Valuta,penning och finans politik Flashcards
Rationalisering
Sedan 1990-talet har det tagit allt längre tid för arbetslösheten att sjunka tillbaka vid en (ny) konjunkturuppgång. Det beror på att många företag passar på att investera i ny teknik och nya produktionsmetoder när räntorna är låga under lågkonjunkturen. Med den nya tekniken kan de ofta producera mer med mindre arbetskfraft. Man säger då att företagen rationaliserat produktionen, de har gjort den effektivare. Företagens rationaliseringar har gjort det allt svårare för många som blir arbetslösa i lågkonjunkturer att hitta nya arbete när konjunkturen vänder uppåt. Det är inte säkert att deras kunskaper eller färdigheter längre räcker till när arbetsmetoder och redskap blir mer avancerade.
Kreativ förstörelse
Den berömde österikiske ekonomen Joseph Schumpeter ansåg att samhällets tekniska utveckling med nödvändighet innebär att gammal teknik och gamla arbetsmetoder efterhand trängs undan när nyare och effektivare metoder vinner mark. Denna process underlättas enligt Schumpeter av att ineffektiva företag slås ut eller går under i lågkonjunkturer. På så sätt kan arbetskraft och pengar flyttas från lågpresterande till högpresterande företag. Schumpeter kallade denna process för kreativ förstörelse.
Finanspolitik
Vill man påverka flödet av av pengar till och från den offentliga sektorn använder man sig av finanspolitiken. Finanspolitiken innebär att staten försöker styra flödet av pengar från den inre delen av kretsloppet genom att öka och minska statens inkomster och utgifter. på inkomstsidan handlar det främst om hur mycket skatter och avgifter staten tar in av företag och hushåll. Genom att höja och sänka skatter och avgifter kan man påverka hur stor avtappningen blir. På utgiftssidan kan man påverka påfyllningen till den intre delen av kretsloppet genom att höja och sänka nivån på bidrag och subventioner. Man kan också höja och sänka utgifterna för offentlig verksamhet genom att öka eller minska antalet anställda, hur mycket man lägger på arbetsmaterial, eller investeringar som vägbyggen, järnvägar, polisbilar med mera. Hur användbar finanspolitiken är för att minska svängningar i konjunkturen och hålla nere inflation och arbetslöshet råder det stor oenighet om. Att stifta nya lagar och fatta beslut om nya budgetregler tar tid. Det är sällan självklart vilka åtgärder som är bäst att använda. Dessutom kan det ta tid innan åtgärderna får någon effekt. Risken är att det åtgärder man tar till kommer för sent och då inte gör någon nytta, eller till och med förvärrar det ekonomiska läget. Det kan också vara så att det är lättare för politikerna att fatta beslut om att stimulera ekonomin än det är att strama åt. Ekonomiska stimulanser innebär trots allt att staten stärker hushållens och företagens ekonomi. Att kyla ner ekonomin innebär istället mindre populära åtgärder som höjda skatter och sänka bidrag, eller nedskärningar i offentlig verksamhet som skola, vård och omsorg. Sådant är det av naturliga skäl svårare att gå till val på. Risken för att tillfälliga stimulanser och budgetunderskott i lågkonjunkturer inte avvecklas eller ersätt med åtstramningar och budgetöverskott i högkonjunkturer är stor. Det kan leda till en ständigt växande statsskuld
Penningpolitik
Flödet pengar till och från banker och kreditinstitut man vill påverka ägnar man sig åt penningpolitik. Ett annat sätt att styra flödet av pengar till och från den inte kretsloppet är KREDIT-ELLER PENNINGPOLITIKEN: Lånar hushållen mer pengar än de sparar är påfyllningar större än avtappningarna. Det leder till att konsumtion och efterfrågan stiger. FÖr att kunna möta den högre efterfrågan från kunderna vill även företagen låna mer till investeringar för att öka mängden varor och tjänster de kan producera. I vilken riktning pengarna går avgörs av ränteläget. Är räntorna på lån höga innebär det dels att utgifterna för befintliga lån stiger, och dels att färre hushåll och företag anser sig ha råd att låna pengar. Är räntorna låga är effekten istället det motsatta. Penningpolitiken anses ofta vara mer effektiv än finanspolitiken för att styra flödet av pengar till och från det inte kretsloppet. Dels för att ett beslut i riksbanken omedelbart påverkar räntorna, och för att ränteändringen snabbt märks o plånboken för företag och hushåll med stora lån. Dels för att riksbanken, om den är självständig från regeringen, inte behöver ta hänsyn till väljarna i demokratiska val. Risken för att man fattar populära men ekonomiskt olämpliga beslut bedömds då vara minde än om politikerna ska fatta beslut om penningpolitiken.
Valutapolitik och handelsberoende
Vill man påverka handeln mellan länder använder man sig av valutapolitik. Ett tredje sätt att påverka flödet av pengar i ekonomin är med valutapolitiken. Sverige är ett land med stort handelsberoende. Många av de varor och tjänster vi efterfrågar har vi dåliga förutsättningar att producera på hemmaplan. Vi skulle naturligtvis kunna odla apelsiner och bananer i växthus, men det hade blivit väldigt dyrt. Det är därför bättre att köpa, eller importera dem, från andra länder där man kan odla dem på ett billigare och effektivare sätt. För att köpa utländska varor behöver vi utländska pengar och för att kunna växla svenska kronor mot andra valutor måste andra vilja ha svenska kronor. Skall de ha någon anledning till det måste vi ha någonting de vill köpa av oss. Vi måste alltså ha någonting att sälja, eller exportera
