Blodtransfusioner Flashcards
Immunförsvarsreaktion vid oförenlig blodgrupp:
Hemolytisk transfusionsreaktion
- Definition: En hemolytisk transfusionsreaktion inträffar när en patient får blod från en givare med en oförenlig blodgrupp. Det kan leda till att immunförsvaret angriper de transfunderade röda blodkropparna.
- Orsak: Om mottagaren har antikroppar mot de antigener (t.ex. A eller B) på ytan av de transfunderade röda blodkropparna, kommer dessa antikroppar att binda till de främmande blodkropparna och aktivera komplementssystemet, vilket leder till att de röda blodkropparna förstörs (hemolys).
Symptom på hemolytisk transfusionsreaktion:
Feber och frossa
Ont i ryggen
Illamående och kräkningar
Takykardi (snabb hjärtfrekvens)
Blodtrycksfall
Mörkfärgad urin (ett tecken på hemoglobinuri)
Urtikaria (nässelutslag) eller angioödem (svullnad)
Komplikationer av hemolytisk transfusionsreaktion:
- Akut njurskada: Den snabba nedbrytningen av röda blodkroppar kan leda till att stora mängder hemoglobin frigörs, vilket kan skada njurarna och leda till akut njursvikt.
- Chock: Allvarliga reaktioner kan leda till hypovolemiskt chock på grund av blodtrycksfall och systemisk inflammation.
Senkomplikationer: - Posttransfusionell purpura: En sällsynt men allvarlig komplikation som kan inträffa flera dagar efter transfusionen, där immunsystemet reagerar mot egna trombocyter och orsakar trombocytopeni (lågt antal trombocyter).
- Graft-versus-host disease (GVHD): En sällsynt men oftast dödlig komplikation där immunceller från det transfunderade blodet angriper mottagarens vävnader. Det är vanligare vid transfusioner av leukocytinnehållande produkter och kan uppträda även med oförenliga HLA-typer.
Blodets antigen:
Blodgrupper definieras av de specifika antigener som finns på ytan av röda blodkroppar. Dessa antigener är av stor betydelse vid blodtransfusioner, organtransplantationer och graviditeter, eftersom oförenliga antigener kan leda till allvarliga immunreaktioner.
Blodgrupp:
- Definition: Blodgrupp är en klassificering av blod baserat på förekomsten av specifika antigener. De vanligaste systemen för blodgrupper är AB0-systemet och Rh-systemet.
- Betydelse: Korrekt matchning av blodgrupper är avgörande för att förhindra transfusionsreaktioner och för att säkerställa patientens säkerhet vid medicinska ingrepp.
Steg för blodmatchning:
- Korsproving: Innan blodtransfusioner utförs, görs en korsproving för att säkerställa att mottagarens serum inte innehåller antikroppar mot de antigener som finns på de röda blodkropparna hos givaren. Detta är viktigt för att undvika immunreaktioner.
- Blodgruppstestning: Mottagarens och giverens blodgrupp måste testas för att säkerställa att de är kompatibla. Detta omfattar både AB0-systemet och Rh-systemet.
- Viktiga blodgrupper: Vanligtvis testas för A, B, AB och 0 (noll) i AB0-systemet samt för Rh-positiv och Rh-negativ.
AB0-systemet:
- Antigener: AB0-systemet baseras på närvaron eller frånvaron av två huvudantigener, A och B, på ytan av röda blodkroppar:
- Blodgrupp A: A-antigen på ytan, B-antikroppar i plasma.
- Blodgrupp B: B-antigen på ytan, A-antikroppar i plasma.
- Blodgrupp AB: Både A- och B-antigen på ytan, inga antikroppar i plasma (universal mottagare).
- Blodgrupp 0 (noll): Inga A- eller B-antigen på ytan, både A- och B-antikroppar i plasma (universal givare).
2. Klinisk betydelse: Blodgruppens bestämning är kritisk vid transfusioner, eftersom oförenligheter kan leda till hemolytiska transfusionsreaktioner.
Rh-systemet:
- Rh-antigen: Rh-systemet baseras på närvaron av ett specifikt antigen, RhD. Personer som har detta antigen är Rh-positiva, medan de som saknar det är Rh-negativa.
- Rh-positiv (Rh+): Har RhD-antigen på ytan av de röda blodkropparna.
- Rh-negativ (Rh-): Saknar RhD-antigen.
- Klinisk betydelse:
- Graviditet: Rh-negativa kvinnor som bär på Rh-positiva barn kan utveckla antikroppar mot RhD-antigenet, vilket kan leda till hemolytisk sjukdom hos nyfödda (HDN).
- Transfusioner: Rh-kompatibilitet är avgörande vid blodtransfusioner. Rh-negativa patienter bör i allmänhet få Rh-negativt blod för att undvika immunreaktioner.
Helblod:
Helblod är blod i sin naturliga form som innehåller alla blodkomponenter: röda blodkroppar (erytrocyter), vita blodkroppar (leukocyter), blodplättar (trombocyter) och plasma.
Helblod används sällan i modern medicin, men det kan ges vid allvarlig blodförlust, särskilt vid trauma. Det innehåller alla komponenter som kan vara nödvändiga för att återställa blodvolym och funktion.
Erytrocyter:
Erytrocyter, eller röda blodkroppar, är celler som transporterar syre från lungorna till kroppens vävnader och koldioxid från vävnaderna tillbaka till lungorna.
- Användning: Erytrocytkoncentrat används vid anemi, kirurgiska ingrepp, trauma och andra tillstånd som kräver ökad syretransport.
Plasma:
Plasma är den vätska som utgör den största delen av blodet, och innehåller vatten, elektrolyter, proteiner (som albumin, globuliner och koagulationsfaktorer), hormoner och näringsämnen.
-Användning: Plasmatransfusion används för att ersätta förlorad plasma, behandla koagulationsstörningar och vid brännskador.
Trombocyter:
Trombocyter, eller blodplättar, är celler som spelar en viktig roll i blodkoagulationen och läkning av blodkärl.
- Användning: Trombocytkoncentrat används vid blödningsstörningar, leukemi och vid patienter som genomgår kemoterapi för att förhindra blödningar.
Lättcellskoncentrat (Buffy Coat):
Lättcellskoncentrat, även känt som buffy coat, är en koncentration av leukocyter och trombocyter som bildas när blod centrifugeras. Det innehåller också en liten mängd röda blodkroppar.
- Användning: Används för att behandla vissa typer av blodcancer och för att ge immunstöd. Det kan även användas för att förbereda trombocytkoncentrat.
Donerat blod:
Innan blodet används för transfusioner genomgår det omfattande testning för att upptäcka potentiellt farliga patogener. Patogenreducering är en metod för att inaktivera eller ta bort patogener från blodprodukter, vilket minskar risken för infektioner utan att förstöra de funktionella komponenterna i blodet.
Testning och patogenreducering är avgörande för att förhindra spridning av allvarliga infektioner genom blodtransfusioner. De minskar risken för överföring av sjukdomar som HIV, hepatit och andra blodburna patogener.
Patientens säkerhet: Blodprodukter som har genomgått både testning och patogenreducering minimerar riskerna för mottagaren, särskilt för immunsupprimerade patienter och vid situationer som kräver flera transfusioner.
