PDT Flashcards
Redogör för begreppet överföring
Cullberg; En persons tendens att omedvetet förlägga känslor och egenskaper som en gång varit förbundna med viktiga personer på aktuella personer i omgivningen. Klassas som olämpligt eftersom personen övergeneraliserar och drar slutsatser bortom den i situationen givna informationen.
Anderson et al. har gjort empiriska studier runt aktivering av dessa “relationella scheman”, hennes teori är att dessa aktiveras av ffa höger hemisfär i form av känslomässiga upplevelser vid stimulus som påminner om det inlärda. Kan t.ex. handla om likhet i utseende, röstläge eller interaktionsmönster. Påverkar vår perception, tolkning och reaktion av situationen.
Trots att det ofta ses som maladaptivt är det ett alldagligt fenomen som sker för oss alla såväl i dagliga livet som i terapirummet. Tidigare skolor betonade vikten av att tolka klientens överföring, numera mer fokus på att i terapirelationen ”öva upp” mentaliseringsförmågan och uppleva korrektiva emotionella erfarenheter m.h.a. detta material. Speciellt viktigt för klienter med negativa “själv-annan-representationer”.
Redogör för begreppet motöverföring.
De omedvetna känsloreaktioner som aktiveras inom terapeuten i relation till klienten (påverkat av klientens överföring och terapeutens egna relationella scheman).
Modern psykoterapi ser motöverföring som ett potentiellt verktyg för insikt, så länge terapeuten är medveten om sina egna reaktioner.
Motöverföring kan ta sig olika uttryck och kan hanteras genom flera metoder såsom:
Självmedkänsla – Kan det handla om en öm punkt för mig som nu vaknat till liv? Kan jag observera mina reaktioner med nyfikenhet, utan dömande?
Ex. Jag känner mig frustrerad med klienten. Kan det vara en parallell till något i mina egna relationer?
Mentalisering – Pågår en relevant process för klienten just nu (ex. en överföring)?
Ex. Du berättar för mig att du är ledsen på din familj på grund av att de är ointresserade. Jag undrar om du känner detsamma inför vår relation. Jag kan ju inte veta, men jag tycker mig känna att något är annorlunda mellan oss idag?
Mindfulness-in-action – Kan jag med guidning av mina känslor hjälpa klienten komma i kontakt med ett känsloläge hen inte har tillgång till just nu?
Ex. Jag märker att när du berättar om din helg så känner jag mig… sorgsen. Är det en känsla du känner igen eller är det något annat du upplever?
Metakommunikation – Kan vi prata om vad som pågår?
Ex. Jag lägger märke till hur jag fortsätter hitta på lösningar på situationen som du sedan avfärdar. Jag känner mig som en trasig bandspelare, hur känns det för dig?
Enpersonsperspektivet menade att motöverföring var ett potentiellt hinder för terapin och bäst hanterades genom att terapeuten:
- Blev medveten om sin motöverföring
- “Renade” sig från sina egna neurotiska konflikter (genom att gå i egen analys)
- Upprätthöll en neutral hållning (agerade blank skärm)
- Separerade patientens överföring från egna känslomässiga reaktioner genom att strikt analysera patientens material snarare än att reagera emotionellt på det.
Tvåpersonsperspektivet menar istället att en strikt neutral hållning kan försvåra genuin kontakt mellan terapeut och patient:
- Den ignorerar den interaktiva dimensionen i terapin.
- Den kan leda till att terapeuter undertrycker sina egna känslor istället för att använda dem konstruktivt.
Vad är skillnaden mellan överföring och projektion?
Överföring
Handlar om tidigare relationella erfarenheter som påverkar hur vi ser på andra människor i nuet.
Bygger på relationella scheman – vi applicerar gamla förväntningar på nya personer.
Ofta omedvetet och sker särskilt i nära relationer (exempelvis i terapi, på arbetsplatsen eller i romantiska relationer).
Exempel: Att uppfatta en ny chef som kritisk eftersom han påminner om ens hårt dömande pappa.
Projektion
Handlar om egna tankar, känslor eller impulser som vi inte vill kännas vid och istället tillskriver andra.
Ett regressivt försvar där vi förändrar verkligheten för att undvika att hantera något obehagligt inom oss själva. Exempel: Att tro att andra är arga på en, när man egentligen är arg själv.
Beskriv konstruktet mentalisering utifrån modellen av de fyra polerna
Beskriver förmågan att tänka kring egna och andras mentala tillstånd. Jmf; “Se sig själv utifrån och andra inifrån” & “Holding mind in mind”. Kan inte upprätthållas kontinuerligt (för kognitivt krävande).
Hjälper oss att tillskriva beteenden avsikt och mening och att inse skillnaden mellan mina mentala tillstånd och andras.
Förmåga till mentalisering kan beskrivas utifrån 4 dimensioner:
Automatisk vs. Kontrollerad mentalisering
Automatisk mentalisering: Denna form sker snabbt och intuitivt, utan medveten ansträngning. Vi tolkar och reagerar på andras beteenden omedelbart, baserat på tidigare erfarenheter och sociala signaler.
Exempel: Under en konversation märker du omedvetet att din vän verkar nedstämd baserat på deras kroppsspråk och tonfall, utan att aktivt analysera det.
Kontrollerad mentalisering: Denna form är mer medveten och reflekterande. Den kräver uppmärksamhet och avsiktlig analys av egna och andras mentala tillstånd.
Exempel: Efter en konflikt tar du tid att tänka igenom vad som hände, vilka känslor som uppstod hos dig och den andra personen, och varför situationen utvecklades som den gjorde.
Inre fokus vs. Yttre fokus
Inre fokus: Här riktas uppmärksamheten mot interna mentala tillstånd, såsom tankar och känslor hos sig själv eller andra.
Exempel: Du reflekterar över varför du känner dig orolig inför ett möte och försöker identifiera de underliggande orsakerna till din oro.
Yttre fokus: Fokus ligger på externa aspekter, som beteenden, ansiktsuttryck och kroppsspråk.
Exempel: Du observerar att en kollega undviker ögonkontakt och drar slutsatsen att de kanske känner sig obekväma eller har något på hjärtat.
Själv-fokuserad vs. Andra-fokuserad mentalisering
Själv-fokuserad: Denna dimension innebär att förstå och reflektera över sina egna mentala tillstånd.
Exempel: Efter att ha känt dig irriterad under dagen, analyserar du vad som kan ha orsakat denna känsla och hur det påverkar ditt beteende.
Andra-fokuserad: Här handlar det om att förstå andras tankar, känslor och intentioner.
Exempel: Du märker att en vän verkar distraherad och frågar dem om det är något som bekymrar dem.
Kognitiv vs. Affektiv mentalisering
Kognitiv mentalisering: Fokuserar på att förstå mentala tillstånd på ett mer intellektuellt plan, såsom att tolka någons intentioner eller tankar.
Exempel: Du analyserar varför en kollega agerade på ett visst sätt under ett möte och försöker förstå deras motiv.
Affektiv mentalisering: Innebär att känna igen och resonera kring känslomässiga tillstånd, både hos sig själv och andra.
Exempel: När en vän uttrycker sorg, känner du empati och kan relatera till deras känslomässiga upplevelse.
En balanserad mentaliseringsförmåga innebär att kunna röra sig flexibelt mellan dessa polariteter beroende på situationens krav. Obalanser, där en pol dominerar över de andra, kan kopplas till olika former av psykisk ohälsa. Till exempel kan en överdriven fokus på automatisk mentalisering leda till missförstånd i sociala sammanhang, medan en överbetoning på kontrollerad mentalisering kan resultera i överanalyserande och osäkerhet i sociala interaktioner.
Vad kännetecknar effektiv mentalisering?
Att kunna mentalisera utifrån alla fyra polariteter på ett flexibelt sätt. Alla människors mentaliseringsförmåga kommer kollapsa om de utsätts för tillräckligt mycket stress (alltså inom röd zon i toleransfönstret).
Trygga anknytningsrelationer under barndomen främjar utvecklingen av mentaliseringsförmågan och ökar den gröna zonen i toleransfönstret. Genom konsekvent och empatisk respons från vårdgivare lär sig barnet att förstå och tolka mentala tillstånd.
Psykodynamisk terapi främjar mentaliseringsförmågan (bl.a. genom att erbjuda en korrektiv emotionell upplevelse, Alexander & French).
Det innebär att klienten får en ny, positiv interpersonell erfarenhet i terapirelationen, som står i kontrast till tidigare dysfunktionella relationella mönster.
Terapeuten fungerar som en trygg anknytningsperson som hjälper klienten att mentalisera, spegla och modulera sina känslor på ett sätt som klienten tidigare saknat.
Genom att uppleva en annan, mer accepterande relationell dynamik än tidigare traumatiska eller negativa erfarenheter, kan klienten gradvis förändra sina inre arbetsmodeller och känslomässiga reaktioner.
Beskriv Malans konflikttriangel och hur de “tre hörnen” relaterar till varandra
Malan beskrev hur vårt inre är i ständigt konflikt genom att symbolisera tre samtidigt pågående psykologiska processer som hörn i en triangel:
Adaptiv affekt (behov/impuls) – Bottendelen
Inkluderar omedvetna känslor, impulser och önskningar som ofta har sin grund i tidiga relationella erfarenheter.
Känslorna kan vara rädsla, ilska, sorg, skuld, skam eller glädje, men har blivit förbjudna eller smärtsamma att uppleva och uttrycka.
Exempel: En person kan ha en stark omedveten ilska mot en förälder men har aldrig tillåtit sig att känna den.
Hämmande affekt (ångest/obehag) – Övre högra hörnet av triangeln
När de omedvetna känslorna närmar sig medvetandet, upplever individen ångest eller obehag. Denna process fungerar som en slags broms (= “hejda din impuls!”) och kan kännetecknas av känslor som:
Ångest – När den förbjudna känslan skapar ospecifik stress och inre spänning.
En person som lärt sig att ilska är farligt kan känna ångest varje gång en konflikt uppstår.
Rädsla – När den förbjudna känslan associeras med hot eller avvisning.
En person känner rädsla för att bli övergiven när de närmar sig känslan av ilska mot en förälder.
Smärta – När den förbjudna känslan aktiverar kroppsliga reaktioner som signalerar obehag.
En person som förtränger sorg kan istället uppleva fysisk smärta, som huvudvärk eller magont.
Äckel – När den förbjudna känslan är kopplad till skam eller aversion.
En person med inre aggression mot sig själv kan känna självförakt som manifesteras i äckelkänslor.
Försvar (Defenses) – Övre vänstra hörnet
För att hantera ångesten använder individen försvarsmekanismer (repressiva/regressiva/taktiska/karaktärs-) som förhindrar de dolda känslorna från att bli medvetna.
Försvaren kan vara omedvetna och automatiska, men de upprätthåller symptom och psykiska problem. Försvar karaktäriseras också av somatiska symptom (ffa i viljestyrda muskler (spänning, skakning, pilla med grejer), men symptom i glatt muskulatur (illamående, klump i halsen, tryck över bröstet) och kognitiva-perceptuella störningar (depersonalisation, derealisation, dimsyn, tunnelseende) förekommer också i vissa svårare fall, Allan Abbass)
Hur kan vi stärka mentaliseringsförmågan m.h.a. MBT?
För att utveckla och stärka mentaliseringsförmågan kan terapeutiska metoder som mentaliseringsbaserad terapi (MBT) användas. MBT bygger på tekniker såsom:
📌 Fokus på mentalisering i den terapeutiska relationen
Terapeuten hjälper patienten att utforska sina egna tankar och känslor i relation till andra.
Patienten lär sig att skilja mellan egen tolkning av en situation och faktiska händelser.
📌 Stödjande och icke-vetande hållning
Terapeuten ska vara utforskande och nyfiken, snarare än auktoritär eller tolkande.
Det viktigaste är att hjälpa patienten reflektera över sina egna och andras tankar och känslor, snarare än att ge svar.
📌 Markerad spegling
MBT innefattar markerad spegling men inte i lika strikt form som hos spädbarn.
Terapeuten speglar patientens känslor men med en viss distans, så att patienten förstår att terapeuten förstår dem men inte smittas av deras känslor.
Exempel:
Patient: “Jag är så värdelös att jag lika gärna kan ge upp.”
Terapeut (med mjuk röst och empatisk ansiktsuttryck): “Det låter som att du känner en hopplöshet just nu och det är helt okej.”
➡ Här förstärker terapeuten patientens känslomässiga upplevelse utan att bli överväldigad av den.
📌 Ostensiva signaler
Terapeuten använder röstläge, ögonkontakt och emotionell närvaro för att visa att interaktionen är relevant och betydelsefull (vilket gynnar epistemisk tillit och allians).
Exempel:
Terapeuten lutar sig lite framåt, nickar och har en varm ton när hen säger: “Jag hör att det här är väldigt viktigt för dig, [namn på klient].”
📌 Förbättrad affektreglering
MBT hjälper patienten att identifiera och reglera sina känslor snarare än att antingen överväldigas av dem eller undvika dem.
📌 Perspektivtagande och metakognition
MBT lär patienten att ta andras perspektiv och förstå att människor har separata mentala tillstånd.
Patienten tränas i att skilja mellan egna känslor och andras intentioner.
Vad är skillnaden mellan mentalisering och mentaliserad affektivitet?
Mentaliserad affektivitet är en underkategori av mentalisering som specifikt handlar om emotionell medvetenhet och modulering. Den fokuserar på hur vi förstår, uttrycker och bearbetar känslor inom mentaliseringsramverket.
📌 Kärnaspekter av mentaliserad affektivitet:
✅ Affektmedvetenhet: Identifiera och förstå sina egna och andras känslor.
✅ Affektmodulering: Kunna hantera känslor på ett adaptivt sätt utan att undvika eller bli överväldigad.
✅ Affektuttryck: Kunna kommunicera känslor på ett sätt som gör att de blir förstådda av andra.
📌 Exempel på mentaliserad affektivitet:
En person märker att hen blir stressad och tar en paus för att reflektera: “Jag känner mig spänd, det verkar som att jag är nervös inför presentationen. Vad kan jag göra för att lugna mig?”
I en relation: “Jag blir ofta defensiv när min partner kritiserar mig. Jag tror det beror på att jag känner mig otillräcklig. Jag borde förmedla det istället för att bli arg.”
Vad är affekter och vilken funktion fyller de?
Affekter är biologiskt grundade känslomässiga responser som organiserar perception och guidar anpassning i en given situation. De fungerar som kroppens primära signalsystem, föregår känslor och har en central roll i relationer och affektreglering.
Affekternas funktion:
✅ Affekter bär på information och driver handling.
Exempel: Ilska → mobiliserar energi för att sätta gränser eller försvara sig.
✅ Affekter är icke-valbara och kan vara omedvetna
Vi kan inte välja att känna en affekt, men vi kan påverka hur vi hanterar den. Affekter kan vara omedvetna tills de regleras eller uttrycks som känslor.
✅ Affekter är den primära kommunikationsformen hos spädbarn
✅ Affektreglering utvecklas genom relationer
Droppen urholkar stenen, inte genom sin kraft utan genom att ofta falla
✅ Affekter och försvar – psykodynamisk förståelse
När affekter inte tolereras utvecklas försvarsmekanismer för att undvika eller omforma dem. Varför? I valet mellan AP och barnets behov väljer barnet alltid närhet till AP.
✅ Dessa försvarsmekanismer kan förstås genom en operant modell:
A (Affekt): En (adaptiv) affekt aktiveras (glädje), men eftersom barnet lärt sig att glädje bemöts med hån (ignorans, felsvar eller annan bestraffning) så aktiveras den hämmande affekten (ångest) och upplevs t.ex. som en medveten känsla av rädsla (andra kommer skratta åt mig om jag visar min glädje).
B (Beteende): Ett försvar används för att hantera känslan (t.ex. ointresse/lojhet). Vi törs inte chansa och testa flexibla sätt att reagera (coping) av rädsla att förlora kontakt med AP.
C (Konsekvens): Omgivningens respons förstärker eller dämpar försvaret. Detta blir gärna en självuppfyllande profetia eftersom försvaret “hindrar” behovet (AA) att komma till uttryck.
Såsom min AP ser på mig när jag
sänder mina signaler, så kommer jag att
se på mig själv och andra när jag
upplever dem i vuxenlivet. Ingen nyinlärning kan ske om inte individen får uppleva en korrektiv emotionell upplevelse, Alexander & French.
🗨️”Med känslor kan vad som helst bli
viktigt, utan känslor är ingenting
viktigt” (Silvan Tomkins)
Vad är en fokusformulering?
En ram för behandlingen. Handlar ofta om att på något vis undersöka invanda sätt att hantera känslor. Fokus på här och nu, men bearbetning av hur dessa mönster uppkommit kan vara nödvändigt. I denna ringas problemen in, exemplifieras och konkretiseras (tänk presens, jag-form, superlativ – när är det som värst, levandegör, be om senaste tillfället).
- Bygger bron mellan teori och praktik
- Grunden för allians runt medel
- Görs i öppen dialog och i samarbete med klienten
- Hypotes ständigt öppen för omprövning
- Psykodynamiska formuleringar betonar inre mål och hinder, men självklart ska de förstås i ljuset av kringliggande yttre omständigheter.
Mål skall vara upplevelsebaserade (inifrån och ut), alltså fokus på adaptiv affekt. Fundera på:
- Hur medveten om AA/HA/F är klienten?
- F jagsyntona? Realitetsprövning ok? Förstår funktion (vinster/förluster) av F?
- Hur tydlig är upplevelsen av AA/HA/F för klienten?
- Reglera upp AA, reglera ned HA – du är viktig, jag är snäll, du är trygg här
- Hur begriplig är AA/HA/F för klienten?
- Mentalisering. låta sig vägledas av AA.
- Hur möjligt är AA att uttrycka för klienten?
- Pröva uttryck i relevanta situationer
- Hur stor är motivationen att överge F?
- Modifiera mot coping
Exempel:
Jag vill våga uppleva positiva affekter kopplade till mig själv när jag får beröm på jobbet.
Jag vill kunna uttrycka gränssättande ilska gentemot min partner.
Beskriv Malans persontriangel
Illustrerar hur relationella mönster skapas och upprätthålls i form av en triangel.
Historiska relationer – Bottendelen
Hur har inre konflikt kring affekter uppstått? Ofta relaterat till AP eller personer i nära, betydelsefulla relationer.
Exempel: En person blev bedragen i sin första romantiska relation och har lärt sig koppla en känsla av glädje/intresse i intima relationer → fara/rädsla.
Personen lär sig att “om jag slappnar av och känner mig lycklig i en relation, kan jag bli sårad”. För att skydda sig utvecklar hen försvarsmekanismer (t.ex. misstänksamhet, kontrollbehov).
Nuvarande relationer – Övre högra hörnet av triangeln
I vilka relationer vidmakthålls detta relationsmönster?
Exempel: Personen har svårt att lita på sin nuvarande partner och blir ofta misstänksam. Hen tolkar partnerns oskyldiga beteenden (t.ex. att glömma att svara på ett sms) som tecken på svek. Hen reagerar genom att kontrollera partnerns beteende eller dra sig undan känslomässigt.
Resultat: Personen upplever återkommande relationsproblem men ser inte att mönstret är en upprepning av tidigare erfarenheter och kan förklaras i termer av sin inre upplevelse. Upplever istället att “jag träffar alltid otrogna skitstövlar”.
Psykoterapeutiska relationen – Övre vänstra hörnet
Hur kan relationsmönstret observeras och modifieras i terapirummet? Tänk; fönster in i mönster.
Exempel:
Om terapeuten t.ex. missar ett sms eller ändrar en sessionstid, reagerar patienten med misstro och ilska.
Patienten tolkar detta som ett tecken på att terapeuten ”kommer att svika mig”, precis som tidigare relationer.
➡ Terapeutisk intervention:
Terapeuten kan spegla detta och hjälpa patienten att se mönstret:
“Jag märker att du tolkar min neutralitet som ointresse. Kan det vara så att det påminner om en tidigare erfarenhet?”
Genom att arbeta med detta i en trygg terapeutisk relation, kan patienten omedvetandegöra och förändra sitt relationsmönster.
Vad är själv/annan-representationer?
Självrepresentation = Hur jag upplever mig själv, mina behov, känslor och min egen värdighet.
Annanrepresentation = Hur jag upplever andra människors avsikter, tillförlitlighet och känslomässiga tillgänglighet.
Inom psykodynamiska teorier antar vi att en viktig uppgift för barnet är att bli en “interpersonell” person. Detta innebär att förmå forma symboliska representationer av sig själv och av andra (tänk theory of mind). Det går alltså inte att fullt ut förstå en människa utan att också förstå hennes viktiga relationer. Detta minne/kunskap är implicit procedurellt och kan beskrivas som “hur det känns att vara jag tillsammans med andra”.
När affekter är för smärtsamma kan individen använda försvar för att undvika känslan.
Försvar kan leda till att individen ser världen genom ett snävt filter, där egna känslor och andra människor feltolkas baserat på tidigare erfarenheter.
Att komma i kontakt med affekter i terapi innebär att sakta börja “omkoda” dessa representationer genom en trygg terapeutisk relation.
Exempel:
- Här är farligt och jag behöver skydda mig, men jag vet inte hur. Desorganiserad anknytning. Inkonsekventa vårdnadshavare skapar en motsägelsefull representation av andra som både farliga och behövda.
- Jag klarar mig bäst själv, andra går inte att lita på. Skydd mot känslomässig smärta genom självförsörjning och distansering från affekter.
- När jag blir ledsen blir jag lämnad. Förväntan att andra inte är tillgängliga vid behov leder till oro och osäkerhet.
Varför har vi försvar?
Psykoanalytiskt perspektiv; Försvaren håller ångestväckande mentala tillstånd, som känslor, fantasier,
önskningar (drifter) omedvetna.
Exempel:
- Bortträngning (repression) → En person som upplevt en smärtsam barndomshändelse minns den inte medvetet.
- Reaktionsbildning → En individ med omedvetna fientliga känslor agerar överdrivet vänligt mot personen hen egentligen ogillar.
➡ Försvarsmekanismer är jagets försök att upprätthålla psykisk balans genom att hantera konflikter mellan detets drifter och överjagets normer.
Modernt psykodynamiskt perspektiv; Försvar kan fungera som en reglering av närhet och distans i relationer. De påverkar hur vi hanterar känslomässig sårbarhet och hur vi förväntar oss att andra ska bemöta oss.
Exempel:
- Splitting (Kernberg, 1975) → Individer med instabila relationella erfarenheter kan växla mellan att se andra som “helt goda” eller “helt onda” för att hantera känslomässig osäkerhet.
- Projektiv identifikation (Ogden, 1982) → En person kan omedvetet inducera känslor i en annan person för att bearbeta egna svårigheter.
➡ Försvar är en integrerad del av individens affektreglering och sätt att navigera sociala relationer.
Försvar har alltid kommit till som en adaptiv lösning på ett svårt problem. Försvar är i sig själva inte detsamma som patologi, de är en del av att utvecklas och växa som
människa. Patologiska försvar är rigida och extensiva, alltså maladaptiva.
Beskriv hypo- respektive hypermentalisering
Hypomentalisering
Brist på mentaliseringsförmåga. Kännetecknas av konkreta, kropps- och lösningsfokuserade strategier för självreglering (också känt som alexitymi).
Karaktäriseras av:
✅ Teleologiskt tänkande – Tron att handlingar är det enda beviset på mentala tillstånd.
✅ Bokstavligt, konkret tänkande – Oförmåga att reflektera över komplexa mentala tillstånd.
✅ Självreglering genom externa strategier – Förlitar sig på yttre handlingar för att reglera känslor.
Exempel:
- Om du älskar mig så ger du mig en kram varje dag.
- Jag kommer må bättre när jag börjar träna.
Vanligt förekommande vid ASD och BPD.
Hypermentalisering
Annorlunda mentaliseringsstrategier som karaktäriseras av fantasier om andras inre tillstånd och långtgående slutsatser av situationen (bortom tillgänglig information). Detta resulterar i en överanalyserande och ofta paranoid uppfattning av sociala situationer.
Karaktäriseras av:
✅ Övertolkning av sociala signaler – Individen tillskriver dolda intentioner där det saknas bevis.
✅ Bristande förmåga att validera tolkningar – Uppfattningar blir rigida och självbekräftande.
✅ Förmentaliserade lägen – Kan präglas av psykisk ekvivalens (“mina tankar är sanna”) eller låtsasläge (“inget betyder något”).
Exempel:
- Jag vet att jag är ledsen, men jag känner ingenting.
- Min chef suckade så han kommer ge mig sparken innan veckans slut.
- Du tappade din bok på min tå eftersom du egentligen vill vara kompis med Y och inte min.
Vanligt förekommande vid BPD, paranoida vanföreställningar och social ångest.
Vilka är de olika försvarstyperna?
Taktiska
Funktion; Hålla relationer (även till terapeuten) på avstånd. På så sätt undviks också känslomässig aktivering. Pratar i generella, hypotetiska termer eller icke-verbala cues.
Repressiva (neurotiska)
T.ex. intellektualisering, rationalisering, reaktionsbildning (vändning till motsats), minimering etc….
Funktion; trycka tillbaka/undan affekter. Indikerar generellt att patienten är relativt receptiv och redo för mer utmanande terapiarbete.
- Jag hatar dig → Jag älskar dig
Regressiva (primitiva)
Förknippade med försämrad realitetsprövning, berör gränser mellan själv och andra, ofta genom projektion eller dissociation. Splitting (klyvning),
projektion, utagerande, primitiv förnekelse, etc.
- Jag hatar dig → Du hatar mig
- Jag är inte beroende (trots dagligt missbruk)
Karaktärsförsvar
Präglas av att patienten i mycket hög grad är
identifierad med sina försvar (jagsyntona), t.ex. att pat konstant underskattar sig själv, negligerar sina egna behov, blåser upp sig själv…
- Det är inget jag gör, det är den jag är.
På vilket sätt kan anknytning predicera beteende i psykoterapi?
Trygg anknytning
- Återberättar ofta levande, fokuserade och koherenta
berättelser. Skeenden är lätta att följa. - Kontextualiserar och klargör varför de återger en viss
berättelse och vad de behöver av terapeuten. - Den mest framträdande informationen presenteras i slutet, som en poäng i ett skämt
- De kan reflektera kring själv och andras inre i terapirummet (mentalisera)
- har lätt att etablera ett samarbete med terapeuten.
- Uttrycker ofta tacksamhet inför terapeutens hjälp.
Otrygg undvikande anknytning
- Redogör ofta på ett kortfattat och icke-detaljerat sätt.
- Berättelserna är i regel sammanhängande och lätta att följa, men kan de ge intrycket att talaren inte är intresserad av att få stöd eller bekräftelse från terapeuten.
- Kan te sig som att de nästan ”pratar för sig själva”, med få ”cues” som antyder att de söker terapeutens stöd eller inspel. Som att de håller terapeuten på avstånd.
erättandet saknar livfullhet och präglas av fler pauser. - Tenderar till att spela ner eventuell känslomässig påverkan som kommit av svåra händelser/ erfarenheter.
Otrygg ambivalent anknytning
- Ger ofta (överdrivet) detaljerade berättelser,
men sällan tillräcklig kontext eller förklaring till varför de berättar den. - Berättelserna ter sig ofta överdrivet ensidiga, inkoherenta och vaga.
- Söker konstant terapeutens godkännande av det egna perspektivet.
- Finns litet utrymme kvar för terapeuten att uttrycka egen vilja eller ett annat perspektiv.
Desorganiserad anknytning
- Verkar antingen inte tillräckligt kunna framkalla terapeutens
engagemang i rummet. Berättelserna blir torftiga och svåra att förstå. Rättfärdigar till exempel inte sina påståenden med exempel eller förklaringar. Bristande mentalisering av själv och andra. - …Eller lättare att engagera sig i, men lämnade lyssnaren
osäker på den underliggande poängen i deras berättelse (utelämna konsekvenser / avbryta mitt i).
