Celiaki Flashcards
Vad är celiaki?
En autoimmunitet som gör att patienter får problem när de intar gluten.
Prevalensen är 1-2% där 10-15% uppvisar symtom.
Vad är vete?
Vete innehåller 70% kolhydrater och 10-15% proteiner.
Veteproteinerna är huvudsakligen albumin, globuliner och gluten.
Gluten består av gliadiner och gluteniner där gliadinerna är intressanta vid celiaki då de är svåra att bryta ned för mag-tarmkanalen.
Hur orsakar gliadiner ett immunsvar?
Gliadiner är för mag-tarmkanalen svåra att bryta ned, vilket innebär att de fortfarane är stora då de kommer till duodenum.
Kroppens immunförsvar reagerar normalt på peptider som är över en viss storlek vilket innebär att större molekyler har större risk för att starta en immunologisk process.
I vävnaden deamideras normalt gliadinet av vävnadstransglutaminas och biprodukterna från enzymaktiviteten har hög affinitet till HLA-DQ2/DQ8 –> Th2-svar som ger aktivering av B-celler som producerar IgA/IgG mot deamiderat gliadin.
Antikroppar kan också produceras mot vävnadstransglutaminaset.
Det finns även hypoteser som säger att faktorer som påverkar enterocyternas tight junctions kan ge en ökad genomsläpplighet av gliadin och därav ge celiaki.
Vad ger den immunologiska reaktionen i tarmslemhinnan för konsekvenser?
Inflammation som skadar villus i tarmen vilket ffa påverkar näringsupptaget och efterkommande malabsorption som ger:
- viktnedgång
- tillväxtrubbningar
- blekhet
- utspänd mage
- bristtillstånd
Även
- krypthyperplasi
- Ökad mäbgd leukocyter i slemhinnan.
- Antikroppsproduktion
Hur diagnostiserar man celiaki?
Idag kan många fall diagnostiseras serologiskt. Man använder sig då utav anti-tTg eller anti-gliadin som markörer, detta beroende på vad B-cellerna bundit till då Th-cellerna aktiverar B-cellerna. Anti-gliadin antikropparna har dock inte bra specificitet då de kan ses även vid andra tillstånd.
Alla patienter med celiaki uppvisar dock inte antikroppar och man kan då använda sig av glutenprovokationer med biopsier från proximala duodenum via endoskopi.
HLA-typning
Kliniska fynd.
Vilka associerade sjukdomar kan man se med celiaki?
- IgA-brist: IgA är den mest förekommande antikroppar i tarmsystemet och finns där för att skydda vävnaden från att främmande/för stora ämnen ska ta sig igenom tarmslemhinnan och starta en immunologisk respons mot allt vi äter. IgA ligger därför som en barriär ytligt i tarmslemhinnan. Vid en IgA brist tar sig ett ökat antal peptider igenom enterocyterna och kan presenteras för det specifika immunförsvaret av vävnadens APC. Man ser därför ofta celiaki hos individer med IgA-brist. Vid diagnostik får man istället för att leta efter IgA mot gluten peptider leta efter IgG.
- Down’s/turners syndrom/kromosomala avvikelser
- Diabetes typ 1 - autoimmuniteter kommer ofta tillsammans.
Vad har vävnadstransglutaminas och vad är dess funktion?
Gliadin innehåller mycket glutamin som deamideras till glutamat av vävnadstransglutaminas och blir då mer negativt laddat och får då en mer negativ laddning som får högre affinitet till HLA.
Vad finns det för genetiska kopplingar till celiaki?
En studie som visar på att Danmark har betydligt lägre prevalens av celiaki än vad Sverige har. Detta påvisa att exogena faktorer bör ha stor påverkan då Sverige och Danmark är genetiskt besläktade.
Samma källa anger dock att det kan finnas en genetisk känslighet mot peptider i gluten hos vissa individer. Detta kan vara kopplat till att individer med celiaki för det mesta har HLA-DQ2 och 8 då HLA-typer ärvs genetiskt. Alla celler har flera HLA-molekyler som tillsammans arbetar för att känna igen kroppsfrämmande ämnen. HLA-DQ2 och DQ8 hos APC innebär en ökad benägenhet för att uppvisa gliadin, som är en prolamin som innehåller bl.a. glutamin, för känsliga T-celler som sedan aktiverar B-celler och ger ett immunologiskt svar i tarmväggen.
För att celiaki ska uppvisas bör alltså individen ha denna HLA-typ (genetiskt) samt känsliga T-celler (genetiskt? Exogena faktorer?). Dock utvecklar inte alla individer med denna HLA-typ celiaki vilket tyder på att det kan finnas fler genetiska/exogena faktorer.
