Principer Flashcards
Ackusatoriska principen
Rätten är en medlare mellan tilltalade ch åkagare som är jämnställda parter.
Rätten skall förhålla sig opartisk och inte själv föra in processmaterial i processen utan bara besluta över den utredning som parterna själva har fört in i målet samt att åklagaren har bevisbördan för sina påståenden, se NJA 1990 s 542.
Motsats till inkvisatoriska principen där domstolen leder förundersökning och förhandlingen.
Behovsprincipen
28:14 RB Myndigheter får endast använda tvång och tvångsmedel om det behövligt, ska vara verkningsfullt, dvs att syftet med tvångsingripandet uppnås. Myndigheterna skall välja det minst ingripande alternativet för att lösa uppgiften, t.ex. ålägga någon anmälningsskyldighet hos polisen i stället för att häkta vederbörande, om samma resultat kan uppnås med bägge alternativen.
Proportionalitetsprincipen
Den skada som tex ett ingripande åsamkar den enskilde måste stå i proportion till vad man kan vinna med ingripandet.
Inskränkning av M&R ska vara andamålsenlig och godtagbar i ett demokratiskt samhället 2:20-21 RF
Beneficum
Välgärning, förmån, fördel. Den egendom som inte får utmätas eller tas i anspråk vid konkurs, med hänsyn till gäldenärens behov. Iaktas självmant av KFM UB 4:6 förbud mot uppdelning av eknomiska enheter
Kontradiktoriska principen
Den princip som säger att ingen får dömas ohörd och att en part skall ha kännedom om samt möjlighet att kommentera allt material i målet för att på så sätt kunna påverka domstolens beslut.
Principen finns inte explicit uttryckt i rättegångsbalken, men uttrycks indirekt i Europakonventionens artikel 6 och innefattas i begreppet ”rättvis rättegång”, se NJA 2006 s. 394.
Muntlighetsprincipen
RB vilar på denna, kan finnas undantag.
Vittnen och parter ska höras muntligen, inte via inlämnade eller upplästa inlagor.
Muntlighetsprincipen, som är huvudregeln vid tvistiga tvistemål och brottmål, innebär att vittnen och parter ska höras muntligen, och att parterna som huvudregel inte får ge in eller läsa upp skriftliga inlagor (dvs ett uppläsningsförbud). Den finns uttryckt i RB 43:5 (tvistemål, se även RB 42:13) samt RB 46:5 (brottmål).
Är en konsekvens av omedelbarhetsprincipens krav på att rätten ska avgöra målet på vad de sett och hört under huvudförhandlingen – svårare att vid lyssning tillgodogöra sig innehåll på skriftspråk jämfört med talspråk.
Kan dock vara tillåtet att läsa upp ex. en redogörelse för komplicerade tekniska förhållanden om detta gör att omständigheterna blir lättare att förstå.
Undantag från muntlighetsprinceipen:
Otvistiga tvistemål, som behandlas med summarisk process, använder skriftlig handläggning
Mål där endast rättsfrågan (inte någon bevisfråga) är tvistig kan avgöras utan huvudförhandling (RB 42:18 1 st 5 p)
Mål där målet avgörs på handlingarna.
Koncentrationsprincipen
Principen att HUF i en rättegång ska ske utan avbrott.
Hänger samman med omedelbarhetsprincipen, innebär att HUF i regel ska ske utan avbrott (“fortgå i ett sammanhang”), och finns uttryckt i RB 43:11 (tvistemål) samt 46:11 (brottmål).
Innan koncentrationsprincipen infördes genom processreformen 1948 gällde istället den muntligt-protokollariska principen, där ett mål kunde handläggas under flera rättegångstillfällen under en lång period. Domen grundades då på vad som protokollförts om förhandlingen, vilket var hanterbart när den legala bevisteorin (en äldre bevisprincip) användes, men blev ohållbart efter man gått över till den fria bevisföringens princip.
Reformatio in pejus
Domstol vid överklagande inte får döma den part som klagat till en allvarligare rättsföljd än den dom som överklagats. Syftet är att en part inte ska förlora på att få saken prövad än en gång om domen anses felaktig.
På latinska betyder ungefär “ingen förändring till det sämre får ske”.
I brottmål: den tilltalade inte kan dömas till ett hårdare straff om endast han eller hon överklagar. Principen gäller inte om åklagaren också överklagar domen eller ensam väljer att överklaga domen. Principen är fastslagen i 51 kap 25 § st 1.
I tvistemål: i en fullgörelsetalan att svaranden om han ensam klagat inte kan dömas att utge mer än han eller hon förpliktats att utge i underinstans.
Factum superveniens
Om det dyker upp nya omständigheter efter rättegången som tillsammans med de tidigare omständigheter som åberopats kan innebära att en ny rättegång gällande samma fråga får en ny utgång, får ännu en rättegång inledas gällande denna fråga.
När en rättegång avslutats gällande en viss fråga, kan inga omständigheter, eller fakta åberopas i en ny rättegång som skulle leda till samma rättsföljd som var för handen i den första rättegången. Omständigheterna prekluderas då (d.v.s. förlorar sin rättskraft gällande just denna frågan).
Jura novit curia
Latin: Domstolen känner rätten
Allmän processrättslig princip som nnebär att det är rätten som prövar vilka rättsregler som är tillämpliga.
NJA 2004 s. 743.
Materiell processledning
42:8 2 st RB Domstol har att vägleda parterna för att få ett mål eller ärende i sådant skick att det går att antingen avvisa eller avgöra.
Indispostiva tvistemål: rätten långgående utrendingbörda, beakta omständigheter ex officio, materiella rätten anger hur långt.
Dipostiva tvistemål: begränsad till frågerätt
NJA 2018 s. 1062
Fråga om PT i HovR: ny bevisning ger anledning att betvivla riktigheten av tingsrättens dom och bevisningen bör tillåtas i följd av bristande materiell processledning i tingsrätten.
Principen om bästa bevismaterial
Det bevismedel som medför den säkraste bevisningen ska användas.
Framgår delvis från RB 35:14, innebär att om en kunskapskälla kan utnyttjas på flera olika sätt, så ska det bevismedel som medför den säkraste bevisningen användas. Man ska exempelvis sträva efter att använda bevismedel som gör beviskedjan så kort som möjligt.
Principen om bevisomedelbarhet
Återfinns dels i RB 35 kap. 8 § och dels i RB 35 kap. 14 §
RB 35 kap. 8 § handlar om att bevisning skall tas upp i form av förhör inför rätten under huvudförhandlingen och får inte grundas enbart på vad som skett under den muntliga förberedelsen eller på information som finns i förundersökningsprotokollet om dessa inte förs in i målet.
Undantag är vad som återfinns i RB 35 kap. 14 § där möjlighet att använda tidigare inlagor ges om den som skall höras är död, sjuk, befinner sig på en okänd ort eller om det genom en bedömning framstår som alltför kostsamt att framlägga obetydliga bevis som lika gärna kan läsas upp istället för att kräva personlig inställelse.
Omedelbarhetsprincipen
Rättens dom får bara grundas på vad som förekommit vid huvudförhandlingen enligt 17: 2 RB (tvistemål) och 30:2 (brottmål)
Rätten får endast fästa avseende vid bevisfakta som direkt iakttagits av rätten under huvudförhandlingen eller bevisfakta som man kan sluta sig till från vad som direkt iakttagits. Om en part framför något under förberedelsen får alltså inte inte rätten ta hänsyn till detta om det inte upprepas under huvudförhandlingen. Principen syftar till att rätten ska ha bra förutsättningar att få överblick och kunna värdera hela bevismaterialet i ett sammanhang.
Inställs huvudförhandlingen, får rätten ändå ta upp muntlig bevisning, om det är tillåtet enligt reglerna om förhör utom huvudförhandling och den som skall höras finns tillgänglig enligt kap.3 § rättegångsbalken.
Konsekvenser av omedelbarhetsprincipen:
rätten inte får grunda dom på vad som antecknats i protokollet från huvudförhandlingen - domen måste grundas på vad som direkt iakktagits - och inte heller på vad den enskilda domaren har för privat kunskap från utanför sin yrkesutövning (med undantag för s.k. notoriska fakta)
Dispositionsprincipen
RB 17 kap. 3 § och RB 30 kap. 3 § där parterna med stöd i delegationsprincipen har delegerats en rätt att sätta upp processens ramar inom vilken rätten måste hålla sig. Det processmaterial som parterna för in i målet är det enda som rätten får använda i sin bevisvärdering.
