ska aggregera och hamna i primära minimum. Om avståndet mellan partiklarna är längre, hamnar man i sekundärt minimum, vilket skapar ett flockulerat system med löst hållna partiklar som lätt kan skakas upp. Ett djupt sekundärt minimum ger ett optimalt flockulerat system, där partiklar är löst sammansatta och stabila i den kontinuerliga fasen.
