Motorisk utveckling Flashcards
Begrepp
Vad innebär Motorik?
Är ett begrepp som beskriver allt som har med rörelse att göra, motorik kan än idag kallas för rörelse.
Förklara Motoriska beteendet
Det motoriska beteendet sker när man går, hoppar eller springer och detta begrepp är uppdelat i fyra olika delar.
- Den motoriska utvecklingen:
Betyder förändring av motoriskt beteende över tid, kan ses som inlärning av olika motoriska färdigheter som var och en har sin individuella inlärningsprocess. Motorisk utveckling är en livslång process och det är då viktigt att förstå att alla miljömässiga faktorer tillsammans bidrar till barnets motoriska utveckling. Den motoriska utvecklingen definieras under en process där individen avancerar från enkla rörelser till komplicerade motoriska färdigheter.
- Det motoriska lärandet:
Kan definieras som processer av övning och erfarenheter som leder till, bestående förändring i att kunna utföra motoriska färdigheter.
- Motorisk kontroll:
Kan definieras som ställningar, rörelser och underliggande mekanismer som är här och nu, till skillnad från motorisk utveckling och motoriskt lärande, som beskrivs som förändringar av motorisk kontroll över tid. Rörelseanalys, mätning av rörelse, faktorer och underliggande mekanismer som bidrar till en ställning eller rörelse.
- Motoriska problem:
Omfattar all typ från full frånvaro av rörelser(paralys) som mindre effektiv. Rörelser som uppfattas som klumpiga eller i liten grad effektiva.
Förklara Motoriska färdigheter: delas in som…
- Grovmotoriska/Grovmotorik: Grovmotoriska färdigheter avser stora muskelgrupper eller muskler som kräver liten precision.
- Finmotoriska/Finmotorik: Finmotoriska färdigheter avser små muskelgrupper eller muskler och som kräver hög precision
Förklara begreppet Sensomotorisk:
Ett annat begrepp som beskriver vad motorik innebär. Seno är ett uttryck för sinnen och motorik för hur vi rör oss. Omfattar både sinne och själva motoriken. Samverkan mellan sinnesintryck och muskel reaktioner. För att vi människor ska kunna utvecklas och uppleva vår värld måste sinnen och motorik samarbeta.
Longitudinella studier:
där man testar samma barn under en lång tid.
Tvärsnittsstudier:
där man testar barn i olika åldersgrupp.
Embryologi:
Fosterutveckling. Man såg fostret som en färdigutvecklad människa som bara behövde växa. Teorierna ersattes senare av epigenetiska teorier som har två riktningar:
predeterministiska och probabilistiska.
Epigenetiska teorier:
Handlar om att varje steg i utvecklingen bygger på och är beroende av tidigare stadier. Vilket är utveckling i steg, och att nästa steg inte kan utvecklas om inte det innan var helt färdigutvecklat. Dessa teorier delades in i två riktningar….
- Predeterministisk epigenes teori/Mognads teori:
Handlar om att utvecklingen är förutbestämd och all utveckling styrs av genetik. Genetisk utveckling blir därför en mognadsprocess. Baserad på den universella skalan alltså vad man kan klara sig att göra i olika åldrar.
- Probabilistisk epigenes teori:
Innebär att utvecklingen av struktur och funktion fungerar som ett samspel, de är båda beroende av varandra och kan påverka varandra. Utvecklingen påverkas av både arv och miljö, omgivning. Nervsystemet kan inte utvecklas helt av sig själv utan behöver mängd och typ av stimulering. Nervsystem lagrar information om rörelser och ju mer vi övar desto bättre blir rörelserna.
Variabler:
är små detaljer som medverkar till att påverka rörelse.
Frihetsgrad:
är detsamma som en variabel i en rörelseuppgift. Genom att kroppsdelarna är sammankopplade reduceras antalet frihetsgrader till en överkomlig nivå och kroppens rörelser kan då styras. Frihetsgrad kan även förklaras som antingen muskler eller muskelceller.
Dynamiska system:
Föränderliga system. Det faktum att systemet är så komplicerat gjorde att dynamiska system teorierna försöker identifiera de kollektiva variabler som kan beskriva systemets helhets beteende (mänskliga rörelser). Självorganisering är den viktigaste principen inom de dynamiska teorierna. Inom dynamiska system teorierna utgår man ofta efter att ”lära genom att upptäcka”, det vill säga att barnet testar ett flertal olika alternativ av rörelsemönster och väljer slutligen det som visats sig fungera bäst.
Självorganisering:
innebär att hjärnan inte har färdiga lagrade rörelser som bara kan hämtas fram efter behov. Självorganisering sker ”utan specifikation utifrån”. Självorganisering sker alltid på bästa sätt efter vad situationen kräver, men detta är inte alltid önskvärt. Ett barn med cerebral pares lär sig ofta gå på ett sätt som inte är bra för dess leder, eftersom självorganisering fokuserar på att få barnet att gå, inte att gå på rätt sätt. Därför måste man ibland förändra de constraints som gör att barnet överbelastar sina leder, t.ex. med hjälp av kryckor. Självorganisering kan misstolkas med slumpartad organisering, även om det finns en sanning i den slumpartade organiseringen så sker många aspekter av en rörelse genom bestämda rambetingelser i människans kropp och miljö.
Rambetingelser:
i relation med barns motoriska utveckling, handlar det om barnens kroppsrörelser samt kroppsproportioner där liknelsen gör att stora skillnader under utvecklingen minskar, detta gör i sin tur att den största skillnaden är träningen som sker för att minska graden av variabilitet.
Constraints:
kan definieras som alla aspekter som bidrar till att minska antalet frihetsgrader i en rörelse. Frihetsgrader är detsamma som variabler i en rörelseuppgift. Begränsningar i en rörelse. Minimerar möjligheter för stora skillnader i utvecklingen. Variabler som sätter rammen. Kan exempelvis handla om förhållanden och miljön i situationen.
Rambetingelser (Constraints):
det som ramar in omgivningen, personen och
rörelseuppgiften.
Gångreflexen:
går ut på att hålla ett barn under armarna och ge barnets fötter möjligheten att få kontakt med underlaget, genom denna metod få syn på om det uppstår gångliknande rörelser hos barnet. Det har tidigare trots att denna gångreflex funnits hos nyfödda barn fram till två månaders ålder och att reflexen sedan försvunnit fram till sex månaders ålder.
