Instuderingsfrågor Nervsystemet Flashcards
Nervcellens elektriska aktivitet, synapser och ryggmärgen:
Nervcellens elektriska aktivitet:
1 Vila (Vilomembranpotential)
* vid vila är cellmembranet permeabelt för kalium K+ men inte för natrium Na+.
* det finns en negativ laddning på insidan av cellen jämfört med utsidan ( -70mV )
2 Depolarisering
* vid en stimulans öppnas spänningskänsliga natriumkanaler vilket leder till en snabb inflöde av Na+.
* cellens inre blir positivt laddat.
3 Återdepolarisering
* när membranpotentialen når sitt maximum stängs natriumkanalerna och kaliumkanaler öppnas.
* kalium strömmar ut ur cellen och återställer den negativa vilopotentialen.
4 Hyperpolarisering
* kaliumkanalerna förblir öppna en kort stund efter depolarisering vilket leder till en kortvarig överdriven utströmning av kalium och skapar hyperpolariserad vilopotential.
Synapser:
1 Kemiska synapser
* elektriska signaler omvandlas till kemiska signaler.
* neurotransmittorer frisätts från den presynaptiska cellen och binder till receptorer på den postsynaptiska cellen.
2 Elektriska synapser
* direkt överföring av joner mellan celler via gap junctions.
* snabb signalöverföring.
Ryggmärgen:
1 Reflexbågen
* en reflexbågen består av en sensorisk nerv, en interneuron och en motorisk nerv.
* vid en reflex löper impulsen snabbt genom ryggmärgen utan att gå genom hjärnan för snabb respons på stimuli.
2 Sensoriska & Motoriska neuroner
* sensoriska neuroner leder signaler från kroppen till ryggmärgen.
* motoriska neuroner leder signaler från ryggmärgen till kroppens muskler/körtlar.
3 Korsande & icke-korsande banor
* signalerna kan korsa eller förbli på samma sida av ryggmärgen beroende på reflexens natur och målorganets position.
Vilka är nervsystemets immunceller?
Nervsystemet har sitt eget immunförsvar, mikroglia är en viktig typ av immuncell inom nervsystemet.
Mikroglia är makrofager som finns i hjärnan och ryggmärgen, fungerar som den primära immunförsvaret mot patogener/skadade celler inom nervsystemet.
Dessa celler övervakar och reagerar på inflammation/infektion i nervvävnaden.
Mikroglia har en viktig roll i att skydda nervvävnaden och upprätthålla homeostas inom det centrala nervsystemet ( CNS )
Vad är depolarisering och hyperpolarisering?
Depolarisering: refererar till förändringen av en cellmembranpotential från dess negativa viloläge till en mindre negativ eller positiv laddning.
Detta sker en positivt laddade joner ( Na+ ) strömmar in i cellen genom spänningskänsliga kanaler. Depolarisering är ofta en inledande fas i genereringen av en aktionspotential vilket är en elektrisk signal som överförs längs nervceller och muskelceller.
Hyperpolarisering: är motsatsen till depolarisering innebär att cellemembranpotential ökar vilket gör att cellen mer negativt laddad än dess vilopotential.
Detta inträffar när det strömmar ut mer negativt joner ( K+ ) ur cellen.
Hur sker impulsledningen längs en myeliniserad axon jämfört med en omyeliniserad axon?
Impulsledningen längs en myeliniserad axon sker snabbare och mer effektivt än längs en omyeliniserad axon. Myelinet fungerar som en isolerande mantel som ökar ledningshastigheten genom att begränsa jonflödet till noder Ranvier, där aktionspotentialen regenereras. Detta kallas saltatorisk impulsledning och resulterar i snabbare överföring av nervimpulser. Å andra sidan sker impulsledningen längs en omyeliniserad axon kontinuerligt och är långsammare jämfört med saltatorisk impulsledning.
Hur påverkar hämmande synapser nervcellen?
Hämmande synapser påverkar nervcellen genom att minska dess benägenhet att generera en aktionspotential. Vid dessa synapser frigörs signalsubstanser, vanligtvis neurotransmittorer som GABA (gamma-aminosmörsyra), som binder till receptorer på den postsynaptiska membranet. Detta leder till öppning av jonkanaler som tillåter kloridjoner att strömma in i nervcellen eller kaliumjoner att strömma ut, vilket resulterar i en ökad negativ laddning inuti cellen. Detta skapar en hyperpolarisering och gör det svårare för nervcellen att nå tröskeln för aktionspotential, vilket hämmar dess excitabilitet och förhindrar överföring av nervimpulser.
Vad är en grå och vit substans?
I det centrala nervsystemet (CNS) refererar grå substans till områden där nervcellkroppar och icke-myeliniserade axoner huvudsakligen återfinns. Det inkluderar områden som cortex och kärnor inuti hjärnan samt gråa hornen i ryggmärgen. Grå substans är ansvarig för bearbetning och integration av information.
Vit substans, å andra sidan, består främst av myeliniserade axoner och ligger mestadels perifert i CNS. Dess funktion är att överföra nervimpulser mellan olika delar av grå substans och mellan CNS och andra delar av kroppen. Färgen kommer från den vita myelinet som omger axonerna.
Vad är skillnaden mellan en nervcell och en spinalnerv ?
En nervcell är grundstrukturen för att överföra nervimpulser, medan en spinalnerv är en sammanslagning av nervtrådar som kopplar ryggmärgen till olika delar av kroppen för att skicka sensorisk och motorisk information.
Nervsystemet kontroll av rörelser
Nervsystemet kontrollerar rörelser genom att använda både det centrala nervsystemet (CNS) och det perifera nervsystemet (PNS). Hjärnan och ryggmärgen i CNS spelar en central roll. Motoriska neuroner i CNS skickar signaler till musklerna genom motoriska nervtrådar i PNS.
Hjärnbarken är involverad i planering och initiering av viljestyrda rörelser, medan basala ganglierna och lillhjärnan hjälper till med koordination och finjustering av rörelser. Ryggmärgen är viktig för reflexrörelser och snabba, ofrivilliga svar på stimuli.
Samverkan mellan olika delar av nervsystemet möjliggör precision och kontroll över rörelser genom att reglera muskelkontraktion och avslappning baserat på sensorisk feedback och hjärnans kommandon.
Högre hjärnanfunktioner
Högre hjärnfunktioner inkluderar komplexa kognitiva processer som är karakteristiska för människans avancerade hjärna. Dessa funktioner inkluderar:
1 Kognition: Omfattar mentala processer som tänkande, minne, problemlösning och beslutsfattande.
2 Språk: Människor har förmågan att förstå, producera och kommunicera med hjälp av komplexa språkstrukturer.
3 Uppmärksamhet: Förmågan att fokusera på en viss stimulus eller aktivitet och ignorera distraktioner.
4 Perception: Bearbetning av sensorisk information för att skapa en medveten uppfattning av omvärlden.
5 Planering och problemlösning: Förmågan att strategiskt planera och lösa komplexa problem.
6 Kreativitet: Skapandet av nya idéer, tankar eller koncept.
7 Emotionell reglering: Hantering av känslor och anpassning till olika emotionella situationer.
Autonoma nervsystemet övergripande
Det autonoma nervsystemet (ANS) är en del av det perifera nervsystemet och reglerar kroppens inre miljö utan att medvetet kontrolleras. Det delas upp i två huvudgrenar:
Sympatiska nervsystemet: Aktiveras i stressiga situationer och är känt för att utlösa “fight or flight”-responsen. Det ökar hjärtfrekvensen, dilaterar pupillerna, och mobiliserar energiresurser för att möta krävande situationer.
Parasympatiska nervsystemet: Ansvarar för att återställa kroppen till ett lugnt och vilotillstånd efter stress. Det sänker hjärtfrekvensen, kontraherar pupillerna och främjar matsmältningsfunktioner.
Dessa två grenar arbetar i balans för att reglera vitala funktioner såsom hjärtslag, andning, matsmältning och andra processer som inte medvetet kontrolleras. Autonoma nervsystemet spelar en nyckelroll för att anpassa kroppens respons till olika omständigheter och upprätthålla homeostas.
Ange de viktigaste funktioner som är knutna till olika huvuddelarna av de motoriska systemet:
Hjärnstammen
Lillhjärnan
Motoriska kortex
De olika delarna av det motoriska systemet har olika funktioner:
Hjärnstammen:
Reglerar grundläggande livsstödjande funktioner som andning, hjärtfrekvens och blodtryck.
Innehåller kärnor som är involverade i kontrollen av ansiktsmuskler och ögonrörelser.
Lillhjärnan (cerebellum):
Koordinerar och finjusterar rörelser.
Bidrar till kroppsuppfattning och balans.
Integrerar sensorisk information för smidig och precisionsrörelse.
Motoriska kortex:
Ansvarar för planering och kontroll av viljestyrda rörelser.
Delas upp i primära motorcortex (initierar rörelser) och sekundära motorområden (bidrar till rörelseplanering och koordination).
Samarbetar med andra delar av hjärnan för att genomföra komplexa motoriska uppgifter.
Samverkan mellan dessa delar av det motoriska systemet möjliggör smidig och kontrollerad rörelse samt anpassning till olika krav och situationer.
Vilka är hjärnhinnorna och vad har de för funktion?
Dura mater: Det yttersta lagret, en tjock och tålig hinna, som fungerar som en skyddande kapsel för hjärnan och ryggmärgen.
Arachnoidea mater: Belägen under dura mater, en tunn och spindelnätsliknande hinna som innehåller cerebrospinalvätska (CSF) och ger ytterligare stötskydd.
Pia mater: Det innersta lagret, tätt ansluten till hjärnans och ryggmärgens yta. Pia mater följer konturerna av dessa organ och innehåller blodkärl som försörjer dem med näringsämnen.
Funktionerna hos hjärnhinnorna inkluderar:
• Skydd: Hjärnhinnorna ger mekaniskt stöd och skyddar hjärnan och ryggmärgen mot skador.
• Reglering av cerebrospinalvätska (CSF): Arachnoidea mater spelar en roll i produktion och cirkulation av cerebrospinalvätska, vilket ger en buffert mot stötar och ett vätskemedium för näringsämnen och avfallsprodukter.
• Fäste för blodkärl: Hjärnhinnorna fäster och skyddar blodkärl som levererar syre och näringsämnen till hjärnan och ryggmärgen.
Dessa hinnor är avgörande för att upprätthålla hjärnans integritet och funktion genom att skapa en skyddande och stabil miljö.
Vilka hjärndelar är kopplade till minnet?
Hippocampus: En struktur som är central för bildande av nya minnen och omvandling av korttidsminnen till långtidsminnen. Hippocampus är särskilt viktig för episodiskt minne, som handlar om att komma ihåg händelser och upplevelser.
Amygdala: Kopplad till minnesprocesser, särskilt de som involverar emotionell laddning. Amygdala spelar en roll i att fästa emotionella betydelser vid minnen.
Temporalloben: Innehåller områden som är involverade i hörsel och språk, och är viktiga för att lagra auditivt och verbalt material i minnet.
Frontalloben: Speciellt det prefrontala området är associerat med arbetsminnet och förmågan att behålla och bearbeta information under korta perioder.
Thalamus: Fungerar som en relästation för sensorisk information och kan vara involverad i att koppla ihop minnesfragment.
Cerebellum: Även om traditionellt associerat med motorisk kontroll, spelar cerebellum också en roll i vissa typer av minnesprocesser, särskilt de som rör procedurminne och inlärning av motoriska färdigheter.
Samverkan mellan dessa områden och deras sammankoppling med andra delar av hjärnan möjliggör bildande, lagring och återkallande av olika typer av minnen.
Vilka tre viktiga slag av vävnader innerveras av ANS efferenta del?
Glad muskulatur: Det autonoma nervsystemet kontrollerar glada muskler som finns i organ som magen, tarmarna, blodkärl och andra inre organ. Det sympatiska och parasympatiska grenarna av ANS påverkar kontraktionen och avslappningen av dessa muskler för att reglera funktionerna i inre organ.
Körtlar: ANS påverkar sekretionen från olika körtlar i kroppen. Detta inkluderar svettkörtlar, salivkörtlar, och andra körtlar som är involverade i processer som matsmältning, temperaturreglering och andra kroppsfunktioner.
Hjärtmuskel: ANS reglerar hjärtfrekvensen och kontraktionen av hjärtmuskelvävnaden. Den sympatiska grenen ökar hjärtats aktivitet (ökad hjärtfrekvens och kraft), medan den parasympatiska grenen saktar ner hjärtat och främjar återhämtning.
Dessa tre typer av vävnader är noga reglerade av det autonoma nervsystemet för att upprätthålla homeostas och anpassa kroppens funktioner till olika situationer.
Vilken kärngrupp i CNS anses utöva den överordnade kontrollen av ANS?
Den överordnade kontrollen av det autonoma nervsystemet (ANS) utövas av olika kärngrupper i det centrala nervsystemet (CNS), särskilt i hjärnstammen och hypothalamus. Specifikt är det autonoma nervsystemet reglerat av kärnor i medulla oblongata, pons och olika delar av hypothalamus.
Hypotalamus har en nyckelroll genom att fungera som en central regleringspunkt som övervakar kroppens interna miljö och sänder signaler till den autonoma nervsystemet för att justera olika funktioner som hjärtfrekvens, andning, matsmältning och temperaturreglering.
Samverkan mellan dessa kärngrupper möjliggör finjustering och anpassning av ANS-aktivitet baserat på kroppens behov och externa stimuli.
