Språkutveckling i förskoleåldern Flashcards
Westerlund, M. (2009). Barn i början
Prosodi:
är den musikaliska delen av språket, satsmelodi och ordbetoning.
Fonologin:
Efter pragmatiken eller snarare samtidigt börjar man lära sig språkljuden och denna utveckling kallas fonologi den utvecklas relativt fort, på bara några år.
Språkljuden:
utvecklas i takt med anatomin, samt beror mycket på om barnet sitter eller ligger. Även barnets hörsel är viktig.
Lexikon:
är ordförrådet som växer hela livet
Morfologi:
är grammatiken i språket.
Syntax:
att formulerar meningar och meningsbyggnader.
Instrumentella gester:
Små barn kommunicerar med instrumentella gester . Rörelser för att uppnå något.
Symboliska gester:
Godtyckliga ”överenskommelser” inom den grupp man tillhör. Samma gester kan betyda flera olika saker.
Kommunikation:
innebär att man medvetet eller omedvetet meddelar någonting och förutsätter därför en sändare och en mottagare. Den kan också komma till uttryck på flera
olika sätt som till exempel dans, musik och bild eller blickar, miner och kroppsspråk.
Kommunikationshandling:
Varje kommunikationshandling kräver en signal initierad av en ibland mycket liten rörelse. Därför är motorik en förutsättning för att kunna kommunicera.
Pekgesten:
Ord måste upplevas med kroppen för att bli begripliga och få en innebörd. Pekgesten förekommer endast i sällskap av någon annan och anses därför vara kommunikativ.
Språket:
Ett språk bygger på bestämda regler som måste delas av både sändare och mottagare. Språket har både en uttryckssida och förståelsesida. Utan förståelse för orden blir orden tomma.
Hur språket utvecklas beror på en samverkan mellan barnets egenskaper och miljö.
I sin omgivning utvecklar barn sitt språk (pragmatik) men det skiljer sig mellan kultur till kultur hur regler ser ut för samspel och samtal.
Tillsammans med våra sinnen och barnets lust att lära så utvecklas barnets kommunikationsförmåga och barnets verbala och ickeverbala språkförmågor.
Talapparaten:
För att talen ska flyta måste alla talapparaten (luftrör, stamband, mun, näshåla, tunga och läppar) fungera normalt och kunna samordnas.
Lyssnandet har två olika perspektiv:
Den ena omfattar barnets förmåga att rikta sin uppmärksamhet mot ljud (språkliga och icke-språkliga), den andra gäller samtalspartnerns förmåga att lyssna. Det nyfödda barnet känner igen olika röster och ljud och har ett medfött intresse.
SOLTA:
Se ditt barn som en liten person med egna intressen och önskemål.
Observera vad barnet intresserar sig för.
Lyssna på vad barnet säger med ord, gester och rörelser.
Tolka i ord vad barnet uttrycker.
Avvakta barnets svar.
Samspel:
Ett väl fungerande samspel är avgörande för den språkliga men också för den emotionella, kognitiva (begreppsutvecklingen) och sociala utvecklingen. Barn lär sig kommunicera genom vardaglig samvaro och i samtal som barnet medför med viktiga personer, delvis i dialog. I dialogen är det viktigt att föräldern imiterar, upprepar och utvidgar det barnet kommunicerar.
Läsning:
7–9 månaders åldern, är en bra ålder att introducera böcker i barnets liv .Läsning förknippas ofta med vila men för att barnet ska orka att aktivt lyssna och engagera sig i ett samtal kring en bok är det bättre att välja en tidpunkt när barnet är pigg, mätt och nöjd.
Tidig samvaro kring en bok har den mest positiva inverkan på barns språkutveckling.
Bildtolkning:
bygger på att barnet måste lära sig få erfarenhet och insikt. Ju mer man tittar på bilder desto skickligare blir barnet på att läsa och förstå bilder. Böckerna och bilderna ska illustrera en verklighet som barnet kan känna igen och förstå.
Lek och språk:
Leken har en betydelse för språkutvecklingen, och likaså har språkutvecklingen en betydelse för leken. Barnets utforskande av föremål är en förutsättning för att det ska kunna använda det i leken senare (på låtsas). Dessutom är det viktigt att barnet tidigt förstår leksignaler för att förstå vad som är lek och vad som är på riktigt.
Expressivt språk:
det vi använder för att uttrycka oss med.
Impressivt språk:
språkförståelse.
Cooing (Kutter):
babyläten (gurgelljud, jollrande, bakre vokalljud).
Babytalk:
Talar med ljus röst och enkla, korta meningar
Barncentrerad samtalsstil:
man ser barnet som samtalspartner och man pratar ”mammiska” och ”pappiska”.
Situationscentrerad samtalsstil:
man pratar nästan inte alls med de allra yngsta barnen.
Försymboliska handlingar:
handlingar som visar att barnet börjar förstå hur och till vad föremålen ska användas till.
Låtsashandlingar:
Till exempel låtsas att man dricker något.
Pratläsning:
”Pratläsning innebär att man ömsom läser, ömsom berättar handlingen, samtidigt som man hela tiden tydliggör kopplingen till bilderna.”
Konsonantljud:
Labiala/läppljud och dentala ljud som bildas mot tänderna.
Vuxenspråk:
De vuxnas språk- med korrekt uttal och korrekta meningar
Överraskningsbok:
böcker ”där man kan lyfta på luckor och dra i flikar som därmed avslöjar en ny bild.
Fråge- och uppmaningsstrategin:
hjälper de allra yngsta barnen att dela och hålla kvar fokus i samspel.
Nasala vokaler:
ljud genom både mun och näshåla.
Anatomin:
Avståndet mellan glottis (röstspringan), epiglottis (struplocket) och velum (mjuka gommen) är betydligt kortare hos barn än hos vuxna.
Alternativt kommunikation/ tecken kommunikation
Med hjälp av tecken kan barn som
saknar språk ändå förmedla sina tankar, önskningar och behov. Men för att detta ska fungera
behöver mottagaren förstå de tecken barnen utför och uttrycker.
Tecken till tal ”TTT”:
innebär att man tecknar de betydelsebärande orden i det man säger. Tecknet och ordet sägs samtidigt och tecknet blir därmed ett stöd för ordet.
TTT följer det talade språkets struktur till skillnad från de dövas teckenspråk.