Hinduismen Flashcards
Varför är hinduer i allmänhet toleranta mot andra religioner?
De hinduiska traditionerna gör inte några anspråk på att ha funnit den enda sanningen eller de enda vägarna till frälsning utan menar att alla världens religioner egentligen bara är olika vägar till ett och samma mål. Därför är hinduernas inställning till andra religösa traditioner och deras anhängare i allmänhet öppet och tolerant
När började de hinduiska traditionerna utvecklas och hur gick det till?
Hinduism av olika slag är resultatet av en stor kulturkrock i det så kallade Femflodslandet ca 2000-1500 f. Kr. Krocken ägde rum mellan det invadrade folkslaget arierna och det folk som levde i dalgångarna längs floden Indus. Indusbefolkningens kultur bestod bland annat av något som forskarna genom arkeologiska fynd tolkat som vatten- och reningsritualer. Man tror också att indusfolket dyrkade ett behornat handjur, troligen en tjur, och att detta är ett tecken på en fruktbarhetskult. Arierna förde med sig skriftspråket sanskrit vilket skapade möjligheter för Veda-skrifterna att nedtecknas. Dessutom innehöll deras kultur offerritualer till gudarna och en strikt samhällsorganisation med tre stånd, där prästerna stod högst och den inhemska befolkningen lägst, som tjänare.
På vilket sätt är myterna viktiga inom de hinduiska traditionerna?
Den hinduiska mytskatten är oändligt stor, troligen vår världs största. Utmärkande för dessa myter är deras starka folkliga förankring. För många hinduer är den mytiska historien en självklar del av den verkliga historien och det medför att gudarna blir det. Händelser i den mytiska historien används för att förklara handlingar i vardagen. Att floden Ganges anses som helig och varje dag vördas och besöks av hundratusentals hinduer beror bland annat på att den i den mytiska historien anses ha letts ner ifrån himlen av guden Shiva. Till Ganges källa bland Himalayas bergstoppar vallfärdar därför fromma hinduer som vill uppleva närheten till det gudomliga. Indiens landskap är ett landskap fyllt av platser och föremål som påminner människorna om det gudomliga i tillvaron, och istället för att se myternas berättelser symboliskt så ser de flesta hinduer dem som konkreta, verkliga händelser. Den mytiska historien förklarar världen här och nu.
Hur förklarar hinduerna världens skapelse och liv? Gudarna Brahma, Vishnu och Shiva
Världen och universums förlopp beror enligt hinduisk tradition av tre stora gudar och deras speciella egenskaper, skaparen, upprätthållaren och förstöraren. Brahma skapar världen och anses därför vara källan och upphovet till allt som finnas, till tid rymd och orsak. Hans hustru Sarasvati tillbes i egenskap av skapelsekraftens och kunskapens gudinna. Ur föreningen mellan Brahma och Sarasvati har alla varelser uppstått. Brahma framsälls med ett ansikte i varje väderstreck, med skägg, halvslutna ögon och sittande på sitt följedjur svanen hamsa. Till Brahma vänder sig hinduer eftersom hans uppgift är att skapa och sedan dra sig tillbaka fram tills nästa skapelseprocess. Därför finns endast två tempel till Brahmas ära i Indien. Vishnu ansvarar för att upprätthålla och försvara den värld som Brahma skapat. Namnet Visnu betyder - den som trängt in i allting, och han är den yttersta orsaken till att allt kan existera. Han avbildas stående, rak och fast liksom en pelare. I sina fyra händer håller han föremål som symboliserar alla de element som behövs för att världen ska kunna existera, bland annat jord, eld, vatten, luft, eller, intellekt och medvetande. Vishnu är en mycket populär gud och dyrkas av en stor mängd hinduer, främst i norra Indien. Hans hustru Lakshmi, framgångens och skönhetens gudinna är också hon mycket omtyckt. Shiva, förstör världen i eldslågor och taktfast dans. Men han förstör för att en ny, ren och god värld ska kunna skapas. Alla världar, allt liv, går hela tiden från det bättre mot det sämre menar hinduerna. Allt som är fött måste dö, allt som är skapat måste förstöras. Det är ofrånkomlig lag. Genom att Shiva förstör för att skapa förutsättning för ett nytt liv dyrkas han bland annat som fruktbarhetsgud. Som världsförstörare avbildas Shiva dansade i en ring av eld, och i händerna håller han en trumma som han slår takten på och eld att förstöra med. Med en hand håller han fram ett tecken som betyder: frukta inte. Shiva är vid sidan om Vishnu, den störste guden och dyrkas främst i södra Indien. Shivas hustru har flera namn och flera motstridiga egenskaper. Parvarti är ljus och moderlig medan Durga och Kali är mörka och kaoskapande gudinnor. Så fortsätter det kosmiska förloppet med Brahma som skapar, Vishnu som upprätthåller och Shiva som förstör. Så har det pågått i en oändlig tid och så ska det fortsätta i det oändliga menar hinduerna.
Hur uppfattar den folkliga traditionen det gudomliga?
Samsara - Brahman - Moksha.
Hinduism kan beskrivas utifrån två utgångspunkter, som enhetlig&filosofisk och som mångfaldig och folklig. Från skriftsamlingen Upanishaderna hämtar den filosofiska riktningen sina grundtankar. Tillvaron och livet ses som ett evigt kretslopp av födelse, liv och död. Detta kretslopp kallas samsara och allt levande är underkastat dess skeenden. Det som ofta kallas Gud har i Upanishaderna benämningen Brahman Världssjälen. Brahman är alltings ursprung och finns i allt, överallt. Den del av brahman som finns i människan kallas astman vilket betyder - andedräkt eller själ. Det är atman som återföds när en människa dör, men målet är att till slut slippa återfödas och istället återförenas med sitt gudomliga ursprung - med brahman. Upanishaderna kallar föreningen mellan atman och Brahman för moksha (frigörande). För att nå dit krävs stora insikter och kuskaper. För den enkla, vanliga hindun är Upanishadernas lära alltför svår och avlägsen. Hur ska man t.ex närma sig Världsjälen Brahman? Hinduernas rika gudavärld utgör svaret. De över 3330 miljoner gudarna och gudinnorna får representera alla de olika egenskaper Brahman som helhet rymmer. De många gudarna är helt enkelt olika sidor av En Enda. Hindun kan alltså välja den aspekt av Gud som passar bäst, och under livets gång kan detta val variera. Flertalet av gudarna är lokala bygudae men så finns ett antal större gudar&gudinnor som alla hinduer känner till. Om dessa gudar berättar myterna och eposen. Hinduerna vördar och tillber gudarna flera gånger varje dag för utan gudarna skulle livet och tillvaron inte kunna fungera.
Vilka texter berättar om gudarna och deras gärningar?
Ingen annan religion har så många heliga skrifter som hinduismen
alla skrifter är skrivna på det heliga språket sanskrit.
Vedaböckerna: skrevs ner under en lång period med början ca 1500 f.Kr då arierna invandrat till Indien. De består av fyra samlingar där den viktigaste är Rigveda med över 1000 hymner till de ariska gudarna och hymner om världens och människans skapelse. Upanishaderna är en del av vedaböckerna. Dessa tillkom mellan 800-200 f.Kr och är skrivna i form av dialoger mellan läraren (gurun) och hans elever och handlar om tillvarons innersta mening. Vedaböckernas tusentals gudar har i Upanshaderna reducerats till en enda, Brahman. Brahman är summan av alla gudarna och finns i allt.
Eposen: Folkliga till sin karaktär och populära, de är stora diktverk som tillkom någon gång mellan 200 f.Kr och 200 e.KR, de berättar om gudars och olika hjältars prestation. Rama som med hjälp av guden Hanuman räddar sin genmål Sita ur demonen Ravans klor.
Mahabharata (den stora Bharatstiriden) är världens längsta diktverk med 10 k verser. Mest känt är de parti som kallas Bhagvadgita (den höges sång) där kuden Krishna hjälper hjälten Arjuna att förstå att det är hans plikt att gå ut i striden och kämpa oavsett följderna.
Vad är utmärkande för människans natur, menar hinduerna (Atman - Brahman)
Människan består av kropp och själ. Medan kroppen är förgänglig och underkastad tidens påverkan med födelse, barndom, vuxenliv, ålderdom och död är själen, atman, odödlig och evig. Atman är ju den gnista av Brahman, Världsjälen som allt levande innehåller och eftersom människan innehåller detta gudomliga är hon också helig. När människans kropp dör, frigörs själen och vandrar vidare till en ny kropp och en ny existens. Trots att tanken om själens återfödelse har sitt ursprung i Upanishadernas svåra lära har den fått fotfäste även i de folkliga traditionerna- Atman vandrar alltså runt i samsaras eviga kretslopp, precis som världen gör det.
Vad betyder Karma och vad brukar man mena med Karmalagen?
Tron på återfödelsen har direkt samband med människans karma. Karma betyder gärning eller resultatet av gärningarna och vilket slags existens atman ska födas till i nästa liv beror på de gärningar människan utfört i sitt tidigare liv. den som levt ett gott liv får, enligt denna tanke, en god återfödelse medan den som levt ett dåligt liv och handlat illa får en dålig återfödelse. Sådan är karmalagen; som man sår får man skörda. Enligt hinduiska tankar är det karmalagen som förklarar människors olika livssituationer, att vissa lever i fatigdom eller annan olycka och att andra lever i lycka och överflöd. Människans liv är således en konsekvens av hennes egna handlingar och val.
Hur ser hinduerna på rent och orent?
Djupt rotad i den hinduiska folksjälen är också tanken om det rena och orena i människans natur. Även detta har samband med människans karma. God karma medför inte bara bättre livsvillkor utan också renhet medan dålig karma medför såväl sämre livsvilkor som orenhet. Ju högre upp på livsstegen desto renare och ju längre ner på stegen desto orenare. Föreställningen om rent och orent bygger bland annat på Vedaböckernas Berättelse om den varelse ur vilken alla människor skapades. Finast och renast var de människor som sprang fram ur varelsens huvud och lägst och orenast de människor som skapades av varelsens fötter. Motpolerna rent - orent i synen på människan spelas tydligt i den indiska vardags samvaron människor emellan.
Vad är dharma
I det liv som en människa lever här och nu har hon vissa plikter att uppfylla, menar hinduerna. Dessa plikter kallas dharma och ser olika ut beroende på var på livsstegen människan befinner sig. Om man återfötts till ett bra liv på den övre delen av livsstegen medför det automatiskt ett stort ansvar och svårare förpliktelser. Har man istället återfötts längre ner på stegen är plikterna enklare och ansvaret mindre. Varje hindu vet sin dharma och vet också att det inte är någon idé att beklaga sig över den. Ansvaret ligger helt och hållet hos den enskilde individen och det finns ingen annan att anklaga för den livssituationen man hamnat i. Det är dessutom ingen idé att bli passiv och uppgiven inför sin situation då man vet att om inte den plikt man har i detta liv utförs på ett bra sätt kommer man aldrig vidare upp för stegen.
Vad menas med det indiska kastsystemet?
Nivåerna på livsstegen motsvaras av kastsystemet vars existens rättfärdigas genom karmalagen. Högst upp finns hinduer i de renaste kasten vars karma i det föregående livet varit så god att de som konsekvens återfötts just här. Längst ner finns de hinduer vars karma inte räckte längre utan betraktas som mindre rena och som måste uppfylla sin dharma väl för en bättre återfödelse. Kastsystemet har sin grund i det samhälle som arierna skapade när de invandrade till Indien. Härifrån härstammar begreppet varna (färg) som man använde för att beteckna de olika grupperna. Kastsystemet ser ut såhär:
präster, brahminerna
krigare/ämbetsmän, kshatriya
vaisyas (handelsmän, hantverkare)
sudra (bönder, tjänare)
daliter (de oberörbara)
Människorna i den femte gruppen var främst den ursprungliga Indusbefolkningen. De olika varna hade olika grad av religös renhet. I dagens indien är varna inte längre en aktuell benämning. Istället används begreppet jati (födelse, vad man är född till) som utgångspunkt för kastindelningen. Jati är mer en typ av yrkesindelniing, liknande det europeiska skråväsendet. Även om man inte arbetar som just detta yrke så tillhör man gruppen. Det finns 3000-6000 jatis i Indien idag och inom dessa finns ytterligare undergrupper. Alla människor har en grupptillhörighet, något de är födda till. Den femte varnagruppen, daliter har dock felaktigt kallats för kastlösa.
Man kan aldrig byta kast under ett liv utan föds och dör i samma kast. Dessutom umgås man helst inte eller gifter sig sällan utanför sin kasttillhörighet. Systemet ger upphov till både diskriminering och social trygghet, inom den egna kasten är samhörigheten stark och det finns ett nätverk av hjälp och stöd åt “de egna”.
Vad betyder ahisma? Hur kan dess innebörd ta sig uttryck?
Eftersom olika människor har olika dharma variera de etiska reglerna mellan de olika kasten.
Människans och allt levandes helighet präglar det hinduiska livsmönstret. Idealet är ahimsa (principen om icke våld) vilket innebär vördnad för allt levande. Hinduernas förmåga att se sambandet mellan olika livsformer och handlingar bakåt i tiden hjälper dem leva ett liv i harmoni med omgivningen. Man vet att dåliga handlingar ger dålig karma och får konsekvenser i nästa liv. Dessutom skadar man inte bara sig själv genom att såra eller skada andra människor eller annat levande. Allt levande innehåller ju det gudomliga, så genom att skada detta skadar man också Brahman. Straff och förlåtelse i den västerländska bemärkelsen finns alltså inte inom de hinduiska traditionerna. Konsekvenserna av de dåliga gärningarna kommer istället i nästa liv. Många hinduer följer ahimsa idealet vilket bland annat visar sig i att flera är strikta veganer.
Vilka frälsningslära finns det inom hinduismen?
Kunskapens väg – Kunskapens väg (knana yoga) inriktar sig på Upanishhadernas lära om sambandet mmellan Brahman och atman, och på att se bakom världens skenbara yta. Detta gör man genom att studera de heliga skrifterna, genom att meditera och genom att ställa grundläggande existensiella frågor av typen: vem är jag? Denna väg kräver stor disciplin, ett enkelt leverne och mycket tid.
Övningarnas väg – En mindre vanlig men likaledes svår väg är de andliga övningarnas väg (hatha yoga). Då tränar man upp andningen, den mentala disciplinen och kroppens funktioner till sådan perfektion att den gudomlighet och sanning som finns inneboende i människan framträder. Hindun kontrollerar sin kropp och sitt medvetande fullständigt och kan på så sätt förlösa atman så att den kan förenas med Brahman.
Gärningarnas väg – Enklare frälsningsväg, de har inte funnits i traditionen sedan början utan växt fram som ett svar på allas behov av strävan efter frälsning.I Bhagavadgita (den höges sång) hjälper guden Krishna lrogaren Arjuna att komma över sin tvekan inför att gå in i striden mot sina fiender. Arjuna ser i fiendegären sina vänner och känner medlidande med dem, Krishna upplyser honom om att även om kroppen dör så är själen odödlig och återförenas med gud och att arjuna måste fullgöra sin dharma eftersom han född in i krigarkasten. Utför man in plikt, sin dharma, så ger det endast god karma trots att konsekvensen kan vara att man dödar någon. Krishna uppmanar arjuna att visa sin fullständiga hängivenhet till gud och söka frälsning genom total gudskärlek, bhakti. Att vandra vägen mot frälsning genom att utföra sin dharma så bra som möjligt är att följa gärningarnas väg (karma yoga) Man ser pliktuppfyllelsen och de handlingar man utför för att fullgöra sin plikt som en väg till frälsning. Trots att konsekvenserna av ens handlingar kan bli dåliga för andra ger det ändå god karma att fullfölja sin plikt. I dagens indien är det främst affärsmän, läkare, vetenskapsmän, militärer, domare och administratörer som följer karma yoga. De fullföljer sin plikt genom att göra karriär allt med sin grund i Bhagavadgitas undervisning.
Gudskärlekens väg - (bhakti yoga) är den vanligaste av alla frälsningsvägar och dess anhängare kallas bhaktifromma. Denna väg går ut på att man visar fullständig hängivenhet inför gud, representerad av guden Krishna.
