Nervsystemet Flashcards
Kroppens två centrala kontrollsystem som reglerar och upprätthåller kroppens
funktioner. Ange skillnader mellan dessa kontrollsystem
Kroppen har två kontrollsystem som upprätthåller kroppens funktioner. Dessa är nervsystemet och det endokrina nervsystemet. De skiljer sig åt eftersom NS fungerar snabbt och styrs av neurotransmittorer medan ENS fungerar långsammare och styrs utav blodburna hormoner vilket producerats i celler och som transporteras via blodet.
Nervsystemets indelning
Nervsystemet delas in i två delar det centrala nervsystemet (CNS) och det perifera nervsystemet (PNS). I CNS ingår hjärna och ryggmärg och i PNS nerverna som förbinder kroppens muskler, vävnader, körtlar och sinnesorgan till CNS.
Uppbyggnaden av en nervcell (neuron) och den övergripande funktionen hos
nervcellens olika delar (fig 6.1)
Neuroner består utav en cellkropp med utskott som kallas dendriter (400t) som tar emot signalen. En lång axon där signalerna transporteras. Längs axonet finns förgrening som kallas kollateraler. I slutet av axonet finns axonterminaler. Mellan axonet och cellkroppen finns sk axon hillock eller initialt segment.
Funktion och betydelse av följande celltyper, oligodendrocyter och schwannceller,
samt var de finns i nervsystemet (fig 6.2)
Schwannceller är nervceller som klär myelin runt axonet på neuroner. Schwannceller finns i PNS. Varje myelinbeklätt område består av 20-200 lager myelin och har en egen schwanncell med cellkärna som producerar myelinet. Det finns även en motsvarighet i CNS som kallas oligodendrocyt. Den är lite annorlunda då den sitter förgrenat kopplad till flera neuroner och flera myelinbeklädda områden men som då endast är en cell. Myelinet har som funktion att isolera runt axonet vilket leder till att färre joner kan läcka ut vilket leder till en snabbare transport av signalen.
Begreppet ”Ranviers nod” (fig 6.2)
Tack vare Ranviers nod kan saltatonisk fortledning erhållas, dvs en snabbare transport av signaler. Ranviers nod är området mellan två myelinbeklädda områden. Här finns kanaler för joner främst Na, K och Cl. De kan vara aktiva noder dvs med öppna kanaler för jontransport in- eller ut ur membranet. Och tack vare dipolarisation och refraktärperioder kan nästa nod aktiveras och en aktionspotential bildas.
Nervsystemets tre funktionella neuronklasser, deras respektive funktion, och var de
olika neuronklassernas cellulära delar dvs. cellkropp, dendriter, och axon, är lokal-
iserade i nervsystemet (tabell 6.1, fig 6.4)
Det finns tre typer av neuronklasser. Den första är afferenta neuron. Denna celltyp leder elektriska signalen (inåtledande) från PNS till CNS. Den har en cellkropp och dendriter i PNS och där finns också axonet och afferenta terminaler med sensoriska receptorer. Efter cellkroppen mot CNS finns ytterligare ett axon som alltså löper in i CNS.
I CNS har vi interneuroner. Dem är korta och nyttjas för att koppla samman afferenta och efferenta neuroner. Dessa står för mer än 99% av alla neuroner.
Med cellkroppen och dendriter i CNS har vi efferneta neuroner. De för signalen från CNS till PNS (utåtledande). Större delen av axonet finns i PNS och där även axonterminaler mot muskler, vävnader eller körtlar eller andra neuroner.
Följande begrepp: synaps, presynaptisk neuron, postsynaptisk neuron
Synaps är den anatomiska kopplingen mellan två nervceller (mellan cellkroppen och dendriterna och axonterminalen) och de finns i två varianter presynaptisk eller postsynaptisk dvs före respektive efter synapsen.
En presynaptisk cell ligger före synapsen medan en
postsynaptisk cell ligger efter synapsen. Eftersom neuroner kopplas till andra neuroner kan en cell vara presynaptisk mot en cell och postsynaptisk mot en annan.
Olika typer av gliaceller och deras respektive funktion
Det finns olika typer av gliaceller, stödjevävnad Det finns astrocyter som kontrollerar extracellulära vätskan, sitter kopplad till blod-hjärnbarriären.
Mikroglia celler har en immunologisk funktion som fagocyterar på oönskade substanser.
Ependymceller är epitelceller i hjärnans ventriklar där den reglerar produktion och flöde av cerebrospinalvätskan
Oligodendrocyter som bildar myelinskikt till flera områden.
Schwannceller som bildar myelin på axon tillhörande neuroner i PNS.
Laddningsfördelningen över ett plasmamembran och vad denna laddningsskillnad
kallas i en vilande cell (fig 6.8, 6.9)
Laddningsfördelningen över ett plasmamembran blir negativt intracellulärt och positivt extracellulärt. I vila kallas denna potential för vilomembranpotentialen.
Fördelningen av Na+, K+, och Cl- - koncentrationen innanför och utanför plasma-
membranet i en nervcell (tabell 6.2), och vilka av dessa joner som har störst
betydelse för cellens vilomembranpotentialen, samt Na+/K+ - pumpens betydelse
för vilomembranpotentialen (fig 6.13)
Natrium- & Kalium-joner har störst påverkan på membranpotentialen. Na/K-pumpen upprätthåller koncentrationsgradienten och vilomembranpotentialen. Kalium läcker mer över membranet än natrium.
Begreppet jämviktspotential och vad den ekvation kallas som bestämmer denna
potential (fig. 6.10, 6.11)
Det extracellulära området och det intracellulära området kan ses som två kompartmenter. Om det finns en halt av natriumjoner i kompartment 1 (K1) och ingen in kompartment 2 (K2)(hypotetiskt) och det finns motsvarnade mängd kaliumjoner i K2 men inget i K1 kommer flödet att ta sig till det kompartment där halten är lägre vilket betyder att kaliumjoner tar sig till K1 där det då tack vare natriumjonerna blir ett överskott av positivt laddade joner och K2 kommer bli negativt laddad (resterande Cl-joner). Då kommer atttaktionen av postiva joner innebära att en del kaliumjoner strömmar tillbaka till K2 tills en jämvikt mellan kompartmenterna uppnås dvs en jämviktspotential. Nettotransporten är noll.
Kort förklarat är det jämviktspotentialen spänningskillnaden över ett membran som ger ett flöde av en specifik jon och där flödet är lika stort som det flödet som skapas av koncentrationsgradienten fast i motsatt riktning. Spänningsskillnaden kan beskrivas enligt Nernst ekvation: E_jon= 61/Z * log[(Cout/Cin)]
Vilken information Goldman – Hodgkin-Katz (GHK) ekvation ger, och vilka
parametrar man tar hänsyn till i denna ekvation
Goldman-Hodgkin-Katz beskriver vilomembranpotentialen som är beroende av koncentrationerna (intracellulärt resp. extracellulärt) av Na-, K- och Cl-joner samt jonpermeabilitet av resp. jon.
Två olika typer av elektriska signaler som beror på små förändringar i membran-
potentialen
Graderad potential och aktionspotential
Följande begrepp: depolarisation, overshoot, repolarisation, hyperpolarisation
(fig 6.14)
Följande begrepp beskriver skillnaden i membranpotentialen i förhållande till vila:
Depolarisering: membranpotentialen blir mindre negativ och närmar sig därför noll.
Overshoot: insidan blir positiv (över 0 mV) i förhåålande till utsidan.
Repolarisation: membranpotentialen är påväg att återgå till vilomembranpotentialen (-70mV)
Hyperpolarisation: är mer negativ än vilomembranpotnetialen (< -70mV)
Uppkomst av graderade potentialer och deras egenskaper, samt ange tre olika
typer av graderade potentialer (fig 6.15, 6.16, tabell 6.3)
Graderad potential uppkommer vid depolarisation i närheten av jonkanaler det krävs en specifik förändring i cellmiljön vilken uppkommer i en specifik region i membranet. Det mest utmärkande för graderade potentialer är att de endast sprids över korta avstånd, saknar tröskel och saknar refraktärperioder. Något annat som är utmärkande är att variationen i potentialen beror på hur kraftig stimulering som fåtts. Det finns tre typer: Receptorpotential (sensoriska receptorer) ex ändarna på afferenta neuroner, Synaptisk potential (mellan två nervceller) och Pacemakerpotential (hjärtmuskelceller) som skapas spontant.
