Ordkunskap Flashcards
Abandonering:
Begreppet förekommer främst inom konkursrätten och är där ifrågasatt och
föremål för en relativt omfattande diskussion utifrån ett rättsekonomiskt perspektiv. Närmast
innebär abandonering att ett konkursbo avstår från att ta i anspråk egendom som tillhör
gäldenären och som således normalt skulle ingå i konkursboet. Det är huvudsakligen i tre
olika fall som abandonering kan utgöra ett intressant alternativ för konkursförvaltaren: Om
egendomen saknar förmögenhetsvärde, om kostnaderna att ta hand om och sälja egendomen
är större än intäkterna vid en försäljning och om det finns offentligrättsliga krav som är
förbundna med rådigheten över egendomen. Förmånsrättslagens regler innebär att det är de
oprioriterade borgenärerna som skulle ha ärskild nytta av abandonering samtidigt som
gäldenären fortsätter att vara ägare. Naturligtvis innebär det vissa problem i de fall gäldenären
är en juridisk person som upphör att existera i och med att konkursen avslutas.
I andra rättsordningar är abandonering vid konkurs ett vedertaget alternativ, t ex i Norge och
USA är förutsättningarna lagreglerade och i Tyskland följer möjligheten till Freigabe av
rättspraxis.
Civilrättsligt innebär begreppet abandonering ett avstående av äganderätt och ger uttryck för
en principiell frihet att när som helst överge den egendom man äger. Abandonering i det
sammanhanget kan möjligen beskrivas som ett övergivande eller ett implicit erbjudande om
ockupation. Någon övergång av äganderätten eller ansvaret för egendomen sker inte förrän
det laga fånget ockupation föreligger.
Accept:
Godkännande svar på ett anbud som enligt avtalslagen leder till att avtal kommer
tillstånd.
Accession
Tillträde, tillskott eller sammanfogande, uttrycket används ibland inom sakrätten
för att beteckna en särskild form av äganderättsförvärv. Ägaren till huvudsaken blir ägare
också till den nyttighet som någon annan sammanfogar med huvudsaken, t ex när hyresgästen
tapetserar sin lägenhet kommer tapeten att bli en del av fastigheten och därmed ägas av
fastighetens ägare, jfr jordabalken 2:4 och kongruenskravet i tillbehörsreglerna. Ett sätt att
bestämma om accession föreligger är att undersöka om nyttigheten kan skiljas från
huvudsaken med ett resultat som innebär ett positivt ekonomiskt nettoutbyte för ägaren till
nyttigheten. De relevanta frågorna för hyresgästen är alltså: Vilket värde har tapeten efter att
den lossats från väggen och vad kostar det att återställa väggen? Ett annat sätt att bestämma
om accession föreligger är att ställa frågan: Är nyttigheten nödvändig för att huvudsaken ska
fungera?
Accessoriska konkurrensbindningar:
Konkurrensbegränsande villkor i ett avtal som i
övrigt inte är konkurrensbegränsande. I samband med avtal om överlåtelse av företag
förekommer konkurrensklausuler som innebär att överlåtaren förbinder sig att inte starta eller
medverka i konkurrerande verksamhet under viss tid efter överlåtelsen, se AvtL 38 §. I
vertikala avtal mellan t ex leverantör och återförsäljare förekommer ibland accessoriska
konkurrensbegränsningar i form av en avtalad men otillåten bruttoprissättning. Det är endast
de otillåtna villkoren som drabbas av förbudet i KL 2:1. Vad som händer med avtalet i övrigt
får lösas med hjälp av den tvingande regeln i AvtL 36 § som ger möjlighet till jämkning av
avtalet om det visar sig få ett oskäligt innehåll när det ska fullgöras.
Adekvat kausalitet:
Ett mycket omdiskuterat och i juridisk litteratur debaterat begrepp som
används inom skadeståndsrätten för att i efterhand försöka förklara eller motivera en
begränsning av skadeståndsansvaret. Särskilt gäller det i de fall där det självklara kravet på
kausalitet mellan skada och skadegörande handling inte anses vara en tillräckligt säker metod
för att skilja ersättningsgilla skador från sådana som inte uppfattas vara rättsligt relevanta.
Ett praktiskt exempel är när As vårdslösa handling X leder till att B drabbas av skadan Y. För
att skadan Y ska ersättas, d v s för att A ska bli ersättningsskyldig enligt culparegeln i t ex
skadeståndslagen 2:1, krävs att kausalitet föreligger mellan As handling X och Bs skada Y.
Om B också drabbas av skadorna Y1, Y2, Y3 o s v är det relativt enkelt att visa på någon
form av kausalitet mellan X och alla efterföljande Y. Faktum är att i någon mening har alltid
X karaktären av primum movens i förhållande till Yn. Det kan tyckas självklart att A inte
borde vara ansvarig för alla skador som drabbar B efter As handling X och det är bland annat
i det sammanhanget som adekvanskravet blir aktuellt som en metod för att identifiera de Yn
som i varierande grad är orsakade av annat eller där Yn är resultatet av samverkan med andra
händelser och X inverkan är försumbar eller i vart fall tillräckligt obetydlig för att inte leda till
skadeståndsansvar för A.
Adekvanskravet sätter således gränsen för vad som ska ersättas av skadegöraren och en tanke
är att detta krav hjälper oss att dra en rimlig gräns mellan ersättningsgilla skador och alltför
avlägsna, slumpmässiga eller oväntade följder av en vårdslös handling. Ibland talas om att en
konstaterad skada ligger i farans riktning eller att den är en beräknelig eller en påräknelig
följd av den skadegörande handlingen och då ska skadegöraren betala ersättning för skadan.
Ett annat sätt att avgränsa är att göra det med hjälp av begreppen nödvändig och tillräcklig
betingelse där den skadegörande handlingen utgör utgångspunkten.
Notera att adekvansdiskussionen också berör frågor som har att göra med
skadeståndsreglernas övergripande syfte, prevention, reparation o s v.
Notera också att adekvansfrågan har en koppling till bevisproblemet och till frågan om vem
som bär risken för att den som blivit skadad avviker från normala förhållanden. Praxis från
HD är synnerligen mångskiftande och det är ofta svårt att veta vad som egentligen gör att en
viss skada anses ersättnigsgill i ett fall medan en annan skada inte anses ersättningsgill i ett
annat fall.
Ackord:
Överenskommelse mellan gäldenär på obestånd och borgenärer om nedskrivning av
skulderna och att de lägre beloppen ska räknas som full betalning eller att gäldenären får
anstånd under viss tid med garanti för full betalning vid ett senare tillfälle. Ordet ackord
används ibland också som synonymt med ackordslön.
Det finns särskilda regler för ackord i samband med konkurs, se konkurslagen 12 kap. och
ackord utom konkurs, se lag (1996:764) om företagsrekonstruktion, 1:1 och 3 kap.
Affärsetik
Begreppet används ofta på de etiska regler som utvecklas i samspelet och
relationerna mellan alla aktörer som verkar på den kommersiella marknaden. Inom ämnet
behandlas en mängd olika frågeställningar och någon enhetlig definition står knappast att
finna. I grunden handlar affärsetiken om den besvärliga gränsdragningen mellan accepterade
och klandervärda beteenden. Svårigheterna med att precisera denna gräns har flera orsaker.
Det finns relativt tydliga kriterier för vilka klandervärda beteenden som är rättsligt
sanktionerade genom lagstiftning och vi vet också att de skrivna eller oskrivna affärsetiska
reglerna som inte är straffrättsliga tydligt pekar ut ett större antal beteenden som
klandervärda, en vidare krets av handlingar, men att gränserna för dessa är långtifrån lika
tydligt preciserade. Vi kan också ana att gränserna inte heller är konstanta utan variera
beroende på bransch, tid, kultur och annat som styr beteendemönstren.
Begreppet god affärssed som förekommer inom lagstiftning och handelsbruk syftar på
beteenden som uppfyller affärsetikens krav men i begreppet god affärssed ligger sannolikt
också sådana normbildningar som får eller redan har karaktären av rättsregler.
Aggregationsrabatt:
Resultatet av en så kallad rabattkartell som innebär att t ex flera
leverantörer samarbetar och ger rabatter beräknade på den enskilde köparens samlade inköp
från de leverantörer som ingår i kartellen. Denna typ av samarbete strider mot KL 2:1.
Aggregerade rabatter
Används ibland synonymt med trohetsrabatter och kan närmast
beskrivas som ett system av årsbonus och kvantitetsrabatter som innebär att rabattens storlek
bestäms av kundens samlade inköp från en och samma säljare. Påverkas priset för den först
köpta varan av köpet av den sist köpta och är det inte frågan om en kostnadsmotiverad
mängdrabatt kan denna typ av rabatter skapa inlåsningseffekter och således strida mot KL 2:7.
Notera att aggregerade rabatter inte är det samma som aggregationsrabatter.
Aktieägartillskott:
Ökning av ett företags egna kapital genom att aktieägarna tillskjuter
medel utan att ha krav på motprestation från bolagets sida. Frågan är aktuell i lägen där
ägaren eller andra intressenter vill rädda ett bolag när tillgångar saknas för att täcka en
tillräckligt stor del av aktiekapitalet.
Aktiebolag
Juridisk person och associationsform vars främsta kännetecken är att det är en
konstruerad rättsfigur som förutsätter registrering och ett visst aktiekapital och som innebär
att ägarna normalt inte har något personligt betalningsansvar för bolagets skulder. Ägarnas
relation till bolaget är antingen verksamhetsanknytet där de deltar aktivt i verksamheten eller
kapitalanknytet där det handlar om en kapitalplasering med avkastningskrav. Verksamheten i
ett aktiebolag är nu reglerad via aktiebolagslagen och bolagsordningen men även annan
lagstiftning är av betydelse, t ex årsredovisningslagen och bokföringslagen.
Aktieemission:
Innebär en ökning av aktiekapitalet genom att nya aktier ges ut. Det kan ske
antingen genom fondemission eller genom nyemission. Den förstnämnda emissionen är en
formellt reglerad bokföringsåtgärd där aktiekapitalet ökar genom att antingen
uppskrivningsfond, reservfond eller överkursfond överförs till aktiekapitalet eller att värdet på
anläggningstillgångar skrivs upp. Endast vid nyemission tillförs nytt kapital till bolaget. Se
ABL 16 kap.
Aktiekapital:
Består av summan av samtliga aktiers nominella värde, minst 50 000 kr i
privata bolag och 500 000 kr i publika bolag, se ABL 1:5 och 14. I bolagsordningen ska
storleken på aktiekapitalet finnas angiven vilket innebär att en förändring kräver en ändring i
bolagsordningen. Det finns också möjlighet att ange aktiekapitalet inom ett visst intervall där
minimikapitalet inte får vara mindre än 25 % av maximikapitalet, se ABL 3:1 4 p.
Aktiemajoritet:
En av grundprinciperna i reglerna om aktiebolag är att majoriteten
bestämmer. I det sammanhanget används uttrycket aktiemajoritet för att beteckna de
aktieägare som kontrollerar mer än hälften av rösterna vid en bolagsstämma. Principen om att
majoriteten bestämmer måste revideras mot bakgrund av reglerna om olika majoritetskrav
även om huvudregeln är att absolut majoritet vinner, d v s beslutet på bolagsstämman blir det
som får flera än hälften av de avgivna rösterna, se ABL 7:40. Behovet av att skydda
minoriteten har inneburit att olika varianter av kvalificerad majoritet gäller för särskilt viktiga
eller genomgripande beslut, t ex ändring av bolagsordningen som normalt kräver att beslut
fattas med två tredjedelar av de vid bolagsstämman avgivna och företrädda aktierna, se ABL
7:42 och samtliga av de vid bolagsstämman företrädda aktierna och dessa är minst nio
tiondelar av samtliga aktier i bolaget, se ABL 7:42-45. Vid val gäller relativ majoritet, se
ABL 7:41.
Aktiv försäljning:
Enligt gruppundantaget för vertikala avtal är avtalsvillkor i
ensamåterförsäljaravtal som sätter stopp för återförsäljarens möjligheter till aktiv försäljning
utanför det avtalade försäljningsområdet tillåtna. Med aktiv försäljning avses att bedriva
marknadsföring och aktivt söka kunder. Däremot är villkor som hindrar passiv försäljning inte
tillåtna, d v s ett villkor är otillåtet om det går ut på att en säljare ska neka en konsument som
kommer från ett annat än det avtalade försäljningsområdet att köpa en vara även om det är
konsumenten själv som söker upp försäljaren.
Allians:
En ursprungligen folkrättslig term som allt oftare används för att beskriva tämligen
lösa och fragmentariska överenskommelser mellan två eller flera självständiga företag. En
allians kan innebära att de inblandade företagen har en avtalsrelation som uppfyller kriterierna
på ett enkelt bolag, se BL 1:3 och 4 kap. En allians kan också innebära ett avtal som strider
mot KL 2:1.
Allmänt skadestånd:
Ett begrepp som hör hemma inom arbetsrätten och som omfattar sådan
ersättning som kan utdömas för andra skador än ekonomiska. Denna form av skadestånd har
inte som huvudsyfte att ge ekonomisk ersättning för något, även om den kan utdömas till
förmån för både kollektivavtalspart som dess medlemmar, utan är tänkt att kunna användas
för att markera vikten av att följa gällande avtal, se t ex lag om medbestämmande i arbetslivet
(1976:580) 55 §
Allmänna råd:
Konkurrensverket har publicerat flera så kallade allmänna råd i sin
författningssamling (KKVFS). Dessa råd härrör alltså från myndighetsnivå och är således inte
bindande och förpliktar inte en domstol vid prövning av liknande fall. Syftet med råden är att
klargöra verkets bedömning av vissa typer av avtal m.m. och de kan i flertalet fall förväntas
bli följda vid rättstillämpningen.
Anbud:
Erbjudande om att sluta avtal som uppfyller vissa grundkrav. Något förenklat innebär
det att den som lämnar ett anbud också ska ha den avsikten, att det ska vara riktad till en
bestämd adressat som också mottagit det samt att anbudet ska vara tillräckligt preciserat för
sitt ändamål. Är dessa krav uppfyllda är anbudsgivaren (löftesgivaren) enligt reglerna i AvtL
rättsligt bunden av anbudet under en viss tid vars längd kan vara bestämd i anbudet eller som
annars följer av den så kallade legala acceptfristen.
Anbudsförfarande
Ett sätt att provocera till konkurrens mellan olika anbudsgivare och vid
offentlig upphandling enligt LOU dessutom ett sätt att säkerställa lika förutsättning och
objektiv behandling av olika anbudsgivare och deras bud.
Anbudskartell:
Ordet används för att beskriva en situation där flera företag avger ett
gemensamt anbud. Det är fråga om samverkan mellan två eller flera företag, ofta
konkurrenter, i samband med att någon annan fordrar in anbud på en viss prestation, t ex
uppförande av en byggnad eller anläggning. Anbudskarteller som berör priset eller
anbudssumman är förbjudna enligt konkurrenslagen. Sak samma gäller för avtal om
samarbete om det gäller förskott, kreditvillkor eller att konsultationer ska ske innan anbud
lämnas. Enligt äldre lagstiftning var näringslivets karteller allmänt accepterade och sågs som
ett tillåtet uttryck för parternas avtalsfrihet men i takt med att angloamerikanskt inflytande
ökat har flertalet begrepp vari ordet kartell ingår fått en negativ klang. Alla anbudskarteller
strider emellertid inte mot lagstiftningen. Det är tillåtet att företag som verkar på en marknad
går samman och bildar ett konsortium som deltar i en anbudstävlan. Sådan konsortiebildning
var tidigare uttryckligen tillåten och innebar således inget brott mot KL 2:1. Idag får företagen
själva pröva förutsättningarna för ett samarbete och fortfarande lär faktorer som otillräckliga
resurser, avsaknad av viss kompetens, stora finansiella risker eller andra speciella
förutsättningar.
Anknutet företag:
Ett begrepp som har stor betydelse vid tillämpning av alla regler som
aktualiserar frågan om ett eller flera företags marknadsandelar och årsomsättning och
huvudregeln är att alla anknutna företag ska medräknas. Notera att begreppet inkluderar flera
företag än vad som enligt gängse definitioner ingår i en koncern och omfattar bland annat fall
där ett företag har rätt att direkt eller indirekt bestämma och leda verksamheten i ett annat
företag och det omfattar också fall där ett företag har rätt att utse en styrelsemajoritet i ett
annat företag.
Antitrustlagstiftning:
Den amerikanska rättsordningens konkurrensregler med rötter i
Sherman Act från 1890 men som numera är kompletterad av en stor mängd rättspraxis. De
amerikanska konkurrensreglerna har i flera avseenden fungerat som förebilder vid
utvecklingen av de europeiska konkurrensreglerna.
Avtal:
Begreppet avtal definieras ofta som en av rättsordningen i princip accepterad
rättshandling mellan parter som leder till att det uppkommer ömsesidiga rättigheter och
skyldigheter. Vid sidan av dessa ömsesidigt förpliktande avtal förekommer också ensidiga
avtal, t ex en gåva som inte förpliktar en mottagare men där givaren för sin bundenhet
uppställer det underförstådda villkoret att mottagaren accepterar gåvan. Avtal förutsätter i
princip samstämmiga viljeyttringar men något krav på att kommunikationen ska vara
uttrycklig finns inte. Avtal kan också under viss omständigheter anses föreligga genom att ena
parten förhållit sig passiv eller att ena eller båda parter handlat konkludent, d v s som om det
förelåg ett avtal. Man kan här tala om att det civilrättsliga avtalsbegreppet aktualiserar
avtalsgrundande rättsfakta som ger svar på frågan om avtal överhuvudtaget finns mellan
parter och dessa kan systematiskt beskrivas på följande sätt: Ett anbud kan kombineras med 1)
ren accept i rätt tid, 2) för sen eller oren accept som blir nytt anbud som följs av ren accept i
rätt tid eller 3) oren eller för sen accept som följs av passivitet från anbudsgivaren. Anbud
utan tidsgräns som följs av 4) accept på förfrågan eller genom konkludent handlande eller 5)
passivitet. Offert som följs av 6) order som följs av orderbekräftelse. Uppfordran till anbud i
kombination med 7) anbud som följs av ren accept i rätt tid eller av 8) passivitet. Avtal i
realtid där 9) anbud följs av accept. Avtal som ingås med villkoret skriftlig form och 10)
skriftlighetskravet uppfylls. Successiva förhandlingsresultat där avtalet ingås i 11) bekräftade
etapper. Till detta kommer ytterligare två fall: Alla andra situationer där avtal är en rättsföljd
av 12) faktiska förhållanden eller 13) konkludenta handlingar.
Från det civilrättsliga begreppet avtal som beskrivits ovan bör man skilja sådana
överenskommelser som inte är juridiskt bindande, d v s som inte har den rättsliga effekten att
grunda sanktioner. För tillämpning av konkurrenslagen saknar dock flera av dessa rent
civilrättsliga aspekter betydelse. Därför är t ex gentlemen´s agreements, gemensamma
rekommendationer och överenskommelser med rent olagligt innehåll företeelser som kan
innebära att avtalsrekvisitet i KL 2:1 är uppfyllt. Dessa och liknande överenskommelser är
tillräckligt effektiva när det gäller att rent faktiskt grunda t ex ett samordnat förfarande, d v s
få de inblandade företagen att bete sig eller agera på ett visst sätt. Konkurrenslagen omfattar
således inte bara skriftliga och muntliga avtal mellan företag. Även beslut av en
sammanslutning av företag och samordnade förfaranden grundade på informationsutbyte
mellan företag behandlas i lagen på samma sätt som avtal.
Avtalsfrihet:
Frihet att träffa avtal med vem man vill, frihet att träffa avtal med vilka villkor
man vill och frihet att avstå från att träffa avtal. Avtalsfriheten är numera begränsad i olika
avseenden och dessa begränsningar kan delas in i fyra principiellt olika kategorier: a) Sakrättsliga
effekter, t ex legala formkrav, b) regeln i AvtL 36 § om jämkning av oskäliga avtalsvillkor,
c) socialpolitiska skäl, t ex skyddet av svag part i konsumentlagstiftningen samt d)
näringspolitiska skäl, t ex genom den nu aktuella konkurrenslagen.
Avtalspreliminärer:
Ett avtalsrättsligt begrepp som omfattar innehållet i den kommunikation
som sker före och under en förhandling och således föregår ett avtalsslut. Avtalspreliminärer
kan vara rena avsiktsförklaringar, t ex olika varianter av letter of intent men också ha
karaktären av information, t ex om en produkts användningsområden eller om tillämpade
betalningsvillkor. Avtalspreliminärernas rättsliga status varierar, teoretiskt sett kan de få
betydelse antingen som självständiga rättsgrunder genom att uppfylla kraven på bindande
löften eller också kan de få betydelse vid tolkning av det efterföljande avtalet.
Avtalsprincipen:
Innebär sakrättsligt skydd för ny ägare redan i och med avtalet. Principen
fungerar ofta tillsammans med det sakrättsliga skydd som är kopplat till legala formkrav, se t
ex jordabalken 4:1, men gäller numera också under vissa förutsättningar även för
konsensualavtal i konsumentförhållanden, se konsumentköpgen 49 §
Avtalstolkning:
Ett begrepp som syftar på den intellektuella åtgärd som företas för att
bekräfta eller dementer ett påstående om att den gemensamma partsviljan har ett visst
preciserat innehåll. Gränsdragningen mellan avtalstolkning och tillämpning av utfyllande
regler är inte alltid kristallklar men själva avtalstolkningen sker med hjälp av tolkningsdata
där olika prioriteringar kan göras.
För att ett visst tolkningsdata ska vara relevanta bör krävas att det är något som faktiskt
förekommit före eller i samband med avtalets ingående, d v s vad någon hört, sett, skrivit eller
gjort och där det går att säga att parten kan antas ha uppfattat informationen. I den meningen
bör inte avtalstolkningen påverkas av vad någon borde ha hört, sett eller gjort och inte heller
av vad någon borde ha insett eller förstått. Bara det som faktiskt inträffat är relevant. Särskilt
de skrivna avtalen inbjuder till språklig tolkning av enskilda ord och uttryck eller av
sammanhang och systematik. Se vidare avtalstolkningsmetoder och avtalstolkningsregler.
Avtalstolkningsmetoder:
Det finns ett antal vedertagna metoder för att tolka avtal.
Utgångsläget är att parterna inte är överens om vad som avtalats. Samtidigt måste det finnas
ett påstående om att avtalet skulle ha visst innehåll. Föreligger en konflikt mellan parterna
bestäms valet av metod i praktiken efter vad parterna åberopar för faktiska omständigheter.
Betraktas däremot metodalternativen i ett förhandlingsperspektiv är valet av underordnad
betydelse.
En avtalstolningsmetod är språktolkning som är naturlig när det gäller skrivna avtal och som
huvudsakligen avser betydelsen av ord och uttryckssätt. Det finns gott om exempel på
tvetydiga eller oklara formuleringar där ord med vaga definitioner används eller där texten
enligt ordalydelsen kan ha två innebörder som är oförenliga. Part kan också missförstå ord
som används, vilket kan leda till en tillämpning av regeln i avtalslagen 32 § 1 st och i vissa
fall kan parterna avsiktligt valt att använda oklara eller opreciserade uttryck.
Nära språktolkningen ligger det som kan kallas för branschtolkning som innebär att
tolkningsresultatet följer de språkliga definitioner som gäller inom den bransch där det
aktuella avtalet träffats. En annan metod är systemtolkning som kan användas om avtalet och
dess villkor i övrigt är logiskt och systematiskt uppbyggt och tolkningen får då primärt inte
resultera i i något som stör denna ordning. En fjärde metod är tolkning i enlighet med
allmänna normer (normenlig tolkning) vilket innebär att en otydlig formulering tolkas till ett
resultat som överensstämmer med innehållet i en utfyllande regel. Att ge avtalet ett innehåll
som avviker från gällande normer förutsätter således inte bara att normen är dispositiv utan
också att avvikelsen är tillräckligt tydligt formulerad. En femte metod är den subjektivistiska
tolkningsmetoden som i princip bygger på en helhetsbedömning av den kommunikation som
förekommit och den rimliga tillit part kan anses ha men hänsyn kan också tas till den
skyldighet parten har att korrigera villfarelser hos motparten
Avtalstolkningsregler
När avtalstolkningsmetoder används är valet och tillämpningen av
metoden det primära. Vid sidan av detta finns vissa tolkningsregler.
En av dessa är den så kallade oklarhetsregeln som innebär att den part som är mest skyldig till
oklarheten ska drabbas eller i vart fall inte få någon fördel av att ha medverkat till oklarheten.
Minimiregeln är en annan regel som innebär att otydliga avtalsvillkor ska tolkas på ett sätt
som leder till minst krävande förpliktelse. Betydelseregeln innebär ett - låt vara hypotetiskt -
antagande om att allt som part kommunicerat kan antas ha tillmätts betydelse. Ändringsregeln
innebär att det som parterna lagt till i ett skrivet avtal ska ha företräde framför det som är
förtryckt. Preciseringsregeln att det i detalj formulerade har företräde framför det allmänt
skrivna. En självklarhet kan tyckas. Tidsregeln innebär att det som senast kommunicerats går
före det som skett tidigare. Giltighetsregel innebär att parterna antas ha haft avsikten att
åstadkomma ett giltigt avtalsvillkor och lojalitetsregeln som innebär att parterna antas ha haft
avsikten att faktisk ocjh reellt fullgöra i enlighet med avtalet. Slutligen finns den så kallade
ejusdem generisregeln som innebär att den generella formuleringen ska tolkas i enhetlighet
med det konkret skrivna
Avtalstyper:
Det finns en regelmotiverad indelning av olika avtal underordnad avtalslagens
bestämmelser om tillkomst och ogiltighet. För varje avtalstyp finns således specifika lagar
som tillämpas som utfyllande regler när det gäller innehållet. Köp, konsumentköp,
anställning, gåva av lös egendom, arrende etc är exempel på avtalstyper men det finns också
avtalstyper som inte är lagreglerade, t ex leasing och kommersiella entreprenader. Notera
också att denna indelning sker utifrån karaktäristiska avtalsvillkor, d v s i princip oberoende
av rubricering
Indelningen i avtalstyper ska skiljas från indelningen i konsensualavtal, realavtal och
formalavtal.
Avtalsvite:
Vite för kontraktsbrott som redan är bestämt genom avtal.
Avsiktsförklaring
Termen används inom avtalsrätten och beskriver en situation där någon
uttrycker en avsikt att senare ingå avtal eller göra något. Avsiktsförklaringen har normalt inte
karaktären av anbud och saknar i den meningen rättsverkan men samtidigt kan innehållet i en
avsiktsförklaring få betydelse när väl ett avtal slutits eller vid tillämpningen av KL.
Bagatellavtal:
Avtal av mindre betydelse, i konkurrensskadehänseende, och som preciserade
enligt Konkurrensverkets allmänna råd, KKVFS 2009:1, inte omfattas av förbudet i KL 2:1.
Rekvisitet märkbart sätt är inte uppfyllt om den sammanlagda marknadsandelen för
avtalsparterna vid horisontella avtal inte överstiger 10 % på någon av de relevanta marknader
som omfattas av avtalet och vid vertikala avtal om marknadsandelen för var och en av
parterna inte överstiger 15 % på någon av de relevanta marknader som omfattas av avtalet.
För horisontella avtal gäller det högre taket 15 % om inget av de avtalande företagen har en
årsomsättning som överstiger 30 miljoner kr. Avtal som gäller prissättning mot tredje man
och marknadsuppdelning är alltid så allvarliga konkurrensbegränsningar att de är otillåtna.
Även här finns anledning att studera EG-rätten i form av Tillkännagivande från
kommissionen om avtal av mindre betydelse som inte märkbart begränsar konkurrensen enligt
artikel 81.1 i Fördraget (de minimis), EGT nr C 368, 22.12.2001.
Bankgaranti:
Ett åtagande som innebär att ett kreditinstitut garanterar viss
betalningsförpliktelse, oftast utformad som en proprieborgen.
Besittning:
När någon rent fysiskt innehar en sak. Så är fallet där någon håller i ett föremål
men också i de fall där föremålet finns inom någons kontrollsfär, t ex i någons bil, bostad eller
på annan plats där personen ensam eller tillsammans med ett begränsat antal andra har
dispositionsmöjligheter. Notera att begreppet besittning inte förutsätter att personen har laglig
rätt att inneha föremålet. En tjuv kan t ex efter stölden ha besittningen till det stulna (det är t o
m en del av ett rekvisit för den brottsliga gärningen stöld, uppsåt att tillägna sig något).
Begreppet besittning är viktigt i flera olika situationer, t ex för att avgöra om en vara är
avlämnad (levererad) på rätt sätt vad gäller tid och plats men också därför att besittningen har
så kallad presumtionsverkan: Den som har ett föremål i sin besittning betraktas som dess
ägare tills annat är besvisat.
Beslut av en sammanslutning av företag:
Beslut av branschföreningar vars stadgar ger
föreningen möjlighet att styra medlemsföretagens agerande på marknaden. Det enskilda
företaget behöver inte ens ha deltagit i beslutet, men är ändå bundet av det.
Bestickning:
Brott mot allmän verksamhet som består i att någon överlämnar, utlovar eller
erbjuder muta eller annan otillbörlig belöning eller förmån för tjänsteutövning, se BrB 17:7
och 20:2. Det avgörande kriteriet är den allmänna förtroendeskada som följer av förfarandet.
Bestämmande inflytande:
Ett begrepp som förekommer i olika konkurrenssammanhang och
som närmast kan beskrivas som kontroll i form av rösträttsmajoritet, avtal eller rena
finansiella bindningar.
Bevisbörda
Den som påstår något, t ex att ett visst sakförhållande föreligger, anses vanligen
också ha kravet på sig att visa att så även är fallet, d v s den som har bevisbördan bär också
risken för att misslyckas övertyga, ytterst domaren vid den rättsliga prövningen, om att
påståendet om något är sant. I rättsliga sammanhang är det formuleringen av lagregeln och
dess rekvisit som normalt ger besked om vem som har bevisbördan.
Bevisfaktum:
Omständighet i rättegång som enbart hänför sig till bevisningen och som
enbart är ett medelbart relevant faktum för rättsföljden.
Bojkott:
Används även i konkurrensrättsliga sammanhang och då liktydigt med blockad, d v
s en form av säljvägran som bygger på gemensam aktion från en återförsäljares konkurrenter
eller från flera leverantörer och som innebär att någon avstängs från avsättning av varor
(avsättningsblockad) eller från tillförsel av varor (tillförselblockad). Ordet lär härstamma från
en arrendetvist på Irland i slutet av 1800-talet och arrendatorernas missnöje med motparten
Mr Boycott.
Bruttoprisförbud:
Förbud mot vertikal prisbindning som innebär att en leverantör inte har
rätt att uppställa villkor att en återförsäljare vid vidareförsäljningen ska hålla ett visst pris,
minimipris eller ett maximipris. Notera att bruttoprisförbudet omfattar alla villkor som direkt
eller indirekt hindrar en återförsäljares fria prissättning ut mot sina kunder och att brott mot
bruttoprisförbudet, så kallad bruttoprissättning, leder till att varken bagatellundantag eller
gruppundantaget för vertikala avtal gäller.
Cirkaprislistor:
I princip förbjudna gemensamma prislistor eller prisrekommendationer som
är fastställda av den egna branschorganisationen.
Civilrätt:
Den del av rättsordningen som innehåller de rättsregler som rör det inbördes
förhållandet mellan enskilda rättsubjekt (fysiska och juridiska personer). Även offentliga
organ omfattas ibland av dessa regler.
Comfort letters:
Här används uttrycket i samband med att Europeiska kommissionen
behandlar ansökan om undantag och då tar informella kontakter och ger underhandsbesked. I
finansiella sammanhang är det fråga om ett intyg från ett bolags revisorer om att bolagets
redovisning är korrekt och följer reglerna.
Concursus necessarius:
Föreligger när ett brott mot ett förbud begreppsmässigt kräver
medverkan av två eller flera andra personer, t ex KL 2:1.
Culpa:
Oaktsamhet, vårdslöshet, oförsiktighet eller vållande, ett klandervärt beteende som
utgör ett av rekvisiten för utomobligatoriskt skadeståndsansvar, se den allmänna
skadeståndsregeln i skadeståndslagen 2:1 och som dessutom är ett av rekvisiten för att
konkurrensskadeavgift ska kunna dömas ut. En regel som sanktionerar det klandervärda
beteendet vårdslöshet sanktionerar naturligtvis även det ännu mera klandervärda beteendet att
avsiktligt skada eller bryta mot en regel. Notera att det alltid är en fysisk person som är den
vårdslöse. Ett företag kan alltså aldrig i sig vara vårdslöst.
De minimis-regeln:
Uttrycket används som synonymt med bagatellavtal.
Direkt effekt:
Ordet används ofta för att beskriva EG-rättens tillämpning och innebär enkelt
uttryckt att t ex Art 81 och 82 i EG-fördaget kan tillämpas utan att ytterligare formella
åtgärder vidtas.
Diskriminering:
Används här för att beskriva en situation där en leverantör erbjuder skilda
priser, rabatter eller andra affärsvillkor, vilket leder till att kundföretag behandlas olika utan
att det finns någon anledning därtill och det medför en konkurrensnackdel för de
diskriminerade företagen. Diskriminering har också en vidare betydelse, se den nya
diskrimineringslagen, SFS 2008:567.
Dispositiv:
Ett ord som används för att beskriva en rättsregel som tillåter parterna att ge
avtalet ett annat innehåll än det som regeln själv innehåller. Motsatsen är indispositiva regler
och exempel på en sådan är naturligtvis KL 2:1. Vissa lagregler, t ex sådana som är till för att
skydda svag part är endast delvis indispositiva, d v s avtalet har företräde framför lagregeln så
länge avtalet ger den svaga parten bättre villkor än som följer av lagen.
Dolda priskarteller:
Den formen av prissamarbete som betraktas som allra mest allvarligt
och konkurrensskadligt.
Dominerande företag:
Företag som har en dominerande ställning på den relevanta
marknaden.
Dominerande ställning:
Med dominerande ställning avses en stark ekonomisk ställning hos
ett företag som möjliggör för detta att i avsevärd utsträckning handla oberoende av vad
konkurrenter och kunder egentligen tycker. Vid bedömningen av om en dominerande
ställning föreligger har företagets andel på den relevanta marknaden stor betydelse. Andra
omständigheter som kan påverka bedömningen är själva marknadsstrukturen, den finansiella
styrkan och vilka etableringshinder som finns på marknaden.
Dubbelsidiga exklusivavtal:
Avtal där båda parter åtar sig en exklusivförpliktelse.
Duopol:
En marknad där det bara finns två företag.
Editionsplikt:
Skyldighet att utge eller förete skriftlig handling, t ex sådan som är av vikt i en
rättegång eller utredning (processuell editionsplikt) eller av andra skäl är av vikt för annan,
oavsett om process förs eller inte, t ex ett kontrakt av betydelse för flera parter (materiell
editionsplikt).
Effektivitetsvinster:
Vid tillämpning av KL 2:2 är resultatet av prövningen av de fyra
rekvisiten helt beroende av att det uppkommer så kallade effektivitetsvinster som måste vara
mätbara och i vart fall delvis komma konsumenterna till godo.
Effektiv konkurrens:
Samma som fungerande konkurrens och är i den meningen ett
självständigt mål med konkurrenslagstiftningen. Att skapa regler för effektiv konkurrens och
frihandel samt begränsa offentliga stödåtgärder och detaljregleringar är grundläggande krav i
dagens näringspolitik.
Effektprincipen:
En princip som innebär att det är effekten som räknas, eller snarare var
effekten av en konkurrensbegränsning uppstår. Den leder till att t ex avtal ingångna i ett annat
land kommer att falla in under KLs tillämpningsområde om avtalet får effekt på den svenska
marknaden.
Eftergift av konkurrensskadeavgift:
Det finns en möjlighet att enligt KLs regler slippa
konkurrensskadeavgift för det företag som avslöjar en kartell och som omedelbart upphör
med sin medverkan. På liknande sätt kan företag som ångerfullt medverkar i utredningen
åtnjuta nedsättning av samma avgift. Allt detta handlar om det så kallade leniency programme
vars främsta syfte är att initiera avslöjande av karteller.
Ensamåterförsäljaravtal:
Tillåtna enligt gruppundantag för vertikala avtal om vissa
särskilda förutsättningar är uppfyllda.
Ekonomiska enhetens princip:
Principen att i konkurrensrättsliga sammanhang betrakta en
koncern som en ekonomisk enhet och därmed undanta koncerninterna avtal och beteende
mellan moderbolag och dotterbolag från KLs tillämpningsområde. Koncernen behandlas
också som en ekonomisk enhet vid bedömning av om det föreligger dominerande ställning
och så lär även kunna ske när det gäller underlaget för årsomsättning vid beräkning av
konkurrensskadeavgift.
Essential facilities:
Nödvändiga nyttigheter i form av flygplatser, hamnar, betalningssystem,
ledningsnät m.m. som kontrolleras av ett dominerande företag men som är en absolut
förutsättning att ha tillgång till för alla utomstående företag som vill konkurrera.
Exkluderande missbruk:
Den typ av missbruk av dominerande ställning som regleras i KL
2:7 p 3 och 4, d v s att fösvårar konkurrenssituationen för utomstående företag genom att
använda sig av diskriminering och kopplingsförbehåll.
Exklusiva rättigheter:
Enligt Transperenslagen sådana “rättigheter som det allmänna genom
lag eller annan författning eller något administrativt instrument beviljar ett företag och som
ger företaget ensamrätt att bedriva viss verksamhet inom ett geografiskt område.”
Exklusivavtal:
Långvariga avtal om affärsförbindelse som innehåller villkor om
ensamställning som återförsäljare eller leverantör.
Exploaterande missbruk:
Den typ av missbruk av dominerande ställning som regleras i KL
2:7 p 1 och 2, d v s försöker få egna fördelar genom att använda oskäliga priser och villkor
eller produktions- och marknadsbegränsningar.
Faktiskt monopol:
Något som ett företag har som har en faktisk ensamställning på den
relevanta marknaden trots att det inte finns något juridiskt skydd mot att konkurrenter
etablerar sig på samma marknad.
Fishing expeditions:
Se gryningsräd.
Gryningsräd: Om konkurrensverket har anledning att misstänka att en allvarlig överträdelse
av konkurrenslagen skett kan verket ansöka hos Stockholms tingsrätt om att få genomföra en
undersökning (en så kallad gryningsräd). I vissa fall kommer verket oanmält och undersöker
om det finns handlingar eller dokument som kan bevisa en eventuell överträdelse av
konkurrenslagen. Vid undersökningen har Konkurrensverket bland annat rätt att få tillträde till
företagets lokaler, granska bokföring, datorer, kopiera handlingar samt begära muntliga
förklaringar av personalen på platsen. En gryningsräd (dawn raids) är således en form av
husundersökning och enligt EG-rätten har kommissionen möjlighet att på eget initiativ och
med stöd av art 14 i förordningen 17/62, EEG genomföra sådana oanmälda undersökningar
hos misstänkta företag för att söka bevis. Enligt KLs regler ska det misstänkta företaget få
yttra sig och har även rätt att överklaga beslutet till Marknadsdomstolen. I brådskande fall kan
tillstånd ges till oanmäld undersökning i de fall där det finns risk att undersökningen annars
förlorar i betydelse. Beslut om tillstånd förutsätter befogad misstanke, risk för att bevis
undanhålls samt att proportionalitetsprincipen iakttas. Undersökningar utan konkret misstanke
(fishing expeditions) är således inte tillåtna.
Franchiseavtal:
System för marknadsföring av varor och tjänster enligt ett särskilt koncept
med tillhörande kännetecken, ofta ett eller flera varumärken, där ett företag, franchisegivaren,
genom att upplåta rättigheter mot ersättning knyter till sig ett eller flera enskilt ägda företag,
franchiestagare, som utåt framstår som en enhet och där franchiesgivaren tillhandhåller
service, marknadsföringsåtgärder m.m.
Fri prisbildning:
Används för att beskriva en marknad där konkurrensen fungerar som en
prisregulator, d v s ett tecken på att konkurrensen i fråga om viss produkt eller tjänst fungerar.
Frivilliga detaljhandelskedjor:
En variant av sådana handelskedjor som bygger på
samarbete mellan fristående företag med olika ägare, d v s alternativet till de så kallade
mångfilialföretagen med endast en ägare men många butiker. Mångfilialföretagen slipper
flertalet av de konkurrensrättsliga konfliktsituationer som ofta är aktuella för de frivilliga
detaljhandelskedjorna tack vare den ekonomiska enhetens princip.
Full function joint venture:
Föreligger när minst två företag har skaffat sig en gemensam
och bestående kontroll över en annan fungerande självständig ekonomisk enhet.
Fusion:
Sammanslagning av bolag, mera specifikt använt vid sammanslagning av aktiebolag
enligt de särskilda reglerna i aktiebolagslagen.
Fusionskontroll
Ingripande mot företagsförvärv som framstår som olämplig från
konkurrenssynpunkt.
Fångeshandling
En skriftlig förvärvshandling som innebär att äganderätten går över till ny
person t ex genom köp, byte eller gåva. Vid fastighetsköp används begreppet fångshandling
som beteckning för såväl köpekontrakt som köpebrev när båda uppfyller formkravet och kan
användas som underlag för att ansöka om lagfart.
Förbudsprincipen:
Konkurrenslagen bygger på den så kallade förbudsprincipen. Den
innebär att vissa konkurrensbegränsningar i sig anses skadliga och därför ska vara förbjudna.
Den som bryter mot förbuden kan drabbas av sanktioner.
Företag:
En fysisk eller juridisk person som driver verksamhet av ekonomisk eller
kommersiell natur, d v s verksamhet som är inriktad på att producera och tillhandahålla varor,
tjänster eller andra nyttigheter. Även statliga eller kommunala organ som bedriver sådan
verksamhet betraktas som företag i konkurrensrättslig mening.
Företagskoncentration:
Med företagskoncentration avses att två eller flera självständiga
företag slås samman eller att antingen en eller flera personer eller ett eller flera företag får
kontroll över ett eller flera företag eller delar av dessa. Även bildandet av ett gemensamt
företag kan utgöra en företagskoncentration och alla dessa regler i KL om
företagskoncentrationer vållar ofta knepiga juridiska frågor.
Företagssammanslutning:
Används som ett annat namn på branschförening.
Förlustpris:
Samma som underprissättning men används ofta i situationer där företag säljer
varor till kunderna för ett pris som är lägre än inköpspriset.
Förmögenhetsrätt:
Den del av civilrätten som innehåller regler för hur egendom och
rättigheter av olika slag kan utnyttjas och omsättas i samhället på annat sätt än t ex genom arv
och testamente. Karaktäristiskt för sådant som kan omfattas av förmögenhetsrätt är
överlåtbarheten och ett ekonomiskt värde.
Gemensam dominans:
Ett begrepp som används i diskussionen om att kunna tillämpa regeln
mot missbruk av dominerande ställning på en oligopolmarknad där stora företag agerar
fristående från varandra men inget av dem är dominerande. En sådan tolkning av begreppet
dominerande ställning har diskuterats och det förefaller nu sannolikt att reglerna om
dominerande ställning är tillämplig, på samma sätt som art. 82 i EG-fördraget, i de fall där
företagen har enkelt att förutse varandras handlingar.
Gemensamma kampanjpriser:
Ett undantag från förbudet mot att större handelskedjor
använder sig av horisontella cirkapriser och innebär gemensam marknadsföring av
gemensamt inköpta produkter med inriktning på priset.
Generalklausul:
Allmänt hållen lagregel som ger domstolen stor frihet vid bedömningen av
enskilda fall, ju mera abstrakt formulerad en regel är ju svårare är det att förutse hur den
kommer att tillämpas i ett enskilt fall och det kan uppfattas som olyckligt ur
rättssäkerhetssynpunkt. AvtL 36 § är en generalklausul.
Generalprevention:
Uttrycket används för att beskriva eller förklara syftet med en viss
sanktion där sanktionens funktion är att verka avskräckande, och moralbildande, på andra än
den som drabbas av sanktionen. Tanken är att vi alla andra därigenom ska avhålla oss från att
bete oss på samma klandervärda sätt, d v s bryta mot en rättsregel eller inte göra det vi lovat i
ett avtal.
Gentlemen`s agreement:
Överenskommelse mellan två eller flera parter som inte är rättsligt
bindande men som parterna i alla fall förvändas följa.
Geografisk marknad:
Den geografiska marknaden omfattar det område inom vilket de
berörda företagen tillhandahåller de relevanta produkterna eller tjänsterna, inom vilket
konkurrensvillkoren är tillräckligt likartade och som kan skiljas från angränsande geografiska
områden, framförallt på grund av väsentliga skillnader i konkurrensvillkoren.
Gruppundantag
En lagteknisk lösning för att tillåta olika typer av konkurrensbegränsande
avtal som i och för sig skulle kunna betraktas som förbjudna men som i normalfallet är av
mindre betydelse eller till och med bra för konkurrensen på marknaden. Gruppundantag för
sådana avtal finns preciserade i ett antal gruppundantagsförordningar och gör att avtalen
under där angivna förutsättningar är tillåtna. En viktig tolkningsprincip anses vara att dessa
förordningar inte får tolkas extensivt, d v s att genom tolkning skapa ett utrymme för en
vidare krets av avtal som är undantag från förbudet i KL 2:1. Däremot kan man säga att
kretsen avtal som är tillåtna tack vare gruppundantagen förändras under åren och tendensen är
att synen på konkurrensbegränsande vertikala avtal blivit alltmera accepterande.
Gryningsräd:
Om konkurrensverket har anledning att misstänka att en allvarlig överträdelse
av konkurrenslagen skett kan verket ansöka hos Stockholms tingsrätt om att få genomföra en
undersökning (en så kallad gryningsräd). I vissa fall kommer verket oanmält och undersöker
om det finns handlingar eller dokument som kan bevisa en eventuell överträdelse av
konkurrenslagen. Vid undersökningen har Konkurrensverket bland annat rätt att få tillträde till
företagets lokaler, granska bokföring, datorer, kopiera handlingar samt begära muntliga
förklaringar av personalen på platsen. En gryningsräd (dawn raids) är således en form av
husundersökning och enligt EG-rätten har kommissionen möjlighet att på eget initiativ och
med stöd av art 14 i förordningen 17/62, EEG genomföra sådana oanmälda undersökningar
hos misstänkta företag för att söka bevis. Enligt KLs regler ska det misstänkta företaget få
yttra sig och har även rätt att överklaga beslutet till Marknadsdomstolen. I brådskande fall kan
tillstånd ges till oanmäld undersökning i de fall där det finns risk att undersökningen annars
förlorar i betydelse. Beslut om tillstånd förutsätter befogad misstanke, risk för att bevis
undanhålls samt att proportionalitetsprincipen iakttas. Undersökningar utan konkret misstanke
(fishing expeditions) är således inte tillåtna.
Grå klausuler:
Avtalsvillkor som vid tillämpning av gruppundantagen är tillåtna under vissa
däri angivna förutsättningar. Avtalsvillkor som enligt gruppundantagen alltid är otillåtna
kallas för svarta klausuler. Finns det svarta klausuler i ett avtal går inte gruppundantaget att
använda.
