EU 1 Flashcards
EU-systemets historiska och rättsliga grundstruktur
Tyskland delat efter andra världskriget. Dålig ekonomi. Misstro mellan Tyskland och Frankrike. Det franska dilemmat – Frankrike är med och ockuperar en del av Tyskland under denna tid. De förstår att det måste låta Tyskland bestämma igen, men hur ska det gå till? Vi måste få igång ekonomin igen, alla vinner på det. Fransmännen bävar dock för att låta Tyskland växa sig starkt igen på grund av historiska erfarenheter.
1950-talet Jean Monnet. Hans idé att lösa dilemmat var funktionell överstatlighet. Européerna bör gå samman i något som är funktionellt (något som alltså funkar). För att få med alla på ett samarbete och lämna vår dödliga historia bakom oss måste man börja enkelt. Det började med kol & stålindustrierna. Viktigt område inom ekonomi som alla samarbetade med. Det ska vara funktionellt & överstatligt. Monnet menade att Nationernas förbund inte funkade för att staterna inte gav upp sin suveränitet. För att det ska funka måste systemet vara överstatligt där staterna inte kan lägga in vetorätt.
Schulmanplanen presenterades 9 maj 1950. Kärnan i planen handlar om att ta makt från staterna och lägga över till en oberoende myndighet – höga myndigheten. Alla länder i Europa fick en inbjudan. EKSG skrevs på 1951. Detta system fungerade bra och man började då prata om att utveckla detta samarbete med andra varor och tjänster. Romfördraget skrevs på 1957.
Ekonomi, säkerhetspolitik & entreprenör andra ledde fram till detta.
EKSG:s institutioner
- Höga myndigheten (senare kommissionen, en oberoende myndighet)
- Domstol (om man skulle bli osams ska denna instans reda ut tvister)
- Allmän församling (senare Europaparlamentet) hade ingen beslutsmakt, vara bara rådgivande.
- Ministerråd (regeringsrepresentanter från alla länder, som blir viktiga beslutsfattare. Ett exempel på ett mellanstatligt system, som Monnet helst hade varit utan)
Grundföredragen
• 1951 – Kol & stålgemenskapen (EKGS)
• 1957 – Rom-fördragen
• 1986 – Enhetsakten
• 1991 – Maastricht fördraget
• 1997 – Amsterdam-fördraget
• 2000 – Nice-föredraget
• 2007 – Lissabonfördraget (gäller sedan 1/12 2009)
Europeiskarådet försöker kompromissa och komma fram till dessa grundfördragen.
Två viktiga begrepp
Kompetens-kompetens:
Makten att bestämma vem som skall bestämma.
EU-institutionerna har bara den makt som
medlemsstaterna ger dem i fördragen.
Medlemsstaterna är “The Masters of the Treaties”
Ratificering:
Godkännande av förslag till fördragsändringar. Görs
av nationella parlament och/eller i folkomröstning.
2000-taler
Nicefördraget 2000 • Europeiska Konventet 2002- 2003 • Fördrag om konstitution 2004 • Folkomröstningar i NL och FR 2005 • Lissabonfördraget 2007 • Folkomröstningar på Irland 2008, 2009 • Lissabonfördraget trädde i kraft 1 december 2009 • Fler fördragsändringar framöver…??
EU-rätten (aquis communautaire)
- Primärrätt = Grundfördragen.
- Sekundärrätt = lagar och regler (direktiv, förordningar
och beslut) - EU-domstolens rättspraxis
- EUs stadga om de grundläggande rättigheterna
Hur fattar EU beslut?
1. Överstatligt: Medlemsstaterna ger upp del av suveränitet - Mycket makt ges till Kommissionen, Europaparlamentet och EUdomstolen (delegering av makt) - Ministerrådet eller Europeiska Rådet tar beslut med (kvalificerad) majoritetsomröstning (poolning av makt) Exempel: Miljöpolitik (det ordinarie lagstiftningsförfarandet)
2. Mellanstatligt Medlemsstaterna bevarar sin suveränitet - Mycket makt ligger hos Ministerrådet och Europeiska Rådet - Beslut fattas med enhällighet Exempel: Fördragsändringar, Utrikes- och Säkerhetspolitiken
Det ordinarie lagstiftningsförfattandet
Grunddrag: • Kommissionen lägger förslag • Ministerrådet och Europaparlamentet fattar beslut. De måste vara överens. • Ministerrådet fattar sitt beslut med (kvalificerad) majoritetsomröstning Ministerrådet – mellanstatligt. Ministerrådet består av ministrar. Flera ministrar beroende på vilka frågor man pratar om. När det är miljöfrågor på agendan åker utrikesministrarna från varje land dit, när det är jordbruksfrågor åker jordbruksministrarna dit. Kommissionen lägger fram förslag och ministerrådet och Europaparlamentet måste vara överens. (10 st olika konstellationer) COREPER – 28 personer från varje land. Chefsförhandlare. Lars Danielsson i Sverige. Bestämmer över ministrarnas dagordningar. Har arbetsgrupper under sig ca 200 som gör grovjobbet. Mötena börjar med att Kommissionen lägger fram sitt förslag, dessa förslag bearbetas av COREPER och sätts sedan upp på ministerrådets dagordning där det sedan fattas beslut om.
Vad fattar EU beslut om?
1. Exklusiv EU-kompetens EU-regler och inget annat gäller. (Artikel 2.1 & 3 EUF-fördraget) • Konkurrenslagstiftningen • Handels- och tullsamarbete • Penningpolitiken inom euroområdet
- Delad kompetens, med (i huvudsak)
ordinarie lagstiftningsförfarandet
OK med nationella regler – om det inte finns några EU-regler som
säger något annat. (Artikel 2.2 & 4 EUF-fördraget)
• Jordbruk- och fiskepolitik
• Inre marknad (andra regler än konkurrenslagstiftning)
• Transportpolitik
• Regionalpolitik
• Miljöpolitik (ej skatter)
• Konsumentskydd
• Socialpolitik (EU - framförallt minimiregler för arbetsmiljö, jämställdhet)
• Biståndspolitik (EU-regler skall ej tränga ut nationella)
• Asyl och invandringspolitik (särskilt förfarande i nödsituation)
• Energipolitik (ej skatter)
- Delad kompetens, med (i huvudsak)
mellanstatligt beslutsfattande
Beslutsmakt både på EU-nivå och nationell nivå, men i huvudsak
mellanstatlig beslutsform:
• Gemensam Utrikes och Säkerhetspolitik
Särskilda lagstiftningsförfaranden (oftast enhällighet i Ministerrådet och
bara konsultation av EP). Exempel:
• Vissa delar av socialpolitik (EU – tex minimiregler för socialt skydd för arbetstagare, anställningsvillkor)
• Civilrätt, straffrätt och polissamarbete (EU - gränsöverskridande
aspekter)
• Vissa skatter (moms, miljö, energi)
• Forskningsprogram (EU-regler skall ej tränga ut nationella, kvalificerad majoritet i Ministerrådet men bara konsultation av EP)
4.Nationell kompetens
Beslutsmakt (nästan) enbart på nationell nivå. EU på sin höjd
stödjande, samordnande, koordinerande åtgärder,
benchmarking m.m.
• Välfärdspolitik – vård, skola, omsorg, socialförsäkringar
• Skattepolitik (det mesta, dock ökad budgetsamordning inom
Eurogruppen)
• Sysselsättning, arbetsmarknadspolitik
• Vissa delar av civilrätten (tex arvsrätt)
• Bostadspolitik
• Kultur, turism (EU – stödjande åtgärder)
• + annat som ej nämnts (principen om tilldelade
befogenheter)
Å ena sidan: Principen om tilldelade
befogenheter (Artikel 5 EU-fördraget)
Enligt principen om tilldelade befogenheter ska unionen
endast handla inom ramen för de befogenheter som
medlemsstaterna har tilldelat den i fördragen för att nå de
mål som fastställs där. Varje befogenhet som inte har
tilldelats unionen i fördragen ska tillhöra medlemsstaterna.
Å andra sidan: Flexibilitetsklausulen
(Artikel 352 EUF-fördraget)
Om en åtgärd från unionens sida skulle visa sig nödvändig
för att, inom ramen för den politik som fastställs i fördragen,
nå något av de mål som avses i fördragen, och dessa inte
föreskriver de nödvändiga befogenheterna för detta, ska
rådet med enhällighet, på förslag av kommissionen och
efter Europaparlamentets godkännande, anta lämpliga
bestämmelser.
