Betyg och Betygsystem - Alli Klapp Flashcards
Vad menas att betygen i Sverige är ett urvalsinstrument?
Det betyder att betygen används för att kunna söka högre utbildning och används som ett urval i processen när skolorna väljer vilka som kommer in på deras utbildning. De är, som Klapp beskriver det, av high-stake karaktär.
På vilka sätt kan en lärare sätta betyg?
Betygen i Sverige bygger på ett flertal skolarbeten, prov och observationer som lärare gör i klassrummet som sedan resulterar i ett slutbetyg. Betyget bygger på flera mätpunkter under en längre tid, vilket är viktigt för kvalitet på betyget för att kunna användas som ett urvalsinstrument. Eleverna har då flera möjlighet att visa sina kunskaper under tidsperioden innan ett slutbetyg sätts. Betygen är också relaterade till kursplanerna där det ingår kunskapskrav och mål för att sätta betyg.
Betygen kan vara summativa eller formativa. Summativ bedömning används för att avgöra vilket betyg den enskilde eleven ska ha i slutet av kursen/ämnet.
Medans en formativ bedömning är elevens resultat intressant inte för att sätta ett betyg utan för att förstå vad eleven förstår. Syftet med denna typ av bedömning är att informera vart eleven ligger i sitt lärande och även hur man ska kunna hjälpa eleven att komma vidare i sitt lärande.
Vad menas med att betyg kan ha en informativ funktion?
I det stora hela betyder det att betygen informerar elever och föräldrar hur det går i skolan för eleven. Genom olika betygsystem så kan man också mäta/jämföra elever, skolor och länder med varandra. Genom att ha betyg så blir det också lättare att förmedla hur det går i skolan, men också att jämföra kunskapen mellan länder t.ex.
På vilket sätt kan det vara ett problem att betygen används i allt för stor utsträckning som informativa?
Det kan vara att man jämför i allt för stor utsträckning och att man fokuserar allt mycket på att skolorna ska fokusera mot att få så bra betyg/resultat som möjligt. Diskussionen i Sverige har också varit att börja införa betyg i de allt lägre åldrarna, för man tror att man då kan snappa upp vilka som behöver extra stöd snabbare utifrån de betyg man får, men extra stöd ska inte enbart ges utifrån ifall man får ett underkänt på ett prov eller som slutbetyg. Det kan också ge motsats effekt, då de som är “svaga” i skolan/något ämne kanske blir påverkade negativa av att det sätts så höga krav redan vid den åldern.
Hur kan betygen ha en motiverande funktion?
Det är att betygen kan motivera eleverna till lärande och bättre presentationer.
Hur ändrades styrningen vid reformen på 1990-talet och vad har det gett för konsekvenser och förändringar de senaste 10+ åren?
Den kraftigt centraliserade skolan, med staten som huvudman, ändrades till att bli mer decentraliserad och huvudman och ansvaret övergick mer till kommunerna (eller den som står ansvarig/ägare för friskolan). Det gick från att staten bestämde vad målen och syftet med skolan var, till att kommunerna (och friskolorna) fick det ansvaret. Ena syftet med det var att skapa mer konkurrens mellan skolorna och aktörer, för att det då ska höja kvalitén på resultaten (betygen) och utbudet för konsumenterna (föräldrar och elever).
I efterhand, och speciellt efter den nya skollagen från 2010, så har man sett att man allt mer vill gå tillbaka till en form av återcentralisering. Allt för “fria tyglar” har kanske inte gett det resultat som man hade hoppats på och 2008 så skapades Skolinspektionen som en myndighet som ska granska och inspektera skolor. Kunskapsutvecklingen hade då också dystrare siffror och man har genom 2010 års skollag byggt ut att de nationella proven ingår fler ämnen och att proven ges till de lägre klasserna också. Man har även infört betyg från årskurs 6 och det debatteras att man redan från årskurs 4 ska införa betyg men ännu ser det inte ut som ett beslut som kommer att göras.
När hade man ett absolut betygsystem i den svenska skolan och från vilken synvinkel betygsatte man då?
Från första halvan av 1900-talet. Betygskriterierna var A, a, AB, Ba, B, BC och C. A var högsta betyget och C var underkänt. I det absoluta betygsystemet så fanns det inga anvisningar till lärarna hur de skulle betygsätta eller vilka kunskaper eleverna skulle ha. Det var helt upp till läraren att bestämma vad bedöma elevernas kunskap, kompetenser och personlighet (då man också hade betyg i uppförande och ordning). Detta system kom ursprungligen från den aristokratiska samhälle Sverige en gång hade och utgick mycket utifrån elevernas sociala och ekonomiska bakgrund. Om ens förälder var professor, då skulle deras son gå samma karriärväg och därefter få bra betyg.
Även på denna tid användes betygen som ett urval för att komma in på högre utbildning. Man ansåg mer och mer att det betygen var allt för subjektiva för att egentligen kunna mäta en elevs faktiska kunskap och även användas som urvalsinstrument. Det resulterade i att man inte enbart behövde ett nytt betygsystem, men också bättre råd/kriterier för att sätta betygen.
När införde man det relativa betygsystem och vad var kritiken kring det som sedan lede till att man ändrade betygsystemet?
Med LGR 62 (läroplanen från 1962) så ändrade man betygsystemet till ett relativt system. Betygen var en femgradig sifferskala (från 1 till 5). Det relativa betygsystemet betydde att betygen skulle sättas utifrån hur alla elever i Sverige presterade och skulle sedan jämföras med varandra, utifrån den relativa principen. Och den principen var att alla skulle prestera “medelgott” att man då helt enkelt skulle helst ha en 3 i varje ämne.
Konsekvensen av detta var att betygen skulle förmedlas enligt normalfördelningsprincipen som då var uppdelade utifrån hur många procent av eleverna skulle ha en viss betygsskala. Det resulterade i att hur än eleverna presterade, så fick vissa högre betyg än den andra även om deras kunskap var likvärdig. Därför var kritiken för detta system var att lärarna rangordnade eleverna, istället för att ha i åtanke vad eleverna kunde. Man använde också normalfördelningsprincipen (som handlade om hela populationen av eleverna i Sverige) för den enskilda klassen vilket var ett missförstånd många lärare gjorde, för då kunde man inte sätta betyg rättvist eller ha i åtanke om elevernas kunskap.
Det relativa betygsystemet var att jämföra eleverna med varandra. Det fanns också inget specifika kunskapskrav, kriterier eller mål så fungerade detta betygsystem mer som ett ranking system där det viktigaste var att hitta rätt elev till rätt plats för de högre utbildningarna.
När infördes mål- och kunskapsrelaterade betygsystemet och vad innebär det?
Det infördes 1994. Mål anger vad eleverna ska kunna när de går ut ur skolan eller avslutar en gymnasiekurs, och kunskapskraven beskriver de kvaliteter i målen som motsvarar olika betyg. Detta system är också betonad i att lärarna har en sambedömning när det kommer till vilket betyg de ska ge utifrån de andra lärarna (t.ex. i ett arbetslag) för att då öka likvärdigheten i lärarnas bedömning.
Betygen och bedömningen görs också utifrån hur lärarna tolkar läroplanen och betygskriterier. Syftet med dagens system är att bedöma vilka kunskaper eleverna har i relation till de nationella kunskapskraven, istället för t.ex. det relativa systemet där man hade i åtanke att rangordna kunskaper. I dagens system så beskrivs krav och kriterier i förväg i kurs- och ämnesplanerna. Det främsta syftet med detta system är att informera om vilka kunskaper eleverna har och sedan motivera eleverna att prestera högre.
Från 1994 hade man en ny betygsskala med G, VG och MVG. IG var icke godkänt. Från och med läsåret 2012/2013 förändrades betygsystemet och man inskaffade ett nytt. De är A, B, C, D och E som godkända betyg medans F betyder ej godkänt resultat. Man ändrade betygsskalan då man utifrån olika utredningar såg att man inte differentierade eleverna tillräckligt med betygsskolan från 1994. Man ansåg att G var alldeles för brett och inkluderade elever med allt för stora skillnader i deras kunskaper (det var helt enkelt “för lätt” att få ett G). Det vart också ökade krav och nya betygskriterier i och med det nya betygsystem som kom och man har debatterat i och med de nya kraven att det helt enkelt blivit för tufft i skolan.
