Exempeltenta Flashcards
- (2p) Vilket avelsmål har man för köttproduktion inom mjölkproduktionen?
Svar: Ökad tillväxt och förbättrad köttkvalitet (klassificering på djuren)
- (2p) Inom nötköttsproduktionen används många olika köttraser. Varför? Hur ska man tänka vid val av individuella avelsdjur, val av ras/ kombination av raser?
Svar: Rasval beroende på lantbrukarens preferenser, gårdens förutsättningar (extensivt eller mer intensivt), tex. lätta köttraser om man har gott om naturbetesmark. Har man mer åkermarksbete väljer man tung köttras. Oftast används naturlig betäckning, dvs samma tjur på alla kor/kvigor vilket kan vara begränsande och AI skulle kunna vara ett alternativ i vissa fall för att få önskade kombinationer av egenskaper
Eget tillägg:
Olika styrkor och svagheter
Anpassade till olika produktionssystem
Lantbrukarnas preferenser
- både vad de tycker om men också vad bonden har plats och möjlighet till och vad som passar bäst till gården
Låg användning av AI, hög användning av gårdstjurar
En väldigt liten andel av hela populationen som är renrasig och stambokförd, därför är de flesta dikor i Sverige korsningsdjur.
- Genom att på ett genomtänkt vis korsa olika raser, kan man kombinera och utnyttja de renrasiga djurens goda egenskaper på bästa sätt. Att korsa renrasiga djur gör dessutom att heterosiseffekten blir största möjliga. När man korsar djur av två olika raser så får man en avkomma med maximalt antal olika alleler (heterozygota) i genparen. På det viset minskar risken för att oönskade, ofta recessiva, anlag ska komma till uttryck. Effekterna av heterosis är tydlig när det gäller motståndskraft mot sjukdomar, fruktsamhet, livskraft hos nyfödda och hållbarhet hos djuren. Effekter ser man således ffa i egenskaper som har med fruktsamhet och livskraft att göra, vilket gör att det är mycket lämpligt att försöka utnyttja detta i dikalvsproduktionen.
- För att själv kunna tillämpa planerad korsningsavel krävs det att besättningen inte är alltför liten.
- (2p) De inte alltid såta vännerna Kalle Karlsson och Sven Svensson föder båda upp mjölkrastjurar, baserat på vallensilage utfodrat i fri tillgång. Kalle är alltid på hugget och är ute och slår sin vall minst tre veckor innan Sven kommer till skott med samma sak. Efter ett besök av en vältalig foderförsäljare prövar Sven Svensson ett nytt fantastiskt färdigfoder, som när det ges som enda kraftfodertillskott till vallensilage, sägs öka tillväxten med 400 gram per dag vid en giva på 3 kg per djur och dag, jämfört med om djuren bara får ensilage. Kalle och Sven träffas på ett årsmöte i LRF och Sven skryter om att hans förhoppningar om ökad djurtillväxt har infriats. Kalle muttrar men går hem och köper samma foder och ger sina tjurar 3 kg per djur och dag han också, för han vill minsann inte vara sämre han. På nästa årsmöte möts de igen. Kalle är missnöjd. ”Trams, du ljög om det där fodret”, säger han. ”Tjurarna ökade inte tillväxten med mer än 150 g per dag jämfört med om de bara hade fått ensilage.” Vem av dem har rätt och varför?
Svar: De har rätt båda två. Kalles ensilage är mycket tidigare skördat än Svens. Därför blir effekten av kraftfodergivan mycket större för Svens djur än för Kalles djur.
Mitt tillägg:
Tidig skörd/bete: högt energiinnehåll och proteininnehåll, samt hög energikoncentration (MJ OE/kg ts)
Sen skörd/bete: högt fiberinnehåll och lågt energiinnehåll och proteininnehåll, samt lägre energikoncentration (MJ OE/kg ts)
Sven märker en stor effekt av tillskottsfodret eftersom hans ensilage har sämre näringsvärde, vilket gör att tillskottsfodrets energi och protein utnyttjas maximalt för att öka tillväxten. Hans tjurar ökar därför tillväxten med 400 g per dag, som fodret lovade.
Kalle får en mindre effekt av tillskottsfodret, bara 150 g per dag, eftersom hans ensilage redan är högkvalitativt och täcker en större del av djurens näringsbehov. Tillskottsfodret bidrar därför inte lika mycket till att öka tillväxten.
I Svens fall ger fodret den utlovade tillväxtökningen eftersom det kompletterar hans näringsfattigare ensilage. För Kalle, som redan har ett näringsrikt ensilage, är marginalnyttan av tillskottsfodret lägre, vilket gör att tillväxtökningen inte blir lika stor.
- (2p) Hur kan man avelsmässigt förbättra klövhälsan om man har problem med klövsulesår?
Svar: Lägg inte på en ko med allvarliga klövproblem. Använd en tjur med högt klövhälsoindex vilket kan halvera prevalensen genetiskt
Mitt egna tillägg:
Nyttja tjurar med större motståndskraft mot smittsamma och hygienrelaterade klövsjukdomar.
Klövhälsoindex byggs från avelsvärden av sju vanliga klövskador som viktas efter dess ekonomiska betydelse. I toppen ligger klövsulesår som i genomsnitt drabbar fem procent av Sveriges mjölkkor och kostar lantbrukaren mer än 5 000 kronor per drabbad ko och år. Sedan klövhälsa inkluderats i NTM har förekomsten av sjukdomen minskat med två procent.
Om besättningar med medelkor använder de sämsta av de nya avkommebedömda tjurarna skulle de ligga på över sex procent klövsulesår. Gör man i stället urval bland de hundra bästa tjurarna skulle förekomsten halveras jämfört med den andra gruppen. Det är jättestor skillnad och här finns stor möjlighet för lantbrukare att nå bättre klövhälsa och spara pengar.
Avel - klövindex
- Avla enbart på mödrar med god klövhälsa och bra klövform.
- Välj tjur med högt klövhälsoindex.
- Registreringar i Nordic Claw App gör det möjligt att skapa ett klövhälsoindex.
Klövarna spelar jättestor roll för fruktsamheten
- Halta kor visar inte brunst!
- Smärtstress hämmar/stänger ner hormonspel!
- Har man en besättning med klövproblem så har man definitivt problem med fruktsamhet
Klövsulesår ger i regel upphov till hälta
- Hälta är vanligt hos mjölkkor, och orsakar både produktionsbortfall och nedsatt välfärd för djuren. En vanlig anledning till hälta är klövhornsskador, exempelvis klövsulesår.
Klövsulesår är en klövhornskada som innebär att inget friskt horn bildas och att läderhuden friläggs. Det sitter oftast i bakre, inre delen av bakfötternas ytterklövar, där belastningen brukar vara störst vid förvuxna klövar, Såret är känsligt och kan börja blöda kraftigt. Motsvarande sår kan uppkomma i tån om klövbensspetsen sjunker ner.
Behandling klövsulesår:
- Verka upp till friskt samband.
- Avlasta skadan med urskålning och med en kloss på friska klövhalvan. - Kontrollera att friska klöven verkligen är frisk
- Antiinflammatoriska preparat - veterinär
Det finns få indikationer på att behandling på såret är fördelaktigt – risk för hämmad sårläkning (undantaget om skadan komplicerats av digital dermatit).
- (3p) Det viktigaste syftet med tidig dräktighetsdiagnostik är att identifiera tomma, icke-dräktiga kor för att inseminera om dem så snart som möjligt.
Nämn de fem metoder som används rutinmässigt för uppföljning inom 3-8 veckor efter en insemination (inkludera metoder som gårdens personal, husdjurstekniker och veterinärer använder).
Svar:
Brunstkoll 3 veckor efter insemination
Rektalpalpation
Mjölkprogesterontest
Dräktighetsspecifika proteiner (PAG) - PAG i provmjölkningen (ett säkert tecken på att djuret är eller inte är dräktig)
Ultraljud
PAG=pregnancy-associated glycoproteins =”Dräktighet Analys”,
- (3p) Räkna ut kalciumbehovet för mjölkkon i exemplet nedan och beräkna om mer foderkalk behöver adderas till foderstaten. Om skillnaden mellan kons behov och vad hon konsumerar visar en brist på mindre än 5 gram kalcium per dag brukar man bortse från att tillsätta mer i foderstaten.
Förutsättningar: En mjölkko väger 600 kg, mjölkar 30 kg ECM, är 100 dagar efter den tredje kalvningen, och äter 20 kg torrsubstans per dag. Foderstaten innehåller 4,5 gram kalcium per kilo torrsubstans. Behovsnormen är uppdelat på underhåll, tillväxt, dräktighet och mjölkproduktion. Summan av behoven ska divideras med absorbtionskoefficenten som är 50%.
Kalciumbehovet för underhåll är 0,9 gram kalcium per kg torrsubstansintag.
Kalciumbehovet för tillväxt är 10 gram kalcium per kilo viktökning (för första- och andrakalvare som antas öka med 0,15 kg per dag).
Kalciumbehovet för dräktighet är 3 gram kalcium efter 190 dagars dräktighet.
Kalciumbehovet för mjölkproduktion är 1,2 gram kalcium per kg ECM
Svar
Behov:
Underhåll: 0,9 * 20 = 18 g
Mjölkproduktion: 1,2 * 30 = 36 g
Totalt: 18 + 36 = 54 g
54 /50% = 54 / 0,50 = 108 g
Fodret innehåller: 4,5 g * 20 = 90 g
Differens: 108 - 90 = 18 g, dvs. för lite kalcium.
Det behöver tillsättas mer foderkalk (Ca).
Hon behöver 36 + 18 g = 54 g absorberat. I fodret finns 90 g varav hälften kan absorberas. Då behöver hon 9 g (54 - 45 = 9 g) absorberat till. För att hon ska kunna absorbera 9 g med 50% absorption behöver hon fodras med ytterligare 18 g utöver de 90 g som redan finns i fodret, alltså totalt 108 g.
- (2p) Varför behöver små idisslare en mer koncentrerad foderstat än vad nöt behöver?
Svar:
Får behöver mer koncentrerat (högre koncentrationsgrad) foder pga högre underhållsbehov och snabbare
passagehastighet
Får och getter har både lägre tuggkraft och större behov av att sönderdela fodret till mindre partiklar jämfört med nötkreatur. De måste därför ägna mer tid åt att idissla jämfört med nötkreatur.
I foderstater med hög NDF-halt stor risk att idisslingstiden begränsar foderintaget.
Små idisslare är bättre på att utnyttja foderstater med hög smältbarhet
- (2p) Flushing är ett begrepp som används i svensk fårproduktion. Vad innebär det och vad används det för?
Svar: Extra fodertilldelning i samband med betäckning, ger ökad äggavlossning som i förlängningen ger högre kullstorlek. Har mest effekt hos tackor i sämre hull och raser med låg fruktsamhet.
Mitt egna tillägg:
Flushing innebär att man ökar näringsinnehållet i utfodringen ett par veckor före beräknad brunsttopp. Detta för att öka mängden ägg i äggstockarna som mognar fram i brunsten och på så sätt ökar antalet lamm. Bäst resultat får man genom att ge ett bra grovfoder eller släppa på ett kraftigare bete.
Vill du flusha tackorna för att försöka öka antalet lamm per tacka kan du tillskottsutfodra med kraftfoder. Flushing har bäst effekt på tackor som har en uppåtgående viktkurva. Du ökar kraftfodergivan successivt med 0,5 hg varannan dag så att tackorna får 2 hg 1-2 gånger per dag de sista 2-3 veckorna innan betäckningen. Mängden kraftfoder beror på tillgång på grovfodret och dess näringsinnehåll. Behåll kraftfodergivan under betäckningsperioden och de första 6 v av dräktigheten. Undvik att flusha tackor som föder naturligt många lamm.
Flushing är en metod inom fårproduktion som innebär att man ökar näringsintaget hos tackor inför betäckning. Syftet är att stimulera deras reproduktionsförmåga genom att förbättra ägglossningen och därmed öka chansen för fler ägg att befruktas. Detta kan leda till en högre andel tvillingar eller trillingar i besättningen, vilket förbättrar produktiviteten.
- Lammens tillväxt fram till slakt påverkas av många olika faktorer och vid olika tidpunkter. Redogör för hur och när tillväxten påverkas och hur man som lammproducent kan främja en god tillväxt.
Svar:
Genetisk kapacitet, avelsurval – välj avelsvärderade djur
Näringstillgång under fosterlivet - utfodra tackan rätt
Näringstillgång efter födseln – mjölk (tackans utfodring) o egen konsumtion (smakligt foder, lammkammare)
- Bra mjölkproduktion = bra lammtillväxt
- Bra bete till digivande tackor
Näringstillgång efter avvänjningen – lämplig avvänjningstidpunkt, bra foder därefter samt god miljö o hälsa
Kullstorlek inverkar i början.
Kan även påverkas av förändringar i dagslängd , ev brunst
Mitt egna tillägg:
Utfodring lamm för bra tillväxt och god hälsa, generellt - Viktiga förutsättningar :
- Väl utfodrade tackor i gott hull under dräktighet och digivning.
- Råmjölk A & O (snabbt, 200 ml/kg LV)
- Lammkammare vid behov
- Mineraler, salt, bra vatten
Tidigare skördat gräsensilage gav: Högre lammtillväxt
- Bonusfråga (frivillig)
Här har du möjlighet att formulera och besvara en egen fråga inom ett område som du inte tycker att du fått visa dina kunskaper inom på den här tentamen. Frågan ska vara på en nivå som är rimlig för att få 2 poäng. Poängen läggs till på den djurslagsdel som frågan berör.
Vad kan ett för snabbt foderbyte, till en foderstat med hög andel kraftfoder och stärkelse, orsaka för problem hos kor?
Ett snabbt foderbyte till hög stärkelsehalt leder till en snabb ökning av flyktiga fettsyror (VFA) i våmmen, vilket sänker pH. Om pH sjunker något, men inte under tröskeln för kliniska symtom, kan subakut våmacidos (SARA) uppstå. SARA är ett subkliniskt tillstånd som är svårt att mäta och upptäcka. Om pH sjunker ännu mer gynnar det laktatbildande mikrober som producerar laktat, vilket sänker pH ytterligare och kan leda till akut våmacidos. Symtom på akut våmacidos inkluderar uttorkning, kvarstående förändringar i våmslemhinnan, diarré, sämre foderintag och mjölkproduktion, samt ett betydligt försämrat allmäntillstånd. Det kan leda till död om det har gått för långt. För att undvika detta är det viktigt med gradvisa foderbyten och att balansera grovfoder och kraftfoder i foderstaten för att bibehålla våmmens pH och mikrobiella balans.
För att hantera våmacidos eller ett lågt pH-värde i våmmen måste miljön återställas genom buffring. Det går även att utfodra med buffertmedel som kan hjälpa till att motverka en sur våm.
- De sk. planetära gränserna handlar om processer i miljön som orsakas av mänskliga aktiviteter. Om gränserna överskrids innebär det stora risker och kan förändra livsförutsättningarna på jorden. Några av processerna som nu är i riskzonen har stark koppling till idisslarproduktion; biologisk mångfald, klimatförändringar, markanvändning samt flöden av fosfor och kväve. Redogör för den långsiktiga hållbarheten för idisslarproduktion med utgångspunkt från de planetära gränserna samt ge exempel på och förklara möjliga förbättringsåtgärder.
Biologisk mångfald
Naturbetesmarker och betande djur är avgörande för bevarandet av biologisk mångfald. Dock har dessa marker minskat drastiskt, vilket hotar växter, insekter och fågelarter som är beroende av dessa ekosystem. Allt hänger ihop i en stor väv av samarbete mellan växter och djur - som då i grunden i hela dess existens är beroende av fortsatt beteshävd. Betande djur bidrar till att hålla marker öppna, vilket är avgörande för att upprätthålla biologisk mångfald.
Förbättringsåtgärder:
Bevara och återställa naturbetesmarker genom ekonomiska incitament och stöd för betesdrift.
Utöka användningen av skogsbete för att minska trycket på andra marker och främja biologisk mångfald.
Stöd för lokalt betande djur, även om kött importeras.
Klimatförändringar
Idisslare bidrar till klimatförändringar genom utsläpp av metan (CH₄), främst från fodersmältning, samt lustgas (N₂O) och koldioxid (CO₂) från foderproduktion. Klimatpåverkan kan minskas genom effektivare foderhantering och tillsatser som reducerar metanproduktion.
Förbättringsåtgärder:
Genom användning av fodertillskott, såsom 3-NOP (Bovaer®) eller rödalger, kan metanproduktionen minskas.
Ökad användning av betesbaserade system, som har visat sig minska metanproduktionen jämfört med intensiva system.
Genom att välja djur med lägre metanproduktion och högre fodereffektivitet kan utsläppen per producerad enhet minskas.
Förbättrad fodereffektivitet genom anpassning av energiinnehåll och protein i foderstaten.
Kolsänkor på gårdsnivå: Åtgärder som plantering av träd eller ökad användning av permanenta betesmarker kan binda koldioxid.
Markanvändning
Stor markyta krävs för att producera foder till idisslare, vilket kan leda till avskogning och degradering av jordbruksmark. Omvandling av skog till betes- och åkermark leder till förlust av markkol, biologisk mångfald och CO₂-utsläpp. Samtidigt innebär igenvuxna betesmarker en förlust av biologiskt värdefulla områden.
Förbättringsåtgärder:
Effektiv foderproduktion: Genom att använda restprodukter från jordbruk och livsmedelsindustrin som foder kan behovet av ny mark minska.
Undvik ny omvandling av skog till betesmark genom bättre utnyttjande av befintliga marker.
Bevara betesmarker och tillämpa rotationsbete för att minska erosion, överbetning och förbättra jordhälsan.
Integrera system där idisslare betar i skogslandskap för att balansera produktion och miljöpåverkan.
Flöden av fosfor och kväve
Intensiv idisslarproduktion bidrar till övergödning av mark och vatten genom höga halter av fosfor och kväve i gödsel och från foderproduktion. Överutfodring av kväve (N) och fosfor (P) bidrar till övergödning och vattenföroreningar.
Förbättringsåtgärder:
Optimera kvävebalansen i foderstaten genom att anpassa proteininnehållet till djurens behov och minska spill.
Undvika överutfodring av fosfor och balansera tillförseln
Genom att anpassa foderinnehållet till djurens behov kan överflödigt kväve och fosfor i gödseln reduceras.
Reducera användningen av mineralgödsel och öka andelen grovfoder och lokalt producerat foder.
Bättre gödselhantering: Att lagra och sprida gödsel effektivt minskar risken för näringsläckage till vattendrag.
Sammanfattning
För att säkerställa en långsiktigt hållbar idisslarproduktion krävs åtgärder som skyddar biologisk mångfald, minskar klimatpåverkan, optimerar markanvändningen och hanterar flöden av näringsämnen på ett hållbart sätt. Genom att kombinera bevarandestrategier, teknologiska innovationer och förbättrade foderstrategier kan produktionen bidra till livsmedelssystem som håller sig inom planetens gränser.
- Du är rådgivare inom mjölkproduktion och är på väg ut till en KRAV-certifierad mjölkproducent. Granngården har också mjölkkor men drivs konventionellt och lantbrukaren du ska besöka har frågat dig varför hens kor producerar ungefär 800 kg ECM lägre per ko och år jämfört med grannens kor trots att båda har SRB och båda gårdarna har automatisk mjölkning. Ekonomiskt går inte KRAV-gården bättre än den konventionella vilket lantbrukaren tycker är konstigt när hen har rådgivare som ska hjälpa till. KRAV-gården har fri kotrafik medan den konventionella gården har ett s.k. ”feed first” system. Gör en analys av produktionssystemen och förklara eventuella skillnader i effektivitet, lönsamhet, reproduktion, djurhälsa och djurskydd
KRAV-certifierad och konventionell mjölkproduktion har flera fundamentala skillnader i produktionsmetoder, utfodring, och management, vilka påverkar effektivitet, lönsamhet, reproduktion, djurhälsa och djurskydd.
Effektivitet och mjölkproduktion
KRAV-gårdens lägre mjölkproduktion (800 kg ECM lägre per ko och år) kan bero på:
- Utfodring:
- KRAV-certifierade gårdar har striktare regler för användning av kraftfoder och är begränsade till ekologiskt producerat foder. Detta kan leda till en lägre energinivå i foderstaten, vilket påverkar mjölkproduktionen.
Konventionella gårdar har större flexibilitet att använda högkvalitativt kraftfoder och mineraler, vilket ökar energitätheten i foderstaten och driver högre produktion. - Fri kotrafik vs. ”Feed first”:
- I ett ”feed first”-system måste korna passera foderbordet innan de når mjölkningsroboten, vilket ökar både foderintag och mjölkproduktion.
Fri kotrafik ger djuren större frihet, men riskerar att vissa kor inte mjölkas eller äter tillräckligt ofta.
Lönsamhet
1. Foderkostnader:
- KRAV-gårdar har högre kostnader för foder, då ekologiskt producerat foder är dyrare.
- Begränsningar i användning av syntetiska tillsatser och mineralgödsel kan minska skördarnas avkastning och kvalitet, vilket påverkar fodereffektiviteten.
- Mjölkpris:
- KRAV-certifierad mjölk säljs ofta till ett högre pris, men det kan inte alltid kompensera för den lägre produktionen och högre kostnader.
- Konventionella gårdar kan ha lägre produktionskostnader per kilo ECM, vilket ökar deras lönsamhet.
Reproduktion
- KRAV-certifierade gårdar använder i större utsträckning naturliga metoder för reproduktion, och reglerna kring användning av hormoner är striktare. Detta kan leda till längre kalvningsintervall och en sämre reproduktionseffektivitet jämfört med konventionella gårdar.
Djurhälsa
1. Hälsa och förebyggande behandling:
- KRAV-regler begränsar användning av antibiotika och andra läkemedel, vilket kräver ett större fokus på förebyggande djurhälsovård. Om detta inte är optimalt kan det leda till sämre hälsa och lägre produktion.
- Konventionella gårdar har större möjlighet att behandla sjukdomar snabbt och effektivt.
- Foder och hälsorisker:
Lägre energitäthet i KRAV-gårdarnas foder kan öka risken för negativa energibalans och hälsoproblem som acidos och ketos.
Djurskydd
1. Rörelsefrihet och välfärd:
- KRAV-gårdar lägger stor vikt vid djurens naturliga beteenden, med krav på utevistelse och fri kotrafik, vilket förbättrar djurvälfärden.
- Konventionella gårdar med ”feed first” kan ge högre produktivitet, men kan begränsa djurens rörelsefrihet och naturliga beteenden.
- Utevistelse:
- KRAV-gårdar har obligatoriska regler för betesdrift, vilket kan gynna djurens välfärd men kan påverka mjölkproduktionen negativt under betessäsongen.
Rekommendationer för KRAV-gården
1. Utfodring:
- Optimera foderstaten genom att balansera energitäthet och proteininnehåll inom KRAV-reglerna.
- Analysera grovfodrets kvalitet och säkerställ tillräcklig fodertillgång för alla kor.
- Management:
- Överväg att justera kotrafiken för att säkerställa att korna mjölkas tillräckligt ofta. Ett semi-styrt system kan förbättra både foderintag och mjölkproduktion. - Reproduktion:
- Implementera rutiner för noggrann övervakning av brunst och reproduktionsparametrar för att förbättra fertiliteten. - Ekonomi:
- Utvärdera kostnader och intäkter för att identifiera områden med potential för förbättring. Stärk marknadsföringen av KRAV-produkter för att maximera lönsamheten.
- Beskriv så detaljerat du kan avelsprogrammen för mjölkkor (SRB) och får (Texel) i Sverige. Vilka likheter och skillnader finns mellan dessa program?
Avelsprogram för mjölkkor (SRB):
Mjölkkoavel fokuserar på att förbättra ekonomiskt viktiga egenskaper som mjölkavkastning, hälsa, fertilitet och fodereffektivitet. Processen bygger på avancerade verktyg som genomisk selektion och BLUP-modeller för att beräkna avelsvärden.
- Dataflöde: Växa Sverige samlar in data från besättningar som skickas till NAV (Nordisk Avelsvärdering) och vidare till Interbull för internationell jämförelse av avelsvärden.
- Avelsmål: Nationellt mål är en hållbar och ekonomiskt effektiv ko som producerar mjölk och kött av hög kvalitet med minskat metangasutsläpp.
- Selektion: Genom könssorterad semin säkerställs högre andel hondjur, medan köttkorsningar används för att öka slaktvärdet.
Avelsprogram för får (Texel):
Fåravel i Sverige präglas av små besättningar och låg användning av semin. Fokus ligger på köttproduktion och egenskaper som tillväxt, slaktkroppens kvalitet och kullstorlek.
- Struktur: Texel är en köttras med hög tillväxt och bra slaktkroppar. Avelsvärden beräknas för kullstorlek, tillväxt och slaktkroppsegenskaper. BLUP används för att hantera miljövariationer och släktskap.
- Korsningsavel: Vanligt för att kombinera raser med hög fertilitet och tillväxt, vilket ger fler och bättre växande lamm.
- Semin: Återinfördes 2015 men används främst för Gotlandsfår och några köttraser.
Likheter mellan programmen:
- Båda använder BLUP för att beräkna avelsvärden och säkerställa genetiska framsteg.
- Fruktsamhet och livskraft är centrala egenskaper för att säkra långsiktig produktion.
- Miljöanpassade avelsmål, exempelvis minskade metangasutsläpp för mjölkkor och förbättrad slaktkropp för får.
Skillnader mellan programmen:
- Skalnivå: Mjölkkoavel är mer omfattande och centraliserad via organisationer som Växa och NAV, medan fåravel är decentraliserad och sker främst på gårdsnivå.
- Verktyg: Genomisk selektion tillämpas på mjölkkor men inte för får i Sverige.
- Produktionsmål: Mjölkkoavel fokuserar på både mjölk- och köttproduktion, medan Texelavel primärt syftar till att optimera köttkvalitet.
- Seminanvändning: Vanligt inom mjölkproduktion men sällsynt i fåravel, där traditionell parning dominerar.
- (Bedöms endast som godkänd/icke godkänd) Reflektera över dina kunskaper och ditt utvecklingsbehov inom ämnet idisslarproduktion:
a) Beskriv de områden inom ämnet där du känner dig mest trygg och kompetent. Ge exempel på specifika kunskaper eller erfarenheter som stödjer detta.
Jag känner mig mest trygg inom förebyggande hälsovård och smittskydd. Jag har en god förståelse för rutiner som främjar djurhälsa och djurvälfärd, inklusive smittskyddsåtgärder, vaccinering och hygien. Dessutom har jag kunskap om de faktorer som påverkar kvaliteten på slutprodukter som mjölk och kött, såsom foder, avel och miljö. Jag är också insatt i idisslarnas betydelse för livsmedelsförsörjning, både i Sverige och globalt, med fokus på framtida trender och hållbarhet.
Vidare har jag förståelse för ekonomiska aspekter av idisslarproduktion, såsom kostnader för foder och arbetskraft samt intäktsgenererande faktorer som produktionseffektivitet. Jag har grundläggande kunskaper om olika produktionssystem, inklusive stall, bete och ekologisk produktion, samt om avelsprogram och avelsvärdering. Under övningen i kosignaler på Lövsta fick jag en bredare förståelse för hur man identifierar individer i en besättning som uppträder onormalt genom att observera kor i liggavdelningen och analysera deras beteenden, rörelsemönster och tecken på stress.
b) Identifiera de områden där du upplever att du behöver utvecklas ytterligare. Förklara varför dessa områden är viktiga för dig och hur en djupare förståelse eller färdighet skulle kunna bidra till din framtida yrkesroll.
Ett område där jag ser behov av vidare utveckling är utfodringsrekommendationer för idisslare. För att kunna bidra till en effektiv och hållbar djurproduktion är det avgörande att förstå hur man optimerar foderplaneringen för att förbättra djurhälsa och produktkvalitet. Utfodringsstrategier påverkar inte bara djurens välbefinnande, utan även den ekonomiska lönsamheten för lantbrukaren. En djupare förståelse för sambandet mellan olika fodermedel och idisslarnas metaboliska behov skulle hjälpa mig att ge mer precisa och kostnadseffektiva råd till lantbrukare.
Jag vill också utveckla min kunskap om skötselåtgärder och produktionsnyckeltal. Dessa är viktiga för att kunna identifiera förbättringsområden och säkerställa en effektiv drift av gårdar. Förmågan att analysera produktionsnyckeltal och anpassa skötselplaner kan bidra till bättre beslut kring exempelvis utfodring, betesdrift och djurhälsa, vilket kan öka både produktivitet och lönsamhet.
Vidare vill jag fördjupa mina kunskaper om sjukdomar och hälsoproblem hos idisslare. Kunskap om sjukdomsprevention och behandling är avgörande för att minska produktionsförluster och förbättra djurens välbefinnande. Detta område är särskilt viktigt i min framtida yrkesroll som husdjursagronom, där jag förväntas kunna ge råd till lantbrukare om hur de bäst kan förebygga och hantera sjukdomsutbrott.
Ett annat område där jag vill utvecklas är avelsvärdering och avelsstrategier. Avel har en direkt påverkan på djurens produktionsförmåga, hälsa och livslängd. Genom att förstå hur specifika egenskaper påverkar avelsresultat och produktionsmål kan jag bidra till att skapa långsiktiga avelsplaner som stärker både djurens hälsa och den ekonomiska hållbarheten i produktionen.
c) Föreslå konkreta åtgärder eller strategier som kan hjälpa dig att stärka din kompetens inom dessa områden, exempelvis genom vidare studier, praktik eller annan erfarenhet.
För att utveckla min förståelse för utfodringsrekommendationer kan jag söka praktik på en gård där jag får möjlighet att arbeta praktiskt med foderplanering och utfodringsstrategier. Genom att observera och delta i det dagliga arbetet med att anpassa foderstater kan jag få en bättre förståelse för hur teorin tillämpas i praktiken. Dessutom kan jag delta i kurser och seminarier inom näringslära och utfodring av idisslare.
När det gäller skötselåtgärder och produktionsnyckeltal skulle praktik på en lantbruksrådgivningsorganisation vara värdefullt. Genom att följa erfarna rådgivare kan jag lära mig hur man analyserar nyckeltal och anpassar skötselplaner baserat på gårdens förutsättningar. Jag skulle också kunna delta i projekt som handlar om produktionsoptimering för att se hur teorin omsätts i praktiken.
För att förbättra mina kunskaper om sjukdomar och hälsoproblem kan jag söka praktik hos en veterinär med inriktning på idisslare. Det skulle ge mig praktisk erfarenhet av att identifiera, förebygga och behandla vanliga hälsoproblem. Praktiska erfarenheter kompletterar teoretiska kunskaper och ger mig en bättre helhetsförståelse för hur sjukdomsprevention kan implementeras på gårdar.
För att fördjupa mig inom avelsvärdering och avelsstrategier kan jag söka praktik hos organisationer som arbetar med avelsprogram och avelsutvärdering. Att delta i studiebesök och workshops om praktisk avel skulle också vara värdefullt för att förstå hur man arbetar med avelsstrategier i praktiken. Dessutom kan jag genomföra projekt inom avelsanalys, där jag själv får testa och analysera data från verkliga gårdar.
