Aristoteles Flashcards
Form och materia
Aristoteles förklarade att allt består av form (essens) och materia (substans). Materia är det fysiska ämnet som utgör objektet, medan formen ger det dess struktur och funktion, alltså dess identitet.
Potential och aktualitet
Potential är möjligheten för något att bli vad det kan vara, medan aktualitet är förverkligandet av denna potential. All förändring innebär övergång från potential till aktualitet genom yttre eller inre orsaker.
Förklaring på förändring
Förändring är processen där något går från att vara potentiellt till att vara aktuellt. Det sker genom en orsakskedja, där materia och form interagerar för att skapa utveckling eller rörelse.
Logik och logiska premisser
Logik är studiet av giltiga resonemang och regler för att härleda slutsatser från premisser. Premisser är de påståenden som leder till en slutsats om de är sanna och giltiga.
Nödvändiga och tillfälliga egenskaper
En nödvändig egenskap är en egenskap som måste finnas för att något ska vara vad det är, medan en tillfällig egenskap kan förändras utan att objektets identitet förändras. Aristoteles betonade dessa skillnader i sin logik.
Satslogik
Satslogik handlar om de relationer som finns mellan olika påståenden, eller satser, och hur de kan kombineras för att skapa logiskt giltiga slutledningar. Aristoteles utvecklade deduktiv logik som grund.
Nödvändiga och tillfälliga egenskaper för logisk giltig slutsats
För att en slutsats ska vara logiskt giltig, måste de premisser som används vara nödvändiga (oföränderliga sanningar) eller tillräckliga för att skapa en giltig slutledning.
Fall 1: Premisser baserade på nödvändiga villkor
A: Alla människor är dödliga.
B: Sokrates är en människa.
Slutsats: Sokrates är dödlig.
I detta fall är slutsatsen giltig eftersom premisserna bygger på nödvändiga villkor: dödlighet är en egenskap alla människor delar, vilket gör slutsatsen logiskt giltig.
Fall 2: Premisser baserade på tillfälliga villkor
A: Det regnar idag.
B: Jag har en paraply.
Slutsats: Jag kommer att vara torr.
Denna slutsats är inte nödvändigtvis giltig. Premisserna bygger på tillfälliga, osäkra villkor (regn och paraply) som inte garanterar att resultatet alltid uppnås. Andra faktorer kan påverka.
I det andra fallet är slutsatsen inte giltig eftersom premisserna baseras på tillfälliga omständigheter (regn och paraply), vilket inte med säkerhet leder till att personen förblir torr. Tillfälliga faktorer kan förändras, vilket gör slutsatsen osäker.
Orsak och förändring
Förändring är en övergång från potential till aktualitet, där något förverkligar sin möjlighet genom en process. Aristoteles förklarar detta genom fyra orsaker som samverkar.
Verkande orsak
Verkande orsak är den kraft eller handling som initierar förändringen. Exempel: en snickare som bygger ett bord, där snickarens arbete gör potentialen aktuell.
Formell orsak
Formell orsak är objektets form eller essens, som definierar vad något ska bli. Exempel: bordets design eller idé som ger struktur åt materialet.
Ändamålsorsak
Ändamålsorsaken är syftet eller målet med något. Exempel: bordet byggs för att användas till måltider, vilket driver och motiverar processen.
Materiell orsak
Materiell orsak är det fysiska materialet som möjliggör förändringen. Exempel: träet som används för att bygga bordet, vilket utgör dess substans.
Aristoteles själsbegrepp
Aristoteles såg själen som principen för liv och aktivitet. Själen är det som gör att organismer lever och utför sina funktioner. Den är förknippad med kroppens aktiviteter och funktioner.
Livsfunktionerna
Livsfunktionerna är de grundläggande funktioner som definierar liv: näring, tillväxt och fortplantning. Dessa är gemensamma för alla levande organismer och styrs av själen.
Växtsjäl
Växtsjäl är den enklaste formen av själ, som styr växternas förmåga att växa, ta upp näring och föröka sig. Den saknar medvetande eller rörelseförmåga.
Djursjäl
Djursjälen omfattar förutom växtsjälens funktioner även förmågan till rörelse, känslor och perception. Den är aktivare och mer komplex, vilket möjliggör djurens interaktion med sin omgivning.
Förnuftsjäl
Förnuftsjäl, som finns hos människor, styr rationellt tänkande och intellektuell förmåga. Den är förmågan att förstå, reflektera och fatta beslut, vilket gör människan till en tänkande varelse.
Aktiva förnuftet
Aktiva förnuftet är den del av förnuftsjälens intellekt som är odödlig. Det är den aspekt av själen som kan förstå universella sanningar och som inte påverkas av kroppens förfall.
Lycka (Eudaimonia)
För Aristoteles är lycka (eudaimonia) det yttersta målet för människan. Det uppnås genom att leva ett liv i enlighet med dygd och förnuft, vilket leder till fullständig uppfyllelse och välmående.
Den gyllene medelvägen
Den gyllene medelvägen är Aristoteles idé om dygd. Dygd är en balans mellan två extrema: en för mycket och en för lite av en egenskap. Lycka uppnås genom denna balans.
Aristoteles syn på lycka (Eudaimonia)
För Aristoteles är lycka (eudaimonia) att leva ett liv i enlighet med dygd och förnuft. Det handlar om att uppnå det bästa för sitt eget liv och sitt samhälle.
Sokrates syn på lycka (Areté)
Sokrates såg lycka som en konsekvens av att leva ett dygdigt liv, där kunskap och visdom styr individens handlingar. Lycka för honom var att vara god, inte att söka nöje.
Aristoteles syn på dygd
Aristoteles såg dygd som en medelväg mellan två ytterligheter. Dygd handlar om att balansera sina känslor och handlingar för att uppnå ett gott och harmoniskt liv, som leder till lycka.
Sokrates syn på dygd
För Sokrates var dygd en form av kunskap. Genom att förstå vad som är rätt och sant skulle människor handla dygdigt. Dygd för honom var nära kopplat till intellektuell insikt och moral.
Aristoteles syn på rätt och fel
Aristoteles ansåg att rätt och fel inte var absoluta utan relaterade till människans förmåga att resonera och leva i enlighet med dygd. Rätt handlar om att uppnå balans och harmoni.
Kunskapens natur
Aristoteles menade att kunskap inte är medfödd utan förvärvas genom erfarenhet och observation. Genom att studera världen och använda förnuftet kan vi förstå sanningar och utveckla insikter.
”Teoretisk åskådare”
Aristoteles ansåg att den högsta lyckan (eudaimonia) uppnås genom att vara en “teoretisk skådare” – att använda förnuftet för att förstå universums sanningar. Detta liv är dygdigt, intellektuellt och självförverkligande.
Det naturliga = rätta
För Aristoteles är det naturliga det rätta, där naturens ordning och syfte styrs av en inre logik. Det rätta för människan är att leva enligt sin natur och dygd.
Slaveri
Aristoteles ansåg att slaveri var naturligt i vissa samhällen, då han trodde att vissa människor var “naturligt” underordnade andra och inte kunde uppnå samma intellektuella utveckling.
Mittenklassen
Aristoteles såg medelklassen som naturlig för samhällens stabilitet. Han ansåg att de hade både den ekonomiska friheten och dygden att kunna upprätthålla balans och rättvisa i samhället.
Kvinnan
Aristoteles ansåg att kvinnor var ofullständiga i förhållande till män, och hans syn reflekterade en tro på att kvinnans natur var mer passiv och mindre förnuftig, vilket gjorde henne underordnad mannen.
Polis och gemenskap
För Aristoteles är den politiska gemenskapen, polis, en förutsättning för att individer ska kunna leva goda liv. Han trodde att människan är en “politisk” varelse, skapad för att leva tillsammans i samhället. Samhället ger de bästa förutsättningarna för individens utveckling.
Typer av styre (sex stycken)
Aristoteles kategoriserade olika styrelsesätt i tre idealformer och tre perverterade former:
* Monarki (god form): En kung styr för det allmänna bästa.
* Aristokrati (god form): Ett fåtal visa och dygdiga människor styr.
* Politeia (god form): Folkstyre baserat på rättvisa och lagar.
* Tyranni (dålig form): En envåldshärskare som styr för egen vinning.
* Oligarki (dålig form): En elit som styr för egen fördel.
* Demokrati (dålig form): Folkstyre som leder till kaos när majoriteten söker egen vinning.
Människans natur och politik
Aristoteles trodde att människor naturligt söker gemenskap och strävar efter att leva i en ordnad social struktur. Den politiska ordningen bör vara anpassad efter människans naturliga behov och förmågor.
Dygd och rättvisa
Politikens mål är att skapa en rättvis och dygdig samhällsordning. För Aristoteles innebär rättvisa att ge varje individ vad han eller hon förtjänar, och att samhället bör uppmuntra dygdiga liv.
Den gyllene medelvägen i politiken
Precis som i hans etiska filosofi, föreslog Aristoteles en “gyllene medelväg” för politiken: inte för mycket eller för lite makt i händerna på individer eller grupper. Hans ideal var en balans som skyddar rättvisa och stabilitet.
Lycka: Aristoteles (eudaimonia)
Aristoteles ser lycka som att leva ett fulländat liv i enlighet med förnuft och dygd. Det är slutmålet, uppnått genom praktisk visdom och balans mellan njutning och moral.
- Lycka: Sokrates (areté)
Sokrates kopplar lycka till dygd (areté) och själens excellens. Lycka uppstår genom moralisk utveckling och att leva enligt sanningen, oberoende av materiella och kroppsliga njutningar.
- Dygd: Aristoteles
Dygd är en vana att välja den gyllene medelvägen mellan ytterligheter. Den är praktisk och kontextberoende, styrd av förnuft och uppnådd genom erfarenhet och reflektion.
- Dygd: Sokrates
Sokrates ser dygd som kunskap om det goda. Han menar att ingen medvetet gör fel, och att dygd är universell och rotad i förnuft och självrannsakan.
Förnuft (sokrates)
Sokrates ser förnuft som själens väg till dygd och sanning. Genom självrannsakan och dialog hjälper förnuftet att identifiera det goda, vilket leder till ett moraliskt och lyckligt liv.
Platon (förnuft)
Platon ser förnuft som själens högsta del, som når idévärlden där sanning och godhet existerar. Förnuft leder människan bort från sinnesvärlden och kroppens begär mot evig kunskap.
Samverkan mellan orsakerna
Ingen av de fyra orsakerna är tillräcklig på egen hand för att förklara förändring; de måste verka tillsammans.
Hur förklaras ett bord enligt de fyra orsakerna?
För att ett bord ska bli till krävs att materialet (träet) existerar, att det formas enligt en specifik design, att någon tillverkar det och att det finns ett syfte som driver hela processen. Förändring sker alltså som en övergång från potential (träets möjlighet att bli ett bord) till aktualitet (ett färdigt och funktionellt bord), och denna övergång är beroende av en dynamisk samverkan mellan alla fyra orsakerna.
