Kunskapssociologi Flashcards
kunskapssociologi
analyserar den sociala konstruktionen av verkligheten
Vardagsvärlden
Vi konstruerar en intersubjektiv common-sense-värld
Medvetandet är alltid intentionellt; riktas mot ett objekt (subjektivt inre eller objektivt yttre). För fenomenologer är det individuella medvetandet det viktiga, inte det kollektiva.
Det finns en mångfald av verkligheter men vardagsverkligheten är den mest dominerande. Vardagslivet går inte att ignorera eller undkomma. Vardagsverkligheten upplevs som en ordnad verklighet, redan objektifierad innan vårt inträde
Språket skapar mening om de objektiva kategorierna (namn på saker och ting)
Vardagslivets verklighet= en intersubjektiv värld (överensstämmelse mellan betydelser, refererar till samma objekt, en gemensam uppfattning)
Vardagsvärlden är verklig och går inte att bortse ifrån eller att betvivla
social interaktion i vardagslivet
Upplevelsen av andra i face-to-face interaktion (prototypen för interaktion)
Vi delar här och nu, står nära den andres subjektivitet, den andra är fullständigt verklig, svårt att föreställa sig (jämför med ärlig aktör hos Goffman)
All annan form av interaktion är avledningar, distanserade, mindre nära (t.ex. brevskrivande)
Vi uppfattar varandra genom olika typifieringsscheman (mönster, kategoriseringar) som påverkar interaktionen
Typifieringar kan individualiseras (inre krets t.ex. vänner) eller anonymiseras (ökad distans)
instutionsbegreppet
Tidsmässiga, rumsliga och socialt fixerade handlingsmönster
Vardagens upprepningar upprätthåller institutionella mönster (reproducerade)
Institutionerna bevarar den vardagliga världen
Institutionerna omprövas från generationen till generation
externalisering (samhället är skapat av människor)
Handlingar är baserade på vanor och rutiner (habitualization)
Typifierade handlingar (handling och mål sammanfaller)
Roll-och normstruktur (sammankoppling mellan typer av aktörer och handlande)
Socialisering genom sociala institutioner (t.ex. Familj, skola och arbete)
Objektivering (institutionalisering) samhället är en objektiv realitet
Ordning förgivettagen- oföränderlig
Legitimerar ordning- reifikation av verkligheten
Samhället framstår som objektiv verklighet
Internalisering; samhället socialiseras, byggs in i människan
Internaliserad verklighet blir meningsfull
Den sociala individen skapas
Reproduktion av det sociala
Primär socialisation 1)
Samhället existerar som subjektiv och objektiv verklighet
Därför måste all riktig teoretisk förståelse av det omfatta båda aspekterna
Samhället kan förstås i en pågående dialektisk process bestående av de tre momenten: externalisering, objektivering och internalisering
Man externaliserar sitt eget väsen ut i samhället samtidigt som man internaliserar den som en objektiv verklighet
En person föds inte som en samhällsmedlem, han föds predisponerad för socialitet.
Alla utvecklas till att bli delar av den sociala världen, det är en process. Början på processen är internaliseringen:den omedelbara upplevelsen eller tolkningen av en objektiv händelse som uttryckande mening, som en avyttring av någon annans subjektiva processer som därigenom blir subjektivt meningsfullt för en själv. Detta betyder inte att man förstår personen, t.ex. När någon skrattar i mitten av hysteri
primär socialisation 2)
Internaliseringen är grundvalen för det första för förståelse av medmänniskor och för det andra för upplevelsen av världen som meningsfull och social verklighet
Detta är inte ett resultat av att en enskild isolerad individ själv själv skapar betydelser utan börjar med att individen tar över den värld i vilken andra redan lever
Vid internalisering förstår jag inte bara den andres övergående subjektiva processer utan jag förstår även den värld han lever i och denna värld blir min egen
Vi lever inte bara i samma värld, vi är del av varandras tillvaro
Först när man uppnått denna grad av internalisering är man en medlem av samhället
Denna process åstadkommes genom socialisation.
Primär är den första delen av socialisationen som ett barn får uppleva, sekundär socialisation är en process då en person som redan är en medlem i samhället leds in i nya sektorer av hans samhälles objektiva värld
primär socialisation 3)
Uppenbart att primära socialisationen är det som är viktigast för en individ, och att strukturen i primär måste likna strukturen i sekundär
Varje individ föds in i en objektiv social struktur i vilken han möter signifikanta andra som övervakar hans socialisation
Deras definitioner av hans situation uppställs för honom som objektiv verklighet
Man får därför deras syn på den sociala världen, då de signifikanta andra filtrerar den sociala världen. Ett barn från lägre klass kommer därför inte bara se på social värld utifrån en låg klass utan även se det ifrån deras föräldrars färgade syn på det sociala världen
Barnet idenfitiferar sig med sina signifikanta andra på en rad emotionella sätt. Internalisering sker endast när identifiering sker
Barnet antar signifikanta andras roller och attityder, dvs internaliserar dem och gör dem till sina egna
Genom identifikation med signifikanta andra kan individen identifiera sig med sig själv. Barnet blir vad hans signifikanta andra kallar honom
primär socialisation 4)
Man övertar inte bara deras roller och attityder utan även deras värld. Genom att få en identitet får man även reda på vad ens plats i världen är.
Barn generaliserar deras signifikanta andras åsikter till att gälla allmänheten. Det kanske börjar med “mamma är arg” till “mamma är arg för att jag spillde soppa” “ mamma är alltid arg för att jag spillde soppa”, “mormor och morfar stödjer mamma i detta”, “man får inte spilla soppa”
Det avgörande steget är när barnet inser att alla är emot att man spiller soppa
Denna abstraktion från konkreta signifikanta andras roller och attityder kallas den generaliserande andre
Detta begrepp innebär att man inte längre endast identifierar sig med konkreta signifikanta andra utan med en allmänhet av andra, med ett samhälle
Att den generaliserande andre bildas i medvetandet är en viktig del i socialisationen,
I och med att barnet inte kan bestämma sina signifikanta andra, kan den heller inte bestämma hur den blir, man internaliserar de signifikanta andras värld som att det är den enda världen som finns.
primär socialisation 5)
Under den primära socialisationen konstrueras individens första värld
Primär socialisation innefattar inlärningssekvenser. Man vet vad ett barn vid en viss ålder borde kunna, man förväntar sig inte att ett ettårigt barn ska kunna vad en treåring kan. De flesta program definierar också sitt ämnesområde olika för pojkar och flickor. Dessa förväntningar varierar dock från ett samhälle till ett annat
Ett överklassbarn kanske upplever sina första patriotiska känslor vid samma tidpunkt som ett underklassbarn känner hat mot polisen
Den primära socialisationen slutar då den generaliserande andre har etablerats i individens medvetande
Sekundär socialisation 1)
Det är möjligt att föreställa sig ett samhälle där ingen socialisation har skett förutom den primära. Detta skulle dock vara ett samhälle med ett mycket enkelt kunskapsförråd
All kunskap skulle gälla generell relevans och individerna skulle bara variera när det gällde perspektivet på den
Den sekundära socialisationen är samma som internaliseringen av institutionella eller på institutioner baserade undervärldar
Den sociala fördelningen av specialkunskaper- kunskaper som uppstår till följd av arbetsfördelningen och vilkas bärare definieras institutionellt
Kan enkelt säga att det är detsamma som förvärvandet av rollspecifik kunskap och att rollerna direkt eller indirekt har sina rötter i arbetsfördelningen
Rollspecifika ordförråd,
sekundär socialisation 2)
Man lär sig inte endast färdigheterna som krävs utan hela språket och använder det. Man svär på ett annat sätt om man är infanterist jämfört med kavallerist
Sekundär socialisation kan endast ske om det redan finns en identitet. Dvs man måste genomgå primär socialisation för att kunna genomgå sekundär. Detta kan leda till ett problem: den redan internaliserade verkligheten har en tendens att leva kvar. De nya kunskaperna ska fogas till den redan existerande verkligheten. Ibland uppstår ett problem gällande överensstämmelsen mellan den ursprungliga och nya internaliseringen
T.ex. att man lärt sig att det är fult att svära samtidigt som man måste göra det som medlem i kavalleriet
Man behöver inte ha ett känslomässigt band i sekundär socialisation. T.ex. man behöver älska sin mamma men inte sin lärare
De individuella funktionärerna är i princip utbytbara. Ett barn ser sin mammas verklighet som den enda verkligheten, men så är det inte i sekundär socialisation. De vet att de endast är förmedlare av kunskap, inte att det de säger är allmänt sant
sekundär socialisation 3)
Det krävs mycket för att förstöra de verkligheter som internaliseras under barndomen, mycket mindre för att förstöra det som internaliseras senare
Läraren måste verkligen försöka inpränta det innehåll han delegerar för att det ska stanna hos individen. Han försöker göra det levande (få det att verka levande som barnets hemvärld), relevant (förbinda det med de relevansstrukturer som redan existerar i hemvärlden) och intressant (få personen att flytta sin uppmärksamhet från dess naturliga objekt till dessa mer artificiella föremål). Dessa manövreringar behövs då verkligheten redan finns internaliserad och är ivägen för ny internalisering
Ibland måste man engagera sig emotionellt. Det beror på vilken typ av internalisering som sker. Generellt för sekundär internalisering är att den är opersonlig och inte så emotioenllt inblandande men t.ex. Om man ska lyckas i musiken måste man gå in med hela hjärtat, till skillnad från om man ska bli typ ingenjör. Mer konkurrens för musiker
