Föreläsning 1 Flashcards
Hur förklarade Freud psykopatologi (driftteori)?
Människan upplever inre konflikter mellan drifter (från detet) och moraliska förväntningar (från överjaget) och försöker med sin vilja och förmåga (i jaget) parera dessa.
Driftsimpulser trängs på grund av moraliska krav bort (till det omedvetna), förskjuts och återkommer (via det förmedvetna till det medvetna) i förklädd form, till exempel som psykiska symptom. Genom att använda psykoanalysens tolkningsprinciper kan impulsen följas baklänges och man kan komma till insikt om den ursprungliga orsaken.
Vårt psyke rymmer alltså konflikter mellan vad som är acceptabelt och vad som är oacceptabelt.
Topografiska modellen:
- Omedvetna: Innehåller minnen, tankar och begär som det medvetna sinnet inte kan tolerera och som är källan till medfödda drifter.
- Förmedvetna: Innehåller minnen och upplevelser som en person lätt kan hämta upp.
- Medvetna: : Inkluderar känslor och upplevelser som en person är medveten om.
Vad menade Freud med överföring och motöverföring?
Försvaren blockerar tankar som ligger för nära undanhållna hemligheter så fritt associerande funkar inte särskilt länge.
Analytikern blir istället föremål för patientens starka känslor, ex hat, kärlek och längtan.
Det gör att patienten inte alltid vill tala om sina hemligheter, eller vill tala mer triviala tankar (motstånd genom försvar).
Blir ett hinder i behandling, och måste åskådliggöras och talas om i terapin.
Den strukturella/dynamiska modellen
Detet (id): Den del av människans psyke som formas först. Här finns bland annat aggressivitet och libido (sexuell energi, så som livslust och livsenergi). Detet vill ha sina begär och önskningar tillfredsställda så fort som möjligt även om det inte är socialt sett lämpligt (lustprincipen). Fungerar omedvetet.
Jaget (ego): Den psykiska instans som medlar mellan detets krav på omedelbar driftstillfredsställelse och överjagets sociala normer. Jaget växer fram i det lilla barnet när det börjar få en mer realistisk bild av omvärlden. Är, i jämförelse med detet, medvetet om tid och rum samt om yttervärldens krav. Fungerar både medvetet och omedvetet.
Överjaget (superego): Den del av vårt psyke som inkluderar samvete, värderingar, moral, och ideal. De krav och förväntningar som vi har på oss själva, våra regler och konventioner.
Växer fram när barnet internaliserar föräldrarnas ideal (deras överjag).
Vad innebär Oidipuskomplexet?
Teorin att varje barn genomgår en utvecklingsfas där föräldern av samma kön uppfattas som en antagonist, en konkurrent, om den odelade kärleken från föräldern av motsatt kön. Sonens undermedvetna strävan efter att hitta en partner med samma egenskaper som modern.
Kvinnliga motsvarigheten är Elektrakomplexet.
Överjaget tar dock över och tar bort incesttanken, ej acceptabelt. Det dyadiska förhållande (barnet-mamman) blir triadisk som ett led i barnets utveckling (barnet förstår att mamman och pappan har en egen relation, utanför barnet).
Vilka är de centrala riktningarna inom PDT?
"De fyra vågorna." Driftteori. Jagpsykologi. Objektrelationsteori. Självpsykologi.
Vad är driftteori?
Baseras på idén om den topografiska modellen (omedvetna, förmedvetna, medvetna).
Utgår från drifternas betydelse och omedvetna konflikter inom människan. Menar att vi har ett omedvetet fantasiliv, och att göra det omedvetna tillgängligt på olika sätt bland annat genom att tolka drömmar och fri association, och genom detta når människan insikt.
Tre komponenter/drifter som är viktiga:
- Instinkter: En medfödd/inneboende del vad gäller att vara människa, alla har dessa.
- Libido: En sexuell energi.
- Dödsdrift: En källa till aggressiv energi.
Vad är jagpsykologi?
Mindre fokus på inre konflikter och drifter.
Man fokuserar på jagets förmågor såsom kontroll över motoriken och försvarsmekanismer.
Jaget och dess funktioner i normala fall ett eget utvecklingsförlopp, till största delen oberoende av driftlivets utveckling (i motsats till Freud).
I centrum står förmågan till anpassning, vilket blir liktydigt med psykisk hälsa.
Jag-syntont: Det vi själva upplever som sidor hos oss som är en del av vår struktur och som inte är problematiskt.
vs.
Jag-dystont: Sidor hos oss som är problematiska, som vi själva känner är detta och som vi vill förändra.
Vad är objektrelationsteori?
Teorin har fokus på nära relationer (snarare än drifter), främst mellan barn och förälder, och de inre föreställningarna av dessa (de inre objekten). Lägger stor vikt vid det tidiga samspelet mellan primär vårdnadshavare och barn, och den betydelse som detta har för skapandet av inre psykiska strukturer som avgör individens sätt att relatera till andra människor i framtiden.
Centrala begrepp (10 st):
- Objekt = En annan person som är objekt för ens intresse och ens impulser.
- Självrepresentation = Den föreställning man gör sig om sig själv utifrån sådant i ens liv som upplevts som centralt och viktigt och hur man reagerade på det, vilka drömmar och fantasier man har och vilka egna initiativ som man tagit och tar i olika situationer eller skulle vilja ta i framtiden. Självrepresentationer interagerar med objektrepresentationer, hos en del barn med komplikationer i den psykiska utvecklingen som följd.
- Objektrepresentation = Den föreställning en människa gör sig av en annan person, till exempel barnets bild av en förälder (medveten och icke-medveten föreställning om föräldern).
- Introjekt = Relationer som barnet tar in. Efterhand förändras dessa introjekt till identifikationer (något som successivt integreras i vår person och personlighet). Introjekten lever i oss som tröst och trygghet, men också som källa till skuld och aggressivitet.
- Objektkonstans = Lättare att lita på andra människor, uthärda förlust. Hjälper oss att utveckla en stabil självrepresentation som inkluderar både goda och mindre goda sidor hos en själv.
- Splittad objektrepresentation = Om vi har svåra upplevelser i relation till andra lever introjekten kvar som råa och obearbetade, har inte blivit identifikationer.
- Projektiv identifikation = Man projicerar ens egna sätt att vara och reagera, på den andre. Motiveras av ens behov av att eliminera oönskade eller farliga aspekter av en själv. Ex barnet upplever sina fantasier som destruktiva och ger upphov till skuld, klarar inte av detta, utan projicerar dessa istället utåt på vårdnadshavare.
- Splitting = Uppdelningen av jaget i separata delar, så kallad splitting, leder till att barnet under de första månaderna håller goda och onda sidor hos samma person åtskilda. Barnet överför sina aggressiva och erotiska känslor på moderns bröst, som därmed blir ett kluvet objekt, både gott och ont. När barnets egen person, dess själv, utvecklas, sker detta genom en allt starkare introjektion av dess bild av moderns goda sidor. Är modersbilden fortfarande kluven under barnets fortsatta utveckling, kan det uppstå ett kluvet jag hos barnet, en uppsplittring, fragmentering av jaget. Denna klyvning ger upphov till en benägenhet att reagera med kluvet sinne i olika livssituationer. Splitting blir en försvarsmekanism, som skyddar individen mot den ångest som hotar när han eller hon känner att det inte bara finns goda utan även onda sidor i den egna personligheten.
- Paranoid-schizoid position =
Barnets sätt att hantera den inre konflikten mellan hat och kärlek till moderns bröst. Det klyver en del av sitt egna själv, aggressiviteten, och förlägger den till modersbröstet. Detta klyvs på det goda och det onda bröstet. Barnet känner sig därmed lättat men samtidigt hotat av modern, en paranoid reaktion. Den utmärks av paranoida ångestreaktioner som bottnar i fruktan att bli attackerad och förintad, och schizoida mekanismer som syftar till att spalta upp jaget för hantering av ångesten. - Depressiv position = Senare i sin utveckling kommer barnet kommer in i en depressiv position i förhållandet till omvärlden genom att det börjar se mamman som en hel person. De små upptäcker att de hyser aggressiva känslor mot den goda modern och grips av ångest att de ska skada henne med sina sadistiska impulser. Denna ångest är depressiv därför att den färgas av skuldkänslor.
Vad är självpsykologi?
Självbild och självvärde. Utvecklingen och bevarandet av en god självkänsla.
När det brister i självutvecklingen, när barnet inte får tillräckligt empati med att hantera svårigheter i livet utvecklas narcissism och ett stort självfokus.
En hälsosam självkänsla är en optimal balans mellan empati och frustration hos barnet.
För mycket/lite av det ena eller andra får barnet problem. Kan uppstå bestående känslor av skam, grandiositet som en kompensation för sin egen litenhet/dåliga självkänsla. Kroniskt behov av bekräftelse.
Har vi problem med självobjekt vad gäller oss själva kan det vara svårt att vara självobjekt för någon annan (?), dvs. visa sympati eller förståelse för andra.
Försvarens roll: Mer funktionella för att upprätthålla stabil och positiv självkänsla.
Hur ser PDT ut idag?
Vikten av relationen mellan terapeuten och patienten betonas.
Viktigt att terapeuten är mer öppen med sig själv och hur hen reagerar i behandlingen, hur man tillsammans skapar samspelet.
Den terapeutiska alliansen kan vara ett huvudområde.
Affektfokuserade terapier. Betonar fokus på känslorna i rummet och uppmuntra en ökad känslomässig intensitet.
Anknytningsbaserade terapier.
Mentaliseringsbaserad terapi (MBT). En egen teoriutveckling med en stor grund i anknytningsteori, med inslag från objektrelationsteori.
Integrativa terapier. Terapiformer som både integrerar moment från olika psykodynamiska teorier, men även andra utanför PDT.
Korttidsterapier och tidsbegränsade terapier. Exempelvis ISTDP.
Problem – och diagnosspecifika behandlingar.
Vad skiljer PDT från andra terapier?
- Fokus på affekt och att uttrycka emotioner. Hjälper klienten att sätta ord på känslor, även sådana som känns jobbiga eller som man inte velat kännas vid. Skiljer mellan intellektuell insikt och emotionell insikt.
- Utforskande av försök att undvika störande tankar och känslor. Dvs. försvaren.
- Upptäcka återkommande teman och mönster. I tankar, känslor, självuppfattning, relationer och erfarenheter. Kan vara omedvetet men också som klienten är medveten om, men har svårt att sortera i.
- Diskussion av tidigare erfarenheter (utvecklingsperspektiv). Hur dessa lever vidare i nuvarande situationer/relationer. Kan kasta ljus över hur det ser ut idag, så syftet är inte att totalfokusera på det förgångna.
- Fokus på interpersonella relationer.
- Fokus på terapirelationen. Utifrån det som händer i den relationen kan man bättre förstå klientens andra svårigheter. Relationsmönster upprepar sig som sagt. Ex en person som inte litar på andra, uppvisar också misstro mot terapeuten.
- Utforskar fantasilivet. Drömmar, rädslor, annat som klienten inte satt ord på tidigare.
Vad är man överens om i de flesta dynamiska inriktningar?
Betydelsen av omedvetna motiv och processer
Psykisk determinism: Allt hänger ihop, även om vi är omedvetna om det.
Överföringen.
Barndomens betydelse
Vad är försvar? Nämn och beskriv försvaren (12 st).
Automatiska responser mot upplevda psykologiska hot. Aktiveras oftast på en omedveten nivå.
BIRRRI FFPPSS
- Bortträngning: Att omedvetet låta bli att alls tänka på det som upplevts som hotfullt eller ångestväckande. Det bortträngda blir en dynamisk kraft i det omedvetna och gör sig gällande på olika sätt i tankar, känslor och reaktioner.
- Introjektion: Att förjaga det onda inom sig genom att ta in goda sidor hos andra och uppleva dem som egna.
- Regression: Återgång till hur man kände och reagerade i ett tidigare, tryggare sammanhang, när man hamnat i en ny och mer krävande situation.
- Intellektualisering: Man distanserar sig emotionellt från något som väcker ångest och enbart förhåller sig intellektuellt till detta.
- Rationalisering: Man bortförklarar en handling eller en besvikelse.
- Reaktionsbildning: Man går till motsatt ytterlighet mot det bortträngda motivet.
- Förskjutning: Man “flyttar” reaktionerna till något annat än det som ursprungligen gav upphov till dem eller en dissociation som bryter sammanhanget mellan tanke och känsla.
- Förnekande: Man förnekar inför sig själv och andra att det finns något problem alls.
- Projektion: Man tillskriver andra de mindre önskvärda egenskaper hos sig själv.
- Projektiv identifikation: Ett sätt att göra sig av med aggressivitet i det egna självet genom att i stället uppleva sig både som någon annan och som sig själv, så kallad splitting, klyvning.
- Splitting: Att uppleva en annan individ som två skilda personer, en god och en ond, och därmed kunna bortse från den onda “personen” både hos den andra och hos sig själv (genom projektiv identifikation).
- Sublimering: Hämmad libido, till exempel oralt eller analt lustbehov, eller aggression, tillfredsställs med skapande verksamhet inom konst, litteratur, musik eller vetenskap och därmed upphöjs till en socialt acceptabel aktivitet.
