Delkurs 1: Kunskapsteori och vetenskapsfilosofi 6 hp Flashcards
Vad är kunskapsteori kunskap ?
Epistemologi (eller kunskapsteori) är läran om kunskap.
Kunskapsteori heter epistemology på engelska och flera latinska språk:
”läran om det epistemiska”.
Ämnet försöker lösa/besvara följande problem/frågor:
1. Det analytiska problemet. Vad är kunskap? (Även analys av andra
epistemiska begrepp)
2. Demarkationsproblemet – har sin tur 2 aspekter: (i) externt
kunskapens gräns ex. empirism (ii) inre ex. a priori/a posteriori.
3. Skeptiska problem
4. Kunskapens värde
Vad är kunskap?
Kunskap är sann, rättfärdigad övertygelse.
Den klassiska analysen
Subjektet vet att p om
I. p är sant.
II. Subjektet är övertygad om att p.
III. Subjektets övertygelse att p är rättfärdigad/välgrundad.
Notera att detta utgör en definition av propositionell kunskap inte
färdigheter, saker som vi kan ”know how”. p varierar över påståenden
”propositions”.
Man brukar förkortat säga att kunskap är “sann rättfärdigad tro”. Definitionen fördes först fram av Platon men har ifrågasatts med Gettierproblemet.
Nästan alltid propositionell kunskap, det vill säga kunskap som kan uttryckas i formen “A vet att p” där A är en person och p en proposition. En färdighet, exempelvis att kunna simma, är också en form av kunskap. Att känna en person eller en plats är även det kunskap, men inom kunskapsteorin tenderar den propositionella kunskapen att dominera.
Vad är ett gettierfall?
Gettierfall utgör motexempel till den klassiska kunskapsdefinitionen.
Edmund Gettier presenterade problemet i en artikel 1963, som ifrågasätter idén att kunskap är rättfärdigad sann tro. Anta att en person har en rättfärdigad falsk tro och genom en slutledningsprincip kommer fram till ett nytt antagande. Anta att det nya antagandet är sant. Är detta då kunskap hos personen? De flesta svarar nekande men de har då att ge en annan eller precisare definition av kunskap.
Ge ett exempel på ett Gettierfall
A) En stillastående klocka som visar rätt.
Russells fall, kallat fallet med stoppad klocka, går enligt följande: [4] Alice ser en klocka som visar klockan två och tror att klockan är klockan två. Klockan är faktiskt två. Det finns dock ett problem: okänt för Alice, klockan hon tittar på stannade för tolv timmar sedan. Alice har alltså en av misstag sann, berättigad tro.
B) Ett får på ängen som skyms av en fårhund
En pojke ser ett får på en äng. På ängen finns tretton får och en fårhund. När pojken tittar på fåren skyms ett av fåren av en fårhund. På frågan om hur många får som finns på ängen svarar pojken rätt men det han har sett är en fårhund och inte ett får. Pojken har följakligen sann berättigad tro (kunskap) att säga att det finns 13 får på ängen men det han har sett är egentligen 12 får och en fårhund.
Vad är demarkationsproblemet?
Demarkationsproblemet i vetenskapsteorin handlar om hur och var man ska dra gränsen för vad som är vetenskap.
Gränsen kan dras mellan
* vetenskap och icke-vetenskap
* vetenskap och pseudovetenskap
* vetenskap och metafysik
* mellan vetenskap och religion/vidskepelse.
Problemet har diskuterats av vetenskapsfilosofer i över ett århundrade, men är fortfarande inte löst. Även om man är mer eller mindre överens om grunden för vetenskaplig metod, återstår vissa delproblem och debatten kring gränsdragningarna fortsätter.
Det mest kända kriteriet för vetenskap framfördes av Karl Popper och säger att en vetenskaplig teori måste vara falsifierbar, det vill säga att den måste vara sårbar. Den måste kunna alstra testbara förutsägelser, som om de befinnes falska sägs falsifiera teorin.
Detta kriterium kallas ofta naiv falsifikationism och har senare kritiserats av filosofer som Duhem, Hempel och Quine.
Vad säger fallibilism respektive infallibilism? Redogör för något problem med infallibilism i kombination med den traditionella analysen av kunskap.
Fallibilism innebär att man accepterar de belägg som presenteras för att styrka sin tro även om de kan vara felaktiga.
Infallibilism är den epistemologiska synen att propositionell kunskap är oförenlig med möjligheten att ha fel.
Med infallibilism är belägg för en utsaga endast tillräcklig om de är konklusiva, dvs
(1) att personen tänker är belägg för existens
(2) personen har detta belägg, och
(3) det är omöjligt att ha belägg om man inte existerar.
Att infallibilism förutsätter konklusiva belägg ger en slutsats av att vi egentligen nästan inte vet någonting, och det i kombination med den traditionella analysen (övertygelse, har goda skäl för, samt att det är sant) tycks leda till skeptisism.
Vad menas med empiriska vetenskaper? Ange ett exempel på en empirisk vetenskap. Förklara med hjälp av ett exempel vad hypotetisk-deduktiv metod är och hur forskning med hypotetisk-deduktiv metod kan gå till. Se då till att förklara vad som menas med en problematisk företeelse, en hypotes, en empirisk konsekvens, en hjälphypotes respektive ett observationspåstående.
Empiriska vetenskaper är vetenskaper där hypoteser bekräftas eller vederläggs endast genom att man finner empiriska belägg, till exempel vet man genom mätningar att en himlakropp har en viss position vid en viss tidpunkt.
Forskning med hypotetisk-deduktiv metod börjar med en frågeställning, exempelvis hur dinosaurierna dog ut. Man bildar en hypotes vars sanningsvärde är okänt, exempelvis att en asteroid slog ner. Till hypotesen lägger man till empiriska konsekvenser (som om de är sanna visar att hypotesen är sann/styrkt). Exempel på empiriska konsekvenser är att krater efter en asteroids nedfall måste finnas, dinosaurierna dog ut abrupt och geologiska lager hade högre halter av iridium än resten av jordskorpan. Hjälphypoteser (som antas vara sanan) anvvänds för att härleda de empiriska konsekvenserna, till exempel att spåren efter ett stort asteroidnedfall inte försvinner på 65 miljoner år, inget annat påverkade dinosaurierna negativt samt att asteroider innehåller högre halter av iridium än jorden. Genom observationspåståenden och eventuella experiment, noteras alla observationer. Man har till exempel hittat en jätteliknande kraterformation i Mexico, i delstaden Montana i USA är dinosauriefossil lika vanligt i sista lagren av Kritaperioden som i de andra tidigare lagren, och i en stad i Italien är halter av iridium i jordlagret från Kritaperioden 15 ggr högre än både tidigare och efterkommande lager i jordskorpan. Sista steget blir att jämföra observationspåståendena med de empiriska konsekvenserna. Om det stämmer med insamnlat data är hypotesen styrkt, men om någon empirisk konsekvens strider mot data är hypotesen falsk.
Vad är agrippas trilemma?
Agrippas är inom kunskapsteorin ett tankeexperiment som syftar till att demonstrera omöjligheten att bevisa någon som helst sanning, även inom områdena logik och matematik. Om det frågas hur ett givet påstående är sant kan ett bevis tas fram. Men samma fråga kan ställas för själva beviset, och alla efterföljande bevis. Trilemmat säger att det bara finns tre alternativ för att fullända beviset:
Det cirkulära argumentet, där bevisningen av någon proposition stöds av endast den propositionen
Det regressiva argumentet, där varje bevis kräver ytterligare ett bevis, ad infinitum
Det dogmatiska argumentet, som vilar på accepterade antaganden
Trilemmat är sedan vilken eller vilka av dessa lika otillfredsställande lösningar som ska användas. I debatten finns tre åsikter för hur trilemmat ska lösas. Koherentism menar att det cirkulära argumentet ska accepteras, infinitism accepterar det regressiva argumentet och fundamentism anser att det dogmatiska argumentet ska antas.
—- SUMMERING ->
Agrippas trilemma
Trilemmat syftas till att visa att de 3 sättena man kan fullända en sanning är 3 olika ganska dåliga sätt:
- Dogm (grundlöst antagande)
- Regress
- Cirkel
Det finns 3 lösningförslag till agrippas trilemma
1. Infinitism (i särklass minst populär)
2. Koherentism
3. Fundamentism
Vad innebär det att vara dogmatisk?
Ideologisk dogmatism eller politisk dogmatism betecknar en bindande formulering av en ideologisk eller politisk sanning. En individ som är dogmatisk i sin världsåskådning kan inte tänka sig något annat än att dennes egen uppfattning är den korrekta.
Vad innebär koherentism?
Koherentism är en kunskapsteoretisk riktning som menar att en trosutsaga är rättfärdigad om den på något sätt “hänger ihop” med en individs övriga trosföreställningar. Man brukar säga att en trosföreställning är rättfärdigad om den ingår i en maximalt koherent mängd av trosföreställningar. Att en mängd av trosföreställningar är koherent betyder att de olika trosföreställningarna ger stöd för, eller kan härledas från, eller utgör evidens för, varandra. Koherentismen står i motsats till fundamentismen.
Invändning (inom agrippas trilemma): vilken övertygelse som helst kan bli rättfärdigad genom att
inlemmas i ett för det ändamålet lämpligt system (tänk på
konspirationsteorier).
Vad innebär Fundamentism?
- Fundamentism (i särklass mest populära ståndpunkten)
Rättfärdigande är en asymmetrisk relation: om x rättfärdigar y, så
rättfärdigar inte y x.
Klassisk fundamentism: det finns en bas av självevidenta övertygelser
(infallibilism).
Invändning: i så fall vet vi i stort sett ingenting.
Fundamentism (från det engelska ordet foundationalism) är en kunskapsteoretisk riktning gällande legitimering av kunskap; den hävdar att kunskap kan byggas på axiom som anses som självklara sanningar och därmed inte behöver legitimeras. Fundamentiska kunskapsteorier står i motsats till koherentiska sådana.[1]
En trosuppfattning är enligt fundamentismen rättfärdigad om den är fundamental eller följer av andra trosuppfattningar. Vanliga kandidater för fundamentala trosuppfattningar är logiska utsagor eller sinnesförnimmelser. En känd fundamentist var den franske 1600-talsfilosofen René Descartes som tillämpade skeptiska argument för att betvivla allt han ansåg sig ha rationella argument till att betvivla, tills han landade i satsen “Jag tänker, alltså finns jag”, som han ansåg sig inte kunna betvivla; detta blev hans utgångspunkt i utvecklingen av sitt filosofiska system.
Riktningen fundamentism kritiseras av skeptiker som menar att det inte finns något sådant som självklar sanning och att fundamentismen därför inte kan utgöra någon säker grund för kunskap.[2]
Vad är Infinitism?
Infinitism är uppfattningen att kunskap kan motiveras av en oändlig kedja av argument. Serien genererar rättfärdigande trots att den är oändligt lång.
Invändning: subjekt kan rättfärdigas av en sådan länk endast om hen
greppar den oändliga serien i sin helhet, men mänskliga subjekt är
inkapabla till det.
Vad är skillnaden mellan Internalism och externalism?
Epistemisk internalism och externalism utgör den stora vattendelaren i
modern kunskapsteori.
Internalister hävdar att tillgänglighet
utgör ett nödvändigt villkor för rättfärdigande
att subjektet har rättfärdigandet tillgängligt/åtkomligt.
Externalister förnekar att tillgänglighet utgör ett nödvändigt villkor.
Inom kunskapsteorin har begreppsparet två olika betydelser vardera. Internalism vad gäller rättfärdigande av kunskap innebär att alla faktorer som krävs för att en trosuppfattning ska vara rättfärdigad måste vara kognitivt åtkomliga för subjektet, det vill säga interna. Externalism vad gäller rättfärdigande av kunskap innebär att åtminstone vissa av de faktorer som utgör rättfärdigandet av kunskapen är externa i förhållande till personens medvetande. Internalism vad gäller kunskap innebär att en rättfärdigad och sann trosföreställning räknas som kunskap endast om personen vet eller har en rättfärdigad tro att hennes trosföreställning är rättfärdigad. Även externalism vad gäller kunskap hävdar att en trosföreställning måste vara rättfärdigad för att utgöra kunskap, men skiljer sig från internalism på så sätt att subjektet inte behöver veta eller ha rättfärdigad tro om att den är rättfärdigad. Det går inte att inta båda ståndpunkterna internalism och externalism vad gäller rättfärdigande ensamt, eller vad gäller kunskap ensamt. Däremot är det inte direkt motsägelsefullt att försvara internalism vad gäller rättfärdigande och externalism vad gäller kunskap. Den vanligaste formen av externalism (i båda varianter) är reliabilism.
Vad är externalism?
Externalism vad gäller rättfärdigande av kunskap innebär att åtminstone vissa av de faktorer som utgör rättfärdigandet av kunskapen är externa i förhållande till personens medvetande.
Den vanligaste formen av externalism (i båda varianter) är reliabilism.
Externalister förespråkar ett epistemiskt kontinuum mellan människor och
övriga djur.
Externalismen tycks undkomma
skepticism.
Vad är reliabilism
Reliabilism är den vanligaste formen av externalism.
Reliabilism är en typ av teorier inom kunskapsteorin som betonar vikten av att använda tillförlitliga processer för inhämtande av kunskap eller att man ska ha goda skäl att tro det man tror, för att det ska kunna klassificeras som kunskap eller rättfärdigad tro.
Som en teori om vad kunskap är kan realibilismen definieras på följande sätt:
Man vet p (p står för vilken proposition som helst, exempelvis “Himlen är blå”) om och endast om p är sant, man tror att p är sant, och man har kommit att tro att p är sant genom någon form av tillförlitlig process.
Vad är internalism?
Internalism vad gäller rättfärdigande av kunskap innebär att alla faktorer som krävs för att en trosuppfattning ska vara rättfärdigad måste vara kognitivt åtkomliga för subjektet, det vill säga interna.
Vad är Epistemisk rationalitet
Epistemisk rationalitet handlar om att försöka hitta den mest korrekta modellen av verkligheten. I grunden genom att
- Maximera antalet sanna övertygelser
- Minimera antalet falska övertygelser
–> Utmaningen består i att balansera dessa mål mot varandra.
En person är epistemiskt rationell om han eller hon tror på påståenden för vilka det finns starka vetenskapliga belägg och inte tror på påståenden för vilka de vetenskapliga beläggen tyder på att det är osannolikt att de är sanna. Denna förmåga kan påverkas negativt av så kallade kognitiva bias såsom tillgänglighetsheuristik.[2] En del filosofer har argumenterat för att epistemisk rationalitet endast är ett specialfall av instrumentell rationalitet.
Nämn fyra av kunskapens grunder/typer av rättfärdigande/kunskapens källor
- Perception
- Vittnesbörd (testimony) och minne
- Rättfärdigande a priori och slutledningar
- Induktionsproblemet
Kunskapens källor kan skiljas från dess uppkomst. Demokritos kunskapsteori använde sig av två faktorer: den yttre verkligheten och våra sinnesorgan. Den yttre verkligheten innehåller mängder av atomer, varav vissa kommer i kontakt med våra sinnesorgan och skapar en upplevelse som ger kunskap. I Demokritos fall utgör den yttre verkligheten kunskapens källa, medan själva intrycken behöver bearbetas av oss själva för att göras begripliga och eventuellt bli kunskap. Det är viktigt att hålla isär källa och uppkomst i vissa diskussioner. Om det är så att man inte kan få kunskap om x så kan det bero en av flera saker, exempelvis att x inte finns, det vill säga att källan saknas, eller att vi inte kan komma i kontakt med x, det vill säga att källan finns men av någon anledning inte kan utgöra föremål för kunskap.
Vad innebär Perception inom kunskapsteori?
En källa till kunskap
De mest uppenbara källorna är möjligen de fem sinnesmodaliteterna, eller helt enkelt sinnena: syn, hörsel, känsel, smak och lukt. I diskussionen om dessa källors inverkan på människor skiljer man mellan retning, sensation och perception. Retning kallas fysisk påverkan på sinnesorganen, sensation kallas otolkade medvetandetillstånd (“rena” sinnesintryck) och perception kallas sensationer som har tolkats och strukturerats av medvetandet.
Vad är vittnesbörd?
En källa till kunskap
Kunskap genom vittnesmål skiljer sig från de andra källorna för kunskap i det att den inte utgör en egen kognitiv fakultet. När någon upplyser en om att klockan är kvart över två har denna kunskap erhållits genom vittnesmål. Inom kunskapsteorin diskuteras hur pass pålitlig sådan information är, och om personen som mottar informationen därmed kan sägas ha fått ny kunskap.
Vad är a priori som källa till kunskap
Förnuft
A priori (lat. från den förra, det som föregår eller det som kommer innan) är ett uttryck för att beskriva kunskap, härledningar eller sanningar som inte är beroende av sinnesintryck. Motsatsen är a posteriori (det som kommer efter). I logiskt avseende är något a priori om det går att bevisa dess giltighet utan att använda sig av sinneserfarenheter. Ett exempel på en sats som är sann a priori är satsen “Alla greker är människor”. Satsens sanningsvärde är enbart beroende av de ingående begreppens betydelser, och har ingenting att göra med om det existerar människor eller greker. Ett exempel på en sats som är sann a posteriori är satsen “Vissa greker är olyckliga”. Oberoendet av sinneserfarenheten kan också gälla ett begrepps eller en föreställnings ursprung, och i denna genetiska mening kan “a priori” likställas med “medfödd”.[1]
Det går ibland att använda förnuftet som källa till kunskap. Då delas det in i a priori och posteriori.
Inom kunskapsteorin dras traditionellt en skiljelinje mellan kunskap a priori och a posteriori. Kunskap a priori är sådan kunskap som är oberoende av erfarenheten.
Tanken är här att sanningshalten hos påståenden som “1 + 1 = 2” kan avgöras utan någon hänvisning till sinnlig erfarenhet.
Redogör för minne som kunskapskälla och indkutionsproblemet
Induktionsproblemet går ut på att man inte kan veta att en induktion är tillförlitlig, då induktionens tillförlitlighet grundar sig på en induktiv slutledning från erfarenheter. På basen av induktionsproblemet tog Karl Popper avstånd från verifierbarhetskriteriet.
Exempel: Bara för att någon har observerat 100 svanar medför inte automatiskt att alla svanar är vita. Det kan finnas undantag
med induktionsproblemet avses frågan om man kan rättfärdiga induktiva slutsatser, dvs. hur kan man rättfärdiga eller bevisa en allmän utsaga som man slutit sig till på basen av en ändlig mängd enskilda fall eller observationer? I sin urspungliga form (Hume) syftade induktionsproblemet till att belysa frågan om rättfärdigandet av induktiva slutsatser (angående kausala relationer) i allmänhet. I modernare diskussioner har induktionsproblemet främst förknippats med en kritik av vetenskapliga induktiva forskningsmetoder genom att hänvisa till att induktiva slutledningar endast ger upphov till mer eller mindre sannolika generaliseringar
Att minnas är förmågan att erhålla kunskap som förvärvats sedan innan. Objektet för kunskapen behöver emellertid inte befinna sig i förfluten tid. Det är exempelvis möjligt att minnas att någonting kommer att hända nästa vecka, men denna kunskap måste ha förvärvats sedan innan för att minnas. I motsats till introspektion har fler tvivlat över denna kunskapskällas säkerhet.
Vad är Skepticism
Filosofisk skepticism hävdar att säkerhet i kunskap är omöjligt; oavsett om vi besitter kunskap eller ej, skulle det vara omöjligt för oss att kunna säkerligen särskilja sanna trosuppfattningar från falska.
Nämn de viktigaste begreppen som behandlar rättfärdigande
- Fundamentism och koherentism
- Internalism och externalism
- Skepticism
Redogör för Kunskapsteoretisk idealism
Kunskapsteoretisk idealism = Verklighetens existens och/eller konstitution
är beroende av något förnimmande subjekt. ”Esse est percipi”
Kunskapsteoretisk idealism, eller kunskapsidealism, är inom filosofin en riktning som besvarar den epistemologiska frågan om vår kunskaps giltighet och gränser med att det enda vi har kunskap om är våra egna mentala upplevelser, som finns i vårt medvetande, och inte om någon materiell yttervärld, som skulle existera utanför och oberoende av vårt medvetna.
Exempel hjärna i näringslösning
Vad är kunskapsteoretisk realism
Kunskapsteoretisk realism betyder att yttervärlden existerar oberoende av ens eget medvetande.
Verklighetens existens och/eller konstitution
är oberoende av något förnimmande subjekt.
Utgör vittnesbörd en egen grund för kunskap? ”sui generis”? (Credulism vs Reduktionismen)
Reduktionism: nej - vittnesbörd måste reduceras epistemiskt till andra
oberoende grunder. Vittnesbörd står inte på egna ben.
Credulism (icke-reduktionism): ja
Informantens pålitlighet: uppriktighet samt kompetens
Snarlik frågeställning gällande minne. Minne bevarar snarare än skapar
nytt rättfärdigande
Vad är Reduktionism ?
Reduktionism är föreställningen att komplexa begrepp kan beskrivas med hjälp av enklare begrepp. Till exempel skulle aritmetik kunna reduceras till logik (logicism) och mentala processer kunna beskrivas som fysikaliska processer.
reductionism, in philosophy, a view that asserts that entities of a given kind are
identical to, or are collections or combinations of, entities of another (often
simpler or more basic) kind or that expressions denoting such entities are
definable in terms of expressions denoting other entities. Thus, the ideas that
physical bodies are collections of atoms or that a given mental state (e.g., one
person’s belief that snow is white) is identical to a particular physical state (the
firing of certain neurons in that person’s brain) are examples of reductionism.