Ordförråd Flashcards
Psykos
Vid en psykos har man en påtagligt störd verklighetsuppfattning/realitetsvärdering. Odiskutabla tecken på detta är vanföreställningar, hallucinationer och förvirring. Ibland räknas även
desorganiserat tal och desorganiserat- eller katatont beteende dit. Vid värdering av
misstänkta vanföreställningar eller hallucinationer måste man ta hänsyn till personens kulturella bakgrund, utbildning och begåvningsnivå.
Tal- och språkförändringar
Hur talar personen? Hur använder personen språket?
Observera skillnaden mellan tal och språk. Med talförmåga avses förmågan att artikulera ord. Stamning är en typisk talförändring. Språket är ett kommunikationsmedel mellan människor där man genom att följa vissa grammatiska och fonetiska regler kan förmedla information från en person till en annan. Orden blir symboler för konkreta ting eller abstrakta föreställningar. Det verbala språket är en fylogenetiskt sen utveckling och anses ha huvudsakligen kortikal lokalisation.
Mutism
En mutistisk person är en person som inte talar, och där orsaken inte är en hjärnskada (se afasi). Kan ses vid djupa depressioner, psykotiska tillstånd och konversionshysteri.
Mutism kan ingå som delfenomen i stupor, där personen har en kraftigt reducerad motorik eller inte rör sig alls
stupor
Stupor är en diagnos eller ett symtom som innebär att en person inte företar sig viljestyrda rörelser samt att personen inte reagerar på stimuli; detta utan att vara medvetslös. Personen kan företa sig rörelser om personen upprepade gånger stimuleras till detta, men förefaller utan sådan stimuli att vara komatös.[1]
Stupor kan vara symtomatisk eller vara en form av en dissociativ störning. Symtomatisk stupor kan uppkomma av sjukdomar eller andra agenter som påverkar centrala nervsystemet.[2] Symtomatisk stupor definieras som en kraftigt sänkt vakenhetsgrad.[3] Vid organiskt betingad stupor, kan stuporn varvas med upphetsning.[4] Dissociativ stupor är en diagnos på en dissociativ störning i ICD-10, som avser en allvarlig psykomotorisk hämning vid vilken personen sitter eller ligger orörlig under långa stunder och slutar tala eller röra sig frivilligt. Normala reaktioner på stimuli (beröring, ljud, ljus) uteblir. Medvetandegraden kan vara sänkt, men måste inte vara det. Andningsmönstret, ögonreaktioner och muskeltonus visar att personen är vaken. Liksom med andra dissociativa störningar, föregås den dissociativa stuporn av allvarlig stress eller ett trauma.[5][6]
Psykogen stupor förekommer också såsom manisk eller depressiv stupor och kataton stupor. Manisk stupor kan uppträda under mycket svåra fall av depression. Kataton stupor föregrips av tydliga tecken på kataton schizofreni.[7]
Latens i talet / svarslatens
Personen svarar inte omedelbart på tilltal. Ibland följer orden sakta på varandra.
Ses framförallt vid depressioner och är då i stort sett oförändrad under samtalets
gång. Se även psykomotorisk hämning . Psykotiska patienter kan ibland uppvisa
svarslatens som då brukar vara mer variabel i tid än depressiv dito, och som
vanligen är sekundär till psykotiska fenomen som tankeprocesstörningar och
hallucinationer. Även personer i kris eller med aktuella problem kan dröja innan
de svarar på en fråga kring ett laddat ämne
Ökat / forcerat talflöde
Patienten talar snabbare än vanligt, talar ibland också för högt och använder ofta
onödiga ord. Talet är vanligen svårt att hejda. Ofta talar patienten utan att någon
inviterat till samtal och kan också fortsätta att tala trots att ingen lyssnar.
Förekommer i första hand vid hypomana- och maniska tillstånd, men kan
observeras även vid påverkan av t ex centralstimulerande medel och vid
psykotiska sjukdomstillstånd.
Numera vet man att vissa patienter med affektiva sjukdomstillstånd kan ha
episoder med samtidig förekomst av såväl depressiva- som maniska symtom,
”blandad affektiv störning” alt ”mixed episodes”. Den sjukdomsbild man då ser
påminner om vad som ibland kommit att kallas agiterad depression, och ofta ingår
psykomotorisk agitation och en tendens till forcerat tal i dessa fall. En viktig
innebörd av detta är att agitation och forcerat tal hos en patient med depressiv
symtomatologi bör föranleda särskild observans på ev hypomana symtom, då
förekomst härav kan indicera annan behandling än gängse depressionsbehandling.
Afasi - dysfasi
Afasi är en språkförändring som uppkommit till följd av hjärnskada. Prefixet abetyder total förlust. Det korrekta är att för olika grader av nedsatt språkfunktion
som inte är total använda beteckningen dysfasi. Man skiljer på expressiv /
motorisk dysfasi och impressiv / sensorisk dysfasi. Den språkliga dysfunktionen
kan gälla såväl tal som läsning och skrivning.
Expressiv dysfasi: nedsatt förmåga att finna de rätta orden och uttala dem rätt eller
sätta samman ord i riktiga meningar med rätta böjningar. Förståelsen av vad andra
säger är väl bevarad. Den sjuke märker ofta själv att han säger fel (kritiserat
afasisymptom).
Impressiv dysfasi: nedsatt förmåga att förstå vad andra säger. Förmågan att själv
tala är bevarad men under bristfällig kontroll (okritiserat afasisymptom).
Dessa patienter kan felaktigt bedömas som förvirrade. Observera att många
patienter har blandformer av dysfasi
Dysartri
Svårigheter att artikulera adekvat. Vanligtvis orsakad av hjärnskada, men kan även
förekomma vid uttalad trötthet och som biverkan av antipsykotisk- eller annan
medicinering.
Förändringar i tankeprocessen / tankeprocesstörningar / formella
tankestörningar
Hur tänker personen? Svårigheter att använda sig av sin tankeförmåga, störningar i
tankeförloppet. Särskiljes från förändringar i tankeinnehållet, som handlar om vad
personen tänker. Förekomst av formella tankestörningar fastställes vanligen genom
observation av personens tal och beteende.
Innehållsligt utarmat tal / innehållslöst tal
Tal som är adekvat vad beträffar mängden, men som förmedlar väldigt litet
information på grund av vaghet, tomma upprepningar eller bruk av stereotypa eller
dunkla fraser. Personen kommer ideligen från ämnet och förlorar sig i detaljer.
”Luddighet” i framställningen. Ofta får man som lyssnare en känsla av trötthet, av att
inte vara riktigt skärpt. Förekommer huvudsakligen vid prepsykotiska- och psykotiska
tillstånd.
Neologism / ordnybildning
Personen skapar nya ord som inte har någon allmänt accepterad betydelse, eller
använder befintliga ord och fraser på ett påtagligt excentriskt eller rentav bisarrt sätt.
Inkludera alltid exempel i journalen. Ses vid psykotiska tillstånd, framförallt
schizofreni.
Perseveration
Personen har svårt att avbryta en tankegång, upprepar sig, kan ge samma svar
oberoende av frågan. Kan ses vid vissa psykotiska tillstånd, vid desorientering samt
hos vissa epileptiker. Förekommer ibland hos deprimerade patienter i form av ett
svåravledbart ältan
Tankeflykt / idéflykt
Ett nästintill kontinuerligt flöde av uppskruvat tal med plötsliga kast från ämne till
ämne, vanligen grundat på svårförståeliga associationer, distraherande omständigheter
eller ordlekar. När symtomet är mycket uttalat kan talet bli splittrat och
osammanhängande. Ses framför allt vid hypomana- och maniska tillstånd. Försök
beskriva graden av tankeflykt i journalen; det kan röra sig om allt från lätt
uppluckrade associationer till helt osammanhängande och splittrat tal.
Klangassociationer
Tal där ljud snarare än meningsfulla begreppsliga relationer styr ordvalet; t ex
omotiverat rimmande eller ordlekar. Ses ibland vid svår tankeflykt.
Uppluckrade associationer
Enligt DSM-IV ett mönster i talet där innehållet byter spår utan någon som helst (eller
endast perifer) koppling. Personen byter omotiverat ämne från den ena meningen till den andra eller fäller helt motstridiga yttranden i på varandra följande meningar.
Störningen visar sig i kopplingen mellan olika satser till skillnad från vad som är fallet
vid splittring då störningen visar sig inom själva meningsbyggnaden.
I praktiken är uppluckrade associationer vanligast förekommande vid tankeflykt, och
många finner det svårt att skilja dessa symtom från varandra.
Tanketrängsel
Patologiskt ökat tillflöde av tankar. Personen kan beklaga sig över att han måste tänka
så mycket, att det finns så många tankar i hans huvud samtidigt. Tanketrängsel vid
schizofreni visar bara en yttre likhet med den tankeflykt / idéflykt som förekommer vid
den maniska fasen i manodepressiva psykoser. Vid schizofreni sprängs främmande
tankefragment in i de logiska tankesekvenserna.
Förbisvar
Resultatet av en oordnad och ineffektiv tankeverksamhet. Personen ger ett felaktigt
svar på en fråga. Svaret visar dock att personen uppfattat frågan. Man frågar till
exempel vederbörande om det är något som tynger honom och han svarar: ”Ja, järnet
är tungt”.
Tankestopp / tankespärr
Plötsliga avbrott i talflödet utan att en påbörjad tanke eller idé har avslutats. Efter en
stunds tystnad, som kan vara från några få sekunder till flera minuter, säger sig
personen inte kunna minnas vad han eller hon sagt eller skulle säga. Enligt DSM-IV
skall tankestopp anses föreligga enbart om personen spontant berättar att tankarna
försvann, eller om han eller hon anger detta som skäl till sin tystnad på direkt fråga
från intervjuaren. Ses vid psykoser. Observera att man normalpsykologiskt kan bli
blockerad då man pratar om ett ångestladdat ämne, eller när man är väldigt trött,
tankarna kan då ”försvinna”.
Splittring
Tal eller tänkande som är obegripligt för andra på grund av att ord eller fraser
kombineras utan något logiskt eller meningsskapande samband. Störningen visar sig
inom själva meningsbyggnaden till skillnad från vad som är fallet vid uppluckrade
associationer och tankeflykt där störningen visar sig i bristfällig koppling mellan
satser. Man talar vid svårare splittring ibland om ”ordsallad” för att illustrera graden
av språklig desorganisering. Mindre betydande grammatikaliska felaktigheter
betingade av kulturella faktorer, bristfällig utbildning eller låg begåvning ska inte
uppfattas som tecken på splittring. Termen används vanligen inte när det finns skäl att
anta att störningen beror på afasi.
Vanföreställningar / tankevillor
Med detta menar man en föreställning eller ett helt komplex av föreställningar
som saknar verklighetsförankring, d v s den/de saknar stöd i den objektiva
verkligheten. En vanföreställning låter sig ej korrigeras, trots att övertygelsen är
uppenbart felaktig och personens begåvning och utbildning bör göra det möjligt
för honom att inse detta. Övertygelsen är inte sådan att den vanligen accepteras
av andra medlemmar i personens kulturella eller subkulturella gemenskap; så till
exempel är den inte uttryck för en kulturellt accepterad trosföreställning. I
sammanfattning krävs, för att en föreställning ska betraktas som en
vanföreställning, för det första att den är uppenbart felaktig, för det andra att den
är okorrigerbar och för det tredje att den inte kan förstås utifrån personens
kulturella bakgrund eller begåvningsnivå. Vanföreställningar kan klassificeras
utifrån flera olika indelningsgrunder, se nedan.
Paranoida och paranoiska tillstånd
karakteriseras av vanföreställningar. I
regel används termen paranoid (”paranoia-lik”) om flyktigt förekommande
vanföreställningar som utgör delsymptom vid andra psykiska sjukdomar,
exempelvis schizofreni eller bipolär sjukdom. Paranoiska tillstånd avser
självständigt uppträdande och mera varaktiga vanföreställningar som ofta är fast
fixerade och utan hallucinationer.
Övervärdig idé
Skillnaden mellan en övervärdig idé och en vanföreställning synes författaren
något oklar. Enligt Mini-D är en övervärdig idé en föreställning som intar ett
mellanläge mellan en adekvat uppfattning och en vanföreställning. En oresonlig
och bestående övertygelse som dock hävdas mindre intensivt än en
vanföreställning. Övertygelsen gäller något som inte är allmänt accepterat av
andra personer inom individens kultur eller subkultur.
Primär vanföreställning
Vanföreställning som inte går att härleda/förstå utifrån andra psykiatriska
symtom. Primära vanföreställningar ser man vid schizofreni, där de kan
innebära att helt alldagliga saker får en speciell, mystisk, ofta fatal innebörd.
Den normala varseblivningen följs av en speciell, högst personlig tolkning som
är psykologiskt obegriplig för en utomstående. Primära vanföreställningar
föreligger också vid vanföreställningssyndrom.
Sekundär vanföreställning
Uppkommer när personen bearbetar sina hallucinationer och tankestörningar
och är alltså sekundär till dessa. Ett exempel kan vara en person med
lukthallucinos, som känner gaslukt och sedan får en sekundär vanföreställning
om att grannarna försöker förgifta honom.
Bisarr vanföreställning
Innehållet gäller sådant som inom individens kulturella gemenskap skulle anses
fullkomligt otroligt. Man behöver med andra ord inte fundera över om personen
kan ha rätt i det han tror, då det är otänkbart att personens uppfattning kan
stämma i den verklighet vi känner. Ett exempel kan vara en person som tror att
alla hans tankar och rörelser styrs av ett mikrochips som har opererats in i hans
tarmar av marsianer före hans födelse.
