sömn Flashcards
Ascending Reticular Activation System
ARAS fungerar genom att reglera och påverka aktiviteten i thalamus och hypothalamus, två viktiga områden i hjärnan som är involverade i medvetande, sömn och andra högre funktioner. Genom att reglera aktiviteten i dessa områden kan ARAS bidra till att kontrollera vakenhetsnivåer och sömnstadier. Det är ett komplext system som är nödvändigt för att förstå hur vårt medvetande och vår sömn regleras.
Suprachiasmatic nucleus (SCN) är en kritisk del av det mänskliga och djurens biologiska klocka.
24-timmarsklocka: SCN fungerar som en inbyggd biologisk klocka som har en cykel på ungefär 24 timmar. Det är denna klocka som hjälper till att reglera cirkadiska rytmer, vilket är de naturliga 24-timmarscyklerna som påverkar vårt sömn-vakna schema och andra fysiologiska processer.
Koordinator: SCN fungerar som en central koordinator för cirkadiska rytmer i kroppen. Den hjälper till att synkronisera och samordna de olika biologiska klockorna som finns i olika vävnader och organ, så att de alla följer samma 24-timmarscykel.
Input från olika källor: SCN tar emot input från olika källor, inklusive:
Raphe (serotonin): Input från raphe-kärnorna, som producerar serotonin, påverkar SCN och kan vara en del av regleringen av dess aktivitet.
Intergeniculate leaflet (thalamus): Informationen från intergeniculate leaflet i thalamus ger ytterligare input till SCN och hjälper till att reglera dess funktion.
Retinohypothalamic tract: Detta är en viktig bana som för med sig visuell information från ögat till SCN. Ljuskänsliga celler i ögat, som innehåller melanopsin, är känsliga för blått ljus och spelar en nyckelroll i att informera SCN om omgivande ljusnivåer. Detta hjälper till att justera den inre klockan baserat på dagsljus och mörker och reglera processer som sömn och vakenhet.
Thalamus (Lateral genicular nucleus): Thalamus, särskilt lateral genicular nucleus, fungerar som en förfiltrerande station för visuell information som går från ögat till SCN.
Reglering av melatoninutsöndring: SCN har en direkt inverkan på produktionen av melatonin, ett hormon som reglerar sömn-vakna cykler. Ljus, särskilt blått ljus, som uppfattas av melanopsin i ögat, påverkar melatoninutsöndringen. Blått ljus leder till minskad melatoninproduktion, särskilt hos barn, vilket bidrar till vakenhet under dagen och sömn på natten.
Suprachiasmatic nucleus (SCN) och dess olika output och funktioner i reglering av sömn-vakna
Output till Tallkottkörteln (Pineal gland) och Melatonin: SCN skickar signaler till tallkottkörteln, som är ansvarig för att producera hormonet melatonin. Melatonin är viktigt för reglering av sömn och vakna cykler, och dess produktion ökar vanligtvis på kvällen och under natten, vilket hjälper till att främja sömn.
Output till Dorsomediala hypothalamus: SCN har en koppling till dorsomediala hypothalamus och påverkar dess funktion. Dorsomediala hypothalamus är involverad i reglering av ätande, drickande och dygnsrytm.
Output till Preoptic nucleus: SCN påverkar preoptisk kärna, som är involverad i sömnreglering. Detta område använder GABA (en neurotransmittor som har en lugnande effekt) för att signalera till många delar av det Ascending Reticular Activation System (ARAS) och initierar icke-REM-sömn. Det aktiveras kraftigt när vi somnar och är känsligt för vissa läkemedel som bensodiazepiner, vilket kan göra oss trötta.
Paraventricular nucleus: Denna del av hjärnan är viktig för aktivering av det autonoma nervsystemet och är mer kopplad till stress än till dygnsrytm.
Laterala hypothalamus: SCN har också en koppling till den laterala hypothalamus, som producerar orexin (även känd som hypocretin). Orexin är ett neurotransmittorhormon som är viktigt för att reglera vakenhet och ämnesomsättning. Brist på orexinproduktion är kopplad till narkolepsi typ 1, en sjukdom som orsakar plötsliga episoder av onormal sömnighet.
Posterior hypothalamus: Det bakre hypothalamusområdet har en hög densitet av histaminreceptorer, och histaminbindning leder till ökad vakenhet. Det är därför antihistaminer ibland kan orsaka trötthet.
sömncykeln normalt består av olika stadier eller nivåer av sömn, vilka ?
W – VAKEN (Beta): Under vakna perioder, som när du är fullt medveten och alert, uppvisar hjärnaktiviteten ett EEG-mönster som kallas Beta-vågor. Beta-vågor har hög frekvens och låg amplitud, vilket innebär att många neuroner avfyras snabbt men inte synkroniserat.
N1 – NREM nivå 1 (Theta): När du börjar somna övergår du vanligtvis till det första stadiet av icke-REM-sömn (NREM), kallat N1. I detta skede blir hjärnaktiviteten långsammare, och du börjar generera Theta-vågor. Theta-vågor har en lägre frekvens än Beta-vågor och något högre amplitud.
N2 – NREM nivå 2 (Sleep spindles, K-komplex): N2 är nästa steg i icke-REM-sömn. Under N2-sömnen uppstår speciella EEG-mönster som kallas sleep spindles (sovspolar) och K-komplex. Sleep spindles är korta, snabba utbrott av hjärnaktivitet med högre frekvens, medan K-komplex är stora negativa vågor som kan dyka upp som svar på stimuli.
N3 – NREM nivå 3 (Delta): N3 är den djupaste fasen av icke-REM-sömn. Den kännetecknas av mycket låga frekvenser och hög amplitud, vilket betyder att hjärnaktiviteten är långsam och mycket synkroniserad. Delta-vågor dominerar i detta stadium. Det är under N3-sömnen som kroppen och hjärnan genomgår återhämtning och fysiskt och mentalt återställs.
R – REM (Beta): REM (Rapid Eye Movement) är den sömnfas där de mest livliga drömmarna inträffar. Under
REM-sömnen är hjärnaktiviteten mycket lik den i det vakna tillståndet. Det finns snabba ögonrörelser, och EEG-mönstret liknar Beta-vågor, med hög frekvens och låg amplitud. REM-sömnen kallas ibland även “paradoxal sömn” eftersom hjärnaktiviteten liknar vakna tillståndet, trots att du är djupt i sömnen.
Sömn cyklar vanligtvis genom dessa stadier flera gånger under en normal natts sömn. Denna cykel, känd som ultradian rytm, upprepas ungefär var 90-120 minuter. Varje fas av sömnen har en viktig funktion för återhämtning, minne och fysiologiska processer i kroppen.
rem sömn
Ponto-Geniculo-Occipital Waves: REM-sömn kännetecknas av Ponto-Geniculo-Occipital (PGO) vågor. Dessa är elektriska vågor som uppstår i hjärnan under REM-sömnen och är synliga på elektroencefalogram (EEG). PGO-vågor är kopplade till snabba ögonrörelser (därav namnet REM) och är förenade med drömmar och ögonmotorik.
Fasiska vågor av neuronaktiveringar under REM-sömn: Under REM-sömnen observeras fasiska (snabba och synkroniserade) vågor av neuronaktiveringar. Detta står i kontrast till de mer toniska (långvariga och mindre synkroniserade) vågorna som ses i icke-REM-sömnen.
Minneskonsolidering: REM-sömn anses vara viktig för minneskonsolidering. Det verkar spela en roll i att organisera och bearbeta information från dagens händelser och förbättra minnesfunktionen. Det är under REM-sömnen som drömmar vanligtvis inträffar, och det har föreslagits att drömmar kan vara en del av minnesprocessen.
Signalering med acetylkolin i pons: Acetylkolin är en viktig signalsubstans som används i pons under REM-sömnen. Det är involverat i att utlösa och upprätthålla REM-fasen. Störningar i acetylkolinsystemet kan påverka REM-sömnen och drömmar.
Minskad signalering med monoaminer (t.ex. serotonin) i pons: Monoaminer som serotonin är mindre aktiva under REM-sömn än under vakna perioder eller icke-REM-sömn. Det är därför som närvaron av serotonin inte initierar REM-sömn. Vissa antidepressiva läkemedel som selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) kan minska mängden REM-sömn, vilket är en känd biverkning av dessa läkemedel.
Signalering med GABA i pons och minskad REM-sömn: GABA (gamma-aminosmörsyra) är en hämmande signalsubstans som kan minska aktiviteten i hjärnan. Ökad GABA-aktivitet i pons kan leda till minskad REM-sömn, och det föreslås vara en av anledningarna till varför användning av bensodiazepiner (som ökar GABA-effekten) kan minska REM-sömnen.
Vad påverkar vårt sömnbeteende?
Ålder
* Ämnesomsättning
* Kroppstemperatur
* Hur vår cirkadiska rytm är justerad
* Ljus
* Melatonin
* Sömnbehov
* Kompensation för tidigare deprivation
Varför behöver vi sova?
Varför behöver vi sova?
Fysisk återhämtning: Sömn är en viktig tid för kroppen att återhämta sig och reparera vävnader och muskler.
Mentalt välmående: Sömn spelar en roll i att reglera vårt humör och vårt psykiska välmående.
Minnesförbättring: Sömn hjälper till att konsolidera minnen och främjar lärande och minnesfunktion.
Immunförsvar: Sömn stärker vårt immunförsvar och hjälper kroppen att bekämpa infektioner.
Fysiologisk balans: Sömn är nödvändig för att reglera hormoner, ämnesomsättning och andra viktiga fysiologiska processer.
Restitution: Sömn ger hjärnan möjlighet att vila och återhämta sig från dagens påfrestningar.
Sömndeprivation Kortsiktiga effekter:
Sömndeprivation, eller brist på tillräcklig sömn, kan ha allvarliga konsekvenser för vår fysiska och mentala hälsa. Här är några korta punkter om de effekter som sömndeprivation kan ha:
Kortsiktiga effekter:
Hallucinationer: Sömnbrist kan leda till tillfälliga hallucinationer och förvrängd perception.
Minnesförlust: Brist på sömn kan påverka minnesfunktionen och leda till tillfällig minnesförlust.
Svårigheter med problemlösning: Kognitiva funktioner som problemlösning kan försämras vid sömnbrist, vilket kan påverka beslutsfattande och prestanda.
Sömndeprivation Långsiktiga effekter
Sömndeprivation, eller brist på tillräcklig sömn, kan ha allvarliga konsekvenser för vår fysiska och mentala hälsa. Här är några korta punkter om de effekter som sömndeprivation kan ha, eller brist på tillräcklig sömn, kan ha allvarliga konsekvenser för vår fysiska och mentala hälsa. Här är några korta punkter om de effekter som sömndeprivation kan ha:
Långsiktiga effekter:
Högt blodtryck: Sömnbrist kan öka risken för högt blodtryck, vilket i sin tur ökar risken för hjärtinfarkt och stroke.
Övervikt: Sömnbrist är kopplat till övervikt och fetma, sannolikt på grund av dess påverkan på aptitreglering och ämnesomsättning.
Diabetes: Personer som lider av kronisk sömnbrist har en ökad risk att utveckla typ 2-diabetes.
Ångest och depression: Sömnbrist kan öka risken för att utveckla psykiska sjukdomar som ångest och depression.
Ökad dödsrisk: Forskning har visat att långvarig sömnbrist kan öka risken för tidig död (“all cause” death risk).
Sömnproblem - Övrigt
Sömnapné: Sömnapné är ett tillstånd där andningen upphör eller blir ytlig under sömnen, vilket kan leda till upprepade uppvaknanden och trötthet under dagen. Behandlingen kan innefatta livsstilsförändringar som viktnedgång och användning av en kontinuerlig positiv luftvägsöppnare (CPAP) eller andra medicinska åtgärder.
Narkolepsi: Narkolepsi är en neurologisk störning som orsakar plötsliga och ofrivilliga sömnattacker, ofta i situationer som kräver vakenhet. Det misstänks vara en autoimmun sjukdom och behandlingen kan omfatta läkemedel för att hantera symtomen.
Sömnparalys: Sömnparalys är när en person upplever att de inte kan röra sig eller prata när de vaknar eller somnar. Det är oftast ofarligt men kan vara skrämmande. Ökad medvetenhet om sömnparalys och förbättrad sömnhygien kan hjälpa.
Kataplexi: Kataplexi är en sjukdom som innebär plötslig förlust av muskelkontroll, särskilt i samband med starka känslor som skratt eller upprymdhet. Det är en vanlig symptom på narkolepsi och kan behandlas med läkemedel.
Behandling av sömnproblem
Behandling av sömnproblem inkluderar ofta beteendeterapier och förändringar i sömnhygien. Det kan vara utmanande eftersom varje individ är unik och det finns variationer i hur behandlingarna fungerar för olika personer. Att följa råd från kvalificerade sömnexperter och skapa en hälsosam sömnrutin är viktigt för att förbättra sömnkvaliteten och hantera dessa problem. Det är också viktigt att förstå att följsamhet till behandling och livsstilsförändringar är avgörande för att uppnå positiva resultat vid hantering av sömnproblem.
Sömnproblem - Insomni
- Stress och HPA-aktivering: Stress är en av de främsta orsakerna till insomni. När vi är stressade, aktiveras det hypothalamus-hypofys-binyre (HPA) -axeln, vilket kan leda till ökad produktion av stresshormoner som kortisol. Detta kan göra det svårt att somna eller att vakna mitt i natten och inte kunna somna om.
- Psykiska hälsoproblem: Depression och ångest är nära kopplade till insomni. Människor med dessa tillstånd har högre sannolikhet att uppleva sömnproblem. Även om orsakssambanden kan vara komplexa, kan sömnstörningar försämra den psykiska hälsan ytterligare.
- Olämplig sovmiljö: Sömnmiljön spelar en viktig roll. Ljusföroreningar, temperatur, buller och obekväma sängar kan störa sömnen. Det är viktigt att skapa en behaglig och mörk miljö för att främja sömnen.
- Oregelbunden livsstil: En oregelbunden livsstil, som skiftesarbete eller resa som orsakar jetlag, kan störa sömnrytmen och leda till insomni.
- Brist på fysisk aktivitet: Fysisk aktivitet under dagen främjar bättre sömnkvalitet. Brist på motion kan öka risken för sömnproblem.
- Ålder och kön: Ålder spelar en roll i insomni, och äldre personer har ibland svårare att sova. Kvinnor har också högre risk för insomni än män.
Behandlingen av insomni kan inkludera olika strategier, inklusive kognitiv beteendeterapi för insomni (CBT-I), medicinering i vissa fall, och förändringar i livsstil och sömnvanor. Det är viktigt att söka hjälp från en kvalificerad sömnexpert om insomni blir ett pågående problem, eftersom det kan påverka både den fysiska och psykiska hälsan på lång sikt.
Sömnmedel
Bensodiazepinliknande preparat: Dessa läkemedel inkluderar zopiklon (Imovane) och zolpidem (Stilnoct). De verkar genom att öka signaleringen av signalsubstansen GABA och har en lugnande effekt som kan hjälpa till att påskynda insomning och förlänga sömntiden. De kan dock vara beroendeframkallande och kan leda till trötthet och ostadighet.
Bensodiazepiner: Oxazepam är ett exempel på en bensodiazepin som används som sömnmedel. Dessa läkemedel har en liknande verkningsmekanism som bensodiazepinliknande preparat men har en längre halveringstid i kroppen. De föreskrivs ibland till äldre patienter eftersom deras kroppar bearbetar läkemedlet mer långsamt.
Melatonin: Melatonin är ett naturligt hormon som reglerar sömncykeln. Det används ofta för att behandla jetlag eller återställa dygnsrytmen. För personer över 55 år kan det också föreskrivas som sömnmedel på grund av minskade serotonin- och melatoninnivåer.
Antihistaminer: Vissa antihistaminer, som propiomazin (Propavan) och prometazin (Lergigan), kan användas som sömnmedel. De har en lugnande effekt och är inte beroendeframkallande. De kan också vara användbara för personer med alkoholberoende.
Serotonin antagonist och återupptagsinhibitorer (SARI): Dessa läkemedel påverkar serotoninreceptorer och återupptaget av serotonin. Exempel inkluderar trazodon. De används ibland för att behandla sömnproblem genom att påverka neurotransmittorer som är involverade i sömncykeln.
Raphe-kärnorna:
Raphe-kärnorna: Dessa kärnor är belägna i hjärnstammen och är kända för att producera signalsubstansen serotonin, som spelar en viktig roll i reglering av sömn och vakenhet. Dessutom är serotonin involverad i reglering av melatoninproduktionen, ett hormon som påverkar sömncykeln.
Pedunculopontine nucleus: Denna kärna finns i den rostrala delen av pons, som är en del av hjärnstammen. Den är inblandad i regleringen av vakenhet (arousal), REM-sömn (rapid eye movement-sömn) och motorisk funktion.
Pontine tegmentum: Denna del av hjärnstammen har en viktig roll i regleringen av REM-sömn. Acetylkolinaktivitet i pontine tegmentum initierar REM-sömn.
Ventral Tegmental Area (VTA):
Ventral Tegmental Area (VTA): VTA är en del av hjärnstammen som är rik på dopaminproducerande nervceller. Dopamin är en signalsubstans som är kopplad till belöningssystemet i hjärnan och påverkar också motivation och inlärning.
