Ordklasser Flashcards
Sv paprikas
Substantiv
Verb
Prepositioner
Adjektiv
Pronomen
Räkneord
Interjektioner
Konjunktioner
Adverb
Subjunktioner
Substantiv
Det som främst kännetecknade substantiv är att man kan sätta en, ett eller flera framför ledan. Personnamn, städer, länder, ämnesbenämningar, föremål osv hör hemma här.
Konkreta och abstrakta substantiv
Konkreta- betecknar sådant man kan se och ta på.
Abstrakta- betecknar sådant som vi inte kan upplev eller gripa med våra yttre sinnen. (Känslor, egenskaper, tillstånd, handlingar, förhållande).
Numerus (substantiv)
Två numerus- singularis (ental) och pluralis (flertal).
Singularis- ett slott, ett äpple, en drake.
Pluralis- flera slott, flera äpplen, flera drakar.
Species (substantiv)
Substantiv delas in i bestämd och obestämd form.
Singularis obestämd form: en saga, ett slott.
Singularis bestämd form: den sagan, det slottet.
Pluralis obestämd form: flera sagor, flera slott.
Pluralis bestämd form: de där sagorna, de där slotten.
Genus (substantiv)
Två grammatiska genus som beror på den form orden får när de står i singularis bestämd form.
Utrum- substantiv som slutar på ”n”, här sätter man en/den framför.
Neutrum- substantiv som slutar på ”t”, här kan man sätta ett/det framför.
Kasus (substantiv)
Två kasus- genitiv och grundform.
Genitiv- betecknar ägande och bildas genom suffixet ”s”, ”hästens”.
Grundform- övriga substantiv står i grundkasus. ”häst”.
Adjektiv
Adjektiv är ord som beskriver substantiv. Adjektiv beskriver saker, personer, djur och platser.
Kongruensböjning (adjektiv)
Böjer man substantivet måste adjektivet också böjas.
”En fin villa- den fina villan- flera fina villor”
Komparation (adjektiv)
Adjektiviska kan användas vid jämförelse. Det finns tre olika former- positiv, komparativ, superlativ.
Positiv- god, snäll, fantastisk, levande
Komparativ- godare, snällare mer fantastisk, mer levande
Superlativ- godast, snällast, mest fantastisk, mest levande.
Verb
Verb uttrycker handlingar, processer och skeenden.
Tema (verb)
Tema innebär att man använder formerna infinitiv, preteritum och supinum där alla representerar olika tider.
Infinitiv- grund form, man kan sätta ”att” framför. ”Att hoppa”
Preteritum- dåtidsform. ”Hoppade”
Supinum- man använder hjälpverbet ”har eller hade”. ”Har hoppat”
Starka och svaga verb
Verben kan delas in i starka och svaga verb utifrån sin böjning. De starka verben böjs med vokalxling medan svaga böjs genom tillägg av böjningsändelse.
Starka verb= bära-bar-burit
Svaga verb= jaga-jagade-jagat
Tempus (verb) (6 svar)
Presens= ”svarar”- koppling till nu
Preteritum= ”svarade”- avslutad handling (dåtid)
Perfekt- ”har svarat”- förfluten tid
Pluskvamperfekt- ”hade svarat”- handling ägde rum före en annan
Futurum- ”ska svara”- anger framtid
Futurum preteritum- ”skulle svara”- anger att något hände efter en viss tidpunkt i det förflutna.
Hjälpverb
Hjälpverb kombineras med huvudverb för att uttrycka tid och vilja.
Har, hade, kommer att (temporala- om tid)
- Hon har läst boken
- De hade redan spelat
Kan,vill,ska,måste,bör,får (modala- talarens hållning)
- Du måste fixa detta nu
- Jag vill följa med
Adverb
Adverben beskriver och preciserar verben. Adverben beskriver hur,när och var någon gör något. Man kan inte kongruensböja adverb.
Rumsadverb
Det är ord som svara på frågorna var,vart och varifrån.
Sättadverb
Svara på frågorna ”hur” och ”på vilket sätt”.
Tidsadverb
Svara på frågan ”när”.
Gradadverb
Ganska…, mycket…, lite…
Kombiernas oftast med sättsadverb
”Ganska snabbt”
Satsadverb
Besvara ingen fråga men påverkar hela satsen. Satsadverb kan spegla hur stor sanning det är i det vi säger, vår attityd till det vi säger.
Attityd- väl, ju, naturligtvis
Negation- inte, ej
Osäkerhet, sannolikhet- kanske, nog, förmodligen
Samband- nämligen, dessutom, också
Pronomen
Pronomen är ord man använder istället för namn. Pronomen är ens sluten ordklass.
Huvudgrupper av pronomen
Definita- syftar på en viss referent:
- personliga: jag
- possessiva: din
- reflexiva: sig
- relativa: som
- demonstrativa: denna
Idenfintia- minst specifika:
- ex någon, alla, man
Interrogativa- inleder frågor
- ex vad…?
Personliga pronomen
Ord som ersätter personer och saker.
1:a person (talande): jag-mig, vi-oss
2:a person (tilltalad): du-dig, ni-er
3:e person (omtalad): han-honom, hon-henne, hen-hen, den-det, de-dem.
Grundform och objektsform ex: de såg henne, hon såg dem, de gav boken till henne, hon gav boken till dem.
Possessiva pronomen
Talar om vem som äger något.
- Min, din, vår,er- böjs som adjektiven, efter substantivens genus och numerus
Ex: min bok, mitt block, mina pennor - Hans, hennes, dess (det, dem), deras (de)- är oböjliga
Ex hennes bok, hennes block, hennes pennor
Reflexiva pronomen
Syftar tillbaka på subjektet.
- Sig, sin, sitt, sina
”Hon tvättar sig” (sig är reflexivt pronomen som syftet på subjektet hon).
Demonstrativa pronomen
Har en utpekande funktion: den där, den där, de där, detta, dessa, denna, sådana.
Interrogativa pronomen
Består av frågeord, inleder frågor: vad, vem, vilken.
Indefinita pronomen
Kallas ibland för obestämd pronomen, syftar inte på någon bestämd person eller sak: ingenting, allting, många, alla, ingen, få, några, något, man, andra.
Relativa pronomen
Syftar tillbaka på någon eller något: som, vilken, vilket, vad och vars.
Räkneord
Två slag:
- grundtal (ett/en, två, tre, fyra, fem…)
- ordningstal (första/förste, andra/andre, tredje, fjärde, femte…)
Interjektioner
Är oböjliga utropsord, ex känsloord, svordomar, ljudhärmande ord, svärord och hälsningsfraser:
Aj, fy, usch, pang, jävlar, ja, nej, grattis, hej
Prepositioner
Prepositionerna hjälper oss med information när vi behöver tala om var något befinner sig. En preposition hänger vanligtvis ihop med ett substantiv, oftast framför substantivet.
På, i, av, under, mot, med, före, efter, till, från, inom, framför, bakom, om, runt.
Konjunktioner
Samordnar ord och satser, har inte så stor egen betydelse. Enda uppgift är att fungera som språkligt klister.
- Och, men, samt, eller, fast, utan, för.
- både- och, varken- eller, dels- dels.
Huvudstad binds ihop med huvudstad: ”de körde det ”men” ingen var där”.
Ord binds ihop med ord: ”jag hämtar block ”och” penna”.
Subjunktioner
Inleder bisatser dvs underordnade staser. Kan bestå av ett eller flera ord:
Om, ifall, när, medan, innan, genom att, eftersom, för att, så att, trots att.
”Det var kallt trots att vi eldade i spisen”
Går det att lägga till ”inte” innan verbet är det en subjunktion.
Varför är substantiv en öppen ordklass?
För att nya ord tillförs ständigt.
Vissa adjektiv har oregelbunden böjning vad innebär det?
Liten/litet- små- lilla
Vissa adjektiv saknar böjning helt vilka?
Äkta
Bra
Oregelbunden komparation
Gammal- äldre- äldst
Liten- mindre- minst
De olika formerna av indefinita pronomen?
- vissa böjs som adjektiv: någon, något, några.
- vissa är självständiga och fungerar som substantiv: någonting.
- vissa kan ha genitivform: någons, allas.
Vart brukar en preposition stå?
De står tillsammans med substantiv oftast framför men vissa uttryck kan de placeras efter substantivet.
Sammanfattning om konjunktioner?
De lägger till, binder samman, anger motsättning, förklaring, alternativ, eller slutsats.
