Autoimmuna Systemsjukdomar Flashcards
Vad är ANA?
ANA står för Anti-Nuclear Antibodies, och innefattar en stor mängd olika autoantikroppar riktade mot diverse antigen som återfinns i cellkärnor. Dessa är i olika utsträckning associerade med vissa autoimmuna systemsjukdomar.
Beskriv principen för detektion av ANA.
Ett sätt att detektera ANAs hos en patient, är att ta plasma från denna och tillföra till en odling av humana epitelceller. Då binder ANAs till sina respektive antigen i epitelcellerna. Därefter tillför man antikroppar mot IgG-antikroppar, som dessutom är konjugerade med ett flourogen –> komplexet “lyser” då det betraktas i mikroskop. På så vis ser man ifall autoantikroppar förekommer, och i vilket mönster de bundit.
I vilka situationer bör man beställa ANA-analys?
ANA-analys bör beställas vid misstanke om inflammatorisk systemsjukdom eller i utredning av oklar leverpåverkan. Tecken på det förstnämnda kan vara såväl ospecifika inflammationstecken (förhöjt CRP/sänka, sjukdomskänsla) som sjukdomsspecifka tecken/symtom (ledvärk, hudutslag, ljuskänslighet etc). Viktigt att ANA-analys INTE skall beställas i tidigt skede för att utesluta systemsjukdom, utan snarare för att bekräfta.
ANA-analys kan tolkas på tre olika nivåer. Beskriv vilka.
I första hand tolkar man ifall provet är positivt eller negativt, dvs ifall det förekommer ANAs överhuvudtaget. Därefter kan man analysera mönstret hos en positiv reaktion, för att se vilken klass av antigen som antikropparna är emot. Ljusmikroskopi räcker till båda dessa. Slutligen kan man med andra tekniker ta reda på exakt vilken antigen antikropparna är riktade mot, för att avgöra specifikt vilken systemsjukdom det rör sig om.
Positiv ANA-analys kan ge upphov till 4 olika mönster: Vilka?
Homogent mönster: Antikroppar mot kromatinassocierade antigen –> hela kärnan färgas jämt. SLE!
Kornigt mönster: I vila är enbart kärnan prickig, men hela cellen blir prickig vid mitos. Väldigt stark indikation på SLE, om anti-DS-DNA!
Anti-centromer mönster: “vågigt” infärgad cellkärna.
Nukleolärt mönster: Enstaka stora prickar inuti cellkärnan.
Många autoimmuna sjukdomar ger upphov till skada på blodkärl och bindväv, trots avsaknad på antikroppar riktade mot komponenter i dessa. Varför?
I många fall så får vi skada på blodkärl och bindväv till följd av autoantikroppar riktade mot icke-relaterade molekyler, då dessa kan bilda immunkomplex som gärna fastnar i t.ex kapillärnystan, som i diverse glomerulonefriter.
Beskriv principen kring central tolerans hos B-celler och T-celler.
Central tolerans innebär att B och T-lymfocyter testas för autoreaktivitet innan de släpps ut i cirkulationen, dvs i benmärgen respektive i tymus. Om de visar sig autoreaktiva, skall de i vanliga fall genomgå deletion (fast B-celler kan försöka skapa en ny receptor & T-celler kan bli regulatoriska). I T-cellernas fall är denna process beroende av AIRE, Autoimmune Regulator, som ger celler i tymus möjligheten att uppvisa perifera antigen för thymocyterna.
Beskriv principen kring perifer tolerans hos T-celler.
Om T-celler trots bevisad central tolerans visar affinitet för ett autoantigen som uppvisas på MHC-molekyler, kommer de kunna binda till detta mha sin TCR. För att antigenet skall kunna aktivera T-cellen, måste det dock visas upp av en aktiverad antigen-presenterade cell, dvs en dendritisk cell som uttrycker B7 som kan binda till CD28 på T-cellen. Sker inte denna costimulering, blir T-cellen istället anergisk.
Nämn några olika riskfaktorer/förklaringar till uppkomst av autoimmunitet.
AIRE-mutation –> defekt central tolerans; FOXP3-mutation –> inga inducerade Treg-celler –> sämre perifer tolerans; Mutationer i HLA-gener –> överdriven aktivitet hos APCs; Infektioner som ger upphov till korsreaktiva antikroppar, som vid RF; UV-strålning –> ovanligt hög exponering av nukleära antigen; Rökning –> modifiering av normala antigen som ger förhöjd immunogenicitet.
SLE har en viss hereditet, som är kopplad till mutationer i gener relaterade till två “system”: Vilka?
Mutationer i HLA-gener –> abnormal antigenspresentation, samt mutationer i komplementsystemet som ger oförmåga att rensa bort apoptotiska kroppar och immunkomplex.
Patogenesen vid SLE är inte helt klarlagd, men en modell har föreslagits, som kopplar ihop genetiska abnormaliteter med miljöfaktorer och serologi. Redogör för denna.
Om en genetiskt predisponerad individ utsätts för UV-strålning och andra stimuli, kommer celler likt hos alla andra personer gå i apoptos, varav apoptotiska kroppar med nukleära antigen exponeras. Oförmåga till att rensa bort dessa, t.ex pga defekter i komplementsystemet leder till en hög antigenbörda, som i kombination med defekta toleransgener leder till bruten immunologisk tolerans hos B/T-celler. Vi får då autoantikrppar och IFN-a produktion. Detta ger vidare immuncellsaktivering via TLRs/FCr –> mer autoantikroppar, mer cytokiner och vävnadsskada.
Beskriv mekanismen för vävnadsskada vid SLE.
Merparten av vävnadsskadan sker då cirkulerande immunkomplex fastnar i vävnader, främst i hud och njurar, vilket ger upphov till komplementaktivering: En klassisk typ III-reaktion. Det kan dessutom ske typ II-reaktioner, där antikroppar mot cirkulerande antigen t.ex på erytrocyter, trombocyter ger aktivering av komplementsystemet/fagocyter i RES –> cytopenier.
40-50% av SLE-patienter får även en typ av antikroppar som ger upphov till Lupus Anticoagulans: Vad innebär detta?
Anti-fosfolipidantikroppar, t.ex mot kardiolipin, ger en ökad trombosrisk in vivo, men ger försämrad koagulation in vitro varav namnet “anticoagulans”.
Vilka kriterier måste uppfyllas för att ställa diagnosen SLE?
För att diagnostiseras med SLE måste man uppfylla minst 4 av de 11 följande kriterierna: Fjärilsexantem, diskoida exantem, ljuskänslighet, munsår, artrit, serosit, njurpåverkan (GN), hematologisk påverkan (penier), neurologisk påverkan, immunologisk abnormalitet (positiv ANA) och ANA i abnorm nivå.
Njurengagemang är den vanligaste farliga manifestationen av SLE, och förekommer i 6 olika grader/mönster. Vanligast är grad IV: Beskriv skademönstret.
Typ IV = Diffus lupusnefrit. Diffus innebär att >50% av glomeruli är drabbade. Dessa uppvisar endotelial/mesangial hypercellularitet med halvmånebildning i Bowmans kapsel. Elektronmikroskopi visar subendoteliala immunkomplex.
