Inlärning del 1 Flashcards
Det visuella systemet består av de nervbanor och delområden i hjärnan som involveras vid analys och bearbetning av syninformation. Beskriv huvuddragen i detta system, dvs den visuella informationens väg från näthinnan till olika områden i hjärnan
Den visuella informationen går genom linsen och blir en inverterad bild på näthinnan. Ögats fotoreceptorer, tappar och stavar, fångar upp informationen. Tappar finns i gula fläcken och är känsliga för färg och skärpa. Stavar finns på övriga näthinnan och är känsliga för ljus och rörelse.
Fotoreceptorerna stimulerar bipolära celler och i sin tur ganglionceller. Cellernas
axoner bildar synnerven. Lateral inhibition mellan bipolära celler påverkar
ganglioncellernas aktivitet så att till exempel kantinformation, som är viktig för perception, förstärks.
Informationen skickas genom synnerven med hjälp av elektriska signaler inom celler och kemiska signaler (synapser) mellan celler. Synnerven skickarsignalerna till thalamus och därifrån skickas den vidare till primära synbarken i occipitalloben, där celler är specialiserade på att reagera på vissa typer av stimuli.
Slutligen skickas informationen vidare genom sekundära synkortex för vidare analys. Den ventrala vägen löper längst nedre tinningsloben och kallas för vad-banan. Där sker objektsigenkänning vilket ger upphov till medvetna synintryck. Den dorsala vägen löper längst bakre hjässloben och kallas var-banan. Där avläses spatial information och rörelse.
Beskriv några olika egenskaper som sensoriska register har, t.ex. det ikoniska minnet.
Det antas finnas ett sensoriskt register för varje sinne. Sensoriska registret för syn kallas för ikoniska minnet, medan det för hörsel kallas för det ekoiska minnet. Det ikoniska minnet är den del av vårt sensoriska minne som hanterar visuell information, det vill säga allt vi ser. Ikoniska minnet håller kvar visuell information under en mycket kort tid (vanligtvis bara en bråkdel av en sekund) efter att den visuella stimulansen har upphört. Detta gör att vi kan uppfatta och bearbeta kontinuerliga flöden av bilder, till exempel när vi ser en rörlig bild eller när vårt öga rör sig över en scen. Egenskaper:
Hög kapacitet: Det ikoniska minnet kan lagra väldigt mycket visuell information på en gång, men bara under en mycket kort tid.
Kortvarigt: Informationen i det ikoniska minnet försvinner mycket snabbt om vi inte uppmärksammar eller fokuserar på den.
Detaljerad men flyktig: Det kan innehålla detaljer som färger, former, och rörelser, men den visuella informationen förloras snabbt när vi inte aktivt bearbetar den.
Exempel: Om du ser en ljusblixt eller ett snabbt skifte av bilder på en skärm, kommer du fortfarande att “se” den tidigare bilden för en mycket kort stund efter att den försvunnit, vilket är ett resultat av ditt ikoniska minne.
Vad innebär perceptuell respektive semantisk klassificering?
Perceptuell klassificering handlar om att kategorisera objekt eller stimuli baserat på deras fysiska egenskaper, såsom form, färg, storlek, ljud eller andra sensoriska detaljer. Percpetuella indata kan matchas eller jämföras med en lagrad perceptuell representation av ett objekt och om det är en god överensstämmelse så sker en perceptuell klassifikation. Denna klassifikation kan ge upphov till en känsla av igenkänning, men den räcker inte för att identifiera objektet.
Den perceptuella representationen kan matchas med en begreppslig representation och leda till semantisk klassifikation. Det innebär att det sker en identifiering av objektet och att man får tillgång till den kunskap som man har om objektkategorin. Semantisk klassificering handlar om att kategorisera objekt eller stimuli baserat på deras betydelse eller funktion snarare än på deras fysiska egenskaper. Detta innebär att vi klassificerar objekt utifrån vad de är och vad de gör, baserat på vår förkunskap och erfarenhet.
Exempelvis: Du ser någon på stan, känner igen den, men kan inte placera den.
Perceptual representational systems (PRS). Nästa fas blir att identifiera vem det faktiskt är → då kommer man till en semantisk klassifikation (ex det är personen i kassan på ICA)
Beskriv Biedermans ”recognition-by-components” – teori om objektigenkänning.
I modellen antas att objekt kan brytas ner i ett antal formelement som kallas för geons (geometrical ions). Idén är att geons fungerar som de grundläggande byggstenarna för alla objekt vi känner igen. Geons är enkla former, som cylindrar, koner och block. Enligt Biederman är en uppsättning av 36 geoner, tillsammans med en liten uppsättning strukturella relationer såsom relativ storlek och position, tillräckligt för att skapa eller beskriva en stor mängd olika objekt. Biderman menar att med en uppsättning grundformer kan man få ihop olika vardagliga föremål genom att kombinera dem och ange relationerna. Det är som principen med bokstäver: tänk att vi har 29 bokstäver, men det finns ingen begränsning för hur många ord vi kan skapa. Biderman har föreslagit att det är vissa egenskaper hos objekt som är oföränderliga (konstanta) sedda ur olika synvinklar, dvs de är “viewpoint-independent.” Trots att vi kanske ser ett föremål för första gången ur en helt ny synvinkel kan vi ändå konstatera vilket föremål vi sett.
Stadierna i objektpercpetion enligt Biederman innefattar;
Konturerna av ett komplext objekt finns representerat
Objektet bryts ner i ett antal geoner
Geonerna definieras efter oföränderliga egenskaper
En strukturell representation erhålls som kan jämföras med en lagrad beskrivning av objekt
Vilka skillnader finns mellan ansiktsigenkänning och objektigenkänning och vad kan
de bero på?
Det finns flera skillnader mellan ansiktsigenkänning och objektigenkänning. En av dessa är att ansiktsigenkänning är mer känsligt för inversion. Detta innebär att vi har svårt att känna igen ett ansikte som är upp-och-ner eller spegelvänt. Skulle däremot ett objekt vändas upp-och-ner så skulle vi fortfarande kunna känna igen objektet. Dessutom är ansiktsigenkänning också mer känsligt för ljusförändringar. Ett exempel på detta är att vi har svårt att känna igen ett ansikte om man håller en ficklampa under hakan. Till sist har vi också svårt att placera vilket ansikte till exempel en näsa tillhör. Vi har lättare att identifiera vilket hus en dörr tillhör. Detta beror på att vi tenderar att analysera och känna igen ansikten konfigurativt, det vill säga att vi analyserar och kommer ihåg ett ansiktes mönster, tillexempel avstånd mellan ögonen snarare en hur exakt ögat ser ut. Objekt känner vi däremot igen och analyserar utefter deras delar. Detta kan förklara bland annat varför ansiktsigenkänning och inte objektigenkänning är känsligt för inversion. Om ansiktet vänds upp-och-ner förändras mönstret som man annars hade känt igen ansiktet utifrån. Ett objekts delar går dock fortfarande att identifiera. Detsamma gäller ljusförändringarna. Ändras ljuset ändras också skuggningarna vilket kan få en upplevelse av att ansiktets mönster är annorlunda än det vi känner igen, men vi kan fortfarande urskilja delar som gör att man känner igen ett objekt.
Vad innebär datastyrda (bottom-up) respektive begreppsstyrda (top-down) perceptuella processer?
Processer som är direkt styrda av stimulit kallas ibland för datastyrda, men det är mer vanligt förekommande att det sägs innehålla “bottom-up” processande. Det innebär att vi samlar in
rådata från våra sinnen och sedan bygger upp en uppfattning av objektet eller scenen utifrån denna information. När vi ser ett objekt, som en bok, använder vi våra sinnen (synen i detta fall) för att uppfatta ljus, färger, former och konturer. Våra hjärnor tar dessa rådata och sammanställer dem för att förstå att det vi ser är en bok. Det handlar alltså om att bygga upp en uppfattning om objektet från de specifika, sensoriska informationerna vi får. Får vi exempelvis en tydlig bild framför oss, är det främst utifrån datan vi drar slutsatser från. Det är alltså utifrån kommande.
Om vi istället förlitar oss på vår kunskap, kallas det ibland för begreppsstyrda processer, eller att dessa involverar top-down processande. Top-down-processer innebär att vi använder vår förkunskap, erfarenheter, förväntningar och kontext för att tolka och förstå informationen vi får från vår omgivning. Här “styr” vår hjärna vad vi fokuserar på och hur vi tolkar de data vi får in från våra sinnen. Det handlar om att använda högre kognitiva processer (som tankar, minnen och förväntningar) för att ge mening åt det vi uppfattar. Det är snarare inifrån kommande och kan motsvara perceptuella representationer som hallucinationer eller drömmar. Ju sämre kvalité det är på data, desto mer utrymme får top-down processer. Om vi exempelvis ser en otydlig eller suddig bild av en bok, kan vi fortfarande förstå att det är en bok baserat på vår tidigare erfarenhet och kunskap om hur en bok ser ut. Vi använder alltså vår erfarenhet och tidigare uppfattningar för att fylla i de luckor som informationen inte ger oss direkt.
Beskriv vad en ”pop-out”-effekt innebär i samband med visuell sökning. När kan en
sådan effekt uppstå och när gör den inte det?
“Pop-out”-effekten i samband med visuell sökning hänvisar till ett fenomen där ett objekt i en visuell miljö automatiskt fångar vår uppmärksamhet och framträder mycket snabbt och tydligt, utan att vi behöver anstränga oss för att leta efter det. Det “poppar ut” från omgivningen och gör det mycket lättare att identifiera det. Denna effekt kan ske när ett objekt skiljer sig markant från andra objekt i en uppsättning, oftast på grund av en unik egenskap som fångar vår uppmärksamhet. Exempelvis om du har en korg med flera gröna äpplen och ett rött äpple, kommer det röda äpplet sticka ut. En “pop-out”-effekt sker inte när objektet du söker inte har någon distinkt egenskap som skiljer det från de andra objekten i uppsättningen. När objektens egenskaper är mer lika varandra, blir sökningen mer ansträngd, och vi kan inte uppleva samma automatiska pop-out-effekt. Säg att det exempelvis hade legat några röda päron i korgen också - då hade det tagit längre tid att hitta det röda äpplet då man måste integrera två särdrag (färg och form) för att hitta äpplet och då krävs fokuserad uppmärksamhet.
”Inattentional blindness” och ”change blindness” är 2 fenomen som har påvisats i
forskning om uppmärksamhet. Förklara vad dessa fenomen innebär.
Inattentional blindness är ett fenomen där en individ inte märker eller uppfattar ett stimulus i sin omgivning, trots att det är synligt för dem. Detta inträffar när personen är fokuserad på något specifikt och därför inte lägger märke till något annat, även om det är klart synligt. Ett klassiskt exempel på inattentional blindness är det berömda experimentet där deltagarna tittade på en video där personer i vita och svarta tröjor spelade basket, och under denna tid gick en person klädd i en gorilladräkt genom scenen. Trots att gorillan var synlig i flera sekunder, var det många deltagare som inte såg den, eftersom de var fokuserade på att räkna hur många gånger bollarna passades (selektiv uppmärksamhet).
Change blindness handlar snarare om att när vi betraktar en komplex bild/scen med många saker och detaljer, så registrerar vi inte allting som finns. Säg att man visar en bild för några testpersoner - när dessa betraktar scenen, ser de förvånansvärt lite i detalj, trots en upplevelse av en rik detaljerad bild av scenen. Vid en typisk inspektion av en scen rör vi ögonen rör vi ögonen ca 3 gånger per sekund och fixerar blicken på olika ställen i scenen. Vid varje fixering registreras ett fåtal detaljer. Om man sedan släcker ner bilden och ändrar på några detaljer upptäcks dessa förändringar sällan (om inte dessa råkade hamna i blickfånget precis före avbrottet, alltså att de skedde en fixering på just den detaljen). Vid varje fixering kan man ta in fyra detaljer, inte mer. Det kan lagras tillfälligt och om det råkar vara så att någon av de detaljerna ändras under avbrottet så upptäcker man förändringen, men annars blir det change blindness. Sådana detaljförändringar är speciellt svåra att upptäcka vid komplexa bilder/scener som innehåller många detaljer. Vid enkla bilder med ett fåtal detaljer (ex fyra detaljer), så upptäcks detaljförändringar nästan alltid. Skillnaden mot inattentional blindness är att minnet är inblandat här. Detta fenomen kan illustreras av “finn-fem-fel” uppgifter där du får se två versioner av samma bild, med några få ändringar, du kan möjligen hitta ett par fel men det är svårt att se alla förändringar. Detta sker tydligast när du inte ser förändringen ske, utan endast presenteras en förändrad bild.
Vilka skillnader finns mellan endogent och exogent styrd uppmärksamhetsorientering?
Endogent styrd uppmärksamhetsorientering innefattar det du väljer att uppmärksamma. Endogen uppmärksamhetsorientering handlar om att vår uppmärksamhet styrs inifrån, baserat på våra mål, intentioner och förväntningar. Det innebär att vi aktivt väljer att rikta vår uppmärksamhet mot något vi själva har bestämt oss för att fokusera på, vilket kräver vilja och medvetenhet. Denna typ av uppmärksamhet är målstyrd och kognitivt kontrollerad. Exempelvis när du letar efter din bilnyckel i ett rum, riktar du medvetet din uppmärksamhet mot de platser där du tror att nyckeln kan vara, baserat på din plan och dina förväntningar.
Exogen uppmärksamhetsorientering handlar om att vår uppmärksamhet styrs utomifrån, baserat på externa stimuli som avviker från omgivningen. Denna typ av uppmärksamhet kallas ofta för automatiskt eller reflexivt orienterad uppmärksamhet och sker ofta utan att vi behöver medvetet kontrollera den. Den är stimulusdriven och svarar på något som plötsligt fångar vår uppmärksamhet, till exempel ett ljud, en rörelse eller en ljusblinkning. Om någon ropar ditt namn, kommer du reflexmässigt att rikta din uppmärksamhet mot den personen, även om du inte hade för avsikt att fokusera på det just då.
Egenskaper endogen:
Medveten och kognitivt kontrollerad: Du aktivt styr och bestämmer var din uppmärksamhet ska vara.
Mål- och intentionellt styrd: Uppmärksamheten riktas baserat på dina intentioner, behov och mål.
Långsammare reaktionstid: Eftersom det kräver medvetet tänkande och planering, kan denna form av uppmärksamhet ibland ta längre tid att implementera.
Egenskaper exogen:
Automatiskt och reflexivt: Uppmärksamheten styrs av externa stimuli utan att vi aktivt behöver tänka på det.
Stimulusdriven: Det är ofta reaktion på plötsliga förändringar i omgivningen, t.ex. ljud eller rörelse.
Snabb reaktionstid: Eftersom det inte kräver medveten planering, reagerar vi snabbt på de stimuli som fångar vår uppmärksamhet.
Beskriv och ge exempel på olika former av ”priming” som kan innebära att
information i långtidsminnet föraktiveras.
Repetitionspriming: När stimuli upprepas kan de uppfattas snabbare och lättare vid upprepningarna jämfört med den första presentationen. Om deltagare exempelvis får se ett ord och sen, strax därefter, får se ordet igen, kommer de känna igen ordet lättare den andra gången.
Associativ priming (semantisk): Begrepp och idéer är associerade till varandra i semantiska nätverk. När ett begrepp aktiveras (tex när man tänker på det) aktiveras i olika hög grad också andra begrepp mycket snabbt, automatiskt och omedvetet. Om vi först ser ordet “hund” och sedan ombeds att snabbt bedöma om ordet “katt” är ett ord, kommer vi troligen att svara snabbare på ordet “katt” än om vi först sett ordet “bord”. Detta beror på att “hund” och “katt” är semantiskt relaterade och aktiverar liknande koncept i långtidsminnet, vilket gör att vi kan bearbeta ordet “katt” snabbare
Förväntanspriming: När man medvetet förbereder/förväntar sig att se en viss sak, aktiveras representationerna av det förväntade, så att man uppfattar det snabbare när det sedan presenteras. Aktiveringsprocessen är dock långsammare jämfört med associativ priming. Förväntanspriming kan också ge upphov till negativ priming som innebär att om något oväntat dyker upp istället för det förväntade är man långsammare att uppfatta detta jämfört med utan någon förväntan, det uppstår en hämning eller blockering av det oväntade. Negativ priming eller hämning sker också av störande information när man söker efter något specifikt.
