straffrätt dugga Flashcards
Vad menas med putativt (inbillat) nödvärn respektive nödvärnsexcess?
Putativ nödvärn = GM tror felaktigt att det handlar om nödvärnssituation → GM går fri från ansvar för uppsåtligt brott om handlingen hade varit tillåten om den nödvärnssituationen var riktig.
Nödvärnsexcess = Nödvärnssituation föreligger men man överskrider det som är tillåten gärning (uppenbart oförsvarligt).
Vad krävs för att ett samtycke enligt 24:7 BrB ska rättfärdiga en brottsbeskrivningsenlig gärning?
RÄTTTT
den utsatte:
1. samtyckt till (accepterat) gärningen;
2. samtycket föreligger vid tiden för gärningen + hela dess utförande,
3. är behörig att förfoga över intresset,
4. har förmåga att förstå innebörden av gärningen,
5. samtycket har lämnats frivilligt och under insikt om relevanta förhållanden,
6. samtycket är allvarligt menat.
+ gärningen ska inte vara oförsvarlig.
När är medverkan till specialstraffrättsliga brott kriminaliserad?
RÄTTT
BrB 24:4 2 men.: medverkan till specialstraffrättsliga brott är straffbelagt, under förutsättning att fängelse ingår i straffskalan eller om annat är föreskrivet.
Vilka uppsåtsformer tillämpas i svensk rätt och vad skiljer dem åt?
Avsiktsuppsåt = Medveten kontrollerad gärning utförs för att viss följd ska inträffa. GM har alltså ett syfte med sin gärning.
Insiktsuppsåt = (praktisk visshet) GM ser följd eller omst som mycket sannolik. Denne har inga tvivel om att följd kommer som konsekvens av gärningen.
Likgiltighetsuppsåt = GM har misstanke + likgiltig ställning till följden. GM är beredd att offra intresset genom gärningen. Utgör uppsåtets lägre gräns.
Skillnad: GM:s inställning och attityd
- Avsiktsuppsåt - GM vidtag gärningen för att följden ska inträffa. Avsiktligen utför gärning.
Insikt - GM ser följden som en oundviklig effekt och ser följden som mycket sannolik.
Likgiltighet - GM har vetskap om risk och misstanke om följd, men ser inte risken till följden som skäl att avstå från gärningen.
Vad avses med begreppen straffrättens allmänna respektive speciella del samt specialstraffrätt?
Straffrättens allmänna del: Allmänna rekvisit för brott, regler och läror samt oskrivna undantag. Det är generella regler för alla former av brott.
Straffrättens speciella del = Regler om enskilda brottstyper. Handlar om vad som krävs för att respektive rekvisiten i varje straffbestämmelse uppfylls.
Specialstraffrätt = De straffrättsliga bestämmelser som inte finns i BrB utan i andra lagar.
Vad menas med medverkansobjekt? Vad menas med medverkansgärning?
Medverkansobjekt = GM:s otillåtna gärning.
Medverkansgärning = Medverkande har främjat medverkansobjektet med råd/ dåd.
Vilka är nödvärnssituationerna?
24:1 BrB: Rätt till nödvärn föreligger mot:
- påbörjande eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom
- den som hindrar att egendom återtas på bar gärning
- den som olovligen trängt in eller försöker tränga in i rum, hus, gård eller fartyg
- den som vägrar att på tillsägelse lämna annans bostad
Gärningen ska ej vara uppenbart oförsvarlig!
Vilka former av personlig oaktsamhet finns i svensk rätt och vad skiljer dem åt?
Medveten oaktsamhet = Är identiskt med misstanke, insikt om risk, tveksamhet. Uppfyller första ledet i likgiltighetsuppsåt. GM är likgiltig, men endast inför risken.
Omedveten oaktsamhet = GM hade skälig anledning att anta, eller borde ha förstått (kunde), att en viss följd skulle inträffa eller att viss omst förelåg. Den omedvetne oaktsamma visar inte likgiltighet inför en risk som han är medveten om, utan likgiltighet inför huruvida det finns en risk (som han inte är medveten om). GM inte har förstått, ens i form av misstanke, att något visst skulle inträffa.
Vad skiljer dem åt? Vid båda oaktsamheter kunde GM rätta sig efter lagen. Skillnaden består i att “kunde” vid omedveten oaktsamhet relaterar till ett hypotetiskt/möjligt tillstånd. GM kunde rätta sig efter lagen om han hade tänkt efter, varit aktsam, gjort kontroller osv. Omedvetet oaktsamhet är även mindre klandervärt.
Vad skiljer en anstiftare från en medhjälpare?
Anstiftare = Förmår någon att begå brott. Psykisk påverkan/orsakar. Kräver varken övertalning eller vilseledande men måste på något sätt innebära att GM får tillräckliga skäl för sitt handlande.
Medhjälpare = Främjande som inte når upp till anstiftan. Medhjälp kan vara både fysisk och psykisk. (Består vanligen av råd/uppmuntran om psykisk).
Ge tre exempel på rättfärdigande omständigheter. Vad innebär de?
Nödvärn = 24:1 BrB - en annars straffbelagd gärning är tillåten om den företas i en nödvärnssituation, förutsatt att den inte är uppenbart oförsvarlig. Nödvärn riktar sig mot den varifrån en fara kommer. Nödvärn måste vara försvarsåtgärd som riktar sig mot angriparen personligen eller något hans intresse. Nödvärnsgärning är brottsligt om den med hänsyn till angreppets beskaffenhet, den angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarlig → svarsgärningen får inte avvika från vad som har varit behövligt och det får inte råda uppenbart missförhållande mellan nödvärnsgärningen och den skada som hotar genom angreppet.
Nöd = 24:4 BrB- en straffbelagd gärning, som förövats av nöd, är tillåten under förutsättning att den inte är oförsvarlig. Försvarlighetsbedömningen sker med beaktande av farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omständigheterna i övrigt. Det krävs att gärningen ska vara påkallad av ett intresse av betydligt större vikt än det som offras. Man får t ex offra annans egendom för att undanröja fara för liv. Gärningen ska ha varit behövlig.
Samtycke = 24:7 BrB → en gärning som någon begår med samtycke från den mot vilken den riktas utgör brott om gärningen är oförsvarlig. En person kan i vissa fall godta/acceptera en gärning och den andra personen får genom samtycket tillåtelse att utföra gärningen. Giltigt samtycke förutsätter vissa krav.
Laga befogenhet att använda våld = Det offentliga har i vissa fall rätt att använda våld, främst polisen som har laga befogenhet att i viss utsträckning använda våld för att genomföra sina uppgifter. Förutsätter att gärningen är försvarlig med hänsyn till omständigheterna. PolisL betonar också att polisens maktutövning ska vara behövlig.
Vad innebär försöksbrottets krav på ”påbörjat utförandet av visst brott”? Ge minst ett exempel var på när detta krav är uppfyllt respektive inte uppfyllt.
Kravet på “påbörjat utförandet av visst brott” = Försökspunkten skall övergått från förberedelse till verkställighet.
Kravet uppfyllt = Typfall 1 - Försökspunkten är alltid nådd när försöket är avslutat, dvs GM har gjort allt som från hans sida var behövligt, men brottet ändå inte fullbordats av någon anledning.
Kravet ej uppfyllt = Ett ett uppehåll som sker innan GM börjar hålla på att göra något som faller under brottsbeskrivningens verb anses medföra att försökspunkten ännu inte är nådd.
Var går gränsen mellan skuldformerna uppsåt och oaktsamhet? Förklara skillnaden.
Likgiltighetsuppsåt: Anses vara uppsåtets nedre gräns i förhållande till oaktsamhet. Det krävs att GM hade en misstanke om följden/omständigheten och att GM var likgiltig inför följden.
Medveten oaktsamhet: Krävs här också att GM hade misstanke om följden/omständigheten (samma som för likgiltighetsuppsåt) men för medveten oaktsamhet ska GM vara likgiltig inför risken att följden skulle inträffa/omständigheten förelåg.
Skillnaden är alltså: Likgiltighetsuppsåt = Följden, Medveten oaktsamhet = risken.
Vad menas med äkta och oäkta underlåtenhetsbrott?
Äkta: Brottstyper där det uttryckligen framgår att underlåtenhet är kriminaliserat. Ansvar pga att personen inte gjort det som personen borde ha gjort → framgår av lagtexten vem som är skyldig att handla. Lagstiftaren har uttryckligen angivit att brottet kan begås genom underlåtenhet.
Oäkta: Ansvar förutsätter att GM är i garantställning. Handlar om straffbestämmelser som först ser ut att kriminalisera ett handlande, men att om man inte gör någonting också kan orsaka samma otillåtna gärning.
Vilka krav ställs på försvarlighetsbedömningen för nödvärn respektive nöd? I vilken situation (nödvärn eller nöd) har du störst möjlighet att agera? Varför är det skillnad?
Nödvärn = GM går fri om det inte är uppenbart oförsvarlig, med hänsyn till:
- angreppets beskaffenhet
- det angripnas betydelse
- omständigheterna i övrigt.
→ Man har mer handlingsutrymme då det kräver ett uppenbart oförsvarligt agerande.
Nöd = GM går fri om det inte är oförsvarligt, med hänsyn till:
- farans beskaffenhet
- den fara som åsamkats annan
- omständigheterna i övrigt.
Störst möjlighet att agera i: Försvarlighetsbedömningen är mer fördelaktigt i en nödvärnssituation.
Skillnad: Nödvärn är ett specialfall av nöd + vid nöd är tillämpningsområdet större då det rör angrepp av mindre allvarlig beskaffenhet.
Vad innebär täckningsprincipen?
Innebär att GM:s uppsåt/oaktsamhet ska täcka den rättsstridiga gärningen. Vad GM tror att han har gjort (dvs om den gärning han begått inklusive dess följder) ska överensstämma med vad som faktiskt utreds ha skett. Principen innebär att en handling endast kan medföra straff då samtliga objektiva rekvisit (gärningsrekvisiten) omfattas av gärningsmannens uppsåt (subjektiva rekvisit). Uppsåtet måste täcka hela straffbelagda gärningen och frånvaron av omständighet som gör gärningen rättsenlig.
Vad är ett otjänligt försök? Vad är skillnaden mellan straffbara och straffria sådana?
Otjänligt försök = Otjänligt försök blir aktuellt vid farerekvistet i försöksbestämmelse där bl a fara är utesluten pga tillfällighet. Det är svårt att bedöma hur långt straffbelagda området sträcker sig vid tillfällighet. Försök kan vara otjänligt då medlet är otjänligt (ex trolldom) eller då angreppsobjektet är otjänligt (stjäl något eget). Avsikten med att kategorisera otjänliga försök och tjänliga sådana är att skilja mellan fall, där fara är utesluten av slumpen, och fall där brottsplanen innehåller djupgående brist.
Skillnad:
Straffbara otjänliga försök = Krävs att att det vid objektiv bedömning ur GM:s position framstår som plausibelt att hans uppsåt kommer att förverkligas.
Straffria otjänliga försök = Ofarliga försök - där det från GM:s synpunkt objektivt inte är plausibelt (rimligt) att brottet ska fullbordas.
Vad är skillnaden mellan rättfärdigande och ursäktande omständigheter? Varför är det viktigt att hålla dem isär?
Rättfärdigande omständigheter:
- Att gärning anses rättfärdigad innebär att en intressekollision genom att straffhot neutraliseras av särskilda omständigheter som ger skäl för att acceptera (den annars brottsliga) gärningen.
- Gärningen i fråga är åtminstone tolererad.
- Gärningen blir därmed tillåten.
→ Handlar om brottsbeskrivningsenlig gärning kan rättfärdigas (A2), mer objektiva omständigheter.
Ursäktande omständigheter:
- Handlar om undantagsregler som utpekar omständigheter som gör att GM slipper ansvar för att GM ursäktas (otillåten gärning).
→ Handlar om ifall GM kan åläggas personligt ansvar (B2), mer subjektiva omständigheter.
Viktigt att hålla isär pga: Är gärningen tillåten pga en rättfärdigande omständighet behöver man inte testa brottet för den medverkande, därför viktig för medverkansläran.
Vad menas med att ett brottsbeskrivningsenligt försök ställer kvar på överskjutande uppsåt?
Uppsåtskravet vid försök har karaktär av överskjutande uppsåt. GM ska ha uppsåt att göra något (fullbordat brott) som sträcker sig utöver vad som faktiskt har skett. Kravet på överskjutande uppsåt kan indirekt anses följa av kravet på att GM ska ha påbörjat utförandet av ett brott.
Avsikten hos GM ska sträcka sig utöver det som faktiskt har hänt, dvs. Man ska ha uppsåt till brottsplanen.
Vad avses med begreppen regelkonkurrens och gärningskonkurrens?
Regelkonkurrens: Rekvisiten i skilda brottsbeskrivningar helt/delvis täcker varandra. Bedömningssvårigheter uppkommer när två straffbud har ett gemensamt tillämpningsområde. Konkurrensen gäller den abstrakta relationen mellan straffbuden.
Gärningskonkurrens: Konkurrens som uppstår när man utgår från en eller flera konkreta gärningar. Problem uppstår när GM uppfyller mer än en brottsbeskrivning, eller samma brottsbeskrivning mer än en gång.
Vad menas med social adekvans och varför behövs denna ansvarsfrihetsgrund? Ge minst två exempel.
Social adekvans = Allmän oskriven undantagsregel, slasktratt. Används om man inte kan förklara ansvarsfriheten med regler och principer i straffsystemet. Med social adekvans blir det möjligt att fria från ansvar där gärningsculpa uppfylls men där det inte finns stöd för att se gärningen rättsenlig, men ändå orimligt att straffa. Social adekvans bygger på att man tillåter vissa regelöverträdelser p.g.a. att de är allmänt godtagna i samhället.
Exempel: Sport (förutsättning att det föreligger frivilligt deltagande), Hälso och sjukvård (tillåtet risktagande, operationer).
Med utgångspunkt i ett föreskriftskrav ger legalitetsprincipen uttryck för tre förbud. Vilka är förbuden? Förklara vad de innebär.
Retroaktivitetsförbud = Lagstiftaren får ej lagstifta retroaktivt på straffrättens område. GM/allmänheten måste kunna förutse vad som är kriminaliserat. Kriminalisering sker från dagen det antas i riksdagen, det gäller därmed inte tidigare handlingar (innan lagstiftning). Gärningen måste ha varit straffbelagd när den begicks.
Analogiförbud = Man får ej gå utanför ordalydelsen, faller den ej in under straffbestämmelsens ordalydelse får det inte föranleda straff även om man tycket det är något som BORDE falla in under lagbestämmelsen och utgöra en motreaktion. Men inget förbud mot extensiv tolkning = man får dra saker till sin spets så länge det faller under ordalydelsen.
Obestämdhetsförbud = Strafflagstiftning måste vara begriplig och preciserad, de straffbestämmelser man använder sig av måste vara någorlunda bestämda för att kunna tillämpas och så att GM kan förutse vad som är kriminaliserat.
Vad menas med att vissa brott är nationellt begränsande? Förklara kopplingen mellan detta och 2 kap. BrB.
Nationellt begränsade brott:
- Att ett brott är nationellt begränsad innebär att den enskilda straffbestämmelsen inte anses tillämplig i relation till en gärning som skett utomlands. Huvudregel: svensk straffrätt gäller för gärningar i Sv.
- Krävs att GM har anknytning till Sverige och svenska intressen.
- Om gärningen inte utgör brott mot svensk lag, är kravet på brottsbeskrivningsenlighet inte uppfyllt.
Koppling till 2 kap BrB = 2 kap har processuell karaktär och har att göra med svenska domstolars domsrätt. Tillämpning av reglerna i 2 kap sker för att veta om svensk domstol är behörig att döma över eventuellt brott. För vad som utgör brott enligt svensk lag är BrB 2 kap. irrelevant.
Vad menas med förmans order? Vilken betydelse har förmans order för frågan om brott har begåtts?
Förmans order = 24:8 BrB - brott förövas inte om en straffbelagd gärning utförs på order av den vars lydnad GM står (förman), om denne med hänsyn till lydnadsförhållandets art, gärningens beskaffenhet och omständigheterna i övrigt har att lyda ordern. Intresseavvägning föreligger mellan lydnadsplikt ska hållas och att straffbelagda gärningen inte ska begås. Utgångspunkten är att en order att begå brott inte ska åtlydas, varför den som lyder orden i regel inte äger åberopa denna till sitt försvar. Men ju starkare intresset av att disciplin upprätthålls är, desto lättare kan presumtionen brytas. Ex: lydnadsplikt i militär.
Dess betydelse: En order inom ramen för ett lydnadsförhållande (att utföra gärningen) ska föreligga + gärningen ska vara sådan att GM har att lyda ordern. Om förmans order föreligger visas att det föreligger ett lydnadsförhållande och att gärningen är sådan att lydnad är krav = fri från ansvar = brott ej begåtts.
Vad kan inrymmas under termen abstrakt fara? Ge exempel på hur detta kommer till uttryck i lagtext.
Abstrakt fara = En bedömning om huruvida gärningen har vissa egenskaper som gör att den typiskt duger för att fara ska föreligga i handlingssättet. Abstrakt fara innebär att det finns en risk för att fara föreligger men utan att någon konkret fara behöver ha uppstått → gärningen var ägnad att medföra fara men att faran inte realiserats.
Exempel i lagtext: Att abstrakt farebedömning ska göras indikeras i lagtext av “ägnad att” och “kan”.
- Abstrakta faredelikt kan sägas betecknas en obestämd krets av brottstyper vid vilka det förutsätts att domstolen ska göra någon form av möjlighetsbedömning (vilken indikeras genom ägnad att och kan) men där det inte fordras att konkret fara förelegat.
