Buddhismen Flashcards
Vad menas med den gyllene medelvägen?
I stora delar av Asien följer människor Buddhas gyllene medelväg. Det är en medelväg mellan ytterligheterna överflöd och självförnekande. En medelväg innehållande kärlek till allt levande, medlidande med sina medmänniskor, inre harmoni och strävan efter nirvana, det slutliga målet. Det finns inte en sorts buddism utan precis som inom hinduismen kan man följa läran efter sin egen förmåga och livssituation. Gemensamt för alla buddhister är vördnaden för Buddha, för läran och för munkarna.
Vad sa buddha om gudar
Buddha var ingen världskapare eller världsherre, han var en människa som genom sin ovanliga intellektuella och morlaiska kapacitet nådde så stor insikt om livet och världen att han blev en buddha, en uppvaknad. Därför var Buddha ingen gud och hade heller inga gudomliga anspråk. Istället talade han i sina predikningar om alla människors möjlighet att bli en buddha. Buddha menade att det inte fanns någon högsta, styrande och evig Gud. Det är dörflr meningslöst att vända sig till en sådan med böner och offer. Endast människan kan själv skapa sitt liv och sin frälsning.
Theravadariktningen
De älstes skola, betonar sitt bevarande av Buddhas ursprungliga lära. De menar att endast munkarna kan nå frälsning eftersom vägen dit kräver så stor självdiciplin. Målet, nirvanam beskrivs som ett fullständigt utslocknande och Buddha ses mer som en lärare och andlig förebild än som en gudomlig varelse. Templet är en plats för medirtation.
Mahayanariktningen
Den stora farkosten, betraktas allmänt som mer öppen och folklig till sin karaktär. Alla, såväl munkar som lekmän, kan nå frälsning. Nirvana beskrivs som ett paradistillstånd och Buddha betraktas som en gudomlig frälsare. Man tillber dessutom så kallad bodhisattvas, människor som av medlidande med andra varelser lovat att inte inträda i nirvana förrän alla nått frälsning. I templen utför man offer, bön, tillber buddha och mediterar.
Förklara hur buddha tänkte sig världen utifrån orden: samsara, dharmas och dharma
Liksom inom hinduism ser man inom buddistisk tradition världen och tiden som en cirkel. Världen skapas och förintas i ett evigt kretslopp, samsara. Buddha gav inga exakta svar på hur världen skapas men däremot förklarade han att världen existerar på grund av samspelet mellan en mängd beståndsdelar och processer i kosmos. Allt som finns; värld, djur, växter, människor är uppbyggt av små partiklar. Dessa beståndsdelar kallas dharmas och är i ständig rörelse och förvandling vilket bland annat visar sig i årstidernas växlingar. När dessa dharmas till slut upphör att verka är också världens liv slut. Men snart sätts den kosmiska processen igång igen, nya dharmas sätts i rörelse och en ny värld kan återuppstå. Som i fallet med hinduismen rör det sig även inom buddhismen om tidsperioder så enorma att de är omöjliga för de mänskliga förnuftet att fatta. Men en stor skillnad är att Buddha inte såg världens existens som beroende av gudomlig handling. Någon skapargud som styr och påverkar världen finns inte. Världen styrs istället av en evig, kosmisk ordning som Buddha kallade för dharma. Dharma är också namnet på hela den buddhistiska läran, den lära Buddha undervisade människorna om. Helt utan gudar är dock inte världen enligt Buddha. Världen är nämligen uppdelad i olika sfärer som bebos av olika varelser. Gudar, människor, djur, demoner, andar och helvetes varelser. Vi människor kan endast uppleva vår egen och djurens. De andra sfärerna kan vi endast få en glimt av genom drömmar, under och uppenbarelser. Men gudarna är inte allsmäktiga och eviga utan underkastade livsvillkor och samsara precis som människorna. Eftersom det inte finns något som är evigt, eftersom allt som existerar är förgängligt så är världen och tillvaron utan gräns eller bestämning enligt buddha.
Vad innebär Buddhas anattalära
en människa är i buddismen uppbyggd av fem olika slags dharmas:
kroppsliga t.ex kött och blod
känslor
föreställningar som våra sinnesintryck skapar
drivkrafter som utlöser våra handlingar t.ex vilja
medvetande
Dessa Dharmas är i ständig rörelse och förvandling vilket medför att vi aldrig är på ett och samma sätt utan känner, mår, tycker, tänker och vill olika hela tiden. Vi ser våra kroppar ändra form och utseende från år till år, vi går från lycka till sorg den ena dagen till den andra, vi ändrar åsikt. Detta faktum som för Buddha var en viktig del i hans uppvakande under bodhiträdet kallas anatta (icke själ / icke själv). Eftersom ingenting är evigt kan det alltså inte finnas en själ menade Buddha. Att människan ändå upplever det som att hon har ett “jag” en fast personlighet är därför en illusion. Men eftersom människan ändå upplever att det finns ett jag = människan är egoistisk i sin natur. Människan är liksom världen underkastad samsaras eviga kretslopp. Buddhas anattlära förklarar dock att det inte kan vara människans själ som återföds till en ny existens, den finns ju inte. När en människa dör och en annan varelse föds är det enligt budde inget som förs över från den avlidna till den nyfödda.
Beskriv Buddhismens Kärna
Det som Buddha nådde insikt om i samband med sitt uppvaknande rörde främst människans livssituation. Han fick svar på frågorna: Hur är människans liv beskaffat? Varför är livet så beskaffat? Kan människan förändra sin livssituation? Hur ska människan göra för att förändra sin livssituation?
Buddha hade en predikan i staden Benares där han för första gången beskrev de insikter om människans liv som han kommit fram till, benarespredikan. Han kallade sina insikter för de fyra ädla sanningarna. Dessa sanningar utgör själva kärnan i den buddhistiska tron och etiken.
Sanningen om att allt liv är lidande
Allt liv är dukkha = lidande. Ordet lidande för gärna tankarna till fysisk smärta men Buddha hade mer människans mentala tillstånd i åtanke. Buddha menade inte att människan hela tiden går runt och lider utan försökte istället ringa in det faktum att människans liv ständigt är i rörelse och förändring. Hela tiden lurar olyckan bakom lyckan, sjukdomen bakom hälsan och sorgen, det finns hela tiden risk för lidande och en otillfredställelse inför livet. Vi fäster oss vid ting som går sönder och människor som dör och oroar oss för framtiden.
Sanningen om att lidandet beror på livstörsten
Den andra sanningen förklarar orsaken till människans lidande. Buddha menade att det är människans livstörst som skapar hennes känsla av otillfredställelse. Vi törstar hela tiden efter det som livet innehåller: lycka, kärlek, materiell standard, ungdom, styrka. Men eftersom inget är evigt utan förgängligt så törstar vi helt enkelt efter sådant vi aldrig kan behålla.
Sanningen om att lidandet upphör när livstörsten utplånas
I den tredje sanningen öppnar plötsligt Buddha en dörr för människan. Hon behöver inte sitta fast i livstörsten och det lidande den medför hela tiden ligger på lur. Det går att släcka denna törst. För att människan ska kunna känna lycka, lugn och tillfredsställelse måste hon göra sig av med livstörsten. Lycka är inte lyx och överflöd utan lycka är frihet från begär efter allt som är förgängligt.
Sanningen om att livstörsten upphör om man följer den åttafaldiga vägen
Den sista sanningen ger praktiska anvisningar om hur människan ska göra för att få sin livstörst att försvinna. Man kan sammanfatta innehållet i den åttafaldiga vägen som: moral, mental disciplin och kunskap. Det är en väg mittemellan ytterligheter såsom överflöd och självförnekelse, det är en gyllene medelväg. Den sista sanningen visar att det finns en möjlighet för människan att förändra sitt liv.
Vad symboliserar hjulet för buddhister
Buddhas lära symboliseras ofta av ett hjul. Hjulets åtta ekrar representerar de åtta vägar som till slut kan leda människan till livsvandringens mål. I hjulets mitt, navet finns de mål som buddisterna kallar nirvana. Men vad är det konkret som den åttafaldiga vägen ger människan vägledning i?
Vilka moraliska egenskaper värderas högst inom buddhismen.
Den buddhistiska etiken har utvecklats utifrån fyra moraliska egenskaper: allkärlek, medlidande, medglädje och jämnmod. Etiken har utvecklats från viljan att utplåna det som räknas som onda egenskaper: girighet, hat och okunskap. Inom buddhismen finns regler som har till uppgift att träna människan att handla med allkärlek. De är inte utformade som påbud och måsten i form av “du skall” utan inleds istället “jag påtager mig att” vilket istället ska visa att varje människa ensam är ansvarig för sina handlingar och dess konsekvenser. Lekmän har fem regler:
inte döda
inte stjäla
inte ljuga
inte använda berusningsmedel
inte leva sexuellt utsvävande
Dessa regler hjälper människan att leva moraliskt t.ex att inte dricka för att sinnet behöver vara fritt och opåverkat för att kunna handla moraliskt. Viktigt att handla utifrån ett kärkeksfullt sinne använd ahisma - icke våld.
Hur kan negativ karma utplånas, enligt Buddha och Dalai lama?
Människan måste hela tiden stärva efter ett altruistiskt leverne. Det betyder välvilja mot medlidande med inte bara människor utan allt levande. Endast så kan girighet och hat utplånas. Tibets andlige ledare Dalai Lama reser ofta runt i världen och förespråkar buddhismens kärleksbudskap. Han menar att det inte är de människor som redan lever och handlar kärleksfullt vi ska ägna vår tid, kraft och kärlek. Istället ska kärlek och medlidande riktas mot alla onda och maktgiriga människor i världen. Det är deras negativa karma som gör att ny negativ karma återföds och fortlever. Kan vi få deras onda handlingar att upphöra så återföds till slut endast positiv karma och världen blir en kärleksfull plats att leva i.
Vilket syfte har meditationen?
För att kunna följa den väg mot nirvana som Buddha anvisar krävs inte bara kärlekasfulla tankar och handlingar utan också mental disciplin och ett harmoniskt inre. Bekämpandet av livstörsten kan inte ske utifrån utan måste börja i människans inre. För att nå harmoni i det inre mediterar såväl lekmän som munkar. Meditationen är inom buddhismen ett sätt att nå den frid och koncentration som behövs för att kunna handla moraliskt och kärleksfullt och för att vinna mental styrka. Under meditationen töms det inre på tankar och intryck och i denna tomhet med dess lugn kan människan få en glimt av hur nivana kan te sig. Ju större inre frid desto lättare att hålla begäret efter värdsliga njutningar borta.
Varför är, enligt buddhistisk tradition, kunskap så viktig?
För att kunskap leder till nirvana. Okunnighet är en av människans värsta menar buddhismen. Att vara okunnig om världens och livets beskaffenhet är detsamma som att inte kunna nå nirvana. Det är kunskap om världens beskaffenhet och livets inre villkor som människan behöver. Utan kunskap fortsätter människan att hålla fast vid världsliga ting som inte gör henne lycklig. Vad kan då människan göra för att få kunskap om livet och världen? Munkförsamlingarna och de buddhistiska skrifterna vägleder och undervisar människorna i detta. Lekmännen kan gå till munkklostret och lyssna på munkarna som förklarar Buddhas lära. I klostren kan man också köpa buddhistiska skrifter att läsa på egen hand. De som lever som munkar får undervisning och deltar i diskussioner kring Buddhas lära varje dag och denna kunskap kan till slut leda till nirvana.
Varför är munkförsamlingen så viktig inom buddhismen?
För att munkförsamlingen bevarar buddhas lära och visar vägen till nirvana. Munkarna vördas högt i buddhistiska länder. Munkar lägger all sin tid och kraft åt att sträva bort från alla världsliga bindningar. Detta medvetna val väcker respekt. Alla kan bli munkar/nunnor om de inför en annan munk upprepar den buddhistiska trosbekännelsen tri ratna de tre juvelerna:
Jag tar min tillflykt till Buddha
Jag tar min tillflykt till Dharma
Jag tar min tillflykt till Sangha
Sedan rakas huvudet och en novisklädnad tas på. Efter en prövotid sker invigningen i munkförsamlingen sanghan.
