Utvecklingspsykologi Flashcards
Beskriv ”stress - sårbarhetsmodellen”, och redogör för hur den skiljer sig från ”differential susceptibility”
Stress-sårbarhetsmodellen är en teoretisk ram som betonar att individer har olika nivåer av sårbarhet (vulnerabilitet) för att utveckla psykiska eller fysiska problem. Sårbarheten kan vara resultatet av genetiska, biologiska, eller tidigare erfarenheter. Modellen antyder att när en individ utsätts för stressorer eller påfrestningar i livet, såsom trauma eller negativa livshändelser, kommer de med högre sårbarhet att vara mer benägna att utveckla problem, medan de med lägre sårbarhet kan vara mer motståndskraftiga.
Differential susceptibility, eller differentiell mottaglighet, är en teoretisk modell som hävdar att vissa individer är mer känsliga för både positiva och negativa påverkningar från sin omgivning än andra. Detta innebär att de som är mer mottagliga kommer att påverkas mer av både negativa och positiva upplevelser. Teorin hävdar att dessa individer har en medfödd sårbarhet som gör dem mer mottagliga för omgivningens inverkan.
Sammanfattningsvis kan vi säga att stress-sårbarhetsmodellen handlar om individens reaktion på stress och negativa händelser, medan differential susceptibility är bredare och inkluderar både positiva och negativa påverkningar på individers utveckling och välbefinnande baserat på deras medfödda sårbarhet.
Förklara vad som avses med emotionsreglering, och redogör för Gross modell för emotionsreglering
Emotionsreglering avser förmågan att medvetet påverka eller hantera ens egna känslor och emotionella reaktioner. Det innebär att individerna kan ändra intensiteten, varaktigheten eller typen av en emotionell upplevelse. Emotionsreglering kan vara adaptivt och användbart för att anpassa sig till olika situationer, interagera med andra människor och hantera stress.
Situationell omvärdering (Situation Selection): Detta innebär att välja vilka situationer eller aktiviteter man ska engagera sig i för att påverka sina känslor.
Situationell ändring (Situation Modification): Detta innebär att ändra synpunkt av den aktuella situationen för att förändra sina känslor.
Uppmärksamhetsfokusering (Attentional Deployment): Detta handlar om att rikta uppmärksamheten mot eller bort från specifika aspekter av en situation för att påverka sina känslor.
Kognitiv omstrukturering (Cognitive Change): Detta innebär att ändra sina tankar och kognitioner för att förändra sina känslor.
Responsmodulation (Response Modulation): Detta handlar om att ändra sina reaktioner och beteenden för att påverka sina känslor.
Gross betonar att effektiv emotionsreglering innebär att välja de mest lämpliga strategierna för en given situation.
Förklara vad som avses med exekutiva funktioner (EF), och redogör för varför exekutiva funktioner är viktiga för mänskligt beteende
Exekutiva funktioner (EF) är en samling kognitiva och neurologiska processer som styr och reglerar en persons förmåga att exempelvis planera, organisera, följa instruktioner, fokusera osv. Dessa funktioner fungerar som en dirigent i hjärnan som samordnar olika processer för att uppnå mål och utföra komplext beteende. Exekutiva funktioner involverar olika delar av hjärnan, inklusive frontalloberna, som är kända för sin roll i högre kognitiva funktioner.
Förklara hur motorisk och kognitiv utveckling hänger samman. Ditt svar bör innehålla en kort redogörelse för delar av hjärnan som är viktiga för både kognitivt och motoriskt fungerande
Koppling mellan motorisk utveckling och kognitiv utveckling:
Motorisk utveckling, särskilt under de tidiga stadierna av livet, är ofta kopplad till sensorisk och kognitiv erfarenhet. Spädbarn och små barn lär sig om världen genom att utforska och interagera med den med sina sinnen och motoriska förmågor. Till exempel, när ett spädbarn greppar en leksak och sätter den i munnen, lär de sig om dess form, textur och smak samtidigt som de utvecklar sin motorik.
Hjärnans roll:
Frontalloberna: Frontalloberna är en del av hjärnan som är kritisk för både motorisk och kognitiv funktion
Cerebellum: Cerebellum är en annan viktig hjärnregion för motorisk kontroll och koordination. Det är också kopplat till kognitiva funktioner
Hjässloberna: Intryck av smak, känsla, konsistens, temperatur mm.
Sensoriska områden: Sensoriska områden i hjärnan, som syn- och hörselcentra, är nödvändiga för att bearbeta sensorisk information, som i sin tur påverkar både motorisk och kognitiv funktion. Styrs i nackloben t.ex
Amygdala: Amygdala styr hur vi reagerar på förändringar i omvärlden. Vid stressfyllda situationer är det den som aktiverar kroppens sympatiska nervsystem och gör oss redo för kamp eller flykt.
Förklara vad som menas med begreppet “barn som far illa” och redogör för några kända riskfaktorer hos föräldrar/vårdnadshavare som på gruppnivå hänger samman med förhållanden där barn riskerar att fara illa
“Barn som far illa” är ett övergripande begrepp som används för att beskriva situationer där barn lever under förhållanden som påverkar deras välbefinnande och utveckling negativt.Några av de kända riskfaktorerna hos föräldrar/vårdnadshavare som på gruppnivå hänger samman med förhållanden där barn riskerar att fara illa inkluderar:
Missbruk av substanser
Mental hälsa
Ekonomisk stress och fattigdom
Våld i hemmet
Historik av egen trauma under sin barndom
Förklara vad som avses med Autismspektrumtillstånd (AST), och redogör för troliga orsaker till AST
Autismspektrumtillstånd (AST) är en neurologisk och utvecklingsrelaterad funktionsnedsättning som påverkar en persons förmåga att interagera med andra, kommunicera och anpassa sig till sociala situationer. AST är en “spektrum” eftersom det varierar i svårighetsgrad och innefattar olika typer av symtom och beteenden. Personer med AST kan ha varierande svårighetsgrader av sociala utmaningar, repetitiva beteenden och kommunikationssvårigheter.
Genetik
Prenatala faktorer (miljörgifter, infektioner under graviditeten etc.)
Neurologiska faktorer (avvikelser i hjärnans struktur och funktion)
Miljöfaktorer: Miljöfaktorer, som tidig exponering för stress eller brist på tidig social interaktion
Immunologiska faktorer: Det har funnits forskning som pekar på en möjlig koppling mellan abnormiteter i immunsystemet och AST
Förklara vad som avses med intellektuellt funktionshinder (IF). Redogör sedan för vad vi vet om (a) föräldraförmåga hos personer med IF samt (b) faktorer som påverkar
föräldraförmåga
Hjärnans funktioner är nedsatta.
(a) Föräldraförmåga hos personer med IF:
Variabilitet: Precis som i den allmänna populationen finns det en stor variation i föräldraförmåga bland personer med IF.
Stödbehov: Utvärdera deras behov och sedan erbjuda stöd efter det.
(b) Faktorer som påverkar föräldraförmåga hos personer med IF:
Stöd och utbildning: (Tillgång till utbildning och stöd i föräldraskap är en avgörande faktor)
Svårighetsgrad av IF
Definiera desorganiserad anknytning och redogör för relationella faktorer som kopplats till ökad sannolikhet för desorganiserad anknytning hos barn.
Förklara sedan varför det samtidigt är viktigt att skilja mellan desorganiserad anknytning och desorganiserade beteenden, genom att redogöra för andra faktorer än föräldrabeteende som kan leda till desorganiserade beteenden hos barn
Kan utvecklas när anknytningspersonen istället för att lugna sitt barn, skrämmer det. Föräldrar kan skrämma sina barn på olika sätt. De kan aktivt skrämma barnet eller själva vara så skrämda att de inte förmår att lugna barnet
Relationella faktorer kopplade till desorganiserad anknytning hos barn inkluderar:
Föräldrabeteende: Föräldrar som är inkonsekventa, våldsamma eller själva har traumahistorier kan öka risken för att deras barn utvecklar desorganiserad anknytning.
Trauma och övergrepp: Barn som har utsatts för trauma eller övergrepp löper ökad risk för desorganiserad anknytning. Dessa erfarenheter kan skapa rädsla och förvirring i förhållandet till sina vårdnadshavare.
Otrygghet och otrygg anknytning hos vårdnadshavare: Föräldrar som själva har en otrygg anknytning kan ha svårt att skapa en trygg anknytning till sina barn. Om barn upplever att deras föräldrar är otrygga eller omsorgsbristande, kan de utveckla desorganiserad anknytning.
Det är viktigt att skilja mellan desorganiserad anknytning och desorganiserade beteenden, även om de ofta är relaterade:
Desorganiserad anknytning beskriver barnets emotionella och beteendemässiga reaktioner i förhållande till sina vårdnadshavare, särskilt i stressiga situationer. Det är ett specifikt anknytningsmönster som ofta är resultatet av interaktioner med vårdnadshavare.
Desorganiserade beteenden kan inkludera bredare beteendeproblem som inte nödvändigtvis är kopplade till anknytningsmönstret. De kan vara en följd av andra faktorer, såsom trauma, psykisk sjukdom hos barnet, neurologiska problem eller andra påverkande faktorer i barnets liv.
Att skilja mellan desorganiserad anknytning och desorganiserade beteenden är viktigt eftersom det kan påverka hur man förstår och behandlar barnets behov. Medan desorganiserad anknytning ofta kräver fokus på förbättring av anknytningsrelationen och stöd för vårdnadshavaren, kan desorganiserade beteenden kräva andra typer av interventioner, såsom terapi, medicinsk bedömning eller specialpedagogiskt stöd. Det är också möjligt att ett barn kan ha både en desorganiserad anknytning och desorganiserade beteenden, och en noggrann utvärdering är nödvändig för att skapa en lämplig behandlingsplan.
Förklara vad som menas med ”gen – miljö” interaktioner (G x E), och ge ett exempel på en gen-miljö interaktion i relation till atypisk utveckling.
“Gen-miljö interaktioner” (G x E) syftar på den komplexa dynamiken mellan en individs genetiska arv och de miljöfaktorer som den utsätts för. Det innebär att både genetiska faktorer och miljöfaktorer samverkar och påverkar en individs utveckling, beteende och fenotyp (observerbara egenskaper) på ett sätt som inte kan förstås fullt ut om man bara betraktar gener eller miljön separat.
Här är ett exempel på en gen-miljö interaktion i relation till atypisk utveckling:
Exempel: Autism och genetisk sårbarhet
Gen-miljö interaktioner kommer in i bilden när vi överväger att miljöfaktorer kan påverka hur dessa genetiska riskfaktorer manifesterar sig. Till exempel kan en tvilling med genetisk sårbarhet för autism utveckla autism om hen är exponerad för vissa miljöfaktorer under graviditet eller tidig barndom, medan den andra tvillingen som delar samma gener men inte utsattes för liknande miljöfaktorer kanske inte utvecklar autism.
Förklara vad som menas med ”anknytning” och redogör för vad som menas med ”överföringsgapet” (the transmission gap)
Anknytning är ett begrepp inom psykologi som används för att beskriva den emotionella relationen och kopplingen mellan ett barn och dess vårdnadshavare, vanligtvis den primära vårdnadshavaren, oftast modern eller fadern. Anknytningsteorin utvecklades ursprungligen av den brittiske psykologen John Bowlby och senare utvecklades av Mary Ainsworth.
Anknytning är en central komponent i en individs tidiga sociala och emotionella utveckling. Den innebär att ett barn utvecklar en inre arbetsmodell eller en mental representation av hur de förväntar sig att andra människor kommer att svara på sina behov och känslor. Detta sker genom upprepad interaktion med vårdnadshavaren och byggs upp genom barnets upplevelser av att vara tröstad, trygg och älskad eller, i motsatsen, känna oro, rädsla eller försummelse.
Överföringsgapet är ett begrepp som används inom forskningen om anknytning och barnets utveckling. Det hänvisar till den idé att det kan finnas en diskrepans eller klyfta mellan en vårdnadshavares egen anknytningsstil (som de utvecklade i sin egen barndom) och deras förmåga att bilda en anknytning med sitt eget barn.
Till exempel, om en förälder hade en osäker anknytning i sin egen barndom och aldrig lärde sig att hantera sina egna känslor av osäkerhet och rädsla, kan det vara svårt för den föräldern att skapa en trygg anknytning till sitt eget barn. Överföringsgapet innebär att de mönster och beteenden som en förälder lärde sig som barn kan “överföras” till deras relation med sitt eget barn.
Beskriv vad som menas med ”temperament”. Redogör sedan för centrala temperamentsfaktorer och hur temperament kan påverka barns utveckling
Temperament är ett begrepp inom psykologi som används för att beskriva en individuell skillnad i beteendemönster, reaktioner och känslomässiga egenskaper som är relativt stabila över tid. Det handlar om de medfödda och biologiskt baserade aspekterna av en persons personlighet och hur de reagerar på och anpassar sig till olika situationer.
Centrala temperamentsfaktorer inkluderar:
Reaktivitet: Detta refererar till hur intensivt och snabbt en individ svarar på olika stimuli eller situationer. Vissa människor är mer reaktiva och känsliga, medan andra är mer avslappnade och mindre reaktiva.
Uthållighet/Ombytlighet: Detta beskriver graden av uthållighet eller ihållighet i en individs reaktioner. Vissa personer har en hög uthållighet och kan behålla en viss reaktion eller beteende under lång tid, medan andra är mer ombytliga och snabbt ändrar sina reaktioner.
Reglerbarhet: Detta avser förmågan att självreglera och anpassa sig till förändrade krav och situationer. Vissa individer är mer reglerbara och kan lätt anpassa sig till olika omständigheter, medan andra kan ha svårigheter med självreglering.
Hur temperament kan påverka barns utveckling:
Sociala relationer: Barn med olika temperamentsdrag kan ha olika sätt att närma sig och interagera med andra barn och vuxna. Till exempel kan ett barn med en mer blyg och försiktig temperament behöva längre tid att anpassa sig till nya människor och situationer, medan ett mer utåtriktat barn kan vara mer snabbt att skapa nya relationer.
Emotionell reglering: Barn med olika temperamentsdrag kan ha olika svårigheter att reglera sina känslor. Till exempel kan ett barn med hög reaktivitet vara mer benäget att bli överväldigat av starka känslor och behöva extra stöd för att lära sig hantera dem.
Lärande och anpassning: Temperament påverkar hur barn reagerar på utbildning och inlärning. Barn med olika temperamentsdrag kan ha olika inlärningsstilar och behov. Till exempel kan ett barn med hög aktivitetsnivå ha svårt att sitta still under längre perioder och kan dra nytta av en mer rörlig lärandemiljö.
Föräldraskap och uppfostran: Föräldrar och vårdnadshavare måste ofta anpassa sin uppfostranstil och strategier baserat på sina barns temperament. Det är viktigt att förstå och respektera barns individuella temperamentsdrag för att skapa en stödjande och utvecklande miljö.
Definiera emotionsreglering och redogör för såväl biologiska (ärftliga) faktorer som kan påverka emotionsreglering samt miljömässiga (inlärda) faktorer
Emotionsreglering är processen där individer hanterar, uttrycker och reglerar sina känslor. Det handlar om förmågan att kontrollera och anpassa sina emotionella reaktioner för att möta krav och situationer i en effektiv och hälsosam form. Emotionsreglering är en viktig aspekt av psykisk hälsa och påverkar hur vi fungerar i våra dagliga liv, våra relationer och vår fysiska och mentala välbefinnande.
Här är en översikt över både biologiska (ärftliga) och miljömässiga (inlärda) faktorer som kan påverka emotionsreglering:
Biologiska (ärftliga) faktorer:
Genetik: Forskning har visat att det finns en genetisk komponent som påverkar vårt temperament och vår förmåga att reglera känslor. Vissa människor kan ärva en tendens att vara mer känsliga eller mindre känsliga för stress och har därmed olika nivåer av naturlig emotionsreglering.
Hjärnstrukturer och neurotransmittorer: Hjärnan spelar en avgörande roll i emotionsreglering. Strukturer som amygdala och prefrontala cortex är involverade i hanteringen av känslor. Obalanser i neurotransmittorer som serotonin och dopamin kan också påverka känslomässig stabilitet.
Sensitivitet för belöning och bestraffning: Vissa individer är genetiskt mer benägna att reagera starkt på belöningar eller bestraffningar, vilket kan påverka hur de reglerar sina känslor. Till exempel kan en person som är mycket belöningssökande ha svårare att reglera sin glädje när de upplever positiva händelser.
Miljömässiga (inlärda) faktorer:
Uppfostran och familjemiljö: Uppväxtmiljön och föräldrarnas uppfostranstil kan ha en stor inverkan på en individs emotionsreglering. Barn som har lärt sig att uttrycka sina känslor på ett hälsosamt och stödjande sätt har oftast bättre emotionsregleringsfärdigheter.
Social inlärning: Barn lär sig mycket om emotionsreglering genom observation och interaktion med andra. De tar efter hur vuxna och kamrater hanterar sina känslor och anpassar sitt eget beteende därefter.
Kultur och samhälle: Kulturella och samhälleliga normer och förväntningar kan också påverka hur vi reglerar våra känslor. Vissa kulturer uppmuntrar mer öppen känslig uttryck, medan andra kanske har mer restriktiva normer.
Trauma och livserfarenheter: Traumatiska upplevelser eller svåra livshändelser kan påverka en persons förmåga att reglera sina känslor. Individer som har upplevt trauma kan ha svårare att hantera starka känslor och behöver ibland professionell hjälp för att återfå en sund emotionsreglering.
Förklara vad som avses med mentalisering samt hur mentalisering utvecklas
Mentalisering är ett begrepp inom psykologi och psykiatri som hänvisar till förmågan att förstå och tolka andras mentala tillstånd, inklusive deras tankar, känslor, avsikter och övertygelser. Det är förmågan att “läsa” och förstå vad som pågår i någon annans sinne och att använda den förståelsen för att navigera i sociala interaktioner och relationer. Mentalisering är en viktig komponent i vår förmåga att kommunicera effektivt, förstå andra och utveckla empati.
Här är några nyckelaspekter av mentalisering och hur den utvecklas:
- Tidig utveckling och anknytning: Mentalisering börjar utvecklas tidigt i livet, särskilt genom barnets relationer med sina vårdnadshavare. När en förälder eller vårdnadshavare reagerar på ett barns signaler och behov genom att försöka förstå och svara på barnets mentala tillstånd (till exempel trötthet, hunger, rädsla), hjälper de barnet att utveckla en tidig form av mentalisering. Denna förmåga att tolka andras intentioner och känslor blir en viktig grund för senare social och emotionell utveckling.
- Spegelneuroner och imitation: Spegelneuroner är hjärnceller som aktiveras både när en individ utför en viss handling och när de observerar någon annan utföra samma handling. Denna aktivitet i hjärnan är viktig för att förstå och efterlikna andra människors beteenden och för att utveckla en förmåga att “gå i någon annans skor”, vilket är en central aspekt av mentalisering.
- Symboliskt tänkande: När barn utvecklar språkliga och kognitiva färdigheter kan de börja använda språket för att uttrycka sina egna tankar och känslor samt förstå andras. Denna övergång från konkret tänkande till mer abstrakt och symboliskt tänkande är viktig för att fördjupa förmågan att mentalisera.
- Sociala interaktioner: Sociala interaktioner med jämnåriga och vuxna är avgörande för att utveckla mentalisering. Genom lek, samarbete och konversationer lär sig barn att ta hänsyn till andras perspektiv och att förstå att andra människor har sina egna tankar och känslor.
- Stöd och undervisning: För barn som har svårigheter med att utveckla mentaliseringsförmåga kan stöd och undervisning vara till stor hjälp. Terapeuter och pedagoger kan använda tekniker som exempelvis reflektioner, speglingar och frågor för att hjälpa barn att öva och förbättra sin förmåga att tänka och förstå andras mentala tillstånd.
Sammanfattningsvis är mentalisering en komplex psykologisk process som utvecklas över tid genom interaktioner med andra och genom en ökande förmåga till symboliskt tänkande. Det är en viktig aspekt av vår sociala och emotionella intelligens och spelar en central roll i hur vi förstår och relaterar till andra människor.
Redogör för Sternbergs triangular theory of love
Robert J. Sternbergs triangulära teori om kärlek är en modell som föreslår att kärlek kan förstås och beskrivas genom att analysera tre grundläggande komponenter eller dimensioner som bildar en triangel. Dessa tre dimensioner är passion, intimitet och åtagande. Genom att kombinera och balansera dessa komponenter kan olika typer och nivåer av kärlek beskrivas. Modellen har använts för att förstå och beskriva olika typer av relationer och kärleksupplevelser.
Här är en närmare titt på de tre komponenterna:
Passion: Passion avser den känslomässiga och sexuella dragningen till en annan person. Det är den intensiva, fysiska attraktionen och önskan att vara nära och förenad med någon. Passion innebär ofta känslor av romantisk förälskelse, önskan och hängivenhet till den andra personen. Det är den komponent som ofta dominerar i början av en romantisk relation.
Intimitet: Intimitet handlar om den emotionella anknytningen, förtroendet och öppenheten som delas mellan två personer. Det innebär att vara känslomässigt nära och dela tankar, känslor och upplevelser med varandra. Intimitet involverar ofta att känna sig förstådd, stödd och uppskattad av den andra personen. Det är den komponent som hjälper till att bygga djupa relationer och förståelse mellan människor.
Åtagande: Åtagande representerar beslutet att vara tillsammans och att upprätthålla och arbeta på relationen över tid. Det är den komponent som innebär att man är villig att investera i en långsiktig relation och att arbeta igenom svårigheter och konflikter. Åtagande innebär också att man planerar för framtiden tillsammans och ser en gemensam resa framför sig.
Sternbergs triangel kan användas för att beskriva olika typer av kärlek beroende på hur de tre komponenterna kombineras och balanseras. Här är några exempel:
Passion utan intimitet eller åtagande: Detta kan beskriva en kortvarig, passionerad affär eller en fysiskt inriktad relation utan djupare emotionell koppling eller långsiktiga planer.
Intimitet utan passion eller åtagande: Detta kan avse en djup, platonisk vänskap där två personer delar sina liv och känslor men inte har en romantisk eller sexuell aspekt i sin relation.
Åtagande utan passion eller intimitet: Detta kan vara en formell äktenskaplig relation där två personer är åtagande till varandra på grund av olika skäl, men där passionen och den djupa emotionella kopplingen har svalnat.
Fullständig kärlek: När alla tre komponenterna - passion, intimitet och åtagande - är närvarande och balanserade i en relation, kan det beskriva en kärleksfull och långvarig partnerskap som bygger på både emotionell och fysisk kärlek samt en stark önskan att vara tillsammans långsiktigt.
Definiera vanvård, med ledning ur WHO ́s definition, och beskriv olika typer av vanvård samt vad vi vet om långsiktiga följer av utsatthet för vanvård
Vanvård är avsaknad av eller brist på förmågan att tillhandahålla en persons grundläggande behov, såsom mat, kläder, bostad, vård, utbildning och kärlek och uppmärksamhet, som vanligtvis behövs för en persons fysiska och psykiska hälsa och välbefinnande.”
Det finns olika typer av vanvård som kan drabba människor i olika åldrar och livssituationer:
Fysisk vanvård: Detta inkluderar brist på adekvat mat, kläder, bostad och medicinsk vård. Det kan också innebära övergrepp i form av fysisk misshandel eller användning av våld.
Känslomässig och psykologisk vanvård: Detta omfattar brist på känslomässig stöd, kärlek, tröst och trygghet. Det kan också inkludera att vara vittne till eller utsättas för konstant kritik, förlöjligande eller förlust av känslomässig kontakt.
Sexuell vanvård: Detta innefattar sexuella övergrepp, trakasserier eller exploatering av en person utan deras samtycke eller om de är för unga för att ge sitt samtycke.
Neglekt: Neglekt innebär att nödvändiga behov som mat, kläder, bostad, medicinsk vård och utbildning ignoreras eller försummas av vårdnadshavaren. Det kan också inkludera brist på tillsyn och uppmärksamhet som är avgörande för ett barns eller en vuxens välbefinnande.
Ekonomisk vanvård: Detta handlar om att hindra en person från att ha tillgång till sina ekonomiska resurser, exploatera deras ekonomiska situation eller stjäla deras egendom.
