Påbyggnadsuppgifter Flashcards
Ge en förklaring till hur följande begrepp står i relation till varandra: Människokroppen, organsystem, organ och vävnad
Människokroppen består av ett antal samverkande organsystem, där varje organsystem är uppbyggt av ett eller flera organ. Varje enskilt organ fyller en eller flera specifika funktioner, medan berört organsystem fyller en eller flera mer övergripande
funktioner. Ett organ är i sin tur uppbyggt av en kombination av olika vävnader, av vilka det finns fem
huvudklasser (epitel-, flytande-, muskel-, nerv- och stödjevävnad). Varje vävnad kommer
tillföra aktuellt organ en viss förmåga och det är den specifika sammansättningen av vävnader som ger ett visst organ dess specifika funktionalitet.
Beskriv hur en vävnad i kroppen generellt är uppbyggd
En vävnad består av specifika celler och utrymmet mellan cellerna, det så kallade extracellulära rummet. I det extracellulära rummet finns vävnadsvätska och i de fyra
huvudklasserna av fasta vävnader finns även extracellulärt matrix i det extracellulära rummet.
Beskriv människocellens generella uppbyggnad och funktionen hos dess olika delar. Inkludera följande delar i din beskrivning: plasmamembranet, cytosolen, organeller,
ribosomer, cellskelettet, cellkärnan, mitokondrier, endoplasmatiska retiklet, Golgiapparaten
och lysosomer.
Cellerna i vår kropp begränsas mot omgivningen av plasmamembranet. Utrymmet som plasmamembranet direkt avgränsar kallas cytosolen och i detta utrymme befinner sig
cellens olika specialiserade delar, dess organeller.
Två typer av membranlösa organeller finns direkt lösta i cytosolen, 1) ribosomerna, där
proteintillverkning sker och 2) cellskelettet, som bland annat ger cellen dess form och
förmåga till transport inom cellen.
I cytosolen befinner sig även ett antal membranomslutna organeller. En av dessa är cellkärnan, där arvsmassan är lagrad i form av DNA.
En annan av de membranomslutna organellerna är mitokondrierna, vilka medverkar till
huvuddelen av cellens energiproduktion.
Vid det endoplasmatiska retiklet kommer proteiner som ska exporteras ut ur cellen tillverkas.
Proteinerna från det endoplasmatiska retiklet transporteras därefter vidare till Golgiapparaten.
Här kan proteinerna modifieras och sedan skickas aktuella proteiner vidare till
plasmamembranet och ut ur cellen.
I lysosomerna sker nedbrytning av olika ämnen.
Hur medverkar gener i arvsmassans kromosomer till att specificera
aminosyrasekvensen hos cellens proteiner?
Information i en viss gen används för att bestämma utseendet på ett specifikt mRNA.
Informationen i mRNA används sedan av ribosomen för att länka samman aminosyror i en
viss ordningsföljd, för att på så sätt skapa aktuellt protein.
Kroppen innehåller ett antal samverkande organsystem. Flera av dessa organsystem
möjliggör transporten av 1) ämnen som t.ex. näringsämnen, syrgas och vatten från kroppens
omgivning till kroppens celler och 2) ämnen som t.ex. koldioxid, avfallsämnen och
överskottsvatten från kroppens celler till kroppens omgivning. Beskriv hur kroppens olika organsystem medverkar till att möjliggöra ovanstående transportprocesser. Inkludera
ovanstående ämnen och följande organsystem i din beskrivning: Cirkulationssystemet,
andningssystemet, matspjälkningssystemet och urinvägssystemet
Kroppens celler ligger alla i närheten av något av cirkulationssystemets blodkärl.
Genom att transportera olika ämnen lösta i blodet kan dessa ämnen transporteras till och från kroppens celler och de organsystem som tillåter utbyte med kroppens omgivning.
Andningssystemet ansvarar för att syrgas från omgivningen tas upp av kroppen, för vidare transport via cirkulationssystemet till kroppens celler. I motsatt riktning sker transport av koldioxid, vilken sedan avges via andningssystemet till kroppens omgivning.
De näringsämnen och vatten kroppens celler behöver tas upp till kroppen via
matspjälkningssystemet och distribueras sedan till kroppens olika delar via
cirkulationssystemet.
Avfallsämnen som bildas i kroppens celler och eventuellt överskottsvatten, kommer transporteras bort från cellerna med hjälp av cirkulationssystemet. Därefter kommer dessa ämnen avskiljas från övriga delar av blodet i urinvägssystemets njurar och på så vis bilda det urin som sedan lämnar kroppen.
Luft rik på syrgas når lungornas alveoler vid en inandning. Beskriv hur denna syrgas sedan kan ta sig till en cell i till exempel en skelettmuskel.
Syrgasen kommer först att passera från aktuell alveol till blodet i en närliggande
lungkapillär. Då syrgas inte är lösligt i vatten (det är hydrofobt) kommer den största delen, ~
98,5 %, av syrgasen i blodet binda in till hemoglobin i erytrocyterna. Syrgasen i blodet
kommer sedan följa med blodflödet genom lungkretsloppets venoler och vener, för att sedan nå hjärtats vänstra halva. Därefter kommer syrgasen följa med blodet vidare till
systemkretsloppets artärer och arterioler. Efter att ha passerat arteriolerna kommer blodet, innehållande syrgasen, nå en vävnadskapillär (i vårt fall i en skelettmuskel). Här kommer syrgasen kunna släppa från hemoglobin och passera ut genom kapillärväggen, och via vävnadsvätskan, nå fram till cellen i fråga.
I vilket av följande kärl förväntar du dig att hitta mest syrerikt blod, en artär i
lungkretsloppet eller en ven i lungkretsloppet? Motivera ditt svar
En ven i lungkretsloppet. I en artär i lungkretsloppet förs syrefattigt blod från höger
hjärthalva. Under efterföljande passagen genom lungkapillären tas syrgas upp från alveolen till kapillären. Därefter förs det nu syrerika blodet tillbaka till vänster hjärthalva via en
lungven
Varför är det viktigt att vidmakthålla ett högre blodtryck i systemkretsloppets artärer
än i systemkretsloppets vener?
Tryckskillnaden mellan de tidiga delarna av systemkretsloppet (artärerna) och de
senare delarna (venerna) är en förutsättning för att skapa blodflödet genom systemkretsloppet
Vid förbränningen av näringsämnen kommer stora mängder av koldioxid att bildas.
Beskriv hur denna koldioxid transporteras hela vägen från en cell i kroppen ända till
omgivningens atmosfär
Koldioxiden kommer först transporteras, via vävnadsvätskan, till blodet i en
närliggande vävnadskapillär. Här kommer huvuddelen av den hydrofoba koldioxiden
omvandlas till vattenlösliga vätekarbonatjoner inne i erytrocyterna. Härefter kommer
koldioxiden och vätekarbonatjonerna följa blodflödet genom systemkretsloppets venoler och
vener, för att sedan nå höger hjärthalva. Därefter fortsätter blodet genom lungkretsloppets
artärer och arterioler, innan det når fram till lungkapillärer. Här kan koldioxiden nu passera över till lungalveolen. Den koldioxid som tidigare omvandlats till vätekarbonatjoner, kommer nu återbildas tillbaka till koldioxid. All den koldioxid som passerat över till alveolerna kan
sedan följa med ut till omgivande atmosfär, som en del av utandningsluften
Hormonet glukagon kan påverka leverceller, men inte skelettmuskelceller. Vad kan förklara denna skillnad?
Leverceller tillverkar receptorn för glukagon, vilket skelettmuskelceller inte gör
Hypertyreos är en sjukdom som kännetecknas av att utsöndringen av
tyroideahormon från sköldkörteln är större än normalt. Ett symptom vid hypertyreos är ökade
svettningar, vilka är ett resultat av att personen som drabbats av hypertyreos behöver avge mer värme än normalt. Ge en förklaring till varför ökad utsöndring av Tyroideahormon leder till ökad värmeproduktion i kroppen
Tyroideahormon stimulerar förbränningen av näringsämnen i kroppens celler. Vid
förbränningen av näringsämnen frisätts majoriteten av energin i form av värme. Den ökade
förbränningen kommer följaktligen leda till en ökad värmeproduktion.
Beskriv funktionen hos två typer av cell-cell kontakter
Tight junction: Tät liggande förbindelser, som begränsar flödet av ämnen i utrymmet
mellan cellerna som är sammanlänkade av aktuella tight junctions.
- Desmosomer: Förbindelser som är förankrade i respektive cells intermediärfilament
(del av cellskelettet), vilket skapar robusta förbindelser mellan cellerna som gör att
dessa inte dras isär vid mekanisk påfrestning. - Gap junctions: Hydrofila ”tunnlar” som sammanbinder cytosolen hos två närliggande
celler. Möjliggör passagen av små ämnen, t. ex. joner, mellan de sammanlänkade
cellerna
Beskriv funktionen hos två valfria delar av det extracellulära matrixet
-Proteoglykaner, vilka attraherar vatten till aktuell vävnad.
- Elastin, vilket ger aktuell vävnad elasticitet.
- Kollagen, vilken ger aktuell vävnad dragtålighet.
- Något av de multi-adhesiva proteinerna, ex. fibronektin eller laminin, som förankrar
vävnadens celler till det extracellulära matrixet
Hjärt- och skelettmuskelceller har förmågan att kontrahera, det vill säga att förkorta sig. Beskriv den struktur inne i aktuella muskelceller som möjliggör denna
kontraktionsförmåga. Förklara även vad det är som händer när denna struktur i sig förkortas
Hjärt- och skelettmuskellceller innehåller sarkomerer, vilka har förmågan att
förkortas. De båda ändarna hos sarkomeren avgränsas av Z-band, till vilka aktinfilament är infästa. I sarkomerens mitt finns ett myosinfilament. Vid förkortningen av sarkomeren
kommer aktinfilament från sarkomerens båda sidor glida/dras över myosinfilamentet. Aktuell rörelse hos aktinfilamenten kommer ske i riktning mot sarkomerens mitt. Då aktinfilamenten
är infästa i Z-banden, kommer även dessa dras med mot sarkomerens mitt – följaktligen blir
sarkomerens totala längd kortare
När man vill undersöka arvsmassan hos en person behöver man tillgång till någon
form av celler från aktuell person. Varför är blodceller i form av erytrocyter inte ett användbart alternativ för isolering av arvsmassa?
Arvsmassan finns samlad i cellkärnan och då erytrocyter saknar cellkärna, så
kommer de inte innehålla någon arvsmassa
Beskriv hur närvaron av en bakterie, i t.ex. huden, kan leda till att kroppen börjar
tillverka antikroppar mot aktuell typ av bakterie
Bakterien kan passera in i ett lymfkärl och föras till en lymfknuta. I lymfknutan
finns B-lymfocyter, vilka på sin yta har B-cellsreceptorer som vardera känner igen specifika strukturer (t.ex. ett protein på bakteriens yta). Om bakterien stöter på en B-lymfocyt, som just
känner igen denna specifika typ av bakterie, så aktiveras denna B-lymfocyt. B-lymfocyten
kommer då dela på sig och skapa många så kallade plasmaceller. Från plasmacellerna
utsöndras de antikroppar som känner igen just aktuell typ av bakterie.
Beskriv hur en atom är uppbyggd.
I atomens mitt finns atomkärnan, som innehåller positiva protoner och neutrala
neutroner (väteatomen innehåller enbart en proton och ingen neutron). Runt atomkärnan finns
en eller flera elektronskal, i vilket negativa elektroner cirkulerar.
Vad är en kovalent bindning och vad vill atomen uppnå med att bilda en kovalent
bindning med en annan atom.
En kovalent bindning innebär att två atomer delar på elektroner, t.ex. ett elektronpar i
en enkel kovalent bindning. Atomen delar på elektroner för att på så sätt kunna fylla sitt
yttersta elektronskal tillräckligt ofta och därmed uppnå största möjliga stabilitet
Varför kan en väteatom enbart bilda kovalenta bindningar till en annan atom,
medan kolatomen kan göra det med upp till fyra andra atomer?
Väteatomen saknar enbart en elektron i sitt yttersta elektronskal för att fylla det, medan kolatomen saknar fyra elektroner. För att fylla det yttersta elektronskalet kan atomer dela på elektronpar genom att bilda kovalenta bindningar. I väteatomens fall behöver enbart
ett elektronpar delas och följaktligen kan enbart en kovalent bindning bildas. Kolatomen, däremot, måste dela fyra elektronpar för att fylla sitt yttersta skal och kan därmed bilda kovalenta bindningar med upp till fyra andra atomer. I vissa fall delas fler än ett elektronpar med en annan atom och då bildas det dubbel- eller trippelbindningar mellan denna atom och kolatomen
Vad är skillnaden mellan en opolär- respektive polär kovalent bindning?
I den opolära kovalenta bindningen kommer de delade elektronerna befinna sig i lika stor utsträckning kring vardera atom som sammanbinds av denna typ av kovalent bindning. I
den polära kovalenta bindningen, kommer den ena atomen ha en större dragningskraft
(elektronegativitet) på de delade elektronerna. Följaktligen kommer de delade elektronerna
befinna sig i större utsträckning kring denna atom, jämfört med den andra atomen som deltar i
bildandet av denna typ av kovalent bindning.
Varför är molekyler som innehåller många polära kovalenta bindningar vattenlösliga
(hydrofila)?
Vattenmolekylen innehåller polära kovalenta bindningar, vilka skapar elektriska
dipolmoment (en struktur som innehåller en elektrisk positiv- respektive negativ ände). Den
negativa änden av de elektriska dipolmomenten i vattenmolekylen, kan sedan interagera
elektrostatiskt med den positiva änden hos dipolmomentet hos en av de polära kovalenta bindningarna i det hydrofila ämnet och vice versa
Varför kan specifika nukleotidpar baspara med varandra?
De har utseenden som gör att den positiva- respektive negativa änden av elektriska
dipolmoment från respektive kvävebas kan föras så nära varandra att vätebindningar skapas mellan kvävebaserna hos aktuella nukleotidpar
Vad är en gen?
Den del av en kromosom som innehåller informationen som ansvarar för
tillverkningen av ett visst pre-mRNA och därmed i slutändan ett visst protein.
Vad är transkription i en människocell och beskriv hur denna process går till.
Transkription är processen där informationen i en gen ”skrivs av” genom bildandet av
ett pre-mRNA. Denna process inleds genom att en transkriptionsfaktor binder in till
promotorsekvens hos en gen. Transkriptionsfaktorn kommer rekrytera bland annat RNA-
polymeras till genen. Detta får som följd att de två strängarna i DNA-dubbelspiralen i genens början säras på, genom att vätebindningarna mellan de basparande kvävebaserna hos de
motsatta deoxyribonukleotiderna bryts.
Ordningsföljden av kvävebaser i den ena DNA-strängen används sedan för att rekrytera fria
ribonukleotider i en viss specifik ordningsföljd, där följande basparning föreligger mellan
kvävebaserna hos deoxyribo- respektive ribonukleotiderna: A-U, T-A, G-C och C-G.
De rekryterade ribonukleotidrna binds sedan samman med kovalenta bindningar mellan
nukleotidernas fosfat- och kolhydratgrupper. Bildandet av aktuell kovalent bindning
katalyseras av RNA-polymeras. Transkriptionsprocessen avbryts när man når specifika
stopregioner i genens nukleotidsekvens och den bildade RNA-kedjan är det som kallas för ett
pre-mRNA.