SK1124 Flashcards
Normativt
ordet normativ hänvisar till den komplexa (och starkt omdebatterade) väv av standarder, begrepp och ideal genom vilka vi gör värdeomdömen.
Politiskt tänkande
Politiskt tänkande är synonymt med politisk teori och politisk filosofi. Det hänvisar till den del av disciplinen politiska studier som behandlar de värderingar, idéer, normer och begrepp (teorier) som präglar politiken i allmänhet. Teorins plats i studiet och utövandet av politik är i sig omtvistad eftersom förståelsen av teoriernas roll och innehåll är omtvistad. I den här boken hänvisar politiskt tänkande till den normativa aspekten av det politiska och sociala livet och ställs som motsats till statsvetenskap.
Fundament
Politikens fundament är det moraliska, sociala och kulturella idéer och sedvänjor som rättfärdigar de politiska institutionerna. En viktig uppgift för det politiska tänkandet är att vidare utveckla och granska dessa (ofta outtalade) fundament.
Statsveteskap
Begreppet statsvetenskap används på två sätt. För det första används det ofta som en sammanfattande benämning på studiet av politik och betraktas då som en disciplin. För det andra finns det en mer fackmässiga användning och det är den vi kommer att utgå från i den här boken. Här betrakta statsvetenskap som den empiriska (vetenskapliga) grenen av politiska studier. En viktig sida av de politiska studierna är att de ägnar sig åt registrering och analys av observerbara data såsom policy processer, institutionella strukturer och statsmakt.
Empirisk
Empirisk syftar på sådant som bygger på erfarenheter. Begreppet ställs oftast upp som motsats till normativt (eftersom normativa måttstockar inte nödvändigtvis bygger på empiriska erfarenheter).
Epistemologisk
Från ”epistemologi” som betyder kunskapsteori. Hur vet vi vad som är bra, dåligt, rättvist eller orättvist? En förvånansvärt mängd moralisk och politisk teori är epistemologisk. Den fokusera både på kunskapens status och auktoritet (som till exempel sanning eller konsensus) och på hur man rättfärdigar kunskapsanspråk.
Relativism
Uppfattningen att det inte finns något absolut eller universiellt kriterium som är tillräckligt för att göra tvärkulturella jämförelser eller värdeomdömen. Uppfattningen är helt enkelt att sådana standarder är beroende av en speciell tid och en speciell plats.
Subjektivism
det här är återigen en fråga om standarder, om moral och rätt eller fel. Men medan relativismen anser att dessa standarder fastställs av olika samhällen eller grupper anser subjektivisten att varje människa sätter sin egen standard.
Objektivitet
I motsats till relativism och subjektivism utgår sökandet efter objektivitet från existensen av absoluta och universella normativa standarder som gäller alla kontexter.
Demokrati
Folkstyre. i antikens Grekland innebar detta att alla vuxna manliga medborgare deltog direkt i styrandet. Platons politiska tänkande fick honom att förkasta demokratin till förmån för elitismen.
Elitism
uppfattningen att en minoritet människor som grupp på något sätt är överlägsen majoriteten. När en sådan minoritet styr talar man ofta om att det som oligarki. Platons uppfattning om vilken kunskap som är nödvändig för att styra politiskt ledde till argumentet att bara en elit (filosofkungarna) kunde styra rättvist.
Rättvisa
att ifrågasätta var rättvisa betyder är centralt är det politiska tänkandet. Frågor om rättvisa handlar, i ordet vidaste betydelse, om vad vi är skyldiga varandra. Platon argumentera för att rättvisa är ”att sköta sin syssla”, både för den som styr och för den som blir styrd och både i staten och i själen.
Formerna
Platon skiljer mellan den värld vi upplever och formvärlden som är basen för objektivitet och värde. Det enda sättet att veta något om formerna är genom det filosofiska bruket av förnuftet.
Vetenskapernas vetenskap
Aristoteles hade en mycket speciell syn på var politiskt tänkande är. Det är en praktisk vetenskap som en nödvändighet är sammanflätad med etiken. Det är också studiet av det högsta goda eftersom en stat är premiär i förhållandet till sina medborgares lycka. Slutligen ligger politiken till grund för det mänskliga dygdens existens. Därför är studiet av polis vetenskapernas vetenskap.
Lycka/Eudaimonai
Aristoteles uppfattning om lycka är nära sammankopplad med hans uppfattning om dygd/arete. Det översätts ibland som ”själens dygdiga verksamhet”. Nyckeln till lycka (som är det slutgiltiga målet med allt) är att leva ett mångsidigt liv där alla våra förmågor kommer till sin rätt och balanseras mot varandra.
Teleologi
det begrepp som definierar Aristoteles politiska tänkande. Vi kan förstå att tings essens, det slutgiltiga orsak och mål genom att förstå vilket som är det som mest perfekta eller mest utvecklade tillstånd. ordet kommer från grekiskans Telos som betyder ”mål” eller ”slut”. Att förstå detta nyckeln till att förstå Aristoteles politiska tänkande.
Människan är ett politiskt djur
för Aristoteles gällde detta bara mannen, men det måste inte nödvändigtvis vara så. Tanken är att vi enligt själva vår natur är lyckligast eller mest förverkligade i det politiska samhället. Medborgarskapet och nyckeln till lycka och staten den enda kontext där mänsklig fulländning är möjlig.
Medborgare
en fullvärdig medlem av staten. För Aristoteles utestängs barn, kvinnor, i landet bosatta utländska medborgare och slavar. En medborgare är en person som har rätt att delta i styrandet av staten och att ta del av fördelarna med att styra. Men det är mer än så. Medborgarskap är gemenskap i statens styrelse ett totalt engagemang i samhället och en nödvändig del av den mänskliga förverkligandet.
Historicitet
Historicitet syftar på idéers, övertygelser och kulturers historiska kontext eller historiska situation. Att vara medveten om historien är nödvändigt för att verkligen kunna förstå politik.
Upplysningen
upplysningstiden eller förnuftets tidevarv syftar på det rationalistiska intellektuella strömningarna 1600- och 1700-talet Europa. Även om upplysningens politiska tänkande hade mött hård kritik (både då och nu) utgör det en viktig del av det moderna och samtida politisk tänkandets historia.
Modernitet
blanda inte ihop ”modern” med ”samtida”. Modernitet tendera att användas synonymt med upplysning men är mer vittomfattande och kan innebära Anti-rationalistiskt tänkande och dito politiska strömningar. I grova drag tog den moderna perioden fart i slutet av trettioåriga kriget, i och med att självständiga starters politiska makt fick övertag över det religiösa styret under ditt engelska inbördeskriget i mitten av 1600 talet och under franska revolutionen under senare hälften av 1700 talet.
Samhällsfördraget
Grundförutsättningarna för det politiska samhället förklarade i termer av ett kontrakt mellan m medborgare eller mellan medborgare och deras härskare.
Frihet
frihet är det omtvistat ord men ett av de viktigaste begreppen inom politiken. De flesta politiska teorier argumenterar för en viss uppfattning om frihet, som kräver vissa specifika politiska strukturer för att kunna försvaras. I sin mest grundläggande form ställer politiken frågan om vi behöver skyddas från det övergrepp som den mänskliga friheten leder till eller om vi behöver skapa politiska institutioner för att göra den mänskliga friheten möjlig.
Naturtillståndet
människans situation innan det fanns politik. Genom att oftast vara en begreppsmässig ”abstraktion” snarare 90 historiebeskrivning vill den uppfattning förklara politikens grundorsaker.
Deontologisk (moral)
Deontologiska moraliska argument hävdar att moraliska principer den riktiga i sig själva snarare än genom den nyttan de för med sig.
Konsekventialistisk/instrumentalistisk (moral)
Konsekventialistiska/instrumentalistiska moraliska argument hävdar att moraliska principer är goda bara med avseende på sina konsekvenser. Moralen har därför enbart ett instrumentellt värde.
Legitimitet
Man brukar tala om rättfärdigandet (eller berättigandet) av en stats auktoritet som denna stats legitimitet. I Hobbes, Lockes och Rousseaus verk förklaras den politiska maktens legitimitet genom dess ursprung i villkoren i ett samhällskontrakt
Förpliktelse
En förpliktelse är en moralisk plikt att handla eller att avstå från att handla på ett visst sätt. Omfattningen av eller gränserna för vår förpliktelse gentemot en politisk auktoritet bestämma av dess legitimitet
Begränsad statsmakt
En regering eller politisk auktoritet kan begränsas antingen av sin moraliska plikt att upprätthålla den moraliska lagen(till exempel en föreställning om mänskliga eller naturliga rättigheter) eller genom konstitutionella maktfördelningsarrangemang som syftar till att på ett effektivt sätt begränsa funktionerna hos olika delar av statsmakten (den verkställande, lagstiftande eller rättskipande makten). Lockes Andra avhandlingen förespråkar begränsningar av båda sorterna.
