Emotionell utveckling Flashcards
Askeland, L. & Sataoen, S. O. (2014) ss. 36-163 A&S ss. 36-55
Beteendemönster:
ska underlätta samspelet mellan barnet och den vuxna. Samspelet med andra människor är den första grunden för barns utveckling.
Systemisk förståelse/Systemtänkande:
Se barn, föräldrar och miljö som ett system av samspelssituationer som hänger samman.
Systemteori:
Allt i tillvaron hänger ihop. Helheten är mer än summan av delarna. Med systemteorin menar man att allt i tillvaron påverkar. Systemteorin innebär linjär och cirkulära processer.
Samspel:
något som sker mellan människor eller något vi gör tillsammans.
Utveckling skapas i och genom det samspel som barnet deltar i. Interaktion: Samspel
Ansiktet:
grunden till samverkan. Ett visuellt intryck som stimulerar barnet.
Generaliserad förväntning:
Utvecklas tidigt under första levnadsåret. Barnet bildar sig en uppfattning av att det finns ett samband mellan den handling de utför och vad som händer i omgivningen.
Intentionalitet:
en handling är från start inriktad mot något. Målet för handlingen upptäcks inte slumpmässigt medan den pågår.
Vara tolkande i samspel:
ge barnets handlingar och yttringar innebörd.
Empatisk identifikation:
man kan känna med barnet och identifiera sig med dess upplevelser som om de vore ens egna.
Förspråkliga dialoger:
De första samspelen kallas för förspråkliga dialoger eller samtal. I samspelet mellan den vuxne och barnet, utför den vuxne handlingar åt barnets vägnar, som om barnet vore deltagare i en dialog. I förspråkliga samtal måste barnet klara av tre olika färdigheter för att delta som är generaliserad förväntning, ömsesidighet, intentionalitet.
Objekt:
den person utanför en själv som man har nära känslomässiga band till.
Objektsrelationsteorin:
är ett grundläggande behov för barnen. Teorin beskriver på vilket sätt de tidiga känslomässiga relationerna utvecklas och grundas. Om ett barn blir kärleksfullt värdesatt av en vuxen speglas samma kärleksfulla värdering av sig själv.
Anknytning:
är centralt för barnens utveckling inom alla områden. Anknytning sker mellan barnet och omsorgspersonen genom känslomässig bindnig via fysisk närhet, trygghet samt upplevelser sinsemellan.
Det finns en anknytningshierarki i barnens värld. Primära och sekundära.
Anknytningsbeteende:
“karakteriseras av en balans mellan att utforska och att vara nära omsorgspersonen”.
Bowlby skiljer på anknytningsbeteende och varaktig anknytning. Barnet kan visa anknytningsbeteende inför flera olika människor medan varaktig anknytning sker i förhållande till de närmsta personerna.
Varaktig anknytning:
anknytning till primära (närmaste personerna) som föräldrar, syskon.
Anknytningsprocessen:
barnet är fött med fem olika beteendesystem som främjar anknytningsprocessen sugande, gråt, fastklamring, följa efter och leende.
Att skiljas från omsorgspersonen: i tre faser: protest, förtvivlan, defensiv uteslutning.
- Protestfasen: reaktionen barnet visar när hen anar att mista omsorgspersonen.
- Förtvivlansfasen: om barnet skiljs från omsorgspersonen en längre tid kan barnet visa aggression mot personen när den kommer tillbaka, som ett tecken på att barnet inte vill att separation ska upprepas.
- Defensiv uteslutning: Barnet ställer in sig på att omsorgspersonen aldrig kommer tillbaka igen. Barnet kan ha svårt att ta till sig personen igen.
Spegling:
Detta innebär att barnets omsorgsperson speglar och uppmärksammar barnets känslor. Genom bl.a. kroppsspråk, röst, mimik visa barnet att jag ser att du är glad, ledsen, upprörd, ensam och det är okej, jag älskar och värdesätter dig oavsett. Detta gör att barnet lär sig att uppskatta sig själv på samma sätt. Att inte bli sedd alls skapar stora problem hos individen. Den värsta tänkbara situationen är att inte få några signaler tillbaka överhuvudtaget.
Potentiella rummet (Potential space):
där utspelar sig samspel mellan psykiska processer mellan verklighet och fantasi, är barnets ramar för vad som är möjliga handlingar i en speciell situation. Begreppet handlar om att förstå hur vi ska handskas med vår inre och yttre värld som t.ex. när mamma eller pappa är borta och barnet känner andras krav på att hon/han ska tåla att de är borta.
Övergångsobjekt:
är ett sätt att binda samman den yttre och inre världen. Ersättning/representation av frånvarande omsorgsperson, t.ex. snuttefilt.
Övergångsfenomen:
när barnet använder handlingar med sin kropp för att avskärma sig mot yttre realiteter.
Mentalisering:
beskriver vår förmåga att kunna förstå både vårt eget och andras sinne.
Dyad:
är beteckningen på två enheter som betraktas som en helhet. (Tvåfaldighet, i detta sammanhang handlar det om att leka två och två i par. Skillnader mellan pojkar och flickor när det kommer till vänskap och relationer. Där flickor leker i större utsträckning två och två (dyaden) medan pojkar oftare leker i grupp).
Trygg bas/ hållande miljö:
Båda begreppen hänvisar till en miljö där de vuxna ser barnet och har det i tankar och medvetande.
Trygg bas:
Små barn anknyter olika starkt till vissa personer. Måste ges förutsättningar/möjligheter för detta. Förskola etc.
Andra samspelet:
Det är livsviktigt för små barn att ha nära relationer med andra barn, och inte bara vuxna, och de menar på att om ett barn inte har vänner eller nära relationer med jämnårig är ett barn i riskzonen. Det finns dokumenterat att flera psykiska svårigheter hos vuxna som haft problem med kamratrelationer i barn- ungdomsåren. ”Om barn ska trivas, ha en bra barndom och ett bra förskoleliv, är det viktigt att det enskilda barnet kan ingå i positiva samspel med andra barn och barngruppen”. Denna barn-barn relation kallas även det andra samspelet.
Leken: är först och främst en form av kommunikation. Denna kommunikation sker med hjälp av både verbalt språk och inte minst kroppsspråk. Leken speglar alla sorters kommunikation. Lekforskaren Joseph Levy förklarar lek som:
- Inre motivation: alltså barn har själva lust att leka.
- Suspension: att kan sätta verkligheten åt sidan.
- Inre bas av kontroll: deltar och ansvarar för att upprätthålla leken.
Kommunikation:
Att överföra information, dela erfarenheter och ta verbal eller icke verbal kontakt för att skapa mening för två eller flera människor.
Men kommunikation förekommer även i form av socialt samspel som t.ex. dominans, makt, manipulation och kontroll som barnet prövar att utöva i leken
Livsförankring:
Bakom det ligger uppfattningen att leken har en avgörande inverkan på hela barnets utveckling. Vi kan nästan uttrycka det så att utan lek sker heller ingen utveckling.
Förhandlingsfamiljen
är ett modernt begrepp som många använder idag, det finns inte bara en typ av förhandlingsfamilj utan flera olika typer. Förklaringar, motiveringar, förhandlingar och argument spelar en stor roll i föräldrars sätt att vara tillsammans med sina barn. Det menas med att barnen involveras i olika beslut som t.ex. Vad ska vi ha till middag imorgon? Vart ska vi åka på semester i sommar? Osv. Förhandlingsfamiljen står för viktiga nyckelord som humanisering och demokratisering.
Humanisering:
Barnet ska behandlas som en unik, exceptionell människa ända från födseln.
Demokratisering:
Barnet har både rätt till och ställer krav på att bli sett, hört och att ha en röst i viktiga beslut.
Sociabilitet:
Sociabilitet handlar om kognitiv förmåga och täcker in samspel som resulterar i ömsesidig anpassning till varandra i intellektuell aktivitet. ”Att vara social”.
Socialitet:
Socialitet sägs vara emotionellt laddat och hänvisa till barns önskan och lust att vara nära varandra, men utan verklig kontakt.