Allmänmedicin 1

Question 1

Candidavaginit (DFSKDB)

Answer 1

Definition:
Vulvovaginal infektion som orsakas av Candida.
Förekomst:
De flesta kvinnor drabbas en eller flera gånger i livet, en del får recidiverande infektioner.
Symtom:
Klåda och sveda i underlivet. Vita, kesoliknande flytningar. Ibland dysuri. Ingen lukt.
Kliniska fynd:
Vulvovaginalt erytem. Vit, tjock, klumpig flytning eller beläggning på slemhinnan. “Kesoliknande”. Sprickbildning interlabialt eller i perineum kan förekomma. Ingen lukt.
Diagnostik:
Den typiska kliniska bilden är ofta tillräcklig för diagnos. Eventuellt mikroskopi av wet smear, odling vid negativ mikroskopi eller svårbehandlade recidiverande fall.
Behandling:
Behandlas endast vid symtom. Lokalbehandling eller peroral behandling. Recidiverande svampinfektioner kan kräva mer intensiv och/eller långvarig behandling.

Question 2

Kompletterande undersökningar att göra i primärvården avseende candidavaginit

Answer 2

Mikroskopi av wet smear ger en karakteristisk bild med hyfer och sporer:
Våtutstryk (wet smear): flytningen blandas med natriumklorid (NaCl) eller 10–20 % kaliumhydroxid (KOH)

pH-mätning, lite flytning på ett pH-papper:
Typiskt vid candidavaginit är att pH inte är förhöjt (pH 3,5–4,5)
Candidavaginit kan dock finnas vid pH >4,5 och talar då för blandinfektion med bakteriell vaginos

Eventuellt odling vid negativ mikroskopi:
Svampodling med resistensbestämning bör tas vid alla svårbehandlade fall av recidiverande candidavaginit

Vid kronisk infektion: gnid provpinnen hårt/fast mot slemhinnan. Eventuell upprepade odlingar vid misstanke om kronisk infektion och negativ odling

Eventuellt u-glukos vid recidiv.

Question 3

Predisponerande faktorer för candidavaginit

Answer 3

Antibiotikabehandling.
Hormonella faktorer: P-piller med hög östrogenhalt och hormonbehandling postmenopausalt tycks öka risken
Graviditet.
Sexuell aktivitet (samlagsfrekvens, oralsex).
Diabetes mellitus.
Kortisonbehandling eller annan immunosuppresiv behandling.

Question 4

Behandling vid candidavaginit

Answer 4

Man bör inte tvätta underlivet oftare än en gång per dygn.

Oljeregim, särskilt vid recidiverande candida: undvik tvål och vatten och använd istället olja

Egenvård med Canesten eller Pevaryl i 1-3 dagar vagitorium eller kräm.

Flukonazol 150mg x1.

Question 5

Candidavaginitbehandling under graviditet.

Answer 5

Endast lokalbehandling. Längre tids behandling krävs
I första hand rekommenderas klotrimazolvagitorium 100 mg dagligen under en vecka, alternativt 200 mg varannan dag i en vecka

(I en metaanalys (2015) på icke-gravida kvinnor med vulvovaginit konkluderades att behandlingseffekten av lokalbehandling kan vara likvärdig med peroral flukonazol)

Question 6

Behandling av recividerande candidavaginit

Answer 6

Tablett flukonazol 150 mg 1 gång/vecka i 6 månader minskar antalet recidiv men botar inte tillståndet.
Alternativt tablett flukonazol 50 mg dagligen i 1–2 månader

Question 7

Vad är Cytolytisk vaginos?

Answer 7

En viktig differentialdiagnos vid candidavaginit.
Ökad vaginal flytning på grund av överproduktion av mjölksyrebakterier som beror på ökad östrogennivå, typiskt hos unga kvinnor eller gravida
Symtomen liknar candidavaginit, men ingen Candida ses vid mikroskopi
Mikroskopi av våtustryk (wet smear): rikligt med laktobaciller, delvis lyserade epitelceller, sparsamt med leukocyter och frånvaro av Candida

Question 8

Bakteriell vaginos (DFSKDB)

Answer 8

Definition:
Illaluktande flytningar från vagina på grund av förändrad bakterieflora.
Förekomst:
Prevalensen i Europa är 5–25 %. Vanligaste orsaken till onormala flytningar hos fertila kvinnor.
Symtom:
Symtomen är sällan särskilt uttalade och tillståndet är asymtomatiskt hos 50 %. Det dominerande besväret är en tunn flytning som luktar.
Kliniska fynd:
Gråvita, homogena, tunnflytande, i vissa fall skummande, flytningar. Obehaglig lukt. Som regel ingen uppenbar vulvit eller vaginit.
Diagnostik:
Vaginalt pH >4,5. Clue cells kan ses vid mikroskopi. Flytningarna reagerar med 10 % KOH och utsöndrar aminer och fettsyror med fisklukt.
Behandling:
Lokal antibiotika i första hand.

Question 9

Diagnoskriterier för bakteriell vaginos

Answer 9

Utan mikroskopi används följande 3 kriterier:
- Tunna, homogena, gråvita, illaluktande flytningar
- Vaginalt pH >4,5 genom test med pH-papper
- Positivt snifftest (fisklukt), tillsätt 1 droppe 10 % KOH till flytningen på objektglaset/spekulumet

Med mikroskopi, Amsels kriterier, 3 av 4 kriterier ska vara uppfyllda:
- Tunna, homogena, gråvita, illaluktande flytningar
- pH >4,5 (finns hos upp till 90 %)
- Positivt snifftest (fisklukt). Tillsätt 1 droppe 10 % KOH till flytningen på objektglaset/spekulumet
- Påvisning av clue cells (vaginala epitelceller täckta med bakterier, ses vid 40x förstoring efter förberedelse med flytning + 1 droppe saltlösning på objektglas)

Question 10

Ska man ta odling med misstanke om bakteriell vaginos?

Answer 10

NeJ. Odlingsprov på flytningarna ska inte göras:
Fynd av gardnerella saknar betydelse eftersom bakterien också påvisas hos asymtomatiska kvinnor. Tillståndet karakteriseras av brist på mjölksyrabakterier och en stor ökning av antalet vaginala anaeroba bakterier (Gardnerella vaginalis, Prevotella species, Mobilincus species med flera). Detta leder till ett pH i vagina >4,5.

Som regel ger inte bakteriell vaginos en cervicit eller dylikt. Om det finns tecken på det ska man ta prover för att utesluta samtida infektion.

Question 11

Behandling av bakteriell vaginos

Answer 11

Oavsiktligt upptäckt bakteriell vaginos hos asymtomatiska kvinnor ska inte behandlas.
Hos symtomatiska är behandlingseffekten kortvarig hos omkring en tredjedel och en ny kur kan vara aktuell, eventuellt iterera receptet.
Partnerbehandling är aktuellt om kvinnlig partner, annars inte indicerat, troligen inte heller vid återfall.

Donaxyl i 6 dagar, 10mgx1. Ingen alkohol eller samlag under behandling.

Question 12

Behandling av bakteriell vaginos hos gravida.

Answer 12

Gravida kvinnor med symtomatisk bakteriell vaginos:
Studier har visat ökad risk för sen spontanabort, för tidig vattenavgång och för tidig förlossning, och behandling bör ges.
Gravida kvinnor med symtomatisk bakteriell vaginos ska behandlas så tidigt som möjligt i graviditeten.

Gravida utan symtom:
En stor RCT visade att undersökning och behandling av asymtomatiska gravida kvinnor med bakteriell vaginos utan riskfaktorer under graviditeten inte minskade förekomsten av sena spontanaborter eller prematur förlossning.

Question 13

Förlopp av bakteriell vaginos

Answer 13

Tillståndet är asymtomatiskt hos 50 %.
Förloppet varierar och utan behandling kan symtom kvarstå eller försvinna.
Förväntad läkning efter behandling hos 60–70 %.
Återfall efter behandling är vanligt:
Cirka 30 % återfall inom 3 månader
Cirka 50 % inom 12 månader

Question 14

Nagelsvamp (DFSKDB)

Answer 14

Definition:
Svampinfektion i naglarna, i regel orsakade av Trichophyton rubrum.
Förekomst:
Förekommer hos cirka 10 % och ökar med åldern.
Symtom:
Klinisk diagnos kan vara svårbedömd. Nagelsvamp utgör cirka 50 % av alla nagelförändringar på tår.
Kliniska fynd:
Nagelsvamp ger i regel matta, sköra naglar med gul missfärgning, subungual hyperkeratos och onykolys. Efterhand blir nageln förtjockad och deformerad.
Diagnostik:
Direktmikroskopi, odling och/eller prov för PCR av dermatofyt-DNA kan bekräfta diagnosen.
Behandling:
Tånagelförändringar är oftast bara kosmetiskt störande och behandling är inte nödvändig. Vid stark behandlingsönskan/subjektiva besvär är både lokal och systemisk behandling möjlig. Risken för recidiv är stor.

Question 15

Varför drabbas tånaglar oftare än fingrar vid svampinfektion?

Answer 15

Tånaglar är oftare drabbade än fingernaglar eftersom de växer långsammare, har sämre blodförsörjning och oftare befinner sig i mörk och fuktig omgivning.

Question 16

Predisponerande faktorer för nagelsvamp

Answer 16

Nagelsvamp förekommer oftare vid defekt eller skadad nagel, ärftlig disposition, hyperhidros, samtidiga svampinfektioner, psoriasis, bland rökare, bland dem som använder täta skor och bland dem som delar bad

Question 17

Handläggning av svampinfektion i nagel

Answer 17

Ta alltid myologisk diagnostik med odling/PCR. Odling kan vara negativ om svampbehandling lokalt inom 4 veckor. Ta samtida leverprover inför ev terabifininsättning. Ta provet i anslutning till frisk nagel.

Question 18

Behandling av nagelsvamp

Answer 18

Lokalbehandling med nagelack. (generellt dålig effekt). Kan försökas vid dermatofytinfektion i enstaka naglar förutsatt att bara halva distala nageln är angripen.

Peroral behandling rekommenderas vid angrepp på >50 % av nageln, nagelbädden eller flera naglar samtidigt, eller om 6 månaders lokal behandling varit verkningslös
- Behandlingen är långvarig och dyr, och endast 50 % har bra effekt. Normalisering ses månader efter avslutad behandling. Resultatet kan inte bedömas efter tidigast 1 år.
- Terabifin 250mg 1 tablett dagligen, 6 veckor för fingrar, 12 för tår.

Question 19

Etern otit (DFSKDB)

Answer 19

Definition:
Inflammation i hörselgångens hud pga infektion, eksem eller allergi.
Förekomst:
Vanligt förekommande, särskilt på sommaren och efter bad.
Symtom:
Värk och klåda i örat. Även svullnadskänsla, hörselnedsättning och smärta vid tuggning.
Kliniska fynd:
Smärta vid tryck på tragus och när man drar i ytterörat, mer än man kan förvänta sig i vanliga fall.
Diagnostik:
Otoskopi kan visa ödem och erytem i hörselgången med sekretion.
Behandling:
Lokalbehandling med kortison och antibiotika. Smärtlindring. Vid kroniska fall beror behandlingen på bakomliggande sjukdom.

Question 20

Genes till akut och kronisk otit

Answer 20

Akut är nästan alltid bakteriell men ibland svamp.
Kronisk är vanligt med eksem, allergi från ex örhängen eller annan hudsjukdom.

Question 21

Predisponerande faktorer till extern otit

Answer 21

Värme och fuktighet – särskild risk hos simmare och dykare:
Exponering till bakterier i vatten kan ge en ökad risk
Högre risk under sommarhalvåret och i varma/fuktiga områden
Överdriven svettning
Pus från mellanöra (akut mediaotit)
Skada i hörselgångsepitelet – till exempel från användning av bomullspinnar, hörapparat, kliande i hörselgången, öronvax, främmande föremål eller tidigare kirurgi.
Trånga hörselgångar, bland annat vid exostoser eller överdriven vaxproduktion.
Allergier och irriterande ämnen – tvål, kosmetika, nickel, lokal antibiotika.
Nedsatt immunförsvar, till exempel diabetes mellitus och tidigare radioterapi.
Andra hudsjukdomar (psoriasis, seborroiskt eksem, atopiskt eksem, neurodermatit, andra inflammatoriska hudsjukdomar).

Question 22

Kliniska fynd vid extern otit

Answer 22

Den vanligaste fynden är intensiv smärta vid tryck på tragus och när man drar i ytterörat, mer än man kan förvänta sig i vanliga fall.
Otoskopi:
Huden i hörselgången är erytematös och/eller ödematös – ofta så att det hindrar insyn till trumhinnan
Ibland finns debris/sekretion (öronflytning)
Huden kan vara torr/fnasig eller fuktig
Vid pneumatisk otoskopi bör trumhinnan vara rörlig.
Undersök lokala lymfkörtlar, som kan vara förstorade och ömma.

Question 23

Behandling vid extern otit

Answer 23

Okomplicerade fall
Gäller patienter utan osteit, abscess, mellanöresjukdom, trumhinneperforation eller recidiverande infektioner:
Behandling med örondroppar som innehåller en kombination av kortison och antibiotika är vanligast:
Till exempel:
Mild glukokortikoid (Grupp I) + antibiotikakombination örondroppar (terracortril med polymyxin B). Dosering: 2–4 droppar 3 gånger dagligen

Tamponad används vid kraftigare ödem som gör det svårt att bedöma örat och hindrar lokala läkemedel att verka.

Eksem med klåda
Behandling är densamma som vid övriga former av akut extern otit, men ren steroidlösning kan användas:
Till exempel hydrokortisonbutyrat som kutan lösning 0,1 %
Till exempel betametason örondroppar 0,05 %: En pipett i hörselgången två gånger dagligen de första dagarna, därefter en gång dagligen – i maximalt två veckor

Question 24

Planering framgent vid en okomplicerad extern otit?

Answer 24

Vid utebliven förbättring efter 48–72 timmar:
- Ny bedömning
- Föreligger andra sjukdomar?
- Kontrollera compliance och administreringssätt

Question 25

Impetigo (DFSKDB)

Answer 25

Definition: Impetigo är en ytlig hudinfektion som kännetecknas av spontant uppkomna huderosioner som täcks av honungsgula skorpor. Förekomst: Vanligast hos barn. Symtom: Smärtfri makula eller papel som snabbt blir en vätskande lesion pustel) med blekgult innehåll. Blåsan spricker lätt och bildar en erosion. Innehållet torkar och bildar efter hand typiska tjocka, honungsgula, kliande skorpor. Fynd: Hudförändringarna finns framför allt i ansikte, händer och bål. Diagnostik: Klinisk diagnos där kompletterande undersökning sällan behövs. Behandling: Egenbehandling med hygienråd i första hand. Vid utebliven effekt kan lokalt antibiotikapreparat ges.

Question 26

Vilka typer av Impetigo finns?

Answer 26

- Vanlig impetigo (impetigo contagiosa), som vanligtvis orsakas av Staphylococcus aureus eller grupp A streptokocker - Bullös impetigo (impetigo bullosa) som orsakas av vissa stammar av toxinproducerande gula stafylokocker (aureus). 90% av fallen är barn under 2 år.

Question 27

Predisponerande faktorer för Impetigo?

Answer 27

- Impetigo utvecklas framför allt i värme och vid fukt. - Trångboddhet och dålig hygien. - Sjukdomen är särskilt vanlig hos barn med atopiskt eksem, tidigare eksem eller predisposition för atopi. - Skadad hudbarriär, exempelvis av insektsbett eller skabb. - Nasal kolonisering av bakterierna predisponerar för recidiverande infektioner.

Question 28

Var finner du vanligast impetigo?

Answer 28

Enkel ytlig impetigo: Vätskande, infektiösa huderosioner med honungsgula skorpor Lokalisation i ansiktet, framför allt vid näsan, mungipor och örsnibbar. Dessutom ofta på händer, handled och bål Det sker en långsam spridning av utslagen. På bålen kan det förekomma ringformade utslag med skorpor, särskilt i kanterna, som kan ge misstanke om dermatofytos

Question 29

Behandling vid Impetigo

Answer 29

Egenbehandling: - Hygienråd inklusive antiseptisk handhygien är viktigt. - Noggrann uppblötning och rengöring av eventuella krustor med tvål och vatten rekommenderas. - Kompletterande lokalbehandling med klorhexidinlösning kan ha effekt. - Rivning underhåller impetigo och därför bör naglar klippas kort hos barn för att minska risken för att barnet kliar sönder hudförändringarna. - Täckning med förband kan övervägas. Lokalbehandling är indicerad om egenbehandling inte har gett effekt Fusidinsyra kräm 2–3 gånger dagligen i 7 dygn (eventuellt 1 gång/dag om skyddande förband anlägges) Vid mycket utbredd och/eller progredierande impetigo eller impetigo som inte svarat på behandling efter 5–7 dagar rekommenderas perorala antibiotika i 7 dygn: Till vuxna ges i första hand flukloxacillin i dosen 1 g × 3.

Question 30

Förebyggade åtgärder vid Impetigo

Answer 30

- God handhygien är den viktigaste förebyggande åtgärden. - Individer i en familj eller en social grupp bör ha separata handdukar och tvättlappar. - Tvätt (eventuellt desinfektion) av gemensamma kontaktpunkter: - Användning av engångshanddukar rekommenderas - Dagligt byte av örngott - Tvätt av leksaker och liknande - Om det är viktigt att snabbt få kontroll över situationen, kan det vara nödvändigt att använda klorin eller isopropylalkohol för desinfektion av gemensamma kontaktpunkter - Förskola/skola - Barn i förskoleåldern med impetigo rekommenderas vara hemma från förskolan tills såren slutat vätska och inga nya skorpor uppträtt: 1 Det ska inte längre finnas risk för att smittbärande sårsekret kan överföras till andra - Små enstaka sår kan täckas med salva och plåster och smittar då inte.

Question 31

Tinea corporis (DFSKDB)

Answer 31

Definition: Dermatofytinfektion på huden, ofta zoonos. Förekomst: vanligast bland barn före tonåren. Oftast i varma och fuktiga klimat. Symtom: Ringorm – rund fläck med markerad och röd ring. Kliniska fynd: I randzonen ses erytematös, lätt fjällande hud, ibland med små vesiklar och pustler. Diagnostik: Prov för mikroskopi och odling bör tas vid många och utbredda lesioner. Behandling: Vid enstaka lesioner är lokalbehandling med antimykotika ofta tillräckligt.

Question 32

patogenes vid tinea corporis

Answer 32

Dermatofyter är keratinofila och parasiterar det döda förhornade lagret av huden, håret och naglarna. Till skillnad från jästsvamp tillhör dermatofyter inte hudens normalflora. Infektionen kan uppstå genom direktkontakt med smittade djur eller människor, genom kontakt med kläder, handdukar, sängkläder, kammar eller borstar som använts av en infekterad person eller genom spridning från andra infekterade delar av kroppen (ofta hårbotten och fötter). Inkubationstiden är 1–3 veckor. Trichophyton rubrum: Står för nästan 90 % av dermatofytinfektionerna i Sverige

Question 33

Predisponerande faktorer för tinea corporis.

Answer 33

Husdjur med smitta. Kontakt med utbrott inom förskola eller kontaktidrotter.

Question 34

Kliniska fynd vid tinea corporis

Answer 34

Dermatofyter växer radiärt och bildar cirkulära eller polycykliska lesioner med ökad aktivitet och inflammation i randzonen där infektionen är aktiv. I randzonen finns erytematös, lätt fjällande hud, ibland med små vesiklar och pustler. Infektionen dör i mitten på grund av substratbrist och utslaget bildar den typiska ”ringormen

Question 35

Kompletterande undersökningar i primärvården vid tinea corporis

Answer 35

Odling bör tas vid många och utbredda lesioner. (Vid provtagning från huden ska epidermis skrapas från lesionens aktiva periferi med skarp sked eller kyrett: Det ska inte blöda Om patienten har använt ett svampmedel måste det gå minst 2 veckor innan det går att odla) Djur som misstänks vara smittokälla ska undersökas av veterinär. Om det förekommer kontakter med flera djur kan patientens odlingssvar peka ut vilken djurart som är den mest sannolika smittkällan. Tricophyton rubrum kan snabbt (3 timmar) påvisas med PCR-teknik.

Question 36

Behandling vid tinea corporis

Answer 36

I regel räcker lokalbehandling. Vid utbredd tinea corporis eller om lokalbehandling inte har effekt, kan det vara aktuellt med peroral behandling, vilket sköts av hudläkare. Möjliga smittkällor som gnagare, hund, katt eller ko bör spåras. Djur som misstänks vara smittkällor ska undersökas av veterinär. Vid engagemang i hårbotten, så kallad tinea capitis, bör borstar och kammar kastas samt sängkläder och mössor tvättas. imidazolderivat till 2cm utanför kanten 1x2 i 2 veckor därefter fortsatt i 3-6 veckor. Kombinationsbehandling med steroider kan ges en kortare tid vid kraftig klåda.

Question 37

Förebyggande åtgärder vid tinea corporis

Answer 37

Förskola/dagmamma: Vid utbrott på förskolor bör de som riskerar att smittas undersökas och, om de har ringorm, behandlas Smittrisken upphör snabbt vid behandling och barn med ringorm kan gå till förskolan dagen efter att behandlingen har inletts.

Question 38

Keloider och hypertrofiska ärr (DFSKDB)

Answer 38

Definition: Hypertrofiskt ärr är en upphöjd ärrbildning innanför den primära skadans gräns. Keloid definieras som ärrbildning utöver skadans ursprungliga gräns Förekomst: Keloid är vanligare hos personer med melaninrik hud. och hos personer 10-30 år. Symtom: Tidigare trauma (kirurgi, brännskada, olycka), akne, öronpiercing, vattkoppor, vaccinationer och biopsering är de vanligaste predisponerande händelserna. Kliniska fynd: Typiskt för keloid och hypertrofiska ärr är att de är upphöjda. Diagnostik: Typisk klinisk bild med anamnes på hudskada. Behandling: Vid keloid och hypertrofiskt ärr finns flera behandlingsalternativ såsom tryck, ockluderande förband, kortikosteroider och kirurgi.

Question 39

Definitionsmässigt hypertrofiskt ärr

Answer 39

Hypertrofiska ärr: Upphöjd, ibland smärtsam ärrbildning som uppstår veckor efter skadan Utbredningen är innanför den primära skadans gräns – förändringen går ofta tillbaka med tiden Kan leda till stram hud och därmed kontrakturer

Question 40

Definitionsmässigt keloid

Answer 40

Keloid: Definieras som ärrbildning utöver skadans ursprungliga gräns Keloid kan klia och vara smärtsam Uppstår upp till 3 månader efter skadan, vävnadsförändringarna går inte tillbaka och kan fortsätta att växa

Question 41

Var sitter oftast keloider

Answer 41

Keloid uppträder oftast i deltoideusregionen, presternalt, på övre delen av ryggen, på kinderna eller på örat:

Question 42

Behandling av keloider/hypertrofiska ärr

Answer 42

Ocklusivt förband och tryckbehandling är förstahandsval vid prevention och behandling av överdriven ärrbildning. Genom att utsätta ärret för tryck kan risken för överdriven ärrbildning minskas. Tryck kan också minska symtomen. Kortikosteroider Indikationer: Förebyggande åtgärder i anslutning till det kirurgiska ingreppet Om tryck och silikonbehandling inte ger någon tillfredsställande effekt kan man använda injektioner av kortikosteroider, eller som komplement till något av de andra behandlingsalternativen Vid utveckling av keloid ska det ges tidigt i förloppet eftersom effekten avtar med tiden 6 Effekt: Responsen varierar från 50 % till 80% 6 Dosering: Injektionerna ges varje 2–6 veckor fördelat i lesionen med 0,5–1 mL triamcinolon (10–40 mg/mL) tills effekten har uppnåtts Patienter framför allt med hypertrofiska ärr som inte har haft någon effekt av de konservativa behandlingsalternativen är kandidater för kirurgisk behandling: Hypertrofiska ärr återbildas ofta efter cirka 1 år och därför bör kirurgisk behandling inte genomföras innan den tidsgränsen 6 Enbart kirurgisk behandling medför hög risk för recidiv, 40–100 %. Det är därför viktigt att följa förebyggande åtgärder och att ingreppet kombineras med andra behandlingsformer.

Question 43

Skabb (DFSKDB)

Answer 43

Definition: Skabb är en intensivt kliande hudsjukdom som orsakas av kvalstret Sarcoptes scabiei. Förekomst: På världsbasis är skabb mycket vanligt. I Sverige är det ovanligare men förekommer, ibland som lokala utbrott. Symtom: Generell klåda med utslag. Kliniska fynd: Vesikler, papler och pustler kan ses, främst mellan fingrar, handled, armbåge, penis, bröstvårta, midja, skinkor och mellan skulderbladen. Diagnostik: Diagnosen ställs genom att påvisa ett levande kvalsterdjur, oftast med hjälp av mikroskopi. Behandling: Behandlingen består vanligen av lokalt kvalsterdödande läkemedel samt åtgärder för att förebygga spridning.

Question 44

Patogenes vid skabb

Answer 44

Skabb är en intensivt kliande hudsjukdom som orsakas av kvalstret Sarcoptes scabiei: Tillståndet beror på en kolonisering av hudens hornlager med kvalster som gräver gångar och lägger ägg Klåda uppstår till följd av en överkänslighet mot kvalstrets avföring Smittan sker vid nära kroppskontakt såsom att sova bredvid varandra med nära hud mot hud-kontakt i minst 15 minuter Smittsamheten är stor vid sexuell kontakt Risken för smitta från andra objekt såsom lakan, kläder eller handdukar är liten

Question 45

Behandling mot skabb

Answer 45

Behandlingen består av kvalsterdödande läkemedel (i regel lokalbehandling, i vissa fall peroral behandling) samt åtgärder för att förebygga spridning av infektionen. Skabbspecifik behandling ska endast genomföras om kvalsterdjuret har påvisats: Läkemedel mot skabb kan leda till biverkningar i form av hudutslag, kontaktallergi och svår klåda Behandlingen är omfattande med miljöåtgärder och samtidig behandling av alla aktuella kontaktpersoner och den är tidskrävande för den enskilde Behandling ska även ges till samtliga andra personer i hushållet och personer som patienten haft nära kontakt med (till exempel sexuella partners). Miljöåtgärder: Sängkläder, handdukar och kläder som varit i kontakt med huden under de senaste 3 dagarna innan behandlingen avslutades ska tvättas i 50–60 grader: Kläder/textilier som inte tål detta kan läggas i en stängd plastpåse i minst 3 dygn–1 vecka eller läggas i frysbox över natten. Större plagg och ytterkläder, täcken, mattor, kuddar, madrasser och liknande behöver ingen behandling eller desinfektion Kvalstren dör efter 2–4 dygn utan kontakt med hud Topikal behandling: I Sverige används bensylbensoat-disulfiram vanligen som förstahandsval: Kan även användas av gravida, ammande och spädbarn Linimentet tolereras väl och har låg toxicitet men sveda, stickningar och klåda kan förekomma. Klåda och kvarstående utslag behandlas med en grupp 3 glukokortikoidkräm/-salva: Till exempel mometasonfuroat Barn kan återgå till förskolan dagen efter att behandlingen har genomförts

Question 46

Giardiainfektion, giardiasis (DFSKDB)

Answer 46

Definition: Tarminfektion som orsakas av protozoen Giardia lamblia (syn. G. intestinalis, G. duodenalis). Förekomst: Parasiten förekommer förhållandevis ofta som orsak till diarré om man ser till ett globalt perspektiv. Flest smittotillfällen ses i utlandet. I Sverige rapporteras årligen cirka 1 100–1 500 fall till Folkhälsomyndigheten. Symtom: Cirka hälften är asymtomatiska, bland barn är siffran än högre. Symtomen vid en akut sjukdom är magsmärtor, diarré, illamående, kräkningar, uppblåsthet och viktnedgång. Detta kan vara 2–4 veckor. Kliniska fynd: Om symtomatisk kan ibland buksmärta ses ffa ömhet i övre buk, enstaka tillfällen ses feber. Diagnostik: Giardia-specifik nukleinsyrapåvisning (PCR), antigenpåvisning i avföringen eller mikroskopi av avföringen är olika sätt att bekräfta diagnosen på. Sjukdomen är anmälningspliktig. Behandling: Behandlas med tinidazol eller metronidazol.

Question 47

Predisponerande faktorer för giardiasis

Answer 47

Resor till endemiska områden. Förorenat dricksvatten. Bristande hygien vid beredning av mat. Bad i kontaminerade insjöar, vattendrag eller simbassänger.

Question 48

Förlopp av giardiasis

Answer 48

Inkubationstiden är vanligtvis 7–10 dagar, men kan vara 5–25 dagar. Ett varierande kliniskt förlopp kan ses: Runt hälften av de som smittas blir av med infektionen spontant, utan att det gett några kliniska symtom Cirka 15 % får en kronisk infektion med eller utan symtom. Dessa personer kan smitta andra Cirka 35–45 % har en symtomatisk infektion

Question 49

Symtombild vid giardiasis

Answer 49

Vid akut sjukdom: Ofta ses vattentunn diarré. Magsmärtor och gasbildning, illamående och illaluktande avföring Ibland ses trötthet och viktnedgång, i vissa enstaka fall feber Vanligtvis varar symtomen 2–4 veckor

Question 50

Postinfektiösa symtom vid giardiasis

Answer 50

Postinfektiösa komplikationer: Laktosintolerans, den är övergående Irritabel tarm Kronisk trötthet

Question 51

Läkemedelsbehandling vid Giardiasis

Answer 51

Tinidazol eller Metronidazol.

Question 52

Uppföljning av Giardiasis

Answer 52

- Kontrollprover efter genomförd behandling brukar endast tas på förskolebarn. 2-3 veckor efter avslutad behanding. Barn kan återgå till förskolan efter igångsatt behandling och symtomfrihet. - Diarrésjuka patienter bör vara hemma från arbete till stabilt symtomfria. Stabilt symtomfri patient med riskyrke kan normalt arbeta som vanligt. - Smittskyddsanmälas och förhållningsregler ges.

Question 53

Borreliainfektion (DFSKDB)

Answer 53

Definition: Lokal eller systemisk infektion orsakad av borreliabakterier. Smitta överförs via fästingbett. Förekomst: Beräknad till 69 fall/100 000 invånare/år i en svensk studie på 1990-talet, men sjukdomen är inte anmälningspliktig varför siffrorna är osäkra. Vanligt i södra och mellersta Sverige och längs kusterna. Symtom: Erythema migrans är patognomont. Disseminerad infektion med neuroborrelios, myoperikardit eller artrit kan utvecklas. Kliniska fynd: Erythema migrans – röd ring ≥5 cm i diameter. Lymfocytom – blåröd smärtfri papel, oftast på örsnibb, bröstvårta eller skrotum. Neuroborrelios –tecken på meningit, radikulit och/eller facialispares. Artrit – mono- eller oligoartikulärt, oftast i knäet. Myoperikardit – ofta övergående ledningsstörning. Acrodermatitis chronica atrophicans (oftast äldre kvinnor) – blåröd missfärgning av huden på extensorsidan av extremiteterna. Diagnostik: Kliniska fynd har stor vikt. Sensitivitet och specificitet för serologi vid erythema migrans är låg. Serologi kan bli positiv först 4–6 veckor efter symtomdebut. Behandling: Antibiotika vid alla former.

Question 54

Diagnoskriterier neuroborrelios

Answer 54

Symtom på detta (meningit, radikulit, facialispares). Mononukleär pleocytos >5. Positivt intratekala antikroppar.

Question 55

Diffdiagnos till borrelia

Answer 55

Bettmärke från fästing (ca 2cm) Ringorm Kontaktallergi Erysipelas Artrit PMR Neurologisk sjukdom.

Question 56

Vad är stadium 1 av en borreliainfektion?

Answer 56

Erythema migrans (EM): Är den vanligaste manifestationen av borreliainfektion och förekommer hos 60–80 % av alla som är smittade Vanligaste tidpunkten för diagnos är 7–14 dagar efter fästingbettet (intervall 2–30 dagar). Tidigare i förloppet kan EM vara svårt att skilja från en reaktion på fästingbettet Ett rött utslag utan infiltration uppstår plötsligt Utslaget sprider sig snabbt i en cirkel, formad som en ring eller en jämn röd yta. Ingen eller liten fjällning och klåda. Varierande storlek men i normalfallet >5 cm i största diameter Oftast lokaliserat till armhålan, knävecket, ryggen, abdomen och ljumsken Allmänsymtom med lätt feber, huvudvärk och lokal lymfkörtelsvullnad kan förekomma Spontan läkning inom 2–4 veckor, men med stor variation Serologi har mycket begränsat värde vid EM (sensititivet <40 %) Borrelialymfocytom: Sällsynt form av tidig borrelia. Debuterar efter EM, men bara en av tre kan rapportera tidigare EM Vanligast hos barn: Blåröd smärtfri papel, oftast på örsnibb (barn), bröstvårta eller skrotum (vuxen)

Question 57

Vad är stadium 2 av en borreliainfektion?

Answer 57

Neuroborrelios är den vanligaste varianten: Oftast några veckor till några månader efter fästingbettet Föregås inte alltid av EM Symtom: Subakut (lymfocytär) meningit Ofta samtidig kranial neurit eller radikulit med sensoriska smärtor eller pareser. Påverkan på den sjunde kranialnerven oftast med facialispares Allmänsymtom Artrit är den vanligaste manifestationen efter EM i USA, dock mer sällsynt i Europa Kan förekomma i alla stadier av sjukdomen men vanligast först efter 6 månader Oftast monoartrit eller oligoartrit, gärna i knät. Sällsynt, man kan uppstå snabbt vid disseminerad infektion Vanligast som övergående ledningsstörning: Perikardit och myokardit kan förekomma

Question 58

Vad är stadium 3 av en borreliainfektion?

Answer 58

Acrodermatitis chronica atrophicans är den vanligaste formen: Oftast hos äldre kvinnor Blåröd missfärgning av huden på extensorsidan av extremiteterna Börjar oftast på benen, kan spridas till övriga delar av kroppen Kan leda till hudatrofi Samtidiga myalgier och ledsmärtor är vanligt Lindrig sensorisk neuropati hos de flesta

Question 59

Behandling vid borrelia

Answer 59

Erythema migrans, solitärt - Penicillin V per oralt 1 g × 3 i 10 dagar Erythema migrans, multipla eller med feber Doxycyklin per oralt 200 mg × 1 i 10 dagar Borrelialymfocytom Penicillin V per oralt 1 g × 3 i 14 dagar Acrodermatitis chronica atrophicans Doxycyklin per oralt 200 mg × 1 i 21 dagar Asymtomatiska fästingbett och lokal bettreaktion (efter 1–2 dagar) behandlas inte med antibiotika.

Question 60

Erysipelas (DFSKDB)

Answer 60

Definition: Akut, välavgränsad och ytlig hudinfektion orsakad av betahemolytiska streptokocker. Förekomst: Relativt vanligt. Symtom: Ömt och varmt erytem, ibland även allmänpåverkan. Fynd: Homogent, skarpt avgränsat, lokalt erytem, ofta illrött (laxrött). Lätt upphöjd och skarpt avgränsad svullnad, eventuellt med svullna lymfkörtlar och lymfangit i avflödesområdet. Diagnostik: Typisk klinisk bild. CRP är som regel förhöjt men provtagning behövs inte vid tydliga symtom och fynd. Odling är sällan till hjälp. Behandling: Behandling med fenoximetylpenicillin. Ibland behövs inläggning på sjukhus på grund av påverkat allmäntillstånd.

Question 61

Predisponerande faktorer för erysipelas

Answer 61

Huddefekter (sår, eksem, exkoriationer, vattkoppor)

Question 62

Debut av erysipelas

Answer 62

Erysipelas börjar i regel plötsligt/akut Allmäntillståndet kan vara påverkat med huvudvärk, illamående och kräkningar, snabb temperaturökning (feber) med anfall av frossa: Allmänsymtomen kan uppträda 1–3 dagar innan utslagets uppkomst

Question 63

Vanligaste lokalisationen för erysipelas

Answer 63

Den vanligaste lokalisationen för erysipelas är extremiteter, oftast distalt på benet Andra vanliga lokalisationer är ansikte och runt örat

Question 64

Behandling mot erysipelas

Answer 64

Behandla predisponerande faktorer Kåvepenin 1-2gx3 i 10 dagar Om infektionen utgår från sår eller abscess kan även stafylokocker vara inblandande. Då ges flukloxacillin 1gx3 i 10 dagar.

Question 65

Blefarit (DFSKDB)

Answer 65

Definition: Blefarit är en inflammation i ögonlockskanternas körtlar. Blefarit kan vara sekundär till andra hudsjukdomar (seborroiskt eksem, atopiskt eksem, rosacea), men kan också orsakas eller kompliceras av bakterieinfektion. Förekomst: Vanligt tillstånd. Symtom: Irritation ögonlock. Kliniska fynd: Rodnade och förtjockade ögonlockskanter. Diagnostik: Typisk klinisk bild. Kompletterande undersökningar behövs oftast inte. Behandling: Hudvård. Antibiotikasalva/droppar vid tecken på infektion.

Question 66

Associerade ögontillsånd vid blefrait

Answer 66

Hordeolum externum: En hordeolum, en "vagel", är en akut infektion i en av ögonlockets hårsäckskörtlar (Zeiss eller Molls körtlar) Yttrar sig genom en röd öm knöl på ögonlockskanten som uppträder plötsligt Tillståndet kan sättas i samband med blefarit på grund av att förändringar i ögonlocken kan blockera utförsgången till en körtel som kan bli sekundärinfekterad Hordeolum internum/Chalazion: En akut inflammation i de meibomska tarsalkörtlarna som ses som en röd öm knöl på ögonlocket En chalazion är den kroniska formen som kännetecknas av en fast oöm knöl på ögonlocket. Det är en granulomatös inflammatorisk reaktion på fettinnehållet i den blockerade körteln Torrt öga: Många besväras av torra ögon Onormala eller dåligt fungerande meibomska körtlar leder till nedsatt sekretion och ändrar tårfilmen, vilket kan leda till överdriven tårproduktion eller torra ögon Kontaktlinsintolerans: Blefarit är ett vanligt fynd hos patienter med kontaktlinsproblem Det förändrade fettskiktet i tårfilmen hos patienter med blefarit leder till ökat obehag för vissa som använder kontaktlinser.

Question 67

Behandling vid blefarit

Answer 67

Tillståndet är ofta kroniskt och återkommande – därför är det avgörande för prognosen att patienten lär sig god ögonhygien. 2 Vid seborroiskt eksem är god hygien viktigt – hårbotten, ögonbryn och ögonlockskanterna ska hållas rena och mjuka. Det kan vara bra att inleda behandlingen med att lägga på varma och fuktiga kompresser under 5–10 minuter upp till 2–4 gånger om dagen i akuta faser. Ta bort hudflagor från ögonlockskanten dagligen med hjälp av babyschampo upplöst i vatten och bomullstops. Håll ögonlockskanten mjuk med simplex ögonsalva, eventuellt med lätt fingermassage. Tårsubstitut (receptfritt) kan ge lindring av symtomen Vid tecken på infektion (purulent sekretion): Kloramfenikol , ögondroppar/salva: 1x2 eller Fusidinsyra, ögonsalva: 1x2 Kombinationsbehandling med antibiotika och hydrokortison kan också vara aktuellt (ordineras av ögonläkare): 4 Terracortril med Polymyxin B (hydrokortison , oxitetracyklin, polymyxin B) Salvan appliceras på ögonlockskanterna morgon och kväll i cirka 14 dagar men högst några gånger per år Vid seborroiskt eksem kan behandling med ketokonazolschampo i hårbotten ge god effekt på blefariten.

Question 68

Akut rhinosinuit (DFSKDB)

Answer 68

Definition: Inflammation i näsa och näsans bihålor med slemhinnesvullnad och nedsatt eller upphävt dränage från bihålorna till näsan. Förekomst: Vanligt tillstånd i primärvård. Endast ett fåtal utvecklar akut bakteriell rinosinuit. Symtom: Kan variera från snuva, nästäppa, nedsatt luktsinne och lätt smärta i ansikte till svår smärta i ansikte med varig snuva (oftast ensidigt). Kliniska fynd: Få specifika kliniska fynd förutom tecken på inflammation i nässlemhinnan. Vargata i epifarynx är ett ovanligt men säkert tecken på bakteriell rinosinuit. Diagnostik: Diagnosen kan ställas på typiska symtom tillsammans med kliniska fynd. Blodprover och odlingar har begränsat värde. Behandling: Primärbehandlingen är dränagefrämjande åtgärder, intranasala kortikosteroider och hos utvalda patienter med akut bakteriell rinosinuit och svåra symtom antibiotikabehandling.

Question 69

Definition av rinosinuiter

Answer 69

Akut viral rinosinuit - 2/3. Nästäppa, Trycksmärta i ansiktet, frånvaro av luktsinne i <10 dagar Recividerande rinosinuiter >4 per år. Akut postviral rinosinuit - försämring efter 5 dagar eller kvarvarande symtom >10 dagar men mindre än 12 veckor. Bakteriell rinosinuit - Viral rinosinuit i 10 dagar eller försämring efer 5 dagar med ensidig smärta, smärta i tänder eller dåligt lukt och purulent snuva. Minst 3 av följande: Feber >38°C. Dubbelt insjuknande. Ensidiga symtom. Uttalad smärta. Stegrat SR/CRP

Question 70

Behövs CRP och mikrobiologi vid rinosinuit?

Answer 70

CRP och SR kan övervägas, men behövs inte för diagnos: Har begränsad nytta vid diagnostik av (bakteriell) rinosinuit i primärvården CRP >10 eller SR >10 (män), >20 (kvinnor) kan tala för bakteriell rinosinuit Nasofarynxodling har begränsat värde och rekommenderas inte på grund av en osäker korrelation mellan bakteriella fynd från näshålan och nasalt sekret. Det tar också flera dagar att få ett svar Odling från mellersta näsgången efter avsvällning bör tas vid terapisvikt

Question 71

Behandling vid rinosinuit?

Answer 71

Akut viral - Nässköljningar med koksalt och lokala vasokonstriktorer under maximalt tio dagar Analgetikabehandling som till exempel paracetamol Nasala steroider vid akut rinosinuit med samtidig säsongsbunden eller perenn allergisk rinit. Annars rekommenderas inte nasala steroider. Akut postviral - Intranasala kortikosteroider, bara om symtomlindring önskas som tillägg till ovanstående behandling. Antibiotikabehandling vid bakteriell infektion.

Question 72

Sömnapnesyndrom (DFSKDB)

Answer 72

Definition: Obstruktivt sömnapnésyndrom (OSAS) definieras som obstruktiv sömnapné (OSA) förknippat med symtom, framförallt dagtrötthet. Förekomst: Prevalens av OSAS uppskattas till 14 % bland vuxna män och 5 % bland vuxna kvinnor. Hos barn 1–4 %. Symtom: Onormal andning under sömn med snarkningar och andningsuppehåll. Medför frekventa uppvakningar, nattlig hypoxi och dagtrötthet Kliniska fynd: Ofta förekommer övervikt, kort och kraftig hals, högt blodtryck och eventuellt obstruktiva förändringar i svalget. Diagnostik: Polysomnografi eller nattlig andningsregistrering. Behandling: Behandlingsalternativ är PAP-behandling (positivt andningstryck), apnébettskena, övre luftvägskirurgi, positionsbehandling och överviktsbehandling.

Question 73

Skillnad på Obstruktiv sömnapne, syndromet och central sömnapné

Answer 73

Obstruktiv sömnapné (OSA): Uppehåll i andningen på ≥10 sekunder (mätt med polysomnografi, PSG eller nattlig andningsregistrering, NAR) Vid ≥5 sådana uppehåll i timmen (apné-hypopné-index, AHI) kan det röra sig om sömnapnésyndrom Obstruktivt sömnapnésyndrom (OSAS): Kännetecknas av onormal andning under sömn med ökad ansträngning för att övervinna obstruktion. Medför upprepade uppvaknanden, fragmenterad nattsömn och nattlig hypoxi Tillståndet är förknippat med dagtrötthet, nedsatt uppmärksamhet och nedsatt kognitiva funktioner, samt minskad livskvalitet Central sömnapné: Upphört luftflöde på grund av upphörda andningsrörelser Indikerar en störning (primär eller sekundär) i andningsregleringen snarare än obstruktion. Uppträder särskilt vid hjärtsvikt

Question 74

predisponerande faktorer vid OSAS

Answer 74

Övervikt Tonsillförstoring. Nasal obstruktion Downs syndrom Alkohol och sömnmedicin Förkylning och nästäppa.

Question 75

Astma (DFSKDB)

Answer 75

Definition: En heterogen sjukdom som kännetecknas av en variabel luftvägsobstruktion som yttrar sig som återkommande, varierande luftvägssymtom såsom pip i bröstet, andnöd, trånghetskänsla i bröstet, hosta som varierar över tid. Förekomst: Prevalensen av astma är ungefär 10 %. Symtom: Pip i bröstet, andnöd, trånghetskänsla i bröstet, hosta och allergiska symtom är vanligt förekommande symtom. I anamnesen är ärftlighet och uppgifter om utlösande faktorer viktiga delar. Kliniska fynd: Oftast inga särskilda fynd vid välkontrollerad sjukdom. Spridda, högfrekventa pipljud med olika tonhöjd och längd, nedsatt saturation och tecken på allergi kan förekomma under försämringar av astma – akut astma. Diagnostik: Astma är en klinisk diagnos men dynamisk spirometri är en viktig del av diagnostiken. Fynd av reversibel och/eller variabel obstruktion stödjer diagnosen. PEF-mätningar är ofta användbara vid normal spirometri. Behandling: Behandling består av icke-farmakologiska åtgärder såsom patientutbildning, undvikande av utlösande faktorer och rökavvänjning samt farmakologiska åtgärder med antiinflammatoriska och ibland luftrörsvidgande läkemedel.

Question 76

Predisponerande faktorer vid astma

Answer 76

Kön (hos vuxna är det fler kvinnor) Tidigare bronkiell hyperaktivitet Atopi Rökning Luftföroreningar Arv Arbetsmiljö Övervikt

Question 77

Utlösande faktorer för astma

Answer 77

Allergener ÖLI AsA eller NSAID Betablockad Irriterande gaser eller tobaksrök

Question 78

Diagnoskriterier för astma

Answer 78

Astma är en klinisk diagnos och kan diagnostiseras genom grundlig anamnes med tecken på variation i luftrörssymtom med kartläggning av riskfaktorer och eventuella utlösande faktorer: 21 Förekomst av allergisk rinit eller annan allergi är en viktig uppgift Typiska kliniska fynd stödjer diagnosen men behöver inte föreligga mellan perioder av luftvägsobstruktion. Lungfunktionsmätningar kan påvisa variabel luftvägsobstruktion: Dynamisk spirometri med bronkdilatationstest (tidigare benämnt reversibilitetstest) och/eller PEF-variabilitet Eventuellt påvisning av bronkiell hyperreaktivitet Vid stor klinisk misstanke om astma trots negativa eller icke-konklusiva lungfunktionstester kan provbehandling (så kallat steroidtest) med hög dos inhalationssteroid (ICS), eventuellt tillsammans med kortverkande luftrörsvidgande (SABA) om behov för akut symtomlindring finns

Question 79

Hur fungerar PEF-mätning vid astma?

Answer 79

Mätning morgon och kväll under 2–3 veckor: 2 Före och efter behandling med bronkdilatation Före och efter ansträngning Vid besvär Före och efter misstänkt exponering Mätningen har en begränsad nytta som enskilt diagnostikt instrument 27 Tolkning: Till NAAKA:s verktyg för tolkning av PEF-kurva (självräknande excelfil) En variation av PEF från dag till dag med mer än 20 % och dygnsvariation med mer än 10 % kan tyda på astma Negativt testresultat utesluter inte astma Minskad variation och normala värden talar för normalisering (bra behandlingseffekt) Normalvärden finns för män och kvinnor, beroende på ålder och längd PEF-mätare kan skrivas ut på recept som hjälpmedel

Question 80

Vad indikerar reversibilitet vid spirometri?

Answer 80

En ökning av FEV1 med minst 12 % och 200 mL efter administrering av bronkdilaterare indikerar reversibilitet och är förenlig med astma. hängmatteform Kvot: FEV1/FVC, normalt över 0,7 (oberoende av ålder) FEV1: Normalt 80-120 % av förväntat värde FEV1 < 0,80 är ett tecken på bronkobstruktion

Question 81

Behandling vid astma

Answer 81

Steg 1 – Symtom upp till 2 gånger per månad, ingen exacerbation de senaste 12 månaderna, inga riskfaktorer för exacerbationer Behandlingsregim: Rekommenderad behandling – lågdos ICS/LABA vid behov: Till exempel budesonid/formoterol 160 μg/4,5 μg vid behov (samma inhalator) Steg 2 – Symtom två gånger i månaden eller oftare, men inte dagligen Behandlingsregim: Rekommenderad behandling – lågdos ICS dagligen samt vid behov LABA/ICS: Till exempel budesonid 100–200 μg per dag Till exempel budesonid/formoterol 160 μg/4,5 μg vid behov Steg 3 – Symtom de flesta dagar eller uppvaknanden av astma minst 1 gång i veckan Behandlingsregim: Rekommenderad behandling – medelhög dos ICS/LABA som underhållsbehandling samt även vid behov (samma inhalator): Till exempel budesonid/formoterol 160 μg/4,5 μg 1 inhalation 2 gånger dagligen, extradoser vid behov

Question 82

IBS (DFSKDB)

Answer 82

Definition: Återkommande buksmärta relaterat till tarmtömning med association till förändrad avföringsfrekvens eller konsistens. Förekomst: Fler än var tionde person har besvär som kan hänvisas till IBS. Debut kring 10-40 års ålder. Ovanligt att det debuterar efter det. Symtom: Buksmärtor och oregelbunden tarmfunktion. Omväxlande diarre eller förstoppning även om de flesta har huvudsakligen diarrébesvär. Vanligt med metriodism. Kliniska symtom: Det finns inga kliniska fynd som med säkerhet kan fastställa diagnosen. Diagnos: Uteslutningsdiagnos. Återkommande besvär av buksmärta under minst 1 dag per vecka de senaste 3 månaderna, symtomdebut för minst 6 månader sedan och som uppvisar minst två av följande tre karaktäristika: 1. Relaterad till tarmtömning 2. Association med förändrad avföringsfrekvens 3. Association med förändrad avföringskonsistens. Behandling: Kostanpassning, symtomatisk behandling.

Question 83

Utredning av IBS

Answer 83

Är till mycket centrerat kring att utesluta organisk orsak. Utredning med fokus på att utesluta: Viktnedgång och GI-blödning. Lever/gallsjukdom. Diarresjukdom

Question 84

Farmakologisk behandling vid IBS

Answer 84

Patienter med förstoppning kan uppleva viss förbättring av bulkmedel ( Inolaxol , Vi-Siblin , och drygt hälften (54 %) förbättras både avseende förstoppning och buksmärta av sekretionsstimuleraren linaklotid ( Constella ). Neuromodulerande behandling med tricykliska antidepressiva som amitriptylin ( Saroten ) i låg dos 10-50 mg till natten eller serotoninåterupptagshämmare som fluoxetin 20 mg x 1 kan minska smärtan vid colon irritabile. Flatulens kan ibland lindras med dimetikon Hos patienter med diarré kan stoppande mediciner som loperamid ( Dimor , Loperamid , Imodium , Primodium ) vara av värde. Opioider i smärtstillande syfte bör inte användas vid colon irritabile. Så kallad probioisk behandling har prövats vid colon irritabile men resultaten är inte tillräckligt entydiga för att sådan behandling skall kunna rekommenderas. Kognitiv beteendeterapi, hypnosbehandling och medveten närvaro har generella effekter på symtomupplevelse och livskvalitet som kan vara av värde för patienter med colon irritabile.

Question 85

Kostmässiga riktlinjer vid IBS

Answer 85

Regelbundna måltider fördelade jämnt över dagen. Hellre flera små än få stora måltider. Tugga maten väl med stängd mun. Ät långsamt och i lugn och ro. Fet mat kan öka smärtkänsligheten i tarmen och kan försämra gaspassagen. Vid diarrédominerad IBS kan känslighet för fett förekomma. Sötningsmedel och kolsyrade drycker är gasbildande. Fiberrik mat har historiskt setts som problematisk för den med IBS. Nu vet vi att ett högt fiberintag är viktigt för hälsan hos alla. Därför behöver patienten prova sig fram till vilka sorters fibrer som är lämpliga enligt kostbehandlingen FODMAP. Vid förstoppning bör en ökad fibermängd kompletteras med vätska. Lösliga fibrer från havre, linser, psylliumfrön, frukt och grönsaker är att föredra.

Question 86

Severs sjukdom (DFSKDB)

Answer 86

Definition: Tillståndet är en inflammation där hälsenan fäster på calcaneus på tillväxtplattan (apofysen). Förekomst: Tillståndet är den vanligaste orsaken till hälsmärta hos barn och ses främst i åldersgruppen 8–15 år. Symtom: Smärta lokaliserad till den bakre delen av hälen som förvärras vid fysisk aktivitet. Kliniska fynd: Ömhet vid palpation/tryck över mediala och laterala delen av hälen ("squeeze-test"). Diagnostik: Typisk anamnes och kliniska fynd. Behandling: Tillståndet är ofarligt och försvinner oftast inom veckor till månader. Patienten bör undvika utlösande faktorer och istället göra alternativ träning.

Question 87

Differentialdiagnoser till Severs sjukdom?

Answer 87

Bursitits Calcanei - smärt vid hälsenan med ev svullnad och rodnad vid hälsenefästet och smärta över den anteriora delen av hälsenan. Osteomyelit - feber frysningar, stark rörelsesmärta. Stressfraktur - Smärta vid belastning utan trauma med lokaliserad ömhet vidpalpation. Plantarfasciit - Med smärta på plantarfascian och vid gång. Haglunds häl - posterior exotos på kalkaneus.

Question 88

Plantarfasciit (DFSKDB)

Answer 88

Definition: Smärttillstånd med kronisk inflammation/degeneration vid fästet till fascia plantaris på tuber calcanei. Förekomst: Vanligast efter 40-årsåldern, eller hos yngre idrottsutövare. Symtom: Smärtor eller ömhet i eller framför hälen vid belastning mot fotsulan, gångsmärtor. Kliniska fynd: Palpationsömhet i främre kanten av calcaneus, mest uttalat på hälens mediala sida vid början av plantarfascian. Diagnostik: Klinisk diagnos. Belastad slätröntgen kan vara aktuellt för att utesluta differentialdiagnoser. I enstaka fall kan även ultraljud vara aktuellt. Behandling: Konservativ behandling med avlastande skor, inlägg/sula, eventuellt tejpning, träningsprogram för att stärka och/eller stretcha vadmuskulatur och plantarfascia samt undvikande av träning som förvärrar tillståndet. Viktnedgång vid övervikt. Eventuellt extrakorporeal stötvågsbehandling och/eller lokal injektion av botulinumtoxin, trombocytrik plasma eller kortison.

Question 89

Typisk symtombild vid plantarfasciit

Answer 89

Gradvis tilltagande smärta under hälen, särskilt på medialsidan, och typiskt cirka 5 cm från hälens bakre del. Smärtan är inledningsvis endast närvarande vid belastning, men kan så småningom också finnas i vila. Smärtan är ofta värst på morgonen, för att successivt avta under dagen: De första stegen ur sängen är de värsta Om smärtan finns i vila är den ofta mest intensiv på kvällen Smärtan kan hos vissa lindras när de går på tårna. Många patienter kan berätta om utlösande förhållanden, till exempel ökad träningsintensitet, skobyte eller träning på annat underlag.

Question 90

Kliniska fynd vid plantarfasciit

Answer 90

Patienten går ofta på tårna för att undvika tryck på en smärtsam häl. Palpationsömhet i främre kanten av calcaneus, mest uttalat på hälens mediala sida vid början av plantarfascian. Dorsalflexion av tårna kan förvärra smärtan vid palpation (Windlass-effekt). Upptäckt av palpabel defekt i calcaneus tuberositet, samt lokal svullnad och blödning, tyder på bristning av plantar fascia.

Question 91

Förlopp av plantarfasciit

Answer 91

Tillståndet är självbegränsande och går vanligtvis över inom 1–2 år oavsett behandling

Question 92

Lichen sklerosus hos män (DFSKDB)

Answer 92

Definition: En kronisk inflammatorisk dermatos som oftast manifesterar sig genitalt. Medför ökad risk för peniscancer. Förekomst: Ganska ovanlig sjukdom. Kan förekomma i alla åldrar. Symtom: Trång förhud och eventuellt sprickbildning, problem med vattenkastning, dysuri, smärta vid samlag/sex, blödning vid samlag, klåda (ovanligt). Kliniska fynd: Hypopigmenterade områden på ollon och/eller förhud, atrofi av huden på ollon och/eller förhud, ibland fimos. Diagnostik: Klinisk diagnos. Biopsi rekommenderas i de flesta fall. Behandling: Lokala steroider. Ibland kirurgi eller andra farmakologiska metoder.

Question 93

För vilka personer är lichen sclerosus hos män mest vanligt förekommande?

Answer 93

Män 30-50 år som är oomskurna.

Question 94

Orsaken till lichen sklerosus hos män

Answer 94

autoimmun sjukdom Övervikt Högt blodtryck Atopisk eksem Omskärelse Exponering för urin.

Question 95

Symtom på lichen sklerosus på män

Answer 95

Vita hudförändringar, stundvis rödlila förändringar (högre sjukdomsaktivitet) Trång förhud och eventuellt sprickbildning Problem med vattenkastning, dysuri Smärta vid samlag/sex, eventuellt blödning vid samlag Klåda kan förekomma

Question 96

Behandling av Lichen sclerosus

Answer 96

Egenvård: Undvika irritation såsom långt könshår, tvål eller deodorant. Användning av mjukgörande utan parfym dagligen: Kan ge en barriär mot urin och andra ämnen som irriterar Efter dusch/bad bör området torkas varsamt. Undvika tajta kläder och idrottsaktiviteter som ger irritation av området. Dermovat, 1/dag i minst 1 månad upp till 3. Därefter underhåll 1-2g/vecka Biopsi vid behandlingsresistenta fall.

Question 97

Komplikationer vid lichen sclerosus hos män

Answer 97

Sexuell dysfunktion. Urinvägsobstruktion. Fimos. Parafimos. Skivepitelkarcinom: LS anses vara en premalign sjukdom I 2–8 % av fallen uppstår skivepitelcancer Induration och sårbildning behöver utredas omedelbart