IP - del 2 Flashcards
Med på tåget hem, efter en lång dag på Byrån, har du material att förbereda inför morgondagens möte med Daniel. Han driver ett litet företag i Malmö som ägnar sig åt statistiska analyser. Några av Daniels största kunder är Bettingföretag som vill ha hjälp med att analysera data från fotbollsmatcher i realtid. De tjänster Daniel levererar utförs med stöd av ett unikt analysverktyg som Daniel själv utvecklat. Det finns en växande efterfrågan på Daniels tjänster, men arbetet är tidskrävande och Daniel överväger nu att licensiera ut rätten att använda analysverktyget till potentiella partners i Tyskland, Frankrike, Italien, Spanien och England, så att dessa viktiga marknader kan exploateras bättre. Det är emellertid ett omfattande åtagande som innebär en ökad risk och minskad kontroll när det gäller användningen av analysverktyget. Eftersom Daniel inte heller har resurser att övervaka användningen av analysverktyget på plats i de olika länderna vill han försäkra sig om att eventuella tvister om de licensavtal som nu ska undertecknas kan prövas vid tingsrätten i Malmö. Det har dock visat sig svårt att få motparter i de aktuella länderna att acceptera prorogationsklausuler som hänvisar till Svensk domstol. Daniel undrar nu vad som händer om man inte alls reglerar frågan om domsrätt i avtalen.
A. Din första uppgift blir därför att reda ut under vilka förutsättningar svensk domstol kan vara behörig att pröva tvister med anledning av de aktuella licensavtalen och att besvara frågan om det finns risk att tvister om dessa avtal kan komma att prövas i andra länder än Sverige.
Bryssel Ia förordningen är tillämplig. Huvudregeln anger svarandens hemvist (artikel 4). Frågan om hemvist regleras särskilt i artikel 62 och 63. För juridiska personer finns tre alternativa möjliga hemvist. Beroende på partsställningen ger denna regel domsrätt i flera länder, dvs. inte bara Sverige. (3 poäng)
Därutöver finns bestämmelsen om tyst prorogation i artikel 26, som kan ge domsrätt i Sverige, om svaranden inställer sig till prövning utan att invända om domstolens behörighet. (1 poäng)
Därutöver finns en särskild (alternativ) domsrättsgrund i artikel 7(1) som ger behörighet till domstolar i det land där en avtalad förpliktelse ska uppfyllas. (1 poäng)
Licensavtal omfattas inte av den särskilda behörighetsregeln i 7(1)b, jmf C-533/07 (Falco), vilket får till följd att denna avtalstyp ska hanteras enligt 7(1)c som i sin tur hänvisar åter till 7(1)a. I dessa situationen blir det upp till den valda domstolen att, med tillämpning av det egna landets internationella privaträttsliga regler, avgöra var den domsrättsgrundande uppfyllelseorten är. (2 poäng)
Av praxis framgår att en domstol i dessa situationer får inleda med att bestämma vilken den relevanta förpliktelsen är och därefter, med stöd av tillämplig lagvalsregel, avgöra vilket lands materiella rätt som ska bestämma var uppfyllelseorten är. (se NJA 1999 s 673 och Oasis-fallet). I här aktuellt fall kommer Rom I förordningen att styra lagvalet. Licensavtal nämns inte i artikel 4(1), så det blir närmast en fråga om vilken den karaktäristiska prestationen är (artikel 4(2)) eller, om någon tydlig karaktäristisk prestation inte finns, till vilket land avtalet har närmast anknytning (artikel 4(4)). Det ska också nämnas att en uppenbart närmare anknytning till annat land gör detta landets regler tillämpliga (artikel 4(3)). (3 poäng)
Det har nu gått några år och Daniels verksamhet expanderar. Dessvärre har hans oro också delvis besannats. Den tyske licenstagaren som under licensavtalet har tillåtelse att använda analysverktyget under specificerade villkor på den tyska marknaden har nu gjort vissa inbrytningar på den danska och svenska marknaden. Daniel har redan kontaktat sin tyska motpart utan framgång. Istället har det visat sig att den tyska motparten anhängiggjort en talan i tysk domstol som går ut på att fastställa att de aktiviteter som den tyska licenstagaren ägnar sig åt och som får effekt i Danmark och Sverige, inte utgör något avtalsbrott. Daniel är förtvivlad.
B. Din andra uppgift blir att utreda om det finns möjligheter för Daniel att undvika en prövning av tvisten i Tyskland. Du ska också uttryckligen ta ställning till om det, trots den pågående tvisten i Tyskland, finns möjlighet att agera i svensk domstol på ett sådant sätt att den tyske licenstagarens aktiviteter i Sverige kan stoppas.
Frågan handlar om möjliga strategier för att undvika en prövning av en tvist i annat land, samt vilka möjligheter det finns att ändå agera i det egna landet. Bryssel Ia förordningen är tillämplig
Inledningsvis ska nämnas att Daniel kan invända mot den tyska domnastolens behörighet. Det är av särskild vikt att invändningen framförs omedelbart i samband med att han går i svaromål. Passivitet i det avseendet leder till att den tyska domstolen blir behörig enligt artikel 26.
Enda möjliga domsrättsgrunden i Tyskland är att det argumenteras för att uppfyllelseorten för det omtvistade avtalet är i Tyskland. Det bör således rekommenderas att aktivt invända att uppfyllelseorten inte alls är Tyskland. Oavsett vad man kommit fram till under fråga a är en sådan invändning möjlig och den kommer att innebära att den tyska domstolen måste ta uttrycklig ställning i behörighetsfrågan. Kreativa resonemang kring möjligheten att argumentera för att tvisten i
Tyskland rör en registrerad immaterialrätt och att det därför finns exklusiv behörighet i Sverige enligt 24(4) har inte krävts, men kunnat ge poäng.
Slutligen ska nämnas att ett annat alternativ är att vara avsiktligt passiv och att lita på att den tyska domstolen i det fallet, så som anges av artikel 28(1), ex officio tar ställning till sin behörighet.
(3 poäng)
När det gäller möjligheten att agera i Sverige, trots den pågående tvisten i Tyskland ska först nämnas att det finns regler om litis pendens i förordningen (artiklarna 29-34). Av reglerna framgår att det inte kommer att vara möjligt för Daniel att anhängiggöra en tvist i Svensk domstol som rör samma sak som redan är föremål för prövning i den tyska domstolen. En sådan tala kommer att vilandeförklaras i väntan på ett den tyska domstolen förklarar sig behörig, och om så sker, avvisas. Kan ändå vara en poäng att stämma i Sverige, så att domstolen i Sverige är redo om det visar sig att den tyska domstolen inte är behörig. (2 poäng).
Om tysk domstol är behörig blir utmaningen i stället att formulera en talan som inte utgör samma sak som den som redan prövas i Tyskland. I den tyska tvisten prövas en obligationsrättslig fråga, närmare bestämt frågan om det omtvistade avtalets materiella och geografiska omfattning. För att få stopp på ett intrång eller otillbörlig konkurrens går det att formulera ett utomobligatoriskt anspråk (exv. med stöd av immaterialrätten eller konkurrensrätten/marknadsrätten). Ett sådant anspråk skulle kunna kvalificeras som en annan sak än den inomobligatoriska frågan som prövas i Tyskland, trots att det handlar om samma parter. Frågan är inte avgjord och har inte prövats av EU-domstolen. Något bestämt ställningstagande har således inte krävts i denna del. Dock att ni uppmärksammat problematiken och argumenterat för någon lösning. (2 poäng)
Därutöver medger förordningen att man agerar interimistiskt, också i andra stater än den medlemsstat där huvudförfarandet pågår (artikel 35). Det är därmed möjligt för Daniel att inge en begäran om interimistiska åtgärder till Svensk domstol, förutsatt att det finns stöd för sådana åtgärder enligt Svensk rätt. Här har ni inte behövt redovisa konkret lagstöd, men det har inte skadat om ni uppmärksammat att det finns särskilda regler om säkerhetsåtgärder i RB 15 kap. Däremot har det krävts att ni noterat att de interimistiska åtgärderna är nationella och att det därför sannolikt krävts en separat ansökan om interimistiska åtgärder i Danmark om man vill stoppa intrånget där också, och inte bara det som sker i Sverige. (3 poäng)
Med på tåget hem, efter en lång dag på Byrån, har du material att förbereda inför morgondagens möte med Mikaela. Hon är involverad i ett bråk med sin tidigare make Henrik, bland annat om vårdnaden om deras två barn, Anders och Annelie. Fram tills nyligen har familjen levt i Sverige, men nu har Henrik tagit båda barnen med sig och flyttat till Skottland där han under många år varit verksam. Mikaela har inte samtyckt till flytten och menar att Henriks agerande är ett olovligt bortförande av deras gemensamma barn.
A. Din första uppgift blir att bistå Mikaela med råd när det gäller frågan om hur hon kan agera för att få till stånd ett beslut om att barnens ska återlämnas till Sverige. Redogör i detta sammanhang också för de invändningar som kan resas mot ett återlämnande.
Frågan gäller föräldraansvar och Bryssel IIa förordningen är tillämplig. Av art 10 framgår att ett barn vid fall av olovligt bortförande behåller sin hemvist i ursprungsstaten under 1 års tid (jmf art 10b). Utgångspunkten är att en eventuell talan om vårdnad ska prövas av domstol i ursprungsstaten vilket i fallet innebär Svensk domstol. För att få till stånd ett återlämnande av barnen ska Mikaela enligt art 11 ansöka hos behörig myndighet om att ett beslut om återlämnande ska meddelas. Ett sådant beslut ska omedelbart verkställas (jmf art 42). I samband med att ett beslut om återlämnande meddelas finns möjlighet att invända mot ett återlämnande med stöd av art 13 i Haag 1980 (som återges i 12 § lag 1989:14). Invändningsgrunder är att det förflutit mer än ett år och att barnet funnit sig till rätta i sin nya miljö, att ett återlämnande kan medföra en alvarlig risk för barnet eller att barnet själv motsätter sig ett återlämnande (under förutsättning att barnet i detta fall har en sådan mognad att dess vilja bör beaktas). Observera att invändningen om en allvarlig risk (Haag 1980 art 13b/§12(2) 1989:14) inte är en giltig invändning om det visas att lämpliga åtgärder vidtagits för att garantera barnets skydd vid återlämnandet (Bryssel IIa, art 11(4)). I sammanhanget kan det också uppmärksammas att det ska säkerställas att barnet ges möjlighet att komma till tals under prövningen (art 11(2)).
Istället för en begäran om återlämnande inleder Mikaela ett mål om äktenskapsskillnad och vårdnad vid Lunds tingsrätt med ett uttryckligt yrkande att hon efter skilsmässan ska tilldömas ensam vårdnad om barnen. Strax efter att målet anhängiggjorts i Lund inleder Henrik en talan om hemskillnad, vårdnad och underhåll vid domstol i Glasgow.
B. Din andra uppgift blir att reda ut frågan om domsrätt i detta fall. Finns det förutsättningar för att båda målen kan prövas och finns det stöd för att pröva både en fråga om vårdnad och underhåll i samma mål?
Frågan handlar om domsrätt och litis pendens. Bryssel IIa förordningen och Underhållsförordningen är tillämpliga. Domsrätt i frågor om äktenskapsskillnad (inkluderat hemskillnad) regleras primärt av art 3 (BIIa). Domsrätt avseende föräldraansvar regleras som utgångspunkt av art 8 (BIIa) och domsrätt i frågor om underhåll regleras av art 3 (UF). Såvitt avser underhåll kan särskilt noteras art 3(d) (UF) ger stöd för att pröva frågor om underhåll vid domstol som är behörig att pröva frågor om föräldraansvar. Notera också art 12(1)a, BIIa som under vissa förutsättningar ger stöd för att en fråga om föräldraansvar kan prövas av domstol som är behörig att pröva frågan om äktenskapsskillnad enligt art 3 (BIIa). Utgångspunkten är att samtliga frågor kan prövas i en domstol om de aktuella frågorna omfattas av domstolens behörighet. Det kan konstateras att det i vart fall framstår som sannolikt att det kan finnas sådan behörighet vid domstol i Sverige.
Av. Art 19 (BIIa) och art 12 (UF) framgår att en talan mellan samma parter som avser samma sak ska prövas av den domstol vid vilken talan väcktes först. Förordningarna är med andra ord tänkta att förhindra att båda de aktuella målen prövas. Talan väcktes först i Sverige och därför borde rimligen domstolen i Glasgow, med stöd av nämnda artiklar, avvisa målet. En talan om hemskillnad och äktenskapsskillnad måste i detta sammanhang anses röra samma sak (stöd för detta är exv. att dessa frågor behandlas gemensamt i art 3 BIIA). Det ska dock uppmärksammas att frågan om underhåll inte är föremål för prövning i Sverige och att domstolen i Glasgow därför behåller sin behörighet avseende denna fråga. Här kan uppmärksammas att art 13(2), UF ger möjlighet för domstolen i Glasgow att avvisa målet om underhåll, eftersom det har nära samband med det pågående målet i Sverige (och eftersom Svensk domstol också är behörig att pröva underhållsfrågan, bland annat med stöd av art 3(d) UF).
Det visar sig att domstolen i Glasgow tar upp Henriks talan till prövning. Det visar sig dessutom att domstolen mycket snabb kommit fram till ett avgörande som ger Henrik ensam vårdnad om både Anders och Annelie. Avgörandet anger också att Mikaela ska betala underhåll till de båda barnen. Henrik har nu kommit till Lund för att få det brittiska avgörandet erkänt och för att få beslutet om underhåll verkställt. Samtidigt pågår tvisten vid lunds tingsrätt.
C. Din uppgift blir nu slutligen att utreda om det brittiska avgörandet ska erkännas och verkställas i Sverige. Utred också om det finns stöd för att invända att ett sådant erkännande skulle strida mot ordre public.
Frågan handlar om erkännande/verkställighet. Bryssel IIa förordningen är tillämplig avseende frågan om vårdnad och äktenskapsskillnad. Huvudregeln i art 17 anger att en dom som meddelats i en medlemsstat ska erkännas i övriga medlemsstater och det samma gäller, enligt art 28, för verkställighet av domar om föräldraansvar. Av art 22 och 23 framgår att det finns skäl att vägra erkänna. Ett sådant skäl kan vara att den dom som ska erkännas strider mot en senare dom som meddelats i den medlemsstat där den tidigare domen görs gällande (art 22(c) och 23(e)). Det ska uppmärksammas att dessa bestämmelser gäller för slutliga avgöranden/domar. Det är följaktligen inte ett giltigt skäl att vägra erkänna på grund av att det pågår en rättegång rörande samma sak i den stat där domen görs gällande. Ett annat skäl att vägra erkännande kan vara att det skulle strida mot ordre public, art 22(a) och 23(a). En ordre public invändning får emellertid inte avse frågan om domstols behörighet i ursprungsmedlemsstaten (jmf art 24). Förbudet mot att åberopa ordre public omfattar emellertid inte art 19, vilket öppnar för möjligheten att använda ordre public som invändningsgrund i ett fall som uppenbart avgjorts i strid mot art 19.
Underhållsförordningen är tillämplig avseende frågan om underhåll. Av art 17 framgår att en dom ska erkännas och verkställas i andra medlemsstater än den i vilken domen meddelats. Eventuella vägransgrunder i dessa fall framgår av de nationella reglerna i den stat i vilken verkställighet har begärts (art 21), dvs eventuella hinder enligt svensk rätt om verkställighet begärs i Sverige. Notera att det i mål som rör underhåll finns särskilda möjligheter att begära omprövning (art 19).
Med på tåget hem, efter en lång dag på Byrån, har du material att förbereda inför morgondagens möte med Sven, vars mamma Fatima nyligen avlidit. Fatima var svensk medborgare och bosatt i Lund. Hon ingick 2016 i Iran äktenskap med sin där bosatte iranska kusin Ahmed. Makarna tog i början hemvist i Sverige, men de upprättade på Fatimas begäran redan på kvällen före bröllopet i Teheran ett äktenskapsförord, enligt vilket Fatimas egendom skulle tillhöra henne enskilt. Makarna flyttade 2017 till Iran, där Fatima 2018 upprättade ett testamente, enligt vilket hela hennes kvarlåtenskap skulle tillfalla Ahmed och inget skulle ärvas av Sven, som är hennes i Sverige bosatta son från ett tidigare äktenskap. Fatima avled i början av 2019 i Iran medan hennes samtliga tillgångar fortfarande befann sig i Sverige. Varken testamentet eller äktenskapsförordet innehåller någon lagvalsklausul. Du ska nu, på Svens uppdrag utreda vilket lands lag resp. vilka länders lagar som i händelse av en rättegång i Sverige skulle tillämpas avseende:
- testamentets innehållsmässiga giltighet med hänsyn till Svens laglott
- testamentets giltighet med hänsyn till att Fatima (enligt Sven) har upprättat det under tvång från Ahmeds sida
- äktenskapsförordets innehållsmässiga giltighet
- äktenskapsförordets giltighet med hänsyn till formen
- Successionsförordningens art. 23(2)(h) stadgar att laglott ska avgöras enligt den lag som i enlighet
med art. 21 eller 22 (i detta fall art. 21(1)) styr arvet. Det rör sig om lagen i Iran p.g.a. att Fatima vid
sin död var stadigvarande bosatt där. Svarets problematisering av hennes hemvisförhållanden och
hennes eventuella uppenbarligen närmare anknytning till Sverige var välkommen, men inte ett krav. - Successionsförordningens art. 26(1)(e) hänför frågan om testamentets ogiltighet p.g.a. tvång till
sådana materiella spörsmål som omfattas av artikel 24. Observera i sammanhanget att ett
testamente med undantag för inbördes testamenten inte är ett arvsavtal och därför inte faller under
art. 25. Enligt art. 24(1) är det inte Fatimas hemvist vid tiden för hennes död utan hennes hemvist vid
tiden för testamentets upprättande som är avgörande, men det torde ändå bli iransk rätt. - LIMF är tillämplig, eftersom äktenskapet inte ingicks efter den 29 januari 2019. Giltigheten av ett
äktenskapsförord som ingåtts före äktenskapet ska i enlighet med 5 § 1 st. andra meningen prövas
enligt den lag som blev tillämplig på makarnas förmögenhetsförhållanden när de gifte sig, vilket
p.g.a. att makarna när de gifte sig tog hemvist i Sverige leder till svensk lag enligt 4 § 1 st. Senare
byten av hemvist (dvs. den s.k. tvåårsregeln) saknar betydelse. - LIMF:s 5 § 1 st., som i detta fall hänvisar till svensk rätt (se delsvaret 3 ovan), omfattar även
äktenskapsförordets form, men av 5 § 2 st. framgår att det räcker med att uppfylla formkraven enligt
lagen i den stat där det upprättats (Iran). Förordet gäller alltså i fråga om formen om det uppfyller
svensk eller iransk rätts krav. Notera att paret före äktenskapets ingående ännu inte hade gemensam
hemvist i Sverige, vilket gör att registreringskravet enligt 5 § 3 st. inte är tillämpligt. Detta krav kunde
diskuteras i svaret men det var inte nödvändigt.
Med på tåget hem, efter en lång dag på Byrån, har du material att förbereda inför morgondagens möte med en av firmans klienter, Louise som är anställd vid det tyska företaget ÜberBauen GmbHs filial i Eslöv. Hon arbetar som resande projektledare med ansvar för ÜberBauens pågående projekt i Skandinavien. ÜberBauen har ekonomiska svårigheter, med följd att Louise under de senaste månaderna inte erhållit sin avtalsenliga lön. Louise överväger nu rättsliga åtgärder och din uppgift blir att på bästa sätt bistå Louise med råd.
a‐ Din första uppgift blir att utreda i vilka länder det är möjligt för Louise att inleda en talan mot ÜberBauen med anledning av de uteblivna löneutbetalningarna. Förändras svaret på frågan om det i Louises anställningsavtal finns en prorogationsklausul som anger att: ”alla tvister med anledning av detta avtal ska prövas av domstol i Heidelberg”?
b‐ Din andra uppgift blir att utreda vilket lands lag som ska vara tillämplig i den aktuella tvisten. Förändras svaret på frågan om det i Louises anställningsavtal finns en lagvalsklausul som anger att: ”alla tvister med anledning av detta avtal ska prövas enligt tysk rätt”?
Frågan gäller tvist avseende ett anställningsavtal och Bryssel 1a förordningen är tillämplig. Utgångspunkten för domsrätt i detta fall blir artiklarna 20‐23 som gäller frågor om behörighet vid tvister om anställningsavtal. I artikel 20 anges bland annat att bestämmelserna i art 20‐23 inte hindrar tillämpningen av artikel 7(5) som gäller ”filialforum”. (1 poäng)
Det är därmed relevant att utreda om filialen i Eslöv är sådan att den grundar domsrätt enligt artikel 7(5). Här kan C‐33/78 (Somafer) användas som utgångspunkt och det framstår som troligt att den aktuella tvisten hänför sig till filialen i Eslöv och att detta är en filial som omfattas av bestämmelsen i artikel 7(5) – följaktligen domsrätt i Sverige (1‐2 poäng)
Förutom möjligheten att stämma vid filialen ska bestämmelsen i artikel 21 utredas. Här anges (21(1)a) att domsrätt finns där arbetsgivaren har hemvist (vilket blir i Tyskland) eller vid domstol i det land där arbetstagaren (AT) vanligen utför sitt arbete, eller om det är svårt att fastställa vilket land AT vanligen utför sina arbetsuppgifter, det land där det affärsställe vid vilket AT anställdes är beläget. (1‐2 poäng)
Vad gäller prorogation ska artikel 23 nämnas. Ett prorogationsavtal är bara tillåtet om det ingåtts efter tvistens uppkomst eller om det är till fördel för AT genom att ange andra (dvs ytterligare) valmöjligheter. Det aktuella prorogationsavtalet är således inte tillåtet. (2 poäng)
B: Max 8 poäng på frågan
Frågan gäller lagval i samband med en avtalsrättslig tvist och Rom I förordningen är tillämplig (1 poäng). Av artikel 8 framgår, med hänvisning till artikel 3, att det är tillåtet att avtal om tillämplig lag, men om inget lagval gjort ska frågan om tillämplig lag bestämmas enligt artikel 8 (1 poäng).
Artikel 8(2) anger att ett anställningsavtal ska vara underkastat lagen i det land där (eller från vilket) den anställde vanligtvis utför sitt arbete. Detta kan vara svårt att fastställa i fallet varför det kan vara aktuellt att undersöka artikel 8(3) som anger tillämpning av lagen i det land där företaget som anställde arbetstagaren är beläget. Resultatet av undersökning kan peka mot såväl svensk som tysk rätt. (2 poäng). Vid fastställande av tillämplig lag enligt 8(3) är det relevant att hänvisa till artikel 19(2) som klargör att om det handlar om avtal som ingås vid en filial så ska platsen där denna är belägen räknas som vanlig vistelseort, vilket i fallet talar för att svensk lag ska tillämpas (1 poäng) Därutöver ska artikel 8(4) undersökas. Bestämmelsen anger att ett annat lands lag ska tillämpas, om det efter en samlad bedömning klargörs att det finns en närmare anknytning till detta land. Vid argumentationen kring 8(4) är det relevant att hänvisa till C‐64/12 (Schlecker) och det är relevant att påpeka att det i detta fall inte handlar om någon ”uppenbart närmare anknytning”. (2 poäng) I de fall det finns ett avtal om lagval gäller detta (med hänvisning till artikel 3), men det får inte innebära att den anställde berövas skydd av tvingande karaktär som ges av den lag som skulle tillämpats om det inte fanns något lagval. I den situationen måste med andra ord en undersökning göras som om det inte fanns ett avtal om lagval, för att utreda vilket lands lag som i det fallet blir tillämplig. Sedan måste det landets tvingande regler identifieras och först därefter kan en jämförelse göras med den vald lagens regler. Det kan således bli aktuellt att tillämpa en blandning av regler från skilda länders rättsordningar och arbetstagaren får på detta sätt en möjlighet att plocka russinen ur kakan (russinprincipen) och gynnas av skyddsregler i de båda aktuella rättssystemen. (2 poäng)
Samtidigt som Louise överväger att inleda sin talan har en grupp polska byggarbetare som är anställda av ÜberBauen, och som arbetar med ett av bolagets projekt i Kristianstad, kontaktats av företrädare för Svenska fackföreningar. Byggarbetarna har uppmanats att gå i strejk och den planerade stridsåtgärden har kommit till ÜberBauens kännedom. ÜberBauen vill nu inleda en process i Sverige för att få fastställt att de aktuella stridsåtgärderna är otillåtna.
c‐ I detta fall företräder du ÜberBauen och din uppgift blir att klargöra om det finns domsrätt för en sådan talan i Sverige samt vilket lands lag som i så fall skulle vara tillämplig.
I detta fall handlar det om en arbetsgivare (AG) som vill väcka en utomobligatorisk talan som rör stridsåtgärder.
Domsrätten regleras i fallet av Bryssel Ia förordningen och av artikel 22 framgår att AG i dessa situationer är hänvisad till domstol i det land där arbetstagarna har sitt hemvist. Frågan om hemvist är inte reglerad av förordningen utan prövas i den domstol där talan är anhängig, med utgångspunkt i domstolslandets lag. För svensk del blir det därmed aktuellt att undersöka praxis samt de regleringar som finns exempelvis i IÄL och RB. Det kan också vara relevant att jämföra med EU‐domstolens praxis. Vid besvarandet av frågan har det inte krävts ett slutligt ställningstagande avseende frågan om var de polska arbetstagarna har hemvist, men det har krävts en relevant argumentation. (3 poäng)
Lagval avseende utomobligatoriska anspråk regleras av Rom II förordningen (1 poäng). I förordningen finns i artikel 9 en specialbestämmelse som gäller stridsåtgärder. Av denna bestämmelse framgår att tillämplig lag är lagen i det land där stridsåtgärderna kommer att genomföras eller har genomförts. Detta under förutsättning att parterna inte, i enlighet med artikel 4(2), har sin vanliga vistelseort i samma land. I så fall tillämpas i stället detta lands lag. (2 poäng)
Med på tåget hem, efter en lång dag på Byrån, har du material att förbereda inför morgondagens möte med en av firmans klienter. Det är verkstadsföretaget Lyft & Släp AB som producerar och säljer kranar till bygg‐ och anläggningssektorn. Mer än 50 % av företagets produkter exporteras till utlandet. Större delen av produktionen äger rum i Sverige, men under senare år har en del tillverkning och utveckling förlagts till länder där produktionskostnaderna är lägre än i Sverige.
Lyft & Släp AB ingick den 1 mars 2018 såväl ett försäljningsavtal som ett samarbetsavtal med företaget BrückeBau GmbH. Sistnämnda företag, som bygger små och medelstora broar över såväl vattendrag som transportleder, har sitt huvudkontor i Tyskland och filialer i Belgien, Nederländerna, Österrike samt Sverige. I enlighet med försäljningsavtalet har Lyft & Släp AB under sommaren 2018 levererat 10 s.k. allterrängkranar till BrückeBau:s filialer i Belgien respektive Nederländerna. I enlighet med samarbetsavtalet har de båda företagen genom ett gemensamt dotterbolag, LyftBau, etablerat i Luxemburg, inlett ett samarbete rörande utvecklingen av en helt ny krantyp specialiserad på att placera broar över vattendrag i tätorter.
Samarbetsavtalet innehåller bl.a. följande klausul:
Tvistlösning
Tvist i anledning av detta kontrakt kan enbart prövas av svensk domstol.
Relationen mellan Lyft & Släp AB och BrückeBau GmbH har nu försämrats. Det började med att Lyft & Släp AB inte erhöll någon betalning för de levererade allterrängkranarna. Därefter menade Lyft & Släp AB sig ha rätt att häva samarbetsavtalet och kräva skadestånd pga. att BrückeBau GmbH inte levde upp till sina åtaganden i nämnda avtal.
Din klient Lyft & Släp AB överväger nu rättsliga åtgärder för att få löst de uppkomna komplikationerna. Lyft & Släp AB ber dig därför om att redogöra för följande frågeställningar:
a. I vilket eller vilka länder kan Lyft & Släp AB väcka talan mot BrückeBau GmbH i den uppkomna situationen?
b. Hur ska en behörig domstol resonera vid fastställande av tillämplig lag?
Vid besvarandet av fråga C gäller dessutom följande. Vid ett möte morgonen den 26 oktober 2018 framkommer det, något överraskande, att BrückeBau GmbH för en knapp månad sedan flyttat sitt huvudkontor till Frankrike. Samtidigt, dvs. den 26 oktober 2018, har Lyft & Släp AB fått information som tydligt klargör att BrückeBau GmbH inte kommer att kunna fullgöra någon av sina förpliktelser enligt avtalen. Lyft & Släp AB överväger därför nu att lämna in en konkursansökan mot BrückeBau GmbH.
c. Vilken eller vilka domstolar är behöriga att inleda ett konkursförfarande mot BrückeBau GmbH? Motivera ditt svar samt redogör ingående för de aspekter som Lyft & Släp AB bör beakta i samband med en eventuell konkursansökan.
A) Svaranden har hemvist i EU vilket medför att Bryssel Ia‐förordningen är tillämplig. Det är emellertid nödvändigt att föra skilda resonemang för försäljningsavtalet respektive samarbetsavtalet. (1 p.)
Försäljningsavtalet
Som utgångspunkt kan talan i enlighet med art. 4.1, jfr. art 63, väckas i Tyskland där BrückeBau GmbH har sitt huvudkontor. (1 p.)
I at. 7.1 b) finns det särskilda bestämmelser som ger domstolarna på den ort där kranarna har levererats behörighet. I enlighet härmed kan talan väckas i Belgien avseende de kranar som levererats dit, och i Nederländerna avseende de kranar som levererats dit. (2 p.)
Detta gäller under förutsättning att ingen annan leveransort avtalats mellan parterna (1 p.)
Samarbetsavtalet
Avtalet innehåller en prorogationsklausul som verkar uppfylla kraven i art. 25.1. Därmed kan och ska talan väckas vid svensk domstol som har exklusiv behörighet. (1‐2 p.)
(Konnexitet mellan målen verkar inte föreligga, jfr. art. 8.)
B) Det är fortsatt nödvändigt att föra skilda resonemang för försäljningsavtalet respektive samarbetsavtalet. (1 p.)
Försäljningsavtalet
Avtalet gäller köp av lösa saker och är ingånget mellan näringsidkare i länder som tillträtt CISG (Förenta nationernas konvention den 11 april 1980 angående avtal om internationella köp av varor). Därmed gäller den denna direkt som tillämplig lag för köpet. (2 p.)
Alternativa resonemang måste baseras på domstolslandet ifråga. Om domstolslandet i A‐ uppgiften är Sverige är det inte korrekt att tillämpa Rom I‐förordningen (jfr. art. 25) rörande detta avtal, medan en tillämpning av 4 § (jämte 3 §) IKL är en acceptabel lösning, vilken för övrigt också skulle resultera i att CISG användes av domstolen. (1 p. för korrekt hänvisning till IKL).
Om domstolslandet är annat än Sverige och om det i svaret redogörs för detta kan Rom I‐ förordningen tillämpas, varvid korrekt hänvisning ska ske till art. 3 samt art. 4.1 a) och 4.3. (1 p.)
Kommentar: Det krävs inte kunskap om huruvida andra länder tillträtt CISG eller IKL för att poäng ska utgå, MEN alternativet måste beröras i det valda resonemanget.
Samarbetsavtalet
Eftersom det är fråga om ett samarbetsavtal regleras lagvalet av Rom I‐förordningens bestämmelser, oavsett vilken av de aktuella ländernas domstolar som är behörig. Som utgångspunkt kan parterna utnyttja partsautonomin i enlighet med art. 3. Av uppgiften framgår inte att avtalet skulle innehålla en lagvalsklausul, men eftersom avtal om tillämplig lag kan framgå på annat sätt utgår bonuspoäng till svar som resonerar härom, särskilt om preambelns punkt 12 härvid beaktas. (1 p., 1‐2 p. för korrekt resonemang om att lagvalet kan framgå av ”övriga omständigheter”).
Om inte annat ska lagvalet avgöras i enlighet med art. 4. Resonemanget måste föras så att det framgår att avtalet inte omfattas av art. 4.1, att det svårligen kan fastställas en karakteristisk prestation med tillämpning av 4.2, varför lagvalet slutligen ska fastställas med stöd av 4.4 med hjälp av den individualiserande metoden. Förståelsen för argumentationen är i sammanhanget viktigare än resultatet. (1‐3 p.)
Kommentar I: Hänvisning till art. 4.3 är irrelevant i sammanhanget eftersom den enbart aktualiseras när presumtionen i art. 4.1 alternativt 4.2 är tillämplig. Så är inte fallet i denna uppgift.
Kommentar II: Frestande är att hänvisa till Luxemburgs lagstiftning som en kompromiss. Tveksamt dock om så är fallet. Samarbetsavtalet är slutet mellan ett svenskt och ett tyskt företag och mycket talar för att det är närmare anknytning till något av dessa länder.
C) Behörig domstol fastställs i detta fall genom tillämpning av Insolvensförordningen. Enligt dess art. 3 är utgångspunkten att det är domstolarna i den medlemsstat där gäldenärens huvudsakliga intressen finns som är behöriga att inleda ett huvudinsolvensförfarande. Presumtionen i art. 3.1 medför att denna stat den 26 oktober 2019 är Frankrike, varför BrückeBau GmbH skulle kunna försättas i konkurs där (1 p.).
Presumtionen gäller dock inte om, som i detta fall, gäldenären flyttat sitt säte inom en tremånadersperiod innan insolvensförfarandet inleds. Om Lyft & Släp AB agerar inom sagda tidsperiod kan ett huvudinsolvensförfarande även inledas i Tyskland. (1 p.)
Vidare kan enligt art. 3.2 territoriella insolvensförfaranden i vissa fall inledas i någon av de stater där gäldenären har ett driftsställe, dvs. i vårt fall i Belgien, Nederländerna, Österrike samt Sverige. Detta förutsätter dock att något av kraven i ert. 3.4 är uppfyllda. (1‐2 p.)
Aspekter att beakta för Lyft & Släp AB i samband med en konkursansökan är bl.a. följande:
‐ Vid ett huvudinsolvensförfarande tillämpas universalitetsprincipen, dvs. konkursen
omfattar all egendom, oavsett i vilken medlemsstat den befinner sig. (1 p.)
‐ Vid ett territoriellt insolvensförfarande (alt. sekundärt insolvensförfarande) omfattas
endast den egendom som befinner sig inom domstolsstatens territorium. (1 p.)
‐ Lex concursus utgörs enligt art. 7 av lagen i den medlemsstat inom vars territorium insolvensförfarandet inleds. Finns relevanta skillnader i de alternativa medlemsstaternas konkurslagstiftning som bör påverka var konkursansökan ska
göras? (1 p.)
‐ Det bör inte finnas någon anledning att ifrågasätta erkännande eller verkställighet av
konkursbeslutet eller konkursens verkningar, men frågan bör alltid prövas i internationella sammanhang.
Med på tåget hem, efter en lång dag på Byrån, har du material att förbereda inför morgondagens möte med en av firmans klienter, Adam. Han äger och driver en restaurangkedja i Malmö och funderar på att expandera verksamheten till Tyskland. Det har nu visat sig att den konkurrerande krögaren, Emma, inlett en kampanj som försvårar Adams planer. Emma har, i första hand genom användning av sociala medier, spridit rykten om att Adam använder undermåliga råvaror i sina restauranger och att han använder kött från djur som behandlats illa. Ryktesspridningen har lett till problem för Adams verksamhet i Sverige och det har väsentligt försvårat etableringen i Tyskland. Emma bor i Tyskland och har sin verksamhet huvudsakligen belägen i Hamburg. Nu vill Adam att du utreder förutsättningarna för honom att agera rättsligt mot Emma i Sverige. Adam är intresserad av är att få ersättning för det uppenbara förtal som han har utsatts för.
a. Din första uppgift blir att undersöka om det finns domsrätt i Sverige avseende den aktuella förtalstvisten.
b. Din andra uppgift blir att utreda vilken lag som svensk domstol ska tillämpa, om det visar sig att svensk domstol faktiskt är behörig.
c. Vid prövning i Svensk domstol visar det sig att lagvalsfrågan är svårlöst. För att skynda på prövningen kommer därför parterna överens om att engelsk rätt ska vara tillämplig på
tvisten. Din uppgift blir nu att redovisa argument för och emot att en sådan överenskommelse ska vara bindande för svensk domstol.
a. Bryssel 1a förordningen är tillämplig. Huvudregel är att talan kan väckas vid forum där svaranden
har hemvist, art 4, och frågan om vad hemvist är utvecklas i art 62 och 63 (2 poäng).
Som alternativ till art 4 finns möjligheten till tyst prorogation (art 26), dvs att stämma i Sverige och
hoppas att svaranden går i svaromål. Det framstår inte som sannolikt att det skulle vara möjligt att
avtala om domsrätt enligt art 25. (2 poäng).
Det tydligaste alternativet till huvudregeln i art. 4 är artikel 7(2). Talan rör ett utomobligatoriskt
anspråk och bestämmelsen medger tre separata domsrättsgrunder. En talan avgränsad till skada i
domstolslandet kan väckas i varje lad där effekt av skadan uppkommit (jmf Shevill, C‐68/93) och det
gör det möjligt att pröva eventuell skada som uppkommit i Sverige vid svensk domstol. Det är också
möjligt att stämma avseende all skada vid domstol i det land där den skadegörande handlingen
företogs. När det handlar om nätbaserade kränkningar är det svårt att fastställa en bestämd
handlingsort. Det sannolika är dock att handlingsorten är Tyskland. Slutligen finns, när det gäller
internetrelaterade kränkningar av personlighetsskyddet, en möjlighet att stämma för hela skadan vid
domstol på den ort där den skadelidande har centrum för sina intressen. Möjligheten gäller för såväl
enskilda som fysiska personer (jmf e‐Date, C‐509/09 och Bolagsupplysningar, C‐194/16). (4 poäng för
ett väl motiverat resonemang)
b. Rom II förordningen, som annars reglerar frågan om tillämplig lag för utomobligatoriska
förpliktelser, är inte direkt tillämplig, art 1(2)g. (2 poäng) Utgångspunkten blir därmed att tidigare
gällande svensk praxis är tillämplig. Enligt Cronsioe‐fallet (NJA 1969 s. 163) tillämpas därmed lagen i
det land där den skadegörande handlingen företagits. (2 poäng). Ett alternativ är att argumentera för
att frågan rör otillbörlig konkurrens, som omfattas av Rom II förordningen, med följd att art 6 blir
tillämplig. (2 poäng).
c. Frågan har inte något bestämt svar. I stället har poäng utdelats för väl strukturerade och
motiverade argument för och emot att ett avtal om lagval i detta fall skulle vara bindande för en
domstol.
Till stöd för att lagvalsavtalet ska ses som bindande kan anföras att avtalsfriheten är en
grundläggande princip inom privaträtten och att det finns en trend mot ökad partsautonomi inom
den internationella privaträtten. Det finns också rent processrättsliga argument, exv.
dispositionsprincipen som kan anföras till stöd för att avtalet ska vara bindande för domstolen. Det
kan också anföras att Rom II förordningens artikel 14 medger att parterna får avtala om tillämplig lag
och att denna bestämmelse borde vara analogt tillämplig.
Det sista argumentet är dock tveeggat eftersom Rom II förordningen också kan användas som
argument mot att lagvalsavtalet ska vara bindande. Det framgår exv. uttryckligen av art 6(4) att
lagvalsavtal inte är tillåtna när det gäller otillbörlig konkurrens och redan av art 1(2)g framgår att
förtal överhuvudtaget inte omfattas av förordningen. Detta tyder på att den sak som talan avser är
sådan att den inte går att avtala om. Rent allmänt kan det vidare argumenteras för att förtal har ett
nära samband med regler om tryck‐ och yttrandefrihet och att dessa grundlagsskyddade områden
därmed måste ses som indispositiva också i lagvalssamanhang.
Med på tåget hem, efter en lång dag på Byrån, har du material att förbereda inför morgondagens möte med en av firmans klienter, Benjamin. Han driver ett företag som tillverkar en ny typ av elektroniskt Keyboard under namnet Rolandz. Verksamheten är jämförelsevis liten men Rolandz har fått mycket positiv uppmärksamhet och det finns ett stort internationellt intresse för den nya produkten. För att på ett effektivt sätt etablera sig på nya marknader bestämmer sig Benjamin för att ingå återförsäljaravtal. Ett sådant avtal, som gäller försäljning i Portugal, ingås med Méndez, som redan är väl etablerad på den portugisiska marknaden. Försäljningen i Portugal går mycket bra, men dessvärre uteblir ersättningen till Benjamin som parterna avtalat om. Benjamin överväger nu rättsliga åtgärder.
a. Din första uppgift blir att undersöka om det finns domsrätt i Sverige avseende den aktuella tvisten.
b. Din andra uppgift blir att utreda vilken lag som svensk domstol ska tillämpa, om det visar sig att svensk domstol faktiskt är behörig.
c. Det visar sig nu att parterna avtalat om att portugisisk materiell rätt ska vara tillämplig på alla tvister som följer av avtalet. I vilken utsträckning kan en svensk domstol i en sådan situation beakta tvingande svensk rätt?
Frågan om det föreligger domsrätt i Sverige regleras av Bryssel 1a förordningen. Av artikel 4 framgår att huvudregeln är att behörighet föreligger vid svarandens hemvistforum och av art 62 och 63 framgår närmare hur frågan om hemvist ska undersökas. (2 poäng).
Alternativa grunder för behörighet i Sverige skulle vara om parterna avtalat om behörighet för svensk domstol (enligt art 25) eller om svaranden enligt art 26 går i svaromål inför domstol i Sverige (utan att bestrida domstolens behörighet). (2 poäng)
Det uppenbara alternativet för domsrätt i Sverige är annars artikel 7(1). Av bestämmelsen framgår att det finns tydliga definitioner av vad som avses med uppfyllelseort vid avtal som rör varor resp. tjänster. Återförsäljaravtalet kan eventuellt kvalificera som ett avtal om tjänst, men det ska uppmärksammat att denna kvalifikation är osäker (jmf C‐533/07 – Falco) och att det finns en risk att presumtionerna i art 7(1)b inte kan tillämpas. I ett sådant fall får frågan om var uppfyllelseorten är bestämmas enlig 7(1)a och det blir en prövning i den domstol där talan är anhängig. I ett sådant fall får således Svensk domstol ta ställning till om den förpliktelse som parterna tvistar om ska uppfyllas i Sverige (jmf NJA 1999 s 673). (4 poäng)
Summa 8 poäng
B.
I fallet är Rom I förordningen tillämplig. Det ska konstateras att förordningen är universellt tillämplig och det ska noteras att det inte framstår som om det finns att avtal om lagval. (2 poäng)
Frågan om tillämplig lag får därför avgöras med stöd av artikel 4. Även i detta fall får kvalifikationen av avtalet betydelse och det ska uppmärksammas att ett återförsäljaravtal inte självklart passar in under någon av de presumtionsregler som finns i art 4(1). Följaktligen blir det relevant att undersöka artikel 4(2) och frågan om vem av parterna som har att utföra den för avtalet karakteristiska prestationen. Även detta kan visa sig svårt att fastställa och i ett sådant fall får tillämplig lag fastställas enligt artikel 4(4). Det ska också uppmärksammas att artikel 4(3) måste undersökas i de fall lagvalet har bestämts med stöd av artikel 4(1) eller 4(2). (4 poäng)
Det ska slutligen uppmärksammas att förordningen talar om vanlig vistelseort och att detta begrepp definieras i artikel 19. (1 poäng)
Summa 7 poäng
C.
Även i detta fall är Rom 1 förordningen tillämplig. I de fall parterna valt lag framgår av artikel 3(3) att nationellt tvingande regler kan bryta ett sådant val om alla omständigheter av betydelse ‐ förutom lagvalet – föreligger i det landet. Artikel 3(4) ger en liknande möjlighet för tvingande EU‐rätt i de fall parterna valt annan tillämplig lag än ett medlemslands lag. (2 poäng)
En annan möjlighet genom vilken tvingande nationell rätt kan få betydelse ges av artikel 9. Av denna bestämmelse framgår att regler som domstolslandet uppfattar som internationellt tvingande kan tillämpas oavsett vilken lag som annars ska tillämpas på avtalet. Vilka regler detta kan vara avgörs nationellt, i ljuset av EU‐domstolens praxis (jmf C‐184/12 Unamar). I sammanhanget är det relevant att reflektera över vilka regler det kan handla om för svenskt vidkommande och AvtL 36§ kan nämnas som ett exempel på en möjlig internationellt tvingande regel. (2 poäng)
Det ska också nämnas att artikel 21 öppnar för möjligheten att vägra tillämpa bestämmelser i den lag som annars är tillämplig i de fall en sådan tillämpning skulle strida mot grunderna för rättsordningen i domstolslandet (ordre public). 1 poäng
