BLOCK 1: Cell- och vävnadslära Flashcards
Redogör för de Mendelska ärftlighetslagarna, bakomliggande mekanismer, dominant och recessiv nedärvning. X-bunden nedärvning, mitokondriell nedärvning.
- Mendel hittade olika versioner av “faktorer” - gener - som ligger bakom variation i ärftliga egenskaper. Dessa olika versoner av en och samma gen kallas alleler, och man får en allel av en gen från båda föräldrar - alltså en maternel och en paternel allel. Dessa två alleler kan vara samma (homozygot) eller olika (hetorezygot). Det är slumpmässigt vilken allel man får från mamman t.ex. då äggcell och spermier bär på en haploid (cell med 23 kromosomer) karotyp, alltså bara en allel av varenda gen.
- Om allelen är dominant räcker det bara med en sån för att utrycka allelens genotyp. När det gäller recessiva alleler måste både alleler vara recessiva för att uttrycka genotypet. I < 1% gener är den ena allelen tystat och bara den andra uttrycks.
- X-bundet nedärvning: gener ligger i X-kromosomen. Då män har bara en X kromosom, uttrycker de alltid genotypen av den allelen dem fått
- Kvinnor har två X-kromosomen, vilket betyder att genen i den andra allelen måste tystas. Det är slumpmässigt vilken kromosom som ska tystas i varje cell. När det gäller X-kromosombundna sjukdomar, kompeseras oftast med den X-bunda kromosomen, och kvinnor blir inte sjuka, utan är bara anlagsbärare. Mannen som bär på sjukdomsorsakande allelen i X-kromosomen däremot kommer även uttrycka genotypen, dvs insjukna.
- Mitikondrier har också sitt eget genom som kodar för 13 gener som alla deltar i andningskedjan. Mitokondrier och andra cellorganeller nedärvs alltid från mamman. då det inga cellorganeller i spermier. Mitokondriellt nedärvda sjukdomar nedärvs alltså alltid från mamman, aldrig från pappan - män alltså kan bli sjuka, men de kommer inte föra sjukdomsframkallande allelen/mutationen vidare. Mitokondriella sjukdomar visar också en varierande penetrans (sanolikheheten att bäraren får fenotypiska uttryck), då det är slupmässigt hur stor andel mitokodrier i äggceller som är muterade.
Trinukleotid repeats – anticipation (förväntan), genomisk inprintning
- Anticipation = barn drabbas i tidigare ålderar och svårare än äldrar. Det beror på att mutationen som ger upphov till sjukdomen ökar - expanderande trinukleotidupprepningar kan ge upphov till fenomenet, och består av tre baser som upprepas flertalet gånger. Ju fler upprepningar som finns, dessto mer framträdande blir symptomen. Efter att sjukdomen nedärvs kommer dessa områden med repeterade sekvener att öka. T.ex. Huntingtons (skador i nervsystemmet).
- Genomisk imprintning: bara en av de två allerlerna av en gen uttrycks, och den andra allelen tystas oftast med DNA-metylering, och andra epygenetiska mekanismer. Allelens ursprung bestämer oftast om den kommer att tystas eller inte - t.ex. genen som kodar för IGF-2 utrycks endast i den paternella allelen.
Normala cellers delningskapacitet är begränsad och i in-vitro kulturer observeras prolifrations-gränsen som “Hayflick limit” eller “Senesens crisis” dvs. cellerna växer inte mera. Vilka mekanismer känner man till som begränsar cellernas dellningförmåga och vilka celler in vivo kan tänkas påverkas av denna begränsning?
- Normala humana celler kan della sig ca 40-60 ggr, innan de når Hyflick limit och går i icke-replikativ senescence.
- DNA kan inte kopieras hela vägena till kromosomändarna, då avläsningar sker i 3’ => 5’ riktningen. För att kvarstående enkelstängat DNA inte skulle klippas bort, skyddas dessa bitar av telomerer. Telomerer i sin tur skyddas av protenier såsom shelterin. Telomererna kan förlängas av telomeras-enzymer, som är inte aktiva i normala vuxna celler. Därfor kommer telomererna succesivt kortas ner i takt med ökade antal celldelningar (= åldrande). Detta leder till senescens och cellcyckelstopp.
- Speciellt de tumörsuppresorgener som kodas av CDKN2A-locus verkar reglera senescence. CDKN2A kodar för tumörsuppressorproteiner p16/INK4A, vars uttryck korrelerar med åldern av vävnaden. p16 är en viktig regulator i övergången från G1 till S.
- Ackumulering av DNA-skador i cellen kan också ge upphov till senescence. Cellen försöker ju att reparera alla DNA-skador, och lyckas oftast med detta. Är skadan mycket allvarlig, går cellen istället i apoptos. Vid mellanting-skador går cellen istället i senescence genom aktivering av p53-tumörsuppresorn.
- Celler som begränsas av denna gränsning kan tänkas vara stamceller, vars minskande mängd ger upphov till cellfattighet och organskörhet (= åldrande).
- hematopoetiska stamceller → hos äldre bildas inte nya blodceller lika snabbt
- keratinocytstamceller → huden blir tunnare, sämre läkningsförmåga
- melanocytstamceller → förändring i hårfärgen
- färre satellitceller → muskelatrofi
Åldrande medför förändringar på flera nivåer i och utanför cellen. Vad händer med extracellulärmatrix och glykoproteiner? Hur påverkas DNA och genom? Övriga cellorganeller?
- Extracellulärmatrix: metylering- och modifiering- av ECM relaterade gener
- Glykoproteiner: Ackumulation av AGEs - advanced glycosylation end producuts. Sockerexponering glykerar proteiner och lipider. Inducerar skada genom crosslinking.
- DNA och genom: Förändring av metylerinsmönster och därmed genuttryck. Metyleringar i promotorregioner brukar öka, medan andra regioner hypometyleras. Detta leder till avstängning av gener, medan hela genomet blir mer ostabilt.
- Övriga cellorganeller:
- Lipofuscin ansamlas. Det utgörs av lipidinnehållande rester från lysosomal nedbrytning som ses som gulbruna pigment runt cellkärnor.
- Mitokondrier: MtDNAt har inte lika bra repareringsförmåga som nukleärt DNA, och därför ökar antalet mutationer med åldrande. Mutationerna ger bl.a. upphov till ökat läckage av fria syreradikaler → försämrad mitokondriefuntkion → hjärtarytmier m.m.
Metaplasi och dysplasi är två termer som beskriver förändringar i celltyp/morfologi. Redogör för dessa termers betydelse och ge exempel på tillstånd där metaplasier och dysplasier kan förekomma.
- Metaplasi: Förekomst av normala, mogna, differentierade celler av en annan celltyp, som normalt finns i vävnaden. Ett benignt tillstånd, där cellernas fenotyp förändras pga cellulärt stress, och är alltså reversibelt. T.ex. skivepiteldysplasi i bronker hos rökare, då retning av körtelepitelet ger upphov till skivepitelmetaplasi.
- Dysplasi: ett irreversibelt, pre-malign tillstånd. Förändrad cytologi i samband med ändrad vävnadsarkitektur. Kännetecknas ofta av förstorade cellkärnor, dålig organisation av celler, abnorm struktur, kromatinkondensering mm. T.ex cellförändringar i bronker - långvarig metaplasi ökar risken för dysplasi.
Vad kan vara orsaken till störningarna i stamcells/differentieringssystemen och hur kan stamceller och deras rekrytering påverkas så att metaplasi uppkommer.
- Ökad cellulär stress ger upphov till förändringar i stamcellsmognaden/differentieringen. Skivepitel tål mekanisk påfrestning bättre än körtelepitel. Därför differentierar körtelceller i bronkerna och cervix mm. till skivepitel vid ökad cellulär stress.
- Differentieringen regleras av faktorer som omkringliggande celler utsöndrar. T.ex. mognad och uppklättring av keratinocyter bestäms av fibroblastliknande celler, som producerar KGF, vilket stimulerar keratinocyter. Keratinocyter i sin tur medierar till fibroblaster mha IL-alfa och IL-beta. Ett tydligt exempel på en skadeinducerad stamcellsmognad kan ses i vävnadens regenerationsprocess i samband med skada, då fibroblaster aktiveras vid endotelcellskada och påbörjar sin proliferation. Vid endotelcellsskada sker utsöndring av tillväxtfaktorer, bl.a. PDGF.
Termerna hyperplasi, hypertrofi, atrofi och neoplasi beskriver tillstånd som har med celltillväxt, celldöd eller cellstorlek att göra. Förklara hur de olika termerna används och ge några exempel.
- Hypertrofi: ökad vävnadsvolym pga ökad cellstrolek. T.ex muskelväxt vid styrketräning.
- Hyperplasi: Ökad vävnadsvolym pga ökad cellantal. T.ex. erytrocyter på hög höjd; bröstkörtlar vid graviditet.
- Atrofi: minskad vävnadsvolym pga minskad cellstorlek eller minskat cellantal. Kan orsakas av cellatrofi, nekros eller apoptos. T.ex. muskelatrofi vid inaktivitet
- Neoplasi: benigna och maligna tillstånd som kännetecknas av okontrollerad celldelning och därmed nybildning av vävnaden. Det behövs en genetisk förändring som antingen stänger av en tumörsuppressorgen eller aktiverar en onkogen, för att cellen ska kunna dela sig okontrollerad. Maligna och benigna tumörer.
Patologer använder ofta begreppet atypi. Vad menas med detta och när används begreppet?
Atypi: “avvikande från det normala”. T.ex celler som har oregelbundna kärnor. Kan indikera tumörutveckling eller reaktiva tillstånd såsom inflammaton, kemisk retning eller retning av tillväxtfaktorer
De flesta celler i vävnader med en hög cellomsättning försvinner genom programmerad celldöd (apoptos). Vilka är huvudskedena i apoptosprocessen?
- Apoptos: Initiering sker antingen via en yttre eller inre väg.
- Yttre: ligandbindning till FAS-receptorn aktiverar FADD proteinkomplexet, som klyver och aktiverar caspas-1, vilket i sin tur klyver och aktiverar caspas-9. Grupp 1 kaspaser kallas för initiator kaspaser, som klyver och aktiverar grupp 2 kaspaser som kallas för executor kaspaser. Det blir en kaskadreaktion med kaspasaktiveringar, som till slut leder till att cellen krymper ihop sig, dör och fagocyteras.
- Aktivering av inre vägen sker vid ökad intracellulärt stress, som leder till att BAX-proteinerna släpper cytokrom c ur mitokondriet, som i sin tur leder till aktivering av caspas 9.
![](https://s3.amazonaws.com/brainscape-prod/system/cm/294/761/473/a_image_thumb.jpg?1578505369)
Vävnader och celler kan skadas på många olika sätt. Vilka skador kan man förvänta sig att hitta efter radioaktiv strålning - högdos och lågdos, värme, lösningsmedel, kyla, näringsbrist?
- Högdos radioaktiv strålning: DNA dubbelsträngsbrott
- Lågdos radioaktiv strålning: resulterar i fria radikaler, vilka i sin tur ger cross-linking av DNA-strängarna samt infästning av proteiner
- Värme: Essentiella enzymer och andra proteiner denatureras. Ökad metabol reaktionshastighet → substrat, vatten och pH-förändringar når dödliga nivåer. Lösningsmedel (t.ex. Xylene): lipidperoxidering→ mitokondrieskada → defekt andningskedjan
- Kyla: Hindrar blodflödet → ischemi; ger intracellulära kristaller som rupturerar cellmembraner
- Näringsbrist: glukosbrist → ATP-brist
Syrebrist är en av de vanligaste orsakerna till vävnadsskada och celldöd. Förklara mekanismerna bakom cellskada och celldöd som följd av syrebrist.
- Syrebrist ger skada fr.a. pga nedsatt ATP-produktion, vilket leder till försämrad membranintegritet då jonpumpar slutar fungera, och till sänkt pH då laktat bildas vid anaerob glykolys som startar för att ersätta energibristen.
- Defekta jonpumpar leder till en katastrofal frisättning av Ca2+ in till cellerna, vilket ger upphov till okontrollerad aktivering av enzymer såsom nukleaser och proteaser. Dessa börjar bryta ner bl.a. membranproteiner och nukleinsyror, vilket leder till nekros. Då läcker det ut substanser som fungerar som larmsignaler, vilka inducerar inflammation.
Vilka andra cellskadande agens finns?
Fria radikaler, kemikalier, mikroorganismer, immunologiska reaktioner, genetiska defekter, åldrande.
Hur fungerar cytostatika?
Cytostatika hämmar proliferation; de slår fr.a. på delande celler. Orsakar cellstress som aktiverar cellens eget apoptossystem, eller får tumörcellerna att gå i nekros. Cytostatika kan direkt hämma DNAt, indirekt hämma DNAt eller hämma mitosen i sig.
Cellen har flera stresshanteringssystem för att stå emot olika typer av stress/skador. Vad händer efter exponering för: syrebrist, värme, radioaktiv strålning, UV-strålning, ER-stress, virusinfektioner?
- Syrebrist: Anaerob glykolys
- Värme: Tillverkning av chaperoner, proteolys och nybildning av proteiner Radioaktiv strålning:
- UV-strålning: p53 inducerad reparation, senescence eller apoptos.
- ER-stress: Ökning av felveckade proteiner i ER leder till att global transkription och translation bromsas ner, medan några få specifika gener aktiveras, vars genprodukter kan rätta till de intierande problemen. Om detta inte fungerar utlöses apoptos via DDIT3.
- Virusinfektioner: Viruspartiklar binder till TLR-receptorer, vilket får virusinfekterade celler att börja producera interferoner (IFN-𝛂 och IFN-𝛃). Dessa binder till IFN-receptorer hos närliggande celler, vilket leder till cellcykelstopp och virusresistens.
Fria radikaler är samlingsnamnet på en rad reaktiva ämnen som i många fall uppstår i den normala metabolismen. Vilka skador kan fria radikaler ge på cellen och dess komponenter?
Fria radikaler är kortlivade reaktiva molekyler, som har oparade elektroner och är därför ständigt på jakt efter elektronrika områden, t.ex. vid bindningar mellan kolen i fettsyror där fyra elektroner delas på, samt bildningar i nukleinsyror, kolhydrater och proteiner. Dessa reaktioner kan vara autokatalytiska, vilket betyder att molekylen som attackeras omvandlas själv till fria radikaler, och kedjereaktionen fortskrider. Fria radikaler kan oxidera fettsyror och därmed störa cellmembraner; oxidera proteiner och försämra deras funktion och enzymatiska aktivitet; samt oxidera DNA och skapa mutationer och kromosombrott.
Vad händer i cellen när cellskadan övergår från att vara reversibel till att bli irreversibel? Patogenetiskt, ljusmikroskopiskt och elektronmikroskopiskt.
- Reversibla cellskador kan återställs, om den skadliga retningen avstår. Reversibel cellskada kännetecknas av minskad oxidativ fosforylering → tömning av ATP-förrådet; cellulärt ödem, och förändringar i cellskelettet och mitokondrier mm. Vid kontinuerlig retning blir skadan irreversibel, cellen kan inte längre hämta sig och dör antingen via nekros eller apoptos.
- Patogenetiskt: Nekros: defekta cellmembraner → läckage av bl.a. lysosomtatiska enzymer → nedbrytning av cellorganeller, läckage till omgivningen,
- Apoptos: fragmentering, ihopkrympning, fagocyteras.
- Ljusmikroskopiskt: förändringar kan ses efter 6-12 timmar; kärnorna försvinner, matrix finns kvar. Efter 24 h inträde av inflammatorisk celler.
- Elektronmikroskopist: förändringar kan ses efter 2-3 timmar. Fraktionerade membraner, dilaterade mitokondrier, intracellulära myelinkroppar, proteinaggregat
Hur skiljer sig apoptos från cell/vävnadsnekros, etiologiskt, patogenetiskt och morfologiskt? I vilka sammanhang spelar apoptos en viktig roll?
- Apoptos är en viktig skyddsmekanism vid DNA-skador som inte kan repareras. Då kan p53 inducera apoptos. Annars tar fysiologisk apoptos plats t.ex. i embryogenes, akuta inflammatoriska tillstånd samt eliminering av självreaktiva lymfocyter.
![](https://s3.amazonaws.com/brainscape-prod/system/cm/294/764/523/a_image_thumb.png?1574861134)
Vilka olika typer av vävnadsnekros känner du till och vid vilka olika tillstånd förekommer de?
- Koagulationsnekros. T.ex. vid myokardinfakrt. Cellerna stelnar, cellkärnor försvinner. Gangrän. Vid infarkt av extremitet → fylls med arteriellt blod som inte kan rinna tillbaka → en kraftig inflammation.
- Likvefaktionsnekros. I vävnad som saknar matrix ≈ hjärnan. Makrofager äter upp vävnaden → cystiska hålrum.
- Fettvävsnekros. Lokala områden av fettvävsdestruktion pga frisläppning av lipasenzymer från pancreas. T.ex. vid akut pankreatit.
- Ostig nekros. I princip endast i tuberkulos. Tuberkulosbakterier gömmer sig inne i makrofager → immunsystemet kapslar dem → jätteceller, presentation till T-celler. Fibrinoid nekros. Förekommer i blodkärl vid inflammatoriska sjukdomar. Autoantikroppar angripper kärlvägger, vilket leder till att fibrin läcker ut från blodbanan.
Hemosideros och hemokromatos: orsaker och skillnader. Vilken form är vävnadsskadande? Vilka vävnader drabbas främst och vad blir följderna?
Både är järninlagringskomplex, som bildas vid sönderfall av hemoglobin. Kan ses som ett gulbrunt pigment i vävnaden, ffa i makrofager i benmärgen, levern och mjälte.
- Hemosideros är lindrigare ansamling av järn, som endast förekommer i fagocyterande makrofager. Detta leder inte till parenkymskada, och kan orsakas av ökat järnintag, hemolys eller alkoholcirrhos.
- Hemokromatos är allvarligare; då ansamlas järn såväl i fagosyterande celler som i parenkymceller, fr.a. i levern. Det leder till parenkymskador i olika organ. Hemokromatos kan förekomma som en del av ärftlig syndrom eller som symptom i leverskada, diabetes mm.
Skillnader och likheter mellan lipofuscin, neuromelanin och melanin. Förekomst och betydelse?
![](https://s3.amazonaws.com/brainscape-prod/system/cm/294/765/514/a_image_thumb.png?1574933391)
Vad innebär metastatisk respektive dystrofisk förkalkning? Exemplifiera.
- Metastastisk förkalkning: Förkalkning i en i övrigt normal vävnad, beror på hyperkalcemi t.ex. pga bennedbrytning eller hyperparathyredoism. Kan ge upphov till njurstenar i njurar.
- Dystrofisk förkalkning: Förkalkning i döende vävnad. Återfinns i nekrotiska områden, t.ex. i skadade hjärtklaffar och aterosklerotiska kärl, där de orsakar förhårdnad.
Vad är antrakos – orsaker, lokalisation, morfologi? Hur påverkas vävnaderna?
- Inlagring av kolpigment. Kan ses t.ex. i lungan, då kolpartiklar som inhaleras tas upp av alveolarmakrofager och transporteras till regionala lymfnoder i det tracheobroncheala området. Hos kolgruvarbetare kan kolaggregat ge upphov till fibroblastisk reaktion och till och med emfysem.
Vad är amyloid biokemiskt? Hur definierar man sjukdomen? Vilka är de två viktigaste systemiska (extracerebrala) formerna av amyloidos – orsaker, beståndsdelar, vilka organ drabbas, symtom, prognos?
- Amyloid är abnormal inlagring av olösliga trådliknande fibriller, som består av proteinöverskott eller felveckade proteiner (95% fibriller, 5% komponent P och andra glykoproteiner). Felveckade proteiner bildas, digereras av makrofager och hamnar extracellulärt där de ligger i ”𝛃-pleated sheets”.
- Mekanismen bakom denna typ av amyloidos förklaras av att de felveckade proteinerna inte märks ut med ubiquitin och degraderas i proteasomer som de normalt ska göra, utan istället digereras av makrofager och hamnar extracellulärt.
- Amyloidos hittas nästan alltid systemiskt, men vissa former av amyloid faller endast ut lokalt i hud, stämband och thyroidea etc. Bl.a. hittas det lokalt i CNS i form av beta-amyloid i samband med hög ålder och neurodegenerativa sjukdomar.
- Viktigaste extracerebrala formerna är AL-amyloidos (A-amyloid, L-immunoglobulin light chain) och AA-amyloidos. AL-amyloidos består av lätta kedjor av antikroppar, som producerats av abnorma plasmaceller vid myelom mm.
- AA-amyloidos omfattar serum-amyloid A, som bildas vid kronisk inflammation, t.ex. RA. Drabbar fr.a. hjärta, njure och levern.
- Amyloidinlagringar kan ge upphov till restriktiv kardiomyopati → hjärtsvikt, nefrotisk syndrom → njursvikt.
- Kan leda till allvarliga komplikationer och även död. Första symptomen är ofta ospecifika, såsom svaghet, viktnedgång och yrsel. Genomsnittlig överlevnad är 2 år för AL-patienter, ännu sämre i myelomassocierade (benmärgcancer) fall.
Vilken är den cerebrala formerna av amyloidos – beståndsdelar, lokalisation, följder?
- 𝛃-amyloid. Bildas från amyloid prekursor protein i CNS. Fr.a. i hjärnans kärl i samband med hög ålder. Excessiv (omåttlig) ackumulering är patologiskt, och leder till neurodegenerativa sjukdomar.
Creutzfeldt-Jakobs sjukdom. Vad är sjukdomens orsak? Förklara mekanismerna! Redogör för dess epidemiologi och smittsamhet. Hur förlöper sjukdomen vanligen? Hur ställs diagnosen och vad finner man histologiskt?
- CJD orsakas av ackumulering av prioner (felveckade proteiner) som antingen bildas spontant eller som uppkommit som följd av att man fått i sig en abnorm protein. Prionerna får andra proteiner att bli abnorma, vilket gör att skadan fortplantar sig själv. Ansamlingar av de abnorma proteiner skadar sedan i sin tur nervceller, som dör.
- Smittan spreds förr via intag av rå CNS substans, vilket skedde vid kannibalism och galna kos sjuka.
- Histologiskt finner man spongiform hjärnvävnad, där hålrummen i vävnaden bildats till följd av degenerationen av hjärnceller. Vidare kan även Kuru-plack (prionsjukdom = dvs infektös partikel bestående av protein) ses.
Trauma, inflammation med svullnad, eller tumörväxt kan orsaka en måttlig syrebrist i vävnader. Beskriv den stressrespons som då aktiveras.
- Glykolytiska enzymgener uppregleras. Syre behövs i oxidativ fosforylering (andningskedjan) för energiproduktion. Utan syre övergår cellen till anaerob glykolys, där man får som resultat 2 ATP-molekyler istället för 36. I glykolys bildas även laktat, vilket leder till att intracellulära pH sjunker.
- VEGF-gene aktiveras för att mediera angiogenes till det drabbade området.
- Aktivering av i-NOS (nitric oxid synthes) och HO-1 (heme oxygenas) - gener resulterar i vasodilatation, och därmed ökad blodvolym och ökat blodflöde.
- Även EPO-genen aktiveras för att stimulera erytropoeas.
- Utan ATP fungerar inte ATP-beroende jonpumpar på cellmembranet. Detta leder till inflöde av vätska och joner, och cellen sväller av. Även Ca2+ strömmar in okontrollerat, och aktiverar proteiner såsom nukleaser och proteaser, som börjar bryta ner intracellulära organeller. I slutändan leder detta till nekros.
- ATP behövs för att cellen ska fungera, och utan ATP uppstår defekt i bl.a. proteinsyntesen. Resultatet är felveckade proteiner, som ackumuleras i ER och sätter igång ER-stressresponsen. Då bromsas global transkription och translation av proteiner ner, medans transkription av vissa gener ökar.
När du tar en röntgenbild på en patient slår strålningen sönder många molekyler under sin väg genom vävnaden. Beskriv skadorna och skademekanismerna bakom fria radikaler.
- Joniserande strålning slår sönder vattenmolekyler, och då bildas fria radikaler H+ och OH-; reaktiva molekyler med oparade elektroner på sin yttersta orbita, och som därav är på jakt efter elektroner. Fria radikaler attackerar gärna dubbelelektron bindningar. De kan attackera fettsyror, kolhydrater, proteiner och nukleinsyror. Attack kan sätta igång en kedjereaktion, om molekylen som radikalen snor elektronen från blir själv en fri radikal och börjar leta efter elektroner.
- Fria radikaler kan peroxidera lipider på cellens membraner i närvaro av syre. Fria radikaler attackerar dubbelbindningar i omättade fettsyrakedjor → membranskada
- Attack på genomet kan leda till enkel- och även dubbelsträngsbrott.
- Fria radikaler kan även oxidera aminosyror i sidokedjor av proteiner, bilda kovalenta cross-links mellan proteiner och oxidera proteinets ryggrad. Detta kan ge upphov till defekta aktiva sites, konformationsrubbningar och ökad proteosomal nedbrytning av proteiner.
Normala vävnader förnyas genom att stamceller delar sig och ger upphov till en population av snabbt prolifererande prekursorceller som så småningom mognar ut till specialiserade celler. Hur upprätthålls poolen av stamceller?
- Stamceller delar sig asymmetriskt; resultatet i en celldelning blir en precursorcell och en stamcell.
- Nisch-celler har som uppgift att upprätthålla stamcellspopulationen fr.a. i tarmen och benmärgen. Direkta cell-cell-kontakter mellan celler i en “nisch” bibehåller deras stamcellsidentitet. Nisch-celler sitter i ett begränsat område. När en stamcell delar sig i två dottereller, kommer inte båda dotterceller att få plats i nischen. Då förlorar den dottercellen som inte längre har kontakt med nisch-celler sina stamcellsegenskaper.
Amyloidos. Vilka är de två vanligaste typerna av amyloidinlagringar i kroppen. Vilka symtom ger sjukdomen och vilka två organ drabbas värst?
- AL-amyloidos och AA-amyloidos är de vanligaste(extracerebräla) amyloidinlagringar i kroppen. AL är ofta defekta antikroppar som produceras av felaktiga plasmaceller, t.ex. vid myelom. AA i sin tur orsakas ofta av kronisk inflammation, där dess bildning stimuleras av akutfasproteiner såsom IL-1, IL-6 och TNF. Ökad bildning av defekta proteiner gör att inlagringar ansamlas i olika kroppsvävnader, antingen i form av storaoch diffusa volymer eller välavgränsade rundade härdar som kallas plack.
- Hjärta och njurar drabbas värst. Symtom:
- Hjärta - resktriktiv kardiomyopati → hjärtsvikt, rytmrubbningar
- Njurar - proteinuri, njursvikt
- Mag-tarmkanalen - malabsoprtion, till följd av kärlruptur
- Hjärta och njurar drabbas värst. Symtom:
Vävnader och celler svarar på olika typer av stress med specifika stressresponser. Beskriv responserna och förloppen vid måttlig hypoxi (syrebrist) och vid plötslig anoxi (avsaknad av syre)
- Måttlig hypoxi: Glykolytiska enzymgener uppreglera → cellen övergår till anaerob glykolys, där man får som resultat 2 ATP-molekyler istället för 36. I glykolys bildas även laktat, vilket leder till att intracellulära pHt sjunker. VEGF-gene aktiveras för att mediera angiogenes till det drabbade området. Aktivering av i-NOS (nitric oxid synthes) och HO-1 (heme oxygenas)-gener resulterar i vasodilatation, och därmed ökad blodvolym och ökat blodflöde. Även EPO-genen aktiveras för att stimulera erytropoeas.
- Plötslig anoxi: Utan ATP fungerar inte ATP-beroende jonpumpar på cellmembranet. Detta leder till inflöde av vätska och joner, och cellen sväller av. Även Ca2+ strömmar in okontrollerat, och aktiverar proteiner såsom nukleaser och proteaser, som börjar bryta ner intracellulära organeller. I slutändan leder detta till nekros. ATP behövs för att cellen ska fungera, och utan ATP uppstår defekt i bl.a. proteinsyntesen. Resultatet är felveckade proteiner, som ackumuleras i ER och sätter igång ER-stressresponsen. Då bromsas global transkription och translation av proteiner ner, medans transkription av vissa gener ökar. Ca2+ influx leder till nedbrytning av membranlipider Ökad glykolys → ökade laktatnivåer → minskat pH → aktivering av lysosomala enzymer som läcker ut ur lysosomer pga membranrubbningar och minskad fosfolipidsyntes
Genomisk stress (DNA/kromatin skador) uppstår ständigt i alla celler och enligt 2015 års Nobelpristagare, Tomas Lindahl, repareras de också hela tiden. Beskriv stressrespons och resultat av denna efter DNA skador.
p53 är ett tumörsuppressorprotein, som aktiveras vid genomisk stress och fungerar då som en transkriptionsfaktor för olika proteiner. p53 kan aktivera proteiner som reparerar DNA-skadan; aktivera p21 som bromsar ner övergången mellan G1 och S och därmed leder cellen till senescence; eller driva cellen in i apoptos.
Hur ställer man diagnosen till amyloidos? Kan tillståndet behandlas?
- Diagnostiseras mha biopsi som färgas rött i alkalisk kongofärgning och tittas i mikroskop → bryter polariserad ljus → byter färg från röd till grön.
- Tillståndet kan reverseras om orsaken tas bort.
- → benmägstransplantation vid myelon
- → TNF-hämare vid RA
Vilka cancerformer är vanligast globalt sett? Vilka cancerformer har högst mortalitet?
- Lungcancer, bröstcancer, kolorektalcancer och prostatacancer.
- Mortaliteten är högst i lungcancer, ventrikelcancer, levercancer och pancreascancer.
Hur ser spektrat av tumörer ut hos barn jämfört med hos vuxna individer? Vilka faktorer kan förklara denna skillnad?
Hos barn är lymfom och hjärntumörer vanligast. Genetisk bakgrund har större betydelse än hos vuxna, dessa är cancerformer där ofta en strategisk genetisk förändring räcker för att börja tumöroprogressen.
- Definiera begreppen tumör respektive neoplasi!
- Vissa embryonala cell- och vävnadsegenskaper rekapituleras i tumörer, speciellt maligna tumörer. Vilka är dessa egenskaper och hur kan de ses/studeras vid undersökning av tumörvävnad?
- Neoplasi är en kontinuerlig och okontrollerad tillväxt och proliferation av celler. Tumörer är neoplasier som bildar en avgränsad massa.
- Obegränsat delningsförmåga, förmåga att differentiera till vilken celltyp som helst i tumören.
Vilken relation finns mellan risken för tumöruppkomst och vävnadens/cellens normala ”livslängd”, regenerationsförmåga (jämför ”labila”, ”stabila” och ”permanenta” celler)?
- Snabb omsättning och regenerationsförmåga talar om närvaro av tillväxtfaktorer och proliferationsgynnande miljö, vilket kan leda okontrollerad tillväxt → tumörutvecklinng.
- Labila celler kan hela livet igenom dela sig, successivt tillväxa och mogna. T.ex. ytepitel, dvs. det skiktade skivepitelet i huden, munhålan, svalget, slidan och liv- modermunnen, cylinderepitelet i magtarm- kanalen, luftvägarna, livmodern och äggle- darna, övergångsepitelet i urinvägarna och epitelet i alla körtelutförsgångar.
- Med stabila celler menas sådana celler som inte kontinuerligt förnyas, men som har kvar förmågan att dela sig som svar på olika stimuli (tillväxtfaktorer). Till denna grupp hör parenkymcellerna i alla kroppens kört- lar (lever, bukspottkörtel, spottkörtlar,körtlar i hud och slemhinnor, endokrina körtlar, epitelcellerna i njurtubuli), och mesenkymala celler som bindvävsceller, gliaceller, broskceller och benceller samt glatta muskelceller och endotelceller i kärl.
- Med permanenta celler menas celltyper som efter födelsen förlorar förmågan till celldelning. Till denna grupp hör nervceller, skelettmuskelceller och hjärtmuskelceller.
I tumörvävnad liksom i normal vävnad finns stamceller. De så kallade cancerstamcellerna delar många av de normala stamcellernas egenskaper. Hur kan dessa egenskaper bidra till tumörutveckling?
Ger upphov till obegränsad delningsförmåga, differentiering, är resistenta mot lkm och ger ofta upphov till recidiv.
Efter vilka kliniska och morfologiska system klassificeras och namnges tumörer? Ge olika exempel! Namnge de viktigaste tumörerna i olika organ.
Efter maligna och benigna tumörer.
Malignitetskriterier:
- atypi
- hyperkromasi = hyperpigmentering
- pleomorfism
- invasion genom basalmembran (gäller endast epiteliala!)
- dedifferentiering
- ökad kärn:cytoplasma ratio
- metastasering
- tumörnekros
- kärltillväxt
- invadering av omkringliggande vävnad
- ökad mitosaktivitet
- Epitelial vs mesenchymal
- tumörer som liknar mesodermala celler (bindväv) är mesenchymala (en porös nätverk av oregelbundet formade celler), resten epiteliala
- Tillväxtmönster (epiteliala)
- adenomatös - körtelbildande tumör eller tumör i körtelbildande vävnad som saknar körtlar
- papillär
- polyp – onormal tillväxtvävnad som utgår från en slemhinna
- cystisk
- Mesenkymala
- liposarkom – tumör som utgår från fettväv
- chondrosarkom – tumör som utgår från broskceller
- osteosarkom – tumör som utgår från ben
- Vanligaste tumörer:
- adenocarcinom: colon, bröst, lunga
- skivepitelcancer: hud, esofagus, cervix, vagina
- chondrosarkom: brosk
Testa din förmåga att namnge enligt histogenetisk klassifikation en rad tumörer som t.ex.: en benign vårtliknande tumör från munslemhinnan, malign tumör från hudens skivepitel, benign tumör från körtelepitelet i colon, malign tumör från bröstkörtelgångarnas epitel, benign tumör från hudens melanocyter, benign tumör från binjurebark, benign tumör från fettväv, malign tumör från skelettets benbildande celler, benign tumör från blodkärl, malign tumör från lymfatiska celler i lymfkörtel, maligna tumörer från benmärgens blodbildande celler (myeloiska celler, lymfocyter, lymfoblaster, plasmaceller), benign tumör från nervskida, malign tumör från urinblåsans epitel, malign tumör från endometrieslemhinna, etc!
- En benign vårtliknande tumör från munslemhinnan → skivepitelpapillom
- malign tumör från hudens skivepitel → skivepitelcancer
- benign tumör från körtelepitelet i colon → adenom
- malign tumör från bröstkörtelgångarnas epitel → adenocarcinom
- benign tumör från hudens melanocyter → nevus
- benign tumör från binjurebark → binjurebarkadenom
- benign tumör från fettväv → lipom
- malign tumör från skelettets benbildande celler → osteosarkom
- benign tumör från blodkärl → hemangiom
- malign tumör från lymfatiska celler i lymfkörtel → lymfom
- maligna tumörer från benmärgens blodbildande celler (myeloiska celler, lymfocyter, lymfoblaster, plasmaceller) → leukemier
- benign tumör från nervskida → neurofibrom
- malign tumör från urinblåsans epitel → urinblåsecancer
- malign tumör från endometrieslemhinna → endometriecarcinom
Definiera begreppen benign och malign utifrån kliniskt beteende. Vilka morfologiska malignitetskriterier används för tumörer av olika typer?
Maligna tumörer kan invadera andra vävnader och metastasera. Benigna tumörer gör inte det, och är sällan dödliga.
- Malignitetskriterier för epiteliala tumörer:
- invadering av basalmembranet
- atypi
- differentiering
- Malignitetskriterier för mesenkymala tumörer: - cellrikedom
- kärnatypi
- differentiering
- mitosaktivitet
- växtsätt
- nekroser
Vilka tillstånd kan betecknas som förstadier till malign tumörsjukdom? Definiera begreppet dysplasi och ge exempel på sådana tillstånd i olika organ!
- Förstadier till malign tumörsjukdomar:
- Benigna tumörer
- Carcinom in situ/dysplasi
- Kronisk inflammation
- Hormonisk övestimulering
- Dysplasi - precancerös förändring med förändrad cytologi (t.ex. kärnstruktur) och ändrad cellarkitektur (cellorganisation förändras). T.ex:
- Cellförändringar i cervix i transformationszonen
- Förändringar i bronkerna till följd av skivepitelmetaplasi
- Svår dysplasi = cancer in situ; hela cellagret är drabbat
- Medelsvår dysplasi - ca 2⁄3 av cellagret rubbat
- Lätt dysplasi - 1⁄3 av cellagret rubbat
Maligna tumörer karakteriseras av förmågan att metastasera. Vilka egenskaper måste tumörceller förvärva för att växa invasivt och metastasera?Genom vilka mekanismer sker metastaseringen? Olika tumörtyper visar olika metastaseringsmönster. Ge exempel på metastaseringsmönster för de vanligaste tumörsjukdomarna.
- Tumörceller måste kunna dissociera (nedreglering av adhesionsmolekyler), degradera ECM (utsöndring av proteaser), binda till ECM och migrera.
- SNAIL och TWIST är transkriptionsfaktorer vars huvudsakliga uppgift är att stimulera Epitelial-to-Mesenchymal Transition - EMT. De nedreglerar uttryck av E-cadherin, vilket löser upp förbindelser mellan epitelceller, och uppreglerar andra mesenchymala markörer, såsom vimentin. Samtidigt sker morfologiska förändringar hos epitelceller, och de börjar producera mer proteaser.
- Tumörer kan sprida sig lymfogent (ofta carcinom = cancer från epitelceller) eller hematogent (sarkom = elakartad tumör från kroppen stödjevävnad).
- Lungcancer → lymfnoder, hjärnan, skelett, lever, binjurar
- Bröstcancer → lymfnoder, skelett, lungor, lever
- Endometriecancer → lymfnoder, ovarier, lungor
- Prostata → lymfnoder, axiala skelettet
- GI-kanalens cancer → lymfnoder, lever, lungor
Ibland upptäcks en metastas (t.ex. i lymfkörtel, lunga, lever, skelett) hos en patient utan känd primärtumör. Hur kan primärtumörens natur ofta fastställas genom analys av denna metastas?
Man tittar i mikroskop vilken vävnad som metastasen liknar, och färgar med olika tumörspecifika markörer, såsom PSA (prostata specifik antigen) i prostatacancer.
Definiera begreppen gradering (grading) och stadieindelning (staging) av maligna tumörer! Vad kallas det mest använda systemet för stadieindelning av tumörer? Vilka principer grundar sig detta system på? Ge några exempel på tillämpning och betydelse!
- Gradering talar om hur abnorma tumörceller är, dvs. hur malign tumören är, medan stadiet beskriver spridning och progress av cancersjukdomen. I gradering används begrepp som lågdifferentierad, högdifferentierad, låggradig och höggradig. Ju mer lågdifferentierade celler i tumören är, desto mindre de liknar celler i ursprungsvävnaden → desto mer malign och höggradig tumör. Normalt graderas tumörer från skala 1 till 4, där G1 = högdifferentierad/låggradig, och G4 = odifferentierad/höggradig. Det finns olika system att gradera olika tumörer. I börstcancer används ofta Nottingham grading system, och i prostata cancer Gleason score. Principen är samma: ju högre poänger, desto höggradig tumör. Poänger samlas i olika kategorier, såsom kärnatypi, mitoser osv.
- Stadieindelning beskriver omfattning av cancer; hur stor tumören är och om den har spridit sig. Stadiet talar om allvarlighetsgraden av sjukdomen, och används för att att planera behandlingen och bedöma prognosen. Det mest använda systemet är TNM systemet, där T beskriver tumörstorleken, N spridningen till lymfnoder och M metastaseringn. T1 är en liten avgränsad tumör, medan T3 är en stor tumör som invaderar omkringliggande strukturer. N0 betyder att tumören inte har spridit sig till lymfnoder, N1 att tumören spridit sig till minst en lokal lymfnod, och N2 att den spridit sig till regionala lymfnoder. M0 talar om att det inte finns några metastaser i andra organ, M1 att det finns metastas i ett organ osv.
Tumörsjukdomar manifesterar sig genom systemeffekter och/eller lokala effekter. Vilka är de vanligaste lokala effekterna som leder till upptäckt av en tumör? Hur kan dessa symtom relateras till tumörlokalisation och växtsätt? Vilka systemeffekter ses ofta vid avancerad malign tumörsjukdom? Hur kan dessa symtom förklaras?
- Lokala effekter: palpabel massa, tryck på omgivande strukturer, symtom från närliggande organ (t.ex. GI-besvär vid koloncancer).
- Systemeffekter: kakexi (avmagring), hormonproducering (Paraneoplastisk syndrom), anorexi, trötthet, svaghet.
Vilken roll har immunsystemet för uppkomst, utveckling och terapi av tumörsjukdomar?
- Tumörceller uttrycker antigener som känns igen av immunsystemet, vilket är en viktig mekanism för att hämma cancerutveckling. Genetiska förändringar i tumörceller ger upphov till förändrade proteiner, och immunsystemet reagerar på dessa. Tumörer har dock kommit på sätt att slippa immunsvaret, och tumörtillväxt till och med stimuleras av inflammation.
- Immunsystemet driver selektion av tumörtyper som är resistenta mot immunreaktioner.
- Tumörceller kan även inhibera cytotoxiska T-celler, t.ex. hämma ihopsättning av MHC klass I -molekyler och öka uttryck av proteiner som hämmar CTLs funktion. Tumörceller kan uttrycka PD-1L, som binder till PD-1 på CTLs och inaktiverar den.
- Man har utvecklat antikroppar mot PD-1, som därmed hämmar inaktiveringen. Mot leukemier används även patient-deriverade CTLs som uttrycker CAR-receptorer → extracellulära domäner som består av antikroppar och meddelar CTL-aktiverande signaler när de har integrerat med molekyler på tumörceller
Vad menas med att tumörer är monoklonala och att de är så kallade genomiska sjukdomar? Vilka bevis har vi för att tumörsjukdomar är genomiska sjukdomar?
- Med begreppet “monoklonala” menas att alla celler i en tumör härstammar från en och samma cell - de har alltså ett gemensamt ursprung.
- Cancersjukdomar sägs vara genomiska sjukdomar, då de orsakas av förändringar i genetiska materialet som gör att gener uttrycks på ett annat sätt än i friska celler. Detta har kunnats bevisa mha cytogenetiska undersökningar, där man jämför genom av en cancercell med genomet i friska celler hos den cancerdrabbade individen. Även djurförsök där man sett att virus som bär på onkogen kan överföra cancer har förstärkt denna teori.
Vilka huvudtyper av kromosomförändringar återfinns i tumörer? Vad karakteriserar dessa? Ge exempel på tumörspecifika kromosomförändringar?
- Kromosomförändringar är oftast translokationer, där en bit av kromosomen lossnar och fäster sig någon annanstans. Två kromosom bitar kan även byta plats med varandra. Detta kan antigen ge upphov till en ny fusionsonkogen eller en ny promotor till den flyttade genen. När det gäller fusionsonkogener, så är det två separata gener som går sönder, och sedan deras delar men hela exoner byter plats med varandra, och ger upphov till en helt ny fusionsgen som kodar för en ny fusionsprotein.
- Promotor switch i sin tur betyder att genen klipps mellan promotor och kodande sekvens, och kodande sekvensen flyttas så att den regleras av en ny promotor, som uppreglerar genens uttryck. Translokation ger alltså upphov till gain-of-function av onkogenen. T.ex. kronisk myeloid leukemi, translokation mellan kromosomer 9 och 22. Translokationer och inversioner är balanserade kromosomförändringar, medan deletion och amplifiering är obalanserande.
- Deletion orsakar oftast en loss-of-function av tumörsuppressorgenen; sekvensen som kodar för ett tumörsuppressorprotein tappas.
- Amplifiering gör att genen läses flera gånger om och om igen, vilket bidrar till ökat uttryck → gain-of-function.
Vilka tre huvudtyper av cancergener känner Du till? Ge exempel på gener som tillhör de olika kategorierna.
- I. Onkogener, t.ex. BCR-ABL, MYC, HER2, Ras, SRC,
- II. Tumörsuppressorgener, t.ex TP53, Rb, BRCA1, BRCA2, APC, DCC
- III. DNA-reparationsgener, t.ex. MSH2, MLH1, PMS-1, PMS-2, XPA-XPG
Onkogener är normala cellulära gener som om de aktiveras kan bidra till tumörutveckling. Vilka normala funktioner har dessa gener? Beskriv även de vanligaste mekanismerna för aktivering av onkogener.
- Protoonkogener reglerar oftast cellproliferation, tillväxt, differentiering och cellcykeln.
- Protoonkogener kan aktiveras till onkogener oftast via mutation, kromosomrearrangemang eller genamplifiering.
- Onkogener är dominanta på cellulär nivån, och det räcker alltså med en genetisk förändring i ena av allelerna. Denna förändringen ger en gain-of-function; ökat uttryck av proteinet.
Tumörsuppressorgener är normala cellulära gener som om de inaktiveras kan bidra till tumörutveckling. Vilka normala funktioner har dessa gener? Beskriv även de vanligaste mekanismerna för inaktivering avtumörsuppressorgener.
- p53 är en tumörsuppressorgen som i friska celler ska vid DNA-skada eller annat cellulärt stress inhibera cellen från att dela sig; oftast mha quiescence eller apoptos. Rb i sin tur inhiberar transkriptiosfaktorfamilj E2F från att stimulera transkription av gener som behövs i S-fasen; dvs hämmar övergången från G1 till S.
- Tumörsuppressorgener inaktiveras av genetiska förändringar som ger upphov till loss-of-function; deletioner, mutationer och hypermetylering (en reversibel epigenetisk mekanism!)
DNA-reparationsgener är en grupp gener som visats vara av betydelse för uppkomst av vissa tumörformer. På vilket sätt bidrar dessa gener till tumörutveckling? Ge exempel på tumörsjukdomar där de är muterade.
Celler som inte kan reparera DNA-skador samlar på sig mutationer, och då ökar sannolikheten att en mutation träffar antingen en tumörsuppressorgen eller protoonkogen, och sätter igång tumörutvecklingen. Dessa är muterade t.ex. i familjär icke-polypos coloncancer och xeroderma pigmentosum.
Fusionsonkgener uppkommer som ett resultat av kromosomrearrangemang, främst translokationer, i tumörer. Beskriv de två huvudtyperna av fusionsonkogener samt vad som principiellt skiljer dessa åt samt ange några kända funktioner dessa gener har.
- Fusionsprotein och promotorswapping.
- Fusionsprotein är ett helt nytt protein, som uppkommer efter att exoner från två proteinkodande gener har förts ihop. T.ex. BCR-ABL i kronisk myeloid leukemi.
- Promotorswapping ger inte upphov till något nytt protein, utan bidrar till ökat uttryck av ett befinnande och annars tyst protein, genom att flytta det till en ny promotors regleringsområde. T.ex en promotor som annars reglerar uttryck av en gen som uttrycks kontinuerligt i cellen, börjar reglera en gen som uttrycks i embryonala celler men inte hos vuxna. T.ex. translokation mellan kromosomer 3 och 8 → PLAG1 zink finger gen blir får en promotor som reglerar kontinuerligt uttryckt av beta-catenin gen i pleiomorfiska adenom
Vissa tumörformer uppvisar genamplifiering. Vad är det och vilken klinisk betydelse har genamplifiering visats ha? Ge exempel på tumörformer som uppvisar genamplifiering.
Amplifiering betyder att en gen läses flera gånger, vilket naturligtvis ger upphov till respektiv ökning i uttryck av proteinet. Man kan ha nytta av amplifiering i diagnostiken, och mha FISH-tekniken se om det finns amplifieringar av en gen i en cell. T.ex. HER2-amplifiering i bröstcancer
Cancerceller är genetiskt instabila medan normala humana celler är mycket stabila. Redogör för olika mekanismer som har betydelse för uppträdandet av genetisk instabilitet i cancerceller.
- förlust av tumörsuppressorgener, såsom p53 och Rb. Dessa ska bidra till att cellen inte går vidare i cellcykeln och dela sig om det finns en skada eller mutation i DNAt. Slås dessa ut kan cellen fortsätta dela sig trots mutationer.
- förlust av DNA-repareringsgener. Kan cellen inte reparera DNA-skador kommer den att samla på sig även andra mutationer.
- defekt cellcykelreglering
- telomeraser - telomerasenzym finns inte i normala celler, men i cancerutvecklingen uppregleras bl.a. genen som kodar för TERT, den katalytiska delen i telomeraset. Då kan cellen förlänga telomerer i sina kromosomändar hur mycket som helst och dela sig obegränstat
Utvecklingen av tumörer är en flerstegsprocess där det krävs en serie genetiska händelser för att omvandla en normal cell till en cancercell. Redogör för de steg man idag känner till för utveckling av colorectal cancer (enl. Vogelstein ochKinzler).
- Aktivering av onkogener
- inaktivering av tumörsuppressorgener
- Inaktivering av gener som reglerar genomisk instabilitet
- Epigenetiska händelser; hypo- och hypermetyleringar
Hur vanligt är det med ärftliga tumörsjukdomar? Vilken typ av arvsgång följer de? Vilka typer av gener orsakar vanligen ärftliga tumörsjukdomar? Ge exempel på ärftliga cancersyndrom samt ange vilka kardinalsymptom som är typiska för ärftligcancer.
- Ca 10% av cancersjukdomar är ärftliga. Risken för att drabbas av cancer nedärvs autosomalt dominant på individnivån.
- Vanligen orsakas dessa av defekta tumörsuppressorgener - recessiva på cellulära nivån! Man ärver mutationen i den ena allelen, och förvärvar mutation i den andra allelen. T.ex. Retinoblastom (Rb), bröstcancer (BRCA1 och 2), coloncancer (APC, DCC).
- Kardinalsymptom: tidig insjuknande, flera sjuka i familjen, ökad risk för andra tumörer.
Förutom olika genetiska rearrangemang uppvisar tumörer även epigenetiska förändring. Vad menas med epigenetiska förändringar och hur kan de bidra till tumörutveckling?
Epigenetiska förändringar förändrar inte själva genetiska materialet, utan påverkar hur det uttrycks. T.ex. metylering, acetylering och fosforylering påverkar huruvida genet läses aktivt eller är tyst. Tystnad av en tumörsuppressorgen kan ge upphov till tumörutvecklingen, likaså överuttryck av protoonkogen.
Vilka metoder finns för att erhålla tumörceller för cytologisk diagnostik?
- Exfoliativ cytologi och finnålspunktioner.
- Exfoliativ cytologi innefattar borstprov, cellprov t.ex. från kvinnliga genitalia, sputumprov, lungsköljvätskor och andra vätskor mm.
Hur kan cytologi användas i screening för tidig upptäckt av bröstcancer respektive i screening för upptäckt av förstadier till cervixcancer?
- Cervixcancer screenas med cellprov, där man vill se om celler visar atypi. Vid positivt resultat gör man ett HPV-test. Skivepitelcarcinom föregås av skivepiteldysplasi; när atypiska celler når upp hela epitelet kallas tillståndet skivepitelcancer in situ, när atypiska celler invaderar basalmembranet är det invasiv carcinom.
- Bröstcancer screening utförs mha trippeldiagnostik: paplation, radiologisk undersökning och cytologisk provtagning (biopsi). Även i bröstcancer känner man till prekursor tillstånd: först hyperplasi av epitelceller (3-4 lager istället för 1), sedan atypisk hyperplasi där antalet cellager överstiger 4. När epitelceller täpper till hela gången har man carcinom in situ, som övergår till invasiv carcinom när det invaderar myoepiteliala lagret.
Redogör för olika tekniker som kan användas för att detektera tumörspecika kromosomrearrangemang.
- FISH. När man använder FISH behöver man veta vad man letar efter. Man sätter immunofluorocens-färgade markörer på de gener man är intresserad av; om man studerar translokationer sätter man en markör på en närliggande gen, så man ser om gener sitter ihop eller om en av dem har translokerats.
- PCR. Även här måste man veta vilka förändringar man letar efter, då man sätter probe i båda genpromotorer (dvs. man måste veta sekvenser).
- Sanger sekvensing har ganska låg sensitivitet, bruset är strort. Har man bara få neoplastiska förändringar försvinner de i bruset.
- NGS - massive parallell sequensing. Man kan välja att sekvensera antingen brett (flera sekvenser samtidigt) eller djupt (en sekvens flera gånger).
Vilka laboratorietekniker används och vilken typ av provmaterial behövs för att fastställa om en patient lider av ett ärftligt cancersyndrom?
Man måste gensekvensera icke-neoplastiska celler från patienter för att se om den bär på anlaget. Oftast undersöks vanliga celler i ett blodprov
Vad menas med begreppen diagnostiska, behandlingsprediktiva och prognostiska molekylära analyser? Vad menas med ”driver mutation” och ”passenger mutation”? Hur ser distributionen av mutationer vanligen ut i protoonkogener resp. tumörsupressorgener? Varför?
- Diagnostiska molekylära analyser: man är säkerställer diagnosen mha en tumörspecifik mutation.
- Behandlingsprediktiva molekylära analyser: det finns läkemedel mot vissa kända genetiska förändringar. T.ex. bröstcancer med överaktiverad HER2-receptor kan behandlas med Herceptin som blockerar receptorn. Har man däremot bröstcancer utan HER2-överaktivering hjälper inte Herceptin.
- Prognostiska molekylära analyser: T.ex. när det gäller diffust infiltrativa astrocytära och oligodendrogiala tumörer i CNS har man bättre prognos om tumörceller har IDH1/2 mutation. Mutationer påverkar tumörcellers kliniska beteende, och därmed prognos.
- Driver mutation är en fundamental mutation, som behövs för att tumören ska förvärva alla hallmarks. Driver mutationer finns i alla celler i en och samma tumör, ofta har det med proliferation att göra.
- Passengermutationer i sin tur är inte livsnödvändiga för tumören, utan har förvärvats under tumörprogress. Celler i olika delar av tumören kan ha olika passengermutationer. Passengermutationer bidrar till tumörevolution, och kan t.ex. ge resistens mot lkm.
- Mutationer i protoonkogener och tumörsuppressorgener är i regel drivermutationer. Mutationer aktiverar onkogener och tystar tumörsuppressorgener. Mutationer i onkogener sitter oftast i samma ställe; det är specifika mutationer som behövs för att aktivera genen. Mutationer i tumörsuppressorgener i sin tur kan sitta vart som helst, då för att inaktivera en gen behövs bara en defekt någonstans som ger upphov till ickefungerande protein eller frameshift.
Vilka principiella typer av genetiska avvikelser analyseras? Försök att strukturera dem beroende på förändringarnas storlek. Vilka metoder är relevanta för att studera translokationer resp. punktmutationer och små insertioner/deletioner?
- Genetiska avviklekser:
- Aneuplodi - avvikande kromosom uppsättning.
- Kromosomrearrangemang. Oftast translokationer, som kan ge upphov till
- fusiongener → fusionsproteiner eller ektopiskt uttryck av ett protein. Kan
- studeras mha FISH
- Deletioner
- Inversioner
- Mutationer - punktmutationer. Kan studeras mha NGS
- Beskriv de varianter av NGS (next generation sequencing eller massiv parallellsekvensering) som är kliniskt användbara inom molekylär patologi. Vad menas med sekvenseringens ”djup”?
- För att förstå de vanligaste behandlingsprediktiva molekylära analyserna är det viktigt att känna signalering via tyrosinkinasreceptorer, dvs vilka receptorerna är och deras nedströms komponenter. Försäkra dig om att du har kännedom om detta och diskutera därefter de behandlingsprediktiva analyser som är aktuella vid bröstcancer, coloncancer, lungcancer och malignt melanom. Vilka genetiska förändringar är det man letar efter? Relevanta gener? Vad har typiska mutationer vid dessa diagnoser för effekt och hur påverkar de behandlingsval för riktade terapier?
- Det är inte nytt i princip, utan liknar Sanger sekvensering; kapacitetet är bara enormt mycket större. Man kan sekvensera många olika sekvenser samtidigt (jmf med 1 sekvens per gången i Sanger). Det kräver en mycket större bioinformatik för att tolka detta.
- Coverage/djup - antalet gånger en nukleotid avläses under sekvensering. Den stora kapaciteten kan användas antingen i bredden (man sekvenserar flera sekvenser samtidigt) eller på djupet (man sekvenserar vissa områden många gånger).
- Detta kapacitet används för att sekvensera onkogener och tumörsuppressorgener. T.ex. när det gäller IDH, vet man vart mutationen brukar ligga, och då räcker det att bara sekvensera detta område. Då satsar man på djupet. Kapaciteten blir hur många sekvensavläsningar man har, och använder det på djupen.
- Bröstcancer, icke-småcellig lungcancer, kolorektalcancer, malignt melanom och GIST. Dessa alla har “driver mutationer” som ligger i likartade signalvägar, och har med kinasreceptorer att göra.
- Ligandbindning till tillväxtfaktornreceptor aktiverar genom ett effektorprotein RAS. RAS är ett G-protein; i en aktiv form har det GTP bundet till sig. RAS-aktivering sker genom fosforylering, vilket omvandlar GDP till GTP. RAS kan inaktiveras mha GAP-enzymen, som driver hyrdolysen av GTP tillbaka till GDP. Så länge RAS är aktiverad, aktiverar det RAF och PI3K. RAF ger genom aktivering av MAP-kinaset upphov till transkription av MYC och D-cykliner, som driver celltillväxt. PI3K aktiverar Akt och mTOR, och bidrar därmed också till celltillväxt.
- I bröstcancer är tillväxtfaktorreceptorn HER2 ibland amplifierad, och driver signalvägen.
- I lungcancer är det en annan tyrosinkinasreceptor som är muterad, EGFR. Kolorektalcancer: en nedströms protein i signalvägen; RAS
- Koloncancer: aktivering av EGFR, inte genom mutationer utan andra mekanismer Melanom: RAF
- GIST: tyrosinkinasreceptor KIT
- Alla komponenter befinner sig inom tyrosinkinasreceptor signalering. EGFR, HER2 och KIT kan hämmas med tyrosinkinashämmare, TKI. Receptorer kan även hämmas med blockerande antikroppar, t.ex HER2 kan blockeras av Herceptin.
- Behandlingen är tyvärr inte kurativ (botande) - de fördröjer och bromsar utvecklingen, men förr eller senare förvärvar tumören alltid resistensen. Cellerna förvärvar en mutation som gör dem resistenta; då letar man efter en ny mutation för att byta behandling. I behandling av koloncancer använder man ofta antikroppar eller TKI. Patienten som inte svarar på behandlingen har ofta en aktiverande mutation i RAS. Det finns tyvärr ingen tyrosinkinashämmare som hämmar RAS.
- Misstänker man att tumören hos patienten med lungcancer har mutationer i EGFR -kodande genen kan man sekvensera exoner där man vet att mutationer kan ligga. Melanom har ofta aktiverande mutationer i BRAF; Vemurafenib hämmar muterad BRAF. Ofta skaffar tumören sig en annan mekanism för att proliferera, och tumören blir resistent.
Flera grupper av virus har visat sig vara riskfaktorer för tumörsjukdomar hos människa. Virus interagerar med cellens proliferationskontrollerande mekanismer och orsakar störningar både vad gäller cellcykelreglering, apoptoskontroll och genetiskstabilitet. Vilka är de viktigaste kända tumörvirus hos människa? Vilka sjukdomar är de förknippade med? Vilka är deras verkningsmekanismer?
- Viktigaste kända tumörvirus är HPV, HCV, HBV, EBV, HTLV och KSHV.
- HPV (human papillom virus) orsakar 100% av skivepitelcancer i cervix, och kan även ge upphov till cancer i oro-farynx, vulva, vagina, penis och anal. Det är ett DNA-virus, som måste först ta sig genom skivepitelet till basala celler, eftersom det endast kan infektera delande celler. Det finns lågrisk typer (6, 11 mm) och högrisk typer (16, 18 mm), varav lågrisk typer ger mest upphov till benigna vårtor (kondylom), medan högrisk typer kan orsaka cancer. HPV virus bär på onkogener E6 och E7, som kodar för onkoproteiner E6 och E7. E6 bryter ner tumörsuppressor p53, och E7 bryter ner Rb. HPV smittas i kontakt mellan hud och slemhinna.
- Hepatit virus B och C kan orsaka hepatocarcinom, då de infekterar levern och kan ge upphov till kronisk inflammation och även levercirrhos. De smittas i blodkontakt, och kodar inte för virala onkoproteiner men orsakar ändå 70-85% av hepatocarcinom.
- EBV är ett vanligt virus, ca 95% av vuxna är infekterade. Ofta är infektionen asymtomatisk, eller framträder som en kort period av mononukleos. Sedan sätter virus sig i en latent form i B-celler. Hos immunsupprimerade kan inte infekterade B-celler elimineras, utan cytotoxiska T-celler attackerar mot dem → Burkitts lymfom.
- HTLV är ett retrovirus som ger upphov till en asymtomatisk infektion; hos 4% av infekterade kan det utveckla till T-cells lymfom eller leukemi efter en latent period på 40-60 år. Två virala proteiner (TAX och HBZ) är verksamma och driver proliferationen.
- KSHV kan hos immunsupprimerade individer orsaka malign kärlbildande tumörer i bindväv (sarkom). Dubbelsträngat DNA som kodar för över 90 gener, bl.a. LANA som inaktiverar p53 och Rb, och aktiverar angiogenesstimulerande faktor.
Förutom virus kan även andra patogena mikroorganismer och parasiter öka risken för tumörutveckling. Här är sannolikt verkningsmekanismen annorlunda jämfört med virus. Hur kan dessa organismer orsaka tumörsjukdom?
Genom att orsaka en långvarig kronisk inflammation med hög cellomsättning och proliferation; tillväxtfaktorer → tumörutveckling (typ?)
Adenocarcinom i colon uppkommer till följd av genetiska förändringar, som oftast utvecklas längs något av två distinkta spår, där nyckelförändringarna uppstår i APC-genen alternativt mismatch repair-systemet. Beskriv mekanismerna för tumörutveckling i respektive spår. Vilka förstadier föregår carcinomutvecklingen i respektive spår? Finns det skillnader i förekomst och fördelning mellan de två spåren i olika delar av colon?
-
APC/beta-catenin signalväg: APC bryter ner beta-catenin. Defekt APC → ackumulering av beta-catenin → translokation i kärnan, komplex med TCF (transkriptionsfaktor) → aktivering av bl.a. gener som kodar för MYC och cyklin D1 → proliferation Förvärvad eller nedärvd mutation i tumörsuppressorgener, ex. APC i 5q21
- → Metylering och inaktivering av normala alleler av APC och/eller beta-catenin → risken ökar
- → Konventionell adenom: protoonkogena mutationer, såsom K-RAS i 12p12 (stimulerar tillväxt, inhiberar apoptos), och homozygot förlust av ytterligare tumörsuppressorgener (TP53 i 17q13, LOH i 18q21, SMAD2 och SMAD4), överuttryck av COX-2
- → Carcinom: ytterligare mutationer, kromosomala förändringar (telomeras, många gener)
-
Microsatellit instabilitet signalväg: Förvärvade eller nedärvda mutationer i mismatch repair gener (MLH1, MSH2, MSH6, PMS1, PMS2) → förändring i den ena allelen av LOH, mutation eller promotormetylation
- → Sessile serrated (sågtandade) adenom: microsatellit instabilitet → ackumulerade mutationer i gener som reglerar tillväxt, differentiering och /eller apoptos (TGFbetaRII, BAX, BRAF, TCF4, IGF2R mm)
- → Carcinom
- Ofta i högerkolon
Vilka epiteliala maligniteter är vanligast i proximala respektive distala delen av esofagus? Varför?
Proximalt i esofagus skivepitelcancer, distalt adenocarcinom. Distalt i esofagus kan vid reflux förekomma GI-epitels metaplasi (Barrets esofagus), som ökar risken för dysplasi.
Adenocarcinom i ventrikeln har traditionellt delats upp i två distinkta typer, baserat på utseendet i mikroskop. Vilka? Hur skiljer sig dessa tumörtyper åt?
- Intestinal och diffus typ.
- Intestinalt adenocarcinom är ett resultat av ökad signalering i Wnt-signalväg, t.ex. mutationer i APC eller beta-catenin. Intestinal typ bildar “bulky” tumörer med körterlliknande strukturer.
- Diffust adenocarcinom utvecklas genom förlust av E-cadherin, vilket gör att tumörceller dissocierar och kan sprida sig diffust. Diffus typ kännetecknas av “signet ring” celler - stora mucösa vakuoler som förskjutit kärnan till periferin.
Gastrointestinal stromatumör (GIST) är den vanligaste mesenkymala tumören i magtarmkanalen. Tumörcellerna anses differentiera mot en specifik celltyp. Vilken celltyp? En membranbunden receptor (tyrosinkinas receptor) har stor betydelse för utmognad av denna celltyp. Vilken receptor? Vilken är denna receptors naturliga ligand? Samma receptor är ofta muterad i GIST. Redogör för vilka mutationer man kan finna i denna receptor och förklara mutationernas funktionella betydelse i GIST. En annan membranbunden receptor kan också vara muterad i GIST. Vilken? Mutationer i de två receptorerna ses inte i en och samma tumör. Varför? Vad menas med vildtyp (wilde type) GIST? GIST är en tumörform där målriktad terapi införts och blivit mycket framgångsrik. Vilken terapi? Vilka är förutsättningarna för att denna terapi skall vara effektiv?
- GIST uppstår från pacemaker-celler (ICC) i muscularis propria, som har KIT (tyrosin protein kinas)-receptorer på ytan. Liganden till KIT-receptor, rhSCF, är en antikropp, som kan även aktivera immunceller. I GIST har tumörceller oftast mutationer antingen i KIT eller PDGFRA.
- Både KIT och PDGFRA (platelet-derived growth factor receptor alfa) gener sitter i den långa armen av kromosom 4 i position 12 (4q12). Båda två kodar för tyrosin kinas receptor som förmedlar signaler från cellytan till kärnan via signaltransduktion. Signalvägar som aktiveras KIT bidrar till celltillväxt, proliferation, överlevnad och migration. Denna signalering är viktig inte bara i ICC-celler, utan också i könsceller, hematopoetiska stamceller, mastceller och melanocyter.
- Aktivering av PDGFRA-signalvägen leder till celltillväxt, proliferation och överlevnad. Mutationer gör att respektive receptor blir oberoende av extracellulära signaler, och signalvägen blir konstitutivt aktiv.
- I GIST är oftast en av dessa gener muterad (gain-of-function). Man tror att dessa mutationer utesluter varandra, dvs. förekommer inte samtidigt. Vanligaste mutationer i KIT är duplikation i exon 9, mutationer i exon 11, punktmutation i exon 13 och punktmutation i exon 17. Mutationer i PDGFRA i sin tur förekommer oftast i exon 18, och liknar strukturellt KIT-mutationer i exon 17.
- Wild-type GIST = GIST utan mutationer i KIT eller PDGFRA ( → patienten har wild-type KIT och wild-type PDGFRA)
- Behandling: KIT och PDGFRA mutationer svarar på tyrosinkinasinhibitor imatinib. Imatinib-resistans är vanligt pga sekundära mutationer.
Beskriv övergången från normal morfologi till en invasiv bröstcancer (hyperplasi utan atypi, hyperplasi med atypi, duktal cancer in situ, invasiv bröstcancer). Vilka mekanistiska ”barriärer” skall övervinnas under denna utveckling?
- Normal gång har ett lager epitelceller, som omges av ett lager myoepiteliala celler.
- Hyperplasi utan atypi: proliferation av epitelceller, upp till 3-4 lager.
- Hyperplasi med atypi: Över 4 lager, celler visar atypi, ökad kärna:cytoplasma ratio osv.
- Duktal cancer in situ: epitelceller prolifererar ytterligare, så att de täpper till hela gången. Begränsande myoepiteliala lagret är förvarat.
- Invasiv duktal carcinom: tumörceller invadera myoepiteliala lagret.
Beskriv de fyra huvudsakliga parametrar som man bedömer vid undersökning efter operation av en bröstcancer och som även är prognostiska faktorer. Försäkra dig om att du förstår var och en av dessa och kan förklara vad man menar med varje parameter och dess innehåll.
- Lymfnod metastasering - portvaktslymfnod
- Tumör gradering - BRE poänger (utformning av tubuli, mitosförekomst och kärnpolymorfism)
- Tumörstorlek - >50 mm dålig prongos, <10 mm bra prognos
- Histologisk typ - duktal/lobulär/tubulär/mucinär/papillär/medullär
Undersökning av biomarkörer med immunohistokemi eller annan teknik är kliniskt viktigt vid bedömning av en bröstcancer. Beskriv de markörer som man analyserar och vad de har för klinisk betydelse. Beskriv principerna för behandling med Tamoxifen och Herceptin.
- Östrogenreceptorer, progesteronreceptorer, Ki-67, HER2-receptorer.
- Tumören som uttrycker östrogenreceptorer kan behandlas med antiöstrogener, såsom tamofixen, som binder till receptorn så att östrogen inte kan binda in, men aktiverar den inte.
- Ki-67 beskriver mitotisk aktivitet i tumörceller.
- Tumörer som uttrycker HER2-receptor, en tyrosinkinasreceptor, kan behandlas med Herceptin, som blockerar receptorn.
- Diskutera ärftligt bröstcancer och dess relation till generna BRCA1 och BRCA2.
- Vad är ”Pagets sjukdom av mamillen”?
- Ca 10% av fallen är ärftliga, ofta orsakas av BRCA1 eller BRCA2. Medfödda mutationer i BRCA1 eller BRCA2 tumörsuppressorgenen ger 90% risk för att utveckla bröstcancer. Även risken för andra cancersjukdomar, t.ex. ventrikelcancer, är ökad.
- Pagets sjukdom av mamillen innebär att:
- Cancer prolifererar i mamillens hud, orsakas av underliggande in situ cancer som infiltrerar uppåt. Eksemliknande förändring.
Vissa genetiska förändringar ökar risken att utveckla bröstcancer och även risken för malignitet i tubor och ovarier. Vilka gener det rör sig om, vilken funktion har dessa gener normalt? Beskriv hur kunskapen om dessa gener har påverkat handläggningen av patienten ur ett cancerprofylaktiskt perspektiv. Berätta vidare om varför förändringar i dessa gener kan påverka val av behandling vid vissa typer av ovarialcancer samt hur de läkemedel som berörs av detta fungerar. Vilken ”grupp” av ovarialtumörer är det som testas avseende dessa genetiska förändringar och finns det några ”förstadier” till dessa tumörer? Berätta också kortfattat om hur nomenklaturen i denna ”tumörgrupp” är strukturerad samt beskriv översiktligt dessa tumörers morfologi.
- BRCA1 och BRCA2, tumörsuppressorgener som reparerar dubbelsträngsbrott. Vet man att patienten har dessa tumörtyper i släkten, tar man tester för att se om patienten är anlagsbärare. I så fall erbjuds bilateralt borttag av bröst och ovarier samt uterus. Patienter med BRCA-associerad cancer kan behandlas med PARP-hämmare. PARP är ett enzym som reparerar enkelsträngsbrott i DNAt. Då PARP inte fungerar utvecklar enkelsträngsbrott till dubbelsträngsbrott. Utan fungerande BRCA-gener kan dessa inte heller repareras, genetisk instabilitet i cellen ökar och till slut dör cellen.
- Epiteliala ovarialtumrörer, förstadie epitelial atypi. Epiteliala tumörer indelas baserat på deras morfologi:
- Mucinösa tumörer: Mycket sällan bilaterala, bilaterala tumörer är oftast metastas som simulerar en mucinös primär ovarialcancer. Mucinösa tumörer är ofta heterogena
- Serösa tumörer: ofta kliniskt aggressiva; 40% av all ovarialcancer.
- Klarcellig och Endometrioid: Associerade med endometrios.
- Serösa och Endometrioida: Ofta synkron endometriecancer.
Den vanligaste cancerformen i de gynekologiska organen är skivepitelcancer i livmoderhalstappen/ ”cervixcancer”, dessa är framförallt lokaliserade i ett litet område: ”transformationszonen”. Beskriv hur ”transformationszonen” i cervix uppstår och hur dess läge i cervix förändras under kvinnans liv samt vad detta får för praktisk betydelse.
- Cervix består anatomsikt av endocervikal kanal och external vaginal portio, ektocervix.
- Ektocervix kan ses i vaginal undersökning, och bekläds av skivepitel. Epitelet i endocervix i sin tur består av mucusbildande cylinderepitel. Punkten där skivepitelet och cylinderepitelet möts kallas SCJ - squamocolumnar junction. Positionen av scj varierar beroende på ålder och hormonell påverkan, men generellt kan man säga att hos vuxna kvinnor flyttar den sig uppåt, in i endocervix med ålder.
- Processen där cylinderepitelet ersätts med skivepitelet kallas skivepitelmetaplasi. Det metaplasiska området kallas för transformationszonen. Det omogna metaplastiska skivepitelet är en lämplig miljö för HPV-infektioner.
- I barnålder ligger SCJ inne i endocervix; det kan inte ses i vaginal undersökning. När flickan kommer in i puberteten och hormonnivåerna går upp, växer uterus till. Stromat växer mer i cervix än i corpus, vilket gör att endocervikala kanalen flyttas ut på portioytan; SCJ som tidigare satt precis i övergången kommer att flyttas ut, och cervikal cylinderepitel exponeras för vaginal sur miljö. Detta ger upphov till skivepitelmetaplasi.
- Menopaus: uterus atrofierar, blir mindre → skivepitelmetaplasin drar sig tillbaka upp till cervikalkanalen. Transformationszonen kommer då inte finnas ute på portioytan.
Redogör för det virus som infekterar transformationszonen. Hur påverkar detta virus värdcellen? På molekylär nivå? - Morfologiskt? Hur graderas de morfologiska förändringarna som viruset ger upphov till i skivepitelet och vad får graderingen för praktisk betydelse vad gäller fortsatt handläggning av patienten? Hur stor (ungefär) är risken att olika ”förstadier” faktiskt utvecklas till cancer? Har alla virus av denna sort samma ”förmåga” att ge upphov till cancer?
- HPV-virus. Virusonkoproteiner E6 och E7 bryter ned tumörsuppressorproteiner p53 resp. Rb. Celler blir atypiska, förstorad mörk kärna, ökat kärna:cytoplasma ratio. Graderas i CIN1-CIN3 (CIN = cervikal intraepitelial neoplasi) beroende på hur stor del av skivepitelet som drabbats; CIN1 - 1⁄3, CIN2 - 2⁄3, CIN3 - atypiska celler i hela skivepitellagret. Enligt nya nomenklaturen kallas CIN1 L-SIL (låggradig intraepitelial skivepivepitellesion) och CIN2 och CIN3 H-SIL (höggradig). 2⁄3 av H-SIL utvecklas till cancer.
- Det finns lågrisk (6,11 mm) och högrisk (16,18 mm) HPV-virus, varav högrisk virus kan ge upphov till cancer.
- Det finns en immunhistokemiska färgning man kan använda för att indirekt påvisa virusförekomst, varför färgas skivepitelet in med denna markör när det är infekterat?
- Vad finns det för sätt att förebygga uppkomsten av livmoderhalscancer och vilka åldersgrupper har för närvarande möjlighet att få tillgång till dessa förebyggande insatser?
- p16. E7 virusonkoproteinet bryter ner Rb. Då uppregleras p16 i cellen för att kompensera förlust av Rb, som ska bromsa övergången från G1 till S fasen. Uppreglering av p16 räcker dock inte att rädda läget, men kan användas som immunohistokemisk markör.
- Vaccination. Idag vaccineras alla flickor i Sverige.
Hormonell substitutionsbehandling (HRT) av östrogenbristsymtom till kvinnor har bland annat kontraindikationerna: ”Känd eller misstänkt endometriecancer”, ”Odiagnostiserad genital blödning” samt ”Obehandlad endometriehyperplasi”. Förklara med hjälp av dina kunskaper om hur endometrieslemhinnan påverkas av hormoner (gestagener och östrogener) samt dina kunskaper om förstadier till endometriecancer och hur dessa uppstår varför man anger dessa kontraindikationer. Berätta vidare om nomenklaturen vid dessa förstadier. Hur påverkas risken att utveckla endometriecancer av övervikt och p-piller och varför påverkas risken på detta sätt?
- Östrogen stimulerar proliferation i endometrieslemhinnan, medan gestagener stöter av endometriet. Därför kombineras dessa två ofta i preventivmedel, då östrogen ensam skulle öka risken för endometriecancer. Endometrial hyperplasi utan atypi → endometrial hyperplasi med atypi → adenocarcinom.
- Övervikt ökar risken för endometrioida cancer, eftersom fettvävnad producerar östrogen.
Vilka samtida sjukdomar/tumörer ökar risken för endometriecancer och varför?
- Endometrios - ökad proliferation av endometrium.
- Diabetes
- Hypertoni
- Cowden syndrom - medfödd PTEN-mutation (PTEN = tumörsuppresor gen)
Berätta om teorier kring hur man tror att endometrios uppstår. Beskriv också hur sjukdomen diagnostiseras, dvs. vad som krävs morfologiskt för att man skall kunna ställa diagnosen. Beskriv hur endometrios kan se ut för den läkare som skall försöka hitta ett endometriosfocus att ta biopsi ifrån. Varför får man ont av endometrios? Varför har patienten ont även mellan menstruationstillfällena?
- Dominerande teorin är transplantations process -teorin - att menstruationsmaterialet transplanterar sig ektopiskt vid retrograd menstruation. Andra teorier innefattar metaplasi, benign metastas och stamceller som ger upphov till endometrioid vävnad. Morfologiska kriterier: ektopiska endometriekörtlar och stroma
- Endometrios kan se ut som rödbruna fläckar. Endometrios ger upphov till inflammation som orsakar smärta.
- Biopsier från peritoneum visar att patienten har endometrios, patienten undrar då naturligtvis om detta kan leda till komplikationer/andra sjukdomar och om detta påverkar möjligheten att få barn. Vad svarar du?
- Förutom virusinfektion (HPV) finns det i vulva en annan grupp av sjukdomar som kan leda till skivepiteldysplasi, vilken sjukdomsgrupp är det? När i livet brukar skivepiteldysplasier korrelerade med dessa sjukdomar uppträda?
- Vad vet du om leiomyoma i uterus? Hur vanligt är det? Prognos?
- Ja, det kan leda till infertilitet, ektopiska graviditeter samt utveckling av endometrioid adenocarcinom.
- Atrofiska epitelsjukdomar såsom lichen sclerosus, efter menopausen
- En benign tumör i muskellagret i uterus, förekommer hos 40% av fertila kvinnor. Ser ut som vanlig glattmuskulatur, kan bilda multipla polyper. Botbar ofta med skrapning. Kan leda till abort eller försvåra muskelkontraktionen vid förlossning.
Vilka ”grupper” av ovarietumörer finns det och vilka ”tumörtyper” som i varje ”grupp”. Vid ovarietumörer finns flera ganska ovanliga associerade sjukdomar och symtom - beskriv dessa.
- Epiteliala tumörer
- a. Körtelepitel: mucösa, serösa, klarcelligt, endometrioid. Benigna, borderline och maligna.
- b. Övergångsepitel
- c. Skivepitel.
- Germinalcellstumörer
- Teratom = groddcellstumörer, här växer tänder, ben, brosk. Förekommer både hos män och kvinnor
- Dysgerminom = vanligaste groddcellstumör som förekommer hos yngre kvinnor under 30 år.
- Choriocarcinom = är malignt, trofoblastisk cancer, vanligtvis från placenta.
- Gulesäckstumörer
- Embryonala carcinom
- Könssträngstumörer.
* Sertolitumörer = sällsyn, ofta godartad tumör i testiklar eller aggstock
* Thecatumörer = godartad ovarie tumör som utgår från theca celler - ytterst celllager i äghöljet i corpus luteum
* Fibrom = beningn bindvävstumör, är klart avgränsade knölar som t.ex. förekommer på huden.
- Könssträngstumörer.
-
Symptom kopplade till hormonproduktion:
- Thyroideahormon, könshormoner, carcinoidsyndrom ( fluching, diarré, bronkkonstriktion), Mb Cushing (kortisolöverskott), Insulin, Renin, Aldosteron, Prolaktin, melanocytstimulerande hormon , EPO osv.
-
Övriga (ovanliga) symtom:
- ❖ Neurologiska symtom (ofta pga av antikroppar mot t.ex. NMDA-receptorer (NMDA-ecencefalit), Purkinjeceller (Subakut cerebral degeneration) mm)
- ❖ ”Bindvävssjukdomar” (dermatomyosit, polymyosit, palmar fascit, ”polyartrit”mm)
- ❖ Hudsjukdomar (acantosis nigrans, Leser-Trelat, Torre-Muir, Sweet mm)
- ❖ Nefrotiskt syndrom
- ❖ Hematologiska symtom: Hemolytisk anemi, DIC
Rita upp en strukturerad sammanfattning av ovarialtumörer med angivande av risk/skyddsfaktorer, typer av tumörer med eventuella kliniska karakteristika. Berätta översiktligt hur olika tumörer skiljer sig morfologiskt. Förklara också begreppet ”borderlinetumör” (är detta en malign eller benign tumör?) och i vilken ”tumörgrupp” detta begrepp används.
- Morfologisk skillnad mellan olika ovarietumörer
- De flesta serösa tumörer är stora, sfäriska till äggformiga, cystiska strukturer upp till 30 till 40 cm i diameter. Cirka 25% av godartade tumörer är bilaterala. I de godartade tumörerna är serosal täckningen slät och glittrande. Däremot har ytan på adenokarcinom ofta nodulära oregelbundenheter som representerar områden där tumören har invaderat serosa. På snitt kan små cystiska tumörer ha en enda hålighet, men större delar ofta delas upp med flera septa i multilokulerade massor. Cystiska utrymmen är vanligtvis fyllda med en klar serös vätska. Som skjuter ut i cystiska hålrummen är papillärprojektioner, som är mer framträdande i maligna tumörer.
- Vid histologisk undersökning innehåller godartade tumörer ett enda lager av columnar epitelceller som linjer cysten eller cysterna. Cellerna cilieras ofta. Psammomkroppar (koncentriskt laminerade förkalkade konkretioner) är vanliga i spetsarna av papilea. Vid högkvalitativt karcinom är cellerna markant atypiska, de papillära formationerna är vanligtvis komplexa och flerskiktade, och per definition invaderar bon eller ark med maligna celler ovariestroma. Mellan tydligt godartade och uppenbart maligna former ligger gränsöverskridande tumörer, som uppvisar mindre cytologisk atypi och vanligtvis ingen stromal invasion. Borderline tumörer kan utsätta bukhinnan, men lyckligtvis är tumörimplantaten vanligtvis “icke-invasiva.” I allmänhet sprider maligna serösa tumörer över hela bukhålet och till regionala lymfkörtlar, inklusive periaortiska lymfkörtlar; avlägsna lymfatiska och hematogena metastaser är sällsynta.
- Derivation, av olika äggstockstumörer.
- Typ I-tumörer utvecklas från godartade tumörer genom bordlinetumörer som kan ge upphov till ett lågkvalitativt karcinom.
- Tumörer av typ II uppstår från inklusion (inneslutande) cystor / äggledarepitel genom intraepiteliala föregångare som ofta inte identifieras. De visar högkvalitativa funktioner och är vanligtvis av serös histologi. STIC (seröst tubal intraepitelcancer).
![](https://s3.amazonaws.com/brainscape-prod/system/cm/312/686/295/a_image_thumb.png?1590757159)
Njurcancer: Beskriv incidens, etiologi, riskfaktorer och genetiskt viktiga förändringar i njurcancer. Vilka olika former av njurcancer finns? Hur skiljer man på dem? Vad har det för betydelse att särskilja dem åt? Vad finns för prognostiskt viktiga parametrar att värdera vid patologens analys av tumör? Vilken är prognosen för patienter med njurcancer?
Njurcancer
- Incidens: 600+ nya fall per år i Sverige Etiologi: okänd
- Riskfaktorer: rökning, övervikt
- Genetiskt viktiga förändringar: mutaton i von Hipple-Lindau genen; ärftliga mutationer i MET
- Olika former: Njurcellscancer (inkl. småcellig, papillär, kromofob), njurbäckencancer, övriga (bl.a. Wilms).
- Njurcellscancer är oftast klarcellig, tumörceller har stora och ljusa cytoplasma. Drabbar oftast epitelet i proximala tubuli, unilaterala. Stora områden med grå-vit nekros, fläckar med blödning. Invaderar renala venen. Papillära former är ofta multifokala och bilaterala, blödning och cystor. Kromofob cancer kännetecknas av bleka eosinofila celler
![](https://s3.amazonaws.com/brainscape-prod/system/cm/312/686/296/a_image_thumb.png?1590757160)
Testistumörer: Vilka olika former finns? Redogör för hur man skiljer dem åt. Hur vanligt förekommande är testistumörer och hur fördelar sig tumörformerna i olika åldersgrupper? Hur stadieindelas dessa tumörer? Prognos?
Testistumörer.
-
a) Germinalcellstumörer (95%). Ett prekursor tillstånd är intratubulär germinalcells neoplasi. Tumörer i celler som deltar i spermatogenesen. Indelas i seminom och icke-seminom.
- Seminom - 50%. 20-50 år, median 35 år.
- Icke-seminom. Barn-40 år, median 25 år.
- Embryonalt carcinom
- Gulesäckstumör, choriocarcinom.
- Teratom
- b) Stroma (3%). Leydigceller.
- c) Könslist (1%). Sertoliceller.
- Testistumörer är vanligast förekommande tumörer hos unga män. Incidensen 1-10:100.000. Stadieindelning:
- CIS - Cancer in situ
- CSI - inga tecken på metastaser
- CSII - engagemang av infradiafragmala lymfnoder
- CSIII - engagemang av supradiafragmala lymfnoder
- CSIV - extralymfatiska metastaser
- Prognosen är bra vid tidigt upptäck; i princip alla seminom i stadie 1 och 2 kan botas; 98% av ick
Peniscancer: Beskriv incidens, etiologi och riskfaktorer för peniscancer. Finns det olika typer, vilken morfologisk typ dominerar? Hur stadieindelar men peniscancer och hur är prognosen?
- Peniscancer är en ovanlig sjukdom, incidensen i Sverige 2/100.000.
- Riskfaktorer: HPV, ej omskuren, dålig hygien
- Skivepitelcancer vanligast, kan vara papillär eller platt. Papillära lesioner liknar condylomata acuminata, och kan bilda blomkål-liknande lesioner. Platta lesioner ger upphov till förtjockning av epitelet, grå färg och fissura. Senare kan även ulculrationer bildas. Verrukös carcinom är en exofytisk, väldifferentierad variant, som är lokalt invasiv men sällan metastaserar.
- Indelas i stadier från Tis och T0 till T4.
- Tis - carcinom in situ
- Ta - icke invasiv papillär, polypoid eller verrukös cancer
- T1 - tumör invaderar subepiteliala vävnad (basalmembranet) T2 - tumör invaderar corpus spongiosum och/eller cavernosum T3 - tumör invaderar uretra
- T4 - tumör invaderar andra intilliggande organ (N=node och M=metastas som vanligt)
- 5-års-överlevnad: inte spridit till lymfnoder 66%, spridit till lymfnoder 27%
Hur behandlas peniscancer?
Topikal behandling med cytostatika eller immunmodulerande kräm; kirurgi i form av laserkirurgi eller total glans resurfacing
Prostataadenocarcinom är den vanligaste formen av malign cancer hos män. Hur kan denna tumör diagnostiseras och hur kan man skilja morfologisk den vanliga benigna hyperplasin från cancer? Riskfaktorer för utveckling av prostatacancer? Vad styr prognosen vid prostatacancer?
- Prostataadenocarcinom diagnostiseras mha rektalpalpation och PSA-värdet (PSA= prostata specifik antigen) i blodet → radiologiska undersökningar → biopsi som antingen tas genom skrapning via urinröret (TURP) eller mellannålsbiopsi mha punktion från ändtarmens slemhinna. Prostatacancer har störd körtelstruktur, ofta små körtelrör. Enkelt epitelskikt med avsaknad av basalceller, atypi och tydliga nukeoler.
- Jmf benign hyperplasi: proliferation av körtlar och stroma i form av noduli, 3 olika typer av epitelceller i noduli.
- Riskfaktorer för prostatacancer: hög ålder, ärftlighet. Misstänkta riskfaktorer: övervikt, högt intag av mättat animaliskt fett och mejeriprodukter
- Prognosen beror på tumörstadium; storleken och invasion, metastaser i lymfnoder och andra organ
Urinvägar: Vilka tumörsjukdomar ger ofta upphov till hematuri? Vilken histologisk typ dominerar bland cancer i uretär och urinblåsa? Riskfaktorer? Prognos?
- Urinvägstumörer, speciellt papillära tumörer i urinblåsan.
- De flesta tumörer förekommer i övergångsepitelet → transitional cell carcinoma (TCC). 80% av dessa är papillära, resten platta.
- Riskfaktorer: rökning, aromatiska aminer, maskar och cellgifter
- Prognos: Beror på differentieringsgraden och invasionsdjupet. Högt differentierad, papillär, ej invaderande i muscularis - recidicerande → god prognos. Lågt differentierad, muskelinvasion - kräver cystektomi → 5-års-överlevnad ca 25%
- Hudcancer är den vanligaste cancertypen hos människa. Vilka typer av hudcancer finns? Vilka är de vanligaste typerna?
- Vilka olika celltyper i huden kan utvecklas till cancer? Vilka är den vanligaste celltypen att utvecklas till cancer i huden?
- Vilka kända riskfaktorer finns för att utveckla hudcancer?
- Basalcellscancer, skivepitelcancer, malignt melanom. Basalcellscancer är absolut vanligast, 40.000 registrerade fall per år i Sverige.
- Keratinocyter och melanocyter, vanligast keratinocyter då de flesta celler i huden är keratinocyter.
- Solexponering, rökning
Vilka gener är inblandade i hudcancerutveckling? Berätta om de mekanismer som är involverade.
- Skivpitelcancer: RAS-mutation, CDK2NA mutation eller inaktivering, TP53 mutation eller inaktivering. Bidrar till ökad proliferation genom att driva transkriptionen av gener som bidrar till celldelning, samt hämma CDKIs.
- Basalcellscancer: inaktivering av PTCH1 eller aktivering av SMO-proteinet → okontrollerad aktivering av Sonic hedgehog -signaleringskaskaden
- Malignt melanom: ett flertal olika, bl.a. BRAF (protoonkogen), NRAS (protoonkogen), PTEN (tumorsuppressorgen), CDK2NA (tumörsuppressorgen), TP53 (tumörsuppressorgen).
Vilka makroskopiska och mikroskopiska förändringar kan man se i huden vid olika hudcancertyper?
- Skivepitelvcancer: Röda plack, varierande keratinproduktion
- Basalcellscancer: Dilaterade subepidermala blodkärl, vissa tumörer kan likna melanom. Invaderar ben, brosk och andra underliggande strukturer.
- Malign melanom: oregelbundna kantar, oregelbund färg. Dysplasi i dermis och epidermis, melaninproduktion
- Vad skiljer en benign hudtumör från en malign? Hur uppkommer de och hur är dess utveckling?
- Spelar åldern på patienten någon roll? Mikroskopiska skillnader? Behandlingsstrategier?
- Invadering av epidermis → malign. Benigna hudtumören kan orsakas av mutationer i samma signalvägar som i maligna tumörer. Huden kan vara solskadad (kronisk), proliferation av melanocyter.
- Speciellt lesioner som orsakas av solskada ökar i incidens med ålder. Behandlas ofta med kinashämmare.
Vilken thyroidea cancer härstammar från neuroendokrina celler som spelar en viktig roll i blodcalcium nivåer? Är det en vanlig tumörsjukdom i samhället? Kan denna tumör bli en del av vissa andra syndromen? I så fall vilka syndrom och vilka andra organ blir involverade? Vad är klinisk betydelsen av preoperativ diagnostik av denna tumör? Finns det risk grupper eller ärftlighet? Vilken mutation är vanligast i denna tumör? Gör man kirurgiska operationer för profylaktiskt syfte?
Medullär thyroideacancer, ursprung i C-celler. Inte vanlig, <10% av all thyoideacancer. Det kan förekommer i samnband med Multipel Endokrin Neoplasi 2 (MEN2), tillsammans med hyperparathyroidism och pheochromocytom (tumör i binjuremärgen, benign:malign 9:1). 70% sporadiskt, resten i samband med ärftlig MEN2-syndrom. Vanligast är aktivering av RET-protoonkogen. Man erbjuder borttagnings operation av thyroidea till alla patienter med MEN2, då de troligen kommer att drabbas av medullär thyroideacancer med allvarliga konsekvenser.
Lungcancer indelas i småcellig respective icke-småcellig cancer. Inom den senare gruppen finns flera olika former. Försäkra dig om att du kan redogöra för denna indelning och de olika tumörformernas karakteristiska kliniska egenskaper (riskfaktorer, lokalisation).
- Småcellig cancer - Rökning ökar risken. Deletioner i tumörsuppressorgener p53, CDKN2A, Rb. Kan förekomma i större bronker och perifert. Mest aggressiv, metastaserar tidigt.
- Icke-småcellig cancer
- skivepitelcancer - central/hilär region. Rökning ökar risken.
- adenocarcinom - ofta perifert. Mutationer i EGFR, RAS
- odifferentierad icke-småcellig cancer. Uteslutningsdiagnos.
- carcinoid
Neuroendokrina cancrar är en viktig grupp av lungcancer. Vilka typer finns? Har de samma ursprung som de icke-endokrina tumörerna? Producerar de hormon eller ämnen med hormonliknande aktivitet? Kan du namnen på några av dem? Finns det symtom som kan förklaras av deras neuroendokrina produkter? Vilken är den kliniska betydelsen av dessa symtom? Kan dessa symtom orsaka feldiagnoser när du undersöker patienten på vårdcentralen för första gången (före diagnos)? Visar de likadan aggressivitet inom gruppen och jämfört med andra former av lungcancer? Behandlas de på samma sätt? Finns det skillnader i deras växtsätt i lunga?
Småcellig, storcellig neuroendokrin cancer och carcinoid. Dessa tumörer har sitt ursprung i neuroendokrina celler i lungan. De producerar ektopiska hormoner, t.ex. serotonin och calcitonin. Speciellt carcinoider kan ge upphov till carcinoid syndrom med rodnad, svettningar, yanos, bronkospasm, buksmärta, diarre och hjärtsymptom mm. Ofta upptäcks sjukdomen när patienten söker för dessa symtom; symtomen kan dock orsaka feldiagnoser. Småcelliga och storcelliga former är mycket aggressiva, 5-års-överlevnad 5% resp. 30%. I carcinoider har man ofta multipla tumörer.
Nämn sex viktiga tumörgrupper i centrala nervsystemet.
- Diffust infiltrativa astrocytära och oligodendrogliala tumörer
- ependymala tumörer (ependym = tun membran som omgen hjärnventriklarna och canalis centralis)
- tumörer i kraniala och paraspinala nerver
- meningiom = godartad hjärntumör
- lymfom = olika tumörer som utgår från lymfsystemet
- metastaser
Hjärntumörer klassificeras delvis utifrån vilka celler man tror att de utgår ifrån eller som de imiterar. Vilka celltyper bygger upp centrala nervsystemet?
Astrocyter, oligodendrocyter, ependymala celler, meningoteliala celler, plexus chroideus celler, mikroglia, Schwannceller
- Nämn en mutation som man ofta finner i diffusa astrocytom och i diffusa oligodendrogliom.
- Nämn en kromosomförändring som kännetecknar diffusa oligodendrogliom.
- Varför kan histologiskt benigna tumörer vara potentiellt dödliga i CNS?
- Ge tre exempel på symptom vid hjärntumör.
- IDH1/2 = protoonkogen => onkogen)
- Co-deletion 1p19q
- De kan trycka på andra strukturer och ge ökat intrakraniellt tryck
- Huvudvärk, illamående, förvirring
Vad är ett sarkom? Definiera begreppet och sätt det i relation till benigna tumörer i skelett och mjukdelar. Hur vanliga är dessa? Beskriv kända riskfaktorer/etiologiska faktorer för sarkom.
Sarkom är en malign tumör i skelett eller mjukdelar. Benigna tumörer är 100-300x vanligare än sarkom, incidensen för sarkom är 30-50/1.000.000. Etiologi är till största delar okänd, men strålning, t.ex. tidigare strålbehandling är en känd riskfaktor.
Vilka mjukdelstumörer bör remitteras till specialiserat sarkomcentrum för handläggning? Vilka remissuppgifter är väsentliga?
Ytliga tumörer som är större än 5 cm, alla djupa tumörer, alla tumörer i ben och alla tumörer hos barn.
I remissen är det viktigt att ange exakt lokalisation, storlek, tidmässig utveckling, röntgenfynd, sjukdomshistoria, tidigare strålbehandling och klinisk misstanke.
- A) Vad betyder ”primära” rep. ”sekundära” skelettumörer? Vilka är de vanligaste sekundära skelettumörerna?
- B) Diskutera osteosarkom, chondrosarkom och Ewings sarkom. Vem drabbas och vilken del av kroppen? Typiska kliniska särdrag? Vad är känt om patogenes (genetiska förändringar) och riskfaktorer?
-
A)
- Primära skelettumörer uppstår först i skelettet, sekundära är metastaser från cancer i andra organ. Vanligaste sekundära skelettumörer är: bröst, lunga, thyroidea, njure och brostata.
-
B)
- Osteosarkom: vanligaste sarkom hos barn, knäled vanligast, proximalt i humerus. Tidig hematogen metastasering, ofta till lungor.
- Chondrosarkom: Äldre som drabbas. Bäcken, prox. femur, skuldra, revben - centralt. Metastaserar sent, svårt att operera pga lokalisation. Punktmutation i IDH1/IDH2.
- Ewings sarkom: drabbar barn. Liknar ingenting, drabbar långa rörber, revben, bäcken. Translokation som involverar EWSR1-genen.
- Vid Ewings sarkom finns en typisk translokation – vilka metoder kan man använda för att undersöka det? Vad är känt om translokationens patogenetiska funktion?
- Definiera begreppet ”mjukdelstumör” och principer för klassifikation. Vad betyder begreppen benign, malign och borderline i sammanhanget? Var uppträder maligna mjukdelstumörer oftast?
- FISH. Påverkar epigenetisk reglering av genuttryck.
- Tumörer i icke-epitelial extraskeletal vävnad, ej hemaotlogiska tumörer eller CNS.tumörer. Klassificering baserat på vilka celltyper som tumörceller liknar - trots att troligen utgår tumören inte från dessa celler.
- Benign - sällan lokal recidiv (försämring), liknar mest normal vävnad
- Borderline - ibland lokal recidiv, ej metastaser
- Malign - lokal recidiv och metastasering, liknar minst normal vävndad
- Maligna mjukdelstumörer uppträder oftast djupt beläget i extremiteter (ofta lår), bål och retroperitonealt.
Diskutera diagnosen nodulär fasciit. Kliniska särdrag? Är det en neoplastisk process och vad talar i så fall för det?
En benign tumör, som växer till snabbt och sen spontant tillbakabildas efter några månader. Ohta hos unga vuxna i högre extremiteter, bål eller hh-regionen. Subkutant myofibroblastisk proliferation. En neoplastisk process, växer snabbt, mitosrik, ofta translokation.
Diskutera mjukdelstumörerna lipom, liposarkom, odifferentierat höggradigt pleomorft sarkom, rhabdomyosarkom och synovialt sarkom. Vem drabbas och vilken del av kroppen? Typiska kliniska särdrag? Vad är känt om patogenes (genetiska förändringar)? Man kan urskilja två principiella genetiska mönster i dessa tumörer. Diskutera dessa och hur de eventuellt kan användas vid diagnostik.
- Lipom: Drabbar alla åldrar, vanligast mellan 40-60 åå. Kan sitta subkutant eller muskulärt. Histologiskt som ordinär mogen vit fettväv.
- Liposarkom: 40-70 åå, djupt i extremitetsmuskulatur och retroperitoneum. Liknar fettväv, dock höggradiga kanske inte känns igen. MDM2 amplifiering. Odifferentierad höggradigt pleomorf sarkom: Visar inte någon bestämd differentiering. Drabbar äldre, ofta beläget djupt i nedre extremiteter. Höggradig aneuplodi.
- Rhabdomyosarkom: Drabbar barn och ungdomar. Embryonal typ - små barn, hh, urogenitalt. Alveolär typ - unga, extremiteter, translokationer. Utgår från mesenkymala stamceller som differentierar mot tvärstrimmig muskulatur. Synovialt sarkom: Oklart ursprung, utgår ej från synovia. Djupt i extremiteter, nära leder och senskida. Drabbar ungdomar och vuxna. Translokation.
- Två principiella genetiska mönster: komplex och enkel karyotyp. Komplex karyotyp har tre eller fler kromosomala avvikelser, såsom translokationer, avvikande antal kromosomer. Enkel karyotyp har normalt antal kromosomer, men kan ha mutationer i enskilda gener.
Vad är känt om tänkbar patogenetisk verkningsmekanism för fusionsproteiner i sarkom? Diskutera rollen av MDM2 vid liposarkom.
- Sarkom orsakas ofta av translokationer som ger upphov till fusionsproteiner. Ofta ger dessa fusionsproteiner upphov till förändrat epigenetiskt mönster, dvs. en translokation påverkar uttryck av flera gener i genomet. Därför kan en genetisk förändring räcka för att sätta igång cancerprogress, och sarkom ser monotona ut - de har få genetiska förändringar.
- MDM2 binder och inhiberar tumörsuppressorgen p53. P53 ska vid cellskada förhindra progress i cellcykel genom att driva cellen i quiescence, senescence eller apoptos. Överuttryck av MDM2 gör att p53 tystas även när det inte ska tystas → cancerprogress. MDM2 är ofta amplifierad i liposarkom.
Vilka tumörformer är vanligast bland barn i olika åldersgrupper?
- Allra minsta barn: leukemi, neuroblastom, Wilms tumör, levertumörer
- Tidig skolålder: leukemi, neuroblastom, levertumörer, osteosarkom
- Tonåren: sarkom, lymfom, levertumörer
Maligna tumörer hos barn har vissa speciella egenskaper - diskutera dessa.
Beror ofta på en strategisk mutation, t.ex. translokation som skapar en fusionsgen, som påverkar metyleringar längs hela genomet. Barntumörer kan även spontant tillbakabildas.
Tumörer påminner ofta om embryonal histologi, och är inte så anaplastiska/pleomorfa.
Diskutera tumörerna neuroblastom och Wilms tumör. Vem drabbas och vilken del av kroppen? Typiska kliniska särdrag? Vad är känt om patogenes?
- Neuroblastom: Drabbar barn 0-9 år, sympatiska ganglier (paravertebralt i buk och mediastinum) och binjuremärg. Ofta spontan eller terapiinducerad utmognad. Amplifiering av MYCN och ALK (proto-onkogen) samt metylering av tumörsuppressorgen: PHOX2B
- Wilms tumör: drabbar alla minsta barn (0-4 år), i stor tumör i periferin av njuren, diffusa symtom. Punktmutation i WT1.
Diskutera det ärftliga tumörsyndromet Li Fraumenis syndrom.
Ärftliga mutationer i p53. p53, också känt som tumörprotein 53 (TP53), är en transkriptionsfaktor som reglerar cellcykeln och fungerar som en tumörsupressor. p53 har beskrivits som ”dörrvakten till genomet” eftersom p53 motverkar uppkomst av mutationer i genomet. Om en person bara ärver en funktionell kopia av genen har man en högre sannolikhet att få cancer. Då får man vanligtvis många oberoende tumörer i en mängd olika vävnader. Dessa individer har en 25 ggr ökad risk för att drabbas av cancer innan 50 års ålder.
Redogör för indelningen av hematologiska sjukdomar. Vad baseras den på?
- Enligt WHO indelas hematologiska sjukdomer i tre grupper, som alla innefattar flera subgrupper. Indelningen baseras på vilka cellinjer som drabbas:
- Lymfoida neoplasier - lymfoida celler
- Myeloiska neoplasier - myeloida celler
- Langerhanscell histiocytes - dendritceller och makrofager
Vilken typ av genetiska förändringar är vanliga vid hematologiska maligniteter? I lymfom?, i leukemier?
- Lymfom: translokationer vanligt, men även andra mekanismer såsom deletioner förekommer
- Leukemi: Translokationer → fusionsgener. Fusionsgener kan påverka proliferationskontroll, transkriptionsfaktorer eller tyrosinkinaser.
Vad orsakar/ligger bakom symptombilden vid hematologiska sjukdomar (akut och kronisk leukemi)?
Drabbade celler och bakomliggande genetiska förändringar.
Förklara begreppet cancerstamcell! Vilka egenskaper skiljer cancerstamcellen från övriga cancerceller? Vilken roll spelar cancerstamcellen vid metastasering respektive recidiv? Vilken konsekvens får begreppet för tumörbehandling?
- Cancerstamceller är cancerceller med egenskaper som liknar en stamcells (precis som namnet låter) de kan uppstå antingen från en muterad stamcell eller från en muterad differentierad cell som förvärvat self-renewal.
- De har kapacitet till self-renewal med assymetrisk delning dvs en dottercell som differentierar och en som fortsätter som odiferentierad cancerstamcell. Om dess finns och fungerar som vi tror blir slutsatsen att dessa måste elimineras för att undivka recidiv och att en av dessa celler måste transporteras för att en metastas ska bli långlivad.
- Det hypotiseras också att dessa kanske är tåligare för kemoterapi pga deras en låg delningsfrekvens och egenskaper som MDR-1 uttryck. Detta skulle kunna förklara den begränsad effekt man sett vid konventionell behandling av cancer.
Vissa patienter med bröstcancer har överuttryck och amplifiering av en onkogen som är av stor klinisk betydelse. Vilken gen rör det sig om, vad kodar den för och på vilket sätt är den kliniskt betydelsefull?
- HER2/NEU
- Genen kodar för en membranbunden tyrosinkinasreceptor som vid aktivering stimulerar celldelning och motverkar apoptos.
- HER2+ cancrar kan svar på herceptinbehandling, en monoklonal antikropp mot HER2. Dessa patienter är däremot inte lämpliga för hormonbehandling.
Ange de tre vanligaste genetiska mekanismerna för inaktivering av tumörsuppressorgener.
- Tumörsupressorer följer vanligen two-hit hypotesen dvs de är dominanta och båda allelerna behöver slås ut för att effekt ska ses.
- De tre vanligaste mekanismerna är:
- Deletioner
- Punktmutationer
- Epigenetik – hypermetylering
- Vanligen är Rb och p53 inaktiverade i mänskliga cancrar.
Vilka är de två vanligast förekommande tumörformerna i Sverige respektive i världen?
- Globalt: lung- och bröstcancer
- Sverige: prostata och bröstcancer
På vilket sätt skiljer sig onkogenen v-src från den ursprungliga cellulära versionen c-src och hur påverkar detta proteinet?
- Båda proteinerna kodar för ett tyrosinkinas som stimmulerar överlevnad, angiogenes och delning.
- Skillanden är att c-src har en fosforylerings-sight på sin c-terminal som hämmar dess aktivitet.
- v-src (proto-onkogen protein tyrosin kinas, hittades hos Rose sarkoma virus) saknar denna och är därför alltid aktiverat.
HPV-virus har två gener (E6 och E7) som kodar för två proteiner vilka är viktiga i patogenesen vid HPV infektion. På vilket sätt?
- E6 hämmar p53
- E7 hämmar pRb
- Båda dessa gener är viktiga tumörsuppressorer som är inkativerade/muretade i en väldigt stor del av cancrar. båda två kan hämma cellcykeln om det upptäcker fel i DNAt och på så sätt skydda mot mutationer som skulle kunna generera cancer.
- Colorectala adenocarcinom föregås i många fall av adenom. Dessa kan uppvisa flera olika växtsätt, men samtliga kännetecknas av varierande grad av epiteldysplasi.
- Vilka två huvudtyper av adenom brukar man åtskilja
- a) Makroskopiskt?
- b) Histologiskt? (notera att blandformer mellan de bägge histologiska huvudtyperna är vanligt förekommande, men här efterfrågas huvudtyperna).
-
makroskopiskt:
- polyper och ulcerösa
-
histologist:
- tumulära (typen av en tumör) och villösa
Beskriv kort (1-2 meningar räcker) hur mjukdelstumörer indelas och ge ett exempel på en maligna mjukdelstumör (sarkom)
- Mjukdelstumörer = tumörer i icke epitelial extraskeletal vävnad. Inkluderar PNS men inte hematologiska och CNS-tumörer. Kallas ibland för mesenchymala tumörer.
- Klassificerars enligt den vävnadstyp de liknar mest även om det inte är därifrån de uppstått. exempel är liposarcom och odifferentierade pleomorfa (förekomst av två eller fler strukturealla former) sarkom.
Leukemier och CNS-tumörer utgör en betydande andel av maligna tumörer hos barn. Nämn två andra maligna tumörformer som typiskt drabbar barn.
lymfom och osteosarcom
Molekylära undersökningar har en snabbt ökande roll inom patologisk verksamhet. Ge exempel (gen av intresse och relevant tumörform) på en behandlingsprediktiv molekylär analys (dvs. analys som syftar till att förutse eventuell respons på läkemedelsbehandling).
HER2 i bröstcancer
Hanahan och Weinbergs artikel ”The Hallmarks of Cancer” har i viss mån kommit att påverka synen på tumörsjukdomar. Vad menar man i denna modell att ett ”hallmark of cancer” är?
En egenskap som en malign tumör inte klarar sig utan. saknar den detta “hallmark” är det inte en malign tumör.
Vilka symtom kan en patient med leukemi söka för? Förklara hur de uppstår.
Leukemi utgår från celler i benmärgen och detta stör benmärgens normala funktion. I det rummet produceras både erytrocyter, leukocyter och trombocyter. Symptomen som vanligen uppstår är därför kollade till detta och inkluderar ameni (störd erytrocytprodukiotn) , blödningar (störd trombocytproduktion) och infektionskänslighet (störd leukocytproduktion).
Lungcancer: Skriv 2 exempel på paraneoplastiska syndrom hos patienter med lungcancer.
- Paraneoplastiska syndrom uppstår via humorala faktorer som hormoner och cytokiner som sekreteras av tumörceller eller av immunsvaret mot tumören.
- Exempel i fallet lungcancer inkluderar
- Cushings syndrom - För höga nivåer ACTH
- SIADH - syndrome of inappropriate ADH, For höga nivåer ADH
- Hypercalcemi
Endokrina tumörer: Vilken thyroideacancer är aggressivast? Hur är den typiska kliniska presentationen?
Anaplastisk thyroideacancer har sämst prognos. Det är en snabbt växande cancer och första symptomen inkluderar knöl/svullnad i halsen, sväljsvårigheter, heshet och hosta
Var uppkommer aktinisk keratos, varför uppkommer aktinisk keratos? Vad kännetecknar aktinisk keratos histologiskt?
Ett mycket tidigt förstadie till skivepitelcancer som sträcker sig till basallagret. Det bildas på solskadad hy och visas som en fjällande rodnad. vanligare hos äldre av denna anledning. Histologist ses atypiska keratocyter med hyperpigmenterade eller pleomorfa kärnor som sträcker sig till basal lagret
Vad vet du om testikelcancer? Orsak, ursprung, behandling/prognos
- Orsaker: kryptokiridism (ej nedstigna testiklar) inguinalbråck och kleinfeltes
- Ursprung: de flesta cancerceller har får många kromosomer och ca 80% har en isokomosom 12p
- Behendling/prognos: prognosen är väldigt god. Samtliga oavsett sjukdomstyp får en orkidektomi. i vissa fall sätter man in cytostatika och strålning. regelbundna kontroller är viktigt.
Vem har rätt att begära en rättsmedicinsk obduktion?
Polis, åklagare, domstol, länsstyrelse
Njurcancer är inte den vanligaste maligna tumörsjukdomen men den tillhör en svårbehandlad tumörgrupp. Vilken typ av njurcancer är vanligast och hur vill du beskriva behandling och prognos för denna tumörsjukdom?
- Klarcellig njurcellscancer är den vanligaste typen
- 45% av dessa är fatala och då ofta för at de tidiga stadierna är asymptomatiska.
- Behandling inkluderar kirurgi med borttagande av primörtumör. Många njurcancrar har en VHL mutation som aktiverar transkriptionsfaktorerna PDGF, EGFR och TGF. Av den anledningen ger man pat med avancerad njurellscancer tyrpsinkinashämmare och mTOR-hämmare för att dämpa den effekten.
Beskriv kort vad som kännetecknar en reduktionistisk respektive heterotypisk syn på cancer.
- En reduktionistisk syn tar in te hänsyn till det kringliggande stromat i en tumör. Man undersöker och tittar endast på de specifika cancercellerna för att förstå utvecklingen av cancer.
- En heterotypisk syn tar kringliggande vävnad med i åtanke och tittar på cancern mer som en helhet.
Multipelt myelom. Var uppstår tumören, celltyp/-er, symptom?
- Uppstår i benmärgen och drabbar plasmaceller. ses främst i personer 70+ och har en dålig prognos.
- symptom inkluderar hjärtsvikt (amyloidinlagring), anemi (sänkt benmärgsfunktion), smärta (infalmmerad benmärg), frakturer (urkalkat skelett) och infektionskänslighet
Vid cytologisk undersökning, vilka kärnförändringar talar för malign karaktär? (skriv 4 av dem)
- stora kärnor
- hög kromatinhalt
- oregelbunden kärnform
- för många kärnor
Vad är hydronefros och vilka anledningar till detta tillstånd känner du till?
- En en- eller dubbelsidig vidgning av njurbäckenet. sker vid obstruktion av ureter.
- tumörer, njursten, medfödda defekter, graviditet, blodproppar, prostataförstoring mfl.
Vilka två intyg är sjukvården ålagda att utfärda i samband med ett dödsfall?
dödsbevis och dödsorsaksintyg
Tumörsjukdomar kan indelas i benigna, borderline respektive maligna. Vad grundar sig indelning på? Vilken klinisk betydelse får den? Illustrera med exempel!
Kliniskt avgör kategoriseringen hur god prognos en patient har. det kan även påverka vilket behandlingsalternativ man väljer. En Malign tumör kan ex vara svårare att bota kirurgiskt då de gärna metastaserar och har ett infiltrativt växtmönster
![](https://s3.amazonaws.com/brainscape-prod/system/cm/312/686/297/a_image_thumb.png?1590757161)
Vem kan besluta om en klinisk obduktion?
Läkaren kan besluta om detta för att:
- fastställa dödsorsak
- få kunskap om sjukdom och orsakat dödsfallet
- få kunskaper om behandlingseffekt
- undersöka skador/sjukliga förändringar i den avlidnes kropp
Ange de fyra viktigaste genetiska mekanismerna för aktivering av proto-onkogener till onkogener.
- translokation
- punktmutation
- amplifikation
- minskade halter av miRNA
Redogör för riskfaktorer vid utveckling av hepatocellulär respektive cholangiocellulär cancer
-
hepatocellulär cancer utvecklas ofta i patienter med en kronisk leversjukdom som Hepatit B eller C eller i personer som konsumerar höga halter av alkohol. DMT2 och alfa1 antitryspinbrist har också kopplats.
- infektion/alkohol—> skada på lever —> Inflammation —> cirros —> cancer
- cholangiocellulär cancer eller gallgångscancer utvecklas ofta i patienter med PSC (primär skleroserande cholangit), UC, cirros, Hep C/B och vissa medfödda levermissbildningar.
Malignt lymfom. Vilka huvudtyper finns? Vilka celler drabbas? Säg något om behandling och prognos?
Delas in i de två kategorierna Hogkins och Non-Hodgkins lymfom. B och T-celler kan drabbas i lymfom men vanligen är det B-celler.
![](https://s3.amazonaws.com/brainscape-prod/system/cm/312/686/298/a_image_thumb.png?1590757162)
Redogör vidare för mekanismerna bakom Hepatit B orsakad levercancer
- Primär Hep B infektion —4% av fallen—> kronisk hepatit
- Kronsik hepatit —25% av fallen—> cirros
- Cirros övergår nästan oundvikligen till heaptocellulärt carcinom. Den kroniska hepatiten kan även skippa cirrossteget och gå direkt till HCC. Kanske för att HBV kan infoga sig i genomet på leverceller och verka som en mutagen faktor. proteiner HBx tros dessutom öka celldelning och dereulerar cellcykelkontroll, DNA reparation och apoptos.
- Cirros ökar celldelningen i levern i ett försök att motverka skadorna som uppstår via inflammation och infektion. fler delningar —> ökad risk för fel
- Dessutom kortas telomererna vid varje delning —> regenerationskapaciteten nås
Vilken typ av malign tumör är vanligast i övre respektive nedre delen av esofagus? Nämn någon viktig riskfaktor för tumörutveckling i respektive lokal!
- övre delen = skivepitelcancer — riskfaktor = hetdryck, rökning, strålning
- nedre delen = adenocarcinom — riskfaktorer = GERD och alkohol
Diskutera kort (gärna i punktform, några ord räcker för varje punkt) principiella cellulära mekanismer som ofta är defekta eller förändrade i en neoplasi och kännetecknar den
- okänslig för anti-tillväxtsignaler
- immun för apoptos
- förmåga att bibehålla angiogenes
- självständig förmåga att producerar tillväxtsignaler
- förmåga att metastasera - för maligna neoplasier
- obegränsad delnignspotential
Vilken typ av lungcancer är vanligast hos kvinnor och icke-rökare?
- Det finns 4 huvudtyper av lungcancer
- små-cellig lungcancer - rökning
- adenocarcinom - kvinnor och ickerökare samt personer under 45
- squamous cell carcinoma - rökning
- large cell carcinoma
Vilken typ av tyreoideacancer är vanligast?
- 4 typer av den här cancergruppen
- Papillary carcinoma - 85% av fallen
- Follicular - 5-15% av fallen
- anaplastisk - <5% av fallen
- medullär - 5% av fallen
Vad kännetecknar ett dysplastiskt melanocytärt nevus histologiskt?
- makroskopiskt: stora, >5mm i diameter, platta eller något upphöjda med knölig yta, oregelbundna kanter och varierande grad av pigmentation
- mikroskopiskt: cytologisk atypi med kantiga kärnor och hyperkromati. i de ytligaste lagren ses även lymfatisk infiltrat frisättning av melanin som fagocyteras av makrofager och fibros runt epidermala “nästen” av melanocyter.
Njurcancer är en allvarlig tumörform. Vilken är den vanligaste typen och vilken typ av mutation är associerad med denna variant.
- njurcellscarcinom är en vanligaste typen. delas in i följande 3 undergrupper:
- klarcelligt carcinom är den vanligaset av dessa 3 och är VHL kopplad
- papillary njurcellscarcinom utgör 10-15% av njurcellscarcinom är är MET kopplad
- kromofobt njurcellscarcinom utgör ca 5% av njurcellacarcinom och är associerad med förlust av multipla kromosomer.
- nephroblastom är den andra stora typen av njurcancer men svarar endast för ca 15-20% av gruppen som helhet.