Biofysikalisk kemi Flashcards
Beräkna värmemängden:
En mol CO2 som befinner sig vid vid 0 °C och 1 bar till 300 °C vid konstant tryck. CO2 kan betraktas som en ideal gas vars värmekapacitet vid konstant tryck ges av Ett konstant värde Cp,m = 44.23 JK−1mol−1.
∆H = n * Cp,m * (T2 – T1 ) = 1 * 44,23 * 300 = 13.3 kJ
Värmekapaciteten för kloroform vid konstant tryck är 118.0 JK−1mol−1 för flytande och 71.1 JK−1mol−1 för gasformigt kloroform. Ångbildningsentalpin är 29.20 kJ mol−1 vid 60 °C. Vad är dess värde vid 30 °C?
∆H(T2) – ∆H(T1) = ∆Cp,m(T2 – T1 )
∆H(303) = 29.20·10^3 + (71.1 − 118.0)(303 – 333) = 27.8 kJ mol−1
Vid 25 °C och 1 bar är förbränningsvärmet:
För C(grafit) 393.5 kJ mol−1
För H2 285.8 kJ mol−1
För CH4 891.1 kJ mol−1
Cp,m (JK−1 mol−1)
H2 —> 27.28
C —> 16.86
CH4 —> 23.67
Beräkna ∆H för bildning av metan från grundämnena vid 500 °C.
C(s) + 2H2(g) → CH4(g)
Hess lag: ∆𝐻(298) = ∆𝐻(C) + 2𝐻(H2) −∆𝐻(CH4) = −74.0 kJ mol−1
∆𝐻(773) = ∆𝐻(298) + ∆𝐶𝑝,𝑚(773 −298)
∆Cp,m = Cp,m(CH4) – Cp,m(C) − 2Cp,m(H2) = −47.75 JK−1 mol−1
⇒ ∆H(773) = −74.0 − 47.75·10−3 · (773 – 298) = −96.7 kJ mol−1
Ammoniaksyntesen
1/2 N2(𝑔) + 3/2 H2(𝑔) →NH3(𝑔)
genomförs industriellt vid relativt höga temperaturer, t ex 450 °C. Beräkna ∆H vid denna temperatur om ∆H är −46.11 kJ mol−1 vid 25 °C.
Cp,m (JK−1 mol−1)
H2 —> 27.28
N2 —> 28.58
NH3 —> 29.75
∆𝐻(723) = ∆𝐻(298) + ∆𝐶𝑝,𝑚(723 −298)
∆Cp,m = Cp,m(NH3) – 0.5Cp,m(N2) − 1.5Cp,m(H2) = −25.46 JK−1 mol−1
⇒ ∆H(723) = −46.11 − 25.46·10−3 · (723 – 298) = −56.9 kJ mol−1
Beräkna entropiändringen då 1.00 g guld smälter vid sin smältpunkt 1063 °C och 1 bar. Guldets smältvärme är 66.1 J g−1.
Au(s) → Au(l)
∆S = q/T = ∆H/T = 1 g · 66.1 J g−1 / 1336 K = 0.0495 JK−1
Beräkna entropiändringen då en mol bly uppvärms från 27 °C till 677 °C vid konstant tryck p = 1 bar. Smältpunkten för bly är 327 °C och smältvärmet är 4.93 kJ mol−1. Värmekapaciteterna för fast och flytande bly ges av:
Pb(s): Cp,m = 23.5 + 9.61∙10−3T JK−1 mol−1
Pb(l): Cp,m = 32.4 + 3.14∙10−3T JK−1 mol−1
Uppvärmning av Pb(s):
∆𝑆1 = 23.5 * ln 600 / 300 + 9.61 · 10−3 * (600 −300) = 19.17 JK−1 mol−1
Smältning vid 600 K:
∆S2 = ∆Hfus / T = 4.93 * 10^3 / 600 = 8.22 JK−1 mol−1
Uppvärmning av Pb(l):
∆S3= 32.4 * ln 950 / 600 + 3.14 * 10−3∙(950 −600) = 15.99 JK−1 mol−1
∆S = ∆S1 + ∆S2 + ∆S3 = 43.4 JK−1 mol−1
Beräkna entropiändringen, då is av 0 °C överförs till ånga vid 100 °C och 1 bar. Isens smältvärme vid 0 °C är 333.5 J g−1 och vattnets ångbildningsvärme vid 100 °C är 2.255 kJ g−1. Vattnets värmekapacitet vid konstant tryck mellan 0 och 100 °C är i medeltal 4.18 JK−1g−1.
(1) Reversibel smältning: ∆S1 = q/T = ∆H/T = 333.5 / 273 = 1.22 JK−1g−1
(2) Reversibel uppvärmning: ∆𝑆2 = 𝐶𝑝 * ln 𝑇2 / 𝑇1 =
4.18 * ln(373/273) = 1.30 JK−1g−1
(3) Reversibel förångning: ∆S3 = q/T = ∆H/T = 2255 / 373 = 6.05 JK−1g−1
∆S = ∆S1 + ∆S2 + ∆S3 = 8.57 JK−1g−1
Man blandar 100 g is med temperaturen 0 °C och 1.0 kg vatten med temperaturen 30 °C i en värmeisolerad termos. Beräkna sluttemperaturen i termosen samt den totala entropiändringen ∆S för hela förloppet.
Förloppet kan delas upp i tre delsteg:
1) Smältning av is ∆𝐻1 = 𝑛(is) ∆𝐻𝑓us
2) Uppvärmning av smältvatten från 0 °C till T2
∆𝐻2 = 𝑛(is) 𝐶𝑝,𝑚 (𝑇2−273)
3) Kylning av vatten från 30 °C till T2
∆𝐻3 = 𝑛(Vatten) 𝐶𝑝,𝑚 (𝑇2−303)
För ett värmeisolerat system gäller
∆𝐻= ∆𝐻1 + ∆𝐻2 + ∆𝐻3 = 0
Lös ut T2
∆𝑆= 𝑛(is) * ∆𝐻𝑓us / 273 + 𝑛(𝑖s) * 𝐶𝑝,𝑚 * ln 𝑇2 / 273 + 𝑛(vatten) * 𝐶𝑝,𝑚 * ln 𝑇2 / 303
Beräkna entropiändringen för vatten då
a) Vatten fryser till is vid 0 °C.
b) Underkylt vatten fryser till is vid −10 °C.
Cp är 75.3 JK−1 mol−1 för vatten
37.7 JK−1 mol−1, mol för is
Smältvärmet vid 0 °C är 6.024 kJ mol−1.
a) ∆S(273) = q/T = ∆H/T = −22.1 JK−1 mol−1
b) (1) Uppvärming av vatten från −10 °C till 0 °C:
∆𝑆1 = 𝐶𝑝(𝑙) * ln 𝑇2 / 𝑇1
= 75.3 * ln(273/263) = 2.81 JK−1 mol−1
(2) Reversibel frysning:
∆S2 = q/T = ∆H/T
= −6024 / 273 = −22.1 JK−1 mol−1
(3) Kylning av is från 0 °C till −10 °C:
∆𝑆3 =𝐶𝑝(𝑠) * ln (T2 / T1)
= 37.7 * ln (263 / 273) = −1.41 JK−1 mol−1
∆S = ∆S1 + ∆S2 + ∆S3 = −20.7 JK−1 mol−1
Beräkna ändringarana i entalpi ∆H, entropi ∆S och Gibbs fria energi ∆G då överhettad fast ammoniak smälter vid −60 °C. Smältentalpin för ammoniak är ∆H fus = 5.65 kJ mol−1 vid dess normala smältpunkt −77.7 °C. Värmekapaciteten för NH3(s) är Cp,m = 48.6 J K−1 mol−1 och för NH3(l) Cp,m = 80.8 J K−1 mol−1.
∆𝐻(𝑇2) = ∆𝐻(𝑇1) + ∆𝐶𝑝(𝑇2−𝑇1)
∆Cp,m = Cp,m (l) – Cp,m (s) = 80.8 – 48.6 = 32.2 J K−1mol−1
∆𝐻(213) = ∆𝐻(195) + ∆𝐶𝑝,𝑚 (213 −195)
= 5650 + 32.2 * 18 = 6230 J mol−1
∆𝑆(𝑇2) = ∆𝑆(𝑇1) + ∆𝐶𝑝 * ln 𝑇2 / 𝑇1
= ∆𝐻(𝑇1) / 𝑇1 + ∆𝐶𝑝 * ln 𝑇2 / 𝑇1
OBS!! —> ∆𝑆(𝑇1) = ∆𝐻(𝑇1) / 𝑇1
∆𝐺 = ∆𝐻 − 𝑇 ∆𝑆
Lustgas (N2O) kan användas som bedövningsmedel, till exempel i samband med förlossningar. En behållare med rörlig kolv innehåller 5 mol lustgas vid 20 °C och volymen 15 dm3. Gasen får expandera reversibelt och isotermt till dess att gasens tryck blir 1 atm. Beräkna arbetet w och värmet q som utbyts med omgivningen under expansionsprocessen. Ange om arbetet respektive värmet tillförs eller avges från gasen. Lustgasen kan betraktas som en ideal gas.
𝑤= − 𝑛𝑅𝑇 * ln 𝑉2 / 𝑉1
Lös V2 = nRT / P
Lös W
∆U = 0
q = −w = −(−25.3) = 25.3 kJ
-
-
Betrakta koldioxid som en ideal gas och beräkna den kemiska potentialen vid 25 °C och 10 bar relativt standardtillståndet.
μ − μ° = RT ln(p/p°) = R * 298 * ln(10/1) = 5.71 kJ mol−1
-
-
Svavel förekommer i fast form i två modifikationer Sα med ortorombisk och Sβ med monoklin kristallstruktur. Entalpi- och entropiändringen för reaktionen
Sα(s) → Sβ(s)
är ∆H = 340 J mol−1 och
∆S = 0.9 JK−1 mol−1 vid 25 °C.
Värmekapaciteten är Cp,m = 22.6 JK−1 mol−1 för Sα och Cp,m = 23.7 JK−1 mol−1 för Sβ. Lika stora mängder Sα(s) och Sβ(s) placeras i ett slutet kärl. Vad finns i kärlet då jämvikt ställt in sig vid 25 °C respektive 100 °C?
Sα(s) → Sβ(s)
∆H(298) = 340 J mol−1
∆S(298) = 0.9 JK−1 mol−1
∆G(298) = ∆H(298) – T∆S(298) = 72 J mol−1
∆Cp = Cp(β) – Cp(α) = 1.1 JK−1 mol−1
∆𝐻(373) = ∆𝐻(298) + ∆𝐶𝑝(373 −298)
= 340 + 1.1· (373 – 298) = 423 J mol−1
∆𝑆(373) = ∆𝑆(298) + ∆𝐶𝑝 ln 𝑇2 / 𝑇1
= 0.9 + 1.1 * ln(373/298) = 1.15 JK−1 mol−1
∆G°(373) = ∆H°(373) – T∆S°(373) = −5 J mol−1
Bestäm dp/dT för omvandlingen mellan två fasta faser av ammoniumnitrat
NH4NO3 (α) ⇌ NH4NO3 (β)
vid 32.3 °C och 1 bar. För denna process är ∆Hm = 1.67 kJ mol−1. Vid 32.3 °C är densiteten 1.716 g cm−3 för α-fasen och 1.654 g cm−3 för β-fasen.
∆Vm = M(1/ρβ − 1/ρα) = 1.75 * 10−6 m3/mol
⇒ dp/dT = ∆Hm / T∆Vm
= 1.67103 / 305.5 * 1.75·10−6 = 31.3 bar K−1
Vid den normala smältpunkten −38.9 °C är densiteterna för Hg(l) och Hg(s) 13.690 kg dm−3 respektive 14.193 kg dm−3 när trycket är 1 bar. Smältvärmet är 9.75 kJ kg−1. Beräkna smältpunkten vid 3540 bar. Den experimentellt observerade smältpunkten vid 3540 bar är −19.9 °C. Jämför med det beräknade värdet och kommentera skillnaden.
Hg(s) ⇌ Hg(l)
Specifika volymen:
∆V = V(l) – V(s)
= 1/13.69 – 1/14.193
= 2.59·10−3 cm3 g−1 = 2.59·10−6 m3 kg−1
dp/dT = ∆Hm / T∆Vm
ln(T2/T1) = (∆Vm/∆Hm)(p2 – p1)
⇒ T2 = 257 K = −16 °C
Skillnaden med experiment beror på att ∆Vm i själva verket varierar något med trycket.
Beräkna det lägsta lufttryck som krävs för att man skall kunna koka ägg. Äggets proteiner koagulerar vid 70 °C. Vattnets ångbildningsvärme är 40.6 kJ mol−1.
ln(p2/p1) = (−∆H/R)·(1/T2 – 1/T1)
⇒ p2 = 1·exp [−(40.6·103/R) · (1/343 – 1/373)] = 0.32 atm
För att sterilisera medicinska instrument kokas de i vatten i en tryckautoklav vid 120 °C, vilket är en tillräckligt hög temperatur för att döda de sporer som vissa bakterier bildar. Vilket tryck måste man minst ha i autoklaven? ∆Hvap = 40.6 kJ mol−1 för vatten.
ln(p2/p1) = (−∆H/R)·(1/T2 – 1/T1)
⇒ p2 = 1·exp [−(40.6·103/R)·(1/393 – 1/373)] = 1.95 atm
Ångtrycket för karvon, ett smakämne som förekommer i bl a kummin och därmed i flera sorters kryddat brännvin t ex Skåne och Ålborg, är
t/°C 57.4 100.4 133.0 157.3 203.5 227.5
p/torr 1.00 10.0 40.0 100 400 760
a) Beräkna ångbildningsvärmet för karvon
a) lnp = −∆H/RT + konstant
Plotta lnp mot 1/T ⇒ Rät linje med lutning
= −∆H/R ⇒ ∆Hvap = 53.6 kJ mol−1
-
-
-
-
b) Är det troligt att en blandning av kloroform (CHCl3) och koltetraklorid (CCl4) kan betraktas som en ideal blandning?
c) Ångtrycket över ren kloroform och ren koltetraklorid är 199.1 respektive 114.5 mm Hg vid 25 °C. Beräkna ångtrycket över en ekvimolär blandning av kloroform och koltetraklorid. Vilken sammansättning har de först övergående dropparna vid en vakuumdestillation av denna blandning vid 25 °C?
b) Molekylerna är opolära och ungefär lika stora ⇒ ideal blandning är en bra approximation
c) Raoults lag:
𝑝(Tot) = 𝑥CHCl3 𝑝CHCl3 + 𝑥CCl4 𝑝CCl4
= 0.5 · 199.1 + 0.5 · 114.5 = 156.8 mm Hg
Daltons lag:
𝑥CHCl3 = 𝑝CHCl3 / 𝑝(Tot) = 0.5 · 199.1 / 156.8 = 0.635
𝑥CCl4 = 𝑝CCl4 / 𝑝(Tot) = 0.5 · 114.5 / 156.8 = 0.365
En spray består av, förutom själva produkten, ett så kallat drivmedel (propellant), dvs en gasblandning som kondenserats till flytande form av övertrycket i sprayflaskan. Trycket i ångfasen som står i jämvikt med vätskeblandningen bidrar till att driva ut de partiklar som utgör sprayens produkt. I en spray använder man som drivemedel en blandning av 15 gram tetrafluoretan (C2H2F4) och 35 gram heptafluorpropan (C3HF7) som bildar en ideal lösning vid 20 °C och rådande tryck i flaskan. Beräkna det minsta tryck i sprayflaskan som krävs för att drivmedlet ska vara i vätskeform. Beräkna också molbråken av de båda komponenterna i ångfasen vid detta tryck. Ångtrycket för (ren) tetrafluoretan är 5.72 bar och heptafluorpropan 3.90 bar vid 20 °C.
A = tetrafluoretan, B = heptafluorpropan
𝑥𝐴 = n𝐴 / n𝐴 + n𝐵
= (𝑚𝐴 / 𝑀𝐴) / (𝑚𝐴 / 𝑀𝐴) + ( m𝐵 / 𝑀𝐵)
xB = 1 – xA
𝑝𝐴 = 𝑥𝐴 ∙𝑝𝐴∗ = 0.417 ⋅ 5.72
𝑝𝐵 = 𝑥𝐵 ∙𝑝𝐵∗ = 0.583 ⋅ 3.90 för en ideal lösning
Minsta trycket som krävs i sprayflaskan är lika med blandningens totala ångtryck
ptot = pA + pB = 0.417⋅5.72 + 0.583⋅3.90 = 4.66 bar
Daltons lag:
𝑝𝐴 = 𝑥𝐴 * 𝑝(Tot)
𝑝𝐵 = 𝑥𝐵 * 𝑝(Tot)
𝑥𝐴 = 𝑝𝐴 / 𝑝(Tot) = 0.417⋅ 5.72 / 4.66 = 0.51
𝑥𝐵 = 1 −𝑥𝐴 = 0.49
För en lösning av metan i bensen vid 25 °C är värdet på konstanten i Henrys lag 𝐾𝐻′ = 56.9 MPa.
Vad är ångtrycket av bensen över en lösning som är mättad med metan vid trycket 𝑝CH4 = 1 bar? Ångtrycket för ren bensen är 94.6 mm Hg.
Henrys lag gäller för det upplösta ämnet CH4 = B:
xB = pB/KH = 10^5 Pa / 59.6·10^6 = 0.0018
Raoults lag gäller för lösningsmedlet C6H6 = A:
𝑝𝐴 = 𝑥𝐴 * 𝑝𝐴∗ = (1 − 0.0018) · 94.6 = 94.4 mmHg
-
-
Vid dykning till djupet 200 m användes en gasblandning bestående av 4 vol % syre och 96 vol % helium som dykaren andas vid ren trycket 20.6 bar. Beräkna hur många gram heliumgas som kan lösa sig i 1 cm3 kroppsvävnad vid detta tryck. Som bekant består kroppsvävnaden huvudsakligen av vatten. Henrys konstant för helium i vatten är 𝐾𝐻′ = 1.52∙10^4 MPa.
pHe = 𝑥𝐻e * p = 0.96 * 20.6 = 19.8 bar
𝑝𝐻e = 𝐾𝐻′ * 𝑥𝐻e ⇒ 𝑥𝐻e = pHe / 𝐾𝐻′
= 19.8 * 10^5 / 1.52·10^10 = 1.30·10−4
V = 1 cm3 ⇒ nw = ρw*V / M
= 1.0 * 1 / 18.01 mol
xHe = nHe / (nHe + nw) ≈ nHe/nw
⇒ nHe = 1.30·10−4 / 18.01 = 7.2·10−6 mol
mHe = nHe * MHe = 7.2·10−6 * 4.0 = 28.9 μg
Fast svavel föreligger i två modifikationer med monoklin respektive ortorombisk kristallstruktur som båda är uppbyggda av ringformiga S8-molekyler. Vid 298 K är lösligheten i koltetraklorid 10.9 g per kg CCl4 för monoklint svavel och 8.52 g per kg CCl4 för ortorombiskt svavel. Beräkna ∆G för övergången
S monoklin (s) → S ortorombisk (s)
vid 298 K. Vilken av de två formerna av S(s) är stabil vid 298 K?
⇒ ∆G = μort(s) – μmon(s)
= RT * ln (cort/cmon)
= R * 298 * ln (8.52/10.9) = −610 J mol−1
⇒ Den ortorombiska formen är stabil
a) 200 mg av ett protein löses i 10 ml vatten vid 25 °C. Lösningens osmotiska tryck bestämdes till Π = 40 mbar. Beräkna proteinets molekylvikt. Lösningen kan betraktas som en idealt utspädd lösning.
a) Idealt utspädd lösning:
Π = RTnB / V
nB = ΠV / RT
= 4000 * 10·10−6 / R∙298 = 1.61·10−5
MB = mB / nB = 12 420 g mol−1
Ett läkemedelsföretag vill bestämma molmassan för ett enzym. Man löser upp det i vatten och mäter med en osmometer det osmotiska trycket Π vid olika masskoncentrationer cB vid 20 °C och erhåller följande data. Bestäm enzymets molmassa.
cB / mg cm–3 3.221 4.618 5.112 6.722
Π / Pa 563.7 808.1 894.6 1176
Plotta Π / cB mot cB
RT / M𝐵 = 175.0 m2s−2
⇒ 𝑀𝐵 = R𝑇 / 175.0 = 13 900 g mol−1
För koncentrerade elektrolytlösningar kan det osmotiska trycket beräknas med det exakta uttrycket
Π= −𝑅𝑇 * ln 𝑎𝐴 / 𝑉𝐴
där aA är aktiviteten och VA är molvolymen av lösningsmedlet. Beräkna det osmotiska trycket hos en 6 molal NaCl lösning i vatten vid 25 °C. Rent vatten har vid denna temperatur ångtrycket 31.7 mbar och vattenångtrycket över en 6 molal NaCl-lösning är 23.0 mbar.
A = H2O
𝑎𝐴 = 𝑝𝐴 / 𝑝𝐴∗
= 23.0 / 31.7 = 0.727
VA = MA/ρA
= 18·10−3 kg mol−1 / 1000 kg m−3 = 18·10−6 m3 mol−1
⇒ Π = −RT * ln aA/VA
= −R * 298 * ln 0.727 / 18·10−6 = 440 bar
-
-
Koncentrationen av vätekarbonat (HCO3−) inuti celler är 10 mM och koncentrationen utanför 28 mM. Den ojämna fördelningen av joner (även andra joner) ger upphov till en skillnad i elektrisk potential mellan in- och utsida på 60 mV, där insidan har lägre potential. Temperaturen är 37 °C.
a) Beräkna ∆𝐺𝑚 för att flytta vätekarbonat från insida till utsida.
b) Beräkna ∆𝐺𝑚 för att flytta vätekarbonat från utsida till insida.
c) Om vätekarbonat tilläts flöda fritt in och ut ur cellen, åt vilket håll skulle då nettoflödet gå (dvs. vilken av processerna är spontan)? Vad är det som driver flödet åt det hållet?
a)
∆𝐺𝑚 = 𝑅𝑇 * ln ([HCO3−]ut / [HCO3−]in) + (−1) * F * (𝜙𝑣t−𝜙𝑖n)
= 8.314 * 310 * ln (28 / 10) − 96485 * 0 −(−60) * 10−3 = −3140 J
b) ∆𝐺𝑚 = 3140 J
c) Vätekarbonat flödar spontant ut ur cellen mot sin koncentrationsgradient. Elektrisk potential skillnad driver processen.
-
-
Över det yttre membranet i en mitokondrie har man uppmätt än skillnad i pH så att pH är 1.4 enheter lägre på insidan (∆pH = −1.4), där pH = −log[H3O+]. Bestäm förhållandet i oxoniumjon koncentration [H3O+]in/[H3O+]ut mellan in- och utsida av membranet.
Man har också uppmätt en spänningsskillnad över membranet så att den elektriska potentialen är 140 mV högre på insidan av membranet. Beräkna ∆𝐺𝐺𝑚𝑚 vid 37 °C för processen att flytta oxoniumjoner (H3O+) från utsidan till insidan av membranet. Bestäm också i vilken riktning (från utsidan till insidan eller från insidan till utsidan) oxoniumjoner flödar spontant vid denna potentialskillnad.
∆pH = pHin – pHut
= −log[H3O+]in – (−log[H3O+]ut)
= −log [H3O+]in / [H3O+]ut = −1.4
[H3O+]in / [H3O+]ut = 10^1.4 = 25.1
För processen H3O+(ut) → H3O+(in) gäller:
∆𝐺𝑚 = 𝑅𝑇 * ln ([H3O+]in / [H3O+]ut) + 1 * 𝐹 * (𝜙in−𝜙ut)
= 8.314 * 310 * ln 25.1 + 96485 ∙(140 −0) * 10^−3
= 21.8 kJ mol−1
∆Gm > 0 för H3O+(ut) → H3O+(in), betyder att den omvända processen sker spontant. Det vill säga oxoniumjonerna strömmar spontant från insidan till utsidan av membranet.
Man har uppmätt hur koncentrationen av kväve(V)oxid (N2O5) ändras med tiden då det sönderfaller enligt reaktionen den stökiometriska reaktionen
2N2O5(g) → 4NO2(g) + O2(g)
Mätdata presenterades i nedanstående diagram. Bestäm reaktionsordningen, hastighetskonstanten (med korrekt enhet) samt halveringstiden för reaktionen. Bestäm också begynnelsekoncentrationen av N2O5.
1:a ordningens reaktion
k = − Lutnings koefficienten = 0.123 h−1
t1/2 = ln2 / k = 5.6 h
[N2O5]0 = e^0.4074 = 1.50 M
Beräkning av inre energin
Ekvipartitionsprincipen
𝑈𝑚 = U trans + U rot + U vib
ΔU (Energi) = Cv * ΔT
Cv,m = Um / T
n= PV / RT
Polariserbarhet
Är högst för högst antal e-
Ångtryck
Är högst för molekyler med låga intermediära krafter.
Högre smältpunkt = Mindre ångtryck
Symetriska molekyler
Dipolmoment = 0
Beräkna andel molekyler i exciterade nivå vid X tillstånd
ΔE = hv = hcν``
n1 / n0 = e^ -ΔE / kb*T eller e^ -ΔE / RT
Procent = (e^ -ΔE / KT) / 1 + e^ -ΔE / KT