Kärlsystemet Flashcards
Blodkärlens struktur
Består av 3 skikt, tunica intima, media och externa
Tunica intima
Tunica intima består av ett enkelt endotelcellsskikt och ett tunt skikt av bindväv. I artärer finns också ett skikt av elastiska fibrer i den yttre delen av intiman.
Tunica media
Tunica Media består av glatta muskelceller omgivna av bindväv. Det är fast förankrat i tunica intima och tunica externa. Ett yttre elastiskt membran skiljer Media och externa åt.
Tunica externa
Tunica externa är det yttre skiktet vars struktur beror på kärltyp. I artärer består tunica externa av kollagenfibrer och elastiska fibrer. I vener finns elastiska fibrer och glatta muskelceller.
Vasa vasorum
Vasa vasorum finns i större artärer och vener och kan beskrivas som kärlens kärl som förser celler i tunica media och externa med näring och syre.
6 skillnader mellan artärer och vener
- Artärer har tjockare väggar och högre blodtryck
- Tomma artärer har en liten rund lumen som är hålrummet i blodkärlen där blodet finns
- Tomma vener har en större ihopsjunken platt lumen
- Veners intima är flexibel medan den hos artärer veckar sig
- Artärer är mer spänstiga
- Vener har klaffar
Elastiska artärer
De största artärerna, absorberar tryckvågen efter systole
Kontraktila artärer
Utgår från de elastiska artärerna, kan ändra sin diameter
Hur regleras vasokonstriktion/dilation
Hormonellt, nervöst och lokalt
Elastic rebound
Artärväggarna i de elastiska artärerna spänns ut vid det höga trycket under systole och återgår till ursprunglig storlek under diastole och pumpar då blodet vidare. Detta jämnar ut blodtrycksskillnaden mellan systole och diastole
Veners blodflöde
Vener för blodet tillbaka till hjärtat
Vener övergår i vilken typ av kärl?
Venol
Varför finns venklaffar
De förhindrar att blodet flödar bakåt för att säkerställa det venösa återflödet
Vad underlättar det venösa återflödet?
Kontraktion av skelettmuskulaturen i extremiteterna som omger venerna
Kapillärer
De minsta blodkärlen, tunna väggar
Var sker allt ubyte mellan blod och vävnad?
I kapillärerna
Vilka perifera vävnader har kapillärbädd?
Alla utom epitel, brosk och vissa strukturer i ögat
Kapillärväggen
Ett tunt lager endotelceller som klär insidan av ett basalmembran, saknar tunica media och externa
Täta kapillärer
Finns i all vävnad utom epitel och brosk, täckande endotel och medger diffusion av vatten, små molekyler, elektrolyter och hydrofoba ämnen.
Fenestrerade kapillärer
Har porer i endotelet och medger utbyte av vatten och molekyler mellan plasman och interstitiet. finns i choroid plexus, endokrina körtlar, glomeruli och tarmväggen. Medger diffusion av vatten, joner och små molekyler.
Sinusoider
Finns i lever, benmärg och endokrina organ. Har luckor mellan endotelcellerna. Medger diffusion av plasmaproteiner
Vilka tryck finns i kärlsystemet
Arteriellt blodtryck, hydrostatiskt kapillärtryck och venöst blodtryck
Transport mellan kapillär och vävnad
Sker huvudsakligen via diffusion.
Filtration
Filtration drivs av det hydrostatiska trycket. Blodet utsätts för tryck av hjärtats pumpförmåga och en vätska komprimeras inte under tryck. Den pressas bara vidare. När blodet då utsätts för tryck filtreras det ut i vävnaderna genom mellanrummen mellan endotelcellerna. Detta drar med sig lösa ämnen.
Hydrostatiskt tryck
Vätsketrycket i en vattenlösning
Reabsorption
Beror på det osmotiska trycket. Vattenmolekylerna ska över den semipermeabla kapillärväggen och transporteras mot koncentrationsgradienten.
Kapillärerna är inte permeabelt för plasmaproteiner, vilket skapar det kolloidosmotiska trycket genom att skillnaden i proteinkoncentration skapar en skillnad i osmotiskt tryck mellan plasma och vävnadsvätska.
Det innebär att vävnadsvätska dras in i kapillärerna genom osmos. Interstitiet har en låg proteinkoncentration, vilket gör att för att skillnaden i kolloidosmotiskt tryck är så stor vill blodet jämna ut sin proteinkoncentration genom att låta vatten från vävnaden diffundera in i kärlet. Det leder till en jämnare fördelning av proteiner.
Genomblödning av vävnader
Viktigt för att förse vävnaden med näring och syre samt att transportera bort CO2 och andra avfallsämnen. Det sker vid behov och alla vävnader genomblöds därför inte samtidigt.
Vävnader som genomblöds kontinuerligt pga vitala organ
Hjärta, hjärna och lungor
Genomblödningens reglering
Minutvolym, resistens i kärl och blodtryck
Minutvolym
Kallas även cardiac output. CO = HR x SV, dvs hjärtfrekvens x slagvolym
Hormoner som påverkar hjärtfrekvens
adrenalin, noradrenalin och thyreoideahormon
Autonom reglering av hjärtfrekvens
Regleras av utsöndringen av acetylkolin från parasympatiska motorneuron som påverkar sinusnoden, vilket sänker frekvensen. Noradrenalin utsöndrat från sympatiska neuron har motsatt effekt
Slagvolym
Mängden blod som pumpas ut vid ett hjärtslag
Hur bestäms slagvolym
Bestäms av mängden blod som kommer in i höger förmak. Mer blod = större slagkraft. Detta kallas preload.
Slagvolymens påverkan på hjärtfrekvens
I hö förmak finns sträckreceptorer som påverkas av mängden blod, och ju mer blod desto tätare depolariseringar av sinusnoden. det leder till högre hjärtfrekvens
Frank-Starlings lag
Om det kommer tillbaka mer blod till hjärtat ,måste det också pumpa ut mer blod
Begränsningar av Starlingeffekten
Kammarväggens förmåga att töja sig begränsas av myokardiets bindväv, det fibrösa skelettet och perikardiet, vilket gör att hjärtat inte kan fyllas med obegränsad mängd blod
Autoreglering av kardiovaskulära systemet
Autoregleringen sker i kärlen. Vid normalt blodtryck och blodvolym befinner sig kroppen i homeostas. Vid fysisk stress eller kemiska förändringar blir det lokala trycket och flödet otillräckligt, vilket leder till att autoregleringen minskar resistensen och ökar blodflödet lokalt. Då uppnås homeostas. Vid otillräcklig autoreglering startas övriga system
Endokrin reglering av det kardiovaskulära systemet
Vid endokrin reglering är registrerar baroreceptorer i njurarna ett lågt blodtryck, vilket stimulerar utsöndringen av renin. Det får angiotensinogen att omvandlas till angiotensin I som sedan omvandlas till angiotensin II av ACE.
Det stimulerar även binjuren att utsöndra aldosteron, vilket får njurarna att spara på Na+ och vatten. Mer vatten ger större blodvolym som gör det lättare att upprätthålla blodtrycket.
Även törstcentrum stimuleras av baroreceptorer som finns i arcus aortae och sinus caroticus.
Angiotensin påverkar hypofysen att utsöndra ADH, som påverkar vasokonstriktion och får njurarna att spara Na+ och vatten. Det ger mindre urin.
Neuronal reglering av kardiovaskulära systemet
Baroreceptorerna i hö förmak, arcus aortae och sinus caroticus går upp till medulla oblongata och det kardiovaskulära centrumet och nervsystemet påverkar då hjärta och kärl
Nervsystemet utsöndrar adrenalin och noradrenalin som orsakar vasokonstriktion respektive en ökning i HF och slagstyrka. Då ökar minutvolymen och BT ökar
Hjärtats reglering av kardiovaskulära systemet
Högt tryck regleras genom att hjärtat utsöndrar natriuretiska peptider, ANP och BNP vars effekter är ökad utsöndring av Na+ och vatten i urinen, minskad tröst samt hämning av ADH, aldosteron, adrenalin, noradrenalin och perifer vasodilation. Det leder till minskad och minskat blodtryck
Genomblödning av placenta
Placenta fungerar sim njurar, lungor och mag-tarmkanal för fostret och ansvarar således för ämnesomsättningen. Därför är stor genomblödning viktigt
Återförsel av blod från placenta till foster
Blodet återförs från placenta via navelvenen. Majoriteten av detta syrerika blod går direkt till v. cava inferior där det blandas med blod från underkroppen
Blodets väg från v. cava inferior till systemkretsloppet
Blodet från v. cava inferior kommer in i hö förmak och flödar genom foramen ovale, en öppning mellan förmaken, direkt in i vä förmak. Det pumpas sedan ut direkt i systemkretsloppet och leds förbi lungorna.
Venblod från huvudet hos fostret
det syrefattiga venblodet från huvud och överkropp flödar genom v. cava superior till hjärtat. Flödesriktningen gör att bara lite av det blandas med placentalt blod. Majoriteten av det går genom AV-klaffen till hö kammare till lungartären
Ductus arteriosus
Mellan lungartären och aorta finns en förbindelse, ductus arteriosus. Fostrets lungor är sammanfallna och resistensen i lungkretsloppet är därför större än i systemkretsloppet. Därmed strömmar större delen av blodet från hö kammare genom DA för att sedan strömma vidare till aorta. DA mynnar i aorta efter avgången för artären till huvudet, så att syrerikt blod kan strömma mot huvudet
Andel blod till placenta vs underkroppen
75% till placenta
25% till underkroppen
Cirkulatoriska förändringar efter födseln
- Resistensen i systemkretsloppet mer än fördubblas, vilket ökar trycket på vä sida
- Vid första andetaget vidgas lungor och kärl, vilket minskar resistensen markant. Trycket i hjärtats hö sida minskar och lungartären minskar
- Foramen ovale och ductus arteriosus stängs
