Din farsa Flashcards
Samir har köpt en ny dator på Blocket för 25 000 kr. Två veckor efter köpet visar det sig att datorns grafikkort helt slutar att fungera. Kostnaden för att byta grafikkort är 10 000 kr. Samir tar därför kontakt med säljaren Joanna och kräver ett prisavdrag på 10 000 kr. Joanna menar att hon är helt utan ansvar eftersom datorn fungerade vid överlämnandet Samir stämmer Joanna vid tingsrätten. Under huvudförhandlingen begär Samir ersättning för sina rättegångskostnader, inkluderat ombudskostnader tre timmar á 1500 kr. Om tingsrätten bifaller käromålet ska Joanna som tappande part ersätta Gabriels rättegångskostnader fullt ut.
FEL. Joanna ska som tappande part ersätta Samirs rättegångskostnader, 18 kap 1 § RB. Det handlar dock om ett förenklat tvistemål enligt 1 kap. 3 d § RB, vilket innebär att ersättningen för rättegångskostnaderna är begränsad. Av 18 kap. 8a § 1 p. RB framgår att endast en timmes rådgivning ersätt som rättegångskostnader. Samir kan därför inte få ersättning fullt ut för sina ombudskostnader, endast för en timme. (max 4 p)
Dalia renoverade sin lägenhet för några år sedan. Renoveringen utfördes av BYGGOM AB. När renoveringen var avslutad betalade Dalia en faktura på 60 000 kr inklusive moms, vilket enligt Dalia var det avtalade priset för renoveringen. Nu mer än tre år senare har Dalia fått ytterligare en faktura från BYGGOM AB på 20 000 kr. Enligt BYGGOM avser denna faktura ett tilläggsarbete, renovering av klädkammaren. Dalia menar att renoveringen av klädkammaren ingick i det ursprungliga priset och hon vägrar att betala. BYGGOM AB stämmer Dalia vid tingsrätten och yrkar att Dalia ska betala 20 000 kr på grund av tilläggsavtalet mellan parterna. Dalia bestrider betalningsansvar. I första hand invänder hon att hennes skuld till BYGGOM AB är slutbetald och att det inte finns något tilläggsavtal. I andra hand invänder hon att fordran är preskriberad. Under överläggningen till dom funderar domaren på i vilken ordning parternas olika påståenden ska prövas. Det förefaller relativt enkelt att slå fast att fordringen är preskriberad. Av processekonomiska och för att inte tynga processen med onödiga prövningar ska domaren först pröva om fordringen är preskriberad.
FEL. Den grundläggande turordningsregeln vid domstolsprövningen, successiva relevansens princip, innebär att grunden för kärandens yrkande ska prövas före svarandens åberopade motfaktum. Domstolen ska först pröva om avtal om tilläggsarbeten finns, kärandens grund, med beaktande av svarandens förnekande. Kommer domstolen fram till att det finns ett avtal ska de pröva svarandens åberopade motfaktum om preskription. Domstolen får inte inleda med att pröva preskriptionsinvändningen. (max 4 p)
Ritva har drabbats av den stora kärleken och lämnat sin make Julius. Tillsammans har de barnen Pekka, 8 år, och Pella, 10 år. Ritva menar att barnen har det bäst hos henne och att
Julius som tjänar så bra ska betala underhållsbidrag. Julius motsätter sig att betala underhåll och Ritva stämmer därför Julius vid tingsrätten. Domstolen ska alltid beakta barnets bästa i en tvist om underhåll och tvisten handläggs därför som ett indispositivt tvistemål.
FEL. En tvist om underhåll är dispositiv. Av 7 kap 2 § 2 st FB framgår att underhållsbidrag fastställs genom dom eller avtal. Av 7 kap 1 § 1 st FB framgår att det ska göras en behovsprövning, men domstolen ska inte i sitt beslutsfattande ex officio beakta barnets bästa. Barnets bästa enligt 6 kap FB gäller endast vårdnad, boende och umgänge. Istället avgörs frågan om underhåll mot bakgrund av kärandens presenterade talan samt svarandens invändningar, jfr 17:3 RB. (max 4 p)
RENTHUS AB har stämt DAISY AB och yrkat att tingsrätten ska förpliktiga DAISY AB att betala 75 000 kr för en flyttstädning av en mindre industrifastighet där DAISY AB tidigare har bedrivit sin verksamhet. DAISY AB bestrider genom firmatecknare Rosa Rudbeckia betalningsansvar och hävdar att bolaget varken har beställt flyttstädningen eller fått den utförd. RENTHUS AB menar att det finns ett avtal, undertecknat av Rosa, där det framgår att DAISY AB beställt den aktuella flyttstädningen. RENTHUS AB uppger att de ska lämna in det skriftliga kontraktet till tingsrätten. Förberedelsen fortskrider men något skriftligt kontrakt lämnas aldrig in, trots flera påminnelser om detta från både domaren och DAISY AB. Till slut tröttnar både domaren och DAISY AB. Domaren får förelägga RENTHUS AB att inom två veckor inkomma med det aktuella avtalet, med risk för att avtalet annars inte får åberopas som bevismedel.
RÄTT. Om en part misskött sin processföring och inte (efter upprepade uppmaningar som i detta fallet) inkommit med skriftlig bevisning som denne åberopar, får domstolen förelägga den ”trilskande” parten, RENTHUS, att senast ett visst angivet datum inkomma med slutlig bevisuppgift, ett preklusionsföreläggande, 42 kap 15 § RB. Efter den angivna tidpunkten får RENTHUS endast åberopa det aktuella bevismedlet om de haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet, vilket knappast är fallet i frågan.
(42 kap 15a § RB, gäller endast när ett preklusionsföreläggande riktas mot samtliga parter för att dessa ska slutföra sin talan så att målet kan tas till huvudförhandling och här krävs inte att parterna har misskött sin processföring.) (max 4 p)
e) Under en process i tingsrätten mellan käranden Bo Pigg och svaranden Lo Rask, åberopar käranden vittnesförhör med Lisa Listig till stöd för ett åberopat, tvistigt, rättsfaktum. Enligt käranden ska vittnesmålet avges genom ett skriftligt nedtecknat vittnesmål som lämnas in till tingsrätten. Svaranden säger sig inte ha något att invända mot att vittnet avger ett skriftligt vittnesmål eftersom det är förenligt med den fria bevisföringens princip. När parterna är överens är domaren skyldig att acceptera ett skriftligt nedtecknat vittnesmål.
FEL – Den fria bevisföringens princip innebär att part styr över vilka bevismedel som denne vill åberopa. Det betyder inte att parten också styr över formerna för detta. Ett vittnesmål ska som huvudregel avges muntligen i enlighet med principen om det bästa bevismedlet, jfr 36 kap 16 § 1 st 1 men RB. Det finns dock en undantagsregel i 35 kap 14 § 2 st RB som tillåter så kallade skriftliga vittnesattester. Det är dock inte parterna som äger denna fråga så även om parterna är överens är det domstolen som slutligt avgör om det är lämpligt i det enskilda fallet. Det får inte vara uppenbart olämpligt. (max 4 p)
I en småhusentreprenadtvist kräver entreprenören den beställande konsumenten på betalning med 3.400.000 kronor och hävdar i grunden för sitt yrkande att beloppet utgör skäligt pris för utfört entreprenadarbete. Konsumenten bestrider käromålet och hävdar att skäligt pris är högst 2.300.000 kronor. I en sådan tvist har entreprenören bevisbördan för vad som är skäligt pris. Rätt eller fel?
a. Fel! Skäligt pris är en rättsfråga och för en sådan finns det inte något bevisbörderegel. Däremot har entreprenören bevisbördan för de rättsfakta som denne åberopar som underlag för den rättsliga bedömningen av vad som ska anses vara skäligt pris. Se NJA 2016 s 1011.
Ulla stämmer Olle och vill ha ensam vårdnad om deras gemensamma dotter Hilda. Som bevisning för att hon ska ensam vårdnad åberopar Ulla bara partsförhör med sig själv. Olle – som fortfarande vill att han och Ulla ska ha gemensam vårdnad ‐ åberopar bara partsförhör med sig själv. I ett sådant läge måste domaren påpeka för parterna att det kan krävas ytterligare bevisning för att tvisten ska kunna redas ut ordentligt. Rätt eller fel?
b. Rätt! Av 42 kapitlet 6 § 2 st punkten 4 rättegångsbalken framgår det att domarens uppgift under förberedelsen är att klarlägga om ytterligare utredning eller andra åtgärder behövs före målets avgörande, särskilt vid indispositiva tvistemål som detta är.
Anna har stämt Benny och yrkar att Benny i en dom ska förbjudas att hjälpa sina kunder med reklamkampanjer för hund‐ och kattmat. Grunden för yrkandet är att Benny påstås agera i strid mot en mellan Anna och Benny bindande konkurrensbegränsningsklausul. I den klausulen har Benny lovat att under 1.5 år avstå ifrån att lägga upp och sälja reklamkampanjer för hund‐ och kattmat. Det kvarstår 1 år av denna tidsperiod när den bifallande domen vinner laga kraft. En förbudsdom går inte verkställa. Rätt eller fel?
c. Fel! En förbudstalan utgör en fullgörelsetalan, se 13 kapitlet 1 § rättegångsbalken, och en dom över en sådan talan utgör alltså en fullgörelsedom. En förbudsdom är en exekutionstitel, 3 kapitlet 1 § punkten 1 utsökningsbalken, och ska verkställas enligt bestämmelserna i 16 kapitlet 12 § utsökningsbalken.
En domare är inte skyldig att ta upp frågan om förlikning i tvistemål där det omtvistade processföremålet är odelbart och därför inte går att kompromissa över, t.ex. i ett mål där käranden yrkar bättre rätt framför svaranden till hästen Långben. Rätt eller fel!
d. Fel! Domaren är skyldig att initiera frågan om förlikning, även om processföremålet kan betraktas som odelbart, se 42 kapitlet 17 § 1 stycket rättegångsbalken. Man kan tänka sig att en förlikning går ut på kompromissen att käranden får hästen Långben, men att svaranden slipper att betala kärandens rättegångskostnader.
Som huvudregel gäller att varken en advokat eller dennes biträdande jurist får höras som vittne i ett tvistemål om något som har anförtrotts dem i deras yrkesutövning eller som de i samband därmed har erfarit. Rätt eller fel!
e. Rätt! I 36 kapitlet 5 § 2 stycket rättegångsbalken räknas bland annat upp advokaten och dennes biträden (bland annat biträdande jurist) som yrkesutövare vilka undantas från vittnesplikten.
a. I ett tvistemål påstår svaranden: “Ett bevismedel som anskaffats på ett tvivelaktigt sätt, t ex genom att det stulits, får i princip aldrig åberopas som bevisning i ett dispositivt tvistemål.” Är svarandens påstående rätt eller fel?
a. Fel. Det råder fri bevisföring i svensk process, 35:6 RB, vilket innebär att en part i princip fritt kan åberopa den bevisning man vill. Avvisningsregeln i 35:7 RB avser inte någon viss typ av bevismedel och den tar heller inte sikte på hur ett bevismedel har anskaffats.
b. Anna och Sanna har under en längre tid haft goda affärer tillsammans. Nu har det tyvärr uppstått en tvist mellan dem. De kommer överens om att en tredje person, Sture, ska lösa tvisten på ett för dem slutligt och bindande sätt genom ett avtalsbaserat tvistlösningsförfarande. Anna är missnöjd med det beslut som Sture meddelar och väcker talan vid tingsrätt för att få tvisten prövad på nytt. Sanna invänder i sitt svaromål att tvisten redan är slutligt avgjord av Sture: “Tingsrätten är därmed förhindrad att ta upp målet till prövning!” Har Sanna rätt eller fel i sin invändning?
b. Fel. Anna och Sanna har avtalat att en privatdomare ska slita deras tvist. Ett avtal om privatdomare har ingen processuell verkan gentemot en allmän domstol och en privatdomarklausul är därmed inte heller inte ett processhinder. Detta ges av den processuella ogiltighetsprincipen.
c. Benno ligger i en infekterad tvist med Svenno efter att deras tidigare mycket framgångsrika affärer tillsammans kraschat och Benno har lämnat företaget. Benno menar att företaget är skyldig honom en stor summa pengar men Svenno är inte alls intresserad av att betala något till Benno. Benno överväger att stämma Svenno om denne inte betalar det krävda beloppet. Benno har nämligen fått kännedom om att Svenno håller på att skaffa undan företagets utrustning. Detta oroar Benno eftersom han är rädd för att företaget efter en bifallande dom i tingsrätten inte kommer att ha medel att betala Benno med. Svenno menar att Benno kommer att förlora en tvist i domstol och även om han skulle vinna så kommer domstolsprocessen att ta lång tid och företaget kommer inte att ha några tillgångar kvar när väl domen meddelas. Benno är av en annan mening och påstår: “Jag kan få domstolen att ta hand om dina tillgångar till dess att vi har en dom från domstolen i en eventuellt kommande rättegång!” Har Benno rätt eller fel i sitt påstående?
c. Rätt. Benno kan ansöka om kvarstad i enlighet med 15:1 RB. Om han kan visa sannolika skäl för att hans fordran kan antas bli föremål för rättegång, samt att det skäligen kan antas att Svenno (företaget) håller på att skaffa undan tillgångar, kan domstolen förordna om kvarstad på tillgångar som motsvarar det belopp som fordringen omfattar.
d. Till de muntliga slutförhandlingarna i ett skiljeförfarande enligt reglerna i Lag (1999:116) om skiljeförfarande (LSF) har käranden kallat ett vittne som ska höras. Både käranden och svaranden är överens om att vittnet ska avlägga ed. Käranden vill ha ett förhör under ed för att bevisvärdet blir bättre och svaranden för att vittnet ska känna större tryck att tala sanning. Ordföranden för skiljenämnden svarar: “Det kommer inte på fråga att vittnet hörs under ed vid den här förhandlingen. Vill ni ha förhör under ed så får ni ta det till tingsrätten.” Är ordförandens svar rätt eller fel?
d. Rätt. Det är inte tillåtet att förhöra vittnen under ed under ett sammanträde vid ett skiljeförfarande. Detta har att göra med att tvångsmedel är förbehållet staten, 25 § 3 st LSF. Däremot kan parterna efter tillstånd av skiljenämnden ansöka om att ett vittnesförhör under ed genomförs vid tingsrätt, 26 § LSF.
e. När gäldenären ‐ som har överklagat tingsrättens betalningsdom ‐ protesterar mot kronofogdemyndighetens utmätning svarar kronofogden: “En betalningsdom från tingsrätten som ej har vunnit laga kraft kan alltid verkställas genast oavsett om den har vunnit laga kraft eller ej.” Är kronofogdens svar rätt eller fel?
Fel. En betalningsdom som ej har vunnit laga kraft kan verkställas genast, men verkställigheten kan avbrytas om gäldenären hos KFM nedsätter ett belopp, eller ställer pant eller annan säkerhet, som motsvarar betalningsskyldigheten. Se 3:4 och 3:6 UB.
