DK2, EF: Städer & urbanisering Flashcards
Städer och urbanisering - utveckling (tidig medeltid)
Tidig medeltid: I och med senantikens maktstrukturers nedfall skedde en privatisering av offentliga byggnader, som blev som slags “lägenheter”, vari folk som flydde plundrade barbarer (germanska stammar, vikingar, hunner, saracener) kunde bosättas. Man började fortifiera urbana centrum. Medeltida städer byggde på det romerska arvet, vilket levde vidare genom kyrkans organisation. Kommersialisering av agrikulturella överskott som producerades av kyrkliga jordägare medförde en utveckling av växande marknader under den karolingiska renässansen 770-900. Kloster var ofta något som kunde leda till uppkomsten av en lokal eller regional marknad vilket emellertid utvecklades till en urban bosättning och trigga igång utvecklingen av en förort (hände i England)
i Sverige: Städer och stadsliknande platser bildades under 1000-1100-talen i de områden som var på väg att bli Sverige, vilka också fick stöd av kungamakten och kyrkan: Lund, Skara, Linköping, Sigtuna, Visby. Ett mer omfattande stadsväsen växte fram under 1200-talet: Stockholm, Kalmar, Uppsala, Västerås etc. Antalet städer ökade alltså under denna period, särskilt vid kuster och större sjöar. Orsaker? Vissa forskare menar att det är på grund av försök från kungen eller kyrkliga makthavare att kontrollera och beskatta handeln. Andra menar att det är ett resultat av marknadskrafter.
Städer & urbanisering - utveckling (Högmedeltid):
Olika faktorer:
Ekonomiska faktorer: Agrikulturella överskott, urbana marknader. Regionala ekonomiska utbyten integrerades med större handelsnätverk med stöd från härskare. Det blev en växande internationell handel, intensifierad handel, vilket ledde till ett behov av hamnstäder. Hansan grundades, till en början en förening av handelsmän men som tillslut blev en förening av städer. Till och med städer själva var inblandade i skapandet av nya urbana bosätttningar.
Politiska faktorer: Prinsar och furstar och lorder främjade utvecklingarna av marknaderna. Kyrkliga element var också närvarande. Furstar och feodalherrar eller kyrkliga herrar, som försökte avgränsa sina respektive territorier genom att ge “urbana” rättigheter till nya eller befintliga bosättningar. De senare förvandlades därmed till fästen som hjälpte till att försvara ett territorium från andra herrars ambitioner.
Religiösa faktorer: Helgonkultens pilgrimsfärder resulterade i etablerandet av urbana bosättningar för att kunna underlätta transiter av ett större antal pilgrimer.
Intellektuella faktorer:
Ryktbara skolor attraherade utomstående till städerna. Det försåg också staden med ett mer utbildad administrativ personal. Universitet växte fram.
Karaktäristik & arv: Stadens fortsatta tillväxt, större rikedom och längre kontaktnät. Skapar helt andra möjligheter. Städer förtätas och skapar tätare kontakter emellan. Flera yrken och fler institutioner flyttar in till staden eller i dess närhet. På många ställen i Europa har städer på grund av sin rikedom och förvaltningsförmåga ett övertag gentemot stadsherren. Ett medeltida kommunalt ideal, att försörja medborgarna, ha individuella rättigheter och samtidigt delta i kollektivt ansvar. Den kommunala gemenskapen omdefinierade den interna organisationen i städer, exempelvis: gille. Autonom urban politik med konsuler. Självstyrande råd. Urbana organisationer med medborgerliga tjänstemän.
Städer och urbanisering - utveckling (Senmedeltid)
Under senmedeltiden fortsatte städer att spela en central roll i ekonomisk och social utveckling, men perioden präglades också av kriser. Digerdöden (1347–1351) decimerade befolkningen i Europa, vilket ledde till tillfälliga avfolkningar och en nedgång i stadsutveckling. Städer blev dock viktiga återhämtningscentra för ekonomin, och när befolkningen långsamt återhämtade sig, stärktes deras position som ekonomiska maktcentra. Stadsstyrelser blev starkare, och städer fick ofta ökad självständighet från feodala herrar. Handelsstäder som Florens, Lübeck och London blev viktiga maktcentra och hade stor ekonomisk och politisk betydelse. Denna period markerade också början på den kommersiella kapitalismen, som lade grunden för den moderna ekonomin.
Städers funktioner
Städerna hade olika ursprung och funktioner. De kunde vara religiösa och militära stödjepunkter, administrativa centra för skatteuppbörd och noder för fjärr- och lokalhandel.
1. Försvar - städer hade militära funktioner eller var militära anläggningar
2. Handel - gärna över stora distanser, oftast via vattenvägar.
3. Hantverk - specialisering, förfining (skillnad mellan stad och land)
4. Kyrka - religion och utbildning
5. Lagar - staden är alltid ett rättssamhälle, stadsherren är domare
6. Skriftlighet - arkiv, skola, präster
Jämförelser:
Inom Europa: Stora skillnader mellan Europas rikaste mest självständiga och praktfulla fjärrhandlesstäder och väldigt många småstäder som inte växer fort och inte blir självständiga. Det finns också städer som INTE domineras av köpmän, utan av kyrkan, kungen och/eller adelsfamiljer. Växande rikedom i somliga städer (norra Italien, västra Rhenområdet, Nederländerna) leder till att dessa utvecklar sitt eget herravälde (stadsrepubliker). De bildar ut en form av statlighet med egna territorier, egna domstolar, lagar, regeringar.
Skandinavien: Svenska städer blir ALDRIG självständiga, aldrig medlem i Hansan. De flesta växer väldigt långsamt. Senmedeltidens långa inbördeskrig skapar dock ett behov av egna soldater och en egen politik. Gustav I Vasa avslutar denna period.
Bagdad: Centra för handel, vetenskap och administration. I den islamiska världen finns det också en form av bankväsende, men det följer Koranens regler. Det är förbjudet att ta ränta, att spekulera med pengar och satsa på hasardspel. Det begränsar kapitalackumulationen, fram till idag, där basaren styr ekonomin.
Kina: Ekonomisk revolution i slutet av Tangdynastin och början av Songdynastin. Urbana ekonomier utvecklades med sofistikerade marknader. Kina utvecklar sedan 900-talet ett bankväsende, det finns sedlar (papperspengar) sedan 1024, det är först i världen. Banker kan användas för att finansiera handel, krig och innovationer, i furstens tjänst.
