potentiella frågor Flashcards
Hur sätter man en PVK?
Material: stasband, rengöringstussar, nålen, koksaltslösning att spola med, tuber, plåster/förband, tejp.
Att tänka på: Försök sätta den så att katetern inte sitter ivägen, t.ex. över handleden. Bättre med en rak plats.
- Förbered flushen i en spruta
- Sätt stasen mitt på underarmen
- Hitta en lämplig ven, t.ex. på handryggen
- Böj handleden, böj knogarna och dra huden tajt för att räta
- Håll kanylen med pekfinger och långfinger på ovansidan och tummen på undersidan
- Förbered och desinfektera huden
- Förvarna patienten att det kan sticka till lite
- För in nålen i en akut vinkel (ca 35 grader), observera när första blodet kommer
- För fram katetern, obeservera när andra blodet kommer
- Släpp stasen om du inte ska ta något blod
- Håll fast katetern med fingret genom att trycka ner huden och dra ut nålen
- Om blod ska dras, låt stasen vara kvar och håll för öppningen med tummen tills flaskan påförts och blod dragits, släpp sen statsen
- Flusha genom den raka öppningen och titta så att området inte sväller upp eller börjar göra ont
- Fäst vingarna och sätt sedan på det stora plåstet - ingången ska vara synlig genom fönstret
- Skriv datum på plåstret
- Om man ska koppla ett dropp tar man påsen och aggregatet och kopplar ihop dem, ibland får man trycka aggregatets spets genom påsens membran. Stäng slangklämman. Häng upp påsen. Öppna klämman tills vätska fyller den och stäng den sen igen. Kontrollera att den inte innehåller några luftbubblor. Aggregatet ansluts sen till patientens venkateter, på den raka sidan. Kontrollera PVK:n genom att flusha den och öppna sen klämman. Märk påsen.
Hur sätter man en hudsutur (enkla och möjligtvis intrakutana)? Väljer tråd och vet hur länge stygnen ska sitta?
Material nålförare, pincett, sax, sutur (4.0, 5.0, nått sånt).
Generellt: Pincetten ska hållas i vänster som en penna. Håll nålen lite bakom mitten, i forehand. Nålföraren hålls med ringfingret in, så att nålföraren kan vila i handen. Tummen lite mjukt och ytligt i andra öppningen. Pekfingret mot nålförarnosen.
Enkel sutur: Börjar i ena hörnet, dra genom tråden. Snurra tråden två varv runt nålföraren och dra ihop åt ena hållet. Sen låser man genom att snurra en gåg till och dra åt motsatt håll. Sen motsatt håll en gång till. 2:1:1.
Intrakutan sutur: Görs med absorberbar tråd. Fäst inuti ina slitsen. Dra halvcirklar till andra sidan. När man nått slutet lämnar man en loop och drar genom tråden så att en ny loop bildas osv, gör detta minst tre gånger. På slutet drar man genom enkeltråden genom en loop så att den låses.
Hur gör man en bukstatus?
Kliniskt bukstatus
I ett kliniskt bukstatus ingår visuell inspektion av patienten och buken, perkussion, auskultation av tarmljud, palpation av hela buken (inkl. ljumskar), undersökning per rektum, samt dunkförsök över lever och njurloger. Vid observation med upprepade undersökningar bör man noga dokumentera datum och tid för att kunna återblicka över förloppet.
Ett komplett kliniskt status inkluderande allmäntillstånd, hjärt- och lungstatus ska alltid utföras hos alla patienter med akuta buksymtom.
- *Inspektion**
- Tecken till allmänpåverkan noteras
- Ikterus
- Ärr från tidigare bukoperationer
- Uppenbara skador
- Be patienten hosta
Operationsärr kan både avfärda vissa diagnoser som t ex appendicit hos tidigare appendektomerad, men också öka misstanken om t ex bridbildning, ärrbråck eller malignitetsrecidiv. Dessa kan ge symtom först flera år efter en operation.
Perkussion
- höger långfinger mot vänster långfinger
- Tympanistisk perkussionston kan tala för gasansamlingar (vid t ex ileus).
- Mer dämpad ton talar för vätska, parenkym (t ex levern) eller tarminnehåll.
- Smärta vid perkussion kan bero på peritoneal retning eller peritonit.
- *Bukauskultation**
- Risk för ospecifika fynd. Normaltillstånd varierar från en närmast tyst buk till kraftigt uppjagad peristaltik.
- Viktigast är att bedöma om tarmen är aktiv eller inte samt ställa tarmljuden i relation till anamnes och symtom.
- Total avsaknad av tarmljud är ovanligt och kan vara ett tecken på allvarlig sjukdom.
- Ansträngda och metalliskt klingande ljud hos patient utan avföring eller gasavgång talar för en mekanisk ileus.
- *Bukpalpation**
- Hård/mjuk bukvägg?
- Ömhet? Håll ögonkontakt med patienten för att notera eventuella smärtreaktioner. Börja palpera längst bort från det ömmande/smärtande området. Dokumentera om patienten uppger ömhet eller faktiskt reagerar på palpation. Båda kan mycket väl vara lika signifikanta och det är viktigt att kunna följa förloppet över flera arbetspass.
- Släppömhet - direkt eller indirekt? Tryck försiktigt till pat slappnar av och släpp sedan. Djupare palpation om ömheten tillåter.
- Palpabla resistenser? Föranleder malignitetsmisstanke men kan även bero på t ex urinretention eller intraabdominell abscess.
- Brädhård buk generellt eller lokalt talar för peritonit, vilket är ett allvarligt tecken.
- Leverkanten kan ofta palperas 1-2 tvärfingrar under höger arcus. Ett djupt andetag kan hjälpa till att få ned levern mot bukhålan och således underlätta bedömningen. Mjälte och gallblåsa ska normalt inte kunna palperas.
- Bukaorta bedöms om möjligt.
- Ljumskpulsar, bråckportar (inguinalkanal, femoralkanal) och operationsärr palperas.
Volontära muskelspänningar ses ofta hos en patient med buksmärtor. Be patienten slappna av eller försök avleda hans/hennes uppmärksamhet, t ex genom att be patienten ta ett djupt andetag och mjukt andas ut.
Släppömhet kan vara ett tecken på peritoneal retning. Detta kan testas genom att från djup palpation snabbt lyfta handen från patienten. Direkt släppömhet anger smärta i det undersökta området och indirekt släppömhet är då smärta istället utlöses i en annan del av buken.
- *Rektalpalpation**
- Palpationssmärta?
- Resistenser?
- Avföring som står i bulben samt avföring på handsken dokumenteras.
- Om hematochezi eller melena framkommer i anamnesen men ej vid den kliniska undersökningen är det viktigt att negera detta i statusbeskrivningen.
Hur kopplar man ett EKG?
Placering av extremitetsavledningarna
Svart: Höger ben.
Grön: Vänster ben.
Röd: Höger arm.
Gul: Vänster arm.
Typ på insidan av handlederna, och vid mediala maleolerna.
Placering av bröstavledningarna (precordialavledningar)
V1: i 4:e revbensmellanrummet vid högra bröstbenskanten.
V2: i 4:e revbensmellanrummet vid vänstra bröstbenskanten.
V3: diagonalt mellan V2 och V4.
V4: i 5:e revbensmellanrummet i medio-clavikularlinjen.
V5: i höjd med V4, i främre axillarlinjen.
V6: i höjd med V4 och V5, i mellersta axillarlinjen.
Hur tolkar man ett EKG?
Vid EKG-tolkning är det bra att vara systematisk. Detta innebär att man alltid bör bedöma ett antal parameterar:
- Frekvens (normofrekvens, takykardi, bradykardi)
- Rytm (regelbunden, oregelbunden)
- El-axel (normalställd, vänsterställd, högerställd)
- P-våg (vektor, duration, amplitud)
- PQ-tid (kort, normal, förlängd)
- Q-våg (förekomst och då lokalisation)
- R-våg och S-våg (progression, QS-komplex)
- QRS-komplex (amplitud, duration, morfologi, vektor)
- ST-sträcka (normal, sänkt, förhöjd)
- T-våg (vektor)
- QT-tid (kort, normal, förlängd, korrigera för hjärtfrekvens)
- U-våg (saknas, finns)
- Efter bedömningen görs en sammanfattning exempelvis: Sinusrytm, frekvens 65 slag per min, väsentligen normalt EKG.
Hur tolkar man en spirometri?
Börja titta på kvoten FEV1/VC alt FVC. Är kvoten sänkt föreligger luftvägsobstruktion.
Titta nu på FEV1 före och efter bronkdilatation för att avgöra om reversibilitet föreligger.
Om reversibiliteten är mer än 200 ml och samtidigt är minst 12% talar detta för astma.
För KOLdiagnos krävs kvot FEV1/VC alt FVC under 0,7 alternativt under 0,65 vid 65 år eller äldre, efter dilatation samt låg eller ingen reversibilitet.
Om KOL föreligger bedöm svårighetsgraden med FEV1 i procent av förväntat värde efter bronkdilatation.
Låg vitalkapacitet kan bero på två saker; restriktiv eller obstruktivlungfunktionsnedsättning. Vid restriktiv lungfunktionsnedsättning har patienten låg TLC, och vid obstruktiv lungfunktionsnedsättning har patienten hög RV på grund av luftvägsavstängning, det vill säga att man har svårt att andas ut. Låg vitalkapacitet ger alltså ingen indikation på bakomliggande patologisk process.
Patologi. Tolka histologibilderna, känna till tumörmarkörer och prognostiska markörer?
Se patologislidsen.
Hur håller man fri luftväg?
ABCDE, A = fri luftväg
Om patienten är vaken
Prata med patienten. Om han eller hon svarar obehindrat utan hosta eller andra biljud är luftvägarna fria.
Om patienten har sänkt vakenhetsgrad eller är medvetslös
Lägg din hand eller kind över patientens näsa och mun - kan du känna luftströmmen?
Om patienten inte andas eller om andningen låter snarkande eller gurglande (tecken på ofria luftvägar):
Titta efter eventuell svullnad eller främmande kropp i munhålan och de övre luftvägarna.
Skapa fria luftvägar genom nedanstående åtgärder.
Omedelbara åtgärder vid ofria luftvägar
Utför något av nedanstående för att skapa fria luftvägar:
- Luta patientens huvud bakåt.
- Lyft patientens haka (haklyft). Placera din ena hand på patientens panna, lägg två fingrar under patientens haka och luta huvudet lätt bakåt.
- Lyft patientens käke (käklyft). Stå bakom patientens huvud, placera dina händer i patientens käkvinklar och lyft upp käken. Ventilera vid behov.
- Om det är svårt att hålla fria luftvägar kan en näskantarell eller svalgtub sättas in. Observera att svalgtub endast får användas om patienten är medvetslös.
Placera patienten i stabilt sidoläge om du av någon anledning måste lämna patienten tillfälligt.
Hur sätter man ventrikelsond (nasogastrisk sond) och verifierar dess läge?
Material: 14-16 french nasogastric, vattenlösligt glidmedel, spruta, sug, tejp, ett glas vatten (med sugrör), en handduk/papper och något patienten kan spotta i.
- Patienten ligger i sängen, med höjd huvudända nästan i sittande position.
- Mät hur lång slang som ska sättas in genom att mäta från öronloben, till nässpetsen till processus xiphoideus. Märk längden med en bit tejp.
- Böj till spetsen lite (man kan vira tuben runt fingret)
- Sätt glidmedel på tuben som ska in, det räcker med 7.5-10 cm.
- Be patienten att extendera sin nacke bak mot kudden och börja iförningen med böjen riktad nedåt. Sikta neråt mot örat.
- När det börjar ta emot så be patienten föra fram huvudet något, och att svälja (ge kanske någonting att dricka).
- Man matar sen in tuben ca 2.5-5 cm per klunk.
- När man når märkningen på tuben så fäster man den med tejp.
- Man sätter sen en spruta till tubens distala ände och aspirerar mjukt.
- När man verifierat även läget så fäster man tuben ordentligt till patientens näsa.
- Den kopplar man in änden till en påse.
Hur undersöker man en diabetesfot? Alltså tar ett fotstatus?
Neuropati:
- muskelförtvining/atrofi
- stämgaffel
- monofilament
- biotesiometer
Kärlstatus:
- palpabla fotpulsar
- kapillär återfyllnad
- ankeltryck
- hyperemi vid lägesändring
Hud:
- hudtemperatur
- ödem
- nageldeformiteter
- förhårdnader
- sår
Ben:
- fotdeformiteter
- leddeformiteter
- benprominenser
- begränsadledrörlighet
- tidigare amputation
Hur utför man en tyroideapalpation?
- Thyroidea är längre ner än man tror, strax nedanför adamsäpplet
- Man kan dra undan sternokleiderna framifrån, och be patienten att svälja
- Man kan sen trycka på den, är den förhådnad är det oftast patologiskt
Hur utför man en bröstpalpation? Basal kunskap om bröstpanel?
- Inspektion i sittande och liggande
- Palpera lymfkörtelstationer: axill, supra- och infraklavikulärt
- Palpera bröstets 4 kvadranter bimanuellt eller mot bröstkorg
Hur utför man en rektoskopi?
- Instrumentet ska sättas ihop på rätt sätt
- Palpera per rektum innan rektoskopi!
- Man ska sikta mot navlen, gå in cirka 5 cm och sen titta
Hur tar man ett fullständigt kärlstatus om det kommer in en patient som har smärtor i benet efter 100 meters gång?
- Inspektera hud, behåring, muskulatur
- Palpera aorta, a. femoralis, a. poplitea, a. dorsalis pedis och a. tibialis posterior
- Mät dopplertryck i a. dorsalis pedis och i a. tibialis posterior
Patient med smärtor till höger i buken sedan6 timmar. Temperatur 38°. Utför en fullständig bukstatus och tala samtidigt om vad du gör!
- Inspektion (ex. v. ärr, uppblåst, tarmresning)
- Auskultation (tarmljud)
- Perkutation (peritoniretning, tympanisk, dämpning)
- Palpation (smärtmaximum, direkt/indirekt ömhet, peritonit, dunkömhet, resistenser)
- Iakttar patientens ansiktsuttryck under undersökningen
- Per rektum (behöver bara informera muntligt)
