Kunskapsinnehåll nervsystemet Flashcards
Nervcellens uppbyggnad
Nervcellen, även kallad neuron, har en unik och specialiserad struktur för att utföra sin huvudfunktion, det vill säga att överföra nervimpulser.
Cellkropp (Soma): innehåller cellens kärna och de flesta organeller, huvudansvar för cellens metaboliska funktioner.
Dendriter: flera korta utskott från cellkroppen, tar emot nervsignaler från andra nervceller och överför dem mot cellkroppen.
Axon: ett längre utskott som leder nervimpulser bort från cellkroppen, kan vara täckt av myelin, ett isolerande skikt som ökar överföringshastigheten.
Axonterminaler: förgreningar i slutet av axonet.
Kommunicerar med andra celler (oftast muskel- eller andra nervceller) genom synapser.
Synaps: kopplingen mellan axonterminaler och en annan cell, här överförs nervimpulser i form av neurotransmittorer.
Funktion: Dendriter tar emot signaler.
Cellkroppen integrerar och bearbetar signalerna.
Axonet överför signalerna långväga.
Axonterminaler släpper ut neurotransmittorer för att kommunicera med andra celler.
Nervceller är specialiserade på snabb och riktad överföring av nervimpulser.
Myelinisering ökar överföringshastigheten längs axonet.
Synapser möjliggör kommunikation mellan nervceller och andra celltyper.
Nervcellers funktion
Mottagning av Signal:
Dendriter tar emot elektriska och kemiska signaler från andra nervceller.
Signalintegration:
Cellkroppen integrerar inkommande signaler och avgör om en nervimpuls ska genereras.
Generering av Nervimpuls:
Vid tröskelvärdet skapas en aktionspotential i axonet.
Ledning av Nervimpuls:
Aktionspotentialen överförs längs axonet till axonterminalerna.
Signalöverföring vid Synapser:
Vid synapser frigörs neurotransmittorer från axonterminaler, vilket överför signalen till nästa cell.
Gliacellers funktion
Stöd och Skydd:
Stödjer och skyddar nervcellerna genom att bilda ett stödjande nätverk och isolera dem från omgivande vävnad.
Näringsförsörjning:
Tillhandahåller näringsämnen och stödjer metaboliska behov för nervcellerna.
Avlägsnande av Avfall:
Rengöring av överflödiga neurotransmittorer och andra avfallsprodukter från nervcellernas aktivitet.
Reglering av Extracellulär Miljö:
Hjälper till att upprätthålla en stabil kemisk miljö runt nervcellerna.
Delaktiga i Immunreaktioner:
Gliaceller kan delta i immunologiska reaktioner och inflammation vid skada.
4 typer av gliaceller i CNS:
Astrocyter
Oligodendrocyter
Ependymala celler
Mikroglia
I PNS
Schwannceller
Satellitceller
Aktionspotentialer; fortledning av nervsignaler
Vid Vila:
Nervcellens membran är polariserat, med en negativ laddning inuti och positivt utanför.
Spänningskänsliga kanaler är stängda.
Utlösning av Aktionspotential:
Stimulering över tröskelvärdet öppnar spänningskänsliga natriumkanaler. Inflöde av natrium gör cellmembranet depolariserat.
Aktionspotentialens Fortledning:
Aktionspotentialen fortplantar sig längs axonet till axonterminalen.
Återupprepning av depolarisation och repolarisation sker längs axonet.
Vid Synaps:
I axonterminaler frigörs neurotransmittorer för signalöverföring till nästa cell.
Skillnad mellan myeliniserade och omyeliniserade axoner
Myeliniserade Axoner:
Täcker axonet i segmenterade avsnitt.
Skapas av gliaceller (Schwann-celler eller oligodendrocyter).
Fördelar:
Ökar överföringshastigheten genom saltatorisk fortledning.
Minskar energiförbrukningen.
Tex:
Långa sensoriska och motoriska axoner i ryggmärgen.
Omyeliniserade Axoner:
Myelinfrånvaro:
Saknar myelinskikt eller har mycket korta segment.
Fördelar:
Mindre energikrävande jämfört med myeliniserade.
Tex:
Små fibrer i autonoma nervsystemet.
Viktigt:
Myeliniserade axoner har snabbare signalöverföring och kräver mindre energi.
Omyeliniserade axoner har en långsammare överföring men används för mindre krävande processer.
Signalöverföring via synapsen, synapsens uppbyggnad och synapsbearbetning (stimulerande och hämmande transmittorsubstanser)
Synapsens Uppbyggnad:
*Presynaptisk ände axonterminalen från den sändande nervcellen.
*Synapsspalten Smalt mellanrum mellan presynaptisk och postsynaptisk ände.
*Postsynaptisk ände Mottagande membran (ofta på en annan nervcell eller en muskelcell).
Signalöverföring:
*Aktionspotential Nervimpuls når axonterminalen.
*Neurotransmittorer Frigörs från vesiklar i den presynaptiska änden.
*Överföring till Postsynaptisk ände: Neurotransmittorerna binds till receptorer på den postsynaptiska änden.
Synapsbearbetning:
Stimulerande Neurotransmittorer:
*tex Glutamat.
*Ökar sannolikheten för att den postsynaptiska cellen genererar ett aktionspotential.
Hämmande Neurotransmittorer:
*tex GABA (gamma-aminosmörsyra).
*Minskar sannolikheten för aktionspotential i den postsynaptiska cellen.
Återupptag och Nedbrytning:
*Återupptag: Neurotransmittorer tas upp av den presynaptiska cellen för återanvändning.
*Nedbrytning: Enzymatisk nedbrytning av neurotransmittorer i synapsen.
Stimulerande och Hämmande Transmittorsubstanser:
Stimulerande Neurotransmittorer:
Exempel: Glutamat.
Effekt: Ökar nervcellens excitabilitet, vilket leder till sannolikhet för aktionspotential.
Hämmande Neurotransmittorer:
Exempel: GABA (gamma-aminosmörsyra).
Effekt: Minskar nervcellens excitabilitet, vilket minskar sannolikheten för aktionspotential.
Viktigt:
Neurotransmittorer spelar en nyckelroll i överföring av signaler mellan nervceller.
Balansen mellan stimulerande och hämmande signaler är avgörande för hjärnans funktion och reglering av nervsystemet.
Transmittorsubstanser (noradrenalin, acetylcolin, dopamin, serotonin, glutamat och GABA)
Noradrenalin:
Reglerar uppmärksamhet, vakenhet och stressrespons.
Inverkar på humör och känsloläge, plats främst i det sympatiska nervsystemet.
Acetylkolin:
Viktig för muskelkontraktion, spelar roll i minnesprocesser och kognitiva funktioner.
Plats finns i neuromuskulära kopplingar och centrala nervsystemet.
Dopamin:
Belönings- och glädjereglering.
Motorisk kontroll och koordination.
Serotonin:
Reglerar sömn, humör och aptit, inverkar på känsloläge och emotionell stabilitet.
Plats förekommer i många områden i hjärnan, särskilt i raphekärnan.
Glutamat:
Huvudexcitatorisk neurotransmittor, viktig för inlärning och minne.
Plats spridd i hela hjärnan.
GABA (Gamma-Aminosmörsyra):
Huvudhämmande neurotransmittor, reglerar ångest och nervsystemets överaktivitet.
Plats finns i många områden i hjärnan.
Neuromuskulära synapser
Nervimpuls:
En nervimpuls når änden av en motorisk nervfiber som är kopplad till en muskel.
Frigöring av Acetylkolin:
Vid nervänden frigörs neurotransmittorn acetylkolin från vesiklar inuti axonterminalen.
Bindning till Receptorer:
Acetylkolin diffunderar över synapsspalten och binder till acetylkolinreceptorer på muskelcellens membran (sarcolemma).
Generering av Aktionspotential:
Bindningen av acetylkolin till receptorer öppnar jonkanaler i sarcolemma.
Detta leder till en temporär förändring av membranpotentialen och skapar en aktionspotential i muskelcellen.
Kontraktion av Muskeln:
Aktionspotentialen fortsätter längs sarcolemma och genom t-systemet till sarkoplasmatiska retiklet (SR).
Kalciumjoner frisätts från SR till muskelcellens cytoplasma.
Kontraktionsfas:
Kalcium binder till troponin och möjliggör exponering av bindingsställen på aktin.
Myosin och aktin binder ihop sig och muskeln kontraheras.
Återupptagning av Kalcium:
Kalcium pumpas tillbaka in i SR när nervsignalen avtar.
Slappnande av Muskeln:
Utan kalcium minskar bindningen mellan myosin och aktin, och muskeln slappnar av.
Viktigt:
Neuromuskulära synapser är kritiska för överföringen av nervsignaler till muskler, vilket resulterar i muskelkontraktion.
Acetylkolin är huvudtransmittorn vid dessa synapser och initierar hela processen genom att öppna jonkanaler och generera en aktionspotential.
Nervsystemets indelning ( CNS & PNS )
Centrala Nervsystemet (CNS):
Består av hjärnan och ryggmärgen.
Ansvarar för informationsbearbetning och kontroll av kroppens övergripande funktioner.
Perifera Nervsystemet (PNS):
Inkluderar nerver och nervändar utanför CNS.
Delas in i somatiska nervsystemet (viljestyrda rörelser) och autonoma nervsystemet (icke-viljestyrda funktioner).
Viktigt:
*CNS är centralen för informationsbearbetning och styrning.
*PNS förmedlar signaler mellan CNS och resten av kroppen och reglerar olika funktioner beroende på om det är somatiskt eller autonomt.
Hjärn- och ryggmärgenshinnor samt rummen mellan hinnorna
1 Dura mater (Hårda Hinnan):
Yttersta lagret, tjockt och hårt.
Skyddar och ger stadga åt hjärnan och ryggmärgen.
2 Arachnoidea mater (Spindelvävshinnan):
Ligger under dura mater.
Består av ett nätverk av tunna fibrer.
Innehåller cerebrospinalvätska (CSF) som ger stötdämpning.
3 Pia mater (Mjuka Hinnan):
Närmast hjärnan och ryggmärgen, tunn och nära de neurala strukturerna.
Följer de veck och fåror som finns på hjärnan och ryggmärgen.
Rummen mellan hinnorna:
1 Subduralrummet:
Mellan dura mater och arachnoidea mater.
Innehåller en liten mängd vätska.
2 Subarachnoidalrummet:
Mellan arachnoidea mater och pia mater.
Innehåller cerebrospinalvätska (CSF) som ger näring och stötdämpning.
3 Epiduralrummet:
Utanför dura mater, nära skallens ben.
Innehåller fett och blodkärl.
Viktigt:
Meningerna skyddar och stödjer centrala nervsystemet.
Cerebrospinalvätskan i subarachnoidalrummet spelar en viktig roll i att skydda hjärnan och ryggmärgen mot stötar och skador.
Blodhjärnbarriären
Blod-hjärnbarriären (BBB) är en biologisk barriär som separerar blodet från hjärnvävnaden. Den bildas av tighta kopplingar mellan cellerna i hjärnans blodkärl och specialiserade astrocyter. BBB skyddar hjärnan från skadliga ämnen och reglerar passage av substanser för att bibehålla en stabil miljö för hjärnans funktion. Trots dess skyddande roll tillåter den passage av nödvändiga näringsämnen och syre.
Hjärnans delar (lokalisering & funktion): hjärnstammen
Plats: Hjärnstammen är den nedre delen av hjärnan och ansluter hjärnan till ryggmärgen.
Den består av tre huvuddelar: medulla oblongata (förlängda märgen), pons och mesencephalon (mitthjärnan).
Funktion:
*Medulla Oblongata:
Reglerar grundläggande livsfunktioner som hjärtfrekvens, andning och blodtryck.
Innehåller reflexcentra för hosta, nysning och sväljning.
*Pons:
Fungerar som en relästation mellan olika delar av hjärnan.
Inblandad i andningskontroll och ögonrörelser.
*Mesencephalon (Mitthjärnan):
Hanterar sensorisk bearbetning, särskilt hörsel och syn.
Innehåller kärnor för ögonrörelser och är involverad i reglering av vakenhet och uppmärksamhet.
Hjärnans delar (lokalisering & funktion): Lillhjärnan ( cerebellum )
Plats: Lillhjärnan sitter bakom hjärnstammen, under den bakre delen av stora hjärnan (cerebrala hemisfärer).
Består av två hemisfärer och en mittsektion som kallas vermis.
Funktion:
*Koordinering av Rörelser:
Huvudfunktionen är att kontrollera och koordinera rörelser och muskelaktivitet.
Bidrar till precision och jämnhet i rörelser.
*Balans och Hållning:
Ansvarar för upprätthållande av balans och hållning genom att integrera sensorisk information om kroppens position och rörelse.
*Sensorisk Bearbetning:
Tar emot information från sensoriska systemet och motoriska banor för att finjustera och korrigera rörelser.
*Kognitiva Funktioner:
Lillhjärnan har också kopplingar till kognitiva funktioner, inklusive vissa aspekter av inlärning och planering av rörelser.
*Samverkan med Övriga Hjärnan:
Kommunicerar med andra delar av hjärnan, särskilt hjärnstammen, för att samordna rörelser och anpassa dem till förändringar i omgivningen.
Viktigt:
Lillhjärnan är avgörande för finmotorisk kontroll, balans och koordination.
Dess funktioner är viktiga för att utföra rörelser smidigt och precision samt för att upprätthålla balans.
Hjärnans delar (lokalisering & funktion): Mellanhjärnan ( diencefalon )
Plats: Mellanhjärnan är en del av hjärnstammen och ligger mellan storhjärnan (diencephalon) och hjärnstammen.
Den utgör den övre delen av hjärnstammen.
Funktion:
*Sensorisk Bearbetning:
Innehåller olika kärnor som är involverade i sensorisk bearbetning, inklusive hörsel och syn.
Colliculus superior och inferior är knutpunkter för visuell och auditiv information.
*Rörelsekontroll:
Innehåller kärnor som är relaterade till kontroll av ögonrörelser och orientering i rymden.
*Reglering av Vakenhet och Uppmärksamhet:
Mellanhjärnan spelar en roll i reglering av vakenhet och uppmärksamhet genom att påverka retikulära aktiveringssystemet i hjärnstammen.
*Temperaturreglering:
Är involverad i reglering av kroppstemperatur.
*Inblandning i Autonoma Funktioner:
Delar av mellanhjärnan är kopplade till autonoma funktioner som andningskontroll och hjärtfrekvens.
Viktigt:
Mellanhjärnan är en övergångszon mellan hjärnstammen och storhjärnan.
Dess olika kärnor och strukturer bidrar till sensorisk bearbetning, motorisk kontroll och reglering av flera autonoma funktioner.
Talamus, hypotalamus, amygdala, hippocampus
Talamus: belägen i diencephalon (mellanhjärnan).
Fungerar som en sensorisk relästation genom att dirigera sensorisk information till rätt del av storhjärnan. Spelar också en roll i medvetandet, sömn och uppmärksamhet.
Hypotalamus: även i diencephalon, under thalamus.
Reglerar homeostas genom att kontrollera autonoma funktioner som kroppstemperatur, hunger, törst och hormonproduktion från hypofysen. Är central i det endokrina systemet.
Amygdala: belägen i temporalloben.
Spelar en nyckelroll i emotionell bearbetning, särskilt i samband med rädsla och minnesbildning. Är viktig för kopplingen mellan känslor och minnen.
Hippocampus: finns i temporalloben, nära amygdala.
Kritisk för bildning och konsolidering av nya minnen samt spatiala minnen. Är involverad i överföring av information från korttidsminnet till långtidsminnet.
Sammanfattning:
*Talamus reläer sensorisk information.
*Hypotalamus reglerar homeostas och endokrina systemet.
*Amygdala bearbetar emotionell information och minnen.
*Hippocampus spelar en central roll i minnesbildning och rumslig navigering.