LOVe Flashcards
Rotavirus
- diagnostiseras
Smittar
Symptom
Behandling
Förebyggs
orsakar en sjukdom med diarré och kräkningar. Drabbar vanligast barn i åldern 6-18 månader, vilket lätt leder till uttorkning. Barnet bör föras till sjukhus tillräckligt snabbt.
Infektion diagnostiseras med en avförings- eller avföringssuspensionsprov.
Smittar lätt genom händerna och även genom mat eller dryck som är förorenad med viruset, eller genom andningsluft. Viruset kan överleva även långa tider utanför kroppen och smitta t.ex. via dörrhandtag eller leksaker.
Efter att viruset har tagit sig till tunntarmen börjar det föröka sig. Viruspartiklar utsöndras i avföringen i upp till en vecka efter att symptomen upphört. Inkubationstiden för sjukdomen är cirka två dagar.
Mer information om rotavirussjukdomar finns på THL:s webbplats.
Sjukdomar förorsakade av rotavirus
New image
Symtomen, som varar i cirka fem dagar, är kräkningar, vattnig diarré och feber. Svåra symtom (trötthet, urinretention eller insjunkna ögon) tyder på behovet av sjukhusvård.
Behandling symptomatisk; riklig intag av vätska. Det finns ingen specifik medicin mot rotavirus.
Diarrédrycker från apotek förhindrar uttorkning och elektrolytrubbningar.
På sjukhuset behandlas uttorkning orsakad av diarré med vätskebehandling genom en nasogastrisk sond eller intravenöst.
Förebyggs med vaccinationer, RV och god handhygien.
Vaccin mot Rotavirus
Innehåller vaccinet levande virus eller inte?
RotaTeq-vaccin är effektivt mot rotavirusdiarré, orsakad av rotavirus.
Vaccinet innehåller levande, försvagade virus med reducerad sjukdomsframkallande förmåga.
Hjälpämnen är socker, salt och renat vatten.
Innehåller inga förstärkningsämnen eller konserveringsmedel.
Administreringssätt för Rotaavaccin (Rota-Teq)
po. i barnens mun. Ingen ny dos även om barnet spottar ut vaccinet.
3 serier
Kontraindikationer: tidigare tarmförträngning (intussusception), eller medfödd missbildning i matsmältningskanalen som predisponerar för intussusception, anafylaktisk reaktion från en tidigare dos, försvagad immunitet på grund av sjukdom eller dess behandling, eller sackarosrelaterat metabolisk störning i tarmen.
Om barnet har feber, febril infektion, diarré eller kräksjuka, skjuts vaccinationen upp.
Biverkningar: de vanligaste övergående allmänna symtomen, såsom irritabilitet och feber, milda rotavirusliknande symtom, gasbildning och reflux.
New image
Vaccin mot rotavirus
Pneumokocker/Streptococcus
behandling
Symptom
Förebyggs
Pneumokocker eller Streptococcus pneumoniae-bakterier är en vanlig orsak till öron- och bihåleinflammationer. Bakterien kan orsaka allvarliga infektioner hos barn som leder till sjukhusvistelse, till exempel hjärnhinneinflammation, lunginflammation eller blodförgiftning. Kan orsaka allvarliga eftersjukdomar och påföljder.
En allvarlig sjukdom som ska behandlas på ett sjukhus diagnostiserats genom bakterieodling från blod eller ryggmärgsvätska eller med hjälp av en nukleinsyra- eller antigendetektionsmetod.
Smittsam via droppinfektion och kontakt. Många friska individer bär på bakterier i nässvalget och sprider sjukdomen.
Symtom beroende på vilken sjukdom som bakterierna har orsakat, febersymptom på allmän infektion eller lokala symtom på övre luftvägsinfektion, t.ex. öroninfektion.
Behandlas med antibiotika: milda sjukdomar med PO-antibiotika och allvarliga sjukdomar på sjukhus med IV-antibiotika.
Förebyggs med vaccinationer, PCV = pneumokockkonjugatvaccin, PPV = pneumokockpolysackaridvaccin.
Pneumovax-vaccin (PPV23)
polysackaridvaccin, kan ges som en boostervaccin eller ett tilläggsvaccin till dem som har fått ett konjugatvaccin (för personer som har fått stamcellstransplantation eller för barn mellan 2-4 år som tillhör någon riskgrupp, samt för vuxna över 65 år och barn över 5 år samt vuxna enligt vårdgivarens bedömning).
Innehåller inte levande patogener
Förstärkningsämnet är en aluminiumförening
Hjälpämnen är salt och renat vatten
Innehåller en liten mängd fenol som konserveringsmedel
Underhållslösningar
lösningar som innehåller glukos och elektrolyter) används för att täcka grundbehovet av vätska, elektrolyter och energ
Ersättningslösningarna
vars sammansättning motsvarar det extracellulära vätskerummets elektrolytsammansättning och används för att ersätta t.ex. vätskeförluster.
Vätskor som används allmänt vid parenteral vätskebehandling
är s.k. kristalloider, dvs. elektrolyter och/eller klara vätskor med glukos.
De kan indelas enligt innehåll och användningsändamål i:
→ underhållslösningar
→ ersättningslösningar
→ speciallösningar
Speciallösningarna
(t.ex. plasmaexpandrar, natriumvätekarbonat och mannitol) används som namnet antyder i speciella fall.
0,9 % (9 mg/ml, 154 mmol/l) NaCl-lösning
används bl.a. vid dehydrering och för utspädning av
läkemedel som ges som infusion
0,45 % (4,5 mg/ml) NaCl-lösning
Lämpar sig t.ex. för utspädning av flertalet läkemedelspreparat
Exempel: 0,9 % och 0,45 % natriumkloridlösningar
Lösningar som innehåller flera elektrolyter
Lösningar av Ringer-typ
Kan innehålla olika mängder av följande elektrolyter: natrium, kalium, kalcium, magnesium och klorid
Som buffert i lösningar används ofta acetat
Exempel: Ringer-acetat, Plasmalyte, Ringerfundin och Perusliuos-K
Lösningar som innehåller glukos och flera elektrolyter
Innehåller 5 % glukos, natriumklorid, kalium och eventuellt magnesium
Balanserade för att motsvara det genomsnittliga dagliga grundbehovet av elektrolyter
Exempel: Plasmalyte glucos, Normofundin
Plasmaexpandrar dvs. kolloider kan uppdelas i fyra grupper:
Hydroxiethylstärkelser (HES)
- Gelatin
- Dextraner
- Albumin
Av dessa används albumin allmänt i Finland. Fördelen med andra kolloider jämfört med kristalloider har inte kunnats verifiera.
Plasmaersättningar ökar plasmavolymen 80-120 %
Säkerställande av blodvolymen vid stora blödningar
Beträffande effekterna skiljer sig kolloiderna från varandra i avseende på volym, verkningstid och biverkningar.
De viktigaste biverkningarna av kolloider är förknippade med njurarnas funktion och blodets koagulationssystem. Riskfaktorer för störningar i njurarnas funktion är ålder, föregående uttorkningstillstånd och sjukdom med blodkärlsförträngning.
Natriumbikarbonatlösning
Glukos och flera elektrolyter innehållande natriumbikarbonat 75 mg/ml
Används vid behandling av acidos och för alkalisering av urinen t.ex. vid förgiftning
Exempel: Natriumbikarbonat 75 mg/ml
Infusionkoncentrat
Infusionskoncentraten innehåller stora mängder av en elektrolyt, såsom kalium, natrium eller magnesium.
Infusionkoncentraten måste alltid spädas ut före administrering till patienten!
Förvara infusionkoncentraten åtskilda från andra läkemedelsampuller!
Dessa lösningar för aldrig ges outspädd
Kaliumklorid (KCl)150 mg/ml
En ampull innehållande 20 ml koncentrat finns tillgänglig på marknaden.
Natriumklorid 235 mg/ml
En ampull innehållande 20 ml koncentrat finns tillgänglig på marknaden.
Magnesiumsulfat 246mg/ml
En flerdosinjektionflaska innehållande 10 ml koncentrat finns tillgänglig på marknaden.
Oxikodon 10 mg/ml
Indikation:
Vid svår smärta som kräver behandling med opioider.
Observera:
Oxikodon är ett beroendeframkallande läkemedel.
Det kan även orsaka andningsdepression, vilket är sällsynt hos patienter med svåra smärtor och som inte har andra faktorer som kan orsaka andningsinsufficiens.
Försiktighet bör iakttas vid behandling av bl.a. åldringar, patienter med andningsinsufficiens, bukopererade patienter samt patienter med medicin-, narkotika- eller alkoholberoende.
Administrering:
Oxikodon kan tillföras intravenöst genom bolus, infusion eller via en smärtpump.
Läkemedlet kan också tillföras subkutant eller intramuskulärt.
Dosering:
Dosen anpassas efter smärtans intensitet, patientens allmäntillstånd samt annan parallell medicinering.
Initialdos för vuxna
intravenös bolus: 1-10 mg långsamt under 1-2 minuter med minst 4 timmars intervall.
intravenös infusion: 2 mg/timme.
intravenöst via smärtpump: bolus 0,03 mg/kg med en spärrtid på minst 5 minuter.
Förberedelser inför behandlingen:
Oxikodon späds enligt behov i 0,9 % NaCl- eller 5 % glukoslösning eller i sterilt vatten för injektionsvätskor.
Initialdosen späds till en koncentration på 1 mg/ml.
Verkningsmekanism:
Oxikodon är en ren opioidagonist.
Läkemedlet har en smärtlindrande, ångestlindrande, hostdämpande samt lugnande effekt.
Uppföljning:
Doseringen anpassas efter patientens terapisvar.
Smärtan mäts med en smärtmätare.
Toleransen för oxikodon utvecklas, så dosen måste ökas om smärtan fortsätter.
Andningsdepression är inte ett generellt problem eftersom smärtan stimulerar andningscentrum, med dess möjlighet måste komma ihåg och patienten följas upp.
Om smärtan upphör plötsligt, t.ex. i samband med bedövning, kan det leda till andningsdepression.
Faktorer relaterade till missbruk bör övervakas och man bör komma ihåg att avslutning av medicinering leder abstinensbesvär (ångest, orolighet, svettning, darrning och takykardi).
Information till patienter som behandlas med opioider är väsentligt.
2.7.4 IV-paracetamol
Paracetamol 10 mg/ml
Indikation:
Utifrån en klinisk bedömning samt då annan läkemedelsadministrering inte är möjlig tillämpas intravenös behandling med paracetamol, som används vid medelsvåra smärttillstånd -speciellt vid postoperativa tillstånd - samt kortvarigt för behandling av febertillstånd.
Observera:
Noggrannhet bör iakttas i samband med infundering av paracetamol för att undvika doseringsfel på grund av förväxling mellan milligram (mg) och milliliter (ml).
I samband med tillförsel av paracetamol eller propacetamol intravenöst bör man försäkra sig om patienten inte samtidigt tillförs läkemedel med samma verksamma ämne via andra administreringsvägar.
Om patienten lider av njur- eller leversvikt, bör försiktighet iakttas vid medicinering med paracetamol.
Administrering:
Intravenös infusion av paracetamol under 15 minuter.
Dosering:
Dygnsdosering av paracetamol:
Patientens vikt Dosen paracetamol
≤10 kg 30 mg/kg
>10 kg - ≤33 kg 60 mg/kg, utan att överskrida 2 g
>33 kg - ≤50 kg 60 mg/kg, utan att överskrida 3 g
>50 kg (risk för levertoxis) 3 g per dygn
>50 kg (ingen risk för levertoxis) 4 g per dygn
Ett dosintervall på minst 4 timmar.
Vid behandling av patienter med svår njurinsufficiens bör doseringsintervallet vara minst 6 timmar.
Förberedelser inför behandlingen:
Infusionsflaskor och -påsar på 100 ml får användas enbart för behandling av vuxna och barn över 33 kg.
Infusionsflaskor- och -påsar på 50 ml är avsedda för fullgångna nyfödda barn, spädbarn, barn i lekåldern samt för behandling av barn under 33 kg.
Små barn med en vikt på ≤10 kg ska inte behandlas med dropp direkt i blodet.
Paracetamol kan spädas i 0,9 % NaCl- eller 5 % glukoslösning max 1:10 (1 del paracetamollösning 10 mg/ml och 9 delar spädd lösning).
För utspädning dras paracetamollösningen bort från proppen i infusionsflaskan vertikalt på den markerade platsen med en nål som är 0,8 mm i diameter (21 gauge).
Verkningsmekanism:
En smärtlindrande effekt uppnås inom 5-10 minuter och maximal effekt nås inom ca en timme.
Den smärtstillande effekten kvarstår under 4-6 timmar. Det saknas kunskap om hur smärtlindringsmekanismen fungerar.
Uppföljning:
Vid användning av glasflaskor till infusionsvätskor krävs extra noggrann övervakning, i synnerhet mot slutet av infusionen.
Symtom på överdosering av paracetamol är illamående, kräkningar, aptitlöshet, blekhet, och buksmärta. Obehandlad kan den ge allvarliga leverskador.
Symtom på paracetamolförgiftning uppstår inom loppet av två dygn och är som starkast efter 4-6 dygn.
Paracetamolförgiftning behandlas med acetylcystein.
Paracetamol kan orsaka hypotension.
