Tentamen-Strategier för bättre miljö Flashcards
Beskriv och förklara hur en Lamellsedimenteringsanläggning fungerar (även avskiljningsmekanismen skall redovisas). (X8)
Sedimentering är en partikelavskiljningsmetod som utnyttjar densitetsskillnader mellan partiklar och den omgivande vätskan. [3.4.1 stycke 3]. Principen är att vätskans flödeshastighet sänks i bassängen så mycket att tyngre partiklar hinner sjunka till botten av bassängen dvs. sedimentera. [sid 105 stycke 1] Avskiljningsresultatet i en sedimenteringsbassäng påverkas av bassängens yta i relation till det flöde som skall behandlas. Ju större ytbelastning (bassäng) i relation till flöde som ska behandlas – ju större partiklar kan avskiljas. Det påverkas också av turbulenta störningar. [sid 105 stycke 2]
I en lamellsedimenteringsanläggning placeras ett antal snedställda skivor (lameller) i bassängen och vätskan får passera mellan dessa lameller.
Figur 3.31 B. Till vänster en medströms-anläggning och till höger en motströmsanläggning.
Tack vare lamellerna tvingas vattnet att vandra en betydligt längre väg genom bassängen i relation till den sträcka som partiklarna har att vandra. Härigenom får man en mycket yteffektiv sedimenteringsanläggning för partikelavskiljning dvs man får en god avskiljning med en mycket kompakt anläggning. [sid 105 stycke 3]
Partikelavskiljning har en viktig funktion vid extern vattenrening. Som förbehandlingssteg används inom såväl industriell som kommunal avloppsrening någon form av avskiljare för s.k. rens. Beskriv och förklara kortfattat två olika utformningar för detta reningssteg.
Metoder för avskiljning av suspenderat material:
Kvarhållning av partiklar av viss storlek
Galler (6-150 mm): Manuell rensande, Mekanisk rensande, Kontinuerlig kedjeskrapa, Fram- o återgående skrapa m.fl. [OH-B2B] Består av snedställda parallella stavar med en fri öppning på ca 10 – 20 mm. Dess funktion är att avskilja relativt stora uppslammade partiklar – i ett kommunalt reningsverk som förbehandlingsmetod för att avskilja t.ex. tygtrasor som kan sätta igen pumpar, ventiler, rörledningar och annan utrustning från skador eller igensättningar. Idag används som förbehandling ofta galler med betydligt mindre spaltvidd – s.k. finrensgaller där avståndet mellan stavarna är endast 1 – 3 mm. [sid 101-102] I kommunal avloppsrening är det standard att använda grovsilar men inom industriell avloppsrening är detta inte alltid nödvändigt (beror på avloppsvattnet egenskaper).
Gallret kan rensas med en fram- och återgående skrapa eller en kontinuerlig kedjedriven skrapa. [OH-B2B]
Silar (< 6 mm): Ex Stegsilar, Trumsilar m.fl. Som alternativ till finrensgaller vid kommunal vattenrening kan man använda s.k. trumsil (en roterande trumma där mantelytan är en silduk) som har en maskvidd om 1 – 5 mm
.
Figur 3.29 A Exempel på trumsil
Ofta har dock silar en ännu mindre maskvidd – de fria öppningarna är ca 100 – 1000 μm. Silar av metallduk eller plast används t.ex. inom massaindustrin (vanligen används s.k. bågsilar) för att avskilja cellulosafibrer från ett avloppsvatten.
Figur 3.29 B Exempel på Bågsil för fiberavskiljning.
Om silduken har mycket små öppningar (ca 20 – 100 μm) används ofta termen mikrosilning. Mikrosilar kan avskilja mycket finpartikulära föroreningar och används därför som slutsteg (s.k. polermetod) för att förbättra avskiljningsgraden i ett kommunalt eller industriellt reningsverk. [102-103]
Filter (< 50 μm): (konventionella filter, sandfilter, mikrofilter, Trumfilter och skrivfilter) (Kolla sandfilter fråga 4)
Densitetsskillnad mellan partiklar och vätska
Sedimentering: Principen är att vätska flödeshastighet sänks i bassängen så mycket att tyngre partiklar hinner sjunka till botten av bassängen dvs. sedimentera. Det finns bassänger där vätskegenomströmningen är horisontell resp. vertikal, det finns rektangulära resp. cirkulära bassänger. En speciell variant av sedimenteringsanläggning är lamellsedimenteringsanläggning.
[Figur 3.31 sid 104]
Flotation: Vid flotation färster man små luftbubblor på en slampartikel. Det erhållna slam-luft-aggregatet får en lägre densitet än omgivande vätska och stiger mot ytan, där aggregatet sedan kan avskiljas med hjälp av en skrapanordning
[Figur 3.32 sid 106]
Beskriv och förklara hur en trumsil är utformad och fungerar.
Trumsil: En roterande trumma där mantelytan är en silduk som har en maskvidd om 1 – 5 mm. [sid 102]
Trumman roterar genom förtjockade malmmassa, extraherar vätska genom ett vakuum, och lämnar fastämnen, i form av en kaka, på ett permeabelt membran på trumänden. Även känd som roterande filter, roterande vakuumfilter.
Beskriv och förklara hur ett kontinuerligt sandfilter fungerar. Även avskiljningsmekanismen skall förklaras. (X3)
Ett sandfilter består av en bädd med granulär filtermedium eller sand med antingen nedgående eller uppgående flöde. Avskiljningsmekanismen är mekanisk där partikulära föroreningar utnyttjar princip som bygger på att partiklarna penetrerar filtermediet och kvarhålls pga. porer samt inverkan mellan partiklarna och ytan på filtermediet. Detta leder till att filtret successivt sätts igen och tryckfallet över filtret ökar. På grund av detta måste filtret renspolas med jämna mellanrum. [annan bok] Ett konventionellt sandfilter har en begränsad förmåga att hålla kvar större mängder partiklar och måste därför backspola trots att den fortfarande är i drift. I ett kontinuerligt sandfilter sker en kontinuerlig rensning av filtret och den övre delen av sandbädden kommer hela tiden att bestå av renad sand.
Partiklar som rymmer från sedimenteringsbassäng är ett vanligt problem som gör att reningsresultatet inte blir så bra som önskvärt. Redovisa och mitivera tre åtgärder som kan lösa problemet.
Svar från Stina:
Partiklar som rymmer:
- Ta ut vatten ett par dm under vattenytan för att undvika att partiklarna på ytan rymmer.
- Minska turbulensen (så att inte partiklarna som har sjunkit kommer upp igen till ytan och rymmer.
- Byta riktning på inflödet. Istället för att ha en plugin-flöde så kan flödet tilläggas uppifrån.
Beskriv och förklara hur Biofilmprocessen fungerar. Beskrivningen skall omfatta dels vilka föroreningar som avskiljs och vad som händer med föroreningarna i vattnet dels hur processen tekniskt genomförs.
En biofilmsprocess är en process som använder biofilm vid vattenrening. Biofilmen är en komplex heterogen matris av mikroorganismer fastsatt och växande på en yta. Biofilm hittas ofta på fasta ytor som är exponerad av en vattenlösning. Biofilmprocessen är effektiv då inre celler skyddas av matrisen.
Suspenderade biofilmsprocessen kombinerar en aktivslamanläggnings och biotornets positiva egenskaper och man får en anläggning som ger mycket hög verkningsgrad, klarar mycket hög belastning och som är drifttålig. I denna bassäng fyller man luftningsbassängen med tusentals små fyllkroppar av plast (ca 70 % fyllnadsgrad). Mikroorganismerna får växa på fyllkropparnas ytor och man får en biofilm med ett mycket stort antal mikroorganismer på fyllkropparna. De enskilda fyllkropparna sköljs runt i luftningsbassängen med hjälp av luftinblåsningen eller med hjälp av en propelleromrörare.
Genom att fyllkropparna hela tiden förflyttas runt i luftningsbassängen sköljer syrerikt vatten genom fyllkropparna vilket gör att dessa inte sätts igen av slam och syre tillförs bioskiktet. Delar av bakterieskiktet nöts således successivt av fyllkropparna och följer med vattnet ut. Precis som i AS-processen följs luftningsbassängen därefter av en sedimenteringsbassäng för avskiljning av det slam som bildats i processen. För att hindra fyllkropparna att följa med det behandlas vattnet ut från luftningsbassängen används en sil. [117 stycke 3]
Till skillnad från den konventionella AS-processen behöver man i den suspenderade biofilmprocessen inte ha en returslampumpning för att upprätthålla en hög mikroorganismkoncentration i luftningsbassängen. De för processen viktiga mikroorganismerna växer ju på fyllkropparna och hålls hela tiden kvar i luftningsbassängen. Det är endast produktionen av nya celler som behöver avskiljas vid sedimenteringen vilket gör att sedimenteringsbassängen endast behöver dimensioneras för att klara denna begränsande avskiljning. [117 stycke 4]
Beskriv och förklara hur en Konventionellt utformad cirkulär sedimenteringsanläggning. OBS – även separationsmekanismen skall förklaras.
Principen är att vätskans flödeshastighet sänks i bassängen så mycket att tyngre partiklar hinner sjunka till botten av bassängen dvs. sedimentera.[sig 105 första stycke] Inkommande vatten matas ut i bassängens centrum och renat vatten dras av i bassängens periferi. [BILDA Extern rening, Konv.sed.an]
[Figur 3.31(A) fr Bok] en cirkulär bassäng
Redovisa och förklara för- och nackdelar (utöver ev. ekonomiska skillnader) som lamellsedimenteringsanläggning har jämfört med konventionell sedimenteringsanläggning? (X9)
Konventionell sedimentering är en vanlig avskiljningsprocess. En nackdel med lamellsedimentering är att den är mindre lämplig i vissa avskiljningsituationer. Däremot är lamellsedimentering standardmetoden för avskiljning av ex metallhydroxidslam i samband med kemisk fällning i ett avloppsvatten. En konventionell sedimenteringsbassäng behöver mindre underhåll än lamellsedimenteringsbassäng, då rengöring mellan lamellerna måste göras noggrant för att det inte ska bli beläggningar och på så sätt påverka resultat.
Nackdel
- Den är mindre lämplig i vissa avskiljningssituationer.
- Regelbunden rengöring av lamellerna då det annars blir beläggningar som negativt påverkar avskiljningsresultatet. . [sid 105 stycke 3]
- Mindre lämplig i vissa avskiljningssituationer.
Fördel
- Standardmetod i samband med avskiljning av exempelvis metallhydroxidslam i samband med kemisk utfällning av metaller i ett avloppsvatten.
- Mycket yteffektiv sedimenteringsanläggning för partikelavskiljning dvs. man får en god avskiljning med en mycket kompakt anläggning. Med hjälp av snedställda lamellskivor tvingas vattnet vandra betydligt längre väg än de avskiljda partiklarna. En lamellsedimenteringsanlggning får därför betydligt mindre byggnadsyta än en konventionell sedimenteringsanläggning.En lamellsedimenteringsanlägggning kan ha en ytbelastning som är 10-15 gånger högre än en konventionell sedimenteringsanlägning. Metoden kräver dock att slammet har homogena egenskaper. Den är mycket vanlig för avskiljning av slam efter kemisk utfällning av metaller. [hemsida lamellsedimenteringsanläggning]
Beskriv och förklara hur aktivslam-processen (konventionellt utformad aktivslamanläggning) är utformad och fungerar. Av beskrivningen skall framgå vad som avskiljs, vilka reaktioner som sker, vad som sker med föroreningarna i vattnet samt hur processen, tekniskt genomförs. (X2)
Processen
En aktivslamanläggning består av en luftningsbassäng och efterföljande sedimenteringsbassäng. I stora luftningsbassänger, där man har en mycket hög koncentration mikroorganismer och en kraftig luftblåsning (Vattnet luftas med en bottenluftare) får mikroorganismer bryta ner organisk material från det försedimenterade avloppsvattnet. Vatten och slam skiljs sedan i en sedimenteringsbassäng och slammet återpumpas delvis som s.k. returslam till luftningsbassängen, för att behålla en bakteriestam i processen. [sid 107 stycke 1] Resterande slam pumpas till slamhanteringen, detta kallas öveskottsslam. Luftningen som är den mest energikrävande processen på reningsverket krävs för att mikroorganismerna ska kunna förbruka det organiska materialet som finns upplöst i vattnet aerob. Luften trycks vanligen ned i bassängen med stora kompressorer och blåses ut som bubblor genom perforerade rör, gummimembran eller keramiska material.[wiki]
MikrobiologiI luftningsbassängen sker en aerob nedbrytning (mikroorganismerna behöver vid nedbrytningen tillgång till fritt syre) av organiska kolföreningar till koldioxid, vatten och cellmassa. [3.4.2 stycke 2]
Org. mtrl. + O2 → CO2 + H2O + Slam
Förutom det så frigör stora mängder energi vid oxidationen.
Genom att låta mikroorganismerna utnyttja avloppsvattnets föroreningsinnehåll som föda kommer man åt även lösta organiska föroreningar. Mikroorganismerna växer till och förökar sig och denna cellproduktion kan avskiljas ur processen genom sedimentering (eller flotation). Mikroorganismerna kräver för sin tillväxt även näringsämnen av olika slag t.ex. fosfor och kväve. Vid en biologisk rening kommer man därför även att erhålla viss reduktion av avloppsvattnets innehåll av näringsämnen (s.k. assimilation). [sid 107 stycke 5]
BOD&COD → Bakterier → Encelliga djur (t.ex. ciliater) → Flercelliga djur (rovdjur) → Bioslam
Det är endast bakterierna som reducerar löst organiskt material.
[Figur från OH B6]
Vid biologisk rening samverkar en rad olika typer av mikroorganismer. Basen är frisimmande bakterierna som är de enda som kan avskilja löst organiskt material i ett avloppsvatten. De frisimmande bakterierna är dock mycket små och kan ej avskiljas från vattnet genom sedimentering. För slamavskiljning är de flockformiga mikroorganismerna som bildar bra slamflockar viktiga. Vidare behövs mikrodjur – encelliga och flercelliga organismer som äter partikulärt organiskt material i vattnet inklusive de frisimmande bakterierna. Det är således viktigt med en balans i systemet. [sid 119 stycke 2]
Ett företag kan trots att man har en rätt dimensionerad AS-anläggning ha problem med att utgående renade avloppsvatten innehåller för mycket organiskt material. Redovisa och förklara 4 olika, viktiga orsaker till detta.
Rätt miljö:
pH-ändringar: AS-anläggning arbetar i ett begränsat pH-intervall. Det måste vara rätt pH för att bakterierna ska leva. Vissa lever i specifika förhållanden.
Temperaturändring av inkommande flöde
Lång uppstartstid efter kollaps: Det tar tid att få den rätta baktrieförhållandet i bassängen.
Belastningsförändringar. AS-anläggningar är känsliga för belastningsförändringar då den har en dålig utjämnande förmåga. Inkommande flöden och koncentrationer av avloppsvatten kan variera beroende på vart de kommer ifrån (varierar efter hur produktionen går). [sid 116 stycke 2]
Vid snabba flöden, kraftigt regn, åker bakterier ut ur reningsverket.
Förgiftning: AS-anläggningar är känsliga för gifter. Avloppsvatten kan innehålla toxiska ämnen som kan slå ut ett biologiskt reningssteg. [sid 113/115 stycke 1]
Stor styrbehov:
Det är svårt att styra syrehalten i anläggningen
Det är svårt att styra bakterieinnehållet. Det är viktigt att förhållandet mellan olika organismer är rätt för att få en effektiv reduktion. Organismerna lever i symbios.
[OH-samling sid B7 & B10D]
Extra info
Vid tillväxt av frisimmande bakterier är problemet att bakterierna inte bildar flockar, varvid det slam som bildas inte kan sedimentera. Utgående vatten blir då grumligt av bakterierna och det organiska material som är bundet i bakterierna medför en ökad syreförbrukning i recipienten. Bildandet av mikroflockar, dvs. små, svaga och kompakta flockar, kan anses vara något bättre än frisimmande bakterier. Dock är svårigheterna vid sedimentering fortfarande stor. Uppkomsten av filamentbildande bakterier tros bero på att dessa sorters bakterier, under vissa processförhållanden av närsaltbrist och låg tillgång på syre, selekteras fram till nackdel för andra tillväxtformer. De filamentbildande bakterierna gör att bioslammet tillväxer i nätverk där vatten binds. Att få detta nätverk att sedimentera är mycket svårt.
Beskriv och förklara hur en långtidsluftad aktivslamanläggning fungerar. Av beskrivningen skall framgå vad som avskiljs, vilka reaktioner som sker och vad som händer med föroreningarna i anläggningen. (X3)
En långtidsluftad aktivslamanläggning är oftast utrustad med en selektor, luftningsbassäng och sedimenteringsbassäng. Det försedimenterade avlopsvattnet behandlas i en selektor dvs. ett försteg där den till den biologiska reningen för att gynna mikroorganismer som ger bra slam. [187 stycke 2] luftningsbassäng, se figur, där man har en mycket hög koncentration mikroorganismer och en kraftig luftblåsning. Vatten och slam skiljs sedan i en sedimenteringsbassäng och slammet återpumpas delvis som en returslam till luftningsbassängen. För att erhålla en långtgående reduktion av organiskt material, luftningsbassängen, är det nödvändigt med returslampumpningen, för att skapa hög slamhalt (hög koncentration mikroorganismer). [sid 107 stycke 1]
I luftningsbassängen sker en aerob nedbrytning av organiska kolföreningar till koldioxid, vatten och cellmassa. [3.4.2 stycke 2]
Genom att låta mikroorganismerna utnyttja avloppsvattnets föroreningsinnehåll som föda kommer man åt även lösta organiska föroreningar. Mikroorganismerna växer till och förökar sig och denna cellproduktion kan avskiljas ur processen genom sedimentering (eller flotation). Mikroorganismerna kräver för sin tillväxt även näringsämnen av olika slag t.ex. fosfor och kväve. Vid en biologisk rening kommer man därför även att erhålla viss reduktion av avloppsvattnets innehåll av näringsämnen (s.k. assimilation) [sid 107 stycke 5]
Den långtidsluftade aktivslamanläggningen är en lågbelastad variant av konventionell aktivslamanläggning och de bygger på samma princip. Den låga belastningen leder till att svårnedbrutna föreningar hinner metaboliseras. Man får en bra minskning av COD och av toxiska organiska föreningar. En hög slamålder ger långsamväxande bakterier möjligheten att stanna kvar i systemet och ger en rikare mikroflora som bidrar till lägre utsläpp av organiskt material.
[Figur från OH B6]
Beskriv och förklara hur en totalomblandad aktivslam-anläggning fungerar. Av beskrivningen skall framgå vad som avskiljs, vilka reaktioner som sker och vad som händer med föroreningarna i anläggningen.
Det försedimenterade avlopsvattnet behandlas i en luftningsbassäng, se figur, där man har en mycket hög koncentration mikroorganismer och en kraftig luftblåsning. Vatten och slam skiljs sedan i en sedimenteringsbassäng och slammet återpumpasdelvis som en returslam till luftningsbassängen. För att erhålla en långstgående reduktion av organiskt material, luftningsbassängen, är det nödvändigt med returslampumpningen, för att skapa hög slamhalt (hög koncentration mikroorganismer). [sid 107 stycke 1]
I en totalomblandad aktivslamprocess har man en fullständig omblandning av luftningsbassängen. Denna anläggningstyp är vanlig vid industriella tillämpningar eftersom man kan få en kraftig utspädning av höga föroreningskoncentrationer och ev. toxiska ämnen i avloppsvattnet som negativt kan påverka den biologiska processen. [sid 109 stycke 4]
I luftningsbassängen sker en aerob nedbrytning av organiska kolföreningar till koldioxid, vatten och cellmassa. [3.4.2 stycke 2]
Genom att låta mikroorganismerna utnyttja avloppsvattnets föroreningsinnehåll som föda kommer man åt även lösta organiska föroreningar. Mikroorganismerna växer till och förökar sig och denna cellproduktion kan avskiljas ur processen genom sedimentering (eller flotation). Mikroorganismerna kräver för sin tillväxt även näringsämnen av olika slag t.ex. fosfor och kväve. Vid en biologisk rening kommer man därför även att erhålla viss reduktion av avloppsvattnets innehåll av näringsämnen (s.k. assimilation) [sid 107 stycke 5]
[Figur från OH B6]
Vad är skillnaden mellan en långtidsluftad aktivslamanläggning och konventionell aktivslamanläggning.
Den långtidsluftade aktivslamanläggningen är en lågbelastad variant av konventionell aktivslamanläggning och de bygger på samma princip. Skillnaden mellan en vanlig aktivslamprocess och en långtidsluftad aktivslamprocess är den hydrauliska uppehållstiden. Bakterierna hålls kvar längre i systemet i LAS ca 1 dygn som gör att den tål variationer i belastningen och vattensammansättningen bättre. Eftersom man normalt arbetar vid ungefär samma slamhalter som i konventionell aktiv slam (1,5-3g/l) betyder det att slambelastningen blir betydligt lägre och slamåldern högre dvs. Detta betyder att den biologiska nedbrytningen kan fortgå under en längre tidsperiod med ökad nedbrytning och lägre slamproduktion som följd. Konsekvensen för den långa slamåldern blir också att systemet blir mindre känslig för störningar.
http://www.chemeng.lth.se/exjobb/E427.pdf
En hög slamålder ger långsamväxande bakterier möjligheten att stanna kvar i systemet och ger en rikare mikroflora som bidrar till lägre utsläpp av organiskt material. Den låga belastningen leder till att svårnedbrutna föreningar hinner metaboliseras. Man får en bra minskning av COD och av toxiska organiska föreningar. Då man har ont om utrymme eller en känslig recipient använder man den konventionella aktivslamanläggningen..
Redovisa samt förklara 2 fördelar som denna process (LAS) har jämfört med t.ex. en aktivslamanläggning.
- LAS är en lågbelastad process - Systemet är mindre känslig för störningar.
- LAS har en rikare mikroflora där svårnedbrytbara föreningar hinner metaboliseras. Dvs ökad nedbrytning av organisk material med lägre slamproduktion.
Jämför en aktivslamanläggning och en luftad damm med avseende på tålighet resp. slamproduktion. Förklara skillnaden.
Den luftade dammen är en stor och grund damm/mindre sjö där reningen sker på samma sätt som i naturliga vattendrag. Förutom bakterier så arbetar även alger. Luftade dammen har en högre uppehållstid än LAS (större yta) vilket innebär att den biologiska nedbrytningen kan fortgå under en längre tidsperiod med ökad nedbrytning och lägre slamproduktion som följd. Den långa slamåldern ger systemet en lägre belastning och slamproduktion än LAS. Mycket av det bildade slammen hinner sedimenterar i dammen innan vattnet kommer till sedimenteringsbassängen. Den luftade dammen är också mindre känslig mot chocker i form av stötbelastningar, låga temperaturer (hög slamålder = högre temp) eller utsläpp av toxiska ämnen som kan störa den biologiska processen. [114-115]
Ett flertal massafabriker har under de senaste åren byggt om sina luftade dammar till så kallade långtidsluftade aktivslamanläggningar. Man har också kompletterat anläggningarna med en s.k. selektor. Förklara varför man har bytt anläggningstyp. (X2)
Skärpta krav på bättre rening ledde till utveckling av LAS. Konceptet för LAS utvecklades då man ville finna en metod att implementera aktivslamprincipen i befintliga luftade damm inom massaindustrin.
http://www.chemeng.lth.se/exjobb/E427.pdf
Uppehållstiden för LAS är kortare (ca ett dygn istället för 5-7 dygn), vilket innebär att anläggningen inte behöver lika stor plats. Delar av den gamla luftade dammen har kunnat utnyttjas som luftningsbassäng (resterande delar används ofta som kyldammar för att sänka temperaturen på det varma avloppsvattnet). Vidare har man försett anläggningen med en selektor dvs. ett försteg till den biologiska reningen för att exempelvis gynna mikroorganismer som ger ett bra slam. I selektorn har man ingen luftning och om blekeriets avloppsvatten innehåller klorat så har kloratet kunnat renas bort (s.k. anoxisk nedbrytningsprocess). [sid 187 stycke 2] Avloppsvattenreningen med anox selektor är som används för att undvika problem med filamentbildande bakterier. http://www.chemeng.lth.se/exjobb/E427.pdf
Kemisk rening används ofta inom industrin. En tillämpning är för avskiljning av mycket små partiklar i ett avloppsvatten. Redogör för hur den kemiska reningen genomförs (alla ingående steg skall beskrivas) samt förklara även hur reningen fungerar. (X2)
Denna uppgift är inte helt besvarad. Jag måste lägga till de andra delarna av kemisk rening. Flockning är en del av kemisk rening.
Kemiska reningsprocesser kan utföras genom flockning
Mycket små partiklar, föroreningar i suspenderade form (eller kolloidal form), kan avlägsnas med hjälp av en metod som kallas flockning och utnyttjar flockningskemikalier.
Kolloider har vanligen en negativ ytladdning som gör att de repellerar varandra dvs. partiklarna kan inte klumpa ihop sig till större partiklar som kan sedimentera. Vattnet förblir grumligt.
Destabilisering av kolloidalt material kan ske genom:
- Koagulering: Tillsats av flervärda joner, t.ex. 〖Fe〗^(3+) eller 〖Al〗^(3+). Det elektriska dubbelskiktet som omger kolloidpartiklar minskar vilket möjliggör att partiklar kan slås samman. Man kan även få en inneslutning av kolloidala partiklar i bildade hydroxidflockar. För att detta ska ske är det viktigt att ha rätt pH och en snabb inblandning. [3.4.3 – Flockning, OH-samling B39]
(Överkurs) Svepkoagulering: Är en koagulering där inblandningen av koaguleringskemikalierna sker under en längre tid. Är en viktig mekanism vid flockning av flervärda joner. De tillsatta metalljonerna reagerar då med vattnet och bildar hydroxider. Metallhydroxidflockarna inabsorberar de kolloidala partiklarna. Metoden används ofta vid finvattenrening. [sid 130-131]
- Tillsats av lågkedjiga polymerer s.k. flockningskemikalier. Polymererna innehåller grupper som kan absorberas till kolloidpartiklarna – men får bryggbildning mellan kolloiderna dvs. flockar bildas. [3.4.3 – Flockning, OH-samling B39]
- Vid kemisk rening behövs stora mängder med kemikalier för att fälla ut och flocka fosfor och partikulär organiskt material. Slammer som erhålls läggs ofta på deponi dvs. fosfor som är ett viktigt näringsämne och som är en begränsande resurs dras undan naturens kretslopp. Idag pågår därför omfattande insatser för att återvinna fosforn. En utvecklingslinje är att utnyttja biologiska.*
En del massafabriker använde tidigare en kemisk reningsprocess istället för biologisk rening för att minska utsläppen av organisk material. Beskriv den kemiska processen och förklara hur den fungerar (alla separationsmekanism ska förklaras). (X3)
Stinas anteckningar:
Extern rening: [186 sista stycke – 187 andra stycke, 148]
Emils svar
3 bassänger – fällning, flockning, sedimentering.
- Fällningskemikalier AVR inblandar under kraftig omrörning av vatten
- Fortsatt omblandning men till bara försiktigt
- Kammaren tillsätts flockningsmedel.
En del massafabriker använder tidigare en kemisk reningsprocess istället för biologisk rening för att minska utsläppen av organisk material.
Redovisa och förklara 3 för- och nackdelar med att använda en kemisk process istället för en konventionell biologisk process. (X2)
Fördelar
Inget kan slås ut – ta död på organismer.
Lättare att reglera
Man behöver inte tillsätta näringsämnen/luft.
Lättare att sedimentera de är både fällda och flockade
Nackdelar
I externreningssammanhang används adsorption främst som en polermetod. Redovisa två skäl till varför adsorption främst används på detta sätt.
- Eftersom en externreningsprocess är ett flytt av miljöproblem så kan föroreningarna från polermetoden återvinnas till en annan process eller säljas vidare (ex USA utnyttjar återvinning av fenoler från aktivt kol [79 stycke 1]).
- Adsorption lämpar sig för att avlägsna biologiskt svårnedbrytbara organiska ämnen ut avloppsvatten, där andra mer processnära slutningsåtgärder ej är möjliga. [79 stycke 2]
(Röd text)
- Metoden används för avskiljning av svårnedbrytbara och toxiska ämnen i avloppsvatten inom läkemedelsindustrin.
- Utomlands och då särskillt i USA har metoden stor spridning. Ett av skälen till den begränsande användningen i Sverige är att metoden blir dyr med de relativt små avloppsvattenflöden som vi har här (följd av bl.a. processlutningar).
- Adsorption används dessutom för kompletterande rening av kommunalt avloppsvatten, när det finns behov av att återanvända en viss del av det renade vattnet. Detta är inte heller särskilt aktuellt i Sverige med tanke på den oftast mycket goda tillgången av råvatten.
I externreningssammanhang används jonbyte främst som en polermetod. Redovisa två skäl till varför jonbyte främst används på detta sätt. (X4)
Jonbytare använd som polersteg för att avskilja kvarvarande metaljoner i avloppsvattnet. För återvinning av värdefulla komponenter. [C10] För att inte släppa ut farliga ämnen i naturen. Jonbyte används vid externreningssammanhang framförallt för att:
- Man behöver inte regenerera jonbytaren så ofta.
- Jonbytarens förmåga att avskilja är mycket god även vid mycket låga föroreningshalter i ett avloppsvatten dvs. det behandlade vattnet blir mycket rent. [84 stycke 2]
Förklara vad begreppet polermetod innebär. Ge dessutom ett tillämpningsexempel. (X5)
En polermetod är då metoden används som ett slutreningssteg för att få ett mycket rent vatten. [84 stycke 2]
Förklara vad begreppet njurfunktion innebär. ge dessutom ett tillämpningsexempel. (4X)
Njurfunktion (X4)
Syftet med ”njurfunktionen” är att avskilja föroreningar som finns i gas/vätskeström för att möjliggöra en recirkulation av gas/vätskeström till processen. Användningen av ett internsteg som njurfunktion kan jämföras med vår egen njures funktion att rena blodet från farliga ämnen. [33 stycke 4 – 34 stycke 1]
Förklara vad begreppet återvinningfunktion innebär. Ge dessutom ett tillämplningsexempel.
Syftet är att avskilja komponenter i ett gas- eller vätskeflöde för att sedan föra dessa ämnen tillbaka till processen. [sid 33 - 34]
Vad är en selektor? Förklara hur den fungerar. (X5)
En selektor är ett försteg till ett biologiskt reningssteg och då vanligen till en aktivslamanläggning. Till detta försteg leds ett delflöde av avloppsvattnet som skall behandlas och ett delflöde av returslammet. Från selektorn leds vattnet vidare till aktivslamanläggningens luftningsbassäng. Syftet med selektorn är att gynna utvecklingen av vissa typer av mikroorganismer som är fördelaktiga för den biologiska reningsprocessen. Vanligt är att försöka gynna flockformiga mikroorganismer för att få ett slam med goda egenskaper. Selekteringen sker genom att man i selektorn har sådana förhållanden – t.ex. hög substanskoncentration, vissa syreförhållanden etc. – som gör att de önskade mikroorganismernas tillväxt gynnas. [sid 119 stycke 1]
En selektor gynnar flockbildande mikroorganismer framför filamentbildande.
Vid jonbyte är inte bara jonbyteskapaciteten en viktig faktor utan även selektiviteten. Förklara varför selektiviteten ibland är en viktig faktor att beakta.
Selektiviteten har att göra med hur bra jonerna binder till jonbytarmassan. Joner som binds bättre på jonbytarmassan kommer att tränga ut andra joner som binder sämre dvs. genombrottet kommer att vara olika för olika joner. Kapaciteten dvs. hur länge man kan tillföra processvätska beror på olika faktorer dels anläggningens storlek och flödeshastigheten (vid för stor flöde hinner inte en del joner avskiljas).
[82 stycke 2]
Mer info
Problemet med jonbytare är att de kan plocka olika typer av metaller. Metoden är en jämvikt. Metaller med hög koncentration tas upp först (istället för det viktigaste). [egna Frl 12 sept 2013] Vid vissa situationer vill man fånga (metall-) joner som kan påverka kommande steg negativt. Exempelvis är de selektiva jonbytarna intressanta för användning vid extern rening av exempelvis gruvvatten. Här gäller det att fånga för miljön farliga metaller men inte järn. [sid 84 stycke 4] Ett annat exempel är för återvinning av värdefulla komponenter eller regenerering av betabad vid betning av rostfritt stål – s.k. syraretardation. Här används en stark basisk anjonbytare som fångar betabadets fria anjoner – flouridjoner och nitratjoner – medan badets föroreningar i form av metalljoner passerar jonbytaren och leds till extern rening. Genom jonbytaranläggningen kan man hålla föroreningskoncentrationen i betabadet på en låg nivå vilket möjliggör en effektivare betning samtidigt som man spar en del kemikalier och minskar belastningen på reningsverket.[sid 83 sista stycke]
OBS! Vi ska kunna begreppet selektivitet och inte vilka typer av jonselektiva massor som finns. [egna antecnkingar Frl 12 sept 2013]
Svar från Sebastian:
Man ändrar omgivningen för att gynna en viss typ av. Den funkar som en odlingssteg av oganismerna. En bråkdel av det från selektorn och en bråkdel av det från sed. Blandas.
Vid adsorption på aktivt kol i samband med avloppsvattenrening används ofta ingen adsorptionsbädd utan det aktiva kolet mals och blandas sedan direkt in i det vatten man vill rena. Förklara varför.
Mald aktivt kol har en hög kapacitet att binda föroreningar och därför behöver man liten mängd. Det förbättrar reningsprocessen hos en befintlig process och försvinner med slammet. Aktivt kol har en stor specifik yta, 500 – 1500 m^2/g, vilket är en förklaring till kolets goda adsorptionsegenskaper. [75 stycke 2]
Aktivt kol kan kombineras med biologisk rening med aktivslamprocessen och kallas PACT-processen (Powdered Activated Carbon Treatment). Finmald aktivt kol tillsätts i luftningsbassängen i AS-anläggningen. Kolet med sina föroreningar avskiljs som ett slam som efter avvattning deponeras eller förbränns. Metoden ger en högre COD-reduktion och reningsanläggningen fungerar bättre och stabilare än en konventionell AS-anläggning. [79 stycke 4]
Förklara varför ett sandfilter främst används som polermetod. (X4)
Ett sandfilter används främst som slutreningssteg, dvs. som polermetod, för att förbättra partikelavskiljningen efter t.ex. en sedimenteringsanläggning. [103 stycke 2]
Ge exempel på två andra metoder för partikelavskiljning som kan vara lämpliga att använda som polermetod vid vattenrening. [filtrering]
Bågsil: Är en microfilter där silduken har mycket små öppningar (ca 20 – 100 μm). Mikrosilar kan avskilja mycket finpartikulära föroreningar och används därför ibland som polersteg vid kommunal eller industriellt reningsverk. [102 stycke 1]
Skivfilter:[BILDA-Polering m skivfilter/OH-samling B2b]:
Trumfilter
En typ av partikelavskiljare är s.k. skivfilter.
Jämför användning av ett skivfilter med användning av en konventionell sedimenteringsanläggning.
Skivfilter utnyttjar principen att kvarhålla partiklar som är större än filtermediet (maskvidden i duken och filterkakan). Sedimenteringsanläggning utnyttjar principen av densitetsskillnader mellan partiklar och den omgivande vätskan. [101 stycke 2]
När (dvs. hur ska föroreningssituationen se ut) kan man tänkas använda resp. metod. Förklara!
Ett skivfilter består av ett antal skivor. I maskinen leds vattnet in i filterenheten från gaveln och filtreras genom duken där partiklarna avskils. Filtratet samlar upp i tråget under maskinen. Dukens porer blockeras snabbt av partiklarna och måste efter någon hal minut spolas. För att tillgodose detta roterar filterenheten och spolning sker av duken i den övre delen av enheten. Ett tunt filterslam samlas upp i en ränna och leds bort. [http://gryaab.se/admin/varor/docs/Skivfilteranlaggning_pa_Ryaverket.pdf]
Skivfilter är en typ av mikrosil, där silduken har mycket små öppningar (mindre än 50 mikrometer). [b2A OH-samling]
Den har en robust konstruktion och kompakt design samt enkel i drift och underhåll. [http://s1011389.crystone.net/uploads/Pille_Kangsepp_Kombinera_skivfilter.pdf]
Skivfilter kan användas som ett polersteg då man får bort mycket små partiklar. Konventionell sedimenteringsanläggning använd för att avlägsna större partiklar med hjälp av partiklarnas densitet.
Beskriv och förklara ett konkret exempel (ett verkligt tillämpningsexempel) där man använder sig av en jonbytare som en njure i ett processteg. (5X)
Ett exempel på användning av jonbyte är för regenerering av betbad vid betning av rostfritt stål – s.k. syraretardation. Här används en stark basisk anjonbytare som fångar betbadets fria anjoner – fluoridjoner och nitratjoner - medan badets föroreningar i form av metalljoner passerar jonbytaren och leds till extern rening. Vid regenerering av jonbytaren med vatten får man tillbaka betsyra dvs. fluorvätesyra och salpetersyra. Genom jonbytesanläggningen kan man hålla föroreningskoncentrationen i betabadet på en låg nivå vilket möjliggör en effektivare betning samtidigt som man spar en del kemikalier och minskar belastningen på reningsverket. [83 sista stycke - 84 stycke 1]
En möjlig tillämpning av jonbyte är som njure för rening av sköljbad vid exempelvis en förnicklingsprocess. Här krävs inte bara att man installerar en katjonbytare utan även ett förfilter och en anjonbytare dvs. anläggningen blir relativt kostsam. Förklara varför det inte räcker bara att ha en katjonbytare som njure. (X2)
Bild [C21-22]
I förnicklingsprocessen hänger de positiva nickeljonerna ihop med negativa anjoner (i detta fall sulfat- och kloridjoner) i vattenströmmen. Efter katjonbytesprocessen utkommer anjonerna som också måste fångas upp, därför har man även en anjonsjonbytare. Anjonbytaren fångar upp föroreningarna och släpper ut hydroxidjoner (tillsammans med Natriumjonen från katjonprocessen enl bild).
* Nu uppstår ett problem efter anjonbytaren. Processen vill inte ha natrium. Därför tillkommer en tredje process som fångar natrium. Så istället för att skicka vattnet vidare till avlopp så snurrar denna jonbytarprocessen och fångar de farliga metallerna.*
Beskriv och förklara hur en jonbytaranläggning för (an-)jonbyte är utformad och fungerar (processutformning samt delsteg i processen skall beskrivas). Förklara även hur jonbytesprocessen i sig fungerar. (X5)
[C10]
Vid jonbyte avskiljs ett laddat ämne från en vätska genom att de fästs på ett fast material (en jonbytarmassa). Jonbytaren fångar ämnen i jonform, varvid dessa byts mot andra som initialt sitter på jonbytaren. Vid anjonbyte byts negativt laddade joner som t.ex. sulfatjoner mot hydroxidjoner eller kloridjoner, se figur 3.16. [3.3.2 stycke 1] Jonbyte kan genomföras som en satsvis process men det är mycket vanligt att använda (cylindriska, vertikala) kolonner med jonbytarmassa. [C16] Jonbytarprocessen kan också genomföras i en fluidiserad bädd eller tank med omrörning. [sid 82 stycke 1]
Figurer från C16
När jonbytaren blir mättad regenereras (elueras) kolonnen genom att tvätta med något basiskt ex natriumlut (dvs natriumhydroxid som har högt pH), varvid fångade joner drivs ut igen och man får en eluat med en hög koncentration. Jonbytaren återgår då till ursprunglig form och kan användas på nytt. [3.3.2 stycke 1]. Det aktiva gruppen i anjonbytarmassan består av olika aminer (t.ex. -CH_2 N^+ (CH_3 )_3 〖OH〗^-) där hydroxidjoner är lättrörliga och kan bytas ut. [3.3.2 stycke 2] Jonbytaren är en jämviktsreaktion. Vid regenerering förändrar man jämvikten genom tillförsel av en stor mängd av den jon som ursprungligen fanns i jonbytaren. [3.3.2 stycke 1]
Mer info
Används vid regenerering av betbad vid betning av rostfritt stål sk syraretardation. Här används en stark basisk anjonbytare som fångar betbadets fria anjoner (flourid och nitratjoner) medan badets föroreningar i form av metaljoner (komplexbundet flourid och nitratjoner) passerar jonbytaren och leds till extern rening.
Vid regenerering av jonbytare med vatten får man tillbaka betsyra dvs. flourvätesyra och salpetersyra. Genom jonbytesanläggningen kan man hålla föroreningskoncentrationen i betbadet på låg nivå vilket möjliggör en effektivare betning samtidigt som man spar en del kemikalier och minskar belastningen på reningsverket. Mer text se sid 152 och se fig 4.17
Vilken är de funktionella skillnaderna mellan adsorption på t.ex. aktivt kol och jonbyte och vilka blir konsekvenserna när man skall använda de två olika metoderna. Svaren skall förklaras. (X2)
Vid adsoption på aktivt kol är det ämnen i form av molekyler som avskiljs från en vätska/gas genom att de fäst på ett fast material. [74 stycke 2]
Vid jonbyte är det ämnen i form av joner som avskiljs genom att de fästs på en jonbytarmassa. Skillnaden mellan adsoption på aktiv kol och jonbyte är att jonbytaren fångar ämnen i jonform, varvid detta byts mot andra joner som initialt sitter på jonbytaren. [80 stycke 2]
De funktionella skillnaderna mellan dem är att jonbyte fångar vattenlösliga ämnen och adsorption kan fånga fettlösliga ämnen.
Aktivt kol:
- Har en hög kapacitet att binda föroreningar. Ett problem med aktivt kol som adsorbent är dock att det långt innan kolet är mättat med föroreningar, kommer det utgående renade vattnet att börja innehålla föroreningar. Man får ett s.k. genombrott av föroreningar. Genombrottskurvan är för många ämnen vid adsorption på aktivt kol tyvärr ganska flack. Några exempel på faktorer som påverkar är vilket ämne som skall avskiljas, koncentrationen av detta ämne i fluidet och koncentrationen av andra ämnen, partikelstorlek hos adsorbenten, bäddhöjden, fluidets hastighet genom bädden (det tar tid för ämnen att vandra in i kolets porer och sedan adsorberas), temperatur och tryck m.m. och naturligtvis kravet på renhet hos det utgående fluidet. [77 stycke 2]
- Det aktiva kolet som förbrukas återvinns vanligtvist inte utan den deponeras eller förbränns med avfallet. [78 stycke 3]
Jonbyte:
- Sålunda byts positiva laddade metaljoner mot natriumjoner eller vätejoner och negativt laddade joner som t.ex. sulfatjoner mot hydroxidjoner eller kloridjoner. Motjonen som åker vidare med vattnet måste ibland också tas om hand.
- Den mättade jonbytaren regenereras (elueras) sedan genom att tvättas med en liten mängd syra, lut eller saltlösning, varvid fångade joner drivs ut igen och man får ett eluat med en hög koncentration. Jonbytaren återgår då till ursprunglig form och kan användas på nytt. [80 stycke 2]
Mer info
Ett problem med katjonbytare är att den måste regenereras med en stark syra vilket kan försvåra återvinning av den avskilda metallen genom att med syran tillförs en ev. icke önskad anjon. [93 stycke 3]
Beskriv hur processen (?) fungerar. Hur skiljer sig omvänd osmos från ultrafiltrering? (X4)
a. Omvänd osmos
b. Ultrafiltrering (x3) även reningsmekanismen skall förklaras
Membranfiltrering bygger på att man har ett membran som är halvgenomträngligt och som släpper igenom vissa ämnen och håller tillbaka andra. Den vätskeström som passerar membranet kallas permeat och den vätskeström som hålls tillbaka kallas retentat eller koncentrat. [84 sista stycke]
Dessa två processer skiljer sig åt vad gäller (avskiljningsmekanismen) vad som passerar igenom membranet. [85 stycke 1] Omvänd osmos kan avskilja mindre ämnen (0,0001-0,002µm i diameter) som joner än ultrafiltering (0,001-0,1µm i diameter). Ultrafiltering har inte heller samma tryckbehov som omvänd osmos.
Vid ultrafiltrering sker separationen genom silverkan – molekyler och partiklar mindre än hålen i membranen kan passera medan större ämnen hålls tillbaka. Vid omvänd osmos handlar det om membrandiffusion - ämnen som kan lösa sig i membranet diffunderar igenom membranet och därigenom passera medan andra ämnen hålls tillbaka. [86 stycke 2]
Omvänd osmos
Figure 6En illustrerad bild av omvänd osmos från figur 3.19 B i boken
Vid omvänd osmos kan både små partiklar och lösta ämnen som joner avskiljas med hjälp av ett membran. [85 stycke 2]
Membrantekniken bygger på följande princip: Om en vätska med en viss koncentration av ett ämne står i kontakt med en annan vätska med en annan koncentration över ett halvgenomträngligt membran (membranet släpper inte igenom ämnet) och ett högt pålagd tryck läggs till på den högkoncentrerade sidan, ett som är högre än den osmotiska tryckdifferensen och filtermotståndet, kommer vatten att diffundera från den högkoncetrerade delen till den lågkoncentrerade (processen backar). Härigenom kan således rent vatten framställas ur en vätskeström och de lösta ämnena koncentreras i en annan. [85 stycke 2]
Ultrafiltrering
Ultrafiltrering är en membranfiltreringsmetod där krafter som tryck eller koncentrationsgradienter leder till en separation genom ett semipermeabelt membran. Suspenderade och lösta ämnen med hög molekylvikt kvarhålls i den så kallade retentatet, medan vatten och lågmolekylära lösta ämnen passerar genom membranet i permeatet. [wiki]
Ett ultrafilter kan användas dels för att ge en mycket god rening av en vätskeström dels som en uppkoncentreringsmetod för att möjliggöra återvinning av värdefulla komponenter i en vätskeström. [90 stycke 2]
Vid membranseparering talar man om begreppet ”flux”. Ett membrans flux förändras med tiden. Beskriv och förklara 3 olika metoder att angripa problemet utöver att man kan göra rent membranet emellanåt.
Ett membrans kapacitet (s.k. flux) uttrycks som permeatflöde per kvadratmeter membranyta och timme. Fluxet bestäms av porstorleken i membranet, membranets tjocklek, tryckskillnaden över membranet, temperaturen (påverkar vätskans viskositet), koncentrationen löst och partikulärt material och flödeshastigheten förbi membranet. Membranprocesser är känsliga för igensättningar, som snabbt minskar kapaciteten. På membranytan kommer det att efterhand bli en anrikning av olika ämnen som inte kan passera och som därför blockerar membranet dvs. fluxet minskar. För att minska denna blockering använder man vid membranfiltrering en flödesriktning som är parallell med membranet och permeabelt tas ut vinkelrätt från denna ström.
Trots alla åtgärder kommer dock fluxet att kraftigt minska med tiden och man behöver göra rent membanet. Detta kan ibland ske genom att cirkulera vatten med hög hastighet genom membranet men oftast behöver man tvätta med syra, alkali eller med tvättkemikalier. Med tiden hjälper inte den regelbundna reningen utan fluxet blir för lågt – membranet behöver bytas ut. Här är skillnaden i drifttid mycket stor mellan olika tillämpningar. [sid 86-87]
Sammanfattning [C41]:
• Flödeshastigheten längs membranytan: Ökad hastighet => högre flux
• Temperatur: För de flesta vätskor ökar fluxet med en förhöjd temperatur.
• Tryck: Fluxet ökar linjärt med trycket upp till en viss nivå.
• Koncentration: Fluxet minskar när koncentrationen ökar.
• Förbehandling: God förbehandling minskar igensättningen av filtret (s.k. fouling).
• Backspolning/kemisk rengöring Kan lösa igensättningsproblem och kemisk utfällning (s.k. scaling) på membranytan.