straffrätt dugga Flashcards
Vad menas med putativt (inbillat) nödvärn respektive nödvärnsexcess?
Putativ nödvärn = GM tror felaktigt att det handlar om nödvärnssituation → GM går fri från ansvar för uppsåtligt brott om handlingen hade varit tillåten om den nödvärnssituationen var riktig.
Nödvärnsexcess = Nödvärnssituation föreligger men man överskrider det som är tillåten gärning (uppenbart oförsvarligt).
Vad krävs för att ett samtycke enligt 24:7 BrB ska rättfärdiga en brottsbeskrivningsenlig gärning?
RÄTTTT
den utsatte:
1. samtyckt till (accepterat) gärningen;
2. samtycket föreligger vid tiden för gärningen + hela dess utförande,
3. är behörig att förfoga över intresset,
4. har förmåga att förstå innebörden av gärningen,
5. samtycket har lämnats frivilligt och under insikt om relevanta förhållanden,
6. samtycket är allvarligt menat.
+ gärningen ska inte vara oförsvarlig.
När är medverkan till specialstraffrättsliga brott kriminaliserad?
RÄTTT
BrB 24:4 2 men.: medverkan till specialstraffrättsliga brott är straffbelagt, under förutsättning att fängelse ingår i straffskalan eller om annat är föreskrivet.
Vilka uppsåtsformer tillämpas i svensk rätt och vad skiljer dem åt?
Avsiktsuppsåt = Medveten kontrollerad gärning utförs för att viss följd ska inträffa. GM har alltså ett syfte med sin gärning.
Insiktsuppsåt = (praktisk visshet) GM ser följd eller omst som mycket sannolik. Denne har inga tvivel om att följd kommer som konsekvens av gärningen.
Likgiltighetsuppsåt = GM har misstanke + likgiltig ställning till följden. GM är beredd att offra intresset genom gärningen. Utgör uppsåtets lägre gräns.
Skillnad: GM:s inställning och attityd
- Avsiktsuppsåt - GM vidtag gärningen för att följden ska inträffa. Avsiktligen utför gärning.
Insikt - GM ser följden som en oundviklig effekt och ser följden som mycket sannolik.
Likgiltighet - GM har vetskap om risk och misstanke om följd, men ser inte risken till följden som skäl att avstå från gärningen.
Vad avses med begreppen straffrättens allmänna respektive speciella del samt specialstraffrätt?
Straffrättens allmänna del: Allmänna rekvisit för brott, regler och läror samt oskrivna undantag. Det är generella regler för alla former av brott.
Straffrättens speciella del = Regler om enskilda brottstyper. Handlar om vad som krävs för att respektive rekvisiten i varje straffbestämmelse uppfylls.
Specialstraffrätt = De straffrättsliga bestämmelser som inte finns i BrB utan i andra lagar.
Vad menas med medverkansobjekt? Vad menas med medverkansgärning?
Medverkansobjekt = GM:s otillåtna gärning.
Medverkansgärning = Medverkande har främjat medverkansobjektet med råd/ dåd.
Vilka är nödvärnssituationerna?
24:1 BrB: Rätt till nödvärn föreligger mot:
- påbörjande eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom
- den som hindrar att egendom återtas på bar gärning
- den som olovligen trängt in eller försöker tränga in i rum, hus, gård eller fartyg
- den som vägrar att på tillsägelse lämna annans bostad
Gärningen ska ej vara uppenbart oförsvarlig!
Vilka former av personlig oaktsamhet finns i svensk rätt och vad skiljer dem åt?
Medveten oaktsamhet = Är identiskt med misstanke, insikt om risk, tveksamhet. Uppfyller första ledet i likgiltighetsuppsåt. GM är likgiltig, men endast inför risken.
Omedveten oaktsamhet = GM hade skälig anledning att anta, eller borde ha förstått (kunde), att en viss följd skulle inträffa eller att viss omst förelåg. Den omedvetne oaktsamma visar inte likgiltighet inför en risk som han är medveten om, utan likgiltighet inför huruvida det finns en risk (som han inte är medveten om). GM inte har förstått, ens i form av misstanke, att något visst skulle inträffa.
Vad skiljer dem åt? Vid båda oaktsamheter kunde GM rätta sig efter lagen. Skillnaden består i att “kunde” vid omedveten oaktsamhet relaterar till ett hypotetiskt/möjligt tillstånd. GM kunde rätta sig efter lagen om han hade tänkt efter, varit aktsam, gjort kontroller osv. Omedvetet oaktsamhet är även mindre klandervärt.
Vad skiljer en anstiftare från en medhjälpare?
Anstiftare = Förmår någon att begå brott. Psykisk påverkan/orsakar. Kräver varken övertalning eller vilseledande men måste på något sätt innebära att GM får tillräckliga skäl för sitt handlande.
Medhjälpare = Främjande som inte når upp till anstiftan. Medhjälp kan vara både fysisk och psykisk. (Består vanligen av råd/uppmuntran om psykisk).
Ge tre exempel på rättfärdigande omständigheter. Vad innebär de?
Nödvärn = 24:1 BrB - en annars straffbelagd gärning är tillåten om den företas i en nödvärnssituation, förutsatt att den inte är uppenbart oförsvarlig. Nödvärn riktar sig mot den varifrån en fara kommer. Nödvärn måste vara försvarsåtgärd som riktar sig mot angriparen personligen eller något hans intresse. Nödvärnsgärning är brottsligt om den med hänsyn till angreppets beskaffenhet, den angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarlig → svarsgärningen får inte avvika från vad som har varit behövligt och det får inte råda uppenbart missförhållande mellan nödvärnsgärningen och den skada som hotar genom angreppet.
Nöd = 24:4 BrB- en straffbelagd gärning, som förövats av nöd, är tillåten under förutsättning att den inte är oförsvarlig. Försvarlighetsbedömningen sker med beaktande av farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omständigheterna i övrigt. Det krävs att gärningen ska vara påkallad av ett intresse av betydligt större vikt än det som offras. Man får t ex offra annans egendom för att undanröja fara för liv. Gärningen ska ha varit behövlig.
Samtycke = 24:7 BrB → en gärning som någon begår med samtycke från den mot vilken den riktas utgör brott om gärningen är oförsvarlig. En person kan i vissa fall godta/acceptera en gärning och den andra personen får genom samtycket tillåtelse att utföra gärningen. Giltigt samtycke förutsätter vissa krav.
Laga befogenhet att använda våld = Det offentliga har i vissa fall rätt att använda våld, främst polisen som har laga befogenhet att i viss utsträckning använda våld för att genomföra sina uppgifter. Förutsätter att gärningen är försvarlig med hänsyn till omständigheterna. PolisL betonar också att polisens maktutövning ska vara behövlig.
Vad innebär försöksbrottets krav på ”påbörjat utförandet av visst brott”? Ge minst ett exempel var på när detta krav är uppfyllt respektive inte uppfyllt.
Kravet på “påbörjat utförandet av visst brott” = Försökspunkten skall övergått från förberedelse till verkställighet.
Kravet uppfyllt = Typfall 1 - Försökspunkten är alltid nådd när försöket är avslutat, dvs GM har gjort allt som från hans sida var behövligt, men brottet ändå inte fullbordats av någon anledning.
Kravet ej uppfyllt = Ett ett uppehåll som sker innan GM börjar hålla på att göra något som faller under brottsbeskrivningens verb anses medföra att försökspunkten ännu inte är nådd.
Var går gränsen mellan skuldformerna uppsåt och oaktsamhet? Förklara skillnaden.
Likgiltighetsuppsåt: Anses vara uppsåtets nedre gräns i förhållande till oaktsamhet. Det krävs att GM hade en misstanke om följden/omständigheten och att GM var likgiltig inför följden.
Medveten oaktsamhet: Krävs här också att GM hade misstanke om följden/omständigheten (samma som för likgiltighetsuppsåt) men för medveten oaktsamhet ska GM vara likgiltig inför risken att följden skulle inträffa/omständigheten förelåg.
Skillnaden är alltså: Likgiltighetsuppsåt = Följden, Medveten oaktsamhet = risken.
Vad menas med äkta och oäkta underlåtenhetsbrott?
Äkta: Brottstyper där det uttryckligen framgår att underlåtenhet är kriminaliserat. Ansvar pga att personen inte gjort det som personen borde ha gjort → framgår av lagtexten vem som är skyldig att handla. Lagstiftaren har uttryckligen angivit att brottet kan begås genom underlåtenhet.
Oäkta: Ansvar förutsätter att GM är i garantställning. Handlar om straffbestämmelser som först ser ut att kriminalisera ett handlande, men att om man inte gör någonting också kan orsaka samma otillåtna gärning.
Vilka krav ställs på försvarlighetsbedömningen för nödvärn respektive nöd? I vilken situation (nödvärn eller nöd) har du störst möjlighet att agera? Varför är det skillnad?
Nödvärn = GM går fri om det inte är uppenbart oförsvarlig, med hänsyn till:
- angreppets beskaffenhet
- det angripnas betydelse
- omständigheterna i övrigt.
→ Man har mer handlingsutrymme då det kräver ett uppenbart oförsvarligt agerande.
Nöd = GM går fri om det inte är oförsvarligt, med hänsyn till:
- farans beskaffenhet
- den fara som åsamkats annan
- omständigheterna i övrigt.
Störst möjlighet att agera i: Försvarlighetsbedömningen är mer fördelaktigt i en nödvärnssituation.
Skillnad: Nödvärn är ett specialfall av nöd + vid nöd är tillämpningsområdet större då det rör angrepp av mindre allvarlig beskaffenhet.
Vad innebär täckningsprincipen?
Innebär att GM:s uppsåt/oaktsamhet ska täcka den rättsstridiga gärningen. Vad GM tror att han har gjort (dvs om den gärning han begått inklusive dess följder) ska överensstämma med vad som faktiskt utreds ha skett. Principen innebär att en handling endast kan medföra straff då samtliga objektiva rekvisit (gärningsrekvisiten) omfattas av gärningsmannens uppsåt (subjektiva rekvisit). Uppsåtet måste täcka hela straffbelagda gärningen och frånvaron av omständighet som gör gärningen rättsenlig.