Slutledning Flashcards
principen om nemo tenetur se ipsum accussare
Självinkriminerings tolkning i Norden
1) kan konstateras att en finsk, norsk och svensk tolkningspraxis angående självbelastningsskyddet stegvis har vuxit fram i samverkan med europarättslig praxis.
2) Likaså har uttalanden i lagberedningsarbeten och den juridiska litteraturen med avseende på självbelastningsskyddets innehåll i hög grad baserats på europarättslig praxis.
3) Den sammantagna uppfattningen verkar alltjämt i dagens läge vara att rätten att tiga och inte belasta sig själv är en komplex rättsgrundsats med komplexa, svårförutsebara rättsverkningar i både myndighets- och domstolsförfaranden.
Passivitetsrätt
1) Från ett rent straffprocessuellt perspektiv kan självbelastningsskyddet beskrivas som en allmän passivitetsrätt, dvs. en rätt att vara passiv i sin egen sak.
2) Denna passivitetsrätt innebär i första hand en rätt att vägra svara på frågor. En person som är föremål för en brottsanklagelse har rätt att vägra vittna mot sig själv. I andra hand innefattar rätten att förhålla sig passiv också en rätt att på andra sätt vägra bidra till brottsutredningen eller rättegången genom att tillhandahålla handlingar eller annan bevisning
Självbelastningsskyddets förvaltningsmyndigheters
1) Självbelastningsskyddets inverkan i förvaltningsmyndigheters ärendehandläggning begränsar sig inte till administrativa sanktionsärenden.
2) Skyddet kan aktualiseras även i förvaltningsärenden där en tillsynsmyndighet utreder ett ärende och ett parallellt brottmålsförfarande är anhängigt eller kan förutses anhängiggöras i framtiden, ifall uppgifter som inhämtats genom påtryckning kan komma att användas som bevisning mot den enskilde vid prövningen av brottsanklagelsen
Passivitetsrätt i administrativa sanktionsförfaranden
1) I enlighet med etablerad domstolspraxis ska myndighetsförfaranden där en myndighet överväger påförande av en straffliknande sanktionsavgift jämställas med utredning av en brottsanklagelse.
2) Myndigheten bär alltså i enlighet med oskyldighetspresumtionen utredningsansvaret.
lagstadgade skyldigheter kan förknippas med vitespåföljder eller administrativa sanktionsavgifter utan att detta innebär en kränkning av rätten att tiga och inte belasta sig själv.
3) Problem tenderar snarare att uppstå i parallella eller konsekutiva förfaranden där uppgifter krävs in vid hot om vite eller sanktionsavgift i ett förvaltningsförfarande, och uppgifter som erhållits på detta vis genom tvång används i ett efterföljande straffprocessuellt förfarande.
4) Det är inte möjligt att på basis av Europadomstolens ställningstaganden skapa en nyanserad bild av vad självbelastningsskyddet ska anses innebära utanför en traditionell straffprocess
5) Även i fråga om juridiska personer har det på ett liknande sätt diskuterats om självbelastningsskyddets omfattning ska anses vara begränsad.
Allmänna punkter
1) I det stora hela verkar rättsutvecklingen angående självbelastningsskyddet likväl ha varit mycket likartad i Finland, Sverige och Norge – eller åtminstone gå i samma riktning
2) i Finland har det förekommit en genomgående strävan efter att tolka in självbelastningsskyddet i den nationella grundlagsbestämmelsen som gäller garantier för god förvaltning och rättvis rättegång (GL 21 §).
3) En lika stark strävan efter att förankra självbelastningsskyddet i de nationella grundlagarna eller rätten till god förvaltning verkar inte finnas i Sverige eller i Norge.
4) Parallella tillsynsförfaranden där ett förvaltningsförfarande åtföljs av ett sanktionsavgiftsförfarande innefattar särskilda risker.
5) Motverkandet av kränkningar av självbelastningsskyddet i parallella eller konsekutiva förfaranden kan i huvudsak ske på två olika sätt. För det första kan självbelastningsskyddet säkerställas i det första förfarandet genom att den enskilde bereds en möjlighet att förhålla sig passiv under ärendehandläggningen trots den lagstadgade uppgiftsskyldigheten.
6) Alternativt kan kränkningar av självbelastningsskyddet motverkas genom lagstiftning som förbjuder utnyttjandet av uppgifter som inhämtats i det första förfarandet i ett senare brottmålsförfarande eller jämförbart sanktionsförfarande.
