1. Introduktion Flashcards
Företrädesprincipen
EU-rätten rankas högre än medlemsstaternas nationella rätt. Gäller alla europeiska rättsakter med bindande kraft. Nationell bestämmelse som strider med EU-rätten kan inte tillämpas.
EU-rättens inverkan på avtal
EU-rätten har tydlig påverkan när det kommer till vissa särskilda avtalstyper, t.ex. agentavtal och konsumentavtal
Agentavtal
AgentL 1 §, benämns representationsavtal och som ingås mellan huvudmannen och handelsrepresentanten (agenten). Agenten förbinder sig att för huvudmannens räkning ”varaktigt verka för försäljning eller inköp av varor genom att ta upp anbud till huvudmannen eller sluta avtal i dennes namn”. Agenten är mellanman som fungerar i huvudmannens namn.
Lag om handelsrepresentanter och försäljare
Agentlagen, bygger på det så kallade handelsagentdirektivet (EEG) och har dessutom beretts som ett nordiskt samarbete
Konsumentavtal
avtal som har ingåtts mellan en näringsidkare och en konsument, typiskt om köp av varor och tjänster. Konsumenten som den svagare parten skyddas av KSL
Konsumentskyddslagen
KSL, det nyligen tillfogade kapitel 5 a som gäller avtal om digitalt innehåll och digitala tjänster och dessutom har reglerna i kapitel 5 om köp av varor ändrats; de nya reglerna har sin grund i två EU-direktiv.
EU-(sekundär)rätten
bl.a. direktiv, medlemsländerna får själv välja hur och i vilken form de genomförs, så länge som miniminivån för direktivet uppfylls. Målet är harmonisering av de nationella lagarna
Soft law europeisk avtalsrätten
inte internationella konventioner eller andra typer av bindande instrument, t.ex. DCFR och PECL. Oklart vilken betydelse soft law har.
DCFR och PECL
Draft Common Frame of Reference (DCFR) är en reviderad (om än mycket mer omfattande) version av den avtalsrättsliga principsamlingen Principles of European Contract Law (PECL). Varken PECL eller DCFR har lagbindande kraft och är endast akademiska texter skrivna av välmeriterade europeiska forskare. De är skapade för att harmonisera europeiska civilrätten. Oklart vilken betydelse de har. Man har även försökt skapa en europeisk avtalsrätt på basis av båda och en europeisk civilrättskod på basis av DCFR.
Common European Sales Law
CESL. Försök på att skapa en gemensam europeisk köplag
CISG
en internationell köplag av FN: kommission för internationell handelsrätt som antogs 1980 och i Finland 1989 (del II om hur man ingår köpeavtal har varit tillämplig sedan 2012). Tillämpas på avtal om köp av varor mellan parter som har affärställen belägna i olika stater, men inte på köp mellan nordiska länderna. Artikel 6 tillåter avvikande eller att något inte skall tillämpas om det avtalats om
Nationella rättskällor för avtalsrätten
Nationella lagstiftningen, lagförarbeten, domstolspraxis, rättsdoktrinen, rättskomparativa argument, reella argument, rättsprinciper
Parternas överenskommelse och lagstiftningen
inom avtalsrätten så överträder avtalet (parternas överenskommelse) den dispositiva lagstiftningen, men inte den indispositiva. Dock kan det avtalas om bättre förhållanden än lagen.
Dispositiv lagstiftning
icke tvingande lagstiftning, man måste inte följa denna typs lagstiftning om man inte vill. betonas genom 3 § i köplagen ”Stadgandena i lagen tillämpas inte i den mån annat följer av avtalet”
Indispositiv lagstiftning
lagstiftning som måste följas, dvs. tvingande. Finns för att skydda svagare parter i ett avtalsförhållande. Till exempel KSL 5:2 ”avtalsvillkor som till köparens nackdel avviker från stadgandena i detta kapitel är utan verkan, om inte något annat stadgas nedan”. Det är möjligt att ingå avtal som, i jämförelse med lagen, genererar ett för den svagare parten bättre slutresultat.
Vilka lagförarbeten påverkar avtalsrätten
regeringspropositioner som utgör regeringens förslag till riksdagen om hur en ny lag, eller ändring av en gällande lag, borde utformas
Domstolspraxis
Särskilt HD prejudikat. På grund av att tvister löses i skiljeförfarande/skiljedomstol finns det inte mycket domstolspraxis i Finland berörande avtalsrätten
Rättsdoktrinen
professorers och andra forskares vetenskapliga publikationer (handböcker, lagkommentarer, läroböcker, vetenskapliga journalartiklar och liknande). Syftet är oftast påverka tolkningarna i någon riktning: t.ex. tolkningsrekommendationer för hur systemet kan fungera best.
Rättskomparativa argument
Man tittar på hur man löst liknande frågor i utlandet. I Finland beaktar man särskilt mycket de andra nordiska länderna, speciellt mycket Sverige.
Reella argument
man beaktar vilka följder en viss tolkning av en regel får i det verkliga livet.
Rättsliga traditioner
civil law eller common law
Civil law
Kontinentaleuropeiska rättssystemet bygger på kodifikationer och skriven lagstiftning
Common Law
saknar generellt omfattande kodifikationer. Lagstiftningen spelar mindre roll och domstolsavgöranden har en ledande roll.
Nordisk rätt
Ligger väldigt nära civil law och inget nordiskt land betonar rättspraxis på samma sätt som i common law. Det finns inga omfattande civilrättskoder som Tysklands Bürgerliches gesetzbuch, i stället så har vi mer begränsade områden som regleras av deras egen lag. Lagstiftningen är inte heltäckande eftersom lagstiftningen är sekundär och avtalsfrihet är huvudregeln. Så länge parterna håller sig inom ramarna för det som krävs för ett giltigt avtal kan man avtala om vad man vill. Lagstiftningen har större betydelse när en av parterna är svagare och behöver mera skydd, detta har varit fokusen av den finska avtalsrätten under de senaste årtionden, t.ex. konsumentavtal, arbetsavtal, hyresavtal och liknande avtalstyper. Innehåller inte så många tvingande regler.
Lag om rättshandlingar på förmögenhetsrättens område
avtalslagen (AvtL) reglerar avtal. Avtalslagen är i huvuddrag samma i alla de nordiska länderna. Avtalslagen omfattar inte långt nära alla aspekter av avtalsrätten, t.ex. finns det inga systematiska regler om avtalstolkning. Väldigt gamla, trädde i kraft i Finland år 1929. Väldigt få ändringar har gjorts, kan därmed anses vara föråldrade. Innehåller grundläggande regler om hur man ingår ett bindande avtal, innehåller ingen definition på vad som anses utgöra ett juridiskt bindande avtal.
Avtalsfrihet
Så länge parterna håller sig inom ramarna för det som krävs för ett giltigt avtal kan man avtala om vad man vill.
Juridiskt bindande avtal
Ingen klar definition. Minst två parter. En möjlig definition är ett avtal en kombination eller sammansmältning av två eller flera rättshandlingar, av vilka förutsätter varandra. Möjlighet till att vända sig till domstol ifall den andra parten inte uppfyller sina förpliktelser. En dom som inte följs frivilligt kan verkställas via utsökningen.
Rättshandling
en viljeföklaring genom vilken man syftar till att grunda, ändra eller upphäva rättigheter. Kan indelas i ensidiga och tvåsidiga rättshandlingar
Ensidig rättshandling
till exempel ett anbud om att ingå avtal
Tvåsidig rättshandling
anbud och svar
Begreppet avtal
kan även hänföra till innehållet i relationen mellan avtalets parter, dvs. rättigheter och förpliktelser mellan parterna.
Det kan även användas för att hänföra till ett visst avtalsdokument som innehåller diverse klausuler/villkor, dock ska man minnas att ett avtal inte endast består av villkoren i ett dokument.
Ömsesidigt förpliktande avtal
avtalet förpliktar bägge parterna, t.ex. ett köp avtal förpliktar köparen att betalar och säljaren levererar en vara, arbetsavtalet förpliktar arbetstagaren att utföra en uppgift och arbetsgivaren att betala lön.
Ensidigt förpliktande avtal
förpliktelser endast uppkommer för den ena parten, t.ex. sekretessavtal förbinder bara den ena parten att hålla hemligt det som de lärt sig av den andra medans inga förpliktelser bildas för den förste parten.
Engångsförpliktelse
uppfylls genom en enda prestation (leverans av vara, betalning av köpesumma)
Återkommande förpliktelse
(betalning av lön till arbetstagare)
Fortlöpande förpliktelse
(leverantörens skyldighet att kontinuerligt leverera till sin kund)
Resultat förpliktelse
innebär att avtalsparten förutsätts prestera ett visst resultat (leverera en felfri vara eller betala en viss köpesumma). Kan innehålla omsorgsförpliktelser.
Omsorgsförpliktelse
ofta mer vaga. Uppfylls genom att avtalsparten (endast) agerar med tillräcklig omsorg (läkarens arbete eller advokatens uppdrag). Arbetet/uppdraget ska genomföras omsorgsfullt, men det går (ofta) inte att kräva ett visst resultat faktiskt nås. Kan innehålla resultats förpliktelser också.
Positiv förpliktelse
förpliktelsen förutsätter en viss aktiv verksamhet (man ska göra något)
Negativa förpliktelser
man ska avhålla sig från att göra något, t.ex. sekretessplikten eller konkurrensförbud
Huvudförpliktelse
Utmärkande för själva avtalstypen. Reglerna i köplagen gäller t.ex. huvudsakligen parternas huvudförpliktelser (och olika påföljder vid brott mot dem)
Biförpliktelse
kompletterar huvudförpliktelsen eller annars bidrar till att avtalet uppfylls. Delas in i självständiga och osjälvständiga biförpliktelser
Självständiga biförpliktelser
åtskilda från huvudförpliktelsen, ”står på egna ben”
Osjälvständiga biförpliktelser
I avtalet i akt och mening att stödja uppfyllelsen av huvudförpliktelsen
Hur avtalets bindande verkan föklaras
kan förklaras genom olika teorier som viljeteorin eller tillitsteorin
Viljeteorin
ett avtal är bindande eftersom parterna har en vilja att binda sig och denna vilja har meddelats den andra parten. Viljeförklaringen inte lika betydelsefull: om viljeförklaringen av någon orsak inte stämmer överens med den verkliga avsikten hos den som uttryck viljeförklaringen saknar den följaktligen bindande verkan. Besvärlig för den andra parten och även ur synvinkeln för omsättningens intresse eftersom den ger upphov till osäkerhet.
Tillitsteorin
lägger vikt vid den befogade tillit som avtalsparten väckt hos den andra avtalsparten; hens befogade förväntningar skyddas. Det avgörande är hur viljeförklaringen skäligen och objektivt kan förstås: en avtalspart i god tro kan förlita sig på att viljeförklaringen är bindande (konstruerad vilja). Reglerna i avtalslagen ligger huvudsakligen i linje med tillitsteorin.
God tro
en avtalspart kan förlita sig på att viljeförklaringen är bindande, dvs. ifall personen som man ingick avtalet med varken kände till, eller borde ha känt till den ogiltiga omständigheten.