sensomotorik o perception Flashcards
afferenta nervbanor:
Dessa nervbanor transporterar sensorisk information från kroppens perifera delar till centrala nervsystemet (CNS), som omfattar hjärnan och ryggmärgen. Med andra ord, de leder signaler från sinnen som smärta, tryck, temperatur, och så vidare till hjärnan så att vi kan uppfatta och reagera på dessa stimuli.
Efferenta nervbanor:
Å andra sidan är efferenta nervbanor ansvariga för att skicka motoriska signaler från CNS till kroppens muskler och körtlar. Dessa signaler styr våra rörelser och vårt beteende.
Dorsala horn:
Dorsala horn: Dessa områden innehåller huvudsakligen nervceller som är involverade i att förmedla motoriska signaler från hjärnan till musklerna. Med andra ord, de är kopplade till efferenta nervbanor som styr våra rörelser. Dessa områden innehåller huvudsakligen nervceller som är involverade i att förmedla motoriska signaler från hjärnan till musklerna. Med andra ord, de är kopplade till efferenta nervbanor som styr våra rörelser.
ventrala horn:
Å andra sidan innehåller dessa områden huvudsakligen nervceller som är involverade i att ta emot sensorisk information från kroppens perifera delar och vidarebefordra den till hjärnan via afferenta nervbanor. Dessa områden är ansvariga för att tolka och behandla sensoriska intryck.
Det motoriska systemet är hierarkiskt organiserat
1) Motoriska områden i pannloben
2) Basala ganglierna
3) Cerebellum (lillhjärna)
4) Hjärnstammen
5) Ryggmärgen
6) Motoriska neuroner som skickar signaler till musklerna
Rörelse börjar på motsatt sida!
Pyramidala banor
Pyramidala banor (kontroll av viljemässig rörelse):
pyramidala banor, även kända som corticospinala banor, är de huvudsakliga nervbanorna som är ansvariga för viljemässig rörelsekontroll. De utgår från primära motorcortex i hjärnan och går via den pyramidaltrakt som finns i hjärnstammen.
Dessa banor ger specifika och medvetna kommandon till musklerna för att utföra exakta rörelser. Till exempel, när du beslutar dig för att sträcka ut din arm för att gripa något, skickar primära motorcortex via pyramidala banor de nödvändiga signalerna till musklerna för att utföra den exakta rörelsen.
Extrapyramidala banor (ofrivilliga rörelser):
Extrapyramidala banor består av flera olika nervbanor som är involverade i ofrivilliga och automatiska rörelser samt reglering av kroppshållning och tonus. Dessa banor är mer komplexa och involverade i en bredare uppsättning rörelsesituationer jämfört med pyramidala banor.
Extrapyramidala banor kan vara involverade i saker som balans, kroppshållning, ansiktsuttryck och mer komplexa rörelsesekvenser som kräver samordning av många muskler.
Basala ganglierna har multipla roller
- Förbereder genomförandet av frivilliga
rörelser - Samordnar olika delar av komplicerade
rörelser - Kontrollerar styrkan hos rörelser
- Viktiga för motorisk inlärning
Basala ganglierna:
Basala ganglierna är en grupp av subkortikala strukturer i hjärnan som inkluderar caudate nucleus, putamen och globus pallidus. Dessa strukturer är involverade i kontrollen och modulationen av motorisk aktivitet samt i kognitiva och emotionella funktioner. De är kopplade till andra delar av hjärnan, inklusive thalamus.
basala ganglierna Komplexa system av loopar:
Basala ganglierna är kopplade till olika delar av hjärnan genom komplexa loopar, vilket innebär att de samarbetar med olika hjärnregioner för att reglera rörelse och andra funktioner. Dessa loopar är ofta inhibitoriska, vilket innebär att de kan hämma eller modulera rörelser.
Thalamus i kontroll-loopar:
Thalamus är en viktig struktur i hjärnan som fungerar som en relaystation för sensorisk information. Den är också involverad i många av de loopar som går genom basala ganglierna. Thalamus hjälper till att vidarebefordra signaler till och från basala ganglierna och andra delar av hjärnan, vilket påverkar hur vi rör oss och uppfattar vår omvärld.
HYPOKINESI (nedsatt rörelse):
Detta är ett tillstånd där det finns en brist på spontana rörelser eller en tröghet i utförandet av rörelser. Det inkluderar symptom som akinesi (frånvaro av spontana rörelser) och tremor. Det är karakteristiskt för sjukdomar som Parkinsons sjukdom, där skador på basala ganglierna och brist på dopaminproduktion spelar en central roll. I dessa fall kan det vara svårt att initiera viljemässiga rörelser, men rörelser som är reaktiva på sensorisk input kan vara bättre bibehållna.
HYPERKINESI (överdriven rörelse):
Detta är ett tillstånd där det finns för mycket oönskad eller ofrivillig rörelse. Två typer av hyperkinesi som du nämner är chorea och atetos. Chorea är kännetecknad av ofrivilliga ryckiga rörelser och är vanlig i sjukdomar som Huntingtons sjukdom och Tourettes syndrom. Atetos innebär vridande okontrollerade rörelser och är vanlig i sjukdomar som cerebral pares.
Cerebellums roll för motoriken
Programmerar rörelserna:
Cerebellum spelar en central roll i att planera och koordinera rörelser. Det hjälper till att finjustera och programmera de motoriska kommandon som skickas från hjärnbarken till musklerna för att utföra rörelser med precision.
Känslighet för alkohol:
Cerebellum är en av de hjärnstrukturer som påverkas snabbast av alkohol. Alkohol kan störa cerebellära funktioner och leda till försämrad koordination och balans, vilket är en del av anledningen till varför personer som är berusade ofta har svårigheter att utföra rörelser korrekt.
Inlärning av nya motoriska färdigheter:
Cerebellum är viktigt för att lära sig och förbättra motoriska färdigheter genom repetition och övning. Det är involverat i processen med att skapa och stärka neurala samband som är nödvändiga för att utföra upprepade rörelser med precision.
Samordning:
Cerebellum fungerar som den “stora samordnaren” genom att integrera och koordinera aktiviteten mellan olika delar av hjärnan och kroppen. Det hjälper till att säkerställa att olika muskler och motoriska system arbetar tillsammans smidigt för att producera önskade rörelser.
Reglering av rytmiska rörelser:
Cerebellum är också involverat i att reglera rytmiska rörelser, såsom gång och cykling. Det bidrar till att upprätthålla en jämn och samordnad rörelse när det krävs.
Forward models (predictive models):
Cerebellum är viktigt för att skapa “framåtriktade modeller” eller förutsägande modeller av hur rörelser kommer att utföras. Det innebär att cerebellum hjälper hjärnan att förutsäga och justera rörelser baserat på tidigare erfarenheter och sensorisk information.
cerebellum en central komponent i den motoriska kontrollen och är ansvarig för att programmera, finjustera och samordna våra rörelser. Det är också känsligt för alkohol och spelar en viktig roll i inlärning av nya motoriska färdigheter samt skapandet av förutsägande modeller för rörelsekontroll. Skador eller sjukdomar som påverkar cerebellum kan leda till motoriska problem, inklusive ataxi (koordinationsproblem) och andra rörelsestörningar.
Cerebellum (lillhjärnan):
Cerebellum spelar en avgörande roll i att finjustera och koordinera rörelser. Det tar emot information från olika sensoriska system i kroppen och kopplar den till de motoriska kommandon som skickas från hjärnbarken (inklusive primära motorcortex).
