Tentor Flashcards
Hur kan man skilja mellan emotion och mood? Utgå från skillnader i duration, funktion, och fysiologisk aktivering.
Emotion
är något som vi känner och upplever just nu. Mood kan lättast beskrivas som ett mer allmänt känslomässigt tillstånd som sträcker sig över tid.
Duration: emotioner kännetecknas av kort duration (sekunder eller minuter) medan mood sträcker sig över längre tidsperioder (dagar eller
veckor)
Funktion: emotioner syftar till att påverka (bias) våra handlingar medan mood påverkar (bias) vår kognition
Fysiologisk aktivering:
för emotioner är den fysiologiska aktiveringen direkt med hög intensivitet medan mood kännetecknas av en mer diffus och låg intensiv aktivering
Neurala strukturer: emotioner kännetecknas av snabba neurokemiska förändringar och antas ha en mer subkortikal aktivering. Mood utmärks av långsammare neurokemiska förändringar och en mer kortikal aktivering (Fox)
Emotioners uttryck inbegriper aktivering av det s.k. autonoma nervsystemet. Beskriv kortfattat detta system och den roll det spelar i emotioner
Autonoma nervsystemet:
Vårt autonoma nervsystem är en del av kroppens perifera nervsystem, vars främsta uppgift är att upprätthålla homoestasen i kroppen. Det autonoma nervsystemet är ett självreglerande system och delas upp i det sympatiska respektive parasympatiska nervsystemet. Sympatikus påslag kännetecknas av b.la vidgade pupiller, ökad andningsfrekvens och puls samt reducerad metabolism. Den sympatiska delen är starkt förknippad med stresspåslag och aktiveras vid fara och hot. Ett parasympatiskt påslag kännetecknas av b.la blåstömning, reducerad aningsfrekvens och puls samt ökad metabolism. Den parasympatiska delen förknippas med vila och återhämtning.
OBS det autonoma nervsystemet styrs genom att den sympatiska och
parasympatiska delen
växelverkar med varandra.
Koppling till emotion:
För att något ska klassas som en emotion ingår att det finns en fysiologisk respons till något stimuli. Den här fysiologiska komponenten av emotion styrs och regleras av det
autonoma nervsystemet. Olika emotionsteorier är något oense om i vilken ordning den fysiologiska komponenten uppkommer i förhållande till övriga komponenter. En del menar att den fysiologiska reaktionen kommer före upplevd emotion medan andra menar att den uppkommer tillsammans (samtidigt) med t.ex subjektiv upplevd emotion. Kroppslig respons till en emotion kan till exempel vara att få ökad puls när vi är arga eller att känna hur kroppen fryser till när vi blir rädda. Skillnader i aktivering i autonoma nervsystemet vid emotion kan b.la kopplas till graden arousal som beskriver hur vakna eller alerta vi är. Vid rädsla är till exempel arousal hög eftersom att vi måste vara uppmärksamma på hot.
Förklara vad en homeostatisk emotion är, samt ange några exempel
En homoestatisk emotion syftar till att vi ska förändra något i vårt beteende för att hjälpa kroppen att reglera homoestasen. Homoestatiska emotioner innebär ofta att vi upplever någon form av obehag i kroppen som är tänkt att signalera att något är fel och behöver åtgärdas. Törst, hunger eller att frysa är exempel på homoestatisk emotion där vi åtgärdar obehaget (den homoestatiska emotionen) genom att förändra vårt beteende, alltså genom att dricka, äta eller söka oss till varmare miljöer.
Ge två exempel på hur man kan mäta subjektiva känslor
Introspektion:
utifrån bilder och liknande ska försökspersonen berätta och beskriva sin känslomässiga respons till bilden
DES:
personen ska sätta ord på och beskriva sin aktuella känsla varje gång ett pipande ljud hörs. Metoden “tvingar ut” personens känslor från det inre och hen avbryts i sina egna tankar
Beskriv en procedur för att studera aversiv inlärning och ge minst ett exempel på hur inlärningen kan mätas.
För att studera aversiv inlärning kan vi genomföra ett experiment där vi skapar en association mellan ett neutralt stimuli (NS) och ett obehagligt, obetingat stimuli (OS). Ett exempel på en sådan procedur är att låta en deltagare sitta framför en datorskärm där rutor av olika färg visas systematiskt.
Varje gång en blå ruta visas ges deltagaren en elstöt. Den blå rutan fungerar initialt som ett neutralt stimuli (NS), medan elstöten är ett obetingat stimuli (OS) som framkallar en obehaglig respons, till exempel ökad svettning eller ökad puls. Efter att deltagaren har upplevt denna koppling flera gånger blir den blå rutan ett betingat stimuli (BS), som ensam kan framkalla en betingad respons (BR), exempelvis ökad svettning eller rädsla.
För att jämföra denna inlärning använder vi också ett andra stimuli, till exempel en grön ruta, som aldrig paras med elstöten. Den gröna rutan förblir ett neutralt stimuli och fungerar som ett CS- (kontrollstimuli). Genom att jämföra responser på CS+ (blå ruta) och CS- (grön ruta) kan vi tydligt avgöra om aversiv inlärning har ägt rum.
Exempel på mätmetoder:
SCR (Skin Conductance Response):
SCR mäter hudens ledningsförmåga, som ökar vid svettning. Svettning är en fysiologisk reaktion kopplad till aktivering av det sympatiska nervsystemet, vilket ofta sker vid rädsla eller stress. En ökning i SCR vid presentation av CS+ (blå ruta) efter inlärning indikerar en betingad respons. Ingen ökning i SCR förväntas vid CS- (grön ruta).
Startle-reflex:
Startle-reflexen, exempelvis en blinkningsreaktion vid plötsliga ljud, kan förstärkas vid rädsla. Efter inlärning förväntas en starkare startle-reflex vid CS+ än vid CS-.
Hjärtfrekvens:
Puls ökar ofta vid rädsla eller obehag. En ökning i puls vid CS+ jämfört med CS- är ytterligare en indikator på aversiv inlärning.
Resultat:
Efter inlärningsprocessen förväntar vi oss att deltagaren visar tydligt högre SCR, förstärkt startle-reflex och/eller ökad hjärtfrekvens vid presentation av CS+ (blå ruta) jämfört med CS- (grön ruta). Innan inlärning skulle ingen skillnad mellan CS+ och CS- observeras. Detta bekräftar att en betingad respons har etablerats för CS+.
Definera begreppet utsläckning i samband med betingade rädsloresponser. Vad är dess relevans för exponeringsterapi?
Utsläckning eller extinction innebär att en betingad rädslorespons till ett specifikt stimuli reduceras eller “tas bort” genom ny inlärning. När vi utvecklar en rädsla för något stimuli har den sannolikt förvärvats som en konsekvens av det obehag som de fört med sig (se frågan om aversiv inlärning). Vi kan bli av med en rädsla eller en fobi genom att stegvis ersätta obetingat stimuli (som givit obehag, till exempel en elstöt) till ett nytt annat obetingat stimuli genom att åta vårt betingade stimuli upprepade gånger uppkomma med nytt (ej obehagligt) obetingat stimuli.
I exponeringsterapi ökar man gradvis för att så småningom ha släckt en rädsla. Det kan börja med något så enkelt som att en person ska gå in och stå i hissen med öppna dörrar och göra det enda tills det inte känns så obehagligt längre för att sen stegvis exponera sig ytterligare. En person som är rädd för att åka hiss som en konsekvens av klaustrofobi kan med andra ord gradvis lära om och förhoppningsvis associera hissen (BS) som ofarlig och att den inte fastnar så att personen blir instängd.
Beskriv amygdalas viktigaste 3 kärngrupper, förbindelser mellan dessa, och anatomiska förbindelser mellan amygdala och andra strukturer i hjärnan.
Sensoriska signaler registreras och bearbetas i thalamus. Från thalamus kan signalen ledas vidare till amygdala genom två alternativa vägar: low road och high road.
Low road går direkt från thalamus till amygdala. Denna väg är snabb och omedelbar, vilket gör att responsen i vårt beteende till ett visst stimuli också blir snabbare.
High road går via cortex och sedan vidare till amygdala. Den är långsammare än low road och möjliggör en mer detaljerad bedömning av stimulit.
Oavsett vilken väg signalen tar, går den in i amygdala via den basolaterala kärnan och vidare ut genom den centrala kärnan.
Amygdala består av tre viktiga kärngrupper:
- Basolaterala kärnan (BLA) fungerar som amygdalas huvudsakliga station för input. Här tas information emot från flera andra hjärnregioner, som thalamus, cortex och hippocampus. Den basolaterala kärnan spelar också en viktig roll i att integrera emotionella och sensoriska signaler för att skapa en lämplig respons.
- Centrala kärnan (CeA) är amygdalas huvudsakliga station för output. Härifrån skickas signaler vidare till andra hjärnregioner, som exempelvis hypothalamus och PAG (periaqueductal gray), för att reglera autonoma reaktioner och beteendemässiga svar.
- Laterala kärnan (LA), en del av den basolaterala kärngruppen, är särskilt viktig för att ta emot och bearbeta signaler från thalamus och cortex. Den spelar en avgörande roll i inlärning och lagring av emotionella minnen, särskilt i samband med rädsla.
Förbindelser mellan dessa kärnor möjliggör integration av information inom amygdala, vilket säkerställer att inkommande signaler bearbetas och leder till en adekvat respons.
Amygdala har också viktiga anatomiska förbindelser med andra hjärnregioner:
- Hippocampus: Denna region bidrar med kontextuell information som hjälper amygdala att bedöma om ett stimuli är farligt eller ej, baserat på tidigare erfarenheter och minnen.
- Hypothalamus: Står för regleringen av det autonoma nervsystemet. Vid exempelvis rädsla kan hypothalamus aktivera sympatikus genom att skicka signaler till hypofysen för att reglera hormonnivåer.
- PAG (periaqueductal gray): Förmedlar information som styr beteenderesponser, som frysbeteende eller flyktreaktioner.
Genom dessa kopplingar integrerar amygdala aktuell information med tidigare erfarenheter för att snabbt och effektivt kunna generera emotionella och fysiologiska responser.
Beskriv vilken betydelse dopamin respektive endorfiner i det mesolimbiska systemet anses ha för beroende?
Dopamin:
Utsöndringen av dopamin är central för att förstå motivation och, i detta fall, vad som driver oss till att inta (och fortsätta bruka) en substans. Första gången en drogsubstans testas blir påslaget av dopamin stort, eftersom det hjälper oss att associera och förstå kopplingen mellan substansen och den känsla av välbehag som den genererar. Dopaminfrisättningen ökar specifikt i samband med förväntan av belöningen, vilket skapar motivation att söka upp och inta substansen igen. När substansen används på nytt, fortsätter dopamin att utsöndras i det mesolimbiska systemet, vilket stärker sambandet mellan drogen och belöningen.
Ett centralt begrepp i beroende är “wanting”, som handlar om att känna ett starkt sug eller behov av något. Wanting medieras i stor utsträckning av dopaminutsöndringen och förklarar varför vi motiveras att återkommande söka och använda en drogsubstans. Det är dock viktigt att notera att abstinens inte har direkt med dopamin att göra, utan snarare uppstår när en individ utvecklat tolerans mot drogen, vilket innebär att kroppen kräver större mängder av substansen för att uppnå samma effekt.
Endorfin:
Endorfiner i det mesolimbiska systemet tros ha betydelse för att generera det välbehag och den tillfredsställelse som upplevs när en belöning uppnås. Endorfiner och andra endogena opioider styr det rus och den eufori som kan uppstå vid intag av en substans. Ett annat centralt begrepp i beroende är “liking”, vilket är synonymt med njutning, välbehag och eufori.
Om wanting motiverar oss att fortsätta använda en substans, är det liking som ger den behagliga känslan när substansen intas. Endorfinfrisättning sker i samband med själva belöningen och förstärker upplevelsen av att drogen ger välbehag. Detta kan leda till en ond cirkel där individen söker både dopaminets motivation och endorfinernas eufori, vilket bidrar till att ett beroende utvecklas.
Vad är “Reward prediction error”?
Reward prediction error (RPE) är skillnaden mellan förväntad belöning och den faktiska belöningen
- Om resultatet var bättre än förväntat = positiv RPE
- Om resultatet var sämre än förväntat = negativ RPE
Den neurotransmittor som anses vara central i reward prediction error (RPE) är dopamin.
Hur påverkar emotionella stimuli (exempelvis ett negativt stimulus såsom ett ansikte som uttrycker rädsla eller ilska) generellt vår uppmärksamhet, jämfört med emotionellt neutrala stimuli?
Generellt är vi snabbare på att detektera hotfulla och rädda ansiktsuttryck jämfört med neutrala stimuli. Detta innebär att det verkar finnas viss fallenhet för emotionella stimuli med negativ valens. Detta gäller dock inte alla stimulin som har en negativ valens. Ledsna ansikten detekteras till exempel inte lika snabbt som rädda eller hotfulla. Sammantaget är vår uppmärksamhet till ilskna och rädda ansikten större jämfört med neutrala, något som talar för en slags överlevnadsmekanism där hotfulla stimuli evolutionärt varit mer akuta jämfört med neutrala eller positiva.
Vad är osmotisk törst? Beskriv hur och var känner kroppen av att mer vätska behövs vid osmotisk törst och hur det regleras.
Osmotisk törst uppstår till följd av en ökad natriumkoncentration i blodet, vilket leder till en förlust av vätska från cellerna (intracellulär vätskeförlust). Detta sker när kroppen registrerar en osmotisk obalans. Förändringar i natriumhalten i blodet upptäcks av osmosreceptorer som finns i både njuren och hjärnan, särskilt i lamina terminalis (taket av tredje ventrikeln). Dessa osmosreceptorer är specialiserade på att känna av förändringar i blodets osmolalitet.
När natriumhalten ökar, skickar osmosreceptorerna afferenta signaler via ryggmärgen till den preoptiska kärnan i hypothalamus. Den preoptiska kärnan aktiverar ett törstnätverk (bland annat via frontala cortex), vilket ger upphov till en homeostatisk emotion – törst – som motiverar oss att dricka vatten för att återställa vätskebalansen.
Hypothalamus stimulerar också utsöndringen av hormonet ADH (antidiuretiskt hormon) från hypofysen. ADH hjälper njurarna att återabsorbera vatten från urinen och på så sätt minska vätskeförlusten. Detta är en viktig del av kroppens reglering av vätskebalansen vid osmotisk törst.
När vi dricker vatten, kan signaler från osmosreceptorer i lamina terminalis indikera för hjärnan när vi bör sluta dricka, redan innan kroppen hunnit absorbera den intagna vätskan. Detta säkerställer att vi inte överkompenserar och stör vätskebalansen.
Var på kroppen, och i vilken form, lagrar vi energi?
Cellerna i kroppen bildar energi i form av ATP som är nödvändig för en rad livsviktiga processer.
- ATP kan b.la bildas med hjälp av glukos som cirkulerar i blodet.
- Muskelvävnad kan använda sig av aminosyror för att bilda ATP vid behov.
- Fettvävnaden utgör en slags energireserv för kroppen där triglycerider används som bränsle i bildandet av ATP.
- Levern lagrar glykogen som även den kan brytas ned.
- Framförallt utgör underhudsfett och annat fett på kroppen (som sagt) en slags energireserv som kroppen kan ta till om näringsintaget reduceras. Det centrala då är att fettcellerna bryter med fettsyror och på så sätt bildar ATP.
Vad är den evolutionära fördelen med sexuell reproduktion jämfört med asexuella reproduktionsformer?
Sexuell reproduktion ökar spridningen av (gynnsam) arvsmassa samt variationen arvsmassa inom en population. Ej gynnsam arvsmassa sprids i mindre utsträckning.
Var registreras förhöjd kroppstemperatur? Beskriv vad som händer i kroppen för att sänka kroppstemperaturen.
Förhöjd kroppstemperatur registreras av särskilda värmereceptorer i huden och av centrala termoreceptorer i hypothalamus, som kontinuerligt övervakar kroppens temperatur. Dessa receptorer skickar signaler till hypothalamus, som fungerar som kroppens termostat och reglerar temperaturbalansen. Vid förhöjd kroppstemperatur aktiverar hypothalamus en rad mekanismer för att sänka temperaturen och återställa homeostas.
Åtgärder för att sänka kroppstemperaturen inkluderar:
- Vidgning av blodkärl (vasodilatation): Blodkärlen i huden vidgas, vilket ökar blodflödet till huden och möjliggör värmeavgivning till omgivningen.
- Svettning: Svettkörtlarna aktiveras, och svett avdunstar från huden, vilket har en avkylande effekt.
- Ökad andningsfrekvens: Genom snabbare andning kan överskottsvärme avges via utandningsluften.
- Minskad metabolism: Hypothalamus minskar utsöndringen av TRH (tyreotropinfrisättande hormon) från hypofysen, vilket reducerar produktionen av sköldkörtelhormon och därmed sänker ämnesomsättningen.
- Beteendemässig reglering: En homeostatisk emotion, som att känna sig varm eller svettig, motiverar oss att söka svalare omgivningar, som skugga eller luftkonditionering, eller att minska fysisk aktivitet.
Dessa processer samverkar för att effektivt sänka kroppstemperaturen och skydda kroppen från överhettning.
Hur skiljer sig dimensionella och diskreta emotionsmodeller från varandra? Beskriv kortfattat dimensionerna undvikande – närmande, arousal – valence och positiv affekt –negativ affekt
Det finns olika perspektiv på emotioner i form av olika emotionsmodeller. Ett diskret perspektiv på emotioner utmärks av att emotionerna kan kategoriseras på ett konkret sätt. Detta bygger på synsättet att varje emotion, såsom glädje, ilska eller rädsla, har specifika och unika karaktärsdrag som definierar dem som separata enheter.
Ett dimensionellt perspektiv på emotioner utgår istället från att emotioner inte är klart avgränsade utan definieras utifrån olika dimensioner. Detta innebär att emotioner placeras på ett kontinuum, vilket skapar ett bredare spektrum där de kan överlappa och relatera till varandra. Till exempel visar det dimensionella synsättet att både glädje och ilska kan kännetecknas av hög arousal, men att de skiljer sig åt gällande valens (positiv eller negativ affekt).
Dimensionerna:
Undvikande – Närmande: Denna dimension beskriver emotioners karaktär när det gäller om de driver oss att närma oss något eller att undvika det. Behagliga emotioner, som glädje, leder till närmande, medan obehagliga emotioner, som rädsla, driver oss till undvikande.
Arousal – Valence: Arousal mäter den fysiologiska aktiveringen som en emotion orsakar, exempelvis hjärtfrekvens eller andning, oavsett om emotionen är positiv eller negativ. Det är möjligt att känna intensiv uttråkning (låg arousal) eller nervositet (hög arousal). Valence beskriver emotionens positiva eller negativa kvalitet, exempelvis glädje (positiv) eller sorg (negativ).
Positiv affekt – Negativ affekt: Denna dimension syftar på den subjektiva upplevelsen av emotionen, det vill säga om emotionen känns behaglig (positiv affekt) eller obehaglig (negativ affekt). Emotioner som glädje och kärlek är exempel på positiv affekt, medan ilska och rädsla är exempel på negativ affekt.
Vad menas med selektiv inlärning hos primater? Ge exempel.
Selektiv inlärning är ett fenomen som ofta förekommer inom exempelvis rädslobetingning. Det innebär att vissa stimuli är lättare att lära in (betinga) än andra. Detta kan förklaras av ett stimulis evolutionära bakgrund, vilket gör vissa stimuli mer benägna att framkalla en betingad respons.
Ett exempel på selektiv inlärning hos primater är en studie där en apa skulle “lära sig” att vara rädd för en blomma jämfört med en orm. Det visade sig vara betydligt lättare att framkalla en betingad respons för ormen än för blomman, eftersom ormen har en evolutionär betydelse som en potentiell fara.
