sensomotorik o perception pt 2 sinnen

Question 1

vad reagera vår sinnen på ?

Answer 1

synsinnet reagerar på ljus och ljusets egenskaper

Hörselsinnet reagerar på ljudvibrationer i luften eller andra medier.

Smaksinnet reagerar på kemiska substanser i mat och dryck.

Luktsinnet reagerar på kemiska föreningar i luften som vi andas in genom näsan.

Känselsinnet reagerar på beröring, tryck, temperatur och smärta.

Question 2

Sinnesreceptorer

Answer 2

Sinnesreceptorer är specialiserade strukturer som finns i våra kroppar och som är ansvariga för att uppfatta olika typer av stimuli från omgivningen. Det finns olika slags receptorer för olika sinnen, till exempel fotoreceptorer i ögonen för syn, och smakreceptorer i tungan för smak.

Question 3

Receptortäthet:

Answer 3

Receptortäthet hänvisar till antalet receptorer i ett visst område av kroppen och är avgörande för hur känslig vi är för olika typer av stimuli. Områden med hög receptortäthet kan vara mer känsliga för beröring, tryck eller andra sensoriska intryck.

Question 4

Sensoriska nervbanor:

Answer 4

Sensoriska nervbanor är nervsystemets strukturer som förmedlar information från sinnesorganen till centrala nervsystemet (CNS), inklusive hjärnan. Dessa banor är specialiserade på att överföra sensorisk information som smärta, temperatur, tryck, syn och hörsel.

Question 5

sensorisk kodning:

Answer 5

Sensorisk kodning är processen där information från sinnesreceptorer översätts till nervsignaler som kan förstås av hjärnan. Det inkluderar platsen av receptorer (anatomisk kodning), typen av receptor som aktiveras, och egenskaper hos nervimpulserna (temporal kodning).

Question 6

Hur är Thalamus är en viktig relästation i hjärnan för sensorisk information?

Answer 6

Thalamus är en viktig relästation i hjärnan för sensorisk information. Det fungerar som en gateway genom vilken sensorisk information passerar innan den når olika delar av hjärnbarken där den bearbetas och tolkas. Thalamus hjälper till att rikta och sortera sensorisk information till rätt områden i hjärnan.

Question 7

(Allmänna vägen som sensorisk information tar från detektering av stimuli i kroppen till hur den bearbetas och tolkas i hjärnan.) Aktivering av sensoriska neuron:

Answer 7

Sensoriska neuron är specialiserade celler som aktiveras när de utsätts för olika typer av sensoriska stimuli, till exempel beröring, tryck, vibration eller temperaturförändringar på huden. Dessa neuron finns i hela kroppen och har specifika receptorer för att detektera olika typer av stimuli.

Question 8

(Allmänna vägen som sensorisk information tar från detektering av stimuli i kroppen till hur den bearbetas och tolkas i hjärnan.) Signalen når ryggmärgen:

Answer 8

När sensoriska neuron aktiveras, genererar de elektriska signaler som reser längs nervfibrer. Dessa signaler skickas till ryggmärgen, som är en central del av nervsystemet.

Question 9

(Allmänna vägen som sensorisk information tar från detektering av stimuli i kroppen till hur den bearbetas och tolkas i hjärnan.) Färdas uppåt längs vita substansbanor:

Answer 9

I ryggmärgen färdas de sensoriska signalerna uppåt längs speciella buntar av nervfibrer som kallas vita substansbanor. Dessa banor fungerar som transportvägar som för med sig den sensoriska informationen mot hjärnan.

Question 10

(Allmänna vägen som sensorisk information tar från detektering av stimuli i kroppen till hur den bearbetas och tolkas i hjärnan.)
Känselbanan byter sida:

Answer 10

Känselbanan byter sida: Beroende på vilket område av kroppen som stimuleras och vilken typ av sensorisk information det gäller, kan korsningen av signalen till andra sidan av kroppen (kontralateral sida) ske antingen direkt i ryggmärgen eller senare i förlängda märgen (medulla oblongata).

Sorteras i thalamus: Sensorisk information som når hjärnan passerar ofta genom thalamus, en central relästation som sorterar och riktar sensoriska signaler till olika områden i hjärnbarken.

Tolkas i hjärnbarken (somatosensorisk bark): Den sensoriska informationen når slutligen den del av hjärnbarken som är specialiserad på att bearbeta den specifika sensoriska modaliteten. Till exempel, när det gäller känsel, tolkas och bearbetas sensorisk information i somatosensorisk bark, som hjälper oss att uppfatta och förstå beröring, tryck, temperatur och andra aspekter av känsel.

Question 11

Hörsel

Answer 11

Ljudvågor består av periodiska kompressioner av luft
➢ Ljudvågor varierar map amplitude, frekvens (Hz), klangfärg
(timbre) och durationer
Hörsel

Question 12

örat

Answer 12

Ytterörat (öronmusslan): Ytterörat fungerar som en samlare av ljudvågor från omgivningen. Ljudvågorna fångas upp av öronmusslan och leds in i hörselgången.
Trumhinna (tympanisk membran): Ljudvågorna når trumhinnan, en tunn membran som vibrerar när ljudvågorna träffar den.
Hörselben (öronben): Trumhinnans vibrationer överförs till tre små hörselben, inklusive hammaren (malleus), städet (incus) och stigbygeln (stapes). Dessa ben förstärker och överför ljudvågorna vidare in i innerörat.
Innerörat (snäckan eller cochlea): Ljudvågorna når innerörat, som är en spiralformad struktur fylld med vätska. Vätskan i cochlea sätts i rörelse när hörselbenen vibrerar.
Hårceller: Inuti cochlea finns små sensoriska celler kallade hårceller. Rörelsen i vätskan orsakar att hårcellerna böjs, vilket leder till elektriska signaler.
Omvandling till nervsignaler: De elektriska signalerna från hårcellerna representerar ljudets egenskaper, inklusive frekvens och amplitud. Denna information omvandlas till nervsignaler som överförs till hörselnerven.
Hörselbark i hjärnan: Nervsignalerna från hörselnerven går till hörselbarken i hjärnan, där de bearbetas och tolkas för att skapa vår uppfattning av ljudet. Härigenom kan vi uppfatta tonhöjd, ljudets intensitet (volym) och klangfärg (timbre).

Question 13

När det gäller perception av tonhöjd, finns två teorier ?

Answer 13

Platsteorin: En teori som hävdar att varje område längs basilärmembranet i cochlea har hårceller som reagerar på specifika frekvenser. Detta gäller särskilt för högfrekventa ljud.
Frekvensteorin: En teori som föreslår att basilärmembranet i cochlea vibrerar i synkroni med ljudet och genererar nervimpulser med samma frekvens som ljudet. Denna teori är särskilt relevant för lågfrekventa ljud.

Question 14

Expressiv afasi

Answer 14

Expressiv afasi: förstår språk, men svårt att
prata (Broca)

Question 15

Receptiv afasi:

Answer 15

Receptiv afasi: kan prata, men har svårigheter
med spåket (Wernicke)

Question 16

syn steg 1-3

Answer 16

1. Brytning av ljus: Ljus bryts när det passerar genom ögat. Det första stadiet av brytning sker när ljuset träffar hornhinnan, det transparenta yttre skiktet av ögat. Därefter passerar ljuset genom linsen, som justerar sin form för att ytterligare bryta och fokusera ljuset på näthinnan.

2.Näthinnan (retina) och gula fläcken (fovea): Näthinnan är det inre skiktet av ögat som innehåller fotoreceptorceller som är specialiserade på att uppfatta ljus. I centrum av näthinnan finns gula fläcken (fovea), där koncentrationen av fotoreceptorer är högst. Detta är det område som ger skarp och detaljerad syn och är särskilt viktigt för synskärpa.

3.Fotoreceptorer (tappar och stavar): Näthinnan innehåller två huvudtyper av fotoreceptorceller: tappar och stavar.

Tappar: Dessa är ansvariga för färguppfattning och fungerar bäst under goda ljusförhållanden. Det finns olika typer av tappar som är känsliga för olika våglängder av ljus och möjliggör vår färgseende.
‘
Stavar: Stavarna är mycket ljuskänsliga och fungerar bra i svagt ljus eller mörker. De ger oss möjlighet att uppfatta konturer och rörelse men ger inte färginformation.

Skickar nervsignaler via synnerven: När fotoreceptorerna utsätts för ljus, genererar de elektriska nervsignaler. Dessa signaler överförs via axoner i synnerven, som är den samlade nerven som lämnar ögat. Dessa signaler är i form av elektriska impulser och innehåller information om ljusintensitet och färg.

Question 17

Syn steg 4-6

Answer 17

Nervsignaler passerar synnervskorsningen (optic chiasm): Efter att nervsignalerna har lämnat ögat och följt synnerven till dess övre del, når de synnervskorsningen eller optiska chiasma. Vid denna punkt korsar en del av nervsignalerna från ögat till den motsatta sidan av hjärnan. Detta korsande möjliggör att information från höger synfält projiceras till vänster sida av hjärnan och vice versa.
Till laterala knäkroppen (geniculate body): Efter att ha passerat synnervskorsningen fortsätter nervsignalerna till laterala knäkroppen, som är en del av thalamus i hjärnan. Thalamus fungerar som en relästation för sensorisk information och bearbetar och riktar den vidare till rätt delar av hjärnbarken.
Till occipitala kortex (hjärnbark): Från laterala knäkroppen når nervsignalerna occipitala kortex, som är den primära och sekundära synbarken. Här bearbetas och tolkas den visuella informationen. Den primära synbarken är specialiserad på grundläggande visuell bearbetning, som att uppfatta form, rörelse och ljusstyrka. Den sekundära synbarken är mer involverad i att tolka detaljer, känna igen objekt och ge information om färg och textur.
Det faktum att nervsignalerna korsar vid synnervskorsningen och att informationen från övre och undre synfältet projiceras till olika områden i synbarken möjliggör en komplex visuell uppfattning. Det gör det möjligt för hjärnan att integrera och tolka information från båda ögonen och skapa vår synliga verklighet.

Question 18

Receptiva fält (receptive field)

Answer 18

Receptiva fält för synreceptorer: För fotoreceptorerna i ögat, som tappar och stavar på näthinnan, är det receptiva fältet den specifika platsen på näthinnan där ljuset måste träffa för att excitera eller aktivera receptorn. Varje fotoreceptor har ett litet område i synfältet där den är mest känslig för ljus.

Receptiva fält för visuella celler längre upp i systemet: När vi går längre upp i det visuella systemet, såsom i synnerven och i hjärnbarken, blir receptiva fält mer komplexa. För dessa celler bestäms det receptiva fältet av inputcellernas samlade fält. Det innebär att flera fotoreceptorer eller tidigare nivåer av visuella celler kan bidra till att forma det receptiva fältet för en specifik neuron. Detta gör att neuronen kan reagera på mer komplexa visuella egenskaper, som rörelse, former eller mönster.

Question 19

Primära synbarken

Answer 19

Funktion: Den primära synbarken (V1) är det första området i hjärnan där visuell information bearbetas efter att den har passerat genom laterala knäkroppen (geniculate nucleus) i thalamus. V1 är avgörande för medveten visuell perception och spelar en nyckelroll i att uppfatta detaljer som färg, form, rörelse och ljusstyrka i visuella stimuli.
Retinotopisk kartläggning: V1 har en retinotopisk kartläggning, vilket innebär att varje del av näthinnan är kopplad till en specifik plats i V1. Detta gör att hjärnan kan upprätthålla rumslig information om visuella stimuli och återskapa bilder från det visuella fältet.
Heterogen funktion: V1 är funktionellt heterogen, vilket betyder att det innehåller olika typer av neuroner som är specialiserade på olika aspekter av visuell bearbetning.

Tre huvudtyper av neuroner i V1 är:
Enkla celler (simple cells): Dessa neuroner svarar bäst på ljuslinjer med en specifik orientering. De är specialiserade på att uppfatta kanter och kontraster i visuella stimuli.
Komplexa celler (complex cells): Komplexa celler är mer flexibla än enkla celler och reagerar på ljuslinjer med en viss orientering oavsett deras position i synfältet. De är viktiga för att uppfatta rörelse och strukturer i komplexa visuella mönster.

End-stopped cells: Dessa neuroner reagerar på specifika ljuslinjer med en viss längd inom sitt receptiva fält. De är involverade i att uppfatta form och kontur.

Question 20

Trikromatiska teorin

Answer 20

Tappar med olika känsligheter: Trikromatiska teorin postulerar att ögat innehåller tre olika typer av tappar, var och en med olika känslighet för olika våglängder av ljus. Dessa tappar kan reagera på korta, medelstora eller långa våglängder av ljus. Denna variation i tapparnas känslighet till olika våglängder är kritisk för vår förmåga att uppfatta färger.
Färguppfattning baserad på aktivitet i tapparna: Hur vi upplever färg beror på aktiviteten i dessa tre typer av tappar. När ljus av olika våglängder träffar ögat, genererar det elektriska signaler i tapparna. Förhållandet av aktiviteten i de olika typerna av tappar bestämmer vilken färg vi upplever. Till exempel, om korta-våglängd-tapparna är mest aktiva, upplever vi blått; om medel-våglängd-tapparna är mest aktiva, upplever vi grönt; och om långa-våglängd-tapparna är mest aktiva, upplever vi rött.
Intensiteten påverkar klarheten: Mängden ljus eller ljusets intensitet påverkar färgupplevelsen genom att göra den klarare (brighter), men det ändrar inte förhållandet mellan aktiviteten i tapparna. Till exempel, om du ser en röd bil i svagt ljus och sedan ser samma röda bil i starkt solsken, kommer den att uppfattas som röd i båda fallen, men den kan vara klarare i starkt solsken.
Fördelning av tappar: De tre typerna av tappar är inte jämnt fördelade i näthinnan. Tappar som är mest känsliga för blått förekommer minst ofta, medan tappar som är mest känsliga för grönt och rött är vanligare.
Parallell bearbetning i hjärnan: När signalerna från tapparna har genererats i ögat, bearbetas och tolkas de i olika områden i hjärnbarken. Färgperceptionen behandlas främst i områden som V4 och V8 i hjärnbarken.

Question 21

Ventrala och dorsala flödet

Answer 21

Dorsal ström (the “where” path):

Dorsal ström är inriktad på att behandla information om rörelse och rumslig uppfattning. Den svarar på frågan “var” något finns i det visuella fältet och hjälper oss att förstå rörelse och position av objekt i omgivningen.
Detta strömmar genom hjässloben och är därför ibland kallat “hjässströmmen”.
Skador i dorsal ström kan påverka förmågan att genomföra visuellt styrda rörelser. Till exempel kan en person med skada i dorsal ström ha svårt att sträcka ut handen för att greppa ett föremål, även om de kan identifiera föremålet.
Ventral ström (the “what” path):

Ventral ström är specialiserad på att identifiera och känna igen objekt och visuella egenskaper. Den svarar på frågan “vad” något är i det visuella fältet och hjälper oss att känna igen ansikten, platser och föremål.
Detta strömmar genom tinningloben och är därför ibland kallat “tinningströmmen”.
Ett viktigt område inom ventral ström är fusiforma vindlingen, som är involverad i ansiktsigenkänning.