Civilrätt - del 3 Flashcards
Gunnar Grävare har köpt en grävmaskin av Bettan Bonde. Han har klagat hos Bettan att maskinen lyfter för dåligt och alldeles för instabilt. Han har begärt att hon ska fixa till maskinen så att den får avtalat skick. Bettan svarar Gunnar att det inte är något fel på maskinen. Hon menar att Gunnar inte har lärt sig att handskas med maskinen. Han beskylls för att inte ha den ”rätta knycken” när han ska sköta spakarna på maskinen.
Bettans inställning gör att Gunnar väcker talan vid domstol. Han yrkar att tingsrätten förpliktar Bettan att återbetala köpeskillingen på 650.000 kronor till honom. Grunden för Gunnars yrkande är att den köpta maskinen har ett allvarligt manöverfel. Han påstår också att detta fel är av så väsentlig betydelse för honom att han får svårt att bedriva en meningsfull näringsverksamhet. Gunnar skriver att han ångrar köpet och vill att det går tillbaks.
a. I stämningsansökan skriver Gunnar bland annat att han med en viss film tänker bevisa att manöverfelet fanns före hans köp. Denna film påstås visa att maskinen helt plötsligt löper amok och inte fungerar som den ska. Gunnar hävdar att filmen har legat ute på Bettans Facebook strax före köpet men därefter snabbt har tagits bort. Gunnar vill att Bettan ska åläggas att plocka fram filmen och skicka den till honom så att han kan använda den som bevisning. Vad måste Gunnar övertyga tingsrätten om för att han ska få bifall till sin begäran? Motivera svaret med hänvisning till relevanta lagregler och/eller processprinciper!
Frågan handlar om en parts rätt att få tillgång till en film. Det betyder att reglerna i 39 kapitlet 5 § rättegångsbalken om exhibition blir tillämpliga. En film är något annat än en skriftlig handling (som regleras i 38 kapitlet 2 § ). En ”handling” (skriftligt dokument) syftar på ett dokument som genom sitt textinnehåll som ska förmedla underlag för slutsatser om ett bevistema (ytterst existensen av ett påstått rättsfaktum). Filmen förmedlar typiskt sett inte ett textinnehåll, annat än i det fall filmen visar en intervju där själva meningsinnehållet i intervjun utgör ett grundlag för slutsatser om existensen av ett rättsfaktum. Något sådant tycks inte bli aktuellt i detta fall.
Av 39 kap 5 § rättegångsbalken följer att en begäran om exhibition får bifallas på i princip motsvarande krav som gäller för processuell edition (se 38 kap 2 § rättegångsbalken). Gunnar måste alltså övertyga domstolen om
att Bettan innehar den aktuella filmen,
att denna film har sådana kännetecknen att den går att skilja från andra filmer (identitet, specifikation),
att filmen kan antas bevisbetydelse och
att bevisbetydelsen avser ett redan i rättegången åberopat bevistema ( ytterst ett påstått
rättsfaktum), d.v.s. i det nu aktuella fallet det av Gunnar påstådda manöverfelet i maskinen att olägenheterna av ett tvångsingrepp i exhibitionssvarandens (Bettans) skyddade sfär är
proportionerligt i förhållande till exhibitionssökandens intresse att få ta del av filmen
Vidare bör Gunnars yrkande gå ut på att filmen ska överlämnas till domstolen, även om ordalydelsen inte utesluter att exhibitionssvaranden får förpliktas överlämna filmen direkt till exhibitionssökanden. Se 39 kap 5 § jämfört med 38 kap 5 § rättegångsbalken. Bestämmelsen utformades dock ursprungligen för att exhibitionssvaranden skulle förpliktas att överlämna den till domstolen i god tid före huvudförhandlingen. Om så sker, har exhibitionssökanden goda möjligheter att besöka domstolen för att få en förhandsvisning av filmen.
Det kan möjligen diskuteras om en (digitalt framställd och lagrad) film utgör ett föremål ( = lös sak) som rent fysiskt kan överlämnas. Här uppstår frågan om domstolen på Gunnars begäran får föreskriva i vilken media (t.ex. USB-sticka) som Bettan ska överlämna filmen. Se NJA 1981 s 791 och 1992 s 307.
Gunnar Grävare har köpt en grävmaskin av Bettan Bonde. Han har klagat hos Bettan att maskinen lyfter för dåligt och alldeles för instabilt. Han har begärt att hon ska fixa till maskinen så att den får avtalat skick. Bettan svarar Gunnar att det inte är något fel på maskinen. Hon menar att Gunnar inte har lärt sig att handskas med maskinen. Han beskylls för att inte ha den ”rätta knycken” när han ska sköta spakarna på maskinen.
Bettans inställning gör att Gunnar väcker talan vid domstol. Han yrkar att tingsrätten förpliktar Bettan att återbetala köpeskillingen på 650.000 kronor till honom. Grunden för Gunnars yrkande är att den köpta maskinen har ett allvarligt manöverfel. Han påstår också att detta fel är av så väsentlig betydelse för honom att han får svårt att bedriva en meningsfull näringsverksamhet. Gunnar skriver att han ångrar köpet och vill att det går tillbaks.
Bettan gör flera invändningar mot Gunnars talan. En av dessa invändningar är att Gunnar måste bevisa att manöverfelet är av väsentlig betydelse för Gunnars möjligheter att bedriva en meningsfull näringsverksamhet. Stämmer det? Motivera svaret med hänvisning till relevanta lagregler och/eller processprinciper!
Bettans påstående om bevisbördan är riktat mot uttrycket ”väsentlig betydelse”. Uttrycket finns i 39 § 1 stycket köplagen och utgör där en bifallsförutsättning för hävning av ett köp. Detta väcker frågan huruvida en part (Gunnar) bär bevisbördan för ett påstående om att ett rekvisit i en lagregel är uppfyllt.
Svaret är nej, om man menar att Gunnar ska stå risken för att domstolen är osäker på hur uttrycket ”väsentlig betydelse” rent juridiskt ska lagtolkas eller tillämpas på ett tillräckligt utrett rättsfaktum. Om en domstol tvekar över innebörden i eller tillämpningen av ett bifallsvillkor i en lagregel, så får detta tvivel inte lösas med hjälp av en bevisbörderegel. Vad innehållet i lagen är ska uppfattas som en rättsfråga (och den ska besvaras med stöd av relevanta rättskällor).
Bevisbörda aktualiseras vid tveksamheter över huruvida ett sakligt förhållande är tillräckligt utrett eller om det inte är utrett alls. Bevisbörderegeln får dock bara användas vid tvivel över existensen av de faktiska omständigheter som åberopande part påstår direkt gör en civilrättslig regel tillämplig.
Bettan borde därför formulera om sin invändning och hävda att Gunnar ska bevisa de omständigheter som han påstår konstituerar att felet på maskinen är av ”väsentlig betydelse” för honom och hans näringsverksamhet.
Gunnar Grävare har köpt en grävmaskin av Bettan Bonde. Han har klagat hos Bettan att maskinen lyfter för dåligt och alldeles för instabilt. Han har begärt att hon ska fixa till maskinen så att den får avtalat skick. Bettan svarar Gunnar att det inte är något fel på maskinen. Hon menar att Gunnar inte har lärt sig att handskas med maskinen. Han beskylls för att inte ha den ”rätta knycken” när han ska sköta spakarna på maskinen.
Bettans inställning gör att Gunnar väcker talan vid domstol. Han yrkar att tingsrätten förpliktar Bettan att återbetala köpeskillingen på 650.000 kronor till honom. Grunden för Gunnars yrkande är att den köpta maskinen har ett allvarligt manöverfel. Han påstår också att detta fel är av så väsentlig betydelse för honom att han får svårt att bedriva en meningsfull näringsverksamhet. Gunnar skriver att han ångrar köpet och vill att det går tillbaks.
Bettan gör också en invändning mot Gunnars yrkande på domslut. Bettan begär att om Gunnars yrkande skulle bifallas vill hon att domstolen villkorar domslutet så att Gunnar inte återfår köpeskillingen om han inte samtidigt återlämnar maskinen. Domstolen bifaller Gunnars yrkande, men villkorar det som Bettan har begärt. Innan Gunnar har tagit kontakt med Bettan om att få tillbaka köpeskillingen ansöker Bettan hos Kronofogdemyndigheten att myndigheten ska ta maskinen ifrån Gunnar och lämna den till henne. Vad bör Kronofogdemyndigheten meddela för beslut i anledning av Bettans begäran? Motivera svaret med hänvisning till relevanta lagregler och/eller processprinciper!
Frågan handlar om domslutet som exekutionstitel. Svaret på frågan ska redovisa vad som i domslutet är den förpliktelse vilken Kronofogdemyndigheten får och ska verkställa. Se 1 kapitlet 1 § utsökningsbalken. En dom som uttrycker en förpliktelse utgör en exekutionstitel. Se 3 kapitlet 1 § 1 stycket 1 punkten utsökningsbalken.
Käranden är den som i ett tvistemål får framställa ett fullgörelseyrkande som går ut på att domstolen ska ålägga (förplikta) svaranden att göra, underlåta eller tåla något. Bifalls fullgörelseyrkandet kommer domslutet att innefatta ett åläggande om en förpliktelse som riktas mot svaranden. Domslutet blir i detta avseende en exekutionstitel.
I ett tvistemål får svaranden i sin egenskap av svarande inte framställa något eget yrkande på domslut som skulle förplikta käranden till att göra, underlåta eller tåla något. Svarandens uppgift är – såvitt gäller domslutet – bara redovisa sin inställning till kärandens yrkande. Svaranden kan gå med på att kärandens yrkande bifalls (medgivande) eller motsätta sig ett bifall till kärandens yrkande. Vill svaranden framställa ett eget yrkande om förpliktelse mot käranden, måste svaranden (gen)stämma käranden och då får svaranden i genkäromålet ställning av kärande. Det finns ingenting i tentamensfrågan som tyder på att hon har genstämt.
Från regeln att svaranden i ett tvistemål inte i sin egenskap av svarande får framställa ett yrkande på en förpliktelse mot käranden ska skiljas att svaranden gör en invändning mot att kärandens yrkande ska bifallas fullt ut. Svaranden får bland annat begära att ett bifallande domslut ska villkoras. Svaranden får t.ex. begära att svaranden bara ska förpliktas göra något, om käranden samtidigt vidtar en viss motprestation i förhållande till svaranden.
Ett i domslutet intaget villkor om svarandens rätt motprestation skapar inte någon förpliktelse mot käranden som går att självständigt verkställa mot käranden, se NJA 1991 s 173 och Civilrättskipning, andra upplagan, s 263-264. Kronofogdemyndigheten ska därför ogilla Bettans ansökan om verkställighet, d.v.s. att återfå maskinen. Motiveringen är att villkoret i domslutet inte i sig utgör en exekutionstitel som ger Kronofogdemyndigheten behörighet att tvångsvis ta maskinen ifrån käranden och lämna den till svaranden.
Syftet med ett motprestationsvillkor är att den i domslutet uttryckta förpliktelsen mot svaranden att fullgöra något (återbetala köpeskillingen) bara får genomdrivas av Kronofogdemyndigheten, om käranden samtidigt uppfyller motprestationsvillkoret (återlämnar maskinen till svaranden). Högsta domstolen har uttryckt ståndpunkten att myndigheten ska anta (presumera) att käranden kommer att uppfylla motprestationsvillkoret, om inte omständigheterna tyder på motsatsen, se NJA 1991 s 51 och Civilrättskipning, andra upplagan, s 274. Med en sådan presumtion skulle motprestationsvillkoret som regel inte utgöra ett hinder mot verkställighet av den förpliktelse som käranden vill genomdriva mot svaranden.
Gregor har stämt Titti. Han vill ha skadestånd på 30.000 SEK från henne. Anledningen är att Gregor menar att Titti med sin rullbräda har kört på honom i stadsparken och orsakat honom flera skador. I stämningsansökan framhåller Gregor att det yrkade beloppet utgör en samlingssumma för skador som handlar om krossade revben, förstörda kläder, förstörda glasögon, förstörd Iphone, inställt besök på en rockkonsert samt sveda och värk.
Finns det något i utformningen av denna del av Gregors stämningsansökan om det yrkade beloppet och de påstådda skadorna som domstolen bör omedelbart reagera på och vad bör den reaktionen gå ut på? Motivera svaret med hänvisning till tillämpliga rättsregler/principer!
a. Frågan handlar om kravet på bestämt yrkande. Gregors yrkande på 30.000 kronor är visserligen till beloppet bestämt. Men vid en jämförelse med innehållet i grunden för yrkandet framgår att beloppet utgör en summering av flera anspråk. Domstolen måste därför förelägga Gregor att dela upp beloppet på varje anspråk för sig och ange hur mycket pengar han begär för vart och ett av de skilda skador som han har räknat upp i grunden för sin talan; krossade revben, förstörda kläder, förstörda glasögon, förstörd Iphone, inställt besök på en rockkonsert samt sveda och värk. Se 42 kapitlet 2-3 §§ rättegångsbalken. Dessa anspråk vilar på väsentligen samma grund och dessa anspråk ska handläggas som en förening av flera mål, där varje anspråk utgör ett mål för sig. 14 kapitlet 1 § rättegångsbalken.
Gregor har stämt Titti. Han vill ha skadestånd på 30.000 SEK från henne. Anledningen är att Gregor menar att Titti med sin rullbräda har kört på honom i stadsparken och orsakat honom flera skador. I stämningsansökan framhåller Gregor att det yrkade beloppet utgör en samlingssumma för skador som handlar om krossade revben, förstörda kläder, förstörda glasögon, förstörd Iphone, inställt besök på en rockkonsert samt sveda och värk.
I grunden för sitt yrkande påstår Gregor att ”Titti färdades den aktuella dagen på en rullbräda, dök upp snett bakom honom och träffade honom i knävecken, varpå han föll handlöst framåt och hamnade med framkroppen på ett konstverk som är placerat mitt på gångbanan”. Vid den muntliga förberedelsen bemöter Titti Gregors påstående med följande uttalande: ”Visst gick det till som Gregor har beskrivit situationen, men det hjälper honom inte eftersom han måste klara av sin bevisbörda att bevisa att hon (Titti) har varit vårdslös”. Hur bör domaren uppfatta Tittis uttalande? Motivera svaret med hänvisning till tillämpliga rättsregler/principer!
b. Domstolen bör förstå Titti så att hon erkänner Gregors påståenden om det faktiska händelseförloppet och nöjer sig med att göra en rättsinvändning. Hon vill alltså inte ha någon bevisprövning av händelseförloppet men väl en rättslig prövning av frågan huruvida hon genom sitt uppträdande har agerat vårdslöst. Se 35 kapitlet 3 § rättegångsbalken. Ett sådant erkännande av fakta är i dispositiva tvistemål bindande för domstolen – domstolen får inte göra någon bevisvärdering av dessa Gregors faktapåståenden. I förlängningen betyder detta att det inte kommer bli aktuellt med att lägga någon bevisbörda på Gregor för dessa erkända påståenden vid överläggningen till dom. Här ska noteras att Titti gör erkännandet under förberedelsen. För att detta ska bli bindande krävs att hon upprepar erkännandet vid huvudförhandlingen, se 17 kapitlet 2 § rättegångsbalken angående omedelbarhetsprincipen.
Gregor har stämt Titti. Han vill ha skadestånd på 30.000 SEK från henne. Anledningen är att Gregor menar att Titti med sin rullbräda har kört på honom i stadsparken och orsakat honom flera skador. I stämningsansökan framhåller Gregor att det yrkade beloppet utgör en samlingssumma för skador som handlar om krossade revben, förstörda kläder, förstörda glasögon, förstörd Iphone, inställt besök på en rockkonsert samt sveda och värk.
Under förberedelsen begär Gregor att domstolen ska ålägga Tittis nära vän, Mikke, att lämna in sin mobiltelefon till domstolen. Skälet är att Mikke med mobilen ska ha filmat hela händelseförloppet då Titti körde på Gregor och Gregor vill använda mobilfilmen för som bevis i målet. Mikke motsätter sig bifall till yrkandet och hävdar att han inte kan tvingas att medverka i rättegången på något som helst sätt. Mikke framhåller också att det är ”pinsamt” att någon ska få gå igenom hans mobil under rättegången, med tanke på alla filmer han har på mobilen. Hur bör domstolen ställa sig till dels Gregors begäran om överlämnande av mobiltelefonen, dels Mikkes invändningar? Motivera svaret med hänvisning till tillämpliga rättsregler/principer!
c. Gregors begäran handlar om syn (inspektion, besiktning) enligt bestämmelserna i 39 kapitlet rättegångsbalken. Mobilen utgör ett sådant föremål som omfattas av kapitlets 5 §. Om domstolen bedömer att den utpekade filmen existerar och kan ha bevisbetydelse, föreligger i och för sig förutsättningar för att bifalla Gregors begäran. Mikkes invändning att han inte vill bli inblandad i rättegången är ohållbar. Han är skyldig att bistå domstolen i ett fall som detta. Det existerar en exhibitionsplikt för honom som tredje person. Mikkes andra invändning handlar om att ett överlämnande hotar hans integritet. Invändningen väcker frågan om tillämpning av proportionalitetsprincipen, som bland annat aktualiseras vid domstolen använder tvångsmedel för att säkerställa att viss bevisning blir tillgänglig för bevisupptagning vid huvudförhandlingen och den därefter följande bevisprövningen. Här kan man tänka sig att domstolen nöjer sig med att förplikta Mikke att lämna in den aktuella filmen till domstolen, inte hela mobiltelefonen. Med ett sådant förordnande blir ingreppet i Mikkes integritet lindrigare än det skulle ha blivit om han ålades lämna in hela mobilen.
Grippo AB är ett bolag som tillverkar precisionskomponenter i en rad exotiska material såsom diabas, granit, glas och glaskeramer. Bolagets styrelse tror att det skulle vara mer lönsamt att sälja den fastighet som bolaget bedriver sin verksamhet i och istället hyra fastigheten från köparen. Styrelsen anlitar därför revisorn Linnea Phil och ger henne uppdraget att reda ut skattekonsekvenserna av en sådan försäljning. Linnea lämnar en rapport där hon kommer fram till att bolaget, trots vissa skattekonsekvenser, kommer att vinna på en försäljning. Det visar sig senare att skattekonsekvenserna blev betydligt större än vad Grippo AB räknat med. Grippo AB menar att Linnea har varit vårdslös i sin rådgivning och att denna vårdslöshet har orsakat bolaget skada som Linnea är ansvarig för. Grippo AB stämmer därför Linnea och yrkar att tingsrätten ska förpliktiga henne att utge skadestånd om 200 000 kr till Grippo AB. Grunden för yrkandet är att Linnea inom ramen för uppdraget har lämnat vårdslös rådgivning som orsakat bolaget den uppkomna skadan. Grippo AB menar att Linnea inte har uppskattat fastighetens värde enligt gängse värderingsgrunder, vilket påverkat skattekonsekvenserna samt att hon inte beaktat vissa marginalskatteeffekter. I sitt svaromål bestrider Linnea yrkandet och förnekar att hon varit vårdslös vid rådgivningen.
a) Du arbetar som tingsnotarie och har fått uppdraget av handläggande domare, Edit Palm, att fundera på hur det ska avgöras om revisorns agerande vid rådgivningen varit vårdslöst eller inte. Du vet att revisorsinspektionen är tillsynsmyndighet för revisorer och att denna myndighet också utfärdar råd och rekommendationer när det gäller revisorers uppdrag. Du brottas med följande frågor:
1‐ Anta att det finns tillämpliga råd och rekommendationer från revisorsinspektionen. Måste då käranden åberopa innehållet i dessa som rättsfakta för att tingsrätten ska kunna lägga dessa till grund för bedömningen av vårdslöshet eller får tingsrätten vid sitt rättsliga beslutsfattande självmant beakta innehållet i revisorsnämndens råd och rekommendationer för att på så sätt kunna avgöra om revisorns agerande varit vårdslöst eller inte?
2‐ Får domstolen förelägga parterna att inkomma med bevisning om innehållet i revisorsinspektionens råd och rekommendationer?
Skrivningsfrågan handlar om vilka omständigheter som utgör sådana som måste åberopas av parterna och vilka som utgör rättsliga normer som domstolen självmant ska/får beakta.
I ett dispositivt tvistemål har parterna olika roller där parterna inom ramen för dispositionsprincipen sätter ramen för processen genom sina yrkanden samt åberopade rättsfakta och domstolen är juridiskt bunden av detta, jfr 17 kap 3 RB.
Käranden påstår att svaranden lämnat vårdslös rådgivning. Käranden måste då åberopa de omständigheter, rättsfakta, som käranden menar gör svarandens agerande vårdslöst, jfr 17 kap 3 § RB. Det handlar dels om att hon inte värderat fastigheten i enlighet med gängse värderingsprinciper, dels att hon missat att beakta vissa marginalskatteeffekter. Förutsatt att käranden kan bevisa dessa åberopade rättsfakta, ska domstolen avgöra i vad mån svarandens agerande utgör vårdslös rådgivning. Detta är en rättsfråga som tingsrätten ska avgöra inom ramen för jura novit curia (JNC).
Tingsrättens uppgift är att hitta den rätta normen och tillämpa densamma på av parterna åberopade rättsfakta. Begreppet vårdslöshet behöver tolkas och tingsrätten får då ta hjälp av innehållet i olika rättskällor, så kallade rättstillämpningsfakta, för att kunna slå fast om svarandens agerande varit vårdslöst, jfr civilrättskipning s. 345. En central fråga är då hur revisorsinspektionens råd och rekommendationer ska klassificeras. De är inte rättsregler som tingsrätten är skyldig att följa, men de utgör normer som utformats av en myndighet och det kan argumenteras för att de hör till den offentliga normbildningen och därmed utgör normer som tingsrätten får beakta inom ramen för JNC när en revisors agerande ska bedömas, jfr NJA 1995 s. 693 och civilrättskipning s. 343. Det betyder då att tingsrätten får beakta revisorsinspektionens råd och rekommendationer som tolkningsunderlag för frågan om vårdslöshet.
Om revisorsinspektionens råd och rekommendationer inte skulle tillhöra den offentliga normbildning som faller inom JNC utgör de i den aktuella frågan inte rättsfakta som ska åberopas. Däremot skulle käranden kunna åberopa revisorsinspektionens råd och rekommendationer som bevisning till styrkande av att revisorns agerande genom att avvika från dessa råd/rekommendationer har varit vårdslöst. I så fall kommer innehållet i dessa råd och rekommendationer att utgöra bevisfakta som tingsrätten ska värdera.
Med andra ord ska parterna inte åberopa innehållet i revisorsinspektionens råd och rekommendationer som rättsfakta utan tingsrätten får inom ramen för
JNC beakta innehållet i dessa för att lösa rättsfrågan om rådgivningen varit vårdslös.
Viktigt att man har visat att man förstår skillnaden mellan att åberopa rättsfakta, beakta något inom ramen för JNC samt att åberopa bevisning. Det måste av svaret framgå att man förstått att det inte är aktuellt att åberopa råden som rättsfaktum så som frågan är formulerad, men att de kan få betydelse för avgörandet av rättsfrågan om revisorns agerande har varit vårdslöst. Det måste också framgå att man har förstått att det finns olika sätt att se på dessa råd/rekommendationer. Antingen som rättstillämpningsfaktum som faller inom ramen för JNC eller som sådana råd och rekommendationer som domstolen inte ska beakta inom ramen för JNC men som en part kan åberopa som bevisning och där då innehållet utgör bevisfakta för hur vårdslösheten ska bedömas.
Total 6 p
2) Skrivningsfrågan handlar om utredningsansvar för fakta respektive juridik.
Parterna i ett dispositivt tvistemål har utredningsansvar för det omtvistade faktiska händelseförloppet enligt 35 kap 6 § RB. Parterna ska genom sina åberopanden presentera de rättsfakta som åberopas till stöd för respektive talan för tingsrätten samt åberopa bevisning till stöd för de rättsfakta som part har bevisbördan för. Inom ramen för den fria bevisföringen bestämmer part själv vilken bevisning som ska åberopas och tingsrätten får inte ålägga parterna att inkomma med bevisning och inte heller själv skaffa in bevisning. (Observera att 38 kap 8 § RB inte är ett undantag från detta. Part måste fortfarande åberopa handlingen som bevisning. Part kan själv vända sig till myndigheten för att få ut handlingen om denna är offentlig. Är innehållet i handlingen sekretessbelagt aktualiseras 38 kap 8 § RB och domstolen får begära att handlingen ska ges in till rätten om det kan antas att handlingen har bevisbetydelse.)
När det gäller innehållet i gällande rätt är det domaren som har utredningsskyldighet, vilket faller inom ramen för principen jura novit curia. Domaren ska först ta reda på den adekvata rättsregelns rätta innebörd, regelns abstrakta innehåll. Därefter ska domaren tillämpa regeln på i målet åberopad rättsfakta, civilrättskipning s. 345. Domaren har då en självständig plikt att utreda innebörden av gällande rätt och har inte någon befogenhet att förelägga en part att inkomma med bevisning om innehållet i gällande rätt, jfr 35 kap 2 § 1 st RB. Inte heller kan part föreläggas att inkomma med bevisning om olika rättstillämpningsfakta.
Några månader efter det att svaromålet inkommit till tingsrätten kontaktar Linnea Phil dig och meddelar att parterna har nått en överenskommelse som de formulerat i ett skriftligt förlikningsavtal. Linnea meddelar också att det är parternas önskemål att förlikningsavtalet ska stadfästas genom dom och hon mailar därför det aktuella avtalet till dig. Du ser genast en chans att ”bli av” med det aktuella målet och skriver därför ett förslag till stadfästelsedom som du överlämnar till Edit Palm. Edit svarar dock med att ställa följande frågor till dig:
1‐ Är det verkligen under rådande omständigheter möjligt för mig som domare att underteckna den aktuella domen, eller krävs det ytterligare åtgärder från tingsrätten innan stadfästelsedomen kan meddelas och i så fall vilka?
2‐ Om jag som domare, stadfäster en förlikning, får då käranden med utsikt till framgång överklaga stadfästelsedomen innan denna vinner lagakraft med begäran att hovrätten ska pröva den ursprungliga tvisten?
Hjälp tingsnotarien att svara på frågorna ovan i a) och b). Motivera svaret med hänvisning till tillämpliga regler/rättsprinciper!
1) Skrivningsfrågan handlar om förutsättningarna för att stadfästa en förlikningsöverenskommelse mellan parterna.
En förlikningsöverenskommelse får enligt 17 kap 6 § RB stadfästas. Det spelar ingen roll om parterna har kommit överens med eller utan domares bistånd. Så länge det finns en talan anhängiggjord vid domstolen avseende den sak som innefattas av förlikningsöverenskommelsen, kan parterna begära att denna ska stadfästas genom dom. Det finns dock vissa formella kontroller som domaren måste göra innan hon kan stadfästa en förlikning.
Först kan konstateras att domaren måste förvissa sig om att det är parternas gemensamma vilja att förlikningsöverenskommelsen ska stadfästas. I nu aktuella fall är det endast svaranden som tar kontakt med tingsnotarien och framställer önskemålet om att förlikningsöverenskommelsen ska stadfästas. Detta räcker inte utan här måste domaren, innan stadfästelse kan ske, förvissa sig om att även käranden är av den åsikten. Det kan ske genom att käranden uttryckligen påtalar det men också genom en fullmakt till svaranden eller att det av förlikningsöverenskommelsen framgår att käranden gett sitt samtycke till att svaranden för parternas gemensamma räkning begär stadfästelse. Här skickar svaranden ett mail med överenskommelsen och vi vet inte innehållet i den och inte heller om det är det undertecknade avtalet. Det finns ju en risk att svaranden själv formulerat avtalet och sänt in det utan att käranden är medveten om detta, se civilrättskipning s. 410 f.
Domaren ska också försäkra sig om att målet är dispositivt och att överenskommelsen avser den sak varom talan har väckts. Det är visserligen möjligt att addera olika supplerande moment till förlikningsöverenskommelsen, men överenskommelsen måste också reglera det som tvisten avser. Det är även viktigt att domaren förvissar sig om att om parternas avsikt är att villkoren ska kunna bli föremål för verkställighet, måste domaren göra en kontroll av överenskommelsen så att den innefattar utfästelser av prestationer som är möjliga att verkställa och där kronofogdemyndigheten utan tvekan förstår vad som ska verkställas. Att förlikningsöverenskommelsen ät tydlig och klar får också betydelse när att rättskraftens omfattning ska bedömas, se civilrättskipning s. 411 f och NJA 2017 s. 94.
Observera att när en förlikningsöverenskommelse stadfästs genom dom sker detta inom ramen för den väckta talan. Domaren ska inte först fatta ett avskrivningsbeslut avseende den instämda tvisten.
Totalt 6 p
2) En stadfästelsedom har samma rättsverkningar som en traditionell dom, vilket innebär att denna kan överklagas till hovrätten inom tre veckor från domens avkunnande, jfr 17 kap 6 § RB, 49 kap 1 § RB och 50 kap 1 § RB. Ett överklagande kan dock bara avse förhållanden som hänför sig till själva stadfästelsen, däri inbegripet frågor som angår förlikningens giltighet som avtal, t.ex. att förlikningen inte har tillkommit på grund av ett svikligt förfarande från motpartens sida. Det ska också noteras att det krävs prövningstillstånd för att hovrätten ska ta upp talan till prövning, 49 kap 12 § RB, vilket kan bli svårt.
Även om prövningstillstånd skulle meddelas är problemet att den bakomliggande tvisten aldrig har prövats av tingsrätten eftersom parterna ingick en förlikningsöverenskommelse. Mot bakgrund av instansordningens princip är det därför inte möjligt att få den bakomliggande tvisten prövad av hovrätten utan att förlikningsavtalet först upphävs och stadfästelsedomen rivs upp. Det senare är dock inte enkelt eftersom förlikningsöverenskommelsen är ett bindande avtal mellan parterna och en part som i efterhand menar att överenskommelsen av olika anledningar inte är giltig måste övertyga domstolen om varför överenskommelsen inte längre ska gälla, jfr civilrättskipning s. 412 f.
Om förlikningsöverenskommelsen och stadfästelsedomen skulle rivas upp, står det käranden fritt att stämma på nytt och få den bakomliggande tvisten prövad.
Observera att begäran om stadfästelse är en processhandling som i och för sig skulle kunna återtas fram till dess att tingsrätten meddelat stadfästelsedomen. Däremot är förlikningsavtalet civilrättsligt bindande när parterna kommit överens. Bundenheten är inte beroende av att överenskommelsen stadfästs. Inte heller ska tingsrätten avskriva målet om en begäran om stadfästelse framställs till tingsrätten. I det fallet skiljer tingsrätten målet från sig genom stadfästelsedomen. Avskrivning i samband med förlikningsöverenskommelser aktualiseras endast när parterna inte begär stadfästelse av överenskommelsen. I det fallet måste tingsrätten skilja målet från sig på ett annat sätt. Käranden återkallar då sin talan och tingsrätten fattar ett slutligt avskrivningsbeslut.
Fastighetsägaren Lina Hudson har länge tänkt renovera det staket som omgärdar en av hennes fastigheter. Det är en omfattande renovering som behövs. På flera ställen runt fastigheten saknas det staket och på andra ställen är staketet i så dåligt skick att ett stort antal brädor måste bytas ut. Efter att ha begärt in offerter från olika företag bestämmer Lina sig för att anlita Edit Jönssons Snickeri, en enskild firma som drivs av Edit Jönsson, för arbetet. Av det avtal som ingås mellan parterna framgår att Edit Jönssons snickeri ska renovera och iordningsställa fastighetens staket i enlighet med en till avtalet bifogad färgskiss. Av den bifogade färgskissen framgår att staketet ska vara ett skärmstaket med horisontellt liggande spjälor. På skissen är staketet grönmålat i samma gröna nyans som fönsterfodret på det flerfamiljshus som finns på fastigheten. Efter två månader meddelar Edit Jönssons snickeri att det avtalade arbetet är slutfört. När Lina möter Edit för en slutbesiktning av arbetet upptäcker hon att staketet är omålat. Lina påpekar att hon inte anser att arbetet är slutfört eftersom staketet ännu inte är målat. Edit menar dock att avtalet endast omfattade renovering och iordningställande av ett staket. Någon målning har det aldrig varit tal om. Lina däremot menar att det av den till avtalet bifogade skissen framgår att staketet ska vara grönmålat.
a)
Lina Hudson stämmer Edit Jönsson, vid tingsrätten. I stämningsansökan yrkar Lina att tingsrätten ska fastställa att begreppen ”renovera och iordningställa” enligt parternas avtal innefattar målningsarbeten. Som grund för talan menar käranden att parterna vid de muntliga avtalsförhandlingarna varit överens om att målningsarbeten innefattades i avtalet och att detta kom till uttryck genom den aktuella skissen. Som bilagor till stämningsansökan bifogas det skriftliga avtalet och skissen. Edit invänder att tingsrätten måsta avvisa den av Lina förda talan eftersom den saknar rättslig grund. Hur ska domaren bedöma kärandens yrkande och svarandens invändning? Motivera svaret med hänvisning till tillämpliga regler/rättsprinciper!
13 kap 2 § 1 p. RB fastställelsetalan – En fastställelsetalan kan endast föras om frågan om ett särskilt rättsförhållande består eller inte består. Det är inte möjligt att få rena sakförhållanden fastställda genom ett fastställelseyrkande. Yrkandet ska med andra ord gälla ett konkret rättsligt förhållande mellan parterna som ger upphov till rättigheter och/eller skyldigheter. Yrkandet ska också innehålla en rättsföljdsanknytning, dvs. att en viss rättsföljd ska gälla mellan parterna. Så som talan är formulerad begär Lina Hudson att få fastställt att ett begrepp i avtalet ska tolkas på ett visst sätt utan att detta kopplas till ett särskilt rättsförhållande. Inte heller anges någon rättsföljd i yrkandet. Hon hävdar ju inte i sitt yrkande att det finns någon koppling till en avtalad förpliktelse för svaranden att utföra målningsarbetet. Svaranden har invänt att talan saknar rättslig grund och att tingsrätten därför ska avvisa talan. Denna invändning kan ta sikte på det faktum att yrkandet är ogiltigt eftersom det avser att slå fast ett rent sakförhållande. I vad mån ett fastställelseyrkande avser ett särskilt rättsförhållande ska dessutom domstolen beakta ex officio, jfr 34 kap 1 § RB. I det här fallet skulle det betyda att tingsrätten ska avvisa talan eftersom det inte handlar om att fastställa i vad mån ett rättsförhållande består eller inte består. Avvisningen sker genom ett slutligt beslut, 17 kap. 1 § RB.
Om domstolen menar att yrkandet är otydligt kan dock tänkas att domstolen i det framställda yrkandet skulle kunna tolka in en förpliktelse för svaranden med innebörden att svaranden i enlighet med det aktuella avtalet och det sätt som talan formulerats är skyldig att utföra målningsarbetet, jfr NJA 1979 s. 15, och att yrkandet därför ska tolkas så att domstolen ska fastställa att svaranden i enlighet med parternas avtal är skyldig att utföra det aktuella målningsarbetet. Det skulle då vara möjligt att föra den aktuella fastställelsetalan och i vad mån avtalet innefattar en skyldighet för svaranden att utföra målningsarbetet blir då en fråga för domstolens sakprövning. Det är också så att en domstol som anser att det framställda yrkandet är otydligt, dvs. där det inte med tydlighet framgår att ett särskilt rättsförhållande avses, ska (innan stämning utfärdas) förelägga käranden att förtydliga sitt yrkande, 42 kap 3 § RB. I nu aktuella fall verkar dock domstolen inte ha uppmärksammat detta eftersom stämning har utfärdats. Svaranden har framställt sina invändningar, vilket görs i svaromålet efter det att stämning har utfärdats. Däremot har domstolen också en skyldighet att under förberedelsefasen få klarlagt vad parterna avser med sin respektive talan, inkluderat parternas yrkande och invändningar, jfr 42 kap 6 § 2 st. 1 p. och 8 § 2 st RB.
42 kap 5 § RB är inte tillämplig eftersom denna aktualiseras innan stämning utfärdas. I nu aktuella fall har Edit framställt invändningar, vilket tyder på att stämning har utfärdats och svaromål kommit in. Dessutom ska 42 kap 5 § tillämpas mycket restriktivt.
Flera studenter kommer in på möjligheten för domstolen att meddela mellandom över ett rättsfaktum, 17 kap 5 § RB, och flera studenter uttrycker att detta skulle kunna vara ett alternativ i den nu aktuella situationen. Det är dock inte möjligt för domstolen att ”omvandla” det framställda yrkandet till ett mellandomstema och lösa problemet genom att meddela en mellandom. Det förutsätts fortfarande att käranden framställt ett giltigt huvudyrkande som är något annat än mellandomstemat. Typsituationen är att käranden framställt ett fullgörelseyrkande, men att det av processekonomiska skäl eller av utredningsskäl finns anledning att lyfta ut en eller flera delfrågor av direkt relevans för målets utgång (rättsfakta) och göra dem till mellandomstema. Det är tveksamt om det ges några processekonomiska vinster med ett mellandomstema likt det nu yrkade (fastställa att begreppen renovera och iordningställa enligt parternas avtal innefattar målningsarbeten) om huvudyrkandet är att domstolen ska förpliktiga svaranden att utföra målningsarbetet (alt. Fastställa att svaranden är skyldig att utföra detta arbete).
Max 9 p.
Anta istället att Lina Hudson och Edit Jönssons snickeri också tagit in följande tvistlösningsklausul i det skriftliga avtalet:
” Tvister som uppstår i anledning av detta avtal ska slutligt avgöras genom skiljedom enligt Regler för Förenklat Skiljeförfarande för Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut.”
Anta också att Lina Hudson istället för att stämma inför domstol påkallar skiljeförfarande mot Edit Jönsson och framställer yrkandet att skiljedomaren ska fastställa att begreppen ”renovera och iordningställa” enligt parternas avtal innefattar målningsarbeten. Som grund för talan menar Lina att parterna vid de muntliga avtalsförhandlingarna varit överens om att målningsarbeten innefattades i entreprenaden och att detta kom till uttryck genom den aktuella skissen. Som bilagor till stämningsansökan bifogas det skriftliga avtalet och skissen. Edit invänder att skiljedomaren ska avvisa den av Lina förda talan i första hand på grund av att skiljeklausulen är ogiltig eftersom Edit Jönssons snickeri inte är en juridisk person och i andra hand på grund av att den aktuella talan inte är möjlig att föra inför en skiljedomare. Hur ska skiljedomaren bedöma skiljekärandens yrkande och skiljesvarandens invändningar? Motivera svaret med hänvisning till tillämpliga regler/rättsprinciper!
c)
Om skiljedomaren under fråga b) skulle fastställa att begreppen ”renovera och iordningställa” innefattar måleriarbeten, kan då Lina Hudson använda skiljedomen och vända sig till kronofogdemyndigheten och begära att denna ska förpliktiga Edit Jönsson att färdigställa måleriarbetet? Motivera svaret med hänvisning till tillämpliga regler/rättsprinciper!
Allt talar för att det är en giltig skiljeklausul och därmed har parterna avtalat bort domstolsprövningen till förmån för ett skiljeförfarande. Av 1 § LSF framgår att endast dispositiva frågor kan bli föremål för skiljeförfarande och en skiljeklausul ska knyta an till ett särskilt rättsförhållande, vilket i det nu aktuella fallet sker genom kopplingen till avtalet. Observera att det måste göras skillnad mellan 1 § 1 st 2 och 3 meningen LSF. Ett giltigt skiljeavtal förutsätter att avtalet kopplar an till ett särskilt angivet rättsförhållande, oftast genom en koppling till det avtal vari skiljeklausulen är intagen, 2 men. Om skiljeklausulen är giltig har däremot skiljenämnden behörighet att pröva förekomsten av en viss omständighet, dvs. det är möjligt att föra en fastställelsetalan med innebörden att skiljenämnden slår fast ett sakförhållande mellan parterna, 3 men.
Det spelar ingen roll att snickeriet drivs som enskild firma. Denna är visserligen inte en egen juridisk person utan Edit Jönsson är det rättssubjekt som har ansvar för firmans olika åtaganden. Det rör sig dock fortfarande om en näringsidkare. I frågan är det också Edit Jönsson som är föremål för stämning/påkallelse, inte snickeriet. Vi vet inte någonting om i vad mån Lina är konsument eller näringsidkare, men det har inte heller någon betydelse i det nu aktuella fallet. Även om Lina vore konsument, blir inte 6§ LSF tillämplig eftersom det är hon som påkallar skiljeförfarandet och detta gör hon sedan tvisten väl har uppkommit. 6 § LSF är en konsumentskyddande regel som har till syfte att säkerställa att en konsument inte, innan det finns en tvist, riskerar att bli indragen i ett kostsamt skiljeförfarande. När det som i detta fallet är Lina (som eventuellt är konsument) som påkallar skiljeförfarandet gör hon det efter att tvisten har uppkommit. Hon har då konkludent accepterat skiljeklausulen och därmed är 6 § LSF inte tillämplig. Hade hon däremot (under förutsättning att hon är konsument) stämt vid domstol och svaranden invänt att det finns en skiljeklausul som gör domstolen obehörig, skulle skiljeavtalet kunna vara ogiltigt med stöd av 6 § LSF om Lina ville få sin talan prövad av domstol.
Som nämndes ovan har skiljenämnden befogenhet att fastställa inte bara rättsförhållanden utan också rena sakförhållanden, 1 § 1 st. 3 men. LSF. Detta innefattar också hur ett visst
begrepp i parternas avtal ska tolkas. Det betyder att skiljedomaren inte ska avvisa den förda talan utan ta upp denna till prövning. I sammanhanget har det ingen betydelse att det är ett förenklat skiljeförfarande som hänvisas till i skiljeklausulen. Det är samma förutsättningar som gäller både i ett förenklat och ordinärt skiljeförfarande när det gäller de i frågan aktuella problemen. Det har inte heller någon betydelse att skiljeklausulen hänvisar till ett institutionellt förfarande. I de nu aktuella delarna gäller fortfarande LSF.
c)
En skiljedom är en exekutionstitel som vinner laga kraft när den avkunnas och den är därmed direkt verkställbar, jfr 3 kap 1 § 4 p. och 15 §§ UB, men detta gäller endast fullgörelsedomar och inte fastställelsedomar. Av 1 kap 1 § 1 st. UB framgår att endast en exekutionstitel som innefattar betalningsskyldighet eller annan förpliktelse kan verkställas med stöd av balken. Fastställelsedomar utgör därmed inte exekutionstitlar och kan inte verkställas genom kronofogdemyndigheten. Det spelar ingen roll att det handlar om en skiljedom och att skiljenämnden har befogenhet att fastställa sakförhållanden.
Ett annat avtal är med en teleskoptillverkare som bland annat tillverkar särskild utrustning åt raketbasen Esrange. I avtalet finns en tvistlösningsklausul som går ut på att parterna förbinder sig att i första hand lösa eventuella tvister genom medling där medlaren ska utses av parterna gemensamt. Agnes tycker att detta verkar mycket sympatiskt eftersom hon är av den bestämda uppfattningen att allt som kan lösas i samråd parter emellan är till nytta för affärsverksamheten. För Agnes är det dock viktigt att överenskommelsen går att verkställa om det skulle visa sig att motparten inte presterar i enlighet med överenskommelsen. Det är också viktigt att överenskommelsen innebär slutet på en eventuell tvist och därmed hindrar en part från att påkalla rättslig prövning inför domstol av den tvist som parterna kommit överens om genom överenskommelsen. Hjälp Agnes reda ut vad som gäller.
Är en medlingsöverenskommelse verkställbar och i så fall under vilka förutsättningar?
Är parter som ingått en överenskommelse efter medling förhindrade att få den bakomliggande tvisten prövad av domstol?
Motivera svaret med hänvisning till tillämpliga regler/rättsprinciper!
a) Huvudregeln i svensk rätt är att förhandlingar inför domstol är offentliga, 5 kap 1 § 1 st RB. Det finns möjlighet för domstolen att besluta om stängda dörrar när det gäller sådana uppgifter som omnämns i 36 kap 2 § OSL, dvs. affärs‐ och driftsförhållande, 5 kap
JURIDISKA INSTITUTIONEN 6
1 § 2 st RB. Hit räknas bland annat företagshemlig information och mycket talar för att den tekniska specifikationen skulle kunna vara det. Det är viktigt att ni visar att ni förstått att huvudregeln är offentlighet, men att det är möjligt med undantag. Många rabblar upp alla olika undantag i 5 kap 1 § RB, men det är 36 kap 2 § OSL som är aktuell i den här frågan. Det är också viktigt att ni har förstått att en teknisk specifikation mycket väl kan utgöra uppgifter om affärs‐ och driftsförhållanden och företagshemlighet.
Parterna kan framställa önskemål om stängda dörrar, men det är domstolen som slutligt fattar beslut om detta. Det betyder att även om parterna skulle ingå ett sekretessavtal kan detta inte ersätta reglerna i RB. Det är fortfarande domstolen som avgör om det ska vara stängda dörrar. Avtalet ändrar inte något utan samma regler hade gällt även om det inte funnits något avtal.
En medlingsöverenskommelse utgör ett mellan parterna bindande avtal. Ett avtal utgör inte en exekutionstitel enligt 3 kap UB. Däremot är det möjligt att genom begäran om en verkställbarhetsförklaring, omvandla medlingsöverenskommelsen till en exekutionstitel enligt Lag (2011:860) om medling i vissa privaträttsliga tvister. Det är viktigt att det tydligt framgår att ni har förstått att medlingsöverenskommelsen inte i sig är verkställbar utan att det krävs en särskild ansökan om detta.
En förutsättning för att en verkställbarhetsförklaring ska meddelas av tingsrätten, är att det rör sig om privaträttslig medling, dvs medling i privaträttsliga tvister där förlikning om saken är tillåten, 1 §, och där medlingen skett utanför domstol med hjälp av en medlare i ett strukturerat förfarande, 3 §. Ytterligare en förutsättning är att det rör sig om en förpliktelse som kan verkställas i Sverige, 10 §. Dessutom måste parterna vara överens om att medlingsöverenskommelsen ska kunna verkställas, 7 §. Det innebär att överenskommelsen inte per automatik är verkställbar utan detta avgörs av parterna gemensamt efter det att de nått en överenskommelse. I det här fallet rör det sig om en dispositiv tvist och allt tyder på att det är privaträttslig medling som avses. Det är därmed möjligt att få en verkställbarhetsförklaring för en eventuell medlingsöverenskommelse om detta är parternas gemensamma önskan
Efter att tingsrätten bifallit en ansökan om verkställbarhetsförklaring utgör medlingsöverenskommelsen en exekutionstitel som är verkställbar på samma sätt som en dom från domstol, 3 kap 1 § p. 2 samt 13 § UB.
Varken medlingsklausulen eller en eventuell medlingsöverenskommelse hindrar en part från att väcka talan inför domstol. En medlingsklausul utgör inte processhinder och en eventuell medlingsöverenskommelse har inte negativ rättskraft. Det saknas lagstöd för en sådan ordning och rätten till domstolsprövning enligt 2 kap 11 § RF och artikel 6 EKMR gäller fortfarande. Det betyder att en part, trots medlingsklausul och medlingsöverenskommelse, kan välja att väcka talan om den bakomliggande tvisten inför domstol. Däremot utgör medlingsöverenskommelsen ett mellan parterna bindande avtal och den part som stämmer och påstår sig ha en rättighet som inte framgår av avtalet, måste för att få bifall till sin talan förklara för domstolen varför avtalet inte gäller mellan parterna.
AB Fixaren och kommanditbolaget Resurs har sedan en tid tillbaka ett samarbetsavtal. I deras kontrakt finns bland annat ett avtalsvillkor § 13 som lyder:
”Tvister i anledning av detta avtal ska med full verkan avgöras av civilekonomen Cecilia Ek, anställd vid revisionsbyrån Rätt och Riktigt, X‐löv”.
Efter en tid uppstår det en tvist mellan parterna om hur de ska fördela pengar som de gemensamt har tjänat in inom ramen för samarbetsavtalet. Parterna kan inte enas om hur de bör lösa konflikten. AB Fixaren väcker talan vid tingsrätten och begär att domstolen fastställer att Fixaren har bättre rätt till 60 % av intjänade intäkter, allt enligt fördelningsriktlinjer som finns reglerade i parternas kontrakt. Resurs gör bland annat en invändning om att tingsrätten inte alls får bedöma tvisten utan att denna prövning är exklusivt förbehållet Cecilia Ek. Resurs åberopar till stöd för sin invändning § 13 i parternas kontrakt.
a. Vilka förutsättningar måste vara uppfyllda för att tingsrätten ska kunna bifalla svarandens invändning med hänvisning till den åberopade avtalsklausulen § 13, och vad bör innehållet i tingsrättens avgörande bli i just detta fall? Motivera Ditt svar tydligt med hänvisning till tillämpliga lagregler/rättsprinciper!
b. Antag i stället att svaranden Resurs gör invändningen att den aktuella tvisten redan har på ett för parterna bindande sätt har avgjorts av Cecilia Ek med stöd av § 13 i parternas kontrakt. I hennes avgörande har slagits fast att intjänade pengar ska fördelas så att parterna ska ha 50 % vardera. Förutsätt också att Fixaren vitsordar innehållet i Cecilia Eks avgörande, men hävdar dels att avgörandet bara är vägledande för parterna, dels att bundenhet till avgörandet har gått förlorat då Cecilia Ek har missat att tillämpa en av fördelningsriktlinjerna i parternas kontrakt och därför har kommit fram till ett felaktigt avgörande. Vilka frågor ska tingsrätten ta ställning till och i vilken ordning ska de prövas? [Notera att Du inte ska ta ställning till vilka svar som tingsrätten ska ge på de frågor som parterna vill att tingsrätten ska pröva.]
a. Frågan handlar om att Du ska redogöra för vilka förutsättningar som måste vara uppfyllda för att svarandens invändning om processhinder ska bifallas genom ett slutligt beslut. I den redogörelsen ingår också att ta ställning till om huruvida svaranden i tentamensfrågefallet gör en invändning som verkligen tar sikte på ett avtal som ska leda till avvisning av käromålet och, i så fall, om invändningen har gjorts i rätt tid.
Först av allt måste domaren ta ställning till om den av svaranden åberopade tvistlösningsklausulen (Cecilia Ek) utgör ett sådant avtal som ska föranleda käromålets avvisning. Av tentamensfrågan framgår inte vad käranden har för inställning till svarandens invändning, men vi får utgå ifrån att käranden motsätter sig avvisning.
Utgångspunkten för frågan är att bindande avtal om processhinder kräver stöd i lag. Avtalsvillkoret i 13 § (i Fixarens och Resurs ́ kontrakt) handlar enligt sin ordalydelse om att en tredje person får parternas uppdrag att lösa en tvist. Detta för närmast tanken till att Cecilia Ek skulle vara en skiljeman. Som bekant utgör ett skiljeavtal ett rättegångshinder, se 10 kapitlet 17a § rättegångsbalken och 4 § 1 stycket lagen om skiljeförfarande. Det är fråga om ett dispositivt hinder. För att ett skiljeavtal ska leda till avvisning av käromålet måste svaranden göra invändning om att den aktuella tvisten ska avgöras i ett skiljeförfarande. Svaranden ska framföra sin invändning första gången som denne för talan i målet, se 4 § 2 stycket lagen om skiljeförfarande och 34 kapitlet 2 § rättegångsbalken. Av frågan framgår inte när invändningen har framförts, men om så har skett i svarandens skriftliga svaromål anses invändningen normalt sett ha gjorts i rätt tid.
För att ett skiljeavtal ska leda till avvisning av käromålet måste dessutom klarläggas att den åberopade överenskommelsen verkligen utgör ett skiljeavtal. Eftersom det är fråga om ett påstått avtal, blir det tal om att domstolen genom avtalstolkning ska försöka klarlägga vilken den partsgemensamma avsikten är bakom avtalet och, om inte detta går att fastställa, vilken slutsats om bundenhet som en objektiv sammanhangstolkning av den utpekade överenskommelsen leder till.
I frågan finns inte redovisat några omständigheter som – utöver själva avtalsvillkorets språkliga utformning – kan hjälpa till att bedöma huruvida villkoret ger uttryck för ett skiljeavtal. Om
domstolen hamnar i ett bevisläge/tolkningsläge där det är osäkert huruvida det är fråga om en skiljeklausul, gäller i svensk rätt – åtminstone enligt doktrinen – en presumtion för att det är fråga om en annan tvistlösningsform än skiljeförfarande. Det skulle därmed i tentamensfrågefallet ( 13 § i parternas kontrakt) närmast röra sig om en överenskommelse om att ett annat slags privatdomare än skiljeman ska avgöra tvister i anledning av kontraktet. En överenskommelse om ”privatdomare” anses inte i svensk rätt utgöra ett processhinder och anses därmed inte frånta parterna rätten till domstolsprövning. Med den ståndpunkten ska svarandens processhindersinvändning ogillas (genom ett icke‐slutligt beslut), se 17 kapitlet 1 § rättegångsbalken.
Max 10 poäng.
b. Frågan handlar dels om huruvida det av svaranden åberopade avgörandet (Cecilia Ek) utgör en skiljedom som ska leda till avvisning av käromålet, dels – om så inte är fallet – i vilken ordning som parternas respektive åberopanden av rättsfakta ska sakprövas av domstol vid ställningstagandet huruvida kärandens talan ska bifallas eller ogillas. [Notera tvetydigheten i svarandens invändning om att Cecilia Eks avgörande innebär att den aktuella tvisten redan på ett parterna bindande sätt har avgjorts. Invändningen kan förstås på två sätt: som en processinvändning om att saken i målet redan är rättskraftigt avgjord genom avgörandet eller som en sakinvändning (motfaktum) om att det ursprungliga avtalet med sina riktlinjer för fördelning av intäkter har blivit ersatt med ett nytt avtal genom Eks avgörande som skulle vara civilrättsligt bindande för parterna i målet.]
(I) Först av allt måste alltså tingsrätten ta ställning till den invändning från svaranden som går ut på att saken i målet redan har slutligen har avgjorts med Eks avgörande. Denna invändning bör rimligen först uppfattas och behandlas som en processinvändning om att det finns en mellan parterna bindande skiljedom som utgör processhinder. Av tentamensfrågan framgår att käranden motsätter sig påståendet att avgörandet ska vara bindande. I detta får anses ligga att käranden har uppfattningen att Eks avgörande inte utgör en skiljedom.
En skiljedom vinner, precis som en allmän domstols dom, rättskraft. Skiljedomen bildar därför ett processhinder och sätter stopp för en ny prövning av samma sak. I detta fall kan man emellertid – som framhållits under svaret på a‐frågan – ifrågasätta om avtalsvillkoret i § 13 utgör ett skiljeavtal. Därmed skulle inte heller ”privatdomarens” avgörande utgöra en skiljedom. En ”privatdomares” avgörande har inte rättskraft i svensk rätt och utgör därför inte heller något processhinder som sätter stopp för en ny prövning av ”samma sak som privatdomaren har prövat”. Sett ur den synvinkeln bör tingsrätten ogilla svarandens processinvändning genom ett icke‐slutligt beslut, se 17 kapitlet 1 § rättegångsbalken. Detta slags beslut betyder att handläggningen ska fortsätta och inriktas på själva prövningen av tvisten i sak och besvara frågan huruvida käromålet ska bifallas eller ogillas.
(II) Inför en prövning i sak gäller det för ansvarig domare att under målets förberedelse och genom sin processledning diskutera med och klargöra för parterna vilka frågor som ska prövas och i vilken ordning det ska ske. Ordningen som ska följas styrs av den successiva relevansens princip. En så kallad processlägesplan kan med fördel upprättas, se 42 kapitlet 14 § rättegångsbalken. Det gäller för domaren att (steg 1) hålla isär kärandens grund från det (steg 2) motfaktum (I) som svaranden riktar mot grunden och slutligen (steg 3) det motfaktum (II) som käranden i sin tur riktar mot svarandens motfaktum (I).
I steg 1 ska kärandens yrkande prövas mot den grund (rättsfakta) som käranden åberopar till stöd för bifall till sitt yrkande.
Grunden i detta fall är ett påstående om att vissa avtalsvillkor i kontraktet ska tolkas och tillämpas som riktlinjer för en beräkning av hur stor andel respektive part ska ha i de pengar som de har tjänat in inom ramen för samarbetsavtalet.
Om käranden inte lyckas övertyga domstolen om att dessa riktlinjer ska tolkas och tillämpas så att käranden får 60 % av pengarna, ska käromålet ogillas genom dom. Då behöver inte tingsrätten pröva de påståenden om motfakta som svaranden har gjort.
Om domstolen däremot övertygas om att tolkningen och tillämpningen av riktlinjerna leder fram till att käranden är berättigad till 60 % av intjänade pengar, ska käromålet i princip bifallas. Men i detta läge slår steg 2 successiva relevansens princip till.
Då ska domstolen pröva det motfaktum (I) som ligger i svarandens påstående att Cecilia Ek (privatdomaren) redan har på ett för parterna bindande sätt har bestämt att parternas andel är 50 %. I detta påstående ligger då att privatdomarens avgörande skulle vara civilrättsligt bindande för parterna.
Då det faktiska innehållet i avgörandet har vitsordats av käranden behövs ingen bevisning för att reda ut innehållet. Men eftersom käranden motsätter sig (förnekar) att parterna har avsett att avgörandet skulle vara civilrättsligt bindande, återstår det för domaren att ta ställning om avtalsvillkoret ska avtalstolkas så att parterna har haft för avsikt att Cecilia Eks avgörande skulle vara civilrättsligt bindande för parterna. I denna prövning ligger också att tingsrätten ska ta ställning till kärandens invändning om att avgörandet bara ska uppfattas som vägledande. Denna invändning är nämligen ett förnekande förenat med ett alternativt påstående om vad parterna kom överens om i avtalets 13 §.
Om domstolen kommer fram till att Cecilia Eks inte är civilrättsligt bindande, ska käromålet bifallas i dom.
Kommer domstolen däremot fram till att avgörandet är civilrättsligt bindande för parterna, ska i princip det av svaranden åberopande motfaktumet (I) leda till att käromålet ogillas (motfaktumet har förtagit rättsverkan av grunden för käromålet). Här slår emellertid steg 3 till enligt den successiva relevansens princip.
Domstolen ska nu pröva det motfaktum (II) som käranden har riktat mot svarandens nyss nämnda motfaktum (I) ‐ Eks avgörande är civilrättsligt bindande. Denna prövning ska ske i syfte att ta ställning om kärandens motfaktum (II) förtar rättsverkan av svarandens motfaktum (I). Kärandens motfaktum (II) går nämligen ut på att även om Cecilia Eks avgörande skulle vara civilrättsligt bindande, ska detta avgörande anses ha förlorat sin bindande kraft då Cecilia Ek har tolkat och tillämpat riktlinjerna i avtalet fel.
K‐bolaget och S‐företaget har ett samarbetsavtal. K‐bolaget stämmer S‐företaget inför Lunds tingsrätt, då S‐företagets styrelse har sitt säte i Lund. Käranden vill ha skadestånd därför att svaranden påstås ha begått ett kontraktsbrott.
a) Efter det att svaromål har inkommit till tingsrätten skickar käranden, K‐bolaget, under förberedelsen in en inlaga till tingsrätten. I inlagan gör käranden vissa ”tillrättalägganden”; bolaget hävdar att stämningsansökan innehåller vissa uppgifter som av rena rama misstagen har blivit felaktigt återgivna.
För det första säger käranden att en förväxling har skett mellan två olika systerföretag inom samma företagsgrupp (det ska inte vara S‐företaget som är motpart utan Sk‐företaget).
För det andra säger käranden att yrkandet i stämningsansökan på åläggande av betalning med 34.000 kronor saknar en 0 och ska vara 340.000 kronor.
För det tredje skriver käranden att det i grunden för bolagets talan har blivit fel i stämningsansökan då där används uttrycket ”strikt ansvar” men ska vara ”culpa‐ansvar”.
Hur bör tingsrätten bedöma dessa ”tillrättalägganden”? Motivera svaret med hänvisning till tillämpliga regler/rättsprinciper!
b) Låt oss utgå ifrån att käranden inte har gjort något tillrättaläggande avseende vilket företag som ska vara svarande i målet; käranden menar att det ska vara S‐företaget som ska vara svarande. Under målets fortsatta förberedelse står det snart klart att en kärnfråga i tvisten är huruvida S‐ företaget har agerat vårdslöst vid det av käranden påstådda kontraktsbrottet. Domaren undrar om inte denna fråga bör brytas ut och bedömas för sig innan resten av frågorna prövas. Efter en kort paus i sammanträdet förklarar käranden sig återkomma under morgondagen med ett fastställelseyrkande över det vårdslösa agerandet. Vilket råd skulle Du vilja ge käranden och varför? Motivera svaret med hänvisning till tillämpliga regler/rättsprinciper!
a. Kärandens första tillrättaläggande handlar om ett partsbyte i en rättegång. Den tysta utgångspunkten i rättegångsbalken är att ett sådant byte inte är tillåtet. Lagreglerade undantag finns i 13 kapitlet 7 § rättegångsbalken. Dessa undantag rör situationer då det omtvistade processföremålet överlåts till en tredje person. Bestämmelsen är med andra ord inte tillämplig på den nu aktuella situationen.
I princip är käranden i detta läge, då stämning redan har utfärdats, tvungen att återkalla sin talan mot den i stämningsansökan utpekade svaranden och väcka en ny talan mot systerföretaget Sk. Man kan möjligen tänka sig att behandla situationen annorlunda, om stämningsansökan och med bilagor innehåller sådana uppgifter att det står tydligt att käranden redan från början har menat att stämma in Sk‐företaget. Men sannolikt går detta bara att göra, om misstaget upptäcks före det att stämning har utfärdats på S‐företaget och svaranden därmed inte har fått något besked om att denne ska vara svarande i målet.
Man kan notera att uppgifter om part i en stämningsansökan eller annan rättegångsinlaga ska – om de ändras – omedelbart anmälas till domstolen, se 33 kapitlet 1 § sista stycket rättegångsbalken. Denna bestämmelse innehåller emellertid inte någon anvisning om möjligheterna att rätta en felskrivning om vem som är svarande i målet.
Det andra tillrättaläggandet handlar om en förändring av yrkandet. Typiskt sett utgör en höjning av yrkat belopp en taleändring. En sådan är som huvudregel otillåten enligt 13 kapitlet 3 § 1 stycket 1a meningen rättegångsbalken. Nu sker förändringen tidigt i rättegången och en beloppshöjning blir därför tillåten enligt 13 kapitlet 3 § 1 stycket p 3 rättegångsbalken (jämför stadgandets 2 stycke om preklusion). Det rör sig om ett nytt yrkande och detta vilar på samma grund som anges i stämningsansökan. Man kan möjligen också tänka sig att tillåta beloppsjusteringen såsom utgörande en korrigering av en felskrivning. Detta förutsätter dock att det finns uppgifter i stämningsansökan
med bilagor som ger stöd för att det är fråga om en felskrivning. Rättegångsbalken saknar regler om parts korrigering av felskrivningar. Av NJA 1987 s 766 framgår emellertid att det finns utrymme för att under vissa förutsättningar justera en felskrivning.
Det tredje tillrättaläggandet handlar om att käranden tillför en annan rättslig synpunkt än som hävdats från början. En parts rättsliga argumentation lyder under principen om jura novit curia. Denna princip innebär att det står en part öppet att när som helst under rättegången föra in nya rättsliga synpunkter på hur tvisten bör lösas.
Max 12 poäng
b. Frågan handlar om vilka råd som bör ges till käranden angående talan om fastställelsedom respektive mellandom.
Käranden bör avrådas att framställa ett fastställelseyrkande på att svaranden har agerat vårdslöst. Ett yrkande på fastställelsedom måste nämligen avse ett rättsförhållande, se 13 kapitlet 2 § rättegångsbalken. Ett fastslående av att svaranden har agerat vårdslöst utgör inte ett rättsförhållande utan går ut på att dels slå fast att ett visst faktiska agerande har skett, dels göra en viss rättslig kvalificering av detta agerande. En sådan fastställelsetalan är otillåten och ska avvisas. Med avvisningen följer att käranden får stå för svarandens rättegångskostnader i denna del, se 18 kapitlet 5 § 1 stycket. Detta bör naturligtvis käranden undvika.
I stället bör käranden uppmärksammas på den bestämmelse i 17 kapitlet 5 § 2 stycket rättegångsbalken som handlar om mellandom. Denna bestämmelse ger nämligen utrymme för att bryta ut frågan om vårdslöst agerande till en mellandom. Käranden bör därför uppmanas att utforma ett mellandomstema över vårdslöshetsfrågan.
