Psykologi1 del 2 Flashcards
Fråga A: Om du måste välja max två sinnen, vilka två skulle du välja och varför? Utveckla ditt svar (250-500 ord), minst två argument/orsaker, gärna tre.
Jag skulle valt synen och känseln och detta är mina anledningar:
Synen: En stor del av informationen vi får av omgivningen kommer från synen. Forskning visar att upp till 80% av den information vi tar in kommer från våra ögon. Synen använder vi för att identifiera, navigera och känna igen ansikten och läsa människors uttryck och känslor. Detta kan förbereda oss inför hotfulla situationer, därför kan vi fatta snabba beslut.
Synen har spelat en avgörande roll i människans evolution. Att snabbt kunna upptäcka faror som ex, rovdjur eller andra hot, har varit avgörande för överlevnad. Genom synen har vi kunnat hitta mat, upptäcka nödvändiga resurser och kommunicera med andra folk.
Synen är nära relaterad till vårt minne. Visuella minnen är oftast starkare än andra tyåer av minnen, och vi använder visuella ledtrådar för att lättare komma ihåg information. Vi kan minnas allt ifrån ansikten, platser eller bilder som hjälper oss att förstå och lagra information. Genom synen (mer specifikt ljuset) påverkas vi. Vi får en bättre uppfattning av vår biologiska klocka på dygnet. Ljuset, särskilt naturligt dagsljus påverkar produktionen av melatonin, ett hormon som reglerar sömn och vakenhet. Det hjälper oss därmed att anpassa våra dagliga rutiner till ljusets variationer vilket är bra för vår sömnkvalitet och hälsa.
Känseln : Känseln är det första sinnet som utvecklas hos ett foster och spelar en central roll i vår tidiga utveckling . Fysisk beröring såsom kramar är avgörande för spädbarns emotionella utveckling. Även studier har visat att barn som inte får tillräckligt med fysisk beröring kan drabbas av emotionella och sociala svårigheter senare i livet. Känseln hjälper till att skapa trygghet och anknytas till personer.
Fysisk kontakt är en kraftfull form av kommunikation som går bortom språket. Beröring skapar en avgörande roll för att stärka band mellan människor. En enkel beröring kan förmedla empati, kärlek, tröst eller uppmuntran på ett sätt som ord ofta inte kan. Även psykologisk forskning menar att fysisk kontakt kan minska stress och ångest samt frigöra hormoner som oxytocin, vilket stärker känslan av samhörighet mellan individer. Det kan aktivera kroppens parasympatiska nervsystem, vilket hjälper till att sänka blodtrycket och hjärtfrekvensen, detta minskar stresshormonet kortisol.
En annan aspekt av känseln är dess roll i smärta och kroppens varningssystem. Känseln fungerar som ett omedelbart skydd mot faror genom att varna oss för skadliga stimuli, som extrema temperaturer eller skador. När vi upplever smärta, aktiveras kroppens försvarsmekanismer, vilket hjälper oss att undvika eller minimera skada. Genom att känna smärta lär vi oss att inte upprepa beteenden som kan leda till skador, vilket är en kritisk del av vår överlevnad.
Fråga B: Våra minnen är starkt förknippade/sammankopplade med våra känslor, en tanke på en tidigare rolig händelse får oss ofta att återuppleva ungefär samma (positiva) känsla. En sak vi dock inte minns är smärta (själva intensiteten), vi kan minnas att en sak gjorde ont eller sårade oss, men vi minns inte själva smärtan. Varför tror du det är så? Utveckla ditt resonemang, två argument/orsaker (250-500 ord
Överlevnadsaspekt och evolutionen - från ett evolutionärt perspektiv kan det vara bra att inte minnas smärtans fulla intensitet. Om vi skulle återuppleva smärta lika starkt som när vi först upplevde den, skulle det kunna påverka vår förmåga att fungera i vardagen negativt. Smärta är en signal om att något är fel och bör undvikas, men när hotet är över kan det vara mer gynnsamt för vår överlevnad att fokusera på att läka och återhämta snarare än att fortsätta känna samma nivå av lidnad. Detta hjälper oss att undvika utvecklingar som fobier eller ångest för situationer som tidigare orsakat smärta.
Smärtan lagras och bearbetas annorlunda i hjärnan jämfört med andra typer av minnen. Smärta uppfattas av områden i hjärnan såsom thalamus, men själva smärtupplevelsen är i grunden en subjektiv upplevelse som inte är lika lätt att återkalla såsom visuella händelser eller interaktioner. När vi minns en smärtsam händelse, återkallar vi ofta den emotionella kontexten snarare än den fysiska smärtan i sig. Det emotionella minnet av smärtan kan vara stark, men den specifika känslan av smärtan förbleknar med tiden.
Smärta är en tillfällig signal som syftar till att få oss att agera omedelbart för att undvika att bli skadade eller farliga situationer. När hotet eller skadan är borta, har smärtan tjänat sitt syfte och det finns inte längre något behov av att kroppen ska hålla fast vid den känslan. Hjärnan kan vara programmerad att tona ner eller eliminera själva smärtupplevelsen från långtidsminnet eftersom att den inte längre fyller en funktion för vår överlevnad. Detta skiljer sig från känslomässiga minnen, som kan fortsätta att påverka vårt beteende och våra beslut långt efter händelsen har passerat.
Till skillnad från smärta, som är en stark fysisk upplevelse men oftast övergående, är känslomässiga minnen ofta mer levande och bearbetade över tid. När vi återupplever en rolig händelse, är det inte bara själva händelsen vi minns, utan också hur den påverkar oss känslomässigt. Dessa minnen är ofta kopplade till starka emotionella responser som kan återaktiveras när vi tänker på dem. Smärta, å andra sidan, bearbetas vanligtvis som en negativ upplevelse som vi inte aktivt försöker återuppleva, vilket gör att hjärnan kanske inte återger den lika livliga som glada eller betydelsefulla känslomässiga minnen.
Hjärnan brukar ha inbyggda skyddsmekanismer för att skydda oss från att återuppleva samma smärta i samma intensitet. Smärta är en form av stress för kroppen, återkommande stress kan både ha psykiska och fysiska konsekvenser för hälsan. För att förhindra att vi fastnar i en cykel av lidande, kan hjärnan medvetet nedgradera smärtminnen och istället fokusera på att återställa välbefinnandet. Detta innebär att vi kanske kommer ihåg att något gjorde ont, men detaljerna kring hur ont det faktiskt gjorde blir suddiga över tid.
Fråga C: Beskriv det du vet om våra grundkänslor, du behöver inte nämna alla grundkänslor vid namn, utan beskriv istället vad du vet om dem och vilka egenskaper de besitter: (ca 200-500 ord)
När vi föds har vi 5 grundkänslor. De tidigare åren utvecklar man ett fåtal till. Men när vi är vuxna har vi 7-12 grundkänslor. Tonkins teori - menar på att man har 9 stycken. Det som är gemensamt är att alla på jorden har ett ansiktsuttryck vi föds med. Skam föds vi inte med utan kommer med åren (2-3 årsåldern) detta för att skam är alltid kopplat till en motpart, det utvecklas när vi börjar uppfatta att vi inte är egocentrerade .
Vi har några positiva, några negativa och några neutrala affekter. Dock finns det mer negativa affekter än positiva, sannolikt har det ett evolutionärt ursprung, då det var mer gynnsamt ur ett överlevnads perspektiv med negativa affekter.
Fråga D: Varför tror du vi har ett så välutvecklat buffertminne? Förklara med minst två argument och utveckla ditt svar: (ca 200-500 ord).
Via våra sinnen så har vi det snabba systemet eller som det kallas buffertminne. Här lagrar vi saker som är potentiellt hotfulla och intensiva saker eller möjligheter, det kan både vara permanenta och tillfälliga. Intensiva saker som bråk eller ett crush kommer komma i ert buffertminne. Det finns där för att om det nu finns något tillräckligt hotfullt så kan vi reagera på det.
Ett välutvecklat buffertminne är avgörande för effektiv problemlösning och anpassning till miljön. I det moderna samhället och under våra evolutionära förfäders tid var förmågan att snabbt bearbeta och manipulera information för att lösa problem en stor fördel. Buffertminne gör det möjligt för oss att hålla flera bitar av information i åtanke samtidigt och använda dem för att fatta beslut. Detta kan vara till fördel när vi ska navigera genom en ny stad, detta då vi måste hålla koll på gator och mål.
Buffertminne kan vara avgörande för vår överlevnad. Vår förmåga att snabbt bearbeta information och fatta beslut på basis av aktuell information kan ha gjort oss bättre rustade att undvika rovdjur, hitta mat och integrera med andra människor. Genom att kunna hantera flera informationer samtidigt kunde våra förfäder effektivt lösa problem och fatta beslut som ökade dess chans att överleva och föröka sig. Den omedelbara reaktionsförmåga är avgörande, till exempel om vi plötsligt hör ett högt ljud eller ser något som snabbt rör sig mot oss, är vår förmåga att snabbt registrera och reagera på dessa stimuli betydande för att undvika fara. Buffertminne tillåter oss att utföra snabba beslut.
Buffertminnet är behövligt när vi interagerar med andra människor då vi snabbt måste tolka deras ansiktsuttryck, kroppsspråk och tonfall för att förstå deras avsikter. Detta gör det enklare för oss att anpassa vårt beteende.
