Klinisk neuropsykologi Flashcards
Nervsystem?
CNS: Hjärna, Ryggrad
Somatiska nervsystemet: Cranial och spinalnerver
Autonoma Nervsystemet: Sympatikus (Thoracic, Lumbar), Parasympatikus (Cranial, Sacral)
White matter tracts?
Comissural (Coepus Callosum), Association (Framåt & bakåt inom hemisfär), Projection (upp & ned inom samma hemisfär)
Nervsystemets utveckling?
Stamceller —> Delar sig ett stort antal gånger —> I vuxen ålder dör den äldre delen av cellen så att mängden hålls i princip konstant. Den nya delen kallas Progenitor. —> Progenitorn antar formen av en Neuroblast eller Glioblast.
Neuroblast kan utvecklas till Interneuron eller ett Exitatoriskt neuron (pyramidalcell?).
Glioblast kan utvecklas till Astrocyter eller Oligodendrocyter (Myelinformande)
Schwannceller är myeliniserande celler i PNS (sensoriska och motoriska)
Ependymalceller producerar CSF
Storhjärna, mellanhjärna, mitthjärna?
Telencephalon: Storhjärnan - Cortex, Limbiska, Striatum etc.
Diencephalon: Mellanhjärnan - Talamus, Hypothalamus, Tallkottskörteln (melatoninprod)
Hjärnstam: Mitthjärnan (mesencephalon), Hindbrain (Pons, Medulla Oblongata + Cerebellum) - främre delar ansvarar för motoriska funktioner och de bakre för sensoriska. Kontrollerar även andning, puls etc. Ansiktsmuskler regleras också via Hjärnstammen
Limbiska loben
Hippocampus, Amygdala, Hypothalamus, Luktbulben (räknas egentligen inte med), Septum, Fornix, Cingulate Cortex
Primärafferent neuron?
Primärsensoriskt neuron
Primärsensoriska( -afferenta) neuron fortleder nervimpulser från sinnesorganen - receptorerna - in till CNS där axonets ändgrenar bildar boutonger/nervändslut och knyter synaptiska kontakter med olika sorters interneuron.
Primär-afferenta/sensoriska neuron är delvis belägna i PNS (dendrit-träd, cellkropp och delar av axonet) och delvis i CNS (axon, axongrenar, boutonger, synapser). Antalet primärsensoriska neuron hos människan torde inte överstiga 20 miljoner (2x107) varav majoriteten utgörs av lukt- och synnervsneuron.
Det typiska primärsensoriska neuronet (så som det vanligtvis presenteras, men som inte gäller för lukt och syn)
har sin cellkropp i ett sensoriskt ganglion (spinal- eller karanialnervsganglion)
har inga anknutna synapser,
har vanligtvis ett enda utskott som delar sig i en gren ut till registreringsområdet (sinnesorganet) och en gren in till CNS.
Interneuron
är med alla sina delar belägna inuti centrala nervsystemet. Här bildar interneuronen kärnor och bark.
Interneuronen tar emot information från de primärsensoriska neuronen, bearbetar informationen, fördelar informationen, lagrar in den /minnesfunktion/, värderar den och samordnar den med centrala nervsystemets ständigt pågående såväl medvetna som omedvetna verksamheter (vilka även de naturligtvis ombesörjs av interneuron).
Kräver den aktuella situationen att organismens beteende måste förändras (muskler dras samman eller slappas av, blodtrycket ändras, magsaft bildas etc.) förmedlas beslut om detta av interneuron genom synaptisk transmission till motorneuronen.
Interneuron förekommer i centrala nervsystemet där de utgör så gott som allt neuronmaterial. Man räknar med att antalet interneuron är omkring 100 miljarder (1011) i hjärnan + ryggmärgen.
Interneuronen är till typ, utseende och funktion en synnerligen blandad grupp. Det finns uppgifter om allt ifrån något hundratal olika typer upp till flera tusen. Här finns i ena “ytterkanten” de små korncellerna (t.ex. i lilla hjärnan) vars cellkroppar är 4-5 micrometer i genomskärning, och som den andra ytterligheten de sk. Betz jättecellerna (i primära motoriska cortex) som mäter ca.100 micrometer i genomskärning
Motorneuron?
Extrafusal muskelcell, Intrafusal muskelcell, Muskelcell.
Motorneuronen tar emot “synaptiska befallningar” från olika interneurongrupper och sänder ut signaler till “verkställande” cellsystem - effektorer (tvärstrimmig muskulatur, glatt muskulatur och körtlar) - ute i kroppen.
Man skiljer på två huvudtyper av motorneuron.
1) Somatiska motorneuron. Vanligtvis, när det talas om motorneuron, syftar begreppet just på de somatiska motorneuronen. Dessa har sina dendritträd och cellkroppar helt o hållet i CNS och sänder sina axoner direkt ut till och kontaktar tvärstrimmiga skelettmuskelceller. Man brukar i detta sammanhang tala om två slags motorneurontyper:
a) alfa-motorneuron, som påverkar de långa och grova s.k. extrafusala muskelcellerna, vilka löper från en muskels ursprungssena till dess fästsena och som svarar för muskelns kraftutveckling
b) gamma-motorneuron, som påverkar de korta och tunna s.k. intrafusala muskelcellerna vilka hopbuntade 5 - 15 st. bildar en s.k. muskelspole.
Muskelspolen är ett slags sinnesorgan som mäter hur mycket och hur snabbt en muskel förändrar sin längd under en rörelse. Gamma-motorneuronet reglerar muskelspolens känslighet.
2) Viscerala motorneuron. Hit räknas sympatiska och parasympatiska nervsystemens pre- och postganglionära neuron samt det enteriska nervsystemets motorneuron. Pregangionära neuron har sina dendritträd och cellkroppar belägna helt och hållet i CNS, men sänder ut sina axoner i PNS där de synaptiskt kontaktar grupper av post-ganglionära neuron. De senare, i sin tur, vidarebefordrar signalen till glatt muskulatur i olika inälvor, till hjärtmuskulaturen och till olika slags körtlar.
Synapsens struktur?
Axonterminalens ände och dendrit/cellkropp/annat axon eller axonterminal bildar tillsammans en synaps. Synapsen består av presynaptiskt membran, synapsklyfta och postsynaptiskt membran. En neurotransmitter frisätts i gapet och tas upp av postsynaptiska cellens receptorer för att excitera eller inhibera neuronets elektriska aktivitet eller förändra dess funktion på annat sätt.
Steg i neurotransmission?
De generella stegen kan beskrivas som följer: Syntes av neurotransmitter Frisättning Receptoraktivering Återupptag
Vilka olika typer av synapser finns det?
Synapser kan bildas mellan axon-dendrit, axon-cellkropp, axon-axon, axon-synaps, axon-muskel etc. Standardförfarandet i excitatorisk signalering är att dendriter mottager elektrisk aktivitet från andra celler vilka om de är synkrona når över tröskelvärdet för en aktionspotential —> och vips så har vi elektrisk aktivitet och en aktionspotential genom axonet. Inhibitorisk verkan sker främst genom att axonterminaler bildar en synaps direkt med en cellkropp, men även på andra sätt.
Olika transmittorer?
Främst finns det tre kategorier av transmittorer:
Småmolekyls-transmittorer: Aminer och aminosyror som Dopamin, Noradrenalin, Adrenalin, Glutamat, Glycine, Histamin
Neuropeptider: Opioider, Insulin, Gastrin, Vasopressin, Oxytocin
Transmittorgaser: Kolmonoxid och Nitratoxid - Dessa packas inte i vesiklar utan diffunderar över synapsklyftan.
Receptortyper? (I synapser?)
Jonotropa: Spänningskänsliga kanaler som binder till en neurotransmitter och en por som tillåter inflöde av neurotransmittorn för snabb och direkt verkan
Metabotropa: Dessa receptorer har ingen egen por utan binder till en transmittor som i sin tur genom en budbärare förändrar metabolismen på olika sätt för att kunna mediera långsammare verkan av neurotransmittorn.
Vad är en neuropsykologs främsta intressen?
Det primära intresset för neuropsykologer är neokortex - detta kapitel fokuserar på hierarkisk funktionsbeskrivning av centrala nervsystemet och sedan funktionell organisation av neokortex. Dessa funktioner börjar i ryggmärgen och slutar i kortex. Nämnda hierarki studeras genom djurstudier där man fått operera bort gradvis allt mer vävnad och betraktat resultaten - really?
Neokortex består av två huvudtyper av neuron: Spinala och icke-spinala (neron och interneuron?)
De kortikala lagren kan delas in i sensoriska, motoriska och associationsditon. Den vertikala organisationen of kortikala lager delas in i kolumner eller moduler och är synliga som ränder eller prickar medelst olika imagingtekniker. Något som förundrar forskare är hur dessa olika nätverk inte är formellt sammankopplade men ändå upplever vi vår omvärld som en enhet.
Funktionell organisering?
Hjärnans aktivitet influeras av olika feedbackloopar eller feedbacksystem både mellan olika kortikala områden samt mellan kortikala och subkortikala områden som hippocampus och amygdala. Därför menar vi att kortex är funktionellt organiserat som ett hierarkiskt nätverk!
Specifika egenskaper i höger/vänster hemisfär?
Höger: Icke-språkliga ljud Komplexa geometriska mönster Musik Riktning Icke-verbalt minne Mental rotation Geometri Ansiktsigenkänning (FFA finns på båda sidor men främst aktiv i höger) Taktil igenkänning - Blindskrift Prosodi (tonfall & röstläge)
Vänster: Språk: Bokstäer, ord, språkrelaterade ljud, verbalt minne Läsa Skriva Aritmetik Teckenspråk Komplexa frivilliga rörelser
Funktionell asymmetri och höger/vänsterhänthet?
Det finns många teorier om vad detta beror på och vad det har för implikationer och neurala korrelat. Högerhänta har generellt vänster hemisfär som dominant - det vill säga att språket är lateraliserat till vänster sida. Men det faktum att vänsterhänta inte sällan har vänster hemisfär som dominant grumlar till sambandet. Att vara vänsterhänt verkar ha en genetisk komponent, det går ofta inom familjer. Det tydligaste och säkraste fyndet inom asymmetri är att språk och spatiala funktioner tycks vara lateraliserade.
Skiljer sig män och kvinnor åt i neural organisation?
Ja! Det finns fortfarande mycket att förstå, men precis som med könsidentitet så verkar gonadala hormoner påverka hjärnans organisation under utvecklingen och påverka hjärnans aktivitet även som vuxen. Kvinnor och män skiljer sig åt kognitivt vad gäller struktur och viss funktion som i språk, matte och spatiala funktioner. Dock är det oklart hur mycket av dessa funktionella skillnader som gonadala hormoner bakomligger.
Hur påverkar miljö neural struktur och organisation?
Faktorer som stör utvecklingen kommer att förändra hjärnan både strukturellt och funktionellt, på vilket sätt beror på när en skada, infektion etc inträffar och var den sätter sig. Viss utveckling är beroende av exponering (som språk), så det är också ett sätt som miljön inverkar. Epigenetik kan också påverka hur gener tar sig uttryck!
Hur skilja Occipitalloberna från Parietala och Temporala regioner?
Occipitalloberna är svåra att skilja från Parietala och Temporala regioner, delvis beroende på att de inte har en precis avdelning med gyrus eller sulcus. Vidare har mycket av kartläggningen av specifika regioner gjorts via primat-hjärnor så de mänskliga motsvarigheterna är inte lika noggrannt kartlagda. De bevis som finns hos människor är kartlagda medelst fMRI!
Hur ser yttre/inre uppdelning av Occipitalloberna ut?
Till det yttre kan Occipitalloerna delas upp enl följande:
Calcarine sulcus mitt på occipitalloben längst bak delar övre och nedre delen av synfältet. Ovan finns Cuneate gyrus och nedan Collateral Gyrus.
Vissa av delarna V1-V4 behandlar hela synfältet, andra har övre/nedre delar. Detta tros bero på att de används till olika saker som:
Övre delen av synfätt: Visuell sökning och igenkänning
Nedre delen: Visuomotorisk guidning
V1: Primära visuella kortex, det är här synintrycken inkommer från Thalamus. Detta område har en komplex fördelning av olika underliggande underområden och därmed flera funktioner:
”Tunna ränder” har hand om färgperception
Tjocka och bleka sträck - rörelseperception
—> V1 representerar färg, form och rörelse
V2: Behandlar samma saker som V1 fast med annan organisering
Färgseende troddes tidigare vara skilt från perception av rörelse, position och djup, men har nyligen bevisats fylla en viktig funktion i att kunna särskilja objekts rörelse, position och djup. Är detta månne särskilt viktigt i svagare ljus? Tänker att ljus i liknande mörkerskala måste särskiljas via färg. Färg behandlas i: V1, V2, V4, V8.
Kopplingar inom Occipitalloberna:
V1 projicerar till alla delar av occipitalloberna, det gör även V2.
Efter V2 delas signalerna upp i strömmar för vidare processande:
Ventral - Objektsperception
STS-ström - Visuospatiala funktioner
Dorsal ström - Visuell guidning av rörelse
Ventrala strömmen innehåller: Lateral Occipitel - Objektanalys FFA - Ansiktsanalys Extrastriate body area - Kroppsanalys Fusiform body area - Kroppsanalys STS - Biologisk rörelse STSp (posterior) - Analys av kropp i rörelse PPA (Parahippocampal place area) - ”Landmarks”
Dorsala strömmen innehåller:
Lateral Intraparietal sulcus - Frivillig ögonrörelse
Anterior Intraparietal sulcus - Objektsriktad fattning
Ventral intraparietal sulcus - Visuomotorguidning
Parietal Reach region - Visuellt guidad räckrörelse
Intraparietal sulcus - Objekt-fokuserad action
Vad kan hända vid Occipital skada?
Agnosi:Visuell agnosi kan delas in i två undergruper: Apperceptiv agnosi och Associative agnosi
Apperceptiv agnosi innebär att personen i fråga inte kan känna igen objekt, men har bevarad syn i form av färg, rörelse etc. Symotomen hos patienter kan vara mkt heterogena, men de får inte ihopobjektet till en helhet.
Många patienter lider också av Multiagnosi, de har förmågan att se ett objekt, men inte flera samtidigt.
Associative agnosi - perspnen kan se objektet och har intakt perception, men kopplingen till minnet för att känna igen föremålet fungerar inte
Prosopagnosi: Ansiktsblindhet. Personen ser delar av ansiktet och kan explicit förklara olika delar, men lyckas inte känna igen ansikten. Saknad holistisk bild? Personen i videoklippet från pingpong kunde kategorisera efter grundläggande utseendedrag, men inte känna igen personerna i fråga. Till och med hans fru var svår att känna igen om han inte hade rösten att utgå från. Vissa personer kan heller inte känna igen sina barn eller andra nära släktingar.
- Bilaterala skador i regionen under Calcarine fissure vid temporära junction. Processen tros alltså vara bilateral men asymmetrisk
Alexi: Oförmåga som är liknande ansiktsblindhet. Personen kan inte läsa på ett sammanhängande sätt, troligen på grund av att bokstäverna kan identifieras men kopplingen till igenkänning av ord i minnet når inte en samlad enhetlighet och representation. Koppling till minnet fungerar ej.
- Troligtvis vänster Fusiform och Lingual areor.
Visuospatiell Agnosi: (Samma som topografisk amnesi?) Oförmåga att hitta visuospatialt. Personer med dessa symptom kan ha svårigheter att hitta i sitt eget närområde. De kan inte hitta landmärken för att veta hur de ska lokalisera sig. Många personer med dessa problem har också svårt med ansiktsigenkänning
—> Skada i höger occipitotemporala region, inklusive fusiform och lingual area.
Balint’s syndrom: Personen har svårt att få samman öga-hand rörelser. Skador i bakre Parietalloberna påverkar dorsala strömmen och därmed signaler från Occipitalloberna. Orsakar alltså optisk ataxi!
Vilka är parietallobernas funktionella indelning?
Parietalloberna kan delas in i 3 funktionella zoner:
- Somatosensoriska processer —> Anteriora delar
- Rörelse —> Superiora delar - visuell guidning av rörelse i händer, fingrar, extremiteter, huvud och ögon. Rörelse av kroppen innefattar även rumslig information runtom kroppen
- Spatial kognition —> Posterior del. Exakt hur ”spatial kognition” ska specificeras är dock oklart.
Teori om parietal funktion?
Händerna är centrala för parietallobernas funktion, och hur händernas rörelse kan guidas till spatiala lokalisationer. Inferiora delar tros också vara inblandade i kvasi-spatiala funktioner som aritmetik och läsande.
Hur påverkar skador på parietalloberna ens funktion?
Somatosensoriska skador ger symptom i form av nedsättning i taktila funktioner och objektsigenkänning medelst taktil perception.
Posteriora skador stör hand/öga-koordination samt koordination mellan syn och andra kroppsdelar vilket leder till Apraxi för vänstersidiga skador och konstruktionell apraxi för högersidig (svårighet att rita, sätta samman delar som hör ihop (ikea-paket ;). Vänstersidiga skador kan också ge kognitiv påverkan som för aritmetik och skrivande. Högersidiga skador kan ge kontralateralt neglect och olika nedsättningar i spatial kognition.