Biologi prov 2 Flashcards
Kunna ge några exempel på hur olika bakterier indelas i grupper.
Bakterier kan indelas i olika grupper baserat på flera kriterier: Form: Kocker (runda), baciller (stavformade), spiriller (spiralformade).
Gramfärgning: Grampositiva (tjock cellvägg
Hur en bakteriecell är uppbyggd.
En bakteriecell är uppbyggd av följande strukturer:
Cellvägg: Ger skydd och form, består av peptidoglykan (varierar mellan grampositiva och gramnegativa bakterier).
Cellmembran: Fosfolipidskikt som omger cytoplasman och reglerar transporten av ämnen in och ut ur cellen.
Cytoplasma: Vattenhaltig lösning med enzymer, näringsämnen och andra molekyler där cellens metabolism sker.
Ribosomer: Små strukturer där proteinsyntes sker.
DNA (nukleoid): En cirkulär DNA-sträng som innehåller bakteriens genetiska material, utan en avgränsad kärna.
Plasmider: Små, cirkulära DNA-molekyler som kan innehålla extra gener, t.ex. för antibiotikaresistens.
Flageller: Svansliknande utskott som används för rörelse.
Pili/Fimbrier: Korta utskott som hjälper till med vidhäftning och genöverföring mellan bakterier.
Kapsel (hos vissa bakterier): Skyddande yttre skikt som kan förhindra uttorkning och skydda mot immunsvar.
Denna uppbyggnad gör bakterier enkla men effektiva som encelliga organismer.
Cellvägg hos grampositiva resp. gramnegativa
Skillnaden mellan cellväggen hos grampositiva och gramnegativa bakterier är följande:
Grampositiva bakterier:
Tjock cellvägg: Består av ett tjockt lager av peptidoglykan (flera lager), vilket gör cellväggen styv och robust.
Teikonsyror: Finns ofta i cellväggen och hjälper till med stabilitet och struktur.
Färgning: Vid gramfärgning behåller de den violetta kristallviolettfärgen, vilket ger dem en lila färg under mikroskop.
Gramnegativa bakterier:
Tunn cellvägg: Har ett tunnare peptidoglykanlager.
Yttre membran: Utanför peptidoglykanlagret finns ett yttre membran som innehåller lipopolysackarider (LPS), vilket kan vara toxiskt och bidra till bakteriens skydd mot vissa antibiotika.
Periplasmatiskt utrymme: Ett utrymme mellan det inre cellmembranet och det yttre membranet, där peptidoglykanlagret ligger.
Färgning: Vid gramfärgning tappar de den violetta färgen vid avfärgning och tar upp den röda eller rosa färgen från motfärgningen (safranin).
Denna strukturella skillnad påverkar deras känslighet för antibiotika och immunsvar.
Indelning efter utseende (morfologi), här finns det några olika bakterier såsom kocker, spiriller…. Indelning efter ytterhölje hos bakterier.
Kocker: Runda bakterier. Exempel: Staphylococcus aureus (klotformiga och ofta i kluster) och Streptococcus pneumoniae (kedjeformade).
Baciller: Stavformade bakterier. Exempel: Escherichia coli (E. coli) och Bacillus anthracis.
Spiriller: Spiralformade bakterier. Exempel: Spirillum volutans.
Spiroketer: Långa och tunna spiralformade bakterier. Exempel: Treponema pallidum (orsakar syfilis).
Vibrioner: Kommaformade bakterier. Exempel: Vibrio cholerae (orsakar kolera).
När det gäller indelning efter ytterhölje finns:
Grampositiva bakterier: Har ett tjockt lager av peptidoglykan i cellväggen och saknar ett yttre membran. Dessa bakterier färgas violetta vid gramfärgning.
Gramnegativa bakterier: Har ett tunnare peptidoglykanlager men är omgivna av ett yttre membran som innehåller lipopolysackarider (LPS). De färgas rosa eller röda vid gramfärgning.
Syrafasta bakterier: Har ett unikt yttre hölje med mykolsyra, vilket gör dem resistenta mot vanliga färgningstekniker. Exempel: Mycobacterium tuberculosis.
Kapslade bakterier: Har en skyddande kapsel av polysackarider eller proteiner som omger cellväggen, vilket ger extra skydd. Exempel: Streptococcus pneumoniae.
Dessa indelningar används för att identifiera bakterier och förstå deras egenskaper, inklusive hur de interagerar med omgivningen och svarar på behandlingar.
Indelning av bakterier efter ”energikälla”.
Bakterier kan också indelas efter vilken energikälla de använder:
Fototrofa bakterier: Använder ljus som energikälla. Exempel: Cyanobakterier som genomför fotosyntes och producerar syre.
Kemotrofa bakterier: Får energi från kemiska reaktioner, indelade i:
Organotrofa: Använder organiska ämnen som energikälla, t.ex. Escherichia coli, som bryter ner organiska molekyler.
Litotrofa: Använder oorganiska ämnen (som svavel, järn, eller ammoniak). Exempel: Nitrosomonas, som oxiderar ammoniak i nitrifikationsprocessen.
Heterotrofa bakterier: Behöver organiska molekyler från andra organismer som både energikälla och kolkälla. Många sjukdomsframkallande bakterier är heterotrofa, exempelvis Streptococcus.
Autotrofa bakterier: Kan själva producera sin egen kolkälla från koldioxid. Exempel: Cyanobakterier, som är både fototrofa och autotrofa och kan bilda organiska ämnen genom fotosyntes.
Denna indelning hjälper till att förstå bakteriernas roll i ekosystemet och deras sätt att överleva i olika miljöer.
Virus: evolution, uppbyggnad & livscykler
Virusuppbyggnad: Består av genetiskt material (DNA eller RNA), en kapsid av protein och ibland ett hölje med glykoproteiner.
Livscykler:
Lytisk cykel: Virus infekterar en cell, replikerar snabbt och spränger cellen för att sprida nya viruspartiklar.
Lysogen cykel: Virusets DNA integreras i värdcellens genom och aktiveras senare för att starta den lytiska cykeln.
Retrovirus (t.ex. HIV): Omvandlar RNA till DNA och integreras i värdens genom.
Evolution: Virus tros ha utvecklats från cellulära gener eller genom ko-evolution med celler. De anpassar sig snabbt genom mutationer och rekombination.
Renodling av bakterier. Utstrykningsteknik. Steril teknik .
Renodling av bakterier innebär att isolera en specifik bakterieart från en blandad population för att studera den närmare. Detta görs genom att sprida ut bakterier på en odlingsplatta för att skapa separata kolonier.
Utstrykningsteknik används för att uppnå detta:
Ett prov tas och stryks ut över en agarplatta med hjälp av en steril bakteriespets eller ögla.
Utstrykningen görs i flera steg över plattans yta för att sprida ut bakterierna och minska antalet celler, vilket leder till att enstaka kolonier bildas efter inkubation.
Steril teknik är viktigt för att undvika kontaminering:
Arbeta nära en låga för att minimera luftburet material.
Sterilisera instrument genom att hetta upp dem innan användning.
Håll lock och ytor rena och minimera exponeringen av provet för omgivande luft.
Denna metod säkerställer att man kan studera en enda bakterieart utan påverkan från andra mikroorganismer.
Hur kan vi skydda maten mot mikroorganismer?
För att skydda maten mot mikroorganismer och förhindra att den förstörs eller orsakar sjukdom kan olika metoder användas:
Kyla och frysning: Låga temperaturer saktar ner eller stoppar tillväxten av mikroorganismer. Kylskåp (ca 4°C) och frysar (-18°C eller lägre) är vanliga förvaringstekniker.
Uppvärmning och pastörisering: Att hetta upp maten dödar de flesta bakterier och virus. Pastörisering (t.ex. av mjölk) innebär upphettning till en specifik temperatur under en viss tid för att döda skadliga mikroorganismer.
Konservering: Inläggning i salt, socker eller ättika skapar en ogynnsam miljö för mikroorganismer. Torkning av mat minskar vattenhalten, vilket förhindrar tillväxt.
Förpackning och förvaring: Användning av lufttäta förpackningar minskar exponeringen för syre och kontaminanter. Vakuumförpackning kan också bromsa tillväxten av mikroorganismer.
Sterilisering och konservering i burk: Genom att sterilisera mat i lufttäta burkar under tryck och hög värme förstörs alla mikroorganismer.
Tillsatser och konserveringsmedel: Vissa kemikalier, som sorbinsyra och natriumbensoat, används för att förhindra tillväxt av bakterier och svampar.
God hygien: Regelbunden rengöring av händer, redskap och ytor förhindrar spridning av mikroorganismer till maten.
Genom att använda en kombination av dessa metoder kan man effektivt skydda maten mot mikrobiell tillväxt och förlänga hållbarheten.
Hur påverkar abiotiska faktorer som t.ex. pH, salt, socker och temperatur bakterier.
Abiotiska faktorer påverkar bakteriers tillväxt så här:
pH: Bakterier trivs bäst vid neutralt pH (6,5–7,5). Sur miljö hindrar tillväxt, medan vissa bakterier tål surt eller basiskt pH.
Salt: Hög salthalt hämmar bakteriers tillväxt genom att orsaka uttorkning. Halofila bakterier kan dock växa i saltiga miljöer.
Socker: Hög sockerkoncentration skapar en hyperton miljö som hindrar tillväxt, men vissa bakterier tål det.
Temperatur: Låga temperaturer hämmar tillväxt, medan höga temperaturer dödar de flesta bakterier. Bakterier växer bäst vid 20–40°C.
Förstå hur Elisa-test fungerar och något om vad det kan användas till
ELISA-test (Enzyme-Linked Immunosorbent Assay) är en metod för att detektera och mäta koncentrationen av ett ämne, vanligtvis ett protein eller en antikropp, i ett prov.
Hur det fungerar:
Ett prov appliceras på en platta som är belagd med ett antigen (eller antikropp).
Om ämnet (antigen/antikropp) är närvarande, binder det till antigenet/antikroppen på plattan.
Enzymkonjugat (antikropp eller antigen kopplad till ett enzym) tillsätts. Om binder, kan enzymet katalysera en färgändring vid tillsats av ett substrat.
Färgens intensitet mäts för att kvantifiera mängden av ämnet i provet.
Användning: ELISA används för att diagnostisera infektioner (t.ex. HIV, hepatit), allergier och för att mäta nivåer av olika biomarkörer, såsom hormoner eller specifika proteiner.
Bakterier,
Encellig mikroorganism, prokaryot, som finns i många olika miljöer och kan orsaka sjukdomar eller vara nyttiga.
Arkéer,
Mikroorganismer som liknar bakterier men har en annan biokemisk uppbyggnad, ofta anpassade till extrema miljöer som heta källor.
Eukaryoter
Organismer vars celler har en kärna som omger det genetiska materialet. Inkluderar djur, växter, svampar och protister.
Prokaryoter
Encelliga organismer utan kärna, där det genetiska materialet ligger fritt i cellen. Bakterier och arkéer är prokaryoter.
Bakteriecell
En cell utan kärna, består av cellvägg, cellmembran, cytoplasma, ribosomer och ofta en cirkulär DNA-sträng (nukleoid).
Bakterie Morfologi,
Bakterier kan klassificeras efter form: kocker (runda), baciller (stavformade), spiriller (spiralformade).
Endosporbildning
En överlevnadsstrategi hos vissa bakterier, där de bildar en spordryck som är motståndskraftig mot extrema förhållanden.
Autotrofa,
Organismer som producerar sin egen mat från enkla ämnen som koldioxid, ofta via fotosyntes eller kemiska reaktioner.
Obligat
En organism eller ett tillstånd som är absolut nödvändigt för att överleva, t.ex. obligata aerober som måste ha syre för att leva.
Fakultativt
En organism som kan leva i olika miljöer, t.ex. fakultativa anaerober som kan leva med eller utan syre.
Heterotrofa,
Organismer som inte kan producera sin egen mat och måste konsumera andra organismer för energi.
Kvävefixerare
Bakterier som omvandlar atmosfäriskt kväve (N₂) till en form som växter kan använda, viktigt för ekosystemets kvävecykel.
Virus
Små infektiösa partiklar som består av genetiskt material (DNA eller RNA) inneslutet i ett proteinskal, och behöver en värdcell för att föröka sig.
bakteriofag
Virus som infekterar och förstör bakterier.
lysisk
Virusets livscykel där det infekterar en bakterie, replikerar sig och orsakar att bakterien spricker (lyserar).
lysogen livscykel
Virus integreras i bakteriecellens DNA och förblir latent tills det triggas att gå in i den lytiska cykeln.
Retrovirus
Virus som använder omvänt transkriptas för att omvandla sitt RNA till DNA och integrera det i värdcellens genom, t.ex. HIV.
Provirus
När ett virus (särskilt retrovirus) integreras i värdcellens DNA och förblir latent utan att omedelbart producera nya viruspartiklar. Det kan aktiveras senare för att börja replikera viruset.
HIV
Human Immunodeficiency Virus, ett retrovirus som orsakar HIV-infektion och kan leda till AIDS (Acquired Immunodeficiency Syndrome), ett tillstånd där immunsystemet försvagas.
Herpes
En grupp virus (herpesvirus) som orsakar infektioner som förkylning, munsår (HSV-1), och genital herpes (HSV-2). Viruset kan ligga latent i nervceller och reaktiveras vid stress eller svag immunitet.
Humant papillomavirus ( HPV)
En grupp virus som orsakar vårtor, inklusive könsvårtor, och är kopplade till vissa typer av cancer, t.ex. livmoderhalscancer. HPV kan överföras genom direkt kontakt, inklusive sexuell kontakt.
Förstå och kunna exemplifiera yt-förhållandens inverkan på organismen och ekosystemet
Yt-förhållandens inverkan på organismen och ekosystemet:
Yt-förhållanden (t.ex. temperatur, fuktighet, solens strålning) påverkar organismers livsmiljö och beteende. Exempel: Växter och djur som lever i kalla klimat (t.ex. isbjörnar) har anpassningar som minskar värmeförlust. I ekosystemet kan dessa förhållanden påverka näringskedjan och biodiversiteten.
Förstå och kunna exemplifiera hur kroppen styrs
Kroppen styrs genom nervsystemet och hormonsystemet. Nervsystemet skickar snabba signaler för att reglera omedelbara reaktioner, medan hormoner reglerar långsiktiga processer, såsom tillväxt och metabolism.
Kunna förklara negativ och positiv återkoppling
Negativ återkoppling: En process där en förändring i kroppen motverkas för att bibehålla homeostas, t.ex. blodtrycksreglering.
Positiv återkoppling: En process där en förändring förstärks för att uppnå ett mål, t.ex. födseln där sammandragningar intensifieras tills barnet föds.
Kunna förklara anpassningar hos växelvarma och jämnvarma djur samt fysiska skillnader i hos djur som är specialiserade på olika föda.
Växelvarma djur: Deras kroppstemperatur anpassas efter omgivningen, t.ex. kräldjur som ormar.
Jämnvarma djur: Har en konstant kroppstemperatur, t.ex. däggdjur som människor och fåglar, vilket kräver mer energi för att hålla en stabil temperatur.
Fysiska skillnader i specialisering på föda: Exempelvis har köttätare (t.ex. lejon) vassa tänder för att slita kött, medan växtätare (t.ex. kor) har platta tänder för att mala växter.
Känna till och kunna sätta in olika vävnader i sitt sammanhang.
Epitelvävnad: Skyddar ytor och organ, t.ex. huden eller inre ytor i tarmarna.
Stödjevävnad: Ger struktur och stöd, t.ex. benvävnad och brosk.
Muskelvävnad: Möjliggör rörelse, t.ex. skelettmuskler för rörelse och hjärtmuskulatur för hjärtats slag.
Nervvävnad: Överför nervsignaler, t.ex. hjärnan och ryggmärgen.
Känna till epitel, stödjevävnad, muskelvävnad och nervvävnad, kunna ge något exempel på var de används.
Epitelvävnad:
Funktion: Täcker kroppens ytor och inre organ, skyddar mot skador, infektioner och vätskeförlust.
Exempel: Hudens yttersta lager (epidermis) skyddar kroppen, och epitel i tarmen ansvarar för absorption av näringsämnen.
Stödjevävnad:
Funktion: Ger strukturellt stöd, skydd och flexibilitet till kroppen.
Exempel: Benvävnad ger stadga åt kroppen, medan brosk finns i leder (t.ex. knäled) för att minska friktion och ge flexibilitet.
Muskelvävnad:
Funktion: Möjliggör rörelse genom sammandragning och avslappning.
Exempel: Skelettmuskulatur används för frivilliga rörelser som att lyfta en arm, medan hjärtmuskulatur styr hjärtats slag.
Nervvävnad:
Funktion: Överför elektriska signaler mellan olika delar av kroppen.
Exempel: Hjärnan och ryggmärgen (centrala nervsystemet) styr kroppens funktioner och reagerar på stimuli. Perifera nerver leder signaler till och från extremiteter.
Dessa vävnader samverkar för att möjliggöra kroppens funktioner och för att hålla organismer levande och funktionella.
Homeostas
Kroppens förmåga att upprätthålla stabila inre förhållanden, som temperatur och pH, trots förändringar i omgivningen.
Positiv feedback (återkoppling)
En process där en förändring förstärks, t.ex. under förlossning när sammandragningar intensifieras tills barnet föds.
Negativ feedback (återkoppling)
En process som motverkar förändringar för att bibehålla stabilitet, t.ex. blodtrycksreglering.
Inhibitor
Ett ämne som blockerar eller minskar aktiviteten hos ett enzym eller en biologisk process.
metabolism
Alla kemiska reaktioner i kroppen som omvandlar energi för att stödja livsprocesser.
Basalmetabolism
Den mängd energi kroppen förbrukar i vila för att upprätthålla grundläggande livsprocesser, som andning och temperaturreglering.
Jämnvarm
Djur som kan hålla en konstant kroppstemperatur, t.ex. människor och fåglar.
Växelvarm
Djur vars kroppstemperatur varierar med omgivningens temperatur, t.ex. reptiler.
Storleksberoende, yta/volym-förhållande
Små organismer har större yta i förhållande till volymen, vilket påverkar deras metabolism och förmåga att hålla värme.
Glatta muskler
Muskler som styrs automatiskt (inte viljestyrda), finns i inre organ som tarmar och blodkärl.
Skelett-muskel
Muskler som styrs viljemässigt, ansvarar för kroppsrörelser.
Stödjevävnad
Vävnad som ger struktur och stöd till kroppen, som ben och brosk.
Muskelvävnad
Vävnad som möjliggör rörelse genom sammandragning, som skelettmuskler och hjärtmuskulatur.
Fettvävnad
Vävnad som lagrar energi och isolerar kroppen, finns som vitt och brunt fett.
Vitt fett
Lagrar energi och fungerar som isolering och stötdämpning.
Brunt fett
Producerar värme genom att förbränna fett, viktigt för temperaturreglering hos vissa djur.
Nervvävnad
Vävnad som överför nervsignaler, finns i hjärnan, ryggmärgen och nerver.
Epitel
Vävnad som täcker kroppens ytor och inre organ, t.ex. hud och tarmar.
Platt epitel
Epitelceller som är platta och bildar ett skyddande lager, t.ex. på huden.
Cylinder epitel
Epitelceller som är långa och cylindriska, t.ex. i tarmen där de hjälper till med absorption.
Kubiskt epitel
Epitelceller som är lika breda som höga, t.ex. i njurarna där de deltar i filtration och absorption.
Kunna redogöra för skillnader mellan herbivorer, omnivorer, karnivorer.
Herbivorer (växtätare): Äter främst växter, har ofta lång tarm för att bryta ner cellulosa, t.ex. kor och hästar.
Omnivorer (alltätare): Äter både växter och djur, har tarmar anpassade för att smälta olika typer av föda, t.ex. människor och grisar.
Karnivorer (köttätare): Äter främst kött, har kortare tarmar för snabbare matsmältning, t.ex. lejon och vargar.
Kunna redogöra för vilka organ som ingår i matspjälkningssystemet (inkl. vilka olika tarmar som ingår) och vilken funktion resp. organ har när det gäller kroppens matspjälkning.
Organ i matspjälkningssystemet och deras funktioner:
Munnen: Tuggning och enzymatisk nedbrytning (amylas bryter ned kolhydrater).
Matstrupe: Transporterar maten till magen via peristaltik.
Magen: Producerar magsyra och pepsin för att bryta ned proteiner.
Tunntarmen: Där största delen av matsmältningen sker. Enzymer från bukspottkörteln och gallan bryter ner fett, kolhydrater och proteiner. Näringsämnen absorberas.
Tjocktarmen: Absorberar vatten och salter, samt bildar avföring.
Levern: Producerar galla för fettspjälkning och lagrar näringsämnen.
Bukspottkörteln: Producerar enzymer för nedbrytning av kolhydrater, fett och proteiner samt insulin.
Kunna beskriva hur kolhydrater (stärkelse), fett och proteiner spjälkas i matspjälkningssystemet.
Spjälkning av kolhydrater, fett och proteiner:
Kolhydrater (stärkelse): Nedbrytning börjar i munnen med amylas och fortsätter i tunntarmen där pankreasamylas bryter ner dem till enkla sockerarter (glukos).
Fett: Nedbrytning börjar i tunntarmen där galla emulgerar fetterna, och lipas från bukspottkörteln bryter ner fetterna till fettsyror och glycerol.
Proteiner: Nedbrytning sker i magen med pepsin och fortsätter i tunntarmen där enzymer från bukspottkörteln bryter ner proteiner till aminosyror.
Kunna beskriva var ett fåtal vitaminer tas upp eller bildas.
Var vitaminer tas upp eller bildas:
Vitamin D: Bildas i huden vid exponering för solljus.
Vitamin B12: Tas upp i ileum (delen av tunntarmen).
Vitamin A: Tas upp i tunntarmen från fettrika livsmedel.
Sammanfattningsvis: Dessa mål handlar om matsmältningssystemets funktioner och hur olika födoämnen bryts ner och tas upp, samt var vissa vitaminer bildas eller absorberas.
Herbivor
Djur som äter växter, t.ex. kor och kaniner.
Karnivor
Djur som äter kött, t.ex. lejon och vargar.
Omnivor
Djur som äter både växter och djur, t.ex. människor och grisar.
Idisslare
Djur som tuggar maten flera gånger (t.ex. kor) och har en speciell magstruktur för att bryta ner växtmaterial.
Nätmagen
Den del av idisslarnas mage som filtrerar och blandar maten, mellan vommen och löpmagen.
Bladmagen
En del av idisslares magstrukturer där foderet blandas och bryts ned. Finns hos idisslare som får sitt näringsintag från växter.
Löpmagen
Den sista delen av en idisslares magtrakt där födan bryts ner med hjälp av enzymer och magsyra, liknande människans mage.
Vommen
Den största magen hos idisslare, där födan fermenteras av mikroorganismer innan den går vidare till de andra magdelarna.
Kolhydrater
Organiska föreningar som är den primära energikällan för kroppen, t.ex. stärkelse och socker.
Fett (Lipider)
Energigivande ämnen som består av fettsyror och glycerol, t.ex. oljor och smör.
Proteiner
Byggstenar för kroppens vävnader, består av aminosyror.
Aminosyror
De enheter som bygger upp proteiner. Vissa är essentiella, dvs. vi måste få dem från kosten.
Vitaminer
Organiska ämnen som behövs i små mängder för kroppens funktion, t.ex. vitamin C och D.
Mineralämnen
Oorganiska ämnen som kroppen behöver för att fungera, t.ex. kalcium och järn.
